Min lilla snopp

Jag kan inte hjälpa det, min bror har samma problem. Det ligger i släkten. MIN MAMMA HAR LITEN PENIS. Hon funderar på att åka till Polen och åtgärda det men hon har hört att det är farligt. MIN PAPPA HAR LITEN PENIS. <han har också funderat på att åtgärda det men har tycker att det är lite för dyrt han lägger hellre pengarna på att köpa prostituerade när min mamma fixar sin penis, de prostituerade i Polen är ganska bra om man jämför med min kompis Bung. MIN BROR HAR LITEN PENIS. HAHAHAHAHAHAHAHAHHAAAA DEN ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ LITEN!! HAN KOM HEM EN DAG, TILL MIN LÄGENHET, MED EN POJKE. en fucking jävla kina-puff! ja han var ju från kode. fast med lite sneda ögon och en faxläs för friterade räkor. men helt gourgeus eyes... jag trodde att jag kunde simma men jag drunknade i hans ögon.....  så nu är jag rent tekniskt sett död. fast jag har fortfarande lika liten snopp och det gör mig djupt, djupt deprimerad. Nu ska jag nog skära mig lite i armarna, fast bara på tvären så folk tror att jag en dum jävla Emo som inte fattar att man måste skära sig längs med venerna för att faktiskt dö. Jävla puckon. Jag blir så trött på alla som är korkade. Det är synd om dem. Hade jag varit korkad hade jag inte skaffat barn. Jag tror jag borde ha använt en kondom, eller två. Men vanliga kondomer är för stora för mig så jag måste använda kines-kondomer. Jag har funderat på ett lösenord till mitt trådlösa Internet. Det är en ganska bra grej det där med trådlöst Internet, då kan man porrsurfa överallt!
Hursomhelst så har jag som sagt lite snopp och det är väl egentligen det jag vill säga med det här inlägget.

Mitt problem med tjejer

Jag faller för tjejer. Det är mitt problem.

hALLÅ bLOGGHEN! iiiiiiiiiiiiiiHHH.

hejsan bloggen!

idag har jag träffat min snygga kompis kizzzi och myst med henne, hon är så j*VLA skön. Det finns inget som är så sexigt som tjejer som inte vet vad en exponentiell kurva är! efter det köpte jag min "dagens outfitt", tills dess har jag gått naken.. oops. *fnizz* men nu har jag helt enkelt på min outfitt. HERREGUD VAD JAG ÄR SNYYYYYG JAG KAN KNAPPT FATTA DET!?!?!?!?! det är så skönt att känna att ens skönhetsoperationer blir riktigt bra. mina fötter är så sexiga, göran person kan ju bara slänga sig i Anitras MUS!.
alltså; idag har jag på mig:
1. Uggs
2. Leopardmönstrade tangatrosor
3. Glapack som BH (as-brah)
4. Tändstickor i bröstvårtorna (Sååå 2011!!)
(Ja jag fortsätter att röka och behöver alltid ha eld nära till hands)
5. Halsband av äkta råttsvansar, oxtungor och penisar.
9. SLUUUT
10. Nej nu har jag inget mer vettigt att säga, mina hjärna blir alldeles utmattad av att skriva så intelligenta saker hela tiden och jag känner att jag måste ta ett uppfriskande mjölkproteinbad i mitt vackra badrum med SVART SEXIGT TOAPAPPER!!.

Hejsan

Hejsan bloggen! 

Nu sitter jag här med mina vänner. dom tycker egentligen inte om mig.  jag tycker däremot det är okej. men bara om jag har erik här hos mig, naken. Jag har ju en liten "thing" för nakna män, vilket beror på min uppväxt. Föreställ er mig i Poseidion med en massa heeeta brudar och en enorm snopp! I'm on a horse. You can find me on a table full of vodka and tequila. Jag hade tänkt att bjuda på tequila idag, eller Malin skulle göra det men hon ansåg att det inte hörde nyår till, iaf inte det svenska... Så det fick bli smörgåstårta och pubishår istället. Alltså, det här med hår är ganska bra faktiskt. Helt fucking underbart egentligen. Bara känslan av att ha det mellan tänderna får mig att smälta. Mmmmmmmmmmmmmmmmmm håååååååååååååååååååår. Nu tror jag att jag ska halsa en flaska med både manligt innehåll och hår. Den perfekta kombon! Jag borde ta och skriva en bok om olika drinkar, jag har faktiskt ett par riktigt bra drinkar som jag borde dela med mig utav. Apelsinjuice och Eriks sädesvätska till exempel. Erik är för övrigt min hemliga älskare som jag drömmer om och förverkligar mina drömmar med. Vi älskar till "En rosa helikopter" - min favvolåt alla kategorier! Jag anser att jag själv har en ganska dålig musiksmak men jag brukar ljuga och säga att mina favorit är den där bitchen Miles Cirruyys. Och mina korkade, blonda vänner tror på mig fast jag blåljuger dem rätt i deras finniga face!!!

Gott nytt år!



GOTT NYTT FAKKING ÅR!

Mitt 2010 - bloggen

2010: året med många små segrar och ett fåtal stora misslyckanden. Det är så jag minns det.

Det känns som en hel evighet. Som en enda lång kedjereaktion av händelser som har påverkat mitt liv i stort och smått. Den här texten skulle från början bli en enda årskrönika, men jag insåg snabbt att det hade blivit för långt. Så nu har jag delat upp det i flera olika delar.

2010 var året då jag:
  • började blogga
Den 12 januari lade jag upp mitt allra första inlägg på absolutvanilla.blogg.se. Det var en naturlig uppföljning av mitt "bloggande" på facebook.

Bloggen har blivit min kärlek, min vän och mitt beroende. Den är en del av mig. Att lägga upp ett inlägg och känna att "där satt den", det är lycka för mig.

Den 6:e juli lade jag upp ett inlägg om manlighet som snart hamnade på blogg.se:s förstasida. Egentligen är jag inte särskilt nöjd med det. När jag läser det idag känns det bara som en samling självklarheter. Hur som helst blev det besöksrekord och fler kommentarer än vad jag hade tid att svara på.


Ovan: besökarstatistiken under gå-in-på-en-awesome-blogg-istället-för-de-vanliga-dåliga-dagen

Vissa inlägg är jag stoltare över än andra. Amanda handlar om en tjej jag träffade ute på krogen en gång. Jag fick idén att försöka skildra mötet ur hennes perspektiv, vilket gjorde det fantastiskt roligt att skriva. Äventyret på balkongen är en erotisk novell baserad på min sjuka fantasi. 6 steg för att bli en bättre facebook-stalkare är förhoppningsvis en god hjälp till alla wannabe-stalkare där ute. Här sågar "Vänsterpartiet" Simon Krona tyckte jag var en himla rolig hämnd mot en läsare som var stöddig i kommentarerna.

Nu får jag nog avsluta det här inlägget innan jag sitter hela natten och läser min egen blogg.

Men mitt 2010 bjuder på mer än så. Stay tuned!

Simon Krona, toalettingenjör

Skulle städa inför min nyårsfest imorgon. Började med toaletten. Skrubbade på handfatet. Fortsatte med toasitsen, fronten, locket... skymtade lite smuts där i kanten mellan locket och själva vattenbehållaren. Tänkte att shit, där imellan lär det finnas sjukt mycket skit att sanera. Så jag började rucka på locket. Tog i lite hårdare. Liiiiiite hårdare! Och hoppsan, hela jävla toaletten är paj. En lång process följde då jag bl.a. uppfann helt nya svordomar.

Slutresultat: jag kan nu med gott samvete kalla mig själv toalettexpert. Känns bra.

Brandsäkerhet



Hittade den här skylten på jobbet idag. Inget lustigt med den, kan tyckas. Men vet ni vad? Skylten är gjord av papper. Helt vanligt papper. Sist jag kollade var papper brännbart. Ja, jag är ganska så säker på att det går att bränna skiten ur papper. Märkligt. Mycket märkligt.

Världens kortaste recensioner

Film:

Red - 2/5
World's greatest dad - 4/5

Kommentar: Tyckte Red var lite lustig. Lite svår att greppa. Lite jobbig. Allt detta trots det höga imdb-betyget (7,2). World's greatest dad däremot - fantastiskt... känsloframkallande. Den är rolig, sorglig, otäck, äcklande och tänkvärd på samma gång.

Böcker:

One day - David Nicholls - 5/5
"En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar" - Elisabet Höglund - 3/5

Kommentar: One day är en av de bästa böckerna jag har läst. Så klockren på alla sätt och vis. Höglunds bok är mest en samling gnäll, men det var ganska intressant för mig som journaliststudent att läsa om hennes karriär.

Tjusiga ord gör allting roligt

Visst är det konstigt det här med tjusiga-ord-humorn? Jag säger absolut inte att jag inte gillar den, för det gör jag, utan att det är lustigt. Någonting som i vanliga fall hade låtit alldagligt blir med tjusiga ord gemytligt, kanske rent av hysteriskt roligt, att läsa eller lyssna till. Min klasskamrat Sebastian är ett lysande exempel på en man som kan trolla med ord. Här är ett utdrag från hans blogg:
Vaknade 07.45 med den där sköna, psykotiska känslan man får av fyra timmars nattsömn. Satte igång kaffemaskinen med reflexmässiga rörelser (det enda finmotoriska jag lyckas med när jag precis vaknat, att hantera ägg går däremot åt helvete och rakt ner i marken) och stapplade in i duschen med en känsla av apati och mörka utsikter för dagen. Väl där slog det mig: avvikelserapporterna. Avvikelserapporterna. VI MÅSTE JU BEGÄRA UT AVVIKELSERAPPORTERNA! (konstpaus). Jag kanske borde sova så här lite varje natt för att tvinga fram de små genombrott som till slut kommer ge grupp C1 stora journalistpriset och förtidspension.
Det här skulle kunna skrivas om till:
Vaknade 07:45 och kände mig skittrött. Satte på kaffe så gott jag kunde med all den där tröttheten i kroppen. Duschade och kände mig ännu mer trött. Då kom jag på att vi borde ju begära ut avvikelserapporterna. Tur att jag kom på det! Man borde kanske sova så här lite VARJE natt, så att man inte missar sådana här viktiga saker.
Låter som helt vanligt... gnäll, eller hur?

Nyckeln till att lyckas med tjusiga-ord-humorn är nog vardaglighet. Att med tjusiga ord beskriva någonting som i vanliga fall beskrivs på ett enkelt, kortfattat och vardagligt sätt. Någonting "skitigt". Enbart att byta ut ordet "bajsa" mot "defekera" kan göra skillnaden mellan barnsligt och roligt. Även om man inte hade förstått ordet om det stått för sig självt, förstår man oftast av sammanhanget att det är bajsande det handlar om.


Defekera, kräma, bomba - Silvia approves

Så jag anser helt enkelt att folk bör fullgöra sin plikt gentemot sina medmänniskor och lära sig fler fina ord. För allas bästa.

Min nya t-shirt

Den här t-shirten fick jag av min brorsa i tidig julklapp/sen födelsedagspresent:



Jag gillar ju egentligen inte att ta fjortisbilder av mig själv i spegeln, men som den ultramoderata stekaren jag är kände jag att jag bara måste visa upp den här t-shirten för er.

Shit is so cash.

Nu kanske den med god observationsförmåga undrar hur det kommer sig att texten är läsbar i spegelbilden. Det är för att jag har photoshoppat bilden. Det är som man säger. Så älskade Simon internetanvändarna, att han photoshoppade sin enda t-shirt-bild för att de som läser hans blogg inte ska gå under, utan ha evig underhållning. Amen.

Look at the bloggvikarie. Now back to me.


Jag - lika hård som vanligt. Min bror - lite efterbliven. Min far - pose från 2009.

Nu är jag hemma! Först och främst vill jag tacka Elin för de mycket underhållande gästinläggen hon har levererat under min frånvaro. Döm om min förvåning när jag såg att de till 99% var 100% sanna! Den rödblonda, poolpojken, läderdamen, allting! Varenda ord träffade mig liksom rakt i hjärtat! Helt sjukt!

Så vad hände sen? Well, i detta nu sitter jag och dras med Annas (aka den rödblonda) till synes outtömliga ström av sms. Visst blev jag lite småförälskad där på ön, men av någon anledning har dessa tjejer en tendens att - så fort samtalen har gått över till textform - förvandlas till små äckliga barn som man bara vill strypa och/eller kasta saker på.

Nu kom ett till.
Heeej :) Hur e de på arlanda? går flyget till london snart eller? :P längtar du till vip-rummet på china white eller? :P skulle ja ha gjort!!! eller ja, nu vill jag ju dit för att du e där! ;) får fråga mamma om ja kan få pengar till flyg nån gång, måste ju ses mer nu!! :) själv har jag precis kommit hem! varför har du inte svarat på mina senaste sms? ajabaja! ;)
puss!
Jag tycker lite synd om henne. Inte så mycket för att hon har utsatts för alla mina lögner som för hennes extraordinära förmåga att vara en jobbig person. Åtminstone i textform. Visst vill man bara ta hennes mobil och slå sönder alla knappar så att mänskligheten slipper hennes jobbiga meddelanden i framtiden? Visst vill man det?

Jag svarade nu, av ren pliktkänsla.
Tjena paddan! Nu går flyget snart, måste stänga av mobilen, men självklart ska du komma över någon gång! Adiós, mi bella!
Nu kanske ni undrar varför jag kallar henne för "paddan". Det var för att jag vid ett tillfälle, i en viss vinkel, fick för mig att hennes mun såg ut som en paddas och råkade säga detta högt. Det tog så klart hus i helvete, men jag lyckades rädda situationen genom att förklara för henne att paddor faktiskt är väldigt vackra djur.

Poolpojken då, hur gick det med honom? Ja, om man bortser från hans försök till att adda mig på facebook har det inte hänt så mycket. Skulle i och för sig inte förvåna mig om det damp ner ett handskrivet kärleksbrev skrynklat av tårar i min brevlåda inom de närmsta dagarna. Han är en fascinerande man, den där Alfonzo, som poolpojken egentligen heter. En målmedveten bög, så att säga.

Men nu rullar livet på som vanligt. Hundra saker man borde göra. Få som genomförs.

Till er som inte fattar referensen i rubriken:


27/12 - Bloggvikarien har sista ordet

Sista semesterdagen. Vi besöker Simon på natten, i den Rödblonda pingstvännens hotellrum.

Natt
Simon halvsover med den Rödblond i famnen. Hennes mun ligger i hans halsgrop och han har sin näsa mot hennes hjässa. Han andas in djupt och tänker att hon doftar väldigt gott. Under doften av sololja och schampo kan han känna hennes egen kroppsdoft. Den gör honom lite yr. En konstig känsla av sorgsenhet smyger sig på honom när han tänker att det här är sista gången han håller om henne. Innan han hinner fundera ut vad det betyder vaknar hon börjar lösgöra sig. Sömndrucket säger hon att han måste bege sig tillbaka till sitt hotellrum. Simon reser sig och klär sig långsamt. Undertiden ligger den Rödblonda och betraktar hans kropp som blir allt mindre naken. Det är tydligen för mörkt för att hon ska kunna se tatueringen, men hon är ändå väldigt nöjd med showen. När han ska gå reser hon sig och lutar sin nakna kropp mot honom i dörröppningen. Hon kysser honom och viskar att hon är glad att han inte är bög. Den där poolpojken ljög om så mycket och hon är verkligen glad att inget var sant. ”ICA Maxi” fnissar hon. ”Journaliststuderande”. Nu fnissar hon högre. Till slut skrattar hon nästan när hon frustar fram ”Dreamhack”. Med en sista snabb puss knuffar hon ut honom och drar igen dörren. Han hör henne skratta inne i rummet. Helvete!

På vägen tillbaka möter han den Rödblondas syster. Hon har håret på ända och mumlar fram ett generat hej. Simon slänger sig på sängen och får ingen reda i tankarna. Han har ju fått som han ville och det var fantastiskt. Best damn cracker ever! Så vad är det som skaver? Han kan lugnt packa sin väska och åka hem om några timmar. I andra änden av rummet sover lillebror tungt med ett belåtet leende på läpparna. Men Simon ligger vaken fram till småtimmarna och återupplever minnet av den Rödblondas kropp mot sin medan han funderar på vad han ska göra. Till slut somnar han.
Morgon
När Simon vaknar har han bestämt sig. Han är visserligen lite förälskad men det är inget nytt under solen. Han tänker låta henne tro att han är hennes version av Robert Pattinson och åka hem till sitt. De får båda ha detta som ett härligt semesterminne och när han återberättar det på alla vinterns kommande Lan får han bättra på sina egna insatser något. Som vanligt alltså.
Mamma och pappa har i bästa curlinganda packat åt sina söner och släpar sedan med dem ner till frukost. De undrar varför Simon ser så bekymrad ut när hans lillebror verkar så oerhört uppåt och harmonisk. Men när lillebror undrar varför de själva har glödande ansikten och verkar zenaktigt tillfreds med tillvaron vill de byta samtalsämne. De äter frukosten under gemytligt familjegnabbande och går sedan för att hämta sina packade väskor.

När de väntar på taxin dyker poolpojken upp och ser ut som sju svåra år. Och ett nödår. Men Simon orkar inte vara arg på honom. Han bestämmer sig istället för att vara smickrad och skicka iväg en innerlig slängkyss mot honom. Men när han vänder sig om står naturligtvis den Rödblonda där. Hennes ögon är uppspärrade och munnen formad till ett gapande o. Nu är Simon hjärtligt trött på den här farsen. Allt han ville var att ha en avslappnad julsemester och ett ligg. Är det så mycket begärt? Innan hon hinner fråga något drar han till med att han trodde sig spela på båda plan halvorna men att hon har botat honom och gjort honom för evigt heterosexuell för att hon var så fantastisk. Innan hon hinner kommentera detta fortsätter han med att hon fått honom att fundera på att lägga ner Formel 1-karriären och faktiskt bli journalist. På så sätt kan han skriva inkännande reportage om föräldralösa pandaungar. Den Rödblondas hjärta smälter. Hur kan han säga precis rätt saker hela tiden? Hon slänger sig i hans famn och kysser honom, med tunga, medan hela familjen ser på från håll. Sedan smyger hon in en papperslapp i hans hand och viskar att det är hennes nya adress. Hon ska flytta och hon är förtjust i snigelpost. Sen försvinner hon med hästsvansen piskandes utmed ryggen.

Simon stiger in i taxin. Han är vimmelkantig efter kyssen. Pappa ser lite stolt ut, mamma vill ställa tusen frågor men låter bli. Lillebror flinar menande och rycker papperslappen ur Simons hand. Han tittar skeptiskt på den och frågar varför Simon har en lapp med sin egen adress. Är han rädd att komma bort? Simon fattar ingenting och tar tillbaka lappen. Ja, det är hans egen adress på lappen. Simons ansikte blir allt mer långsmalt när sanningen går upp för honom. Herre jävla gud! De ska bli grannar!


Nu är Simon snart hemma och får själv berätta fortsättningen . Ska han berätta sanningen om sitt liv? Ska han flytta? Är han förälskad eller var det bara en fling? Vi väntar alla på svaren.

26/12 - Bloggvikarien: Simons annandag

Annandag jul. Sverige ligger lamslaget i bakfylla. Men Simon har andra bekymmer.

Morgon

Simon vaknar efter en orolig sömn fylld av obehagliga sexdrömmar om Läderdamer och poolpojkar. Han är frustrerad på ett sätt som inte ens egentid i duschen kan bota. Ilsket boxar han på kudden och undrar varför inte hon kan ta det första steget. Han tänker på sina tidigare funderingar om priset på kvinnokött kontra priset på manskött. Jävla brud! Ilsket klampar han in i duschen och tar ut frustrationen på sig själv.

Middag

Mamma och pappa tycker att sönerna ägnat sig för mycket åt sina egna nöjen och att semesterns sista dag ska vara en familjedag. När sönerna verkar motvilliga spelar de ut sina föräldrakort som innebär att pappa påpekar att han minsann betalat vistelsen och borde få som han vill, medan mamma med tårfyllda ögon drar sig till minnes den tid då hon var allt för sina små. Simon och hans bror ger vika för det dåliga samvetet och familjen ger sig ut på upptäcksfärd. Det tar inte lång tid för familjen att inse hur när verkligheten deras all incklusive-vistelse har placerats. Det finns ju barfotabarn, ödlor och herrelösa hundar i byarna. Skandal! Simon blir kissnödig, men förbjuds av mamma att hala fram den i en buske och lillebror får skavsår. Båda vill ha glass och gnäller ynkligt när pappa säger att man inte ska äta glass från lokala butiker. Den är full med mjältbrand och hepatit. Båda får till slut glass och ingen får mjältbrand. Däremot drabbas båda bröderna av krångliga magar och det är något som mamma verkligen inte går med på att det åtgärdas i buskar. Familjen traskar tillbaka till hotellet. Mamma och pappa inser att de nog vill helst vill vara ifred en stund och ha lite kvalitetstid på tu man hand. Simon och hans bror inser att det är hög tid att dricka alla de där förbetalda ölen och beger sig till hotellbaren.

Kväll
Simon och hans bror sitter vid poolen och dricker Piña colada när den Rödblondas syster kommer dit. Hon har också fått en RC-bil i julklapp och ber den stolt under armen. Hon vill att Simons bror ska följa med henne och köra med bilarna en stund. Hennes ögon glöder och han följer villigt med. Simon sitter kvar och betraktar dem på andra sidan poolområdet. Plötsligt dyker poolpojken upp. Han ställer sig snett bakom Simon och tittar på hans rygg. Med förfäran i rösten säger han att den där brännan kommer göra fruktansvärt ont imorgon. Simon är rädd för smärta och blir livrädd. Som tur är har poolpojken tydligen någon undergörande salva som han trollar fram från ingenstans. Tacksamt tar han emot poolpojkens erbjudande om hjälp att smörja in ryggen. Poolpojken kan knappt andas. Äntligen har han den blonde svenskens smidiga hud under sina händer. Och den Rödblonda borde dyka upp när som helst. Jajamen… där är hon! Poolpojken flyttar händerna ut över Simons axlar och armar när han är säker på att hon ser. Simon tycker att salvan svalkar skönt och blundar. Men när poolpojken avslutar sina omsorger med att omfamna honom bakifrån tittar han upp i förvåning. Hans blick möter den Rödblondas på andra sidan poolen. Hon ser ut som att hennes värld slagits i spillror, vänder på klacken och springer därifrån.

Simon är på väg att resa sig upp för att springa efter henne, men poolpojken trycker tillbaka honom mot den kaklade kanten. 
– Bry dig inte om henne, säger han med hes röst. Hon har försökt flirta med mig sedan hon kom men jag har avvisat henne.
– Flirtat med dig?
– Javisst! Med alla egentligen. Till och med din pappa. Kvinnor är sådana. Därför klarar vi oss bättre utan dem.
– Vänta..vaddå vi?

Poolpojkens grepp om Simon hårdnar när han placerar sina läppar mot hans hals. Först då går Simons hjärna igång på riktigt och poletten trillar ner. Han sliter sig ur poolpojkens grepp och kommer på fötter. Han springer till den Rödblondas hotellrum och bankar på dörren. När hon öppnar dörren är hennes ansikte inte rött och tårsvullet som han hade förväntat sig. Det är sammanbitet och kallt. Hon sliter in honom i rummet och slänger igen dörren. Innan han hinner säga nåt väser hon åt honom att han är en jävla tease och att han inte borde ha flirtat med henne om han är "såndär". Simon försöker förklara att han inte är "såndär". Den Rödblonda säger att poolpojken minsann berättat om deras amorösa äventyr. Simon blir desperat och skriker att allt är lögn. Den Rödblonda kräver då att få det bevisat. Och det NU! Hon drar klänningen över huvudet och ÄNTLIGEN fattar Simon vad begreppet "öppen inbjudan" betyder.

Det är fumligt. Det är intensivt. Det är ivrigt. Det går snabbt. 


Jaha..vad ska hända nu. Har Simon förälskat sig? Ska han lägga korten på bordet? Eller är det bara en semesterflirt? Vad ska Simon göra med poolpojken? Missa inte Simons sista semestertimmar.

25/12 - Bloggvikarien: Simons juldag

Juldagen. Den stora superdagen hemma i Sverige. Men hur är den för Simon?

Morgon 

Simon vaknar med kläderna på. Den feta och kryddiga matblandningen har gett honom halsbränna och han ligger orörlig på mage med ansiktet ner i kudden. En begynnande huvudvärk dunkar försynt i tinningarna. Plötsligt smyger en minnesbild sig in och Simon minns slafsiga, hetsiga kyssar. Ett leende börjar spela över hans läppar som fortfarande förnimmer den brännande känslan. Men så minns han plötsligt lögnerna och hur han trasslat in sig. Humöret sjunker igen och han borrar ner ansiktet djupare i kudden. Men så rasslar det till. Ett vinande litet ljud kommer nedifrån golvet. En kaffekopp kommer farandes på flaket på en RC-Jeep. Det är Simons bror som leker med sin favoritjulklapp samtidigt som han visar sin broderliga omsorg. Simon blir llite gladare.

Middag

Simon har sköljt ner två panodil med en halvliter samarin och kaffe, så starkt att det hade varit lämpligare att klippa det i bitar och tugga i sig det. Han sitter ensam vid poolkanten och dinglar med de långa benen. Låter fötterna rita fåror i vattenytan. Han är djupt försjunken i tankar där han slits mellan sexuell frustration och sin kristna uppfostrans grundprincip, att ärlighet varar längst. Han märker knappt att någon slår sig ned bredvid honom, men vid en torr harkling vänder han på huvudet och får se Läderdamen. Hennes ådriga, förtorkade fötter ser ut som två russin bredvid Simons paddlar. Läderdamen pratar på om väder och vind och Simon svarar utan att veta vad de pratar om. Hans tankar är på annat håll. Till slut märker Läderdamen att han inte är närvarande i samtalet och frågar vad han tänker på. Simon svarar tvekande.

-Jo..alltså..det är en tjej
- Mm..den Rödblonda..
- Va?
- Jag är gammal men inte blind. Klassisk semesterflirt. Du vill sätta på henne.
- Ja..jo..men...
- Men du har blåst blå rök i röven på henne och nu har du samvetskval.
- Jamen hur..?
- Jag har varit med förr. Jag vet hur det går till. Jag har sjävl varit både den rödblonda flickan och den rågblonda pojken. Ta det inte så hårt! Ni kommer aldrig mer ses och det kommer inte betyda något när ni är hemma i verkligheten. Det kommer vara ett trevligt och lätt overkligt minne för båda. Varken mer eller mindre. Förresten måste du ta henne nu innan nån annan gör det.

Läderdamen nickar bort mot baren där den Rödblonda står alldeles för nära poolpojken. Han har handen på hennes överarm och hon har blicken blygt nedslagen. Den lille jäveln! Är han hela hotellets godhjärtade välgörare? I fantasin rusar Simon fram och sliter åt sig den Rödblonda och slänger ner henne i en tangodip och hånglar upp henne så att hennes tår kröker sig. Men i verkligheten sitter han kvar.

Kväll

Simon har bestämt sig för att Läderdamen har rätt. What happens on Fuerteventura, stays on Fuerteventura. Det är semesterrutiner med helt andra spelregler. Det måste ju även den Rödblonda veta om. Och de ska aldrig mer ses. Vad har han att förlora? Simon inleder en övertalningskampanj för att få sin bror att ta sig an den andra systern. Bordern har tröttnat lite eftersom han hade räknat med lite mer wild n' crazy semesterflirt än så. Men Simon mutar lillebror med den rosa rattmuffen och två kilo skumtomtar samt kommer med en gliring om att det här nog är den vildaste typ av flicka som kommer korsa hans väg.

Nyduschade och välparfymerade hämtar bröderna upp de två lika nyduschade och välparfymerade systrarna och går ner mot stranden. Helt enligt planerna halkar Simon lite efter, vilket inte är lätt med så långa ben, och får den Rödblonda att hålla hans långsammare takt. Försiktigt smyger han sin arm om hennes axlar och drar henne till sig. Hennes hjärta skuttar och öronen hettar. Vilken man!

När de kommer fram till stranden är solnedgången sådär magiskt rosa som den bara är i amerikanska romantiska komedier. Och i Simons fantasier om det perfekta semesterhånglet. Han får syn på en övergiven solsäng och i ett anfall av nu eller aldrig-känsla slänger han sig ned på den och sliter med sig den Rödblonda. Mjuka kyssar varvas med förtroliga samtal. Medan den rosa skymningen övergår i stjärnklar natt berättar Simon om hur ensamt jetsetlivet i London kan vara. Den Rödblonda ser in i hans ögon och kan bara inte tro sin lycka. Så intelligent! Så känslig! Så sexig! Hennes underliv bultar och hon vill inget hellre än att han ska slita ev henne kläderna och trycka ner henne mot den hårda solsängen. Men hon är en fin flicka och vet att det är mannens sak att styra sådant. Så varför styr han inte? Kan det vara så att poolpojken hade rätt i det han sa? Hon väcks i sina funderingar av att hennes glädjestrålande syster kräver att de ska gå tillbaka till hotellet. 





Vad är det som händer? Varför kommer Simon inte till skott? Vad har poolpojken kokat ihop?

24/12 - Bloggvikarien: Simons julafton

Det är julafton och vi undrar förstås alla nyfiket vad Simon gör.

Morgon

Simon vaknar tidigt och upptäcker till sin förfäran att det inte ligger några julklappar i fotänden av sängen. Hallå! Vad är detta? Med darrande underläpp söker han upp sina föräldrar och efter att hårdnackat ha vägrat äta frukost med familjen får han till slut välja ut ett av de mindre paketen för omedelbart öppnande. Simon får en rosa rattmuff med tillhörande rosa plysch -tärningar att chict hänga från backspegeln. Han hade förvisso önskat sig tärningarna med play boy-kaniner på, men det vågade han inte säga till mamma och pappa. Simon skiner av lycka. Simon skuttar och hoppar och sjunger obscena versioner av Bjällerklang.

Middag

Simon har ett mindre sammanbrott när han inser att hotellet inte tillhandahåller någon kanal som visar Kalle Anka kl 15. Mamma Krona avstyr snabbt denna begynnande gråt med att fiska fram Kalle på DVD, samt Trolltyg i Tomteskogen som får henne att rodna lite lätt när Simon undrar hur hon kommit över den. 

Nästa kris inträffar när Simons bror slår i honom att hotellet inte har någon svensk julbuffé och att de ska få äta vanliga tapas på självaste julafton. Simon kollar upp saken med sin far och boxar sedan brorsan på överarmarna varpå båda läxas upp, av en bikiniklädd och lätt rödbränd mamma, för att de förstör julstämningen. 

Simon ljuger ihop en historia om att han ska se om han kan köpa fejksnö att spraya på fönstren, men smyger i själva verket iväg för att surfa in på sin blogg och kolla Facebook. Där har han fått mail från sin bloggvikare. Mail med texter som han helt enkelt vägrar låta henne publicera. Förbannade vänsterfeminist! Hur i hela friden kunde han ens komma i kontakt med henne?

Kväll

Alla har ätit så de knappt kan andas och Simon har surat för att hovmästarsåsen inte smakade som hemma samt haft ett snapsrelaterat gräl med sin far som inte fann det lämpligt att Simon drog igång allsång med Hej tomtegubbar och sedan svepte O.P med slipsen knuten runt huvudet.

När alla ätit och föräldrarna kommit i samspråk med den snacksaliga läderdamen upptäcker Simon sin rödlätta donna och släpar med henne ut till en liten vrå under en palm. Hon har solfrossa och han lägger armen om henne i förevändningen att värma hennes spensliga axlar. Med kinder som blossar av allt annat än solbränna lutar hon sig lite lätt mot honom. Simon pladdrar på om alla VIP-listor han finns med på i Londons nattliv. I hans version av sig själv dygnar han aldrig framför datorn, har aldrig spelat wow och vet knappt vad Dream Hack är för något. Han har helt gått in i rollen som tatuerad, pandaräddande Formel 1-förare. När han börjar prata om vilka välgörenhetsprojekt han ska delta i när han kommer hem kan inte den rödblonda tänka på annat än hur gärna hon vill bli kysst. Tyvärr har hon ingen aning om hur man gör för att ta för sig och kan heller inte förstå varför den världsvane Simon inte bara kastar sig över henne. Till slut får hon nog och placerar en lätt puss på Simons läppar. Efter ett ögonblicks tvekan är en vild tungbrottning igång. Men när det är som vildast och han har en hand på bältet reser hon sig och säger att hon måste gå.

Tjejen rusar till sin syster och berättar med andan i halsen vad hon gjort och att hon tror att hon har träffat mannen hon ska gifta sig med. Kvar sitter Simon och funderar lite på hur han ska lösa det faktum att han har värre blue balls än han haft sedan högstadiet, men att den han vill bota det med nu vill göra det med en jetsetare som regelbundet skänker stora summor till Världsnaturfonden. Medan han grubblar dyker poolpojken upp och frågar vad som är fel. Förvirring och snaps får Simon att lossa tungans band och anförtro sig åt den unge mannen. Poolpojken nickar deltagande och tar mod till sig att försiktigt stryka Simon över ryggen. Poolpojken ser lugn och deltagande ut men inombords spinner han av belåtenhet. Nu ska han bli av med den Rödblonda och den skandinaviska jätten ska snart bli hans.


Ojoj...hur ska det gå. Missa inte nästa avsnitt ur Simons liv.

23/12 - Bloggvikarien har ordet

Det är dags att kika in i den magiska spåkulan och se vad Simon har för sig idag.

Morgon

Det är dan före dopparedan och Simon är orolig. Vid frukostbordet uttrycker han sin rastlöshet genom att kasta ut halvhårt, vitt bröd till fåglarna. När hans pappa ryter ifrån att han inte vill ha de där tiggande trasproleteriatet till fjäderfän runt fötterna börjar Simon istället reta sin bror. Om och om igen plingar han på broderns örsnibbar, tills han fångar Simons finger och bryter det bakåt. Men då blir mamma arg och frågar vad det tagit åt hennes snälla pojke. Han tar då tillfället i akt att med nedslagen blick yttra sina farhågor. Simon oroar sig för att inte få några julklappar. Gud kanske är förbannad för att de brutit den djupt rotade kristna traditionen att överäta mat man egentligen inte vill ha och dansa runt ett barrande träd medan man sjunger lögnaktiga sånger om att man kan spela basfiol och flöjt. Eller så kanske tomten bara inte hittar honom nu när han inte befinner sig på sin rätta adress. Tomten har ju en hel del att prestera på väldigt få timmar. Tänk så rörigt det måste bli om folk inte ens behagar stanna i sina hem! Mamma försäkrar Simon om att hon gjort den tillfälliga adressändringen till tomten i god tid.

Middag

Simon beger sig till poolbaren för att dricka dagens första öl. Vid poolen ligger det en dam på en solsäng. Hon spenderar alla Sveriges kalla månader på varmare breddgrader och har med åren skaffat sig en förtorkad, brun och läderaktig hud som står i bjärt kontrast till den neonrosa bikinin. Hon har hört att Simon talar svenska med sin familj och blir oerhört pratsugen. Det ser ut som att hon sover men i själva verket lurpassar hon på första bästa tillfälle att prata öronen av honom. Samtidigt sveper polpojken med håven för att fånga upp några blomblad som slitit sig i vinden och tagit sig ett dopp i det klorerade vattnet. Men hans ögon sveper någon annanstans. Han har fått syn på Simon och hjärtat pickar i ojämn rytm. Blygt betraktar han honom under lugg och undrar vad den där blonde jätten gör där vid denna tid på året. Borde han inte vara hemma och göra snöänglar och mata isbjörnarna?

Simon lägger inte märke till varken läderdamen eller poolpojken. Hans uppmärksamhet har fångats av två rödblonda systrar i hästsvans. De är där med sina föräldrar som för tillfället lämnat hotellet för att göra välgörenhetsarbete åt Pingstkyrkan. De är egentligen lite för unga för honom men vafan... de är tjejer, de är här och de är söta. Simon börjar bygga upp en fantasi om hur han världsvant glider upp bakom sötnosarna och lägger en arm om varje tjej och börjar bjuda på drinkar. Medan han gör detta har han en cigarr fräckt i mungipan och konversationen flyter lätt. Plötsligt väcks han ur dagdrömmen av ett fnitter. Systrarna står framför honom. En av dem har frågat honom något. Men vad? Vad han heter? Han svarar i alla fall på det. Systrarna fnissar och går därifrån. Simons dagdröm fortsätter.

Kväll

Familjen har ätit middag och Simon har förargat sina föräldrar genom att dricka mer vin till maten än de anser lämpligt. Djärv av promillehalten drar han med sig lillebror till stranden, sparkar av sig flipflopsen, hoppar upp på en barstol och beställer färgglada drinkar till sig och sin bror. Och plötlsigt är de där. De rödblonda systrarna. I skira strandklänningar och brunbrända nyckelben. Nu är han modigare och vinkar dem till sig. Fnissande slår de sig ner och låter sig bjudas på det ena sötsliskiga efter det andra medan Simon upptäcker att den ena har stålblå ögon. Han sätter sig närmare henne och berättar att han visserligen är från Sverige men att han bor i London. Han berättar om sin lukrativa karriär som Formel 1-förare, sitt engagemang för föräldralösa pandaungar och antyder mer eller mindre att han har en tatuering någonstans på kroppen som just nu inte syns. Trots minimalt med kläder. Den rödblonda ser storögt på honom. Hon kan inte tro sin lycka. Tänk att hon skulle hitta en sån bad boy som dessutom verkar så känslig och fin. Som Robert Pattinsson. Fast verklig! Senare på kvällen använder hon, inför sin syster, för första gången ordet sexig om en man. 

Simon och hans bror följer flickorna till dörren på hotellet. De får varsin kindpuss och sen är det god natt. 

I buskarna smyger poolpojken. Han försöker limma ihop sitt krossade hjärta genom att smida ränker.


Missa inte den rafflande fortsättningen...

//Bloggvikarien Elin

Låt mig presentera min bloggvikarie: Elin



Eftersom att all min tid nu går åt till att ligga i solen, dricka öl och spela (fylle-)Othello så tänkte jag att det vore ju coolt med en gästbloggare. Sen tänkte jag att, what the hell, vi kör en vikarie hela veckan.

Oooooooch här har vi henne: Eeeeeeeelin! Lärarinna, plugghäst och feminist. Till vardags driver hon bloggen http://superficialragdoll.blogg.se/ och uppdaterar sin facebook-status lite sådär finurligt som bara hon kan göra. Sen stirrar hon på skärmen tills folk kommenterar.

Med andra ord: SNÄLLA, kommentera hennes gästbloggsinlägg nu! Tänk på Elins stackars ögon, de mår inte bra av att stirra in i skärmen för länge!

Och så en hälsning från vikarien själv:
Simon är nu på semester, och som alla betydande människor har han anlitat en vikarie. Som Simon- stand in är det min ärade uppgift att fylla alla de funktioner Simon uppfyller i sin vardag. Om man saknar honom, i form av bloggare, deltagare i joltdränkta pyjamaspartyn med sammankopplade datorer, grupponani eller fruktmys på ICA Maxi, är det således mig man ska vända sig till under de kommande dagarna.

Väl mött
Hälsningar Elin aka Bloggvikarien
*applåder*

En annorlunda jul

Just nu sitter jag i en hotell-lobby på Fuerteventura. Till höger om mig har jag en "surfzon" där man kan stoppa in mynt i ett hål och få surfa i några minuter. Till vänster: en gigantisk julgran. Nu hälsade två tjejer på mig. Jag sa "hello" tillbaka. Sen insåg jag att det inte var mig de hälsade på. De hejade på killarna som satt bakom mig. Mästare på att göra bort sig, som vanligt.

Julen har alltid varit lite helig. Man måste ju hålla på traditionerna. En del av mig känner att vi vanhelgar julen. Att vi pissar på den. Och det gör vi ju lite också. Men den andra delen av mig bryr sig inte så mycket.

Jag är alltså här med familjen. Det är också lite lustigt. Jag och min bror, 22 respektive 20 år gamla, väljer att spendera en vecka på Kanarieöarna med våra föräldrar. Det är det inte så många som gör.

Typer av människor på Barcela Jandia Playa:
  • Pensionärer
  • Par
  • Barnfamiljer
  • Pensionärer
  • Och pensionärer
Man kan alltså säga att vi är one of a kind, här på hotellet.

De håller på att stänga baren. Alla barer här känns lite 50-tal. Som att man kan gå fram och beställa en gin-tonic till "damen där borta" för att sedan nicka och blinka mot den samma utan att det känns konstigt. Fast jo, det är ju all-inclusive, så det hade nog varit lite konstigt ändå. Men ni förstår vad jag menar. Att allting känns tjusigt.

Morsan har pratat om att starta sin egen blogg. Mammatillenbloggare.blogg.se. Idén förfärar och känns smickrande på samma gång. Men det hade mest varit kul. Då hade vi kunnat ha bloggkrig mot varandra. Precis som storbloggarna.

Läste precis på Aftonbladet att de hade stängt av E6 i båda riktningarna p.g.a. snön. Ja, herrejösses. Vad hemskt.

Dagens kund


Son.... I am dissapoint.

En äldre dam kom fram till mig på jobbet idag. Hon var ganska kort, så när hon pratade med mig och mina 192 centimeter fick hon nästan luta hela ryggen bakåt för att kunna se mig i ögonen. Konversationen gick ungefär så här:
-Ursäkta.
-Japp!
-Har ni någon som kan det här med kalkonerna?
-Ehm mja... vad är det du undrar över?
-Ja, det står där bort att de är marinerade, kalkonerna. Vad betyder det, egentligen?
I det här läget blir man som butiksbiträde alltid lite osäker, trots att man egentligen vet svaret. Försöker hon lura mig in i en fälla? Försöker hon locka fram ett svar ur mig för att sedan säga "HA, det är det inte alls det! Nu anmäler jag er till konsumentverket, era lymlar!"?
-Ja... det betyder väl att de är... marinerade... *nervöst skratt*... att de har varit i en kryddröra, liksom.
-...Du vet inte, eller hur?
-Jo, men det gör jag vä
-Du står bara här och hittar på!
-N
-Kan du hämta någon som faktiskt kan det här?
Jag blev inte arg. Man får inte bli arg på kunder. Dessutom förvandlas jag till en konflikträdd liten pojke varje gång någon är det minsta otrevlig mot mig. Det finns ju faktiskt en liten chans att jag har missuppfattat det här med marinader helt och hållet. Nä, jag blev mest paff. Och lite imponerad. Jag har alltid varit ett fan av kritiskt tänkande, och den här damen har ju tagit det till en helt ny nivå. I vanliga fall ifrågasätter folk lagförslag, statistik och makthavare, men den här damen måste ha tänkt fuck it, jag behöver fler källor på det här med marineringen alltså.

Det slutade med att jag skickade henne vidare till min arbetskamrat i charken. När jag frågade henne senare om kunden tittade hon oförstående på mig och sa att ingen hade frågat henne om någon kalkon.

Mystiken tätnar...

Britter alltså...


Nej, det är inte okej

Att lägga upp statusuppdateringar till syfte att proklamera hur "osäker" staden kommer att bli ikväll eller liknande - det är inte häftigt längre. Det kanske var det för några år sedan, då man precis hade fyllt 18, men inte nu. Det är lördag kväll, VI VET! Givetvis super alla då! Det hade varit mer uppseendeväckande om du INTE hade supit ikväll! DET hade varit värt en statusuppdatering!

Simon Krona
Super inte ikväll.

Visa alla 70 kommentarer

Vän1
Va!? Skojar du med mig?

Vän2
Loooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooool

Vän3
Herregud...

Min reaktion efter att ha läst dessa statusuppdateringar:




Jag är egentligen ingen kattmänniska...

Men allt blir ju gott med lite vitlök.


Ännu en första gång avverkad

Idag var det dags för det första julkortet någonsin som enbart var adresserat till mig. Inte familjen Crona, inte Peter Crona m. familj, utan JAG, Simon "Crona".

Eller fick jag inte något förra året? Nä, jag tror inte det. Hade ju precis flyttat hemifrån då.

Det känns nice, hur som helst. Tack kära moster och mosterman!

Mest random grej som någonsin har hänt mig

Gick till vårdcentralen igår för att kolla upp min hosta - igen. Hade inte bokat någon tid, så jag räknade med att få sitta där ett tag.

Efter fem minuter i väntrummet dyker den sötaste kvinnliga läkaren jag någonsin har sett upp i dörröppningen.

-Simon Krona?

Hon hade axellångt, blont hår. Ögonen var blåa och gnistrade som havet en solig sommardag. Jag hörde mitt namn, men lystrade inte till det. Jag hade ju bara suttit där i fem minuter. Efter att ha åkt in och ut ur sjukhus under hela min barndom vet jag mer än de flesta andra att det inte finns en chans i världen att man bara kan köra en drop-in på en vårdcentral och vara i kontakt med doktorn på fem minuter. Det går bara inte. Skulle inte förvåna mig om det finns någon lag som säger att man måste vänta åtminstone 1 timma på Sveriges vårdcentraler.

Jag tittade nervöst omkring mig, förväntade mig halvt att det skulle finnas någon annan i väntrummet som också hette Simon Krona och som nu skulle ställa sig upp och följa med den söta tjejen. Inget hände. Sen kände jag hennes blick mot mig. Hon menade verkligen allvar. Det var min tur.

Min hjärna började söka andra förklaringar till det som nu höll på att ske. Har Sverige hamnat i krig? Är det så att regeringen snabbt vill få alla stridsföra män friska så att de kan försvara vårt fädernesland? Jag har inte gjort lumpen, men de ger väl oss en snabbkurs eller nåt. Eller så gör Reinfeldt en Stalin och låter oss vara kanonmat. För det är ju bara pussies som använder vapen i krig.


Pussies

Jag ställde mig upp i slow motion. Kändes som att jag befann mig i en drömvärld. Tog henne i hand. Gick i den evighetslånga korridoren och lyssnade efter bomber. Beredd att ta tag i tjejen och slänga oss båda ner på golvet för att sedan skrika "TA SKYDD, RYSSEN ANFALLER" om någonting skulle hända.

Jag fick ett stick i fingret. Sen skulle jag på lungröntgen på sjukhuset. Så jag åkte dit i tron att nu skulle det bli ordning och reda igen. På röntgenavdelningen skulle jag säkert få sitta och vänta i några timmar. Allt kommer att bli bra igen.

Vad händer? Jo, det tar fem minuter, och så kommer en inte fullt så snygg röntgenläkare ut för att kalla in mig. Folket är trevliga och vi skrattar ihop när en av dem säger fel till mig. Hon sa "och andas igen" när hon i själva verket skulle säga "och håll andan". Busigt.

Just nu känns det väldigt svårt att smälta, men det verkar onekligen som att sjukvården har blivit mer effektiv här i Kungälv. Sjukt random, jag vet. Kan knappt tro på det själv.

Helt plötsligt vill jag ha en papegoja



Let the bodies hit the... FLOOOOOOR!

Sex & samlevnad - Simon ger svaren



Det händer att jag får brev om både det ena och det andra från er läsare. Oftast för att ni vill konsultera min expertis inom... ja... allt. Eftersom att sex & samlevnad är ett ämne som ständigt berör och väcker intresse tänkte jag att jag skulle svara på ett par sådana frågor här i bloggen.

Jag är 43 år och har alltid haft en stor längtan att få älska med en äldre kvinna. Vad ska jag göra? Finns det bra sidor på nätet att få kontakt med äldre damer som vill ha sex med yngre män? Tacksam för svar.
”Peter”
Svar: Hej Peter! Det finns många äldre kvinnor som söker yngre män som du, så det kommer nog inte att bli så svårt för dig! Bara det faktum att du har en snopp kapabel till erektion ger dig en enorm fördel gentemot den äldre generationens göbbar. Du är med andra ord rena lyxvaran.
Jag är sambo med en kille och vi har varit tillsammans i snart 2 år. han vill nästan aldrig ha sex, han säger att han är deprimerad. Kan det påverka sexsuget? han tar aldrig initiativ till sex. Jag har försökt att prata med honom gång på gång, men det känns som det blir värre av det, han blir stressad. Jag älskar sex, vet inte vad jag ska göra åt problemet. tack för en bra blogg!
Svar: Klart att det påverkar sexlusten! Har du någonsin hört talats om en deprimerad person som sagt "jaaa, ett könsorgan uppkört i mitt ansikte gör säkert allting bättre"? Skulle inte tro det. Nä, jag tycker att du ska hjälpa honom att bli gladare. Försök muntra upp honom! Testa att ha på dig en skojig hatt hela dagen. Fatta vad tokigt! Han kommer inte att kunna låta bli att skratta, och det är DÅ du måste ta din chans! Av med byxorna och hoppa på'na bara!

Om det inte funkar med hatten vet jag inte riktigt hur du ska göra. Du får väl våldta honom, eller nåt.
Hej. Jag får fontän utan orgasm. Vad tror du man kan göra/träna sig på för att koppla samman fontän och orgasmen så de utlöser sig samtidigt? Tack för svar! //Vivvi
Svar: Var har du placerat fontänen? Beroende på hur långt bort den är kan du antingen hålla strömbrytaren i handen under sexet så att du kan sätta på den precis i orgasmögonblicket, eller så skaffar du en sån där fjärrkontroll med tillhörande adapter så att du på avstånd kan göra samma sak.
kan man ha sex under mens? finns det då nån risk för att bli gravid?
Svar: Nej. Absolut inte.
Det är så att jag är kk med en kvinna som är ca 10 år äldre och jag undrar om hon kan bli gravid om vi inte skyddar oss? Hon är 40. Min andra fråga gäller lukten från hennes underliv, hur ska jag påpeka det utan att hon blir sårad? För hon luktar ganska starkt och illa där nere. Finns det något att göra åt det?
Svar: Ja, det kan hon bli. Jag föreslår att du använder dubbla kondomer och dränker ner dig i spermiedödande medel innan du har fysisk kontakt med henne. För att vara på den säkra sidan bör hon käka p-piller. Sen finns det ju dagen-efter-piller också, men det är nog lite overkill, i min mening. När det gäller lukten är det bara till att vara ärlig. Alla relationer, inklusive kk-relationer, bygger på tillit och ärlighet. Säg bara som det är: "du... du luktar jävligt illa i fettan. Som rutten fisk, typ. Vad är ditt problem, egentligen?"

Har du en fråga till mig? Skriv i kommentarerna eller maila till adressen som står på förstasidan!

En älgkalv. Sött.


Idag har jag varit på rättegång

Den handlade om en gubbe, låt oss kalla honom "gubben", och en ägare av en godisbutik, låt oss kalla honom "godiskillen". Gubben hade länge varit kund hos godiskillen. Så pass länge att han fick låna pengar av godiskillen. När inte gubben betalade tillbaka blev stämningen ganska hätsk dem emellan.

Godiskillens version: han går ut ur sin butik, på andra sidan gatan står gubben med sin Dobermann/Newfoundland-hund, gubbe ballar ur vid blotta åsynen av godiskillen, gubbe bussar hunden på godiskillen, hund biter, godiskille får ont.

Gubbens version: han går med sin hund, godiskillen kommer ut ur sin butik med ett spett i handen som han hotfullt kör in i magen på gubben, hunden reagerar och försöker skydda sin husse, hund biter godiskille.

Vittnets version: se halva godiskillens version. Hon såg inte hela händelseförloppet, men det hon såg stämde överens med godiskillens berättelse.

Det jag tyckte var allra roligast med rättegången: när godiskillen med sin inte fullt så bra svenska i slutet av förhöret säger "Jag är besviken, för jag har känslor för den här mannen" och gestikulerar mot gubben. Det är liksom roligt och gulligt på samma gång. Visst låter det fint? Jag har känslor för den här mannen. Så tycker jag att vi borde säga hela tiden när vi vill uttrycka varma känslor för varandra. Så där vackert och elegant.

Till alla ni som är förvirrade över mitt efternamn

Jag får ganska ofta frågan "men Simon lilla, lilla, lilla gubben, hur stavas ditt efternamn egentligen? Med C eller med K?".

Svar: med K.

"Men lilla, lilla, puttenuttiga, lite smådumma Simon, varför stavar du då med C på din facebook och på Gula Sidorna?"

Jo, det är för att min släkt av någon anledning bestämde sig för att trotsa folkbokföringen och började skriva med C överallt. Så jag följde med strömmen, helt enkelt.

"Men Simon, din äckliga kossa, varför har du då börjat skriva med K helt plötsligt?"

För att det var först för ett par år sedan som jag faktiskt förstod att jag egentligen stavades med K. Och för att jag måste göra revolt mot mina föräldrar, såklart.

Edit: jag heter alltså Krona i efternamn.

Jag som bara ville lira lite Guitar Hero...

Jag rotade lite i flyttlådorna för att hitta mitt Guitar Hero-spel. Det slutade med att jag hittade gamla papper. Ni vet, såna där papper som får en att sucka högt av nostalgikänsla. Kanske fäller man en och annan tår.

Jag hittade ett häfte med en artikel om varje klasskamrat. Vi hade parat ihop oss och intervjuat varandra. Så här såg mitt porträtt ut:


 

Counter-terroristen

Simon Krona är en kille med stil när han sitter framför datorn och spelar Counter-strike. Simon är väldigt ödmjuk och snäll, men när han sätter sig framför datorn är det bara blod som rör sig i huvudet.


16 år, lanare och Jolt-kåt.

Det var en regnig tråkig dag i skolan då jag fick iden att intervjua en av världens mest framgångsrika e-sportare. Hans namn är Simon "Vanilla" Krona, och är 16 år. Hans familj består av två terrorister och två counter-terrorister. Terroristerna är Simon själv och hans bror Daniel "Kanella" Krona som är 12 år. Tillsammans krigar dom mot counter-terroristerna pappa Pappa "PC" Krona och Mamma "ingenting" Krona.

När Simon var liten var han väldigt beroende av barnprogram.

-De bästa var Transformers och Turtles.

Simon "Vanilla" Krona kommer från Småland men nu bor han i Ytterby på Hällristningsgatan 14.

Fritiden
Hans fritidsintressen är såklart e-sport, men tro det eller ej, han har fler intressen, även hockey är hans starka sida. Han lirar back i Kungälvs Ishockey klubb med nummer 5 på ryggen. Numret kommer från Niklas "Lidas" Lidström.

-Han är en av världens bästa hockeybackar, säger Simon med ett leende på läpparna.

Simon spelar för Kungälvs Ishockey Klubb. Denna säsong producerade han 2 mål, 1 assist och en bruten arm. Hans snyggaste mål var i Jönköping, när han mötte HV71. Han drev in med pucken i anfallszonen och avlossade ett skott längs isen med en fart av 120km/h vid blålinjen och in mellan benen på den chanslösa HV målvakten. Det var även i den matchen som Simon bröt armen.

-Vad gör man inte för sitt lag? stönade Simon när han lämnade isen som en man.

Simon kan ibland tända till på plan.

- En gång tacklade jag Björklund på 95 kg, säger Krona skrattandes.

Nu tränar Simon ca fem gånger i veckan för att ta plats i Kungälvs J18-lag.

Skolan
Men när han inte spelar hockey eller spelar dator o.s.v. så är han i skolan.

-Det bästa ämnet är såklart idrott, säger Simon.

Det roligaste med Ytterby skolan är att jämföra vad man tyckte om klasskamraterna första dan med vad man tycker nu. Några av dom jag tyckte verkade vara dumma i huvudet visade sig vara riktigt trevliga.

Men när Simon slutar 9:an så vill han studera vidare på gymnasiet, där han har valt natur. Simons drömyrke är så klart att arbeta med datorer, det är därför han redan har börjat satsa på en karriär som Counter-Strike lirare.

Framtiden
Om 10 år är Simon förmodligen den största Counter-Strike-besten i hela världen, och han kommer att ha en flickvän och bo i en lägenhet. Simon är väldigt snäll, trevlig och ödmjuk, men det är bara för att han har umgåtts med mig (Jansson) så mycket, (och man blir ju som man umgås). Det viktigaste i livet för Simon är att ha kul.

Av: Mathias Jansson



Jag gillar hur Mathias framställer mig. Hur han förskönar sanningen, fast bara LITE, så att det inte märks. Som till exempel när han berättar om hur jag stapplade ut från isen med min brutna arm. Chockad. Kunde knappt få ur mig ett ord. I den här artikelns universum var jag en hjälte, en martyr, som gjorde mål och offrade sin stackars arm för lagets skull.

Jag tror jag kan leva med det ryktet, ändå.

22 års förfest



Det finns inga ord för att beskriva hur gärna jag vill lägga kommentaren "WOW OFTA NI FESTAR SÅ LÄNGE!??!?! MINA FÖRFESTER BRUKAR BARA VARA I ETT PAR TIMMAR, LOL ASSÅ!!111!"

Saaankta Luciaaaaa, skänk miiig en tiiiaaaa


Den officiella Lucia-bävern 2010

Idag är det Lucia. Då ska man stiga upp vid 4-tiden för att påbörja lussestöket. Man dukar upp för mysig frukost framför TV:n, om man med mys menar att dödstrött sitta och halvt frysa ihjäl sig till tonerna av det omåttligt upphetsande luciatåget på SVT. Under dagen plockar man på sig lussekatter vart man än ser för att sedan gnälla på den alldeles för låga saffrankoncentrationen, exempelvis med repliken "ja, utan saffran är det ju helt poänglöst!". Sen ska man dricka glögg och skålla sin tunga så att blotta beröringen av denne resulterar i outhärdlig smärta i sisådär ett halvår framöver.

Har du barn? Grattis! Då blir det ÄNNU värre! Du kommer nu att få bevittna en korsning mellan en gudstjänst, en Idol-audition och ett Ku Klux Klan-möte! Folk vräker i sig ännu mer lussekatter och föräldrarna filmar och låtsas vara stolta över sina tondöva barn när de i själva verket tänker tillbaka på sina liv och ångrar den där fyllan för sex år sedan.

Dagen avslutas med att folk laddar upp lussekattsrelaterade bilder och statusuppdateringar på facebook. Dessa jävla lussekatter, alltså.

En rolig historia, helt enkelt

Tre män satt inne på Guinness World Records kontor och väntade på att få bli bedömda så att de kunde slå världsrekord. Den första för att han hade små armar, den andra för att han hade små ben och den tredje för att han hade en väldigt liten penis.

Den första gick in. Efter några minuter kom han ut och sa "wow, jag hade verkligen världens minsta armar!". Då gick den andra in, som även han kommer ut efter bara någon minut och säger "wow, jag hade verkligen världens minsta ben!". Den tredje mannen med den lilla penisen gick in. Den här gången tog det en bra stund innan någonting hände men till slut slängdes dörren upp med en smäll och mannen stormade ut. "VEM FAN ÄR DEN DÄR JUSTIN BIEBER EGENTLIGEN!?"

Hahahahaha jag kan inte sluta skratta


:'-)

Åh herregud. Vad har hänt med mig egentligen? Här sitter jag med tårar i ögonen efter att ha läst Aftonbladets artikel om mobbade Katie och hennes brinnande Star Wars-intresse. En dag sa hon till sin mamma att hon ville byta sin SW-vattenflaska mot en rosa. Anledningen: klasskamraterna retade henne. Mamman sätter sig förtvivlat vid datorn och skriver av sig i ett blogginlägg. Kommentarerna haglar in och det slutar med att Tom Kane, som står för Yodas röst i filmerna, bjuder in dem till en SW-premiär.

Katie fortsatte med sin vanliga vattenflaska.

Varför skrivs det så mycket om "näthatet" och så lite om all kärlek som ryms på nätet? Folk hjälper varandra både ekonomiskt och mentalt. Hela tiden. Det finns så många historier liknande den vi nyss läste om, bara man öppnar ögonen.

Söt


Äntligen - Alex Schulman är tillbaka!



Alex Schulman är min idol. På riktigt. Utan honom hade inte den här bloggen funnits. Utan honom hade jag antagligen inte valt att gå journalistprogrammet. Det var han som fick mig att inse att bloggande inte behöver vara töntigt och ytligt. Det var han som fick mig att skratta med sina texter och det var han som visade mig skrivkonstens potential.

För ett tag sedan hade vi en föreläsning om krönikor/kåserier. Läraren frågade oss om vi hade någon favoritkrönikör/kåsör. En del kom med namn jag aldrig hade hört talats om, men som tydligen var rätt kända. Jag ville ropa ut "ALEX SCHULMAN, HAN ÄR JU BARA BÄST!" men vågade inte. Att gilla honom är lite fult sådär. Man måste vara lite störd, liksom. Han är ju så provokativ, ja herrejösses! Folk hade stämplat mig som vän av fulkultur för resten av studietiden. Det var åtminstone vad jag trodde då.

När han slutade blogga... Ja, det var som att släppa taget om handen som höll mig uppe när jag försökte lära mig att cykla. Under en så lång tid hade jag inspirerats av hans tankar, hans formuleringar, ALLT, och helt plötsligt var det borta. Jag vinglade till, men lärde mig snabbt och utvecklade rent av min egen stil. Och nu sitter jag här, hundra gånger bättre bloggare än vad Alex Schulman någonsin kommer att vara! Eller femtio gånger bättre i alla fall. Tjugo. Minst.

Men ni borde ändå besöka hans blogg, för skojs skull. Den här gången under namnet "Alla får Plus! - Alex Schulman recenserar världen". Som namnet antyder tänker han ge plus på allt. Verkar kul.

http://blogg.aftonbladet.se/schulman

Akilleshä-... eller kanske bara "hälen"

Det finns många roliga fobier. Några exempel:

Bibliofobi - rädsla för böcker
Emetofobi - rädsla för att spy
Phagofobi - rädsla för att svälja
Koumpounofobi - rädsla för att sy knappar
Agyrofobi - rädsla för att gå över vägar

Det är lätt att skratta åt det. Jag menar, korsa vägar? Hur farligt är det på en skala? Allvarligt talat! Ta dig samman, människa!

Senare sitter jag och stirrar på min telefon. Det är meningen att jag ska ringa upp en för mig okänd människa på Familjebostäder och ställa lite frågor. Det känns jobbigt. Jag hade helst sluppit. Jag förstår inte vad det är som får mig att känna så här, även om jag har ett par teorier:

1. Jag har aldrig varit bra på/varit särskilt förtjust i att prata med "vuxna". Jag har svårt för det ytliga, korrekta pratet som är typiskt för vuxna. Samtalet är liksom präglat av förväntningar som måste uppfyllas. Annars är man konstig. Och om ni inte har fattat det än: hela mitt jag bygger på att krossa förväntningar och att vara konstig.

2. Än värre blir det när man ska LEDA ett sådant samtal. Det är en sak om någon ringer till mig, där jag är den passiva parten, en annan när jag själv måste ringa upp, förklara mitt ärende och leda den andra personen genom hela samtalet. Där är väl inte mitt självförtroende det bästa.

3. Jag är oerhört rädd för att visa mig okunnig. Jag är oerhört rädd för vara den som inte förstår. Jag har väl ett oroväckande stort och ömtåligt ego, antar jag. Ju mer jag vet om det jag ska ringa om, desto mindre nervös är jag. T.ex. är jag en rutinerad pizzaätare, så att ringa och beställa pizza är inga problem. Däremot att ringa angående trivselval i hyresrätter känns jobbigt, då jag aldrig ens har bott i en hyresrätt.


Rosa telefoner är de ondaste av alla. Typ Voldemort, fast i telefonriket.

Jag fortsätter att stirra på telefonen. Numret stirrar tillbaka på mig. Vi leker Arga leken. Det är omöjligt för mig att förlora; stundens allvar tar upp hela min själ, hela min kropp. Plötsligt griper den rationella delen av min hjärna in: MEN TRYCK BARA PÅ KNAPPEN IDIOT-SIMON, GÖÖÖÖR DEEET!

Och så trycker jag. Ett par signaler går fram. Sen kommer jag till Katrins telefonsvarare. Jag andas ut och pulsen blir lite lugnare. Jag kan göra det någon annan gång. Den rationella hjärnan fortsätter:

"Simon, Simon, Simon.... Du vet att det är typ oändligt mycket farligare att korsa en väg än att ringa ett telefonsamtal, va?"

Ja, det vet jag. Jag kan se min framtida arbetsintervju framför mig.

-Så Simon, vad är dina svaga sidor?
-Ehum.... jag är förbannat dålig på det där med telefoner...
-....Du inser att du har gett dig in på ett yrke som till väldigt stor del handlar om att ringa upp folk?

Ja, det vet jag. Det som är skönt är att jag åtminstone inte är ensam. Alla tycker väl, mer eller mindre, att det är jobbigt att ringa upp okända människor? Det finns många som har det värre än jag och det finns många som har det lättare, men att det är liiite jobbigt är väl ändå någonting vi alla har gemensamt? Eller?

Men det är klart att jag behöver jobba på det här om jag ska bli journalist. Visst jag har gjort ett par telefonintervjuer, men det känns inte som att det blir lättare för det. Någon som har något tips?

Man vet att man är poppis bland brudarna när...

...de väljer att döpa sin grupp i pubquizet till det här:



Fuck yeah. *tar på mig solglasögonen*

Var precis med om något... underligt

Jag går här utanför på gården. Har precis varit och slängt reklamblad på återvinningsstationen 100 meter bort. Ser en vääääldigt gammal kvinna framför mig. Tror hon är min granne, men är inte riktigt säker. Jag ser mina grannar så sällan.

Precis när jag är på väg förbi henne hoppar hon till, vänder sig mot mig och säger:

-Ja här lallar jag omkring!
-....Hehe... ja, det gör du!

Vid det här laget tänkte jag ungefär "nämen vilken trevlig dam!". Sen hände något lite utöver det vanliga.

-Jag har VARIT PÅ FEST MINSANN!
-...Jas
-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

Hon bryter ut i ett hysteriskt skrattanfall som varar alldeles för länge för att det ska kännas bekvämt i en småpratskonversation som denna.

Jag skyndar därifrån.

En chalmerist rakt igenom


Lussefest 1954 i ritsalen, där det mesta av det sociala livet utspelade sig. Alla luciafirare på bilden blev så småningom "män i staten" eller framgångsrika företagare.

När Sven Mellquist gick på Chalmers hade kårhuset precis invigts. På tentorna räknade man med räknesticka istället för miniräknare. Föreläsningarna var obligatoriska, men det gjorde inte så mycket. Man kunde ju alltid be kompisarna att skriva namnet på närvarolistan.
Men de starkaste minnena från Chalmers kommer ändå från festandet.


Sven Mellquist, 80 år, sitter vid borden bredvid kårhusets stora entré och dricker kaffe. Ingen mjölk, inget socker. På bordet framför honom ligger ett USB-minne, senaste numret av Tofsen och en bok som ser mycket gammal ut. Han presenterar den som Chalma Mater, en bok om Chalmers historia, och visar en svartvit bild på kårhuset från 1952 då det invigdes.


Redan under sin uppväxt i Mölndal drömde Sven Mellquist om att bli civilingenjör. Han klarade skolarbetet utan några större bekymmer, så när väl chansen fanns där kändes det naturligt att förverkliga drömmen på Chalmers. Från början ville han bli flygingenjör precis som sin farbror, men efter att densamme hade dött i en flygolycka kändes det inte lika lockande längre. Valet föll istället på maskinteknik. Då kunde han bli vad som helst efteråt.


Sven Mellquist är en lugn man. Han tar in frågorna, bearbetar dem i några sekunder och svarar sedan i ett fast tempo utan att stanna upp, utan att tappa bort sig.


Han berättar om hur Chalmers hjälpte honom att hitta kärleken. Allting började med en tenta.


–Jag hade det ganska lätt med studierna, men visst var det lite tufft i början. Jag minns min första mattetenta. Det var så svårt att jag trodde jag att jag hade fått in fel papper.


Det dåliga tentaresultatet tvingade honom att göra någonting han aldrig hade gjort tidigare: räkna matte på lördagar. Under en av dessa lördagar blev han hungrig av allt pluggande och bestämde sig för att gå ut och köpa korv. På andra sidan Karl Johansgatan, i förskoleseminariet, pågick en skoldans. Han övervägde sina alternativ: matte eller skoldans? Det blev dansen.


Där träffade han Evy, kvinnan som han senare skulle vara gift med i 50 år.


Sven och Evy efter att ha förlovat sig på en RASP-fest 1955


1956 fick Stockholm sin första kvinnliga taxichaufför och IBM uppfann hårddisken. Samma år började Sven Mellquist söka jobb i närheten av Vadstena, dit Evy hade flyttat. Han fick napp på Husqvarna Vapenfabrik, som det hette på den tiden, där han stannade i ”alldeles för många år”.


–Jag ville gå vidare, men varje gång jag var nära på att hitta någonting annat satte de mig på en annan roll inom företaget.


I 20 år hoppade han omkring bland de olika avdelningarna och klättrade i företagshierarkin. Till slut var han chef för motordivisionen, positionen precis under VD. Då bröt han sig äntligen loss och ägnade resten av sin karriär som VD på flera olika mindre företag, t.ex. Forss-Parator, Sinjet System, Sörlings och Svenska Småbuss.


En bit bort sitter fyra studenter med ett berg av böcker och papper framför sig. En tjej plockar upp en påse Extra-tuggummin från sin väska och bjuder laget runt. Egentligen borde de väl plugga, men de sitter mest och pratar. Just då berättar Sven Mellquist om hur viktig gemenskapen på Chalmers var för honom. Hans föräldrar hade inte råd att ha alla sina sex barn i realskola och gymnasium, så han fick gå en korrespondensutbildning.  Han fick hem frågor på posten som han sedan svarade på och skickade tillbaka. Att komma till Chalmers var som att gå från den ena ytterligheten till den andra, från stillhet till fest.


När han får frågan om vilka som är hans tydligaste minnen från Chalmerstiden är det just festerna och det sociala som står i centrum.


En av de minnesvärda tillställningarna utspelade sig på Svenska Mässan. Där bjöds det på fördrink i form av festisar på tetra pak. Vändningen kom då ett rykte började sprida sig i lokalen: det är alkohol i förpackningarna. Det visade sig att arrangörerna hade injicerat sprit i de flesta av festisarna, men inte alla. En aning förvirrad stämning uppstod då ingen kunde vara säker på om man borde känna sig påverkad eller inte.  Senare serverades ärtsoppa på ett lite annorlunda sätt; maten kördes in i lokalen med gaffeltruck, och avslutning med svart tårta.


Sven Mellquist kan först inte komma på någonting som var dåligt med Chalmers, men till slut släpper det.


–Man älskade ju inte alla professorerna, säger han. Jag kan tänka mig att det är mer demokratiskt idag mellan lärare och studenter. Det är lättare för studenterna att själva ge synpunkter och påverka sin utbildning.


Han tar också upp de tekniska begränsningarna. Det delades inte ut särskilt många kompendier. Istället köpte och sålde man kopior av föreläsningsanteckningar sinsemellan.


Om man ville göra avancerade beräkningar var man tvungen att använda det linjalliknande verktyget räknestickan. Med rätt teknik gick det rent av att räkna med decimaler.


Sven Mellquist har aldrig riktigt släppt taget om Chalmers. Efter examen gick han med i Chalmerska Ingenjörsföreningen som är ett nätverk för färdigutbildade civilingenjörer. Idag är han också aktiv i Senior Emil, en gruppering  för de lite äldre chalmeristerna.


Även under sin studietid var han en flitig föreningsmänniska. Exempelvis var han med i  styrelsen för C.S., föreningen som tog initiativ till i princip allt vi idag betecknar som delar av Chalmerskulturen.


Ett tag var han medlem i kören, men det var mest för middagarna och punschens skull.


–Jag är inte vidare musikalisk, säger han. De sa till mig att jag fick vara med så länge jag mimade på konserterna.


På hans finger sitter ingenjörsringen som ett tecken på hans civilingenjörstitel. Han tar den mellan tummen och pekfingret och granskar den noga. Chalmers motto ”Avancez” ska finnas ingraverat där någonstans, men nu har den slitits ut så mycket att det knappt syns längre.


Nyligen besökte han Chalmers pubrunda. Självklart blev Maskins sektionslokal Winden det första stoppet. Problemet var att han inte hade något studentkort. Han försökte med att visa upp ingenjörsringen, men det räckte inte.


Det var först efter att Sven Mellquist hade lyckats övertyga portvakterna om att han en gång i tiden hade varit ordförande för deras sektion som han till slut blev insläppt.


Omdömet?


–Det var lite för hög musik, man kunde ju knappt prata. Men ölen var god i alla fall.


Text: Simon Krona
Foto: Svens privata bilder

Publicerat i Tofsen 1/12 -10

Har börjat bli besatt av anti-humor

-Vad är likheten mellan en banan och en helikopter?
-Ingen av dem är en polis.

-Vad är grönt och har hjul?
-Gräs. Jag ljög om hjulen.

Härom kvällen när jag var ute på en fin restaurang såg jag en man med en jättelik apelsin till huvud. Han åt tillsammans med en av de vackraste kvinnorna jag någonsin har sett. Jag kunde inte låta bli att gå förbi hans bord och fråga hur han fick sitt apelsinhuvud.
"Jag hittade en magisk lampa med en ande i. Han sa att jag skulle få tre önskningar. Så först önskade jag mig obegränsat med pengar, vilket är anledningen till att jag alltid äter på fina restauranger. Min andra önskning var att få sällskap av den vackrast kvinnan i världen, och här sitter hon. Min tredje önskning var... jag kanske inte riktigt tänkte igenom den riktigt... jag önskade mig en jätteapelsin till huvud.

Ännu en elstöt i WoW:s halvdöda kropp


PMS illustrerat

Idag släpps den tredje expansionen till World of Warcraft. Blizzard har kommit på att nä, nu är det dags för en förbannat brutal drake. Vad tror ni folk är villiga att betala? 200 spänn? Okej, då kör vi på det.

Jag själv lirade med min night elf präst (aka CurryHunter) innan expansionerna, innan allting hade blivit tråkigt. Världen förtrollade mig. Själva spelet däremot, det tråkade ut mig. Samma knappar om och om igen. Mind blast, shadow word: pain, holy fire, mind blast, wandade resten, och så var monstret dött. När vi gick i grupp skulle jag naturligtvis heala. Greater heal, renew, sköld, ja, det var samma sak fast andra knappar. Men världen lyckades ändå hålla mig kvar i ungefär ett halvår. Det fanns så mycket att utforska, så mycket att se.

Kanske är det därför man måste förnya världen med de här expansionerna, så att folk orkar fortsätta. För jag är övertygad om att alla tycker likadant som jag i det här fallet. Bara det att det tar olika lång tid för folk att inse att det inte finns så mycket kul kvar när man väl har utforskat allting. Så expansionerna kan liknas vid elstötar från en defribillator.

-Spelet håller på att dö! Trettiotusen megavoltampere, STAT!
-...CLEAR!
Kazzunkh!
-EN GÅNG TILL!
Bzzzzzzzzpoh!
-OCH SÅ EN TREDJE GÅNG, FÖR SÄKERHETS SKULL!
Cataclysm.

Vadå tecknade figurer som profilbild?

Vad är detta för bullshit som har börjat sprida sig på facebook egentligen? Vad ska tecknade figurer vara bra för?
"”Jay” har startat en sida som förutom att bidra med medvetenhet runt våld mot unga också samlar in donationer till organisationer som jobbar för barns rättigheter."
Så står det på Aftonbladets artikel om saken. Okej att man vill ha donationer till barnrättsorganisationer. Men hur tänkte man när man kom på det här med profilbilderna? Att farsan skulle komma hem trött och irriterad från jobbet och tänka "vore skönt att slå idiotungen lite nu... nej, JUST DET! Jag såg ju en kille på facebook som hade lagt in Nalle Puh som sin profilbild idag! SJÄLVFALLET kan jag inte slå ungen då! Så dumt av mig!"???

Nä, nu är det tomtebilder som gäller. Alla vet ju att julen handlar om att alla ska ha tomteluva på sig, så  varför inte i profilbilden? Detta är en tradition som jag och ett par polare startade upp för två år sedan. Nu har vi lyckats få ganska bra spridning på den, MEN VI BEHÖVER DIN HJÄLP! Skaffa dig en tomtebild idag, och be dina vänner göra det samma!

Övrig info:

Man skall behålla sin tomteprofilbild till och med den 31 december.

Tomteluva är obligatoriskt, medan skägg och övriga delar av tomtedräkten är valfritt.

Exempel:


Niclas profilbild, som även inkluderar flickvännen Andrine


Erik


Prekkan


Bung


Och så jag då, förstås.

Absolut Vanilla Jr.


Domaren? Ursäkta mig, men jag fann ditt beslut aningen felaktigt. Jag kommer nu att göra en formell anmälan till fotbollsförbundet. Det här är för övrigt mitt långfinger.

Det händer att jag funderar över följande frågor:

1. Vill jag ha barn i framtiden?
2. Vad ska de i så fall heta?
3. Hur hade jag uppfostrat dem? Vilken typ av farsa hade jag varit?

1. Spontant: ja. Anledning? Ptja, för att det är ett område av livet som bara måste utforskas. För att det verkar hur coolt som helst att ha en liten miniatyr av sig själv som man själv är med och utformar, ända från könscellstadiet till gymnasiet. Tänk er tamagotchi. En tamagotchi som kan skrika, spy och greppa tag om ens finger. Låter inte det liiiite awesome? Jo, det låter sjukt coolt.

2. Självklart vore det kul att döpa honom... ja, det måste vara en honom. Vet ni hur lång tid det tar för en tjej i yngre tonåren att sminka sig eller? ALLDELES FÖR LÅNG TID, är svaret. Jag hade fått tillbringa hälften av min tid som pappa åt att vänta på min dotter.

Åter till poängen: det vore kul att döpa honom till någonting extremt udda. Nu får man ju inte döpa barnen till vad som helst i Sverige, men tänk om! Tänk att heta typ... Blåbär! "Tjena, det är jag som är Krona... Blåbär Krona." Man hade ju fått ett garv varje gång! Tänk att mötas av leenden vart man än går!

Eller så jävlas man bara och döper honom till "Mina damer och herrar".

I klassrummet:
-Johan Karlsson
-Ja!
-Tomas Kristiansson
-Ja!
-...Mina damer och herrar?

Alla tittar upp och väntar på att läraren ska säga något viktigt.

-Eh... Mina damer och herrar... Krona!?

Nu är alla rejält förvirrade. Min son tittar upp. Dum som han är fattar han inte riktigt om det är hans namn läraren syftar på eller om han av någon anledning skulle vilja visa upp en 1-krona för alla i klassen.

-MINA DAMER OCH HERRAR KRONA?
-JA!

3. COOLEST. DAD. EVER.

Det är ju så man VILL se sig själv i alla fall. Sen kommer jag säkert bli Sveriges mest nervösa och oroliga farsa bara för det, men skit samma.

OM jag kommer att spela datorspel med min son! Jag kommer att börja hårdträna honom någonstans i 3-årsåldern där. Sen när han är tio anser jag honom vara tillräckligt mogen för att börja spela om veckopengen. Jag kommer självklart att vinna hela tiden, så förutom att han lär sig mycket viktigt (såsom att SCV:s kan reparera varandra, medan Protoss och Zergs arbetare inte kan det) blir det ekonomiskt gynnsamt för mig.

Sen kommer tonåren. Han har en tjej på rummet. Vad gör världens coolaste farsa? Jo, han korkar upp en flaska champagne. Lägger den i en isfylld skål. Tar fram en stor bricka av silver. Ställer hela champagnespektaklet på den och slänger även på en handfull olika kondomer. Någonting jag glömt? Ja, just det, jordgubbarna. På med ett par såna också.

Går med brickan till hans rum, sparkar upp dörren utan att knacka, ställer ner brickan, säger "det är lugnt hörrni, det är bara till att knulla på", blinkar med ena ögat mot sonen och går därifrån.

Sån vill jag vara. Världens coolaste farsa.

Sveriges sexigaste röst är korad



Ååååååh vad jag älskar den. Jag vet inte vad det är, men någonting är det. Och så sjunger hon på svenska också. Det gör en himla skillnad. Det sänder liksom signaler till min urhjärna som sedan gör mig lite smått galen. "OMG, hon är svensk! Hon befinner sig i samma land som du! Det finns en chans! Ta henne! TA HENNE!".

Sannerligen, ni skulle bara veta hur mycket det rycker i baguetten här borta. Tur att man har gått kurs i advanced penis control. Isvatten hade också funkat, men vem fan vill ha en blå kuk?

Frågan som har förundrat generation efter generation



Heter det lussekatt... *konstpaus* eller heter det lussebulle?

Det råder stor förvirring i den här frågan. Samtidigt är inte debatten särskilt hetsig i jämförelse med t.ex. den om hur lakrits ska uttalas. Folk kan fucking döda varandra i lakritsens namn. Men lussebulle/lussekatt, nä, då är det liksom ingen som reagerar. Vem bryr sig? Well, JAG bryr mig!

Jag uppmanar härmed regeringen att tillsätta en utredning för att få ett svar i frågan.

Problem med trovärdigheten



Hoppade in i taxibilen. "Ge mig Kapellplatsen", sa jag. Han undrade hur mycket jag hade på mig. 70 spänn. Han stängde av taxametern och började köra mig de 300 metrarna det handlade om. Hade gått om det inte vore så fucking kallt.

-Vild kväll eller? frågade han.
-Njae, var på en klassfest bara.

Senare kom jag på att jag nog inte framstod som särskilt trovärdig i mitt svar. Inte för att min t-shirt som jag tidigare hade haft under partyskjortan var borta. Inte för att mössan var borta. Inte för att min flaska Captain Morgan som jag hade planerat dricka ungefär hälften av var urdrucken. Det kunde ju inte taxichaffisen veta någonting om; jag kunde lika gärna ha gått dit utan dem. Nä, det hade nog mer att göra med att jag var förbannat packad. Min gångstil fram till bilen kan inte beskrivas på annat sätt än... osäker. På överläppen hade jag odlat moppemusch i en vecka (det var mustaschtema på festen) och kletat ner den med mascara. Och så pussmunnarna. Just då var jag knappt medveten om dem. Jag var liksom under intrycket att jag såg ganska normal ut. I själva verket hade jag stora, röda pussavtryck på vardera kinden. Som om det inte vore nog var hela min bröstkorg nedpepprad av pussmunnar.

Det var först idag, efter att ha tittat mig i spegeln, som jag förstod varför chaffisen frågade som han gjorde.

Okej då, lite vilt var det väl.

Bloggarnas advents-jag-har-ingen-fantasi-kalender

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Det här hade jag kunnat skriva om den kommande månaden. Om det inte vore för att jag redan har skrivit om det mesta som står i listan. Det är sådana självklara ämnen liksom. Förutom möjligen "min favoritfödelsedag"... eh what? Min egen, såklart? Vems annars?

"Nä, men alltså, jag verkligen ÄLSKAR min kompis Jossans födelsedag asså!!!! Det är alltid så sjukt roligt den dagen asså!!!!!"

Övriga synpunkter på listan:

Dag 10 - det här hade jag på mig idag. Dag 14 - vad hade jag på mig idag? Nice try, du modebloggare som gjorde den här listan!

Listan slutar inte ens på julafton. Värdelöst.

Listan är även sjukt diskriminerande mot killar. Titta bara på dag 12. I min handväska. Vad hade ni tänkt att jag skulle skriva där? VA!? Att jag är en töntig kille som inte ens har en handväska? Eller ska jag skriva om vad som finns i min datorväska? Det är en dator i den, EN DATOR! Hur kul hade det inlägget blivit?

Blir så förbannad.

LÄSKIGT DUKTIGA TJEJER



EDIT: embed-funktionen verkar inte funka för mig i alla fall, så gå in här istället.

7:19 - what... the... fuck...

Dagens outfit

Hej hej bloggen!!!! Idag ska jag bara till skolan och göra en liten övning om typ statistik haha! Så ja tänkte att en casual outfit hade ju passat bra, men så ville jag "piffa upp det" lite! Så jag tog lite färger och sådär! Tog en jättefiiin poncho med många färger. Sen vet vi ju det tjejer: det e viktigt att markera midjan! Så då var jag lite fiffig och tog en julgardin och knöt runt midjan! Sen vanliga jeans, en dammsugare och ett strykjärn, fast jag tror inte jag orkar ta med mig strykbordet :P:P... Vet inte om ni fattar va jag menar riktigt haha men men... Så här såg det ut! :D


Snyggt!


Och så en till! :D



Och så bakifrån haha!

Poncho - Butterick's
Julgardin - HemTex
Dammsugare - Philips
Jeans - Levi's
Tofflor - Shepherd
Strykbord - IKEA


RSS 2.0