Frågor på det?

Klockan var runt 20 på kvällen. Jag satt på spårvagnen med näsan i iPhonen, som vanligt. Ett fyllo steg på. Han sade "BRÖÖÖÖÖL HÖRR DÖRR BAVAFAVVAAAAA" och satte sig ner. Bukfetman gjorde att han fick sitta lite på sniskan. Drog en ice breaker till mannen som satt bredvid: "HARU FAAAN DEJ HÖFF ÖÖÖ BÖÖÖ".

Jag tittade upp från min telefon. Eftersom att jag satt på sätena som löper längs vagnens långsida hade jag fri sikt mot fyllot. På ren reflex himlade jag med ögonen. Under en bråkdels sekund fick jag ögonkontakt med en tjej som satt närmare fyllot. Ni vet, en sådan ögonkontakt man får då man har en gemensam fiende. Vi ingick i en tyst överenskommelse om att "ja, han är en idiot". Och så fortsatte vi med våra liv. Trodde jag.

Några minuter senare hörde jag en kvinnoröst halvskrika "ursäkta mig!" åt mitt håll. Jag tittade upp mot tjejen, som ju satt en bra bit bort. Försökte utläsa i hennes blick om det var mig hon menade. Pekade mot mig själv, frågande.

-Menar du...?
-Ja! Hej! halvskrek hon.
Hej...
Vad heter du?

Jag började leta. Studerade alla som satt runt omkring mig. Tittade upp i taket. Men hur mycket jag än kollade kunde jag inte se den dolda kameran.

Men NÅGOT måste ju vara fel på henne, tänkte jag. Lider hon av någon form av schizofreni? Har hon narkotika i kroppen? Är hon på flykt från en krigsdrabbad zon i Mongoliet där hennes partner blev tillfångatagen av en kringresande cirkus vilket nu har lett till ett desperat sökande efter en ny partner?

Samtalet fortsatte.

- VAD HAR DU GJORT IKVÄLL DÅ? frågade hon, om möjligt, med ännu högre röst än tidigare.
- Jag har varit och tagit ett par öl på Linné-
- Va- [kort paus, eftersom att vi pratade i munnen på varandra] vad sa du?
- Jag har DRUCKIT ÖL, artikulerade jag. PÅ LINNÉGATAN!
- Ahaaa! Linnéterass!
- Ja! Ja precis, den ligger... där.
- Hah? Du vet... Linné... Terrace?
- Ja, den är på samma gata!
- Aaah!

Jag kommer inte ihåg alla detaljer. Kan knappt minnas hur hon såg ut. Ni måste förstå att man som kille aldrig blir raggad på. Det händer bara inte. Åtminstone inte när promillehalten är under 2. Jag var i chock.

Det ringer från ett okänt nummer, men jag känner igen riktnumret.

Jag: JadetärSimon.
Kvinna 40+: Hej... Vad hette du sa du?
Jag: Simon.
Kvinna 40+: Då har jag kommit fel, jag sökte Robert... Hejd-
Jag: Men du ringer från Älmhult va?
Kvinna 40+: Ja!
Jag: Haha... Vad lustigt, jag bodde där när jag var mindre, nämligen.
Kvinna 40+: Jaså, haha!
Jag: Ja... Men ha det så bra i Älmhult då!
Kvinna 40+: Ja, det ska jag ha! Hahahahaha!

När jag lade på skrattade hon fortfarande.

Min klasskamrat Kim är verkligen helt galen i Mötley Crüe. Hon skulle kunna gå en mil barfota på brinnande glassplitter enbart för att få hör Nikki Six morsa rapa genom en walkie talkie indränkt i bajs. Så mycket gillar hon Mötley Crüe!

Därför ber jag er nu att hjälpa henne. Det pågår en tävling på Facebook där priset är att få träffa Mötley Crüe. Det enda ni behöver göra är att gå in här, gilla sidan och gilla Kim Nordlunds spellista.

Som tack tänker jag lotta ut... Ptja... Vad vill ni ha? Ett inlägg om ett speciellt ämne? En hyllning till din person? En restaurangmiddag? Det sistnämnda har jag inte råd med, men det är ju tanken som räknas!

När du har gillat - lägg en kommentar här!

Jag var på bröllop förra veckan. Det var min kusin som gifte sig. Där satt jag i kyrkan och hoppades på att de skulle säga ja, båda två. Det blir så awkward på festen efteråt annars.

Vid ett tillfälle under ceremonin tog min farmor upp en mikrofon och läste lite ur Bibeln, närmare bestämt ur Första Korintierbrevet:

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Om du läste det där i Björn Ranelids röst så är du inte ensam, för där satt jag med sånghäftet i handen och, samtidigt som jag tyckte det var väldigt vackra ord, försökte undertrycka mitt plötsliga begär att ropa ut "ÅH HERRRRRRRRRRRRRRRREEEGUUUUUUUD". Fatta vad kul det hade varit! Alla hade skrattat och hyllat mig som den hjälte jag är. "Haha, han refererade till Björn Ranelid!" hade alla sagt.

Men seriöst nu. Ranelid har snott sitt manus från Bibeln. Det är jag övertygad om. Vilket as han är!


©Björn Ranelid Productions

"Har du någon aning om hur mycket pengar du gör av på kaffe varje månad, Simon?"
"...300 spänn, kanske?"
"Det är mer än så. 40 000 miljarder kronor. Så mycket gör du av på kaffe i månaden."
"Jaha... Men då... ja..."
"Och vad har du för nettoinkomst, Simon?"
"Tio, elvatusen typ."
"Precis. Det betyder att du går back varje månad med... Jag orkar inte ens räkna. Du går väldigt mycket back, Simon."
"Okej."

Speakerrösten:
FÖR ATT SIMON SKA TA SIG UR SIN SITUATION MÅSTE HAN:

• TRAPPA NER PÅ KAFFET
• TA MED SIG KAFFE HEMIFRÅN, ISTÄLLET FÖR ATT KÖPA PÅ STAN
• SLUTA TRO ATT FÖRMÅNSKORT GÖR KAFFET SUPERBILLIGT

FORTSÄTTNING FÖLJER

Nu kommer ett sånt där irriterande snälla-gå-in-och-rösta-på-det-här-inlägg. Men jag hade aldrig lagt upp det om jag inte hade gillat låten.

Så kom igen nu! In och lyssna på min polares låt här och rösta, så blir det bra!

Låten finns även på Spotify.

Idag fick jag med mig en av skolans kameror hem. En sån där SYSTEMKAMERA, ni vet. Och som vi alla vet så blir man INSTANT PRO PHOTOGRAPHER när man håller i en sådan kamera. Man tar kort på blommor. Man tar kort på människor i konstiga utstyrslar. Man gömmer sig i buskar, tar kort på förbipasserande. Man leker med skärpan. Låter något HELT OVÄNTAT ligga i fokus, medan allt annat är utblurrat.

Min proffsfotografskarriär började ganska oskyldigt. Jag tog några kort på min blomma. Eller ja, blomma och blomma. En halvvissen sak med löv uppstickandes som ett inferno av mörkgrönt och blodbestrykt bajs.


Så här ser den ut. Jag tyckte inte att bilden hade det där lilla extra.


Så jag tänkte att man kunde skoja till det lite och sätta den i soffan. Ser ju nästan ut som en riktig människa!


Haha! Kolla! En rockande blomma! Haha! Kom igen nu blomman, rocka hårt!


Sen satte sig blomman på toan! Vilken grej!


Någonstans här började det gå överstyr.


Blomman bestämde sig för att brygga lite kaffe. Kör hårt, blomman! Brygg på bara!


Sen satte den sig i fönstret igen, med kaffekoppen troget vid sin sida. Självklart hade den mjölk i kaffet! Fint! Bra jobbat, blomman!

Slut!

1. Ursula
2. Gertrud
3. Ingegerd
4. Gerd
5. Lillemor
6. Hulda

Varje gång jag hör något av dessa namn blir jag alldeles knäsvag. Blodomloppet kör över ett farthinder utan att sakta ner det minsta. Nackhåret kröker sig. Ja, jag ska inte ljuga. Könshåret kröker sig, det också. "Åh, Ursula" mumlar jag för mig själv. Håller hårt i bordet. Försöker hålla mig ifrån att välta det. Försöker hålla inne vrålet som stiger inom mig, ett vrål av fullkomlig kåthet och passion.

Nä, skoja bara. De är inte så sexiga.

Hej alla läsare!!! Idag äter jag frukost i skolan, detta eftersom att jag röstar på Moderaterna och har råd att lyxa till det lite ibland!!! Extra shot i lattén också!!!! SVINDYRT är det, haha!!!!!!

Jag är på besök hos någon. Jag sitter på ett café. Jag har precis fått i mig min lunch.

Jag säger: "har du mjölk hemma?" eller "kan du ta lite mjölk i min?".
De säger: "Va? Vad menar du?".
Jag säger: "Ja, alltså i kaffet. Jag skulle vilja ha lite mjölk i mitt kaffe.".
De säger: "Vadå, är du lite dum i huvudet på något sätt eller?".
Jag säger: "Ja, eller nä... Nej, det är jag väl int-".
De säger: "Ut.".
Jag säger: "Men"
De säger: "Ut ur mitt jävla café!" (eller hem, om jag är hemma hos någon)

Folk blir verkligen provocerade av att jag har mjölk i kaffet. Det vanhedrar kaffesmaken, tycker vissa. Andra menar att det är fjolligt. Att jag inte skulle klara av att dricka svart kaffe eftersom att det är för starkt.

Jag vet att det inte är världens viktigaste sak att bråka om, och jag vet att det är barnsligt, men varje gång känner jag ändå att jag måste försvara mig. "Kaffet och mjölken gifter sig, liksom" förklarar jag. "Nej, det gör de inte, det smakar ju bara mjölk!" säger min meningsmotståndare.

Om ens IQ överstiger en badbolls bör man här inse att diskussionen här har nått en återvändsgränd. Trots det fortsätter den. Ingen vill ge med sig, eller rättare sagt, ingen KAN ge med sig. För varför skulle man överge sin åsikt när det handlar om något så subjektivt som ens egna smak?

Efter några minuter har vi börjat kalla varandra fula ord, såsom "idiot", "dumbom" och "Ryssland". Vi kastar saker på varandra.

Det slutar alltid på samma sätt: jag tar ett äkta polisgrepp på fanskapet och tvingar henom att ansluta sig till kaffe-i-mjölk-religionen.

- Vad ska man ha i kaffet?
- Inget! AAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJAJAJAJAJ
- Vad sa du? Jag hörde inte riktigt?
- ....
- VAD SKA MAN HA I KAFFET?
- AAAAAAAAAAAAAAAAHHHH MJÖLK, MAN SKA HA MJÖLK I KAFFET!
- Så där ja. Det var väl inte så svårt?

Kolla på killen i det förra inlägget. Now back to me.

Är inte dessa två VÄLDIGT lika, med skillnaden att den ena är mer solbränd?

Vet ni var den här bilden kommer ifrån? Det är en av mina kompisars privata bilder.

Jag var med den kvällen. Vi var på "ett bögställe" här i Göteborg, närmare bestämt Gretas. Ägaren av det här fotot, min kompis, kände att han ville vara busig, så han gick fram till killen på bilden och sa att han borde ragga på mig, eftersom att jag tydligen var homo.

Jag blev rätt förvånad när han satte sig bredvid mig och presenterade sig. Jag kommer inte ihåg vad han hette eller vad vi pratade om, men efter ett tag kom det fram att jag inte är bög och vi skrattade gott och sa håhå jaja, vad busig min kompis var.

Efteråt var det många som tyckte att vi var lika. Det tyckte inte jag.

Här har vi ytterligare en bild som illustrerar hur generad/glad/kärleksfull/full/heroinpåverkad/efterbliven/vacker jag var när vi pratade:



Ja, ni ser ju själva. Det ligger en hund begraven här. Om man lägger alla ägg i samma korg får man bädda, så att säga.

Simon?


Random kille på Facebook?

Konversationen gick ungefär så här:

Jag: Nämen! En igelkott! Hej!
Igelkotten: ...
Jag: Hej!
Igelkotten: ...
Jag: Hallå?
Igelkotten: Ja?
Jag: OMFG, EN TALANDE IGELKOTT!?!?!?!
Igelkotten: Ja, vad trodde du? Att jag skulle gå omkring och bara vara tyst, eller?

Det började bra. Jag och Sebastian är, så här i efterhand, rörande överens om att vi såg världens snyggaste tjej på bussen ner till Lund, dagen innan valborg. Vi snackar inte den snyggaste på bussen. Vi snackar inte den snyggaste i Sverige. Vi snackar VÄRLDEN.

Självklart var det helt uteslutet att göra ett närmande av något slag. Däremot fantiserade jag om att säga hej till henne, rodna och genast slå ner blicken. Mer än så vågade jag inte drömma om.

När vi kom fram mötte vi upp vår Lund-kontakt Jonas och drog på grillfest. Ett internskämt föddes den kvällen. En kille använde uttrycket "I rest my case" helt fel. Alla skrattade, och efter det kunde man när som helst säga "I rest my case" för att "äga" någon.

Mobilalarmet ringde klockan 07:15. Första ölen knäckte vi 07:34. Några minuter senare satt vi vid frukostbordet med var sin tallrik bacon och äggröra. I glaset: whiterussian. Stämningen: munter.

08:00 - taxin anlände.

08:30 - vi satte upp vårt brassestolsläger mitt i parken. Spred ut ett par filtar. "Det kommer att komma MÅNGA fler", som Jonas sa. Folk drack öl, cider och rosé. Bajamajorna var uppställda i långa rader längs med gångvägarna. En hög piratflagga stod i mitten av folkhavet. Bakom mig spelade någon Timbuktu i en medhavd bergsprängare.



För varje öl sjönk jag djupare ner i stolen. Det kändes som att jag skulle kunna sitta där hur länge som helst. 

Mobilnätet i området var så gott som utslaget. Det kändes jobbigt i början. Flera gånger plockade jag upp mobilen, tänkte "just det", men istället för att stoppa tillbaka den ägnade jag alltid några minuter åt att försöka surfa. Ungefär lika effektivt som att försöka springa genom en vägg och varje gång tänka "jo, men den HÄR gången kanske det funkar!".

Senare. En kille stannade mig vid häcken som just den dagen hade fått jobbet som urinoar åt alla semifulla ungdomar i parken. "Du är så JÄVLA lik en av mina kompisar!". Vi pratade en stund. Han tog ett kort av mig med sin mobil.

Senare. En kille använde sin brassestol som insynsskydd och pissade på gräsmattan. Mitt bland allt folk. Ingen brydde sig.

Ca 18:00. Vi fick vårt första mål mat för dagen sedan frukosten. Kebab. Såklart. Berusningsgraden var mycket varierad inom gruppen. En del kunde gå rakt. Andra... not so much.

Ca 20:00. Jag, Sebastian och Jonas anlände till Boels kompis fest. Det var första gången jag träffade henne IRL, så det var väldigt kul samtidigt som det var lite pirrigt. Folket på festen undrade vilka vi var. Jag sa att jag var "Boels internetvän". Och med internetvän menade jag någon som lärt känna henne efter att ha parodiserat hennes blogg och förklarat bloggkrig mot henne, men det var för långt att säga. Jag presenterade Sebastian och Jonas som "mitt entourage". Själva var de lite busiga och sa att de hette "Glenn" och "Thomas". Under kvällen tvingades jag lyssna på och till viss del delta i diskussioner av typen "men känns det liksom inte... typiskt... att du kommer från Göteborg och heter just Glenn?".

Senare. Boel har dragit igång dans à la Mora Träsk. Samtliga festare måste delta. Det är Fader Abraham och det är Honky Tonk. Jag kunde inte rörelserna. Kände mig lite dum. Det är klart att man ska kunna rörelserna till Mora Träsk. Det är klart som fan att man ska kunna det. Jag började gråta. Ringde en taxi. Nä, jag skojar bara, jag var awesome. Sen blev vi bjudna på kanelwhiskey. Fantastisk uppfinning, tyckte jag! Kanel = gott, whiskey = gott. Kanel + Whiskey = dubbelgott.

Ca 23:30. Vi sade tack och adjö till Boel och hennes vänner. Vi ville få med dem ut, men de skulle sova. Det tyckte vi inte om. Nybörjarfasoner, tyckte vi. Men Boel hade tydligen lyckats få feber till dagen efter, så hon är förlåten.

Ca 00:00. Vi blev avsläppta av en taxi i "Studentlyckan", ett område som ligger lite avsides, om vi säger så. Sebastian hade en lumparpolare som hade fest i området. Vi ringde honom och... inget svar. Vi ringde igen, och igen... och igen. Inget svar. Som den journaliststudent jag är letade jag reda på flickvännens namn och ringde upp första bästa Lundabo med det namnet. En mycket lustig konversation följde. Efteråt: sms.



Där stod vi. Mitt ute i ingenstans. Omringade av hyreshus. Sebastian skrek "FREEEEEDRIIIIIIK" i ett fruktlöst försök att få kontakt med sin vän. Sebastian kastade sin mobil i marken så att den gick i två delar. Inte för att det gjorde så mycket. Det är en sån där gammal Sony Ericsson som kan ta hur mycket stryk som helst, den går alltid att reparera för hand ändå.

Ca 01:00. Sebastian fick syn på sin polare genom ett fönster på bottenvåningen. Helt random, så där. Folk dansade där inne. Stämningen såg ut att vara god. Vi blev insläppta, och jag tänkte "ÄNTLIGEN". Men.

MEN.

Jag skojar inte.

När vi tog vårt första steg in i hallen tystnade musiken.

De måste skämta, tänkte jag. De måste skämta. Det måste vara ett väldigt avancerat skämt, för nu började folk packa ihop sina saker.

I hallen stod LumparFredrik och sa "jaha... det här blev ju inte så... bra". Hans förklarade att hans mobil hade fuckat upp.

Jaha.

Ca 01:45. Ännu en taxi betald. Hemma hos Jonas igen. Disken från vår whiterussian-frukost stod fortfarande kvar på bordet. Jonas och Sebastian började titta på NHL. Jag somnade.

Det var min valborg, det. I rest my case.

Betyg: 4/5 cases

Gåshud garanteras.

Har hört att det ska finnas mycket stålar i den branschen. Vet dock inte vad jag ska köra på för artistnamn. Mina förslag än så länge är Skrill the Vanill eller Vanillex. Vad tycker ni?

Emma Hå har ställt frågor till mig. Vad trevligt!

1. Du har två biljetter till domedagsarken. Vem väljer du att ta med dig och varför?


Plötsligt: djur. Sjukt många djur!

Du menar domedagsarken som i Noas ark, typ? I så fall måste jag alltså ta med en kvinna, om det ska finnas något hopp att återställa människobeståndet på jorden. Visst, det kommer ju krävas lite inavel här och där, men vad gör man inte för att RÄDDA VÄRLDEN, liksom?

Men jag förstår vad du menar. Du vill att jag ska välja ut någon person som är extra viktig för mig. Det känns rätt omöjligt, faktiskt. Alla fyller olika roller och så vidare, och så vidare...

2. Om du skulle välja mellan att gå i högklackat resten av livet eller gå utan skor, vad hade du valt?

Först tänkte jag att valet var självklart. Med högklackat slipper man få glas och annan skit i fötterna. Kanske hade jag lyckats maskera det på något sätt så att det blivit socialt accepterat. Men det hade också betytt att jag aldrig mer fått känna sand mellan tårna. Jag hade aldrig mer fått vara naken i duschen. Och jag hade blivit ÄNNU längre än vad jag redan är. Duschmunstycket hade varit någonstans i brösthöjd på mig, jag hade fått böja mig ner för att kunna skölja håret. Katastrof!

Så aa. Nä. Klackarna hade nog vunnit till slut, ändå.

3. Har du någon gång varit beroende av något datorspel? Vilket?

Jag har aldrig varit riktigt beroende av ett spel, tror jag. Däremot kanske jag är beroende av tävlingsmomentet som många multiplayerspel levererar. Jag älskar att vinna. Datorspel ger mig en möjlighet att vinna flera gånger per dag.

Det närmaste jag har kommit ett beroende är väl i så fall World of Warcraft. Men det tröttnade jag ändå på ganska snabbt.

4. Finns det någon värdslig sak du alltid undrat över men som du aldrig tycks få svar på?

Jag undrar över världsliga saker mest hela tiden, precis som alla andra. Typ hur jag ska framställa mig själv på bästa sätt i alla situationer. Hur många öl som krävs för att jag ska hamna på en perfekt berusningsgrad. Vilket politiskt parti som är bäst. Det mesta kommer jag troligtvis aldrig att få ett bra svar på.

5. Skulle du vilja kalla dig en nörd? Vilken typ av nörd i så fall?

Nej, det skulle jag inte vilja kalla mig. Inte för att jag har något emot att bli kallad det. Jag tycker tvärtom att det är häftigt med folk som har ett specialintresse som de brinner för. För några år sedan brann jag för Warcraft III, men tyvärr har jag inte den känslan längre för något speciellt. Eller jo, jag brinner för att underhålla, och jag brinner för att skriva någonting som jag efteråt känner att "där satt den". Med andra ord: jag brinner för den här bloggen. Jag är en bloggnörd. Fast det känns ju inte nördigt på samma sätt som typ Warhammer.


Nördigt.

6. Kan du låta som något djur? Vilket?

Min sengångarimitation går alltid hem!

7. Vilket var ditt favorit tv-program när du var liten?

Liten och liten, det slutade sändas 2004, men jag älskade alltid Sen kväll med Luuk. Det är synd att man inte får se honom i det formatet längre.

8. Värnar du om traditioner eller tycker du att det är roligast med variation och nytänkande?

Jag är flexibel. Har inget emot traditioner, men om något annat känns mer lockande så säger jag fuck traditionerna!

9. Beskriv din syn på alkohol.

Det finns många problem med alkohol, det kan nog de flesta av oss enas om. För det första så är det helt sjukt dyrt. Om man vill bli mer än salongsberusad kostar det någon hundring eller två, om man handlar på Systemet. Låt oss säga att man vill bli full två gånger i veckan. Det blir 800 fucking spänn i månaden, minimum. Jag förstår inte hur politikerna tänker. Hur ska en student som knappt har råd med sina ICA Basic-nudlar ha råd med all den här alkoholen?

Om man är under 20 får man inte ens handla på Systemet. Då får man gå till krogen och köpa öl för 55 spänn glaset. För att inte tala om barn under 18 år. Där är utbudet alldeles för dåligt. Det är mest skitvodka och Slotts Guld. Jag tycker att våra ungdomar har förtjänat bättre än så!

10. Hur tror du Universum är beskaffat? Är det oändligt eller inte?

Big Bang är väl det bästa vi har kommit på hittills. Kosmologi är inte mitt bästa ämne. Känns som att jag bara kommer göra bort mig om jag försöker svara på den sista frågan.

Annars finner jag det mycket roligt att försöka föreställa mig oändligheten. Alltså, det här med att oändligheten minus ett fortfarande är lika med oändligheten. Och att oändligheten gånger oändligheten inte är någon sorts superoändlighet, eftersom att inget är större än oändligheten. Aa, ni fattar. Eller inte.

11. Vad brukar du laga för mat när du har ont om tid, inga pengar och är jättehungrig?

Då gör jag makaroner och bacon. Det gör jag i och för sig när jag har pengar också. Och när jag har gott om tid. Faktum är att jag gör makaroner och bacon precis hela tiden. Det är en alldeles fantastisk maträtt som alla bör äta minst en gång per dag.

Det var inte en vanlig dag idag. När jag kom hem strax efter 13:00 möttes jag av den här synen:



Mitt ex! Alltså wtf? Det var mer än två år sedan vi gjorde slut och flyttade isär. TVÅ ÅR! Och nu hade hon brutit sig in i min lägenhet och slängt runt med mina skor i hela lägenheten!

Jag tog ett djupt andetag och tänkte att man får väl ta och försöka göra det bästa av den här situationen. Hon är här, jag är här, så varför inte bara sitta ner en stund och prata? Det kan väl inte skada?

Men när jag kommer längre in i min etta ser jag det här:



Min bror! Igen! Alltså, det är ju inte första gången hon håller på med brorsan, men det här tar ju priset. Hon har alltså inte bara brutit sig in i min lägenhet, hon har även använt den som bas för ett booty call. Och inte vilket booty call som helst, utan MIN BRORSA!



Som om inte situationen var tillräckligt awkward hoppar exet upp i sängen och fortsätter hålla på, antagligen bara för att jävlas med mig.



Sen gick brorsan. Exet blev då på mordiskt humör och skulle prompt ha ihjäl min dromedar. Hon hade inte mitt godkännande, därav dromedarfighten ovan, som jag vann.



Sen gick vi ut på en promenad. Mitt ex har en historia av alkoholmissbruk, så det förvånande mig inte att hon snart hade fått upp ett spår. Jag tvingade henne att gå en annan väg.

Suck, denna bruden alltså. Varför kan hon inte bara lämna mig i fred?

Jag har haft körkort i ungefär fyra och ett halvt år. Man skulle alltså kunna kalla mig för något av en expert inom ämnet. Inte för att skryta eller så, men jag kan faktiskt både gasa, bromsa och backa runt hörn. Ja, ni hör ju själva.

En del av er håller säkerligen på att ta körkort, så jag tänkte att i det här inlägget ska jag ge mina bästa tips för att bli en bra bilförare!

1. Håll koll på vilken pedal som är gas och vilken som är broms. Vi känner ju alla igen oss i känslan man får när man bara vill gasa på som en dåre och så råkar man istället trycka in bromsen och så står man kvar där på uppfarten, stilla, och undrar vad det är för fel på bilen och så ringer man farsan och försöker beskriva problemet med bilen som vägrar köra och jo, motorn är ju på, och jo, allt ser ut som det brukar göra, det är bara det att gaspedalen inte verkar vara inkopplad i grejsemojsen och så kommer pappa i ilfart eftersom att det troligtvis är hans bil och sätter sig i bilen och helt plötsligt funkar det. Snacka om pinigt!

2. Var försiktig med kopplingen. Du kan få motorstopp. Att få motorstopp är visserligen inte så farligt ur trafiksäkerhetssynpunkt, men det är fortfarande det absolut värsta som kan hända dig i trafiken. Varför? Skammen! Att få motorstopp är det absolut mest skamfyllda en bilförare kan vara med om. Att hamna på fel sida vägen eller köra mot rött är ju bara oflyt, men motorstopp däremot, det signalerar osäkerhet och att du är allmänt kass. Så tänk på det! Vad du än gör, inga motorstopp!

3. Kör inte på andra bilar. Det är så himla onödigt. En del av er tänker säkert att "jo, men det är väl självklart". Ni som tänker det här har uppenbarligen inte särskilt mycket erfarenhet från vägarna. Det är en djungel där ute. Folk vill mörda dig. På riktigt. De byter fil utan att kolla döda vinkeln. Kör in i rondeller utan att lämna företräde för bilarna som redan är inne. Tutar och har sig. Ibland vill man bara köra in i aset och göra slut på lidandet för alla inblandade.

Men det ska du som sagt INTE göra!

4. Ragga! Har väl egentligen inte så mycket med själva bilkörandet att göra, men om du någonsin får chansen: se till att ragga upp folk som går på trottoaren! Som bilförare är du helt enkelt oemotståndlig för alla simpla fotgängare, och alla vet ju att det är hur säkert och tryggt som helst att hoppa in i en okänd bil eftersom att bilförare alltid är snälla människor som vill dig väl i alla avseenden. Idiotsäkert!

5. Lyssna på jättehög musik! Annars är du helt enkelt inte cool.

6. Blinka ofta! Att blinka fyller två funktioner: dels sprider det ut vätskan som kommer från tårkörtlarna, vilket förhindrar att ögat torkar ut, dels pressar det ut smuts ur ögat. Därför bör du blinka i så hög utsträckning som möjligt. Jag menar, hur hade det sett ut? Köra bil med uttorkade ögon, liksom? Haha, så tossigt!

7. Undvik att köra bil i Kina! De är inte riktigt kloka i huvudet där nere. De ser ju snett och grejer. Det har jag sett på TV.


Typ den enda bilden som finns på mig när jag kör bil. Och då är det ändå en print screen från ett filmklipp.

Snart är det sommar, och vi vet ju alla vad som händer på sommaren, eller hur? Facebook flödar över av lårbilder. Alla världens tjejer vallfärdar till stränder och poolområden för att lägga sig i en solstol och ta bilder på utsikten. Självklart med låren skymtandes i nederkanten av bilden. Låren måste vara med. Det bara är så.

Med detta i åtanke tänkte jag ladda upp inför sommaren med ett par egna lårbilder!



Så här såg det ut när jag vaknade i morse! Kängurun uppe till höger hånglar med en whiskeyflaska! Så himla lustigt, haha!



Sen gick jag ut till köket. Lade mig en stund på bordet och beundrade utsikten. Fast det var bara en ketchupflaska och lite diskmedel, haha!



Sen tog jag en dusch, men chillade lite på golvet först!



Sen var det dags att titta lite på TV. Det blev så himla tokigt, för vilken kanal jag än valde så visade de bara massa lår! Haha!

Igår hände det igen. Media rapporterar om hur Breivik har spelat WoW och "tränat på att sikta" i Call of Duty. Men det kändes samtidigt som att de var lite försiktigare med att dra slutsatser och "skapa debatt" om de våldsamma datorspelen. De har väl lärt sig. Kanske.

Vad som däremot INTE fick plats bland de stora rubrikerna i särskilt stor utsträckning var att Breivik benämnde sig själv som "militant kristen". Det tycker jag är hundra gånger mer intressant än att han har spelat datorspel.

"Men det är ju två helt olika saker! Kristendomen glorifierar inte våld!"

De flesta kristna förespråkar inte våld. De flesta datorspelen förespråkar inte våld. Däremot verkar Gud själv tycka det är helt okej med folkmord. Eller ja, så länge det är hans utvalda folk som ska få tillgång till en landplätt för några tusen år sedan så är det helt okej. Annars inte. Eller jo, om samma utvalda folk råkar vara slavar i Egypten och faraon vägrar släppa dem så är det okej att döda oskyldiga barn i staden. Men ANNARS är det inte okej!

Jag vill inte gå så långt som att jämföra Gud med Breivik. Det hade ju varit att häda. Och det är väl det alla journalister är rädda för att göra. Plus att hela "religion skapar krig"-debatten känns rätt trött. Men det är ju datorspelsvåldsdebatten också.

Jag är fullt medveten om hela Nya Testamentet-argumentet, att ända sedan Jesus dog på korset så är alla förlåtna och så vidare. Men jag förstår inte hur folk kan spekulera kring huruvida datorspel har inspirerat/hjälpt Breivik samtidigt som ingen spekulerar kring Guds roll i det hela.

McDonald's-tjejen: Hej!
Jag: Hej! Jag skulle vilja ha en latté på det här erbjudandet som går runt på facebook nu... om det inte är fejk?
McDonald's-tjejen: Nejdå, det är absolut inte fejk!
Jag: Det är på riktigt alltså? Nice! Man vet ju aldrig med facebook liksom. Lurendrejarnas paradis, typ.
McDonald's-tjejen: Ja, nä, det är ju nästan för bra för att vara sant. *går bort till kaffemaskinen, utan att ha kollat mailet i min telefon*
Jag: Men hur vet ni att inte samma snubbe kommer in flera gånger och tar typ hundra lattés?
McDonald's-tjejen: Ja du... Ingen aning faktiskt.
Jag: Jaha... då vet jag var jag ska fixa kaffe de närmaste veckorna!
McDonald's-tjejen: Haha!
Jag: Haha! Jag kan ta en äpplepaj också, när jag ändå är i farten.
McDonald's-tjejen: Okej... Varsågod!
Jag: Tack! Hejdå!
McDonald's-tjejen: Hejdå!

EDIT: Ja, jag betalade såklart för äpplepajen!

Så nu kan man alltså få oändligt med gratiskaffe på McDonald's. Jag säger inte att man BÖR ta fler än en (1) kaffe, som ju erbjudandet gäller. Det hade ju varit förkastligt. Vidrigt. Bortom all reson. Det enda jag säger är att man KAN göra det.

Ja. Det var bara det.

Jag brukar skoja och säga att jag jobbar som bananplockare. Det är inte riktigt sant. Inte längre. Numera hänger jag oftare i mejeriavdelningen än vid bananerna. Jag vet vad ni tänker. "Men hur kommer detta sig, Simon? Du älskar ju bananerna! De är som dina barn!". Och ja, ni har helt rätt. Bananerna är mina älsklingar. Men det finns väl mer arbete i mejeriet, antar jag. Så var det med det.

Men mjölk är inte riktigt samma sak. Det är inte mjölkpaket jag smeker lätt med mina fingertoppar när jag är i behov av närhet. Det är inte tanken på mjölk som håller mig vaken om nätterna. Det är bananerna. Fortfarande. Det kvittar hur mycket jag försöker. Jag kan inte släppa bananera. Kan inte låta dem försvinna ur mitt liv, bara så där. De har alltid varit närvarande i mitt liv. Alltid funnits där. Och det kommer de att fortsätta med.

Det märkte jag inte minst i morse, då jag var på väg till skolan. Jag hade precis hoppat av bussen och var på väg mot spårvagnen när jag märkte att någonting var annorlunda, men visste inte exakt vad. Jag blundade. Tog ett djupt andetag. Plötsligt: jag stod i Nordstan.

De var överallt. Jag kunde inte värja mig. Chiquitas logo: överallt. Bananer: överallt. Mina läppar: särade. Min hand: sträckte sig efter iPhonen. Min blick: fortfarande fäst vid spektaklet framför mig. Mitt finger: klickade på kameraikonen på skärmen.

Det var först då jag verkligen förstod. Jag har gått in i den stora bananväggen. Jag är utbränd. Jag måste göra slut med bananerna. För evigt.

Mina hallucinationer hade till och med lyckats ta sig in i mitt foto. De försvinner inte heller! I skrivande stund ser jag fortfarande bananer hänga från taket i den här bilden:



Någon som har varit med om något liknande tidigare? Hur tog ni er ur det? Finns det någon bananterapeut i Göteborgsområdet jag kan tala med?

En av mina Twittervänner vid namn Sandra driver "Göteborgsbloggarna" som är en blogg om allt som händer i Göteborg (NO SHIT). Idag fick jag äran att gästblogga. Jag skrev lite om "goa-gubbar-myten".

Tjäck it aout.

Jag minns hur det var första gången. Jag var väldigt ung, kanske elva år. Jag satt bredvid min vän, som höll på att skriva ett skolarbete på datorn. Det var meningen att jag skulle hjälpa henne, eftersom att jag var några år äldre. Men jag satt bara där och var helt hypnotiserad av hennes röst.

Varje gång hon ändrade någonting i texten halvviskade hon "det... ska jag nog flytta dit..." eller "vad betydde det här nu igen...?". Då och då frågade hon om det såg bra ut. Jag nickade till svar. Ville inte bryta förtrollningen. För det var det det var. Hennes röst var så otroligt rogivande. Kände mig helt bedövad.

Sedan dess har jag upplevt känslan flera gånger, mer eller mindre medvetet. Ofta är mjuka röster inblandade. Men samma känsla kan uppstå när frisören tar i mitt hår eller när någon kliar mig på ryggen. Ja, till och med när jag råkat hamna på makeup-tutorials på youtube har jag fått känslan.


Och de här då, såklart.

Varje gång har jag känt mig lite pervers, på något sätt. Oklart varför.

Idag fick jag av en slump reda på vad den här känslan kallas: ASMR - Autonomous Sensory Meridian Response. Och det finns folk som specialiserar sig på det. Lägger upp videos med mjuka röster som ska få en avslappnad.

Helt otroligt. Kolla den här bara:

Här sitter jag och tänker på vad ni kan tänkas vara intresserade av att läsa. Kan inte komma på något bra. Förutom det uppenbara. Det vill säga när jag var på krogen i lördags och trodde att det fanns ett till trappsteg på trappan jag gick nedför, och därmed ramlade handlöst, rakt in i folkmassan på dansgolvet. Skadeglädje funkar ju alltid.

Annars då? Ptja, jag såg en kul "omslagsbild", som det så fint heter på facebook numera. Det var verkligen inte en omslagsbild som alla andra. Det här var något i hästväg. Min första tanke var "det här MÅSTE upp på bloggen". Men det kändes inte helt okej. Speciellt med tanke på att vi har gemensamma vänner på fejjan. Men den föreställde i alla fall den här tjejen och hennes pojkvän. De står båda med ryggen vänd mot kameran, hand i hand. I bakgrunden: havet. På varsin sida om paret är deras svartvita och delvis transparenta ansikten inklippta. Båda ler stort. Men det är något underligt med deras leenden. Det är svårt att sätta fingret på det. De är som tagna från en annons från en arbetsplats. Ni vet, när fem prydligt klädda personer, givetvis tre kvinnor och två män, varav en är svart, står runt ett skrivbord och ler åt absolut ingenting medan en av dem visar absolut ingenting på en powerpointpresentation om absolut ingenting? Och så står det något i stil med "Hos oss kan du utvecklas och nå din fulla potential". Och så är det något sketet bemanningsföretag. Exakta SÅDANA leenden har paret i den här omslagsbilden!

För att toppa alltihop står "I love you" utskrivet i snirkliga bokstäver i övre delen av bilden.

Jag säger inte att det är fult. Jag säger inte att det är snyggt. Jag säger att det är fantastiskt.

1. Gå in på din facebook-profil.
2. Tryck på "Redigera profilbild".


3. Tryck på "Visa album".



4. Tryck på "profilbilder".



5. Tryck på den profilbilden som du fick 40 miljarder gillningar på för ett år sedan.
6. Såja! Nu har du ändrat till den profilbilden du vill ha, utan att ha behövt lägga upp SAMMA BILD för tredje eller fjärde gången och signalerat "SNÄLLA GE MIG FLER GILLNINGAR" till alla dina vänner. Nu slipper du dubletter och tripletter av profilbilder i ditt album!

Fantasin: jag har fest, volymen är maxad, en granne ringer på, hytter med näven, kallar mig "respektlös", och jag ba "kolla din mail, tönt!" och i mailen hittar hen ett mail från mig med den här bilden bifogad:



Verkligheten: nej. Nej, aldrig någonsin.

Idag startade en ny kurs i skolan. Den går ut på att vi ska utforma ett magasin från grunden: bestämma målgrupp, göra research, skriva artiklar, ta bilder, redigera och trycka den färdiga tidningen.

Klassen har delats upp i tre olika redaktioner. Jag hamnade i redaktionen med temat "teknik". Lärarna har uppmanat oss att hitta en lucka bland de befintliga teknikmagasinen, en egen nisch, en egen målgrupp. Jag har spånat lite och kommit på dessa idéer:

Tidning 1
Arbetsnamn: Trans-Teknik
Målgrupp: 30-40-åriga, notoriskt otrogna transvestiter med teknikintresse
Innehåll: "Så dodgar du din partner - med GPS-teknik", "De största transskandalerna - vi har hela listan", "Byta-kläder-apparna du inte kan klara dig utan".
Röster om idén: "Kanonbra idé, Simon! Du har verkligen tagit dig tid och hittat ett outnyttjat område på marknaden. Du bör få Nobelpriset för det här, vet du det?" - min lärare.

Tidning 2
Arbetsnamn: Vi som älskar brödrostar
Målgrupp: Alla som älskar brödrostar
Innehåll: "Så trimmar du din brödrost", "Vilket bröd är bäst, egentligen? Vi har frågat experten!", "Brödrosten i badkaret? Visst går det!"
Röster om idén: "Jag hade definitivt läst den. Jag gillar verkligen brödrostar." - anonym brödrostsälskare.

Tidning 3
Arbetsnamn: Vaska!
Målgrupp: Välbärgade ungdomar mellan 17-25 år.
Innehåll: Inte så mycket, egentligen. Det är tänkt att läsaren ska vaska den direkt. Hela grejen går ut att på att med avancerad teknik göra pappret så dyrt och lättvaskat som möjligt.
Röster om idén: "Eh.... vasaru saru? En tiiidning? Som man vaskar? Aa men jorå hehe de skulle väl kunna gå liksom. Men du, grabben, jag ska kila nu, har lite affärer att sköta om man säger så, men vi kan väl höras? Tjarå!" - anonym brat.

Jag vet inte riktigt vilken jag tycker är bäst. Alla är rätt bra. Vad tycker du?

I min högra ficka: En nyckelknippa med tre nycklar på. En för mitt hem, en för skåpet i jobbets omklädningsrum, den sista för mopedlåset som jag använde senast för fyra år sedan.

Jag lägger alltid nyckelknippan med ringen prydligt ihopvikt tillsammans med nycklarna, som alla pekar uppåt. På så vis minimerar jag friktion och slitage mot mina jeans. För att hålla nycklarna i den ställningen har jag min plånbok som stöd. Det är en brun, gammal och sorglig sak i läder. Ena kortsidan är så uppsliten att både sedlar och mynt kan falla ut om man inte är försiktig. Här och där sticker lösa trådar ut, som ett rop på hjälp.

För några veckor sedan bestämde jag mig för att köpa en ny plånbok. Var inne i ett par affärer och kollade, men det gick bara inte. Ingen var så fin som den jag har. Ingen kändes lika tilltalande. Ingen gick att lita på, på samma sätt.

I min vänstra ficka: iPhone 4. På tiden då inte iPhone fanns brukade jag ha både mobil och nycklar i den här fickan. Men numera vill jag inte riskera att få repor i skärmen. Så nu ligger min smartphone där, alldeles ensam. Oftast i ljudlöst läge.

Varje gång jag får ett sms eller blir uppringd känner jag av vibrationerna mot mitt lår och kan svara direkt, utan att behöva leta, utan att behöva spåra upp ljudet från en ringsignal i lägenheten.

Det ryms så mycket trygghet i mina fickor. De finns alltid där, var jag än är och vad jag än gör. Så länge allt är som det ska i mina fickor kan jag transportera mig vart jag vill i Göteborgsområdet, betala min lunch, komma i kontakt med i princip vem jag vill.

Jag förstår inte hur man kan klara sig utan fickor. Alternativet är väl en väska av något slag, men då finns det ju så mycket som kan gå fel. Man tar upp sin telefon, lägger den någonstans, tar fram sin plånbok för att betala något och helt plötsligt är allting borta. Eller så tappar man bort hela väskan. Jag får sådan sjuk ångest bara av att tänka på det.

Att känna på utsidan av mina fickor, att fingra på konturerna av min mobil, plånbok och nyckelring, det ger mig ro. Det är en signal att allting fortfarande är okej. Oavsett hur mycket jag fuckar upp så finns de alltid där. Som två nära vänner.

Visst, det kan ju vara kul med aprilskämt och så. Men det finns också en stor nackdel med första april: man blir aldrig trodd. Jag har försökt berätta för folk vad som faktiskt hände mig igår, men ingen lyssnar. Alla säger "kul, Simon. Skitkul. Hejdå.". Men ni lyssnar på mig va? Bra.

Det är nämligen så att Masken stormade min lägenhet igår. "MEN VAR ÄR BEVISET DÅ, SIMON???" HÄR, din dumma trumma!



Han ställde sig på min säng och sa "smokin'!" bara för att sedan hota mig till livet. Jag var inte sen med att reagera:



"Här kommer du inte in hörrudu, din gamla strutt!" sa jag. Samtidigt som jag sa det teleporterade sig några av mina partyrockerkompisar till min lägenhet. Vi bestämde oss för att jaga ut Masken med dödligt våld om så krävdes.



Plötsligt satte någon på Eric Prydz låt Call on me. Förvirring uppstod. Masken var som bortglömd. Jag hade en lustig känsla i kroppen... Typ som när man blir iakttagen av en skotte och en arab, ni vet?



Masken samlade på sig kompisar i form av Pippi Långstrump, en av de tre musketörerna och Cleopatra. En av de tre musketörerna hotade fotografen till livet. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.



Vi blev jättearga och spände våra muskler så hårt att Masken inte vågade vara kvar längre. "Kom aldrig mer tillbaka din lymmel!" skrek jag efter honom. Sen plockade jag fram mitt lasergevär och sköt ett par skott efter honom, men jag missade och träffade en pensionär i pannan. "Hur gick det?" frågade jag. "Äh, det är lugnt" sa han. O jag ba: loooooooooool.

Ja, det var det hela. Jag förstår inte vilken del av historien som är så himla orimlig att folk tror att det är ett aprilskämt. Det är bara så... omoget. Tänk om alla hade hållit på så, ifrågasatt allt alla sade hela tiden? Men ni tror mig va? Va?

Heeeeeeeeeeeeeeeej allihop! Ikväll e de fest & då tänkte ja att de e dags att lägga upp en växel och ta på mej nåt lite annorlunda haha!

Så här ser de ut framifrån! Haha!





Och så lilla rumpizzen! Ja ringde Krille innan o han ba hur ska de gå me ditt ass, de e ju inte så jävla snyggt hahah men ja tyckte de blev rätt snyggt ändå p.g.a. grund av SNYGGT! FEST!!!!! haha

Häromdagen var jag på jobbet och plockade drickor när jag plötsligt kom till insikt om vilket enormt utbud av energidrycker det finns. Så jag köpte med mig ett par olika och testade.



White Tiger

Smaken: åt Red Bull-hållet, fast inte lika söt.

Kuriosa: Detta är en ekologisk och fair trade-märkt energidryck. Inte för att jag har någon aning om vad det innebär. Jag menar, hur är en energidryck ekologisk? Är det när man avstår från att använda konstgödsel på energidrycksplantorna, eller vadå? Drycken innehåller i alla fall inget taurin, vilket de flesta andra energidryckerna gör. Tack och lov.

Betyg: 2/5

Femme



Femme

Smaken: citrusfrukter, främst grape.

Kuriosa: utger sig för att vara framställd speciellt för kvinnor. Det märktes. Det framgår rätt dåligt av bilden, men både burken och själva drycken är faktiskt rosa. Då förstod jag direkt vad de menade. En kvinna kan ju inte dricka någonting som inte är rosa, hur skulle det sett ut? Tänk om alla hade tänkt så? "Nämen idag bryr jag mig inte om färgen på det jag dricker". Det hade blivit kaos.

Betyg: 2/5

Utöver detta drack jag Red Bull light, som jag av någon anledning inte fick en bild på.

Smaken: vad tror du?

Kuriosa: .....innehåller inget socker.

Betyg: 3/5