Skövde, Jäger och Africa

Igår gjorde vi Skövde. Förfesten började väldigt stelt men tog sig efter en tids alkoholförtäring. Det var väldigt länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde då vi av en slump gav upphov till en serie skämt om preventivmedel. Festdeltagare #1 skulle komma förbi en spiral i ett sorts hinderbanspussel och så var det igång. Festdeltagare #2: ”Vänta bara tills du kommer till den där p-staven!” Festdeltagare #3: ”Pessara dig för det där guppet! Det gäller att avbryta i tid!” Festdeltagare #1: ”Kan du inte rulla på den där eller?” Så dåligt och så roligt. En ice breaker som heter duga. Den obligatoriska allsången av Africa och massa Jägermeister följde. Låt oss säga så här: bli inte överraskad om det dyker upp foton på mig på facebook med en binda i pannan. Den var inte använd. Lovar.

 

Sedan utgång. Aldrig tidigare har jag varit på ett ställe med semi-garderob, d.v.s. en garderob som under slumpmässiga tidsperioder står obemannad. Fascinerande. Vakten sa att man hänger på eget bevåg. Okeeej.

 

Men annars: mycket trevligt. Efter en kväll av nystiftade bekantskaper, stadsvandring i 20 minusgrader och udda händelser kunde kvällen avslutas med en lap dance (eller ska vi kalla det för face dance?). Jag gav den. Aksel mottog den. Jag undrar om den var uppskattad.

 

Kvällens citat måste vara då vår kära vän Aksel gör entré på McDonalds, lagom berusad, och går fram till en kille.

 

”Hej, det är jag som är Ronald McDonald… men det var inte jag som startade stället, utan det var HAN där!”

 

Han pekar på en kille. Hela kön vänder sig om för att titta på den här killen som inte har någon aning om varför alla kollar på honom.

 

Stort tack till alla som var med och gjorde min helg!


Kan inte få den ur hjärnan

Satt hela kvällen på jobbet och bara upprepade refrängen i mitt huvud: "it ends tonight, it ends tonight... just a little [mummel, mummel, kan inte texten mer]... it's too late to [mummel], it ends tonight, it ends tonight." Såg videon nyss. Den går inte av för hackor:

http://www.youtube.com/watch?v=yfdAGkjHGac&feature=fvst

Jag tror det är bestämdheten med vilken han säger det som gör att jag gillar låten. "It ends tonight", liksom. Fuck you, this ends tonight. Raka motsatsen till mig. Jag är så obestämd. För mig hade det blivit "it ends tonight... kanske, eller inte, eller jag vet inte".

Vad hände mer på jobbet? Jo, jag blev kallad för "kvitto". Vem kallar folk för kvitto egentligen? Vad har den personen fått för uppfostran egentligen? Herregud...

Dagens Metro

Jag läste igenom dagens Metro och fann detta:


Tänk er att precis ha vunnit årets kock, och så kommer någon och KIDNAPPAR EN! Vad är det för störd människa vi har att göra med egentligen? Här ville man festa till det efter vinsten, men nej, en idiot kommer och tar med dig hem! Och vem är det på bilden? Är det förövaren ögonblicket innan han tog tag i årets kock och försvann? Eller är det en sån där "efterlyst-bild" av offret?



Jag älskar den här insändaren. Det var lite svårt att ta kort i en skakig tågvagn så det är lite svårt att läsa, men den handlar om hur avsändaren tycker det är äckligt med folk som kissar i poolen. Detta är tydligen ekvivalent med att stå på kanten och kissa ner i vattnet. NO SHIT MANNEN!? HOLY CRAP! Jag måste verkligen sluta kissa i poolen, för det är samma sak som att... kissa i den. Just det. Lägg ner det där nu.

Vidare läste jag om polischefen som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse av grov våldtäkt mot barn. Göran Lindberg, heter han. Poliskårens toppskikt. Engagerade sig i jämställdhetsfrågor. Jag har flera tankar om det här:

1. Varför pratar alla som om han redan är dömd? I TV igår uttalade sig rikspolischefen ungefär "vi tar avstånd från den här mannen, blabla, vi är förbannade, blabla". Det vore ju inte första gången i historien som någon blivit oskyldigt anklagad för våldtäkt, om det nu är så.

2. OM han är skyldig... Ja, herrejösses vad deprimerande. En polischef föreläser om sexuella trakasserier och jämställdhet för att sedan gå och våldta folk. Ni hörde väl om den här snubben från nykterhetsrörelsen som nyligen åkte dit för rattfylleri? Han skulle till systemet. Bevisen för mänsklighetens hyckleri och ondska bara staplas på hög och snart vill jag bara blunda för den. Orka.

3. Vad är förberedelse av grov våldtäkt mot barn egentligen? Då tänker jag på grov-delen. Hur ska man kunna bevisa det? Tänkte han ha med sig ett basebollträ, eller vadå?

4. Jag trodde att jag hade någon till tanke, men jag kommer inte på den nu. Nu ska jag till jobbet. Fuck, hinner inte skriva kla

Humorguiden

På senare tid har det slagit mig att vi skrattar åt så olika saker. Det är ingen nyhet precis, men ändå. Det mina föräldrar skrattar åt tråkar ut mig till döds. Det jag skrattar åt hade de i bästa fall inte förstått, i värsta fall blivit äcklad av. Vad är det som styr olika människors humor? Har det med åldern att göra, att man blev uppfostrad att gilla en viss typ av humor? Genetik? Umgängeskretsen? Media?

Det låter som att en kombination av alla dessa är det som formar vår humor. Därför finns det också väldigt många kombinationer, troligtvis en för varje människa. Trots att varje människa har sin egna unika humor går det att dela in hela humorvärlden i vissa olika typer. Simon har undersökt saken och kommit fram till humortyperna nedan. PK-grad är en skala mellan 1-5 som anger hur pass politiskt korrekt humortypen är. R-grad är en skala mellan 1-5 som anger hur pass rolig humortypen är enligt mig personligen.

1. Småpratsshumor
PK-grad: 5
R-grad: 1
Exempel: "Jaså hon har brutit benet? Då lär hon inte kunna dansa på fredag! Det hade ju sett tokigt ut! Höhö!"

Du vet det, jag vet det, alla vet det. DET ÄR INTE ROLIGT! Men ändå skrattar vi åt det! Varför? För att inte förstöra stämningen. För att vara artig. Av outgrundlig anledning sjunker tröskeln för vad vi skrattar åt när vi småpratar med människor vi inte känner väl till en pinsamt låg nivå. Allt för att vara till lags. Det vi kallar "typiskt svenskt".

2. Sarkasm
PK-grad: 3
R-grad: 4
Exempel: Magnus Betnér: http://www.youtube.com/watch?v=o7VzTfflPhA

En sarkasm är ett yttrande där något sägs med ett humoristiskt, överdrivet, sarkastiskt tonfall för att häckla den eller det man pratar om. Ibland är det inte särskilt kul, utan bara ett sätt att skojbråka med folk. "-Ska vi spela fotboll? -OK, bara du är med i mitt lag, för du är ju sååå bra på fotboll!" När det används på rätt sätt är det ett livsfarligt vapen. Samtidigt som det är kul kan det fullständigt avväpna allt verbalt motstånd. Därför tycker jag att det är en av de mest intressanta humorkategorierna.

3. Skadeglädje
PK-grad: 3
R-grad: 3
Exempel: http://www.youtube.com/watch?v=-WzEU3pElM8

Du sitter och tittar på friidrott på TV:n. Häcklöpning. Någon ramlar över häcken och du börjar skratta. Vad är det som får oss att skratta i den här situationen? Först och främst är det någonting oväntat som händer, något som förbluffar oss. För det andra känner vi oss lite bättre, åtminstone i jämförelse till klanten som precis ramlade över häcken. I ett mörkt ögonblick har vi kanske lite dåligt samvete för att vi skrattade åt stackaren, men det går strax över.

4. Random-humor
PK-grad: random 1-5
R-grad: random 1-5
Exempel: YTMND: http://www.youtube.com/watch?v=hXcmQjHOVms

Jag vet inte hur det är för er andra, men för mig är det så att om jag håller på med en och samma humortyp ett tag så tröttnar jag och vill gå vidare till någonting annat. Där kommer random-humorn in i bilden, för den är aldrig den samma! Det kan vara precis vad som helst, vilket ju är hela poängen. Det som krävs för att uppskatta den är nog att man har praktiserat tillräckligt av all annan humor. Annars ser man nog bara på videon ovan och rycker på axlarna. Möjligen undrar man även vilken sjuk människa som har komponerat den.

5. Fräckishumor
PK-grad: 2
R-grad: 3
Exempel: "En man kommer fram till baren och beställer 6 stycken whiskey. 
- Jag ska fira min första avsugning! säger han till bartendern.
- Grattis! Då bjuder jag på den sjunde!
- Det är nog ingen idé... Tar inte de sex första bort smaken så gör nog inte den sjunde det heller..."

Även om exemplet ovan är en s.k. "fräckis" behöver inte fräckishumorn alltid vara i vitsform, utan kan, om man är snabbtänkt och är i rätt sällskap, med fördel inkorporeras i vanliga samtal. Mycket festligt.

6. Grov humor
PK-grad: 0
R-grad: 5
Exempel: http://www.youtube.com/watch?v=rj-gnVs-fMk

Folkmord, pedofili, våldtäkt, könsstympning, skolmassakrar, handikappade. Vad de alla har gemensamt: man borde inte skämta om dem. Vad händer om man gör det ändå? Det kan bli oemotståndligt roligt, mycket tack vare att det är så förbjudet som det är. För mig är det lite av mitt sätt att göra revolution. Att ge samhället långfingret. Även om jag inte skulle våga skämta om sådana här saker med människor jag inte känner väldigt väl. Är det rätt att göra sig rolig över så pass allvarliga saker, kan man fråga sig. Många tycker säkert att jag är sjuk i huvudet som gillar grov humor, men det är just det som är det roliga, att så många knappt vågar yttra orden ovan!

7. Internhumor
PK-grad: 4
R-grad: 0-4
Exempel: "Du kanske ska... SMAKA PÅ DEN!?"

Den enda typen av humor som kan vara totalt intetsägande för en person samtidigt som en annan skrattar ihjäl sig. I de flesta fallen stör jag mig på internhumor. Det känns som att den bara finns till där för att stänga ute folk. Om du har varit i ett sällskap som plötsligt börjar slänga ut sig helt obegripliga saker för att sedan skratta hysteriskt åt skiten vet du vad jag talar om. De enda tillfällena som det är ok med internhumor är när alla i sällskapet är införstådda, när alla är med på noterna. Annars är det bara oartigt och respektlöst.

Detta är endast ett handplock från humordjungeln som finns där ute. Lekfull humor, kiss&bajs-humor, fysisk humor, ja det går att fortsätta i all evighet. Man måste behärska dem alla, veta när och hur man ska använda varje typ för att betraktas som en rolig person. Det är åtminstone vad jag tror. Kanske är det därför som jag i vissa sällskap är extremt festlig och i andra dödstråkig. Jag är väldigt duktig på grov humor, att göra saker så osmakliga som möjligt, att dra saker till sin yttersta gräns, samtidigt som jag är totalt handikappad när det gäller småpratshumor. Det vore kanske intressant att försöka utveckla sitt sinne för humor och satsa mer på andra områden än de man redan behärskar. Men så kommer jag på att jag inte kan kontrollera vad jag tycker är roligt. Eller jo, kanske, men det hade krävt för mycket ansträngning än vad det är värt. Jag är nöjd som det är!

Vilken är DIN humortyp? :D

Som hypnotiserad



Detta är min bakgrundsbild. I och med att jag använder min TV som skärm när jag tittar på film och serier så syns denna bild väldigt ofta här hemma, men jag tröttnar aldrig på den. Varje gång min blick vandrar över rummet tar den en vilopaus på skärmen. Det är någonting med den. Den är liksom lite vemodig och samtidigt helt underbart vacker. Jag kan komma på mig själv med att bara sitta där i soffan och glo samtidigt som alla barndomsminnen blir tydligare. Känslorna av den där första kyssen kommer tillbaka. Jag tänker på hur plågsamt det måste vara att titta ner på graven tillhörandes sin livs största kärlek. Till sist tänker jag på universum. The circle of life. Det är en jävel till bild, det där.

(Kunde tyvärr inte ladda upp den i full upplösning, då blogg.se inte tillåter större bilder.)

Guide för facebook-noobs

Så du är ny på Facebook? Oroa dig inte, Simon är här för att hjälpa dig genom dina första stapplande steg i ditt nya liv som vänsökande och statusuppdaterande facebookanvändare. Nedan har jag sammanställt de viktigaste riktlinjerna som du måste följa för att ordningen i onlinevärlden ska upprätthållas.

1. Profilbild
Det första du måste göra är att ladda upp en profilbild. Då gäller det att ladda upp rätt bild. Du får inte ladda upp en bild där du:

  • ser ut att ha tråkigt.
  • gör en alltför ful grimas.
  • visar upp ett mindre coolt intresse. Typ läsning. Ladda aldrig upp en bild där du läser. Aldrig.
  • (om du har föräldrar, chefen eller liknande som vänner) dricker alkohol eller ser berusad ut. Eller röker. Eller gör obscena gester. Eller... ja, ni fattar.

    Däremot får du gärna ladda upp en bild där du:

  • ser ut att ha jättekul.
  • ser helt normal ut.
  • är svartvit. Du kommer att uppfattas som kreativ och artistisk.
  • visar upp ett coolt intresse. Om du lirar gitarr, ta med gitarren. Om du spelar fotboll, ta ett kort då du spelar.
  • inte är med på bild. Sååå crazy alltså!
  • (om du har gått lumpen är detta obligatoriskt) är fullt utrustad för strid.
  • (om du inte har föräldrar, chefen eller liknande som vänner) dricker alkohol.

    2. Statusuppdateringar
    Det går inte att undkomma, du måste uppdatera din status. Åtminstone en gång i veckan. Annars kommer du att betraktas som Facebooks största tråkmåns och för evigt brinna i helvetets speciella avdelning för folk som skapar ett konto, men som aldrig är aktiva på den sociala communityn i fråga. Tumregel: det viktiga är inte vad du skriver, utan att du skriver.

    Så det enda du behöver tänka på är att skriva tillräckligt ofta, men inte för ofta. Då är det fjortisvarning. Det är t.ex. inte okej att skriva "Film hos jossan!!1!1" för att en kvart senare skriva "Nu är jag äntligen här hos jossan! ska se American Pie <3" Jättedumt.

    3. Vänner
    Eller "vänner", som vi kallar det här i vår virtuella gemenskap. "Vänner" är de människor man har sagt hej till, varit på samma fest som, eller känner igen på något annat sätt från verkliga livet. Du har säkert listat ut syftet med "vänner". Det är lite som pokémons - you gotta catch 'em all! Här följer en enkel steg-för-steg-guide:

    1. Importera alla dina kontakter från msn. 
    2. Gå in på alla dina nyvunna vänners profiler och kolla på deras vänner.
    3. Lägg till alla du känner igen. 
    4. Gå in på alla dina vänners vänner och lägg till vänner. 
    5. Upprepa steg 4 tills du börjar få slut på folk att lägga till
    6. Börja på en ny utbildning, skaffa dig ett nytt jobb eller gå på en fest.
    7. Acceptera alla inkommande vänförfrågningar dagen efter.
    8. Tillbaka till steg 4.

    Som du ser är detta en evig loop. Det är det som är poängen. Måste... lägga till... vänner...

    4. Kommentarer
    Nu börjar det bli klurigt här. Det är ingen exakt vetenskap, det här med kommentarer. Det kräver social intuition. En förmåga att spontant veta vad som är tillåtet och vad som är mindre lämpligt. Det finns dock EN regel, som (nästan) alltid gäller och det är att du inte, under några som helst omständigheter (nej, ALDRIG, fattar du trögt eller?) får kommentera foton, statusuppdateringar, absolut ingenting från en person du inte känner så bra. Typ en gammal klasskamrat du inte har kontakt med längre. Att kommentera en sådan persons grejer visar att du bryr dig, och det funkar ju inte! Herregud, tänk om du träffar den personen i verkliga livet senare? Fatta vad pinsamt! Ska ni ändra er tysta överenskommelse om att inte säga hej till varandra eller vad gäller för regler? Nej, då är det lika bra att hålla skrivfingrarna på Facebook i styr istället.

    Vidare är det inge bra idé att kommentera chefens profilbild med "hahahahahahhahahahahaha".Tanken är jättefestlig, men låt bli, för guds skull! Faktum är att det nog är bäst att avstå alla kontakt med chefen på Facebook överhuvudtaget. För allas bästa.

    Det låter kanske som att det bara finns förbud när det gäller kommentarer. Så är inte fallet. Det finns tillfällen då du ska kommentera. Ett klassiskt exempel är då en tjej har lagt upp en ny profilbild. Självklart förväntas det att du, speciellt om du är nära vän till henne, kommer med en kommentar i stil med "söööööööt! <3" eller "oh sexy baby! :)". Detta gäller inte för killar. Då är det bara väldigt mycket våldtäktsman över det hela. Samma sak för killars nya profilbilder - inga kommentarer förväntas.

    5. Foton
    Ett vanligt misstag bland nya användare är att inte inse att man efter skapandet av ett facebookkonto på många vis har blivit en offentlig person. Om du t.ex. skulle få för dig att gå omkring med ett toalock runt halsen på en fest kan jag garantera att det kommer att dyka upp bilder av dig dagen efter. Avtaggningsverktyget finns alltid till hands, men är dessvärre inte särskilt effektivt om bilduppläggarens vänner känner igen dig.

    Däremot, om du själv skulle få tag på bilder av din kompis med ett toalock runt halsen är det fritt fram att ladda upp. Om kompisen i fråga börjar gnälla är det bara att hänvisa till avtaggningsverktyget! Visst är Facebook underbart?

    6. Gå med i grupper med ett "gott syfte"
  • "Stoppa nätpedofilerna!" "Stoppa djurplågeriet!" Självklart ska du vara med i de här grupperna! Du vill ju stoppa pedofilerna och djurplågarna! Till skillnad från alla andra, liksom. När du ändå håller på kan du väl gå med i "Vi som vill stoppa alla krig och få alla i hela världen att må bra utan att göra några som helst uppoffringar själva utöver att gå med i denna facebook-grupp!"

    Så! Nu vet du allt jag vet om denna mystiska värld. Välkommen in i "värmen"!

    Jag har bubbelplast. Det har inte ni.

    Bubbelplast. Guds gåva till alla människor med en särskild böjelse för smattrande ljud och den rörelsen man gör då man pressar samman tumme och pekfinger. Jag har det. L E G E N D A R Y!

     

    Idag har vi spelat laserdome. Jag losade hårt. Det var som ett uppvaknande för mig. Jag är verkligen en tävlingsmänniska, men jag har inte ”tävlat” någonting på länge nu. Förr hade jag både Warcraft 3, hockeyn och skolan att tävla i, men nu spelar jag inte dator på en seriös nivå längre, hockeyn har jag slutat och på Chalmers är alla så sjukt duktiga att jag inte längre ser det som en tävling. Det finns liksom ingen ärlig chans att vinna. Därför väckte laserdomen idag mina tävlingsinstinkter till liv, men trots att jag kröp, sprang, hoppade – ja, tog till alla tricks jag kunde komma på – så kom alltid den där äckliga lilla tolvåringen och tog mig i ryggen. Jag ville bara vända mig om och skrika i hans ansikte ”LÅT MIG VARA!” men då skulle väl någon bara komma och ta mig från andra hållet.

     

    Nu har första numret av Tofsen för i år kommit ut! Aningen försenat, men bättre sent än jättesent. Min krönika finner ni på sidan 32.

     

    http://www.tofsen.chs.chalmers.se/tofsen1001/default.html


    Det vidrigaste du kan tänka dig

    Vad är det absolut vidrigaste du kan tänka dig? Ta en stund och tänk på det! Chansen är stor att jag har tänkt någonting liknande, eller värre.

     

    När jag var liten hade jag en period då jag var lite förvirrad när det gällde mina tankar. Jag trodde att kanske finns det någon, någonstans som kan läsa mina tankar och därför borde jag inte tänka vissa onda tankar. Kalla det gud eller vad du vill, men jag kunde inte släppa att den där möjligheten faktiskt existerade. Så fort jag tänkte en ond tanke, t.ex. en fantasi om hur jag skulle döda någon jag inte gillade så trängde jag omedelbart undan det.

     

    Idag är det snarare tvärtom. När jag har tråkigt försöker jag tänka ut den absolut vidrigaste, osmakligaste och mest provocerande tanken som bara går. Det verkar som att många fortfarande är kvar i det stadiet jag var i när jag var mindre, för när jag berättar om mina små lustiga fantasier för vänner (eller folk som jag vill provocera på något vis) får jag ofta en sån där ”är du sjuk i huvudet?”-reaktion. Jag tycker det är lustigt. Det jag till slut lärde mig när jag var liten var att ingen kan läsa mina tankar och att ingen kan skadas av dem. Allting kändes helt plötsligt mycket friare.

     

    På senare tid har jag tänkt flera gånger att det vore kul att skriva ner den värsta fantasin någonsin och lägga upp den för allmän beskådan, men jag ändrar mig alltid. Herregud, vad ska folk tro om mig när de läser det? Att jag faktiskt VILL sprätta upp grisar och hälla blodet över småbarn? Nä, det kommer bara att misstolkas. Självklart hade detta varit motbjudande i verkligheten, men i mitt huvud är tanken på hur provocerade människor hade blivit av det ren underhållning. Jag tror rent av att det är nyttigt! Man utvecklar sin fantasi och tränar hjärnan!

     

    Men någon gång kommer jag att göra det! När jag ligger där på min dödsbädd kommer jag att titta upp på min son och säga

     

    -Min son...

    -Ja far? kommer han att svara.

    -Titta i min vänstra jackficka. Du kommer att hitta ett A4-ark. Scanna in det och lägg upp det på absolutvanilla.blogg.se. Det är min sista önskan.

    -Men, men… pappa?

    -Öööööööhhhhhhhhhhh….

     

    Dagen efter min död kommer min bloggs förstasida att innehålla inlägget där jag i detalj beskriver hur jag styckar en älg för att sedan utföra sexuella handlingar med varje kroppsdel. Härligt!

     

    P.S. Det finns faktiskt en som verkligen har lagt upp sådana här fantasier! Läs ”American Psycho”, säger jag bara!


    Ett skitroligt minne

    Jag satt på toalettstolen och försökte trycka ut mitt tarminnehåll. Året var 2002 och jag var på hockeyresa i Chicago, USA. Mitt lag skulle ägna en vecka åt att lira hockey och titta på höghus som alla andra turister. Den här resan skilde sig en del mot andra utlandsresor på det sättet att vi istället för att bo på hotell skulle bo hos en värdfamilj. Jag behöver väl knappast nämna hur nervös jag var inför att bo ensam hos en helt okänd, engelskspråkig familj i en vecka?

    Det var tydligen dyrt att hålla på med hockey i USA, så jag blev inte överdrivet förvånad då jag klev in i huset. Fyra våningar, hur stort som helst. Var jag än gick hade jag minst en storbilds-TV inom synhåll. Köket såg så där modernt och amerikanskt ut med en sån där marmorplatå omgiven av höga barstolar. Air hockey-spel i källaren. Utomhusjacuzzi på baksidan. Ja, det rådde ingen tvivel om att den här familjen låg bra till ekonomiskt.

    Alla var väldigt trevliga och jag behandlades som en prins. Det var i så fall farsan, som påminde om Peter Griffin i Family Guy, jag inte fick lika bra kontakt med. Små, små detaljer i hans uppförande skvallrade om att han kanske inte uppskattade min närvaro lika mycket som alla andra.

    Det var någon gång i slutet av veckan som jag för första gången skulle skita i huset. Låset till deras toaletter vägrade fungera för mig hur jag än försökte, så dittills hade jag undvikit deras toa så gott det bara gick. Men nu var det kris, skiten måste ut. Alla låg och sov i och med att det var tidigt på morgonen, så nu gällde det att snabbt och effektivt gå in på toan, skita och ut igen innan någon vaknade och ville utföra likartade ärenden. Inte anade jag att just den här sessionen skulle bli en av mina starkaste minnen från USA-resan.

    Så där satt jag och tryckte på. Tänkte på matchen vi skulle spela den dagen. Allting kändes lugnt. När jag kände mig klar drog jag på mig byxorna och spolade. Självklart blir det stopp i toan. Vattnet fyllde upp ungefär halva stolen. Irriterande, visst, men det är väl inget som inte går att fixa, tänkte jag. Det är väl bara till att vänta tills vattnet har sjunkit undan för att sedan försöka med en till spolning. Men vattnet sjönk inte. Det låg envist kvar på samma nivå. Efter ett par minuter gjorde jag någonting som jag så här i efterhand har svårt att förstå mig på. Jag spolade ännu en gång. Vad tror ni händer om man spolar en toa som är halvfull med vatten? Det kommer vatten. Det kommer alldeles för mycket vatten. Min första reaktion var att slänga mig ner och rädda badrumsmattan från mina efterlämningars eviga befläckelse. Sedan blev allting tyst.

    Jag vet inte hur länge jag stod där. Badrummet var halvt översvämmat. Toalettstolen var full av vatten svagt färgad av urin. Någonstans där nere hade en propp av papper och avföring bildats. Det enda jag kunde tänka var "Vad ska jag göra? Vad i helvetes fucking kuk ska jag göra?" Det kändes som att jag var med i någon sjuk blandning av den där scenen i Dum & Dummare och Dolda kameran. Jag nästan hoppades att typ Martin Timell när som helst skulle storma in och säga "Le, du är med i Dolda kameran!! Haha, där fick vi dig din lilla bajsare!" Men det gjorde han inte. Jag var körd.

    Till slut samlade jag mig och gick ut för att berätta för föräldrarna. Jag knackade på deras sovrum, gick in och sa något i stil med "I'm sorry to wake you, but... the toilet... it doesn't flush." Det var en lögn. Den spolade väldigt bra. Men jag kunde väl knappast säga "I have totally flooded your entire bathroom and jammed your toilet with shit and stuff, LOL!" Peter Griffin steg upp med en viss motvilja och började gå mot badrummet. Mamman försökte förklara för mig att den där toaletten är hopplös och att det här händer hela tiden. Jag ser hur Griffin går in i badrummet. En djup suck hörs. Snart kommer han ut igen och utan att så mycket som titta åt mitt håll letar han reda på en sugpropp för att sedan försvinna in i badrummet igen.

    Om någon i familjen påverkades av den här incidenten över huvud taget så syntes det inte. Föräldrarna var trevliga som vanligt, systern flörtade friskt ("OH MY GOD YOU SMELL SO GOOD") och hockeykillen visade mig allt som var bra med USA. Jag minns hur jag tänkte att det här minnet aldrig skulle få lämna det här huset. Ack så fel man kan ha.

    Att se sig själv på video

    Jag såg precis ett youtube-klipp av mig själv och började tänka: visst är det jobbigt att se sig själv på video? Helt utan anledning börjar man skämmas över sig själv. Rösten låter helt annorlunda mot hur man själv hör den. Förvrängd, liksom. Som att höra någon över telefon. Skrattet låter också helt fucked up. För att inte tala om kroppsspråket! Så mycket gester och rörelser man gör som man inte tänker på! Här är klippet för den intresserade:



    Det roligaste med det här klippet måste vara slutet. Helt plötsligt blir alla tysta, som för att visa vördnad inför avsmakandet av den fantastiska drinken. Mycket olikt mina kompisar.

    En känsla av meningslöshet

    Jag har inte gått ut den här helgen. Det kanske låter sorgligt, men hela den här veckan känns liksom ofullständig på grund av detta. Utgången har blivit som en sorts belöning för allt slit under vardagarna, och helgen också för den delen. Men igår blev det alltså inget. Det blev istället ett litet mini-lan hos Skog & co, vilket visserligen var skoj, men inte alls samma sak. En utgång bjuder alltid på något oväntat. Jag tror att det är det som är tjusningen i det. På lan vet jag ungefär vad som kommer att hända: alla skriker könsord när de dör, skrattar åt dåliga spelare, drar ut kompisarnas nätverkskablar för att jävlas o.s.v. Hemma-lan, åtminstone, bjuder inte så ofta på några större överraskningar, även om det är väldigt kul.

    Imorgon kommer nya numret av Tofsen med min andra krönika att stå uppradade i alla tidningsställ över hela skolområdet (låten "I'm so excited" spelas nu upp i ditt huvud). Ska bli kul att se vad de gjorde av alla bilder som vi tog. Länk kommer att läggas upp här så fort webbtidningsversionen dyker upp.

    Tankar om blowjobs

    Varför heter det blowjob egentligen? Det är väl raka motsatsen till vad man gör? Det kan väl knappast vara skönt med någon som blåser på kuken?

    -Huffffffffffffffff... *andas in*... huffffffffffffff... Är det skönt?
    -Hmm nja. Du kanske kan testa att blåsa hårdare?
    -*andfådd* Oh... kej...

    Missförstå mig rätt, om en tjej hade fått för sig att sådär lite retsamt blåsa mig mellan benen hade det säkert frambringat en erektion och mer därtill, men det är väl knappast lika skönt som en avsugning?

    Vidare måste jag hålla med min nya favoritkomiker Louis CK: det känns helt sjukt att jag aldrig har sugit kuk. De flesta har ju faktiskt gjort det. Tjejer, bögar, de som gör det för skojs skull (de som har sett "De ofrivilliga" vet vad jag talar om), fängelseinterner o.s.v. Det finns inte så många som inte har gjort det, men vi kämpar på!

    Nä jag har helt enkelt aldrig haft lust till det. Vet inte riktigt varför. Vem vet, kanske får jag syn på en saftig dase någon gång som jag bara måste ha. Hur gör jag då? Måste jag liksom ragga på den killen då? Tänk om han vägrar att låta sig sugas? Här har man hittat den enda kuken som man någonsin har velat suga och så är ägaren av denna totalt ointresserad av ett blowjob? Vilken hemsk tanke...

    Kampen om könet

    Jag höll på med hockey i vad som kändes som en evighet. Mot slutet av min karriär kändes det som ett yrke vid sidan om studierna. Varje vecka innehöll minst sex hockeyrelaterade aktiviteter såsom isträning, gympass, matcher, cuper och jobbdagar då vi samlade in pengar till lagkassan. Sporten blev så pass integrerad i min vardag att jag knappt såg det som ett alternativ att sluta. Det som fick mig att vakna till och faktiskt fundera över allt var mina skador. När jag väl var tillbaka på isen igen kändes det darrigt - jag hade helt klart hamnat bakom de andra. Detta ledde till slut till ett avhopp.

    Man skulle kunna tro att jag saknar hockeyn efter att ha gått från allt till ingenting alls. Förvånande nog är det precis tvärtom. Jag tänker aldrig på det. Det är som om jag aldrig ens har stått på en is. Friheten att kunna göra vad man vill på kvällarna överskuggar gemenskapen och lukten av använda underställ. Det är bara en sak som jag saknar, eller åtminstone kommer att tänka på när det gäller hockeyn, och det är penisar!

    Efter varje ispass eller gympass fick jag en repris av showen "35 penises: KIK edition". Det var förstås ingenting jag tänkte på då, men nu när jag tänker efter så är det ju faktiskt ytterst sällan jag går på snoppfestival längre. Slutat hockeyn, för lat för att gymma. En väldigt speciell kultur råder i offentliga omklädningsrum och duschar. När det dessutom handlar om ett hockeylag är det kanske ännu mer speciellt. Det finns vissa regler man måste följa.

    1. Visa inte ditt kön i onödan. Skyl dig med handduken så gott du kan.
    2. Stirra för guds skull inte på någon annan stackares kön, hur intressant det än må vara! Åtminstone inte så att det märks. Vi vet alla innerst inne att det enda vi gör i duschen är att spana in varandras penisar och jämföra med våra egna, men låtsas som ingenting så klarar du dig undan från att bli kallad bög resten av livet!
    3. I duschen: ansiktet mot väggen! VISA INTE DITT KÖN I ONÖDAN!
    4. Om du inte känner alla i duschen väl: no funny tricks! Annars är det tillåtet att roa sig med helikoptern och andra härliga snoppkonster.

    Tänk så många varianter det fanns där i duschen! Långa, korta, tjocka, smala, sneda, rakade och i olika färger! Tänk att tjejer kallas slampor bara för att de vill gå igenom detta fantastiska utbud! Helt otroligt! Om jag hade varit tjej hade jag helt klart varit Sveriges största slampa, av ren nyfikenhet.

    Så jag antar att det jag vill säga är: hockeygrabbar, jag saknar era penisar! Eller... det där kom inte riktigt ut som jag hade tänkt mig...

    Bilder från pubrundan

    Igår var det pubrunda, så jag, Oskar, Erik och Bung passade på att ha en liten NV3a-reunion. Härligt att vara tillsammans "allihopa", for the lulz!

    Alla är sådär måttligt glada...

    Men sen tar Erik tag i ölkannan och alla blir på kanonhumör!


    Vi drog vidare till något "vanligt" ställe jag aldrig har varit på. Mysstämning.

    Bung dricker seriöst.

    Viktor gästspelade.

    De fem superhjältarna och plattformsspelet

    Första läsveckan för denna sista termin är nu över. Ja, för mig blir det den sista terminen. IT är kul, men under de här 2,5 åren har jag kommit fram till att det inte är min grej. Jag är inte ämnad för att koda och komma på smarta lösningar. Jag är ämnad för att skriva... tror jag. Journalist nästa?

    Vi har i varje fall påbörjat kandidatarbetet. Under en termin ska vi slita flertalet timmar för att till slut få fram ett plattformsspel. Super Mario, typ. Min grupp består av fem personer, helt olika varandra. Det känns lite som ett sånt där superhjältesteam. Alla har olika färdigheter och kompletterar varandra, fast ändå inte. Här har ni superhjältarna:

    1. Visionären
    Killen som lämnade förslaget till arbetet. Han är full med idéer och visioner för hur spelet ska se ut. Kan nästan inte sluta prata om gamla NES och SNES-spel. Läser samtidigt kursen "Game design" och kommer troligtvis vara en stor resurs för gruppen.

    2. Den naturliga ledaren
    Trots att vi har bestämt att låta rollen som projektledare rotera mellan medlemmarna så har jag en känsla av att den här personen kommer att vara den som håller i trådarna från början till slut. Hon är föreningstypen och är van vid att ta mycket ansvar. Hon är den som ser till att alla föreläsningar, handledningstillfällen, möten o.s.v. är bokade och inlagda i vår Google-kalender. Gruppen hade haltat utan henne.

    3. Den entusiastiska
    Den här killen kommer från ett program som inte har så mycket med varken programmering, spel eller något annat med det här projektarbetet att göra, så antagligen är han minst kompetent kunskapsmässigt i gruppen. Det roliga är att han gillar spel väldigt mycket. På mötena pratar han och visionären så gott som oavbrutet om gamla spel. "Åh den gamla godingen!" brister de ut och suckar nostalgiskt. Det finns liksom en barnslig lyster i hans ögon och det märks att han verkligen ser fram emot att göra det här spelet.

    Apropå ögon, en annan grej med honom är att han har svart hår och blåa ögon. Jag finner den kombinationen väldigt attraktiv hos tjejer, så när jag ser den här killen vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Det är lite läskigt på något sätt. Brr.

    4. Doldisen
    Som namnet antyder vet jag inte mycket om den här killen förutom att han är tyst. Vem vet, kanske visar det sig senare att han är gruppens största resurs?

    5. Jag
    Får motvilligt rycka in som hjälpledare ibland och driva på lite. Försöker vara rolig och skämta men resten av gruppen verkar vara lite stelt inställda till min humor, åtminstone nu i början.

    Det kommer sannerligen bli ett intressant arbete, det här. Känns som att resultatet kan hamna var som helst, allt mellan epic fail till succé.

    7 anledningar till varför mammor äger

    Visst är mammor fantastiska? De är den delen av föräldrapoolen som verkligen håller koll på allting. Medan farsorna tittar på detaljerna, fixar med TV:n och byter däck, agerar mammorna familjens kalender. Veckoschemat för samtliga familjemedlemmar finns inpräntade i mammors huvuden och de kan följaktligen för en given tidpunkt ange var alla befinner sig och vad de gör. Det kan diskuteras huruvida detta är en bra eller dålig egenskap, men faktum kvarstår: mammor äger. Varför?


    1. De håller saker och ting rent


    Inte för att vara sexistisk nu, men är inte mammor, utan någon till synes rimlig anledning, typ maniskt benägna att hålla rent i hemmet? Det börjar då man tar första klivet innanför dörren efter en lång arbetsdag. ”Gå inte in med skorna! Ta med dig dina grejer här till ditt rum! Sluta andas så tungt, det dammar!” Visst, det är irriterande, men när man väl har flyttat hemifrån märker man hur fort allting blir skitigt.


    2. De håller dig någorlunda hälsosam


    ”Rök inte! Snusa inte! Bli inte för full ikväll! Kör försiktigt! Sluta spendera alla dina pengar på krogen! Använd kondom! Hur mycket cola dricker du egentligen?”


    Vad tröttsamt det måste vara för mammor att hålla på så här egentligen. Det måste kännas lite som att hälla vatten på en anka. Allting bara rinner av. För det är ungefär så jag känner, ingenting fastnar riktigt. Eller snarare, det var vad jag trodde fram till häromdagen då en liten röst inom mig sa åt mig att inte öppna den där sista colan vid 23-tiden. Kanske har lite av det naglat sig fast där inne ändå, vilket ju är positivt. Det råder ingen tvekan om att det faktiskt är till det bättre, även om man inte vill erkänna det.


    3. De tar hand om dig när du är nere


    Oavsett om du är världens bästa skådespelare eller inte vet mammor på något oförklarligt vis om du är trött, hängig eller sjuk. Jag förstår verkligen inte hur det går till, men när jag kommer hem efter en dålig dag är mamma alltid extra snäll. Hon frågar hur det är. Om jag då svarar ”okej”, som är kodord för typ ”värsta dagen i mitt liv”, påbörjas ett förhör om vad som är fel samtidigt som mat dukas upp från ingenstans och kaffe förbereds, allt utan att jag behöver lyfta ett finger. Besvärligt och skönt på samma gång kan man säga, men definitivt bättre än ingenting.


    4. De har världens lenaste händer


    Efter ovan nämnda diskussion brukar jag inte ha ork till något annat än att bara krascha ner i soffan och sätta på TV:n. Efter att mamma är färdig i köket sätter hon sig ibland bredvid och kliar mig i håret eller smeker min arm på det där typiskt moderliga sättet. Motvilligt tillåter jag mig antastas, men alltid slår det mig: händerna är så lena! Det är helt sjukt! Så varmt och mjukt! Har min mamma badat i hud-lotion varje dag utan att jag har märkt något? Vad är hemligheten?


    5. De lagar godast mat, inga undantag


    Fina restauranger och stjärnkockar i all ära, men vad kan egentligen toppa mammas köttbullar? Eller i mitt fall: lasagne. Min mamma är en jävel på att göra lasagne. Helt perverst god. Är det så att kvinnors skicklighet när det gäller matlagning är proportionell mot antalet bebisar man har tryckt ur sitt sköte? Är det så att man i ögonblicket då bebisen ploppar fram får +1 i matlagning? Låter som ett fall för Mythbusters.


    6. De vet vad som är socialt acceptabelt


    Berätta vad som helst för din mamma och hon kan ögonblickligen avgöra vem/vilka i historien som agerade rätt eller fel. Föga överraskande är det oftast jag som har gjort något i mina ögon mikroskopiskt litet socialt snedsteg som enligt henne var högst pinsamt. Jag kommer inte på något konkret exempel just nu, men testa på din egen mamma så får du se!


    7. De älskar dig!


    Det spelar ingen roll om du har varit dum, totalignorerat henne, tänt eld på McDonalds, knarkat, rånat en bank, backat in i grannens bil, hjälpt till för lite hemma, klippt i hennes favoritklänning, haft oskyddat sex med halva Sverige eller varit allmänt ansvarslös – din mamma älskar dig! Hur pissigt än livet kan vara ibland så vet du att du alltid har mamma som finns där för dig och är villig att göra vad som helst för att du ska må bra! Visst känns det bra?


    Bibeln för nybörjare

    Har du aldrig läst Bibeln? Då har du missat något! Inte bara för att det är allmänbildning att kunna huvuddragen i den heliga skriften, utan också för att det bjuder på en hel del sköna berättelser. Men ta det bara lugnt och luta dig tillbaka i stolen så ska absolutvanilla ge dig en snabbguide!

    De första sidorna handlar om hur Gud skapar Jorden på sex dagar. Den sjunde dagen behövde han vila, vilket lade grunden till sabbaten. So far so good (historien förtäljer visserligen inte hur dagar kunde passera utan sol, och inte heller varför han inte skapade solen samma "dag" som alla andra stjärnor, men detta är väl inte så viktigt i sammanhanget)! Massa djur vandrar omkring på Jorden, däribland två människor. Det är tydligen extremt viktigt att de inte äter av ett visst träd för då kommer de få... *Hajen-temat*... KUNSKAP! Sen kom den talande ormen och övertalade dem att göra precis det. Oh snap! Man kunde tro att det hade räckt med en liten utskällning för det här lilla missödet, men nej, den här frukten var så viktig så nu är mänskligheten för evigt fördömda från paradiset och ja... Gud är riktigt arg helt enkelt. För första gången i historien användes kollektiv bestraffning.

    Det blir inte bättre än att Adam och Eva måste dra ut i öknen och bedriva incestfest i ett par hundra år. Ja, visst är det sjukt? Hur kan man leva så länge, liksom? Sveriges sjukvård har tydligen inte en suck mot den som fanns för 6000 år sedan! Helt plötsligt tänker Gud att det nog är en bra idé om människorna bränner djur i hans ära. Själv hade jag nog föredragit någonting mindre våldsamt, typ massera varandra? Det vore väl nåt? Att massera varandra i Guds ära? Att gå till kyrkan hade varit värsta spa-upplevelsen!

    Tiden går och Gud börjar fundera på att trycka ctrl + z. Han insåg att han hade fuckat upp alltihop. Eller så hade han bara tråkigt. Oavsett vilket så bestämde han sig för att ett massmord var den bästa lösningen på problemet, inte helt olikt idén som dök upp i Tyskland för sisådär 70 år sedan. Man skulle kunna tro att det var en enkel uppgift för Gud att gå tillbaka till ritbordet och göra om alltihop, men nej, han måste spara alla djuren så att han inte glömmer bort hur de ser ut. Inte nog med det, han orkade inte rädda alla djuren själv, så han säger åt en stackare att bygga en ark och lasta på två av varje art. Tänk er Noas min när han fick uppdraget! "Men Gud för faaaaaan, nu får du ge dig! Vet du hur svårt det är att bara fånga in ett lejon? Multiplicera det med 100 000! Jag är ju 500 år! Jag ska spela Bingolotto och gnälla på dagens ungdom, inte samla djur! Och hur hade du tänkt dig att en ark som är 137 meter lång och 23 meter bred ska få plats med alla arter... I HELA VÄRLDEN!?"

    Sen kom Abraham. Han är en väldigt intressant karaktär i Bibeln. Så vitt jag vet var han den första att begå otrohet (räknas det om frugan är med på det?). Jepp, han bonkade på hembiträdet. Naturligtvis i ett purt syfte att reproducera sig. Men sen blev han lovad av Gud att bli en stor stamfader och få en son med sin egna fru. Om ni trodde att Noa blev skräckslagen av sitt uppdrag så är det inget jämfört mot vad Abraham blev då han fick reda på vad han måste göra för att få bli stamfader: låta sig omskäras. Så för att göra en lång historia (läs förhud) kort: grunden till de tre största världsreligionerna lades då en 100-årig gubbe skar sig i sin penis. Jag tror Gud måste ha tänkt som Aftonbladet: sex säljer.

    Efter detta följer ett långt avsnitt då historierna, den ena mer underhållande än den andra, avlöser varandra som bomberna i en stor fyrverkeripjäs. Ett par folk-/massmord, en farsa som erbjuder en hop män att våldta hans döttrar, ett äventyr i en valmage, en kvinnna som förvandlades till en saltstod då hon begick det fruktansvärda brottet att vända sig om och titta på en brinnande stad o.s.v.

    Vi bläddrar fram en bit och läser om hur Gud skickar ner Jesus (= sig själv) för att förlåta våra synder. Han säger en hel del bra saker, den där Jesus. Inte raketforskar-stuff precis - vi hade troligtvis kommit på den gyllene regeln själva, men ändå. Han spikas upp på ett kors och av någon anledning så är det helt plötsligt frid och fröjd och alla är förlåtna. Jag vet inte riktigt varför det krävdes en av historiens plågsammaste avrättningsmetoder för att åstadkomma detta. Gud kanske tänkte att det skulle bli en fin symbol för den nya religionen.

    Så, för att sammanfatta:
    Gamla testamentet: Gud hatar oss.
    Nya testamentet: Gud älskar oss. Fast om du inte tror på honom kommer du att plågas i helvetet i all evighet.

    Man skulle kunna anklaga mig för att ha framställt Bibeln orättvist. Att jag förlöjligade och förenklade. Men frågan är om den förtjänar något annat? De saker jag har nämnt här står faktiskt i Bibeln och en tredjedel av Jordens befolkning tycker tydligen att det låter helt rimligt. Eller så ignorerar de bara de här styckena. Vem vet?

    Skolstarten...

    Skolstarten har aldrig varit något jag sett fram emot. Ångesten över att inte längre vara ledig är för stor. Nu har jag visserligen ett jobb som håller mig sysselsatt på loven, så jag är väl egentligen inte ledig, men ändå. När man är hemma så har man inga uppgifter, labbar eller tentor som hänger över axlarna utan när man är ledig så är man ledig. Den känslan är ovärderlig. Därför var det svårt att gå till första föreläsningen idag. Efteråt gick vi och tröstade oss med en fika. Så här såg det ut:

    Jag kunde inte fly från verkligheten längre. Faktumet slog mig rakt i ansiktet: skolan har börjat. Försökte hålla mig från gråten.


    Robin var också ledsen. Hans kaffe var lite kallt.


    Adam var likadan.



    Men helt plötsligt var han glad!


    Och så blev han ledsen igen...


    Jag klarar inte mer, sa jag. Jag vill vara ledig, sa jag. Jag bröt ihop.



    Bung suckade djupt för att sedan gå in i en dimma av apati och nedstämdhet.

    Up in the Air


    Ryan Binghams jobb är att sparka folk. Chefer som inte har stake nog att göra det själva hyr in honom för att göra smutsjobbet och försöka få den sparkade att se förlusten av sitt jobb som en möjlighet istället för en god anledning till självmord. Med inövade repliker som "alla som någonsin har byggt ett imperium har stått där du står idag" tar sig Ryan genom vardagen som består av flygresor i första klass från företag till företag runt hela USA. Ett deprimerande jobb skulle nog de flesta tycka, men inte Ryan. Han ser sig bara som en nödvändig kugge i samhällets maskineri.

    Hans liv förändras då han träffar den charmanta och likasinnade damen Alex som liksom honom själv ständigt är på resande fot. I samma veva lägger den nyanställda Natalie fram idén att man kan avskeda folk via webbkamera och slippa alla resekostnader. Ryan, som älskar livet på resande fot, måste nu bevisa för alla att hans jobb görs bäst ute på fältet i den här historian om livsmål och rädslan för att binda sig.

    Vad tokigt egentligen att romanen som den här filmen är baserad på kom ut 2001 och nu, nio år senare, är mer aktuell än någonsin då vi har finanskris, företag som läggs ner och folk som förlorar sina jobb till höger och vänster. Jag vill ha svar på frågan: finns det folk som jobbar med det här på riktigt? Nu är det ju USA vi talar om, så det skulle inte förvåna mig.

    Men åter till filmen. Den fängslade mig verkligen med dess smarthet, skådespelarprestationer och berättarteknik. Även om George Clooney är alldeles lysande i huvudrollen så är det kanske just berättartekniken som utmärker sig mest. Det är som att läsa en bok, bara det att man ser det på film istället! Svårt att förklara, men det märks verkligen att filmen är baserad på en roman, vilket jag ser som positivt. Det känns liksom mer naturligt på något sätt.

    Must-see! 4/5 toasters!

    Trivia: De som blev sparkade i filmen är inga skådespelare utan var riktiga personer som nyligen hade avskedats. Filmteamet instruerade dem att se kameran som den som avskedade dem och reagera på samma sätt som de gjorde eller som de önskade att de skulle ha gjort.

    Vad är likheten mellan choklad, kaffe och relationer?

    Det var en vanlig fredagskväll i höstrusket och jag satt i kassan på ICA. En efter en passerade varorna min scanner och lämnade varsitt pip efter sig för att indikera att de hade registrerats i datorn. Helt plötsligt höll jag i en vara som fångade min uppmärksamhet. Det var Marabous nya påhitt. En chokladkaka med vinter-tema. Av förpackningen att döma innehåller den kanel och mandel. Eftersom att jag är en sådan passionerad chokladfantast (åtminstone innan tandläkaren sa åt mig att ge fan i socker) tittade jag upp och frågade kvinnan som skulle köpa denna nya fantastiska chokladsort om hon hade provat den. "Nää, det har jag inte gjort. Mina vänner säger att den är god när man har vant sig vid den." Hon ler brett. Jahaaa, säger jag. Det gäller alltså att utstå pinan i början i hopp om att det snart blir bättre? Man måste lära sig att äta den? Precis som med alla grönsaker, öl, vin, whiskey, kaffe...

    Vi skrattar gott. Det låter ju så löjligt nu när man säger det högt, men det är ju sant. Allting jag nämnde gillade jag inte i början, men med tiden gled det ner lättare och lättare. Till slut älskade jag det. I vanliga fall vore det ju helt idiotiskt att fortsätta förtära en substans trots att man inte gillar den, men situationen är helt annorlunda i de här fallen. Ta kaffe som exempel. Hade någon druckit det om det inte vore för att typ hela samhället skriker åt en att dricka det? Föräldrarna dricker kaffe, lärarna dricker kaffe, kompisarna dricker kaffe. I tidningarna intervjuas baristor och i marginalerna står recept till kaffedrinkar. Affärerna har hela hyllor med olika kaffesorter. Självklart måste jag åtminstone försöka lära mig att dricka kaffe, tänkte jag.

    Jag släppte taget om chokladkakan och lät den sakta transporteras ner för att beblandas med de andra varorna. Då insåg jag något. Det kändes som värsta bibliska uppenbarelsen. Majoriteten av mina närmaste vänner är precis som den där Marabouchokladen. I början, när jag först träffade dem, var de inget speciellt för mig. Vissa av mina idag bästa vänner trodde jag aldrig att jag överhuvudtaget skulle börja umgås med. Men tack vare omständigheterna, t.ex. att vi gick i samma klass eller hade samma hobby, "tvingades" vi umgås och utvecklade en vänskap. Det var många kaffedrinksrecept i marginalerna, skulle man kunna säga. Idag känner jag mig tacksam för att det blev som det blev. Tänk om jag själv hade fått bestämma? Då hade jag väl knappt haft några vänner idag. På samma sätt som kaffe blir världens godaste dryck efter att man har tagit sig genom perioden då det inte smakar så gott, är de starkaste vänskapsrelationerna de som klarade sig trots att de inte var så bra i början.

    Jag kan inte låta bli att tänka den deprimerande tanken om hur många människor jag gått miste om, och hur många människor som gått miste om mig, på grund av att det inte har funnits någonting som har pushat oss till att lära känna varandra. För i vanliga livet vill man inte ha en sån där chokladkaka. Då vill folk att det ska smaka perfekt direkt, annars är det inte värt besväret. I vanliga livet slänger man kaffet efter första klunken. Vi är så jävla ytliga. Efter ett kort samtal har vi bestämt oss för om vi gillar någon eller inte. Om vi då inte gillar personen och det inte finns någonting annat som pushar en till att träffa denne igen är det kört. Tänk vad många underbara relationer som aldrig blir av! Å andra sidan sparar vi troligtvis en hel del tid på att inte ge alla människor samma chans. Det vore väl ändå en praktisk omöjlighet.

    Så vad har vi kommit fram till? Jo, att starka relationer är som Marabous nya choklad. God när man har vant sig vid den.

    Kursplan: Kvinnohantering, 15 hp

    Kvinnohantering 15 hp

    Målet för kursen är att eleverna tillägnar sig kunskaper om kvinnors olika sinnestillstånd och beteenden för att senare kunna tillämpa detta i verkliga situationer. Kursen skall också ge kännedom om några av kvinnohanteringens olika kunskapsområden. Av nedanstående krav är det förstnämnda av särskild dignitet.

    Efter genomgången kurs skall eleven

  • kunna jämföra olika kvinnohanteringsmetoder samt kunna se vilka konsekvenser dessa kan få i sin tillämpning (aga => fängelse, vara snäll => bli ignorerad, etc.)

  • känna till att kvinnor talar ett annat språk än män och kunna tolka grundläggande ord och fraser i kvinnospråket (t.ex. ja == nej)

  • ha en ytlig uppfattning om hur kvinnor integrerar med omvärlden och vilken prioriteringsordning olika typer av data har ({skor, social status} - hög prioritering, {rekord i Guitar Hero, kortspel om pengar} - låg prio)

  • ha kunskap om hur kvinnor ser på män och hur de uppfattar det män säger i olika sammanhang

  • ha kunskap om kvinnors humor (internskämt, komiska ansiktsuttryck, lustiga läten, referenser till gammal humor som egentligen inte är roligt längre etc.)

  • ha kunskap om viktiga socialpsykologiska principer hos kvinnor samt kunna utnyttja dessa i relationer och vid raggning (neg, demonstrera högre värde etc.)

  • ha kunskap om de fysiologiska skillnaderna mellan man och kvinna och kunna peka ut dessa under laborationstillfällena

  • ha kunskap om olika kvinnliga psykologiska störningar och då framför allt deras förmåga att hänga upp sig på småsaker och låta detta påverka dem själva och andra i all evig tid

    Betygskriterier

    Godkänd

  • Eleven återger huvuddragen i olika kvinnohanteringsmetoder samt redogör för hur dessa metoder leder till olika reaktioner.

  • Eleven är orienterad i några för kvinnospråket centrala begrepp och återger de grundprinciper som styr kvinnors uppfattning och tolkning av omvärlden. (ex. vilken fin klänning du har! == jag hatar dig och hoppas att du brinner och dör för att du flörtar med killen jag vill ha, slyna!)

  • Eleven kan översiktligt beskriva de vanligaste kvinnliga psykologiska störningarna och känner också till att de är helt omöjliga att behandla. (ex. tvångstankar om att se bra ut i håret)

    Väl godkänd

  • Eleven förklarar och jämför olika kvinnohanteringsmetoder samt granskar och värderar kritiskt hur dessa i sin tillämpning leder till olika reaktioner från kvinnornas sida.

  • Eleven är väl förtrogen med syntaxen såväl som semantiken i kvinnospråket och kan även hänga med i och tyda s.k. fjortisspråk (å jag ba, å hon ba, å jag ba...). 

  • Eleven redogör på ett nyanserat sätt för hur attityder och värderingar förmodas uppkomma hos kvinnor samt självständigt demonstrerar några olika sätt att manipulera dessa under laborationstillfällena. (ex. om en kvinna frågar om du tycker om hennes klänning kan du svara "den ser okej ut" och förstöra hennes dag)

  • Eleven har insikt i olika kvinnliga psykologiska störningar samt redogör för olika syn på uppkomsten och behandlingen av dessa. 

    Mycket väl godkänd

  • Eleven förstår kvinnor

    (att detta betyg finns i denna kurs är bara en ren formalitet - ingen har någonsin lyckats uppnå kriterierna)
  • Kursansvarig: Hugh Hefner

    3 roliga historier du kan leva utan

    Jag tycker att det är lite intressant det här med vitsar i Kalle Anka-tidningarna. På något sätt verkar det som att det här djävulskapet som pågår på Kalle Anka-redaktionen har gått alla obemärkt förbi. Var är ledarsidorna om den patetiska humor vi lär ut till våra barn? Var finns kompetensen inom utbildningsväsendet för sådana här frågor? Och inte minst, VAR ÄR FÖRÄLDRARNA!? Att läsa genom en "Skratt Fnatt"-sida i tidningen är som en humorns waterboarding - man tappar luften och fruktar för livet. Ett liv med sådan humor kan omöjligen vara värt att leva. Vad gör vi när dessa barn växer upp och sprider vidare de här skämten? Avlivar dem? Nej, det hade blivit för slafsigt. Istället tycker jag att vi kan börja här, på facebook, och börja belysa detta hot, som än så länge har hållits i skymundan. Här kommer ett par exempel på "skämt" hämtade ifrån Kalle Anka 28 augusti 2000.

    -Jag tål inte läder!
    -Hur vet du det?
    -Jo, jag hade huvudvärk när jag vaknade och då märkte jag att jag hade stövlarna på huvudet!
    Daniella Andersson, Älmhult

    Innan jag börjar med min bedömning vill jag poängtera att detta skämt står för Daniella själv och är inte på något sätt representativt för Älmhult som också är orten där jag växte upp.

    Inte nog med att skämtet är ungefär lika roligt som folkmord (hehehehehehehe) utan det hintar också om ett gravt alkoholberoende, alternativt alkoholiserade föräldrar. Som vi alla vet händer det att man har huvudvärk efter en natts alkoholkonsumtion och det känns som en LITE troligare förklaring än att man har utvecklat någon sorts allergi mot läder. Antingen att hon har upplevt det själv eller att hon har observerat sin ensamstående mammas beteende. Oavsett vilket är det äckligt och skamligt av Kalle Anka att gotta sig i en trasig familj på det här viset. Betyg: 1/5.

    Kajsa frågade sin morfar var ägg kom ifrån.
    -De kommer från höns!
    -Var kommer höns ifrån?
    -Från ägg såklart!
    Andreas Lindberg, Alvesta

    HAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA.... not. Vad tänkte Gud på när han skapade Andreas? "-Vi kanske skulle slänga in en kille som levererar kassa skämt på löpande band och är en allmänt dålig person... eller vad säger du, Jesus? -Njaaaa... Om vi placerar honom på nåt avlägset ställe ute i skogen så kan vi begränsa hans dåliga humor så att större delen av mänskligheten slipper honom. Då är jag fett på! -Väl talat Jesus!" TA-DAA, och så var Andreas till! Men det Gud inte tänkte på var att Kalle Anka fanns där som ett potentiellt medium för denna vidriga typ av humor. Hoppsan! Betyg: 1/5.

    -Vår granne är nog den snålaste som finns. I går monterade han tjuvlarm - på soptunnan!
    Gustav Homlquist, Kristinehamn

    Ser ni vad Gustav gjorde där? Han satte ett bindestreck där i slutet, som om man ska ta ett litet andetag just där för att hysteriskt kunna slänga ur sig poängen och sedan gapskratta åt sitt egna skämt. För det är väl det som krävs för att kunna generera skratt med det här skämtet, att själv brista ut i ett gnäggande skratt så att det smittar av sig. För skämtet i sig är ju lika roligt som någonting som absolut inte är roligt. Typ Royal Gala-äpplen. Betyg: 1/5.

    För övrigt har jag åter igen fått utvärdera min sexualitet efter att ha sett Måns på Victorias födelsedag: http://www.youtube.com/watch?v=IzC-RpzT_UI

    Jag är fortfarande hetero... tror jag.

    En vanlig dag på LAN

    Boom! Vad händer? Är jag... Var? Va? Vänta nu... Något sticker i ögonen. Det är ljus. Någon har tänt. Det måste vara fler som har kommit in hit för att sova. En pojkaktig röst säger något.

    "...måste flytta på er, vi är ledsna men vi är underbemannade just nu."

    Det är tydligen crew som har kommit in och tänt ljuset för att väcka oss så att vi kan dra därifrån. Jag tar en snabb titt på klockan: 06:30. Jag gnuggar mig i ögonen, grimaserar illa och kravlar mig ur sovsäcken, vilket i ansträngning ungefär motsvarar att lyfta 100 kg i vaket tillstånd. Mitt hjärta bultar frenetiskt, som om det försöker varna mig för en stor fara. Jag plockar ihop alla mina grejer och börjar gå mot LAN-lokalen.

    Ale gymnasiums gympasal har gjorts om till en datornörds paradis. Bord gjorda av lastpallar och plywoodskivor står uppradade med hundratals datorer ovanpå. De flesta skärmarna är nedsläckta för dagen men här och var ser man några ihärdiga lanare som sitter och lirar något fartfyllt skjutspel som om de vore i trans. Överallt ser man colaburkar, godispapper och sömnutrustning. Det är mycket möjligt att lokalen präglas av en viss svettdoft, men i så fall har jag vant mig vid den.

    När vi kommer fram till vår plats ser jag direkt att det är någonting som inte stämmer. Vad är det som sakn... Mitt headset är borta. Skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit. Inte igen!

    Det är inte första gången jag blir bestulen på LAN. Både min mus och min musmatta har försvunnit under tidigare LAN, men den här gången är det bara headsetet som är borta. Min första tanke är att det måste vara invandrarungen som sitter en bit bort och har varit allmänt jobbig under hela lanet som är tjuven. Nej, det är inte bara för att han är invandrare som jag tänker detta. Vid ett tidigare tillfälle var vakterna här borta och snackade med honom om någonting. Det verkade som att han hade lyckats ta sig in utan att betala. Jag tar en snabb koll runt hans tomma plats, men ger snabbt upp hoppet om att återfinna mina lurar. Murphys lag, lagen om alltings eländighet, bevisar ännu en gång att den verkligen gäller.

    Tre bitar polarbröd med skinkost på blir min frukost. Det är inte precis styrketräning att sitta och spela dator dagarna i ända. Efter att snabbt ha gjort klart och skickat in en obligatorisk matteuppgift till skolan drar vi igång en match dota, spelet som alla har hört namnet på men som ingen vet vad det är. Gänget på raden framför (de kallar sig själva för "Gul Gummihandske") har efter ett par träningsmatcher blivit våra dota-rivaler och det är mer prestige inblandat för varje match som går. Vi förlorar oftast, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi aldrig tidigare har spelat tillsammans på riktigt. Men roligt, det är det.

    Plötsligt sticker det till i ögonen igen. Denna gång är det ett grönt ljus som lyser mig i ögonen. Jag bryter mitt fokus på matchen och ser mig omkring för att hitta källan till detta störningsmoment. Det är en tjej som sitter snett framför mig som lyser med sin laserpenna. Jag ställer mig själv en fråga och besvarar den samtidigt. Vad gör en tjej på LAN? Lyser folk i ögonen med laserpenna, tydligen. No offence till tjejer, men de suger verkligen på datorspel, så jag antar att det inte är anledningen till att hon är här. Hon småler mystiskt mot mig. Vad ska detta betyda? LAN är typ den enda platsen i världen där man faktiskt kan slippa fruntimmer, och nu kommer den här fjortisen och börjar skjuta laser i ögonen på mig. Först headsetet och nu det här!

    Lyckligtvis slutar hon ganska snabbt och lyser på andra istället. Hon verkar tro att denna laserattack är någon sorts vänskapsritual, för varje gång vi möts efter detta hejar hon och ibland uppstår t.o.m. en kort ordväxling. Tjejer alltså...

    McDonalds, pizza, coca cola. Jag vågar inte tänka på hur toaletten där hemma kommer se ut sen. Vi förlorar samtliga av våra matcher i turneringen och åker ut snabbare än att man hinner säga "skörbjugg". Warcraft 3-turneringen, den jag kände mig säker på att vinna, där jag skulle vara i mitt essä, blev inställt p.g.a. "bristande intresse". Headset, laserkvinna och crew som snor mitt pris.

    Det blir många dotamatcher, lite Quake 3, Scrubs och House innan det är dags att dra sig hemåt med tydligt markerade skuggor runt ögonen och fett hår. Detta är kanske inte det bästa lanet jag har varit på, men att ta en paus från verkligheten är alltid lika välkommet!

    Första gången

    Det är ett par veckor sen nu. Jag gjorde det. För alldeles första gången. Medan alla andra började någon gång runt byxmyndighetsåldern tog det mig alltså 21 år. Jag som nästan började tro att det aldrig skulle hända. Jag hade aldrig riktigt känt att jag hade någon lust och det fanns liksom aldrig något tillfälle för det. Har alltid funnits så mycket annat att göra.

    Men så hände det. Allting som tidigare höll mig tillbaka var som bortblåst och ersattes av en lust jag aldrig känt tidigare. Det kändes... lustigt. Jag var som en annan person. Tryckte först till lite försiktigt. Andades ut. Det var okej. Långsamt men säkert ökade jag intensiteten tills jag körde på som om mitt liv hängde på det.

    Jag försökte fokusera, men tankarna drev ideligen iväg åt andra håll. Jag blev medveten om mitt utseende. Kom på mig själv med att göra grimaser. Det lär ha synts att jag inte var van vid sådana här situationer. Började fundera över vad mina kompisar skulle säga. Om det hade varit för 5-6 år sedan hade det ju varit en sak, men NU? Nä, de hade säkert skrattat ut mig.

    Till slut blev jag nöjd, så att säga. Utmattad la jag mig ner i sängen och bara log åt alltihop. Äntligen hade jag gjort det!

    Den belåtenhet jag kände efteråt skulle strax bytas ut mot ren fasa. Mina kompisar kom på det. Sebbe var på besök och satt vid min dator. Plötsligt hör jag "Simon, vad faaan är det här för bilder?". Shit, shit, shit, tänkte jag. De har hittat dem! Det fanns absolut ingenting att göra. Det som ingen någonsin skulle få reda på hade avslöjats bara några dagar efteråt. "Hahaha, fjortis-Simon!".

    Det var första och sista gången jag tog kort på mig själv i spegeln...

    Spegel, kamera, fjortis. En god kombination!

    JAG DÖR

    Idag köpte jag för ovanlighetens skull en skjorta. Nej, nej, det här är inte en modeblogg! Vad tror ni om mig egentligen? Det enda jag ville säga med detta är följande:

    Ni vet de där prislapparna på kläder? De som hänger i såna där superstarka band? Snälla, dra inte i dem! Alltså seriöst. Gör det inte.

    Det ser kanske inte så farligt ut, men det är för att kameran är dålig. Inget annat.

    Topp 5 snygga män

    Det snackas alltid om "snygga tjejer". Vilket land har de snyggaste tjejerna? Snyggaste skådespelerskan? Snyggaste idrottskvinnan? "Hon är så snygg i den reklamen...!" Som den vän av jämställdhet jag är *konstpaus för att ironin ska sjunka in* hade jag tänkt tillägna det här inlägget till snygga män. Sådana män som nästan (läses NÄSTAN) får en att önska att man vore tjej/homosexuell, ni vet. Here we go!

    5. Adrian Grenier
    Beväpnad med ett leende som kan få vilken tonårig tjej som helst att smälta i kärleksfeber har Adrian Grenier spelat filmstjärna i serien Entourage i hela fyra säsonger nu. Varje gång jag ser ett avsnitt förundras jag av hans väldigt softa stil och den härliga kontrasten mellan blå ögon och mörkt hår. I och för sig skaffade han sig ett väldigt lustigt skägg som liksom täckte hela ansiktet för ett tag sedan, men sånt får man ha överseende med. Var också med i nån JC-reklam. GRRRRRRRRRRRRR!




    4. Snubben som spelar Dexter
    Beväpnad med ett leende som kan få vilken... oh wait. Nej, leendet är knappast Dexters starkaste sida men han har ett par klara hundögon kombinerat med grova ansiktsdrag som sätter den där manliga touchen på utseendet. En sugande och lite småsexig blick. Dessutom är han grym i rollen som seriemördaren och blodsplatteranalytikern (vilket otroligt sexigt ord jag fick till där) Dexter. RAAAAAAAAAAAAAAAAWR!

    3. Björn Gustafsson
    På CS-forumet Fragbite såg jag en tråd där folk diskuterade, eller snarare grälade, om huruvida Björn Gustafsson är snygg eller inte. Så vitt jag vet var alla Björn-är-snygg-motståndare killar. Inte så konstigt, med tanke på att det är lätt för en kille att bli avundsjuk på någon som alla tjejer i Sverige är kära i. Faktum är att han har ett väldigt symmetriskt och tilltalande ansikte vilket har gjort honom till en stor flickfavorit. Söt är nog det rätta ordet för den här killen. Man tänker ju inte precis "OH YEAH SEXY MOMA" när man ser honom... But still: RRRRRRROOOOOOOOOOOOOAAAAAAR!

    2. Brad Pitt
    Surprise surprise! När snygga män kommer på tal tar det inte längre tid än 5 sekunder innan någon har nämnt Brad Pitt. Det har liksom blivit ett sorts standardsvar. "Visst är Brad Pitt snygg alltså!!!", "Nja han var ju ingen Brad Pitt direkt!". Det tar emot lite att lägga in honom i den här listan, då han verkar vara så fruktansvärt överskattad, men samtidigt är han ju väldigt het. Snyggt ansikte och en "killer body". Han borde kanske rentav ha förstaplatsen, men det är av princip jag inte sätter honom där. B-B-B-B-Brrrrrad!


    1. Jude Law
    Vad heter den nu, den där filmen då han spelar någon typ av womanizer och stannar upp ibland för att titta in i kameran och säga vad han tänker? Det var i varje fall genom den filmen jag upptäckte den här manliga skönheten! På gränsen till att bli läskiga, lyckas hans ögon skapa ett vakuum, ett svart hål, vilket gör det svårt att slita blicken från honom. En rolig detalj är hans ögonbryn som liksom går rakt ner och markerar hans ögon ännu mer. ÅH SNÄLLA BESVARA MINA BREV Jude!



    Apropå utseende, hittade en intressant artikel om ämnet: http://www.dn.se/insidan/blicken-for-skonhet-ar-medfodd-1.610669

    En vanlig kväll på casinot

    Vi står i kön utanför Casino Cosmopol och huttrar av kylan som egentligen inte är så farlig, men likväl lyckas tränga sig in genom jackan, halsduken och mössan. Det finns två köer, en för medlemmar och en för oss nybörjare. Det står en hel drös asiater i den andra kön, alla utrustade med en sån där "vi-är-lite-bättre-än-er-uppsyn". Jag kan inte låta bli att känna ett litet sting av avundsjuka i bröstet. Vi står längst fram vid repet. Vakterna är mycket vänliga och svarar artigt på alla frågor från förbipasserande och folket i kön, d.v.s. de är raka motsatsen till vakterna på krogen. Vad kan detta bero på? Är de på ett ovanligt gott humör? Eller är det så att de vill att vi ska vara så glada som möjligt, med tanke på att vi alla snart kommer att falla offer för statens utnyttjande av våra irrationella tankegångar som säger att det faktiskt är möjligt att vinna pengar på spel? Jag tror på det senare. Jag kommer att tänka på det där visdomsordet: "om du vill vinna pengar på casino, köp ett!"

    Ändå står vi här. Det är som om vi människor går igång lite på att göra irrationella saker, vare sig det handlar om att spela, självmordsbomba i en imaginär guds namn eller att riskera livet genom att bestiga Everest. Det engagerar folk. Vi står här allihopa och är medvetna om att oddsen är emot oss och ändå väljer vi att spela. Fascinerande.

    Nu lossar vakten på repet och släpper in oss. Jag tar täten och lämnar över min jacka till garderobspersonalen, lika artiga som vakterna. Mitt sällskap, Richard och Daniel, som är här för första gången ser lite smånervösa ut. Jag förstår dem. Det är en miljö väldigt olik alla andra. Mina kompisar fotograferas och läggs upp i Svenska Spels databas, eller om det nu var en europeisk databas, jag kommer inte ihåg riktigt. När man är grymt sugen på att spela upp sina pengar är det tydligen okej att läggas in i en databas man inte vet vad den används till, men när riksdagen röstar genom en lag som tillåter FRA att kolla lite på oss blir det ett himla liv. Innan jag hinner fundera klart om min parallell är trovärdig eller inte är polarna redo att köra igång.

    Vi bestämmer oss snabbt för att fixa någonting att dricka. Jag går fram till baren och beställer en Mariestads. Mannen bredvid mig försöker att inleda ett samtal med någon... fast det är inga andra förutom jag i närheten. Är det mig han pratar med? Jag vänder mig mot honom.

    -Ursäkta?
    -Jag frågade hur det är!
    -Aha... jo det är bra, själv?

    Mannen ser ut att vara runt 45. Vad vill han egentligen? Man går väl knappast till casinot för att hitta nya vänner? Har han förväxlat Cosmopol med Gretas, eller vad är det frågan om? Fortfarande utan vetskap om hans motiv avslutas konversationen och vi går skilda vägar.

    Jag sätter mig vid ett blackjack-bord och växlar in den förutbestämda summan 500 kr till marker. Jag vet att det är detta spel som ger bäst odds för spelaren, ungefär 49% om man spelar rätt. Min Mariestad är för stor för att få plats i de hållare som är avsedda för just dricka. Jag leker med tanken att med flit spilla ut alltsammans på bordet och le lite oskyldigt. "Hoppsan, ni hade visst lite för små flaskhållare!" Jag kniper fast ölen mellan mina ben och mumlar några förbannelser över det lilla as som konstruerade detta bord och därmed förorsakar mig all denna plåga.
    Det är en färgstark skara människor som sitter vid bordet. Till vänster om mig har jag en man i kostym, runt 40. Då och då fäller han en kommentar om mitt eller hans egna spel. Han ser ut att ha någorlunda koll på hur man ska spela, även om han ibland gör ett sånt där "känslo-beslut", vilket får mig att tappa lite av respekten för honom, hans stora hög av marker till trots. Till höger sitter en dam, troligtvis ett par år äldre än mannen, och spelar alldeles för mesigt för sitt eget bästa. Jag kan inte låta bli att dra upp min sedvanliga inre monolog om huruvida samhället uppfostrar kvinnor att vara lite försiktigare, lite mesigare, lite sämre än män. Men nej, att basera detta på ett enda fall vore att generalisera och dessutom kräver spelet min uppmärksamhet, jag får fundera på detta någon annan gång.

    Det går upp och ner, till skillnad från hur det är på krogen där det mest går ner eftersom att det är sämre regler för spelaren. Det är lite kul att alla spelare kör mot dealern och inte mot varandra. Det är nästan som en sorts lagkänsla. Varje gång dealern får 21 uppstår en blandning av suckanden och stön runt bordet. När dealern blir tjock är stämningen plötsligt på topp igen.

    En tjej sätter sig vid bordet, inte mycket äldre än jag själv. Hon har ett fördelaktigt utseende och det är tydligt att hon vet om det. Hon är medveten om att 90% av alla killar inom synhåll spanar in henne i smyg. Inte en sån där typ man förväntar sig se vid ett blackjack-bord, med andra ord. Jag bestämmer mig för att sluta bidra till hennes ego, som troligtvis redan är stort nog, och vänder blicken mot mina kort istället.

    Vid ett tillfälle får jag 20 på handen, det näst bästa man kan få. Självklart stannar jag. Dealern drar upp 13, ett ess, 14, en tvåa, 16, det sämsta han kan få. Nu räcker det med att han får 6 eller högre så har han blivit tjock. Nästa kort visar en sexa och dealern ropar ut "tjugoett!". Va!? Har jag räknat fel? Nej, vänta lite nu... "Haha, skojade bara!" flinar han fram. "Jag gjorde så en gång med en kille som hade femtusen i potten, ni skulle sett hans min!" Dealerns skämt sitter som en smäck och alla skrattar. På ett sådant i övrigt stelt ställe som Casino Cosmopol kan det verkligen behövas.

    Snart ligger jag 800 kr plus. En vag röst i mitt huvud försöker få mig att sluta. För första gången på hela kvällen tar min irrationella sida över och jag dubblar min insats till nästa hand till 100 kr. Mina kort visar sammanlagt 11 och dealern har en 4:a. Det är med andra ord perfekt läge för mig att dubbla upp. Med en viss ängslan men samtidigt en visshet om att jag gör helt rätt, lägger jag in ännu en 100-mark. Nu börjar adrenalinet spruta ut i kroppen och jag känner en lätt nervositet påverka majoriteten av mina kroppsdelar. Om jag vinner den här handen slutar jag för ikväll, tänker jag. Mitt nästa kort visar en 10:a. 

    Fuck yeeeeah! BOOYAH! Jag känner att jag bara vill hoppa upp på bordet, hälla ut resten av min öl på dealern i all hans förnedring och ropa ut i lokalen att jag minsann har vunnit tusen spänn av staten. Ännu bättre - jag skulle kunna hoppa upp på roulettebordet och slänga iväg alla spelares marker i en spektakulär segergest! Fantasierna fortsätter medan jag styr stegen mot båsen där man växlar ut markerna mot pengar. För att fira min vinst och för att trösta mina kompisar som båda hade gått ett par hundralappar back, bjuder jag på lite att dricka innan vi går hemåt.

    Det är en bra kväll, detta!

    Livets mening

    Jordens omkrets runt ekvatorn är 40 075 km. Om man skulle gå runt Jorden i en ganska rask takt på 5 km/h hade det tagit ungefär 334 dygn. Att gå till Mars i samma takt hade tagit 1279 år. Ändå är detta bara början av det som finns att utforska. Stjärnan som ligger närmast vår egna sol är Proxima Centauri. Avståndet från vårt solsystem till denna stjärna är ungefär 4,24 ljusår, d.v.s. det hade tagit 4,24 år för ljuset att gå från solen till den stjärnan. Detta betyder att när vi tittar på Proxima Centauri ser vi det som hände där borta för 4 år sedan.

    Vår sol och Proxima Centauri är bara en av de många stjärnor som befinner sig i vår galax, Vintergatan. I den uppskattas det finnas ett par hundra miljarder stjärnor. HUNDRA MILJARDER! Galaxen har en diameter på 90-100 tusen ljusår och vårt lilla solsystem tar 226 miljoner år på sig att göra ett varv runt Vintergatan. Vår närmsta granne, Andromedagalaxen, ligger på ett 2,9 miljoner ljusårs avstånd härifrån. Vintergatan och Andromedagalaxen i sin tur ingår i en galaxhop där ett 30-tal närbelägna galaxer ingår. Jag vågar inte ens tänka på hur många sådana här galaxhopar det existerar i universum.

    Mitt i allt detta finns vi. Vi små människor i den lilla lilla galaxen Vintergatan, i detta lilla lilla solsystem på den lilla lilla planeten Jorden. Som ett sandkorn i öknen, som en sticka under nageln, som en fis i atmosfären. Här sitter vi, ovetandes om vad som finns där ute . Men en sak vet vi; att när vi dör kommer vi inte att lämna det minsta avtryck i detta stora stora som vi kallar universum. Vi föds och håller vårt medvetande vid liv en mikroskopiskt liten tid tills det är dags att slänga in handduken och låta naturlagarna ha sin gång, precis som vanligt. Oavsett vad vi gör, tänker eller känner kommer alla spår och alla minnen av oss obarmhärtigt att slukas av tidens kraft. Universum bryr sig inte om du studerar till att bli advokat eller systemvetare, det spelar ingen som helst roll. Om vi så skulle spränga hela Jorden i luften hade det bara ändrat en pytteliten decimal i existensens ekvation.

    Så vad är meningen med livet? Vad är poängen? När vi väl är döda spelar det ju ingen som helst roll vad man gjort av sitt liv, eller hur? För mig är svaret lika gott som det är enkelt: bacon.

    En vanlig dag på jobbet

    Det är lördag. Mobilen ringer. Klockan är 05:20. Senaste gången jag kollade på klockan var den 03:35. Har jag sovit någonting överhuvudtaget? Är jag ens vaken? Ja det är jag. Jag ställer mig upp och känner mig förvånansvärt pigg i kroppen. Det bästa är att antingen sova mycket eller väldigt lite, tänker jag för mig själv. Något mitt emellan gör en bara tröttare.

    Jag tar en snabb dusch, fixar håret och kliver ut genom dörren. Fjorton minusgrader. Ändå fryser jag inte - jag är för nyvaken och avslappnad i kroppen för att frysa. Till mitt stora förtret upptäcker jag att bilen är helt befriad från någon form av isskrapa. Mitt passerkort till Chalmers lokaler får göra jobbet. När jag är klar är jag på gränsen till att börja känna mig kall. Jag hoppar snabbt in i bilen, startar motorn och maxar sätesvärmen. Jag kan bry mig om miljön någon annan gång då jag inte håller på att frysa häcken av mig.

    Det är en speciell känsla att gå omkring i ett näst intill tomt Maxi, ett ställe annars fyllt av liv och rörelse. Det är onaturligt tyst och det känns som att man har satt sina öron på uppladdning inför alla ljud man kommer att ta in under dagen - skrapet från kundkorgar, frågor från kunderna och barn som försöker övertala sina föräldrar att vattenmelon är ett utmärkt inköp.

    Klockan tickar fram till 7 och vi öppnar butiken. De första morgonpigga kunderna börjar synas bland hyllorna. Vad i hela världen gör man här klockan 7 en lördagmorgon?! Att de avsäger sig privilegiet att sova ut är för mig obegripligt och känns nästan som ett hån mot min person. De har väl sina anledningar...

    09:00 - dags för frukost! Jag svänger ihop två tunnbrödsrullar med ost och skinka och intar detta tillsammans med en skål müsli och ett glas o'boy. I lunchrummet sitter en liten tapper skara som har släpat sig upp denna kalla lördagsmorgon för att göra rätt för sig. Samtalsämnet är Laila Bagges stjärt. Både Aftonbladet och GT har gjort en stor grej av att hennes klänning hade fastnat på ett bekymmersamt sätt under Let's dance-repet. Tack och lov för kvällspressen, vad skulle vi annars ha pratat om?

    Nu är det dags att på allvar bli av med alla nya pallar med frukt som står inne på lagret. Grabba tag i trucken, kör ut varorna, slänga upp det på hyllorna, ut och slänga skräpet - repeat. Jag har knåpat ihop min egna lilla mentala lek som går ut på att gissa vilken låt som spelas på radion när jag går in till lagret. Nästa gång jag närmar mig radion bestämmer jag mig snabbt för Lady Gagas Pokerface. Mycket riktigt kan jag snart urskilja den där korsningen mellan ett gammalt Nintendospel och science fiction-laser och den familjära raden "...russian roulette is not the same without a gun..."

    Pokerface. Alla andra låtar är blott en transportsträcka till nästa upplaga av superhiten. Jag vet att jag inte borde gilla den, men jag gör det ändå. Jag tänker tillbaka till då jag för första gången såg musikvideon. Det hårdsminkade ansiktet som såg både oskuldsfullt och slampigt ut på samma gång. Det vidunderliga klädesplagget som mest kan liknas vid en baddräkt. Hunken i boxershorts. Min fantasi skenar iväg. Kan det vara så att denna låt är ett projekt från regeringen, som för att få oss att tänka på något annat än FRA, Ipred-lagen och TPB-rättegången? Är Pokerface ett led i att införa ett nytt 1984, ett nytt V för Vendetta-samhälle? "-Men vänta lite nu, ni kan ju inte övervaka min... -SÄTT PÅ LÅTEN! p-p-p-pokerface p-p-p-pokerFACE! Woohoo! Staten äger!" Smått road av mina egna tankar jobbar jag vidare.

    Snart dyker en dam upp för att dela ut smakprover av äppelsorten Pink Lady. Hon är gammal och har ett ganska vänligt utseende. Det börjar med att hon höjer rösten precis under gränsen till ett skrik och proklamerar högtidligt "Varsågoda och kom fram och smaka Pink Lady!". Sättet hon uttalar "LadyyYY" skär sig i mina öron, men jag är förstående. Självklart måste hon göra lite ljud ifrån sig så att folk fattar att hon är där. Tyvärr slutar det inte där. Det tar inte mer än fem sekunder sedan hon gjorde sitt senaste utrop. "Varsågoda och kom fram och smaka på äppelsorten Pink LADY!". Jag är ganska säker på att inga nya kunder har hamnat inom hörhåll. Fem sekunder. Samma sak igen. Så här fortsätter det resten av dagen. Varje tyst stund har förvandlats till en ängslig väntan tills nästa sändning av den irriterande reklamen. För varje gång ändrar hon lite i betoningarna så att det inte ska låta alltför enformigt. Om jag hade haft en lite hårdare uppväxt hade jag nog tagit en av mina skor (såna med stålhätta) och gjort något mycket dumt, men självklart låter jag bli. Äpplena skär ju inte sig själva, om man säger så.

    Ännu en dag på jobbet har kommit till sitt slut. Jag tar farväl av Annelie som ska jobba en timma till och Fredrik som precis har börjat sitt pass. Tack för idag!

    Attention-whore

    Jag har i många sammanhang blivit kallad attention-whore. Min barnsliga strävan att göra något oväntat och annorlunda i syfte att locka människor till skratt och lägga all fokus på mig själv går ibland till "överdrift", som en del skulle ha sagt. Själv tycker jag att det aldrig går att nå någon sådan gräns. Så fort jag har gjort någonting som av andra klassas som överdrivet går jag åt motsatt håll och undrar hur jag kan göra historian/dansen/sketchen/vad det nu än är ännu roligare/grövre/äckligare/oväntat/vad det nu kan vara.

    Jag minns hur jag införde de poänglösa skämten i min nya mellanstadieklass jag fick efter flytten från Småland. De hade aldrig hört något liknande.

    Det satt två älgar på en gren och dinglade med benen. Helt plötsligt landade det en ubåt på en annan gren. Då sa den ena älgen:
    -Ja han bor nog där.

    Inte nog med att jag var ny i klassen och därmed redan hade så mycket uppmärksamhet jag kunde få, jag var även tvungen att skaffa mig en identitet, någonting som kännetecknade mig. "Simon, det är han den där långa blonda killen som drar cp-skämt hela tiden". En del tyckte att det var en kul grej. En del hatade mig för all den snodda uppmärksamheten, åtminstone vad jag tror.

    Med tiden har detta beteende minskat... Eller har det verkligen det? Jag funderade häromdagen och kom fram till att jag nog inte är den enda attention-whoren i detta universum. Snarare en i mängden. Vi alla söker väl bekräftelse och uppmärksamhet, _hela tiden_? Skillnaden är våra tillvägagångssätt. En del viger sitt liv åt att bli duktig på sport. En del pluggar hårt. En del klär sig i snygga kläder. En himla massa skaffar facebook för att sätta sitt namn på kartan, så att säga. Bara för att mitt sätt har varit ganska uppenbart betyder det väl knappast att jag behöver mer bekräftelse än alla andra?

    Min teori är att när man får för lite av det kan det gå illa. Då tar man till drastiska metoder för att uppnå samma dos uppmärksamhet som vi andra får i vardagen. Jag tänker på brottslingar som p.g.a. en hård uppväxt, en uppväxt utan någon bekräftelse eller uppmärksamhet från föräldrarnas sida, har hamnat där de är. I ett desperat behov.

    (Ja, den här texten är ännu ett av mina sätt att söka uppmärksamhet. Det borde ni har förstått vid det här laget!)

    Sexuella läggningar

    Jag gick i högstadiet - troligtvis 8:an eller 9:an. Dagen till ära skulle RFSU komma på besök. Kommer vi att få se en livs levande bög? Hur många gånger kommer de att ta upp det eviga tjatet om preventivmedel och könssjukdomar? Vilken lektion slipper vi? Egentligen var det väl den sistnämnda frågan de flesta ville ha svar på.

    Det var en tjej och en kille. Ganska snart kom det fram att tjejen var bisexuell och killen homosexuell. Efter en kort föreläsning (gissa vad den handlade om?) var det dags att ställa anonyma frågor. Alla fick var sin lapp där man kunde skriva sin fråga. Jag skrev: "Föds man som homosexuell eller väljer man att vara det?". Svaret var undvikande. Han trodde att det var varken eller.

    När jag analyserar frågan vidare idag måste jag nog ta och stryka det sista alternativet. Man måste väl vara ganska dum om man _väljer_ att vara homosexuell. Att ständigt få höra skämt om sin sexualitet, bli diskriminerad och att aldrig kunna få egna barn kan inte vara så kul. Jag menar, strax efter att han hade svarat på min fråga kom denna fråga: "gillar du att suga kuk?". Då snackar vi ändå bara Sverige, ett land som ligger i framkanten när det gäller jämställdhet. Tänk hur det är i andra länder! Hur kan man välja detta?

    Jag funderar vidare. Ett mer extremt exempel kan vara pedofili. Tänk er att tillhöra en sexuell läggning som både är omoralisk och olaglig att utöva! Hur gör man då? Går det att byta sexualitet? Jag känner knappast själv att jag skulle kunna byta hur mycket jag än velat. Fast då känner jag ju inte av något tryck från samhället att byta heller.

    Visst är det intressant med olika läggningar? En av de roligaste läggningarna jag har hört talats om är dendrofili - att tända på träd. Ordet trädkramare fick en helt ny innebörd för mig efter att detta ord lagts till i mitt ordförråd. Stackars människa, säger jag bara!

    Slutsats: de flesta av oss har tur som tillhör normen, [moralkaka om tolerans o.s.v.] Känns som att texten blev lite ostrukturerad nu, men hey, ville bara skriva av mig lite ^^.

    Jaha hörrni...

    Det känns som att det är på tiden att jag startar en riktig "blogg" istället för att hålla på på Facebook som jag gör. Jag vill helst inte kalla det för en blogg, men nu står det ju t.o.m. med i adressen, så jag blir väl så illa tvungen.

    RSS 2.0