Wat


Ännu ett kort och betydelselöst inlägg

Om någon undrar varför jag skriver så kort och allmänt dåligt på sistone så beror det på att jag har börjat med ännu ett galet projekt: en erotisk novell. Japp. Så är det. Jag har aldrig skrivit något sådant förut, så jag tänkte att det kunde ju vara kul. Självklart kommer den att dyka upp här på bloggen när den är klar!

Förbered er på... att bli kåta!

Lanet är över

Jaha, då har alla gått hem. Vad ska jag göra nu då?

....

Får nog bli ett par matcher Starcraft 2...

LAN

På två dagar har jag gått från det här:



Till det här:



Från after-beach till pizzafrukost. Från blonderade, storbystade mid-twenties-brudar till kollektiv kroppsvätskeutsöndring i min lägenhet. Och med kroppsvätskor menar jag då svett. Inget annat.

Jag hatar semesterfirare

Jag hatar hur de kommer fram till en och småler. Hur de håller inne glädjen över att själva ha semester, plus skadeglädjen de får av vetskapen att jag jobbar. Jag hatar det verkl-... Va? Har JAG semester nu? På riktigt? Ha! HAHAHAHAHA! JAG HAR SEMESTER! WOOHOO! ALLA NI SOM JOBBAR KAN GÅ OCH GÖMMA ER, FÖR NU HAR JAG SEMESTER :D:DD:!!

Just nu är jag i Tylösand och bloggar från ett förtält. Det är lite kusligt här. Vinden ruskar om förtältet hela tiden och skapar värsta skräckfilmseffekten.

Det var bara det.

Okej... ingen panik nu...

Om du läser detta, ta nu ett djupt andetag. Vad du snart kommer att läsa kan uppröra starka känslor inom dig.

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här... men... om mindre än ett år kan internet kollapsa. Våra IP-adresser håller på att ta slut.

http://edition.cnn.com/2010/TECH/innovation/07/23/internet.addresses/index.html#fbid=8Wx5B6V0Hz2

Här är min punkt-guide för hur du kan överleva krisen:
  • Gör i ordning källaren. Utrusta den med förnödenheter såsom mat, vatten (i dunkar då såklart, förvänta dig inte något rent vatten från kranarna) och självklart så många IP-adresser du bara kan få tag på.
  • Använd hjälm.
  • Lär dig att hacka.
  • Använd grannens trådlösa nätverk i så stor utsträckning som möjligt.
  • Dra ner på porrsurfandet. Detta försätter din IP-adress i en utblottad position.
  • Och med att dra ner på porrsurfandet menar jag surfa helst inte alls.
  • Om du av någon anledning blir tvungen att överge byggnaden: banka sönder din router med ett hårt och tungt föremål, typ en slägga. Om inte du kan få ha din IP-adress ska ingen ha den!
Nu ska jag ner i källaren. Lycka till!

Tecken på att jag behöver semester

Idag har jag jobbat. Igen. Jag börjar bli lite sådär... ja ni vet... jag börjar längta efter den där lediga stunden man brukar ha på somrarna. Idag såg jag ett tydligt tecken på att min hjärna inte riktigt fungerar tillsammans med arbete längre. Jag har valt att illustrera detta med hjälp av hemgjorda bilder. Den som klagar på min känsla för presentationsteknik ska ha stryk.

Uppdraget: att flytta en pall med backar till returplatsen
1. Börja köra trucken
2. Ställa ner pallen på angiven plats
3. Skriva ner antalet backar på en klisterlapp och sätta denna på pallen


Vad jag gjorde:
1. Började köra trucken
2. Ställde ner pallen på angiven plats
3. Skrev ner antalet backar på en klisterlapp och satte den på pallen
4. Började köra tillbaka med samma pall
5. Ställde ner pallen där jag tog den från första början, insåg min egen dumhet, svor lite tyst för mig själv och börjar köra tillbaka den igen
6. Ställde ner pallen där den skulle stå
7. Skriver en ny, exakt likadan lapp som jag två sekunder senare inser är totalt onödig



Men snart är det söndag. Då är det semester. Och vad gör man då? Jo, man super skallen av sig! (och spelar Starcraft 2, men det låter inte fullt lika coolt)

INTE HATTEN IKVÄLL INTE HATTEN IKVÄLL

Nepp. Vi ställde oss i kön typ 21:00. Ungefär 21:45 går en vakt förbi och säger att nu släpper vi inte in fler. Det är bara i Sverige sånt här kan hända, tänkte jag. I andra, mer vettiga länder hade man bara släppt in alla och sålt så mycket sprit man kunnat. I Sverige får man inte tjäna alltför mycket pengar på att sälja sprit. Det är ju förbjudet. Nästan. Om man kontrollerar drickandet utav bara fan, ja då kan man få sälja lite sprit. Se till att ingen blir för full. Se till så att ingen utsätter sig för fara. Se till så att ingen har alltför kul. Så är det i Sverige!

Jag saknar Rhodos.

Nostalgi: Donna Lewis – I Love You Always Forever

HATTNEN IKVÄLL HATTEN IKVÄLL HATTEN...

Ja det har varit ett himla tjat om trubadurkvällen på Fars Hatt på torsdagar. Förra året var jag där en gång. Vi fick stå vid baren i typ en halvtimma för att få en öl och sen... sen stängde de. Men det var fint på uteplatsen i alla fall!

Ikväll får det bli runda nummer två. Förhoppningsvis är baren bättre bemannad den här gången.

Att stirra in i en vägg



Jag betraktar en vägg. Vit är den. Det är små märken här och var, märken från de hål som den förra ägaren var tvungen att borra för att hänga upp alla sina tavlor, hyllor och andra dekorationer. Nu är hålen fyllda med spackel. Kanterna där tapetremsorna överlappar varandra ger väggen ett randigt mönster och gör den aningen mer harmonisk för det mänskliga ögat att studera.

Väggen fortsätter runt mig, omsluter mig. Jag kan inte titta på något annat. Visst är jag medveten om allt det andra i rummet, men det faller på något sätt bort i periferin. Liksom väggen, är mitt sinne blankt. Eller nej förresten. Jag hatar väggen. Jag hatar alla dess märken, dess randiga mönster. Jag hatar hur den hela tiden stirrar tillbaka på mig, som om vi leker arga leken. Jag hatar att det inte går att vinna arga leken mot en vägg.

För en kort stund känner jag med väggen. Den bara är där. Den kan liksom inte rå för det. Det är helt enkelt så det är, säger den till mig. Du måste stå ut med mig, fortsätter den.

Men så återvänder ilskan. Fuck you, vägg!

Ingenting händer.

Försvinn!

Tystnad.

SLUTA!

En myggliknande varelse susar omkring längs den upplysta delen av väggen. Stämningen förblir tyst, kall och hård.

Långsamt inser jag att väggen har rätt. Den måste vara där. Var ska jag annars göra av alla grejer som jag förvarar mellan dessa väggar? Det är helt enkelt upp till mig att försöka se allt jag har här emellan. En dator, en säng, en TV. Ja, TV:n hänger till och med på väggen. Det är fantastiskt hur mycket väggen hjälper mig utan att jag lägger märke till det, egentligen.

Jag sliter loss min blick från väggen och tittar på datorskärmen istället. Allt hat jag kände rinner av mig. Nu är det istället väggen som har försvunnit bort i periferin, trots att den omsluter mig, trots att den finns där överallt och trots att den hjälper mig att förvara alla mina saker.

Jag ser mig omkring. Wow.

En av mina favoritkomiker

Det är så tråkigt att jag redan har sett typ allt material som finns av Louis CK på YouTube, men då är det bara till att se om alla! Här har vi ett av hans absolut roligaste klipp:


Ny design!

Razzan har konsekvent förnekat mig sina über-webbdesignskunskaper under en lång tid nu, så jag bestämde mig för att ta saken i egna händer och började pilla med designen själv. Här är resultatet! En babyblå bakgrund!

Helt jävla briljant, om jag får säga det själv. Jag må vara dålig på många saker, men webbdesign, det är banne mig en av mina starkare sidor.

500 days of summer



Såg precis klart 500 Days of Summer och kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska känna. Har filmen gjort mig lyckligare? Har den gjort mig mer positiv eller negativ, förstärkt min tro på kärleken eller gjort mig mer cynisk? Vad var sensmoralen i historien, om det överhuvudtaget fanns någon? Jag vet inte.

Filmen var ömsom värmande charmig, ömsom hjärtbeklämmande. Godkänt skådespeleri kombineras med en annorlunda berättarteknik och alldeles fantastisk musik. Lyssna på den här, till exempel! Mumm-ra – She's Got You High

4 av 5 toasters blir det i alla fall!

Oväntat

Enligt en inte särskilt jättesäker källa var det 1197 som sökte till journalistprogrammet. 120 fick göra antagningsprovet. 50 kom in.

Helt ärligt trodde jag att det enda jag hade gjort var att slå ca 70 muppar i att skriva om barbiedockor, men de här siffrorna ändrar ju på den saken. Jag kanske rent av borde vara lite stolt?

Trötter

Sov inte så mycket inatt. Igen. Jag är så trött att jag när som helst skulle kunna somna på tangentbo hyjgu   yyu76888888888888888888

Seg söndag

Just det, i svenskan skrivs veckodagar med liten bokstav! Det är ett vanligt fel många gör, att skriva med stor bokstav bara för att det är så i engelskan.

Oavsett om man är religiös eller inte är det något speciellt segt med söndagar. Visst, bakfylla är ju en enkel förklaring, men jag tror det är mer än så. Det spelar inte så stor roll om jag har druckit på lördagen innan, jag är ändå lika seg. Det är som om någon har proppat mig full med typ... häftmassa. Eller nåt.

Idag borde jag ha skrivit klart krönikan som ska in imorgon, men det blev inget med det. Istället har jag suttit och spelat Starcraft 2 (PLATINUM LEAGUE, ÄNTLIGEN) och funderat över vad fan jag håller på med.

Vad ska jag skriva om då? Jag vet inte. Min hjärna är helt blank. Lite bacon kanske hjälper. Ja, jag tror jag går och steker lite bacon.

Grabbkvällen i bilder

Tack alla som var med och gjorde detta till den bästa förfesten någonsin! Inte för att main-festen var särskilt pjåkig den heller, trädgårn är ju alltid trädgårn, men detta var en förfest utöver det vanliga.



Vi började hemma hos mig med 75 shots Jägermeister, manligt värre.


Det var kanske aningen för mycket folk för att alla skulle få sittplats i min lilla lägenhet, men för min del löste det sig med en av människans absolut bästa uppfinningar: brassestolen. Jag gillar hur böckerna syns i bakgrunden. Det får mig att se smart ut.


Sen drog vi vidare till Prekkan där vi körde ölspelet, och började klä av oss kläder (!). En höjdpunkt var när Niclas skriker ut: "jag anhåller om att få byta plats (vid bordet)! Jag har tre nakna män bredvid mig på den här sidan!". Hans ansökan avslogs, så klart.

Här har vi hela Maxi-gänget!



Här ser vi en del av gänget på väg till bussen efteråt. Vi fick mackor att äta, så satte vi dem på huvudet ;pPPpPP



Sen var det 10,2 %-ig öl (som enligt mig smakade helt okej, ändå) hos Erik som gällde. Det tredje stoppet kan summeras av den här bilden: min bror strippar och Aksel betalar gladeligen. Jag gillar hans min. Den liksom säger: "jag har råd med det här... har du?"



Vi avslutar med en bild på mig från sista stoppet. Den förundrar mig. Jag tittar på den och tänker "vilken jävla douchebag". Så är det jag. Vilken lustig känsla.

Sen var det i alla fall Trädgårn med massa rumpskakande. Som vanligt spelar jag bort alldeles för mycket på black jack, men vad gör det? Nu är det sommar. Allt är tillåtet.

Nä, detta var en kväll jag sent kommer glömma! Tack alla, verkligen!

Grabbkväll med pubrunda!

Imorgon smäller det! Vi börjar hos mig 18:00. Tre flaskor Jäger ska drickas upp (allting ackompanjerat av Eric Saades "Manboy" på repeat) innan vi drar vidare till Prekkan, där en gigantisk Red Bull - Vodka väntar. Efter det drar vi in till Erik som ska ha APK(Alkohol Per Krona)-tema med massa äcklig 10,2% Arboga-öl och billig vodka. Efter det: in till stan och skaka rumpa på Trädgårn. Sounds like a plan? Hell yes.

Svenska gubbar blir svårare att finna



Den här artikeln såg jag i tidningen för någon månad sen. Tyckte den var ganska kul. Den liksom öppnar upp för massa roliga missförstånd. Är våra äldre, manliga svenskar utrotningshotade? Blir de mindre? Eller har alla gubbar börjat gömma sig? Jag kan se det framför mig, hur gubbarna hukar sig bakom buskar för att inte bli sedda. Hur de tar på sig mörka kläder när de går ut på nattpromenader. Sen hittar man dem och de bara: "NEJ, fy sjuttsingen, nu blev jag hittad igen! Mummel, mummel..."

Och jag bara: "HAHAHAHA JAG HITTADE DIG GUBBJÄVEL! TITTA, EN GUBBE, TITTA ALLIHOPA!"

VIKTIGT MEDDELANDE FRÅN INTERNET

Ni som har ett uns internetvana känner troligtvis igen den här bilden:



Det var den absolut första lolcat-bilden. Idag, mina damer och herrar, är en stor dag för internet. Låt mig presentera...


Eureka!

Av någon anledning kom jag att tänka på det där gemet som fanns i de gamla Microsoft Office-produkterna. Ni vet, det där gemet som kom med massa råd hela tiden. Vill du att jag ska rätta dina stavfel? Vill du ha hjälp med tabellen? Visste du att man kan spara dokumentet?

Nästa nummer av Tofsen ska ha temat "Vilse?", och då kom jag på att det vore ju himla praktiskt om man hade haft ett sånt där gem, fast i verkliga livet (och programmerad så att den faktiskt gav ANVÄNDBARA råd). Det får nog bli handlingen för nästa krönika... :)

What can I say? Bloggen heter ju vad den heter...


Dagens outfit #5



Hej hej bloggen! Nu har ja inte gjort nån dagens outfit på länge så ja tänkte att jag skulle visa er flickor va ja ska ha på mej ida! Så här ser ja ut iaf! :)

Shorts: Lexington Co.
T-shirt: en rosa töntig en hehe
Skohorn: ett vanligt som jag fick av mamma när ja flytta hemifrån! :D Det ger det där lilla extra till outfiten, tycker ja!
Påse: Systembolaget. Se till att använda hålen i påsen för att få ut öronen, så att du kan höra något! ;pPPp

Sen ska jag gå och bada med mina polerz! NI ÄR BÄST! :D <3<3 (L)

En ankas liv


Jag är en anka, jag är en anka, jag är en anka. Eller är jag en and? Vad är skillnaden egentligen? Anka eller and? Men varför bryr jag mig? Jag är ju bara en anka!

Vad gör jag här? Här finns ju ingen mat! Hemma brukar det hänga massa pensionärer och barnfamiljer som ger mig bröd, men här är det ju rena öknen. Folk bara går förbi mig! Hallå! Jag är faktiskt en anka... eller and, i nöd! Kvack!

Vad står det där uppe? Hmm... M-A-X-I... Vad i hela världen är det för krumelurer? Finns det mat där inne? Vad... jag... vad händer med de där dörrarna? De... öppnas... av sig självt. WHAT THE KVACK?! Nä, jag tänker definitivt inte gå in där. Det här stället måste vara besatt av någon sorts demon! Inte för att jag är särskilt andlig, egentligen. Jag är mer åt det ankliga hållet.

Vad gör han killen framför mig? Han sitter och riktar en manick mot mig och liksom rör på den. Tar han kort på mig!? Det lilla aset, han tar kort på mig! Jag känner mig djupt kränkt! Vem vet vad han tänker göra med det kortet! Han kanske har någon galen ankfetisch och tänker titta på kortet samtidigt som han tänker smutsiga tankar! Eller ännu värre: han kanske lägger upp kortet på sin blogg! Åh, människor och deras äckliga bloggar! Jag hatar dem! Jag kan ju inte ens få på mig de där kläderna som de visar upp i dagens outfit-inläggen! Suck... nu måste jag lugna ner mig. 1, 2, 3, ta ett djupt andetag, som terapeuten sa åt mig att göra. Snart kommer andrenalinet att lägga sig.

Puh, nu gick han. Tänk om den där killen lägger upp ett inlägg om mig i sin blogg! Tänk om han försöker skriva utifrån mitt perspektiv, utifrån mina egna tankar... Det hade varit intressant. Men det är ju befängt. En människa kan inte veta vad en anka tänker.

Eller?

Känslodämparen

Det känns inte så mycket, egentligen. Jag borde väl vara jublande glad över att bli antagen till det jag så länge funderat på att plugga till, och visst är jag det till en viss del, men jag är inte närheten av den där känslostormen som man ser hos en del andra när de får glädjande besked. Betyder detta att mitt antagningsbesked inte är så viktigt för mig, trots allt? Nä, jag tror snarare att jag har en inbyggd känslodämpare inom mig.

Pappa brukar säga att jag och min bror är olika på det sättet att han kan känna väldigt starka känslor åt båda hållen, han kan både vara extremt sur och jublande glad, medan jag håller mig på en mer konstant nivå. När jag är glad blir jag inte mycket mer än lite småglad, och när jag är sur blir jag inte mer än lite tystlåten. Jag tror det ligger en hel del i det.

Vad är bäst egentligen, att ha starka eller svaga känslor?

JAG GJORDE DET, JAG ÄR FUCKING ANTAGEN!!!

En del av er kanske vet att jag för ungefär en månad sedan gjorde antagningsprovet till journalistprogrammet på Göteborgs Universitet. Well, guess what? Jag kom in. Jag är antagen. Jag ägde sönder åtminstone hälften av mupparna som satt och gjorde samma prov, trots att jag knappt ens fick göra det på grund av mitt halvbra resultat på högskoleprovet. Till slut kom jag in som reserv, gjorde provet och blev antagen.

Vad vore livet utan drömmar?

Tre gamla flörtar, två dagar

Jag sitter på bussen och stirrar planlöst ut i mittgången. Bakis som ett hus. Tio minuter tidigare låg jag över toaletten och hulkade upp frukosten som någon annan äckelfjortis och undrade varför jag inte dagen innan bara hade kunnat avstå artigheterna och sagt "nej tack, jag klarar nog inte fler rundor". Samtidigt försöker min hjärna rättfärdiga mitt beteende genom att producera ett flertal bortförklaringar. Jag hade ju inte sovit särskilt mycket. Det hade ju förstört stämningen om jag hade tackat nej. Vi hade ju trots allt väldigt kul.

Bussen stannar. En tjej med minimala jeansshorts går på och lyckas fånga min blick i några sekunder innan jag återgår till mitt tomma stirrande. Jag inser att jag nu, inom loppet av två dagar, har träffat inte mindre än tre gamla flörtar. Bland all den sociala interaktionen som pågår mellan människor är nog möten med gamla flörtar något av det mest intressanta. En av två saker kan ske:

1. Awkwaaaard! Världen är helt plötsligt en mycket besvärande plats att befinna sig i. Man vill bara därifrån. Hur ska man bete sig? Vad kan vi prata om? Känner vi ens varandra?

2. Attraktion uppstår, det klickar - igen, ändock på ett annat sätt. Omständigheterna har såklart ändrats sedan sist. Om inte någon part rent av har en annan relationssituation, har tiden förändrat känslorna för den gamla flörten. Kanske har man från andra håll hört saker om henne. Kanske har man undrat varför kontakten dog och ifrågasatt sitt eget attraktionsvärde. Med andra ord: allting är som förr, fast ändå helt annorlunda.

Sen finns det säkert ännu fler alternativ om man inte är jag. Om man är desperat kan man säkerligen hamna i situationer då man flörtar med någon som man sedan snabbt inser att man absolut inte vill ha någon kontakt med längre. Som åskådare är det fantastiskt roligt att bevittna denna sociala katt-och-råtta-lek, men jag kan tänka mig att det är mindre kul om man faktiskt är involverad.

Min hållplats, dags att gå av. Jag börjar samla mina krafter... Men vad gör bussen? Just det, knappen. Man måste trycka på knappjäveln för att bussen ska stanna. Fuck.

Konsten att sammanfatta

Igår: fuck Casino Cosmopol, men tack för pengarna!
Idag: sömnbrist, jobb, varmt som i en västtrafikbuss, lyssnade på Nicklas Lundblad som ägde (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=11785).
Nu: grilla & bada. Utgång sen?

Exet ligger runt!



Idag var jag åter igen ute och gick med exet. Vi möttes upp hemma hos henne, där det första hon gjorde var att hoppa på mig med full kraft i ett fruktlöst försök att kyssa mig. Jag höll henne nere med ena handen, men hon bara fortsatte. Till slut fick jag blodad tand och skrek åt henne: "MEN DET ÄR SLUT MELLAN OSS, FATTAR DU?". Då blev hon tyst... ett tag.

Vi gick. Sa inte ett enda ord till varandra. Helt plötsligt får hon syn på en halv leksakshink i diket. Hon dyker ner som... någonting som dyker väldigt snabbt, och börjar käka på den. Just då kände jag hur jag åter igen började bli trött på kvinnosläktet. Så. Jävla. Dumma i huvudet.

Hon plockar upp sin halva hink och fortsätter på vägen, enbart för att några meter längre fram slänga sig ner i diket igen, där hon blir liggandes i några sekunder. Sedan upprepas proceduren. Äta hink, springa, slänga sig ner i diket. Ett ex som ligger runt. Underbart. Snart hade hon väl avverkat halva Ytterby, tänkte jag. Jag försökte att inte tänka på det, hur hon gned sig mot gräset utan minsta tanke på mig, men det var svårt när hon gjorde just det mitt framför mina ögon. Om och om igen. Det gjorde ont inombords, men jag höll ändå masken. Jag ska inte ge henne tillfredsställelsen av att veta att jag bryr mig.

Jävla tjejer.

"Det är i alla fall min åsikt!"

"Det där, mina damer och herrar, är min åsikt!"

En del av kommentarerna som har kommit in nu på sistone har avslutats med "min åsikt" eller "det är min åsikt i alla fall". Jag gillar inte de fraserna. Självklart förstår jag att det är din åsikt! Annars hade du väl inte skrivit det? Nä, det de EGENTLIGEN menar när de skriver sådär är "jag har inga direkta argument till varför det är så, men det är min åsikt, så det finns inget du kan säga som kan få mig att ändra mig".

Jag förstår att det kan vara jobbigt att komma på argument. Många har en tendens att hellre gå på magkänslan än att ta sig tid till att fundera på varför saker och ting är som de är, men om man vill att folk ska ta ens inlägg på allvar, att det ska kännas trovärdigt, då måste det finnas väl underbyggda argument bakom ens påståenden.

Det är i alla fall min åsikt.

Åtskilliga liter cola och många HoN-matcher senare

Spontan-lanet fortsätter. Ingenting av äkta värde produceras i den här lägenheten just nu. Bara poäng i en virtuell värld av hjältar som slår, spottar, hoppar, rullar runt, kastar, framkallar demoner, stannar tiden, bankar och på andra vis försöker våldta varandra på ett så grovt sätt som möjligt. Härligt!

Onanerar tjejer, eller är det en myt?

Eller är det en myt att det är en myt att tjejer onanerar? Visst hör man ibland om tjejer som får dildos i födelsedags-, student- eller årsdagspresent, men hör man någonsin en tjej säga "ja, jag hade ju en rejäl omgång med dildon i morse!". Nej! De skämtar inte ens om det! Det är som om onani inte existerar i deras värld, alternativt att de får så mycket sex att de inte behöver onanera. Men hur troligt är det? Okej, det sista skulle i och för sig kunna funka, om det inte vore för det antislampsystem som många tjejer har.

Är tjejer lite sådär gammelreligiösa av sig, och tror att de blir mindre fina om det skulle komma ut att de pillar på sig själva ibland? Tyvärr verkar det som att det är så. Å andra sidan är det ju ingen information som bara MÅSTE offentliggöras.

Kalla mig barnslig, men själv skämtar jag om det hela tiden. Så sent som för någon vecka sedan la jag upp statusuppdateringen på facebook: "lyssnar på Eddie Meduzas "Runke Ball" och funderar på att "leva ut" låten, men har inget toapapper. Vad göra?" Första kommentaren (från en tjej): "hahaha fan inte ok crona ;D". Sen kom lite kommentarer från killar som tipsade om att komma på magen, och så vidare. Kul, men ändå ingenting jämfört med om en tjej hade lagt upp typ "ska snart testköra min nyinköpta monsterdildo. Härligt!".  Men det är väl för mycket begärt. Hmpf.

Spontan-LAN



Både jag och min bror är lediga nu i två dagar, så igår drog jag iväg ett sms till honom: "Spontan-LAN?". Ett par timmar senare hade hans dator förflyttats till mitt place. Fördelen med att ha flyttat hemifrån: man kan göra vad man vill med sin lägenhet, när man vill. Inga föräldrar som går bananas och bara: "VAD SÄGER DU!? SPELA DATOR TILLS SENT PÅ NÄTTERNA? KOMMER INTE PÅ TAL!"

Heroes of Newerth har gått varmt under natten. Och nu ska vi fortsätta. Fuck yeah.

Plötsligt, kommentarer!

Kommentarer! Kommentarer som för min blogg hittills har varit väldigt sällsynta, men som idag fullkomligen har rasat in!

När jag började blogga var det så här jag föreställde mig att det skulle vara. Bloggen skulle vara en plats för debatt, ett ställe där allt mellan himmel och jord diskuterades. Istället har det varit en plats för... monologer. Mina egna tankar. Ingen har direkt ifrågasatt dem. Idag blev det ändring på det!

Många höll med mig angående manlighet, men det fanns också många som förde fram åsikten att de egenskaper jag nämner, att kunna tro på sig själv och så vidare, inte bara är manliga utan bör eftersträvas av alla, oavsett kön. Det låter såklart rimligt, men det var inget som jag tog upp i inlägget. Varför? När jag skrev det var det inget jag direkt tänkte på, men såhär i efterhand kan jag hitta åtminstone en anledning: dessa egenskaper är EXTRA viktiga för killar.

Kvinnor kan förmedla en stor portion kvinnlighet via utseendet. Jag vet om tjejer som till personligheten egentligen är ganska manliga, men deras utseende får mig att ändå betrakta dem som väldigt kvinnliga. Med andra ord: de behöver inte i lika stor grad vara kvinnliga till personligheten som männen behöver vara manliga till personligheten.

En mans manlighet står och faller med deras personlighet. Även om man har en kropp uppumpad till max kommer man ändå inte att betraktas som särskilt manlig om man inte tar för sig, till exempel.

Varför är det så viktigt att vara manlig då? För att heterosexuella tjejer attraheras av det. För att förenkla det: man måste vara manlig för att få ligga. Det är helt enkelt inprogrammerat i tjejers hjärnor att de ska hitta den manligaste mannen, och så har det varit ända sedan vi var apor.

Men kom ihåg - det här är inget expertutlåtande. Jag kan ha fel. Någon föreslog att jag borde läsa lite genusvetenskap. "Du lär behöva det", sa hon. Jag funderade faktiskt på att gå genusvetenskap som valfri kurs för ett år sedan, men så blev det inte. Så detta är bara lite free-stajlande av mina egna tankar, inte baserat på någon vetenskaplig artikel. Så att ni vet.

Min stund i rampljuset



I förmiddags, innan jag skulle dra iväg mot jobbet, tänkte jag logga in på bloggen för att skriva ett inlägg. Detta gör man via http://blogg.se/, en sida som även visar upp ett par inlägg på dess framsida. Jag såg en knapp som jag aldrig tidigare har lagt märke till: "tipsa redaktören". Jag tryckte på knappen och möttes av ett formulär med en text ovanför: "Vill du tipsa redaktören om ett intressant inlägg eller blogg? Fyll i formuläret nedan."

Herregud vad töntigt det vore att tipsa om sin egen blogg, tänkte jag först. Men sen tänkte jag att äsch, lika bra att dra iväg ett tips. Jag lär väl inte komma med ändå. Under motivering skrev jag "för att inlägget handlar om manlighet, något som lyser med sin frånvaro på blogg.se:s förstasida!".

När jag sedan efter jobbet skulle logga in igen hade de lagt upp mitt inlägg där. Smack, på förstasidan! I vanliga fall har jag typ 25 unika besökare per dag, en siffra som nu hade hoppat upp till 350.

Ibland har jag själv surfat in på inläggen som har presenterats på förstasidan. Oftast är det väl någon tjej med välsvarvad kropp som har köpt en ny tröja, typ. Inlägget i fråga får tusen "FIN TRÖJA!"-kommentarer, kommentarer som med största sannolikhet endast fungerar som ursäkter för att få flika in med sin egen bloggadress dit spotlighten för tillfället är riktad.

Jag undrar om kommentarerna jag har fått på mitt inlägg nu är samma grej, eller om detta är människor som faktiskt gillade inlägget och/eller kommer att fortsätta följa bloggen. Jag hoppas på det sistnämnda!

Man dog medan han såg Twilight: Eclipse

Jag antar att filmen sög livet ur honom, så att säga...

http://www.news.com.au/breaking-news/man-dies-during-twilight-eclipse-in-new-zealand/story-e6frfku0-1225888147224

Manlighet



Ibland tvivlar jag på min egen manlighet. Finns det något manligt med mig överhuvudtaget?
  • Jag utövar inte någon sport.
  • Jag gymmar inte.
  • Jag har inte något som helst motorintresse.
  • Jag är inte händig för fem öre. Vågar inte ens sätta upp en tavla själv, utifall jag skulle göra det fel.
  • Jag är inte duktig på att laga mat. Ni vet, på det där ironiskt manliga sättet.
  • Jag har aldrig varit i slagsmål.
  • Nä, inte ens aggressiv mot någon. De gånger någon har varit det mot mig har jag bara försökt fly situationen.
  • Jag har inte det där ogenomträngliga, odödliga självförtroendet (som en del andra åtminstone ger sken av att ha)
  • Jag kan inte spela gitarr.
  • Jag är sällan ansvarig för grillen.
  • Jag kan inte häva öl.
  • Min skäggväxt... ja, det är högst tveksamt om den ens existerar.
Och så vidare, och så vidare. Vid en första anblick besitter jag inte ett enda uns manlighet. Vad misslyckat, egentligen. Jag börjar undra vad det är som gör mig till en man. Om nu alla punkterna listade ovan är indikatorer för min icke-manlighet, vad är det då som bevisar motsatsen?

Men vad ÄR manlighet egentligen? Är det en lista av massa punkter, eller är det något djupare än så? Det går att diskutera i all oändlighet, men jag har själv en ganska tydlig bild av vad jag ser som manligt. Det är ett personlighetsdrag, en sorts blandning mellan stolthet och en medvetenhet om sina egna begränsningar. Vad menar jag med detta då?

För det första: en man skäms inte för någonting! En man kan inte gå omkring och ursäkta sin egen existens, eller försöka dölja intressen, ägodelar eller vad det nu kan vara. Ett exempel är intresse för datorspel. Jag är ju själv en gamer, så jag vet hur det är. Att avslöja för tjejen man är intresserad av att man spelar datorspel är kanske inte så himla häftigt, och jag har en del gamerpolare som går helt efter den filosofin: prata så lite som möjligt om datorspel. Fuck that, säger jag! Visa istället hur coolt datorspel är! Var stolt! Fråga bruden istället "vilka spel lirar du själv? The Sims måste du väl ha spelat?" och ta vidare konversationen därifrån.

Om man bär på någonting som faktiskt är värt att skämmas för är det manligaste alternativet att helt enkelt be alla berörda om ursäkt, erkänna att man handlade fel och gå vidare. Det är ungefär det jag menar med att vara medveten om sina begränsningar. Ingen människa är perfekt, och att låtsas som att man är just det - det är väl bland det omanligaste som finns? Här gör SÅ många fel. Man försöker dölja det där datorspelsintresset och låtsas att man är världens coolaste, när det i själva verket är just det intresset som gör en cool, förutsatt att man visar stolthet över det.

En man står för sina åsikter. Oavsett om alla andra tycker någonting annat bör en man stå fast vid sin åsikt. Detta gäller såklart bara om man har giltiga skäl för sin sak. Om man däremot inte är tillräckligt insatt i ett ämne bör man istället, åter igen, vara medveten om sina begränsningar och ödmjukt lyssna till de andras åsikter. Med andra ord: det är manligt att inte påverkas av grupptryck, utan istället tro på sig själv.

En man får styrkan inifrån. Visst är det skönt med människor som inte skryter? Man kanske är duktig på någonting, man kanske har gjort någonting bra eller bara är en allmänt omtyckt person, men att vara manlig är att avstå från att poängera detta för alla. Manlighet är att motstå frestelsen för den där kortvariga bekräftelsekicken, och istället satsa på den mer långvariga respekten man får då man inte skryter. Man får styrkan inifrån, i motsats till att desperat försöka få den utifrån.

Slutligen, det är manligt att ta för sig! Om en chans uppenbarar sig, det kan vara till vad som helst; ett jobb, ett perfekt tillfälle för ett skämt, en kyss, TA DEN! Om inte chansen kommer - skapa den! Att fega ur från någonting bra, oavsett vad, är omanligt. Varför inte äga istället, liksom? Och ja, du kan äga. Tro inget annat. Att tro något annat är omanligt.

Nu ser det lite bättre ut för mig, i alla fall. Jag påstår inte att jag är min egen definition av manlig, men jag är på god väg! För att sammanfatta: allt handlar om att tro på sig själv. Manlighet är att tro på sig själv. Det går inte att komma ifrån, oavsett hur många kilon man kan bänka på gymmet.

Förlåt, Nina!

Jag lovade Nina igår att fortsätta skriva mycket så att hon hade något att göra medan hon är sjuk, men på senare tid har jag inte fått så mycket inspiration. Jag började på ett inlägg, men sen tänkte jag "....nä", och sket i det.

Man har väl sina dippar och sina toppar när det kommer till inspiration, antar jag. Men du får krya på dig, Nina! Drick lite té, sätt på en film och låt Razzan skämma bort dig lite extra! ;)

Två lediga dagar - underbart

Efter att ha jobbat oavbrutet i typ två veckor är det minst sagt härligt att få ledigt en hel helg. Det började med lite after-work/fotboll på Combi i fredags med min fruktkollega Tobbe. Få saker är lika härliga som den första ölen en varm sommarkväll efter en hård arbetsdag.





För att illustrera gårkvällens grill/jacuzzi-fest väljer jag att sno en bild från Anna Backman, en bild föreställandes Richard och Erik i jacuzzin. Erik som för övrigt har fantastiskt vältrimmade fötter. Snyggt!



Sen blev det utgång! Tack alla, och speciellt då Carina, för allt kul shottande, dansande och black jack-spelande!

Natthumor!

http://www.rakaka.se/?newsID=14358
HAHAHAHA

"Men jag var ju full!"

Jag förstår inte folk som inte kan kontrollera sig på fyllan.

I skrivande stund är jag berusad. Jag är inte sådär extremt packad, i och för sig, men ändå. Jag kan skriva det här blogginlägget, helt utan stavfel. Jag förstår inte det där med felstavade sms eller statusuppdateringar på fyllan. Jag förstår inte det där med att på fyllan strula med den där personen som man absolut inte är intresserad av. Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan göra saker på fyllan som man dagen efter ångrar. Är det jag som är ovanligt duktig på att uppföra mig i berusat tillstånd, eller är det alla andra som tycker det är coolt att vara fulla / vill ha något att skylla på när de uppför sig illa / är allmänt dåliga på att kontrollera sig själva efter ett par öl?

Idag var det ännu en gång musikalfredag. Moulin Rouge, blev det. Helt vrickad film. Seriöst.

Apropå söta flickor


sweet nothings by ~Bob-Rz on deviantART

HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS

Ja, jag vet att den här youtubefilmen fuckar upp hela min blogg, men jag bryr mig inte. Det är så sjukt epic. Se och njut:


Att kramas eller inte kramas



Har ni också märkt av hur jobbiga de där situationerna är då man inte riktigt vet om man borde krama en person eller inte?

Idag var det sista dagen för en arbetskamrat som har jobbat på Maxi i 10 år. Jag har jobbat där ungefär halva tiden, så vi har ju "känt" varandra länge, men vi har aldrig riktigt klickat. Det är inte som att vi är ovänner på något sätt, men vi har inte pratat så mycket mer än när jobbet kräver det. Så på ett sätt känner vi ju inte varandra alls.

Hur som helst satt vi ett stort gäng i konferensrummet och hade precis ätit smörgåstårta i hans ära. Många skulle dra vidare till Liseberg för att fortsätta avskedsfesten medan jag skulle jobba vidare under kvällen. Alla ställde sig upp, och då hände det. De som skulle jobba kväll började en efter en ge honom en avskedskram. Shit, shit, shit. Jag tog onödigt lång tid på mig att röja undan min tallrik, glas och bestick för att få lite extra betänketid. Borde jag krama honom? Det är ju ändå hans sista dag, och vi har varit arbetskamrater i fem år! Å andra sidan, jag tror knappast att varken han eller jag vill krama varandra. Det hade liksom känts påtvingat. Vi har aldrig haft "den" relationen. Dessutom kommer vi ju antagligen att träffas här på jobbet ganska ofta, då han kommer att handla här rätt ofta. Jag kanske bara ska ge honom ett handslag istället? Nä, herregud vad löjligt det hade sett ut.

Det slutade med att jag slank ut från rummet samtidigt som jag gav honom ett snabbt hejdå med ett halvnervöst leende. Phew, jag hade klarat mig! Briljant plan Simon, briljant!

Men nu kan jag inte låta bli att skämmas lite. Jag borde ha sagt hejdå ordentligt, eller hur? Ni tycker att jag är helt sjuk i huvudet nu, va?

Scar är ett jävla as


RSS 2.0