Sommarpratarfail



Jag gillar Sommar i P1. Därför fick jag idag feeling och började tänka på hur mitt eget sommarprogram skulle se ut, om jag fick chansen att göra ett. Antagligen hade det blivit en känga åt religion, random funderingar och en hel del humor.

Så kom jag på den perfekta inledningen. Jag fick så pass mycket feeling att jag till och med spelade in allt med min mikrofon och tänkte lägga upp det här på bloggen, men så kom jag på att jag har ju ingenstans att lägga upp filen! Ovanpå allt så är det ju ett helt livsprojekt att ens konvertera den skruttiga WAW-filen som XP:s egna ljudinspelare producerat till en mindre MP3-fil. Det sista är i och för sig inte livsviktigt, men irriterande.

Är det någon som har förslag på var jag kan lägga upp filen så att jag lätt kan länka till den härifrån bloggen?

EDIT: Nu kom jag på att det finns ju Megaupload!

http://www.megaupload.com/?d=0QZE5OR6

Just nu står det "temporärt otillgänglig" för mig, men jag hoppas det fixar sig snart.

EDIT 2: Nu kom jag på att det finns ju Rapidshare!

http://rapidshare.com/files/404144792/ladygaga.wav.html

Vad tror ni? Hade jag blivit en bra sommarpratare? :)

EDIT 3: OKEJ, nu har jag i alla fall lyckats göra om den till MP3, samt laddat upp den på min goe vän Högebrants FTP! :D

Länk: http://www.hstudios.se/ladygaga.mp3

Nadal vs Söderling

Ännu en gång ska de mötas! Jag sitter här och letar efter en online stream så att jag kan se matchen. Känner mig olaglig... Och sjukligt cool.

Mina bloggbesökare är helt normala människor



Det övre tårtdiagrammet visar hur mina besökare kom in på bloggen, medan det undre visar vilka sökord som användes då de kom till min sida. Tydligen ligger jag som första träff då man söker på "schimpans våldtar groda". Mitt första steg till världsherravälde är taget!

Bad-ass busschaffis

Som så många gånger förut åkte jag idag buss. Det som gjorde att denna bussresa stack ut från mängden var chauffören. Han såg lite sådär "invandrig" ut, vilket ju naturligtvis inte är så konstigt, MEN, han hade handskar på sig. Alltså riktiga handskar, såna man har på vintern. Jag såg visserligen bara hans högra hand, men jag utgår från att han hade handskar på båda händerna.

Varför har man på sig handskar mitt i sommarvärmen? Får han bättre grepp om ratten med dem? Är hans händer befästa av någon form av monsteracne? Eller gillar han bara sina handskar så mycket att han bara MÅSTE ha på sig dem, likt ett barns relation till sin snuttefilt? Jag vet inte, men mystiskt, det är det!

Peppa till nu för f-n!

Sluta deppa! Sluta deppa detta ögonblick! Jag vet att många av er går omkring och låtsas som att ni är världens gladaste människor, men inuti är ni bara ledsna. Det lyser igenom. Sluta beklaga er! Sluta gråta!

Varför? Anledningen är enkel: för att ni inte borde vara ledsna. Seriöst nu. Det här är viktigt. Du kanske går omkring och är ledsen över något, känner dig maktlös, men vet du vad? Du är inte ensam. Det är samma skit hela tiden. Vi alla går igenom det någon gång. Om och om igen blir vi våldtagna av universums monstruösa lem, oavsett om vi förtjänar det eller inte.

Den senaste tiden känns det som att jag själv har gått igenom en hård period, men det finns ett enkelt knep jag använder för att hålla mig ovanför vattenytan. Det enda jag behöver göra är att påminna mig själv om en sak.

Jag är fucking fantastisk.

Det spelar ingen roll hur mycket universum misshandlar mig. Jag bara VET att jag är fantastisk. Och du...

DU är fucking fantastisk!

Visst, jag kanske inte har haft några "riktiga" problem. Jag har inte sett ett barn dö i mina armar eller något sånt där allvarligt, men det är ändå samma grej. Människor råkar ut för skit varje dag under hela sina livstider, men det är väl ändå det livet går ut på? Så ta dig en öl och skåla för att du fortfarande lever! Skåla för de som inte gör det! Skåla för de som dog istället för dig, så att du kan gå omkring och överhuvudtaget ha någonting att vara ledsen över!

Du är fucking fantastisk. Men du har svårt för att erkänna det. Du går igenom skit varje dag, men ändå lever du. Den här världen kan inte besegra dig. Den kan inte förgöra dig. Det finns ingen anledning att skämmas över att ha förlorat ett slag så länge du har styrkan kvar för att vinna kriget! Så ge inte upp! Du är en fantastisk människa och du går igenom en hård fas av livet. Du förtjänar någon. Du förtjänar en kram. Du förtjänar en kyss. Du förtjänar en äkta vän. Tro för helvete inte något annat!

Du.

Är.

Fantastisk.

Visa det!

ENTOURAGE



Äntligen! Jag älskar verkligen den här serien. Man får "den där känslan". Den där känslan då man vill vara i ett annat universum, då man vill hoppa in i den värld man får presenterad för sig.

Ja, jösses, vilket liv de lever. Tänk om man hade fått vara filmstjärna för en dag! Tänk alla fina restauranger man hade kunnat glassa runt på, alla fina brudar som hade stått till ens förfogande och alla kändisar man hade fått träffa. För att inte tala om de fräsiga bilarna, de snygga brudarna, de snajsiga lyxvillorna, de snygga brudarna och bubblet. Ständigt detta bubbel.

Nu ska jag ta och se första avsnittet av säsong 7, innan jobbet.

Midsommarfirandet

Jag har fortfarande inte städat undan allting sen i fredags. Visst, alla glas, bestick, fat, chipspåsar, påsar, flaskor och twisterspel är bortplockade, men kvar återstår chips, gräs, klump av oidentifierbar art och allt annat som är utspritt på golvet. Jag har inte tid att dammsuga. Eller jo, fast när jag väl har tid orkar jag inte. Det är mycket jobb nu.

Så här såg firandet ut i alla fall:


Skog, Karin, Anna och Frolle, som gör sin sedvanliga vinka-och-se-glad-ut-pose.


Malin, Richard, Erik (täckt av fist of steel), Pontus, Bung.


Rickard är helt obeskrivligt pepp! "VA, SKA JAG SITTA HÄR!? SÅ SJUKT COOLT, FÅR JAG VERKLIGEN DET!?"


Malin är så imponerad av min fina altan att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Se på minen! Det, mina vänner, det är beundran!


Richard och Abrina. Det är tur att iPhonens automatiska censureringssystem slogs på och gjorde bilden suddig, för här pågår inget gudaktigt, om vi säger så.


Och till sist har vi mig, i all min potatispornografiska härlighet!

Tack alla som kom, söp och dog för att göra detta till den bästa midsommarn i år!

SKITROLIGT SKÄMT

Den nya iPhonen är som kvinnor. Ta dem på minsta lilla fel sätt och de kommer inte att ta emot dina samtal.

Om du inte fattar skämtet: http://www.youtube.com/watch?v=GmVkNCDV6Mk&feature=related

Ett meningslöst inlägg

Det känns som en evighet sen jag bloggade senast, trots att det bara var två dagar sen. Därför skriver jag detta inlägg som ett sätt att behålla er, mina läsare.

Det kommer inte stå något som helst av värde i den här texten. Bara massa pladder. Annars hade ni ju tänkt "men den där idioten uppdaterar ju aldrig sin blogg, lika bra att sluta läsa skiten". Men nu ändrar jag alltså på det. Jag tänker minsann inte ge er någon ursäkt till att sluta läsa min blogg! Så det så!

I övrigt är detta inlägg heeeeeeelt meningslöst. Jag ger er bara någonting att läsa. Så... så är det. Japp. Jo men visst. Fint väder vi har va?

Alkohol är så fucking awesome

Såg en insändare i GT idag. "Fira midsommar utan sprit!" hette den. Författaren menade att alkoholkonsumtionen kryper allt lägre ner i åldrarna och orsakar samhällsproblem blablabla. Jag har bara ett ord att säga: struntprat!

Alkohol är bra. Det finns liksom inget mer att säga. Det är ju så pass självklart att till och med en död apa bör kunna förstå det. Alkohol har enbart positiva effekter, och då främst fylla. Tänk att det finns folk som går igenom hela livet utan att uppleva en enda fylla! Jag kan inte förstå det? Varför? För att de är helt dumma i huvudet, antagligen... :(

För att hylla alkoholens existens har jag skrivit en liten dikt om den kärlek jag hyser för berusningsmedlet nummer ett:

Hos alkoholen är jag stark. Hos alkoholen är jag underbar. Hos alkoholen har jag allt. Hoppas den stannar kvar.

(Okej, jag skriver LITE seriöst om ämnet då:) De "negativa" effekter som nämns i insändaren är inte orsakade av alkohol. Alkohol har aldrig hoppat upp ur flaskan och misshandlat någon. Alkohol har aldrig dödat någon. Alkohol har aldrig satt människor i utanförskap. Det är MÄNNISKOR som misshandlar, dödar och sätter sig själva, eller andra, i utanförskap. Att skylla på alkoholen är som att beskylla verktygsindustrin för morden på Max och Saga (mordvapnet var en hammare). Det finns mycket här på Jorden som kan användas både i gott och i ont syfte.

Fear the wizards


LAN

Dreamhack - det enda stället i världen där det finns folk som är villiga att betala 900 spänn för ett flak cola.

http://www.youtube.com/watch?v=tK0JCkM5IvA

Helt fucking slut

Här sitter jag med en kaffe och är helt tom i huvudet, bortsett från de knippen av gräslök och bingar av färskpotatis som cirklar runt i tankarna. Jobbet har varit rena krigszonen idag. Färskpotatis, färskpotatis, färskpotatis, FÄRSKPOTATIS! DET ÄR DET ENDA KUNDERNA VILL HA! FÄRSKPOTATIS! GE OSS MER FÄRSKPOTATIS!

Dagens händelse var när jag skulle plocka upp gräslök. Knippena är lite blöta, så när jag skulle plocka upp dem på ett kanske lite väl våldsamt vis råkade jag skvätta lite vatten på en medelålders kvinna. Hon utropade ett förvånat "oj!" och följde upp det med "den gräslöken var visst blöt!". Jag tänkte att jag skulle vara lite sådär trevligt skämtsam tillbaka, så jag drog på ett leende och svarade "nämen, här går jag runt och gör mina kunder våta!"

Det tog någon sekund innan jag insåg hur fel det lät. Kvinnan hade blivit helt tyst. Jag vet inte om hon:

a) också hade insett hur fel det lät.
b) inte hade hört vad jag sa.
c) tolkade det på ett "naturligt" sätt...

Oavsett lär det väl vara ganska lätt att inse att det var ett ärligt misstag. Men lite kul var det väl, ändå.

Så sött!



Det är väl det som är så kul med hundar, att de verkligen älskar en. De är lite som fjortisar. De blir kära för ingenting. Katter däremot är själlösa varelser som inte bryr sig om någonting överhuvudtaget. Typ.

Vad är du; hund eller katt?

Jag tror jag är typ 55% hund och 45% katt, även om jag har en god förmåga att dölja hunden inom mig. Utifrån sett är jag nog snarare 10% hund och 90% katt. Det är en användbar förmåga, I can assure you.

Nu blir det nattfilm här i min ensamhet. "She's out of my league" blir det. Verkar vara ganska kul. :)

Snart midsommar, snart lön (och snart Starcraft 2)

Det är de två händelserna jag ser fram emot nu. Lön med semesterersättning tillåter lite mer kalas i tillvaron och midsommarfest hos mig kan väl inte bli annat än succé. Annars är jag mindre än halvvägs in i en 9-dagarsstreak med jobb. Tycker det är skönt att ha något att göra, faktiskt. Jag har märkt att jag lättare blir uttråkad nu än förr då jag sitter hemma. Tror jag behöver Starcraft 2, ändå. Det är liksom tävlingsmomentet som saknas i mitt liv just nu.

Ser fram emot 27 juli, då släpps det!

Religion



Sant. Och väldigt stötande. Trevligt.

Hur är Lady Gaga i sängen, egentligen?



Jag har alltid gillat Lady Gaga. Hon är så udda på något sätt. En unik musikstil blandas med ren what-the-fuck-känsla och sexiga utstyrslar. Alla tre säljer, vilket kanske är det som gör henne så framgångsrik.

Så kom jag att tänka på just det. Sex. Sex med Lady Gaga. Hur hade det varit? För det första hade jag ju knappt vågat se på henne, så mycket självsäkerhet och sexighet som hon utstrålar. Jag hade liksom känt mig ovärdig uppgiften. Hur ska jag, en svenne banan-datornörd som bloggar om bananflugor på fritiden, kunna tillfredsställa sexgudinnan Lady Gaga?

Sedan vet jag inte hur hon hade betett sig. Hade hon varit raka motsatsen till sin rollfigur och föredragit gammal hederlig vaniljsex eller hade hon gått bananas, hängt upp mig i taket och skrikit "I LIKE IT ROUGH RAAAWR"? Eller hade hon gjort en Eurotrip och ropat "HANS! GRÜBER!", varpå två män endast iförda latexförkläden gör entré med en sexleksak som kräver åtminstone en persons fulla uppmärksamhet under körning?

Alltså, om jag idag hade fått en sexbiljett till Lady Gaga, om hennes agent hade sagt "Varsågod, Lady Gaga vill ha just dig! Kör hårt nu!", då hade jag tvekat. Visst hade det varit stencoolt att ha vanhelgat Gagas fulländade kropp, men det finns en gnagande känsla inom mig som säger att det inte kommer gå. Hon kommer knulla dig till döds, säger den. Då menar jag inte att det kommer vara "döbra" sex, eller någon annan liknande, käck ordlek, utan jag menar att hon verkligen hade knullat livet ur mig. Jag vet inte exakt hur det här skulle gå till, jag bara vet att det hade hänt.

1. Hon lär ju ha ett så pass späckat schema att när väl tillfälle ges för sex hade hon antagligen varit helt kalaskåt. Jag hade liksom inte haft någon chans att försvara mig om hon skulle börja bli våldsam på något sätt.

2. Titta på hennes musikvideor. De är alla typ dubbelt så långa som själva låten. De berättar alla varsin historia. Titta på hennes outfits. Helt uppåt väggarna crazy. Titta på de uttalanden hon gjort. Jag vet att hon bland annat har sagt att hon gärna skulle vilja ha sex med ett helt pojkband (kommer inte ihåg om det var något speciellt band hon menade).

Slutsats: Lady Gaga gör inte saker halvdant. Om någonting ska göras, ska det göras rejält.

3. Ingen hade reagerat om jag skrikit på hjälp. Vakterna utanför hade antagligen bara nickat mot varandra och tänkt att allting är i sin ordning. Efteråt hade de antagligen fått uppdraget att dumpa min kropp någonstans. Kul.

Så, där har vi tre anledningar till varför jag tror att sex med Lady Gaga kan leda till döden. Då är frågan: är det värt risken...?

ÅÅÅÅH DREAMHACK!

NTÅÅH! JAG VILL JU VARA PÅ DREAMHACK!

http://www.youtube.com/watch?v=3ftTAWrnfpQ

Haha, älska Rakaka! Älska gamermentaliteten! <3

Bloggförslag, del 2



Okej, då fortsätter jag på föregående inlägg.

Miljöförstöringen är också ett ämne som dyker upp lite varstans på bloggen. Det som intresserar mig mest just nu vad det gäller miljön är oljekatastrofen. Jag vet inte riktigt varför jag är så intresserad, ingen annan verkar ju vara det, men jag följer ändå händelseförloppet i mexikanska gulfen slaviskt. Kanske beror det på att det är ett så pass gigantiskt epic fail att alla mina egna misslyckanden framstår som små och betydelselösa. Jag menar, om jag skäms för att t.ex. ha kommit för sent till jobbet (inte för att jag gör det särskilt ofta, men för exemplets skull) kan jag bara tänka på Svanberg, Hayward och alla andra gubbar i BP så känns allting bättre. SÅ mycket har jag inte fuckat upp, i alla fall! Samtidigt tycker jag synd om dem. Jag är ju inte tillräckligt insatt för att kunna bedöma om deras agerande har varit rätt, så det känns svårt att, som många andra, skrika "Idioter, vad i hela världen håller de på med!". Istället tycker jag alltså synd om dem.

Sport på tv? Vad kan man skriva om det?

Republik eller monarki? Om jag hade fått frågan för några dagar sedan hade jag nog sagt att jag inte bryr mig. Nu vet jag inte. Jag såg en del av bröllopet igår, och vid ett tillfälle tänkte jag "shit, vad svenskt det här är". För så är det ju. Det är få saker som känns sådär riktigt svenska längre. Allting har blivit mer eller mindre amerikaniserat. Men inte kungahuset. De kommer att kämpa på med sina folkdräkter, i vått och torrt. I ett Sverige där allting är sponsrat av Coca-Cola, där TV-programmen har svensk text och där lagarna ändras på grund av EU, där står kungahuset som en fast pelare och liksom upprätthåller svenskheten i vårt land. Jag respekterar dem för det.

Musik, ja det dyker väl också upp lite hela tiden. Innan jag började med den här bloggen skrev jag istället anteckningar på facebook, där jag har en text som diskuterar musikens baksidor. Kanske borde jag lägga upp den här, om intresse finns?

Dagens ungdom - försiktiga, lågmälda och riskmedvetna. Tar alltid det säkra före det osäkra. Visar respekt och hänsyn. Jag tycker att de är förbannat fina, dagens ungdomar.

Hur fan lyckades man uppfinna allt, bil, ugn o.s.v.? Ja det kan man fråga sig. Jag blir helt sjuk i huvudet när jag tänker på det. Bara en så enkel sak som kläder. Hur kom man på hur man syr en tröja? Jag vet inte ens hur man gör, än mindre om man inte har tillgång till en textilaffär där man enkelt kan få tag på allt man behöver. Det är ju helt otroligt.

Hur vet man vad man vill med framtiden? Det kan jag svara på. Man vet inte det. För tre år sedan började jag på IT-programmet på Chalmers. Nu söker jag in till journalistprogrammet på Göteborgs universitet. Tankarna om framtiden förändras ständigt. Ibland byts drömmar ut. Det gäller väl att bara följa sitt hjärta. Om hjärtat senare ändrar sig får man ta itu med det då.

Själv har jag inte särskilt stor erfarenhet av trafikfarliga pensionärer, så jag vet inte riktigt. Visst, många av dem kör irriterande långsamt och försiktigt, men att kalla dem för trafikfara är väl att ta i?

Gurkor? Jovisst, jag som jobbar på frukt & grönt-avdelningen kan väl diskutera gurkor i timmar, men jag tvivlar på att det skulle intressera en majoritet av läsarna.

Så där! Nu har jag gått igenom allting i kommentaren. Tack för inspirationen, du som skrev den!

Bloggförslag



Jag fick en kommentar av Bergman (är det du, Bragman?) till mitt blogginlägg vars syfte var att samla in ett par ämnen jag kunde skriva om. Jag tyckte det fanns en hel del kul förslag i den, så jag bestämde mig för att göra det här inlägget som ett svar på hans/hennes kommentar:

Att killar skulle tänka mer på sex än tjejer tror jag är en myt. Faktum är att jag redan har skrivit ett helt inlägg om ämnet, se det kåtaste könet.

Victorias bröllop, ja, det råder en helt åt horisonten överdriven hysteri över det. Nu kom jag på att vigseln äger rum just nu. Just, fucking, nu. *Sätter på TV:n*. Jag ser en kyrkklocka som ringer. Ett par kommentatorer hörs. En ung röst undrar när man ska börja kalla Daniel för prins. En äldre röst säger i en smått överlägsen ton "när han har sagt ja". Alltså, jag måste erkänna att jag är lite fascinerad av det. Bröllop är ju liksom alltid... trevliga! Men upptakten till det har varit påfrestande. Mycket påfrestande. Varje dag har löpsedlarna handlat om Victorias hemliga, någonting. Vad som helst. Victorias hemliga plan. Victorias hemliga kärlek. Victorias hemliga relation till sin gamla gympalärares syster. Finns det överhuvudtaget något hemligt kvar inom kungafamiljen?

Jag tycker att det är synd att folk läser kändisbloggar enbart för att författarna är just det, kändisar. Alltför ofta producerar de material jämförbart med det en påse skridskor hade kunnat producera. Det vill säga skitdåligt. Nu läser jag visserligen inte kändisbloggar så ofta, med undantaget för Alex Schulmans blogg. Schulman som också är min största förebild när det kommer till skrivande. Hans krönikor i Aftonbladet lyckas alltid frambringa åtminstone ett leende hos mig.

Dåliga TV-program skriver jag om lite då och då. Det är ju sällan ett program är SÅ PASS dåligt att det förtjänar en plats i min blogg.

Fulla människor, det är väl typ vad 50% av min blogg handlar om? :P Ofräscha offentliga toaletter är väl lite samma tema, men jag har i och för sig en bild av en ganska äcklig toalett som jag kan lägga upp någon gång när jag får feeling för det.

Trånga pendlar är väl mysigt?

Jösses vad mycket det var nu när jag tänker efter. Jag får skriva vidare om detta någon annan gång! Måste sova innan partyt drar igång ikväll! :D

Musikalfredag: Rent

Redan efter inledningsscenen var jag såld:



Musikaler har verkligen förmågan att beröra. Bara den här första låten gav mig tillräckligt mycket gåshud för en hel Celine Dion-konsert. Sen blev jag kär i Mimi (Rosario Dawson) också! <3

Film, film och åter film

Jag tänkte att eftersom jag har sett rätt så mycket film de senaste månaderna kunde jag sammanfatta allt i ett blogginlägg, så att ni andra vet vilka filmer ni bör se, och vilka ni bör undvika! Så här presenterar jag lite random filmer jag har sett de senaste månaderna:

Rekommenderas:
Battle Royale - sjukt och japanskt, två ord som går väl ihop! Rolig idé, sätt en skolklass på en öde ö och tvinga dem att döda varandra, men kanske inte lika väl utfört.
Book of Eli - ganska cool, även om själva historien är lite lustig.
Chloe - lustig, men fängslande på något sätt. Gillar den ändå, klart sevärd!
Death at a Funeral - underbart roligt och typiskt "brittiskt"
Green Zone - grym thriller
Hot Tub Time Machine - väldigt rolig, men hade nog varit ännu roligare om jag hittat undertexter...
Kick-ass - om ni ska se någon av filmerna jag listar här så är det denna.
Spirited Away - japansk animefilm. Så vacker att man får en liten tår i ögonen ibland.
Youth in Revolt - rolig och charmig, även om jag tycker att de fina recensionerna är lite väl prisande.
Watchmen - så sjukt cool. En av de mest fängslande filmerna jag har sett. GRYM inledning!

Njaaa:
Alice i underlandet - jag som hade så stora förväntningar på denna, så var den inget bra ;pPppPP
Invictus - Nelson Mandela coachar sitt rugbylag. Inte så mycket mer än så, även om man hoppades på det.
The Losers - njaa, kändes bara hjärndött.

Herregud, detta var det sämsta jag sett:
From Paris with Love - så dålig att jag inte orkade kolla klart den. Det var väldigt svårt att tro på mänskligheten i den stunden, det kan jag lova...

Bananflugor



Det första jag tänker på när jag hör ordet "bananfluga" är evolution. Hur man i laboratorium har utsatt de små stackarna för massa roliga grejer för att få dem att utvecklas. En del fick fler ben, en del fler vingar. Samtidigt inser jag att labb-flugornas öde inte är ett hejdundrandes bloggmaterial, om man säger så.

Det andra jag kommer att tänka på är ett barndomsminne. Jag var i skolan och hade tappat bort någonting, tror det var mitt suddgummi, och skulle leta efter det i min ryggsäck. Jag tittade i det stora facket. Nähä, inte där. Gick vidare till sidofacket. Inget.

Då kom jag på att det fanns ännu ett fack på framsidan som jag aldrig använde, men ändå var värd att kolla in. Jag började dra ner dragkedjan, men stannade efter bara ett par centimeter. Det var som att gå in i en vägg. En doft slog mot mig. Den var frän. Gav mig en plötslig yrselkänsla. Jag ryggade tillbaka och hämtade andan en stund.

Snart vågade jag öppna facket helt. Där inne dolde sig två genomruttna nektariner. Bananflugor vällde ut. Direkt kom jag på att javisst, det var ju de där nektarinerna som jag aldrig orkade äta upp och skulle äta senare. Helt plötsligt hade jag gett ordet "senare" en helt ny innebörd. Frukterna hade antagligen legat där i ett par månader.

Det var något av det äckligaste jag har varit med om i hela mitt liv. Kombinationen av den vidriga doften och det rent visuella (svart, ruttet fruktkött och en hord av bananflugor som kalasar på den) var outhärdlig. Jag stängde facket samtidigt som jag höll på att spy.

Så vad är sensmoralen av den här historien? Jag tror jag vet - glöm inte färskvaror i din väska! Inget speciellt klatschigt, inget särskilt coolt. Men för guds skull, glöm inte skit i väskan!

Se där, bananflugor kan lära oss en del ändå!

Ge mig förslag på något att skriva!

Det känns som att jag inte har någonting vettigt att skriva om idag. Får se om jag kommer på något.

Om ni har något förslag på vad jag kan skriva om får ni gärna lämna det som en kommentar. Det händer att folk säger: "jag orkar inte blogga själv... men jag skulle ju kunna ge ämnen till dig, så kan DU skriva om det!".

Så nu är det upp till bevis, gott folk! Ge mig något att skriva om!

Det... nej... det DÄR GÅR INTE ATT GÖRA!



SLUTA! NI FÖRSTÖR MIN VERKLIGHETSUPPFATTNING! DUMMA KINESER!

Radioreklamerna har blivit bättre!

Idag jobbade jag i mejeriet, och det vet vi ju alla vad det betyder... Eller nej, det kanske inte alla vet. Det betyder i alla fall att man samtidigt som man jobbar, hör och häpna, kan lyssna på radio! Helt otroligt!

Så idag har jag plockat yoghurt och skrattat gott åt radioreklamer. Jag tyckte speciellt om Burger Kings reklam för deras nya starka hamburgare:

"Men.... vad i H-*censur*-E är det här!? Det är SKITSTARKT! Massa... J-*censur*-A jalapenos, pepperjackost..."

Vilket härligt tryck han får i svordomarna! Det tycker jag är fantastiskt roligt, när folk svär och verkligen MENAR det! Att bara slänga in en svordom i förbifarten, nä, det är inte lika kul. Jag vet inte varför, men så är det.

Jobb!

Idag drar jobbet igång på riktigt. Slutar 22:30, så det blir inget bloggande tills dess. Hoppas ni kan stå ut. Annars får ni lugna nerverna på andra sätt, typ bita på naglarna, skrika ut er smärta, onanera. Ja, sånt som får er att slappna av helt enkelt!

City Gross har fått knäppen

Idag var jag och handlade lite på City Gross. Japp, tro det eller ej, men vi har inte någon anti-city-gross-policy på Maxi, så det var fullt tillåtet för mig att handla där. Jag kom in, och det första som mötte mig var en... kö!? Vad har hänt nu då? Har polisen satt upp en vägspärr mitt i butiken? Har någon dött? Nej, de står och delar ut smakprov på tacos, PRECIS VID INGÅNGEN!

Jag skulle inte handla så mycket, så en vanlig kundkorg var fullt tillräckligt. Därför var det relativt enkelt för mig att ta mig förbi folkmassan. Däremot märkte jag av hur irriterade alla andra med kundvagn var. Jag hörde en äldre dam fräsa till sin man: "kan inte hon med randig tröja bara flytta på sig?". Jag övervägde möjligheten att ta mig fram och få mig lite tacos, men bestämde till slut att det inte var värt besväret, utan gick istället vidare.

Vad möts jag av om inte ännu en smakprovsstation? Den här gången var det frukt. Jag snappade åt mig en melonbit, för att sedan upptäcka att det nog var meningen att man skulle använda tandpetarna istället för fingrarna. Alla tyckte väl att jag såg ut som en lite längre version av Smeagol där jag stod och åt, ociviliserat och fritt, med fingrarna.

Jag fortsatte förbi charken (smakprov på skaldjursröror), brödet (ljust toastbröd), frysen (frödinges bröllopstårta) och till slut kassan (saft). Som en grande finale hade de ett lyckohjul utanför kassorna där alla betalande kunder var garanterade ett pris. Jag vann en engångsgrill.

Jag vet inte riktigt vad City Gross försöker göra, men det oroar mig. Försöker de göra slut på ICA-koncernen, en gång för alla? Fjäskar de bara? Eller vill de uppnå världsherravälde? Ingen vet...

Djurplågeri

Varning för starka bilder!

http://www.youtube.com/watch?v=gYTkM1OHFQg

Jag har sett en del sådana här filmer nu. Varje gång blir jag lika illa till mods. Det är knappast kul att se.

Samtidigt måste man vara medveten om att sånt här sker hela tiden runtom i världen. Egentligen finns det ingen anledning till att bli mer arg nu, efter att ha sett en film av det. Det är ju bara sanningen. I filmens kommentarsfält råder det lynchstämning. Folk vill misshandla den här mannen. Det kan jag visserligen förstå, men jag tycker ändå det känns lite orättvist att all världens ilska över djurplågeri ska gå till just den här mannen.

Ondskan finns överallt, och det är väl knappast så att vi går ut och letar efter den. När man väl får den slängd i ansiktet så här blir folk upprörda.

Mental note: saker och ting kan alltid bli mer deprimerande.

Att dö för sitt land



Den snöiga nord är vårt fädernesland,

där sprakar vår härd på den stormiga strand,

där växte vid svärdet vår seniga arm,

där glödde för tro och för ära vår barm.

 

Dimman låg tät över slagfältet. Det enda Matti kunde se var en handfull av sina landskamrater i Hakkapeliitta-regementet runt omkring. Han blundade, tog ett djupt andetag och bara lyssnade. Han kände sin häst under sig, hur lugn den verkade vara. Då och då frustade den till av den fuktiga luften. Hovarna dunsade stillsamt mot det gräsiga underlaget. Det finska rytteriets marsch ljöd från hans bröders strupar. Sången var ett gott försök att lugna soldaternas nerver, men långt borta hördes samtidigt ett dovt dundrande från tysk-romerska kanoner som regnade död över slätten för att avstyra den svenska framryckningen. Wallenstein, som den katolska generalen hette, hade visserligen inget artilleri på den flank de hade beordrats att inta, men muskötkulor var inte särskilt hälsosamma att få på sig, de heller.

 

”Förbered för attack!” Om fienden hyste respekt och fruktan för hakkapeliittakavalleriet var det inget mot vad de kände för dess ledare, Torsten Stålhandske. Han var kort, men stark som en oxe. Smeknamnet fick han då han skakade hand med en tillfångatagen fiendeofficer. Greppet var så hårt att fången började blöda under fingernaglarna. ”Ett hederligt, svenskt handslag” kallade han det. Med sitt sinne för taktik och position var han en ovärderlig resurs för den protestantiska armén. Nu beordrade han sin enhet att dra vapen och gå upp i samlad galopp.

 

Matti knäppte upp sina pistolhölster och såg till att svärdet var redo för att utgjuta katolskt blod. En rysning gick längs ryggen då han fick syn på fiendeinfanteriets konturer i dimman. De var totalt oförberedda. En del arbetade fortfarande med skyttegravarna och satte pålar i marken för att blockera en eventuell kavalleriattack. Dessvärre hade de inte tänkt på att skydda ryggen.

 

Till slut började det gå upp för den katolska ligans trupper att de snart skulle bli stormade av en svensk elitenhet, men det var för sent. ”Första, GE ELD!” Matti kramade avtryckaren på sin första pistol. Det var svårt att se om han träffade eller inte, men det gjorde inte så mycket. Syftet med pistolelden var inte lika mycket att döda som det var att skapa panik i fiendeleden. Att frysa motståndarna mentalt är lika viktigt som den fysiska striden, det hade Stålhandske lärt dem. Krutdoften fick Matti att instinktivt rynka på näsan.

 

”Andra, GE ELD!” Ännu en våg av kulor sköljde över de tysk-romerska soldaterna som redan hade börjat få panik. Denna gång såg Matti hur han träffade en soldat i huvudet. Matti såg hur kraniet totalt trasades sönder, vilket enbart eggade upp honom ännu mer. En del av fienden flydde, trots befälhavarna som skrek ut order om att förbereda för strid. De var på knä, redo att ta emot nådastöten. ”Hakkaa päälle!” Hacka på! Matti, tillsammans med ett par tusen bröder till, vrålade ut stridsordet som hade gjort dem berömda och nu satte skräck i rivalernas själar.

 

Inte en enda katolsk kula hade avfyrats då Matti hade dragit sitt svärd och kraschat in i folkmassan. Hästarna hade tränats för att trampa ner människor om de stod i vägen, vilket Matti utnyttjade. Ett krasande ljud hördes under honom: antagligen hade han orsakat ett par brutna ben hos motståndet. Han fick syn på en framrusande soldat på vänster sida, vände sig omedelbart om och svingade sitt svärd. Tysken fick ett djupt snitt i halsen och sjönk sakta ner till marken med händerna mot såret. Inga känslor existerade längre. Det enda som drev honom var blodtörst. Krigarens drivkraft.

 

Slaget om flanken fortsatte i flera timmar. Det var kaos. Det blåstes i trumpeter, musköter avfyrades och stålklingor möttes. Wallenstein skickade in förstärkning i form av eget kavalleri och gjorde hårt motstånd. Matti såg hur hans vänner föll en efter en, hur de brutalt mördades efter att ha kastats av sina hästar, men samma sak gällde för fienden. Båda sidor led tunga förluster.

 

Plötsligt såg han honom. Gustav II Adolf, konungen. Med den finaste hästen riket kunde frambringa red han in i striden tillsammans med sina livvakter. Trots att han snart skulle börja döda människor utstrålade han en sällsynt elegans. Av hans hållning att döma kunde han lika gärna vara på väg till en fin middag. I vilket fall som helst hade Sveriges kung uppenbarligen insett att han var tvungen att avgöra slaget, innan han hade förlorat alltför stor del av sin armé.

 

Matti fortsatte att slåss med förnyad intensitet, samtidigt som en ny förstärkning anslöt sig till fiendens linjer. Att ha kungen i närheten gav honom styrka, och Matti försökte att hela tiden ha honom i sitt synfält. Han hörde ett rykte om att infanteristriden gick dåligt. Slaget var i ett kritiskt läge. Om inte hakkapeliitterna och det kungliga följet snart kunde bryta igenom och komma åt det tysk-romerska artilleriet kunde slaget gå förlorat.

 

Matti hade precis genomborrat en fiendesoldat med sitt svärd och fått blod över hela sin person när han plötsligt stannade upp. Han hade sett något. Något som inte fick hända. Kungen hade träffats av en kula i bröstet. För en stund glömde Matti bort att han befann sig på ett slagfält och betraktade Gustav II Adolfs fall till marken där han blev liggande utan att visa några som helst livstecken. En stor sorg sjönk in i magtrakten på Matti, och likaså gjorde en fiendebajonett.

 

Han hade blivit tagen när han inte var beredd. Det som var hakkapeliitternas specialitet fick han nu själv smaka på. Hans häst stegrade och kastade av honom, men han brydde sig inte. Det enda han brydde sig om var att han hade svikit kungen. Han hade låtit honom dö, och nu skulle han dö själv. Att bära på den känslan var värre än alla fysiska sår i världen.

 

Det enda Matti kunde se var kungens uttryckslösa ansikte. ”Den snöiga nord är vårt fädernesland” sjöng Matti tyst. Till slut tog han sitt sista, haltande andetag och lät kylan ta över. Allting blev svart.


Det bästa med fotbolls-VM

Sitter just nu och tittar på Holland - Danmark. Jag är inget fotbollsfan, men jag känner mig liksom tvungen att kolla. Det är ju trots allt fotbolls-VM. En gång var fjärde år. Folkfest. Alla SKA kolla!

Men det absolut bästa med fotbolls-VM, det är uppkomsten av sådana här bilder:


En busschaufför, det är en man med damphumör!



Jag och ett gäng polare satt på bussen hem från en norrlandsort. Vi hade varit där och partajat, så alla led av varsin mild baksmälla, men stämningen var likväl god. Bussen var fylld till bristningsgränsen, så vi fick turas om att stå upp.

Vid ett tillfälle tvingades jag gå av bussen en stund för att släppa av allt folk som skulle av vid den aktuella hållplatsen. Luften var svalkande och uppfriskande. Folket vällde ut. Det var skönt att stå där och tänka på absolut ingenting. Folket fortsatte att välla ut. Jag började tänka på vad jag skulle göra när jag kom hem. Folket-... bussen har stängt dörrarna och börjat köra iväg.

Min hjärna bestämde sig för att det här är en lämplig tid att pumpa ut två liter adrenalin i min kropp. Jag sprang efter. Jag hann upp till förarens dörr och började dunka på rutan för att få honom att stanna och släppa in mig. Han var inte så förstående som jag hade hoppats, utan höll kvar blicken på vägen och skakade sorgsamt huvudet. Som om det inte fanns någonting för honom att göra. Som om det inte var han själv som kontrollerade bussen.

Till slut fick jag stanna och låta bussen köra sin väg. Vilket as.

Det här drömde jag inatt. Jag undrar vad det betyder. Kanske är det ett sorts kall för att få mig att mörda busschaufförer? En efter en faller de offer för... ja vad skulle jag kalla mig själv i så fall? BussmördarN^? Nästa station: döden? UtstämplarN^?

Dagens vardagsobservation

Jag har märkt en sak. Ni vet hur disktrasor blir när de har legat oanvända ett tag, hur de liksom stelnar? Idag skulle jag torka upp utspillt vatten med en sådan stel trasa och kom till insikt: den suger inte lika bra som när den är fuktig. Disktrashelvetet trotsar alla logikens axiom och suger bättre när det finns mindre plats för vatten i den. När kapaciteten är som störst, nä då passar det inte!

Gud uppe i himlen, jag skulle vilja föra fram ett klagomål på den värld du har försatt mig i!

Vill också flika in med den bästa låten just nu: The Bloody Beetroots feat. Steve Aoki – Warp 1.9.

"Har du läst min blogg?"

Tack för igår! Alla var glada och pepp. Simon Crona gillar detta.

Mingel, Africa och bloggreklam. Av någon anledning dyker alltid denna blogg upp som samtalsämne på fest. Inte för att jag leder in samtalsämnet på det, utan det är alltid någon halvberusad människa som kommer fram och börjar prata om den. På så sätt får andra höra talas om den och vips, så har man gjort bloggreklam. Det känns lite lustigt. Något av det värsta som finns är ju självupptagna bloggare som ska gå omkring och tjata hål i öronen på alla om sitt senaste inlägg. Sån vill inte jag vara. Om jag visar några sådana tendenser är det helt oavsiktligt. Jag lovar.

Mer internet!

Låt mig presentera: cupcat!


PaaaaarrrrtYY!

Idag är det fest. Så att alla vet.

För Therése har tagit studenten!

Idag har jag varit på Therése student. Grattis! Typ alla MVG också! Det går i släkten ser jag! ;)

En go göbbe vid namn Kjell var där. Han väckte ett barndomsminne till liv. Vi båda spelade herdar i musikalen Åsne-Expressen. Under en scen skulle jag tjata om att få valla fåren, varpå han skulle svara "nej, din lilla fårskalle!". Under en repetition gick jag ur manus och replikerade "FÅRSKALLE KAN DU VARA SJÄLV!" Alla runt omkring skrattade.

Jag tror den historien säger en del om mig. Jag har alltid velat underhålla. Det är något speciellt med att få en annan människa att skratta.

Africa spelades på radion idag också! Det gav verkligen en guldkant på den här dagen! Och ja, Aksel, jag lovar att smsa nästa gång, även om det var på en småländsk radiostation den spelades på...

Detta... jag... ingen mer internet för mig idag

Låt mig presentera: schimpans våldtar groda!


Eriks krogmobbning - kvinna i tårar



Erik är inte känd för att vara särskilt smidig i berusat tillstånd. Detta faktum bekräftades då han på en välkänd nattklubb verbalt trakasserade en ung kvinna tills hon flydde scenen i tårar.

Erik Runfelt, 22, befann sig på jazz- och indiepopklubben Nefertiti då han enligt uppgift ska ha gått till attack mot en för honom helt okänd kvinna. De två träffades på dansgolvet, utbytte några ord och träffades senare på klubbens uteplats.

Gjorde psykopatleende

Erik frågade om kvinnan kom ihåg hans namn. När han fick ett nekande svar blev han "som tokig", och började trakassera kvinnan på flera sätt. Bland annat ska han ha sagt "vilket jävla sätt" i en aggressiv ton. Enligt vittnen ska han sedan ha närmat sig kvinnan med ett "psykopatleende" och i bebisröst uppmanat henne att gå därifrån.

Visade ingen ånger

Kvinnan tog det illa och gick sin väg. Erik Runfelt visade ingen ånger, utan menade att det var kvinnan som var otrevlig. Erik är nu i tryggt förvar i sin lägenhet och lyssnar på musik. Inga anmälningar gjordes.

Still got it?

Igår lirade jag lite wc3 igen. Det var riktigt roligt, faktiskt! Lyckades få ganska stabila stats: 7 vinster, 0 förluster.

Jag kom att tänka på gamla wc3-minnen, som när vi gjorde den här parodin på diverse wc3-spelare:



Självklart förstår man ingenting om man inte är insatt, men här kommer en liten förklaring på allt som händer i filmen:

SaSe - svensk som var känd för att vara blyg och tillbakadragen, något av en ensamvarg
ToD - fransman med stor näsa
Illumize - skåning som nyligen hade blivit ertappad med att fuska (maphack) i en ligamatch
Grubby - en av de absolut största namnen inom wc3. Holländaren är känd för att vara vältalig och ge väldigt utförliga svar vid intervjuer.
DowaQ - en väldigt ung, svensk talang. Är också känd för att vara allmänt kass på datorer.
LiiLD.C - göteborgare som var känd för att vara lite av en diva. Hördes förhandla om sovplatser under Dreamhack, bl.a. ville han betala för att få sova i andras hotellrum.

Nyfikenhetens dag

Hej alla barn! Idag har jag och Erik hyllat människans nyfikenhet och testat saker vi aldrig annars hade kommit på tanken att pröva. Resultatet?



Daim-cappuccino
Tyvärr var väl inte detta någon höjdare. Om det var någon kaffe överhuvudtaget i det där pulvret så smakade det ingenting. Det var mer som att dricka vanlig chokladmjölk, vilket i och för sig inte är så dumt.



Varma koppen - frukt och bär
Mmmmm... sååå gott! Sådär lagom sött och mysig konsistens. Varma koppen - frukt och bär får Vanilla's Seal of Approval!



Limegrogg
Berusningsmedel mitt på dagen? Ja, varför inte? Vi tog varsin grogg beståendes av vodka och "Schweppes Lime-Fusion-någonting". Seal of Approval på den här med!



Ölkartongsrakning
För att avsluta nyfikenhetens dag rakade jag mig med en ölkartong på huvudet. Ja, jag vet, jag överträffar mig själv ibland. Genin växer inte på träd, så att säga. Eller jo, kanske i trädKRONORNA!!! ;pPpPpP

Ale alejandro ale Alejandrooooo

Ja, herrejösses. Nu kan jag inte få låten ur hjärnan. 5/5 toasters!

http://www.youtube.com/watch?v=niqrrmev4mA

Exet håller på med min bror...



Hon har gjort det igen. Ännu en gång har hon överträffat sig själv. Suck...

Igår kom hon hem till mig. Det första hon gjorde var att dra loss ett par lister och börja tugga på dem. Kul! Skitbra! Tack så mycket! Hon verkade inte bry sig nämnvärt om mitt missnöje.

Till slut verkade hon fatta att hon hade begått ett misstag. Hon reste sig upp och bad om ursäkt:



Den goda stämningen var dock inte långvarig. Min brorsa kom förbi. GISSA VAD IDIOTEN GÖR DÅ!? HON KLÄNGER PÅ MIN BROR SOM BARA DEN!



VILKEN FUCKING STIL! JAG BLIR SÅ ARG! KOLLA BARA HUR NÖJD BRORSAN SER UT! FFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUU-

Antagningsprovet



Föreläsningssalen är dödstyst. Framme vid katedern står en man med ett kort, men likväl praktfullt, vitt skägg. Jag är nervös. Så pass nervös att det enda jag kan tänka på är Rickroll. Jag vet inte riktigt varför, men textraden "never gonna give you up, never gonna let you dooown" spelas upp i mitt huvud om och om igen. Det var som jag misstänkte. Jag är sjuk i huvudet. På riktigt.

Plötsligt bryter han tystnaden och förklarar att han vill ge oss en enkät för att undersöka om det är någon viss grupp av människor som missgynnas av deras tester. Flera gånger förklarar han att det enbart ska användas i statistiskt syfte och att det inte kommer att läsas av någon förrän efter att rättningen är klar. Just det är han väldigt seriös med. INGEN kommer att få läsa det! Alla lappar ska förseglas i ett kuvert på alla sätt som det överhuvudtaget går att försegla ett kuvert på, och sedan ska det stoppas in i ett kassaskåp och stanna där tills augusti. Situationen känns lite komisk. Till slut kan jag inte hålla inne ett fniss då han förklarar att enkäten är ett papper. Som om vi skulle förvänta oss något annat. "Enkäten är lite annorlunda än vanligt, ni ska nämligen få skriva runskrift på de här stenarna!"

Första delprovet drar igång. Det är en typ av ällmänbildningsprov med inriktning på samhällskunskap. Jag vänder upp första sidan, läser igenom frågorna och tänker "Jag är Chalmerist! Jag ska inte behöva veta sånt här!". Vem föreslår ny statsminister efter ett val (rätt svar: talmannen, mitt svar: regeringen)?  Vilka var de två mottagarna av Polarpriset 2010 (rätt svar: Björk och Morricone, mitt svar: ...)? Vilket år förenades väst- och östtyskland (rätt svar: 1990, mitt svar: 1990)? Det gick inte särskilt bra, men det tror jag inte det gjorde för de andra heller.

Andra provet gick ut på att skriva en fri text med en bild som utgångspunkt. Den föreställde fyra barbiedockor som hängde från en tvättlina med hjälp av klädnypor. Två klassiska barbies, en Ken och ett litet spädbarn. Jag börjar skriva en text om polygami, månggifte. Det vi alla håller på med idag, skaffar en partner, tröttnar och går till nästa, måste väl vara en sorts polygami, eller hur? Precis när jag ska skriva sista meningen blir jag avbruten. Provtiden är slut. Men det gjorde inte så mycket, slutet funkade ändå.

En äcklig seven-eleven-macka senare får jag en lång text med massa luckor i. Varje lucka innehåller ett antal bokstäver som ledtråd och punkter som jag ska fylla i. "Konsten att sjunka" hette texten, skriven av Stig Dagerman. Först fattar jag verkligen ingenting. INGET. NADA. På framsidan råder de en att först läsa genom texten snabbt utan att hänga upp sig på något speciellt ord. Okej, då gör jag väl det. Texten är vacker, och jag kommer på mig själv med att hitta allt fler ord. Det känns lite som ett korsord. Efter att ha kommit på ett ord blir det lättare att komma på nästa. Helt plötsligt säger läraren att provtiden är slut. Jag får en isande känsla i magen. Typ 75% av orden är ifyllda. Inte mycket. Jag blir snabbt lugnad när jag tittar mig omkring. Alla andra verkar ha samma problem. En del försöker fylla i ett par sista ord medan de andra stirrar surt på dem. Andra ser bara allmänt tjuriga ut.

Fjärde delprovet. Åter igen ska det skrivas, fast denna gång ska man lyssna på ett litet föredrag, ta anteckningar och sedan skriva ett referat. Snett framför mig sitter en söt flicka. En väldigt, väldigt söt, distrahe- HAR DET REDAN BÖRJAT!? Tanten där framme hade plötsligt satt på ljudet. Jag missar ett par ord innan jag lyckas återhämta mig. Det handlar om ett litet samhälle uppe i Norrland där man har upptäckt en ärftlig sjukdom som gör att de drabbade inte kan känna någon smärta. Väldigt intressant, faktiskt. Rösten berättar att en pojke fick bära hjälm under hela sin barndom eftersom att han var särdeles förtjust i att dunka huvudet i väggen. Det gjorde ju inte ont, så varför inte, liksom? Jag börjar skriva och håller på i ungefär en timma tills jag blir nöjd.

Jag kände vibbarna. Jag vill verkligen det här. Definitivt. Tror jag.

Nu är det bara till att hålla tummarna. Blir det journalistprogrammet eller inte? Den som lever, får...

...glass.

Nedräkningen har börjat

Nästa stopp: antagningsprov för journalistprogrammet. 09:00-15:00. Mediahuset. Godnatt, och önska mig lycka till!

Nätdejting för nybörjare

På senare tid har det inom min bekantskapskrets talats en del om nätdejting. Själv har jag alltid trott att nätdejting bara var för desperata 35-plussare som inte har några vänner och röker inomhus, men jag har tvingats ändra uppfattning efter att ha fått reda på att vänner och bekanta faktiskt sysslar med detta. En av dem har t.o.m. ingått i ett förhållande efter att ha nätdejtat (grattis!).

Mitt förakt konverterades till en våldsam nyfikenhet. Hur går det till egentligen? Känns det inte liksom... påtvingat? Hur mycket kostar det? För att få svar på dessa frågor skapade jag till slut en profil på en relativt känd dejtingsida.


Så här ser den ut! Först fick man fylla i massa information med färdiga alternativ. Jag var busig och ljög på en del av dem. Bara för att jag inte skulle vara så lätt att identifiera, liksom. Jag tyckte det var fantastiskt roligt att man skulle fylla i vilken etnisk bakgrund man hade. Då menar jag inte att det var ett frivilligt val, utan man var TVUNGEN att fylla i om man var arab eller europé. Nätdejtare ser tydligen detta som något av yttersta signifikans när de letar efter potentiella förhållanden. Man fick även skriva en lite mer freestylad text om sig själv och även om vad man söker.

Och apropå de här texterna, jag gick sedan ut och kollade på andras profiler. Jag fastnade för en tjej med tilltalande utseende. Sedan gick jag ner och läste hennes text om vad hon sökte, och fick en smärre chock!



Egentligen räcker det med att enbart läsa första punkten för att veta att det här, det är en tjej som vet vad hon vill ha! Jaså du dricker kaffe med mjölk? Fuck that, jag vill bara ha killar som dricker svart! Det här är tydligen så viktigt att det är värt att ha med två gånger på listan. Det samma gäller för "ej fåfäng". Eller snarare, först skriver hon "ej fåfäng" och sen i slutet skriver hon "ej speciellt fåfäng". Vad betyder detta? Får man vara lite sådär smygfåfäng eller inte alls? Nu får du bestämma dig!

Jag surfade vidare. Jag upptäckte snabbt att man på ett vis är väldigt anonym och på ett annat är man det inte alls. Visst, ingen kan, till skillnad från facebook, se ditt namn, vilka du känner eller vilka du har umgåtts med på sistone. Däremot kan alla se om du har varit inne på deras profil och vice versa.



Här ser vi att jag alltså har lyckats skrapa ihop en blygsam skara av profilbesökare. Den ena var medlem i scoutkåren och hade det som absolut största intresse. Den andra drömde om att en vacker dag flytta till Göteborg. Jaha, tänkte jag. Trevligt.

Jag fortsatte min jakt och tänkte att nu är det väl dags att ta kontakt med någon. Jag hittade en av bilden att döma attraktiv flicka och tryckte på "kontakta". Men nej. En sådan avancerad funktion kostar tydligen pengar. 99 kr/månad om du beställer för ett helt år. Ganska så asmycket högre månadskostnad om man vill ha det under kortare tid. Nähä, det tänker jag banne mig inte betala. De pengarna lägger jag hellre på mjölk och andra livsuppehållande medel.

Så vad ska jag göra nu, tänkte jag. Jag fick inte skicka meddelanden, men flirtar däremot, det fick jag skicka! Då kommer man till en skärm med ett urval av mer eller mindre framfusiga smileys och en uppsättning textrader att välja mellan, typ "Tjena snygging!" och "Du gör mig nyfiken...". Kombinationen smiley - textrad utgör alltså en flirt. Jag drog iväg en smiley som vinkade med textraden "Du verkar trevlig!".

Jag undrar vad som händer om hon svarar med en egen flirt. Det måste ju betyda att åtminstone någon av oss måste betala för att föra vidare relationen. Eller så kommer man på ett eget system för att kommunicera med enbart flirtar. En glad smiley med en text som börjar på vokal kan betyda "hur mår du?", och så vidare. Hur skulle det funka?

Nä, efter att ha undersökt fenomenet nätdejting under några timmar har jag kommit till slutsatsen att det inte är riktigt min grej. Inte så mycket för att jag inte gillar konceptet, utan mer för att jag helt enkelt inte har råd. Herregud, kärlek ska väl inte behöva riva upp hela ekonomin? Där är gränsen nådd, i min mening. Men om du har pengar över och är trött på alla drägg du möter på krogen, via dina kompisar eller på charterresan är nätdejting antagligen ett gott alternativ. Testa, vet jag!

Söta flickor undkommer det mesta



Jag har länge funderat på hur jag ska författa den här texten. Ämnet är svårt. Det går liksom inte att sätta fingret på det, och det är väl just det som är poängen. Det är som tvål. Så fort man försöker ta ett fast tag om den slinker den undan. Men jag ska försöka.

 

Det jag vill diskutera är söta flickor och hur de påverkar omgivningen. Vi alla känner till den klassiska bilden av tjejen som lyckas komma undan fortkörningsböter, endast med hjälp av flörtiga blickar och präktiga bröst. Men hur väl stämmer den här bilden med verkligheten? Mer än vad många tror, tror jag. Inte så att alla tjejer kan uppnå vad som helst med endast sexuella anspelningar. Eller tja, visst finns det dem som kan nå långt med sin eggande figur, men jag tror ändå att det är just de SÖTA flickorna som alltid har en viss fördel. Deras oskuldsfulla framtoning gör att de betraktas som oskyldiga, trots att det många gånger är långt ifrån sanningen.

 

Jag kan sitta och lyssna på en söt flicka som berättar om hur en eller flera av hennes bekanta är dumma i huvudet, hur falska de är och hur de hugger folk i ryggen. Först i efterhand inser jag att jag bara satt där som en ödmjuk tjänare och nickade utan att betvivla henne det minsta. Jag som annars är så cynisk, undersökande och ifrågasättande tog den söta flickan för hennes ord, bara sådär. I stunden känns det så självklart att hon sitter på den objektiva sanningen. Jag menar, varför skulle en så söt flicka ljuga?

 

Inte nog med att söta flickor uppfattas som mer sanningsenliga, de kan också begå moraliskt tvivelaktiga handlingar och, efter att ha formulerat om historien i finare ord, undkomma situationen. Förutom att själv ha blivit utsatt för det har jag sett andra bli det. Det är så lätt att förlåta en söt flicka. Det är liksom svårt för en snäll kille att sätta ner foten, allt på grund av den beskyddarkänsla som en söt flicka lyckas frambringa. Man kan bli illa behandlad, man kan bli utnyttjad, och ändå är man mer än villig att förlåta, om det mot förmodan skulle gå så långt, efter att den söta flickan har fått hålla sitt försvarstal.

 

Flera gånger har söta flickor fått mig att göra saker som jag på ett sätt ångrar, men samtidigt vet jag att det gav mig nödvändiga lärdomar. Jag har lärt mig att söta flickor är som alla andra, bara det att de generellt sett behandlas mildare. Om en söt flicka är ledsen finns det alltid någon som är mer än villig att trösta henne. Om en söt flicka ber om något finns det alltid någon som är villig att ge henne det. Om en söt flicka har gjort något dumt finns det alltid någon som är villig att förlåta henne. Detta helt oberoende av hur mycket hon har gett tillbaka.

 

Notera att det inte är de söta flickorna det är fel på. Det är lätt att man tror det när man väl inser att man har blivit illa behandlad, men det beror antagligen på kontrasten mellan den inre bilden av söta flickor som änglalika, ärliga varelser och verkligheten, där de i själva verket är som alla andra. Bara för att de är söta betyder det inte att de bedriver någon välgörenhet.

 

Nä, det är oss andra det är fel på. Varför måste vi vara så mesiga så fort två stora, vackra ögon tittar upp mot oss? Det finns liksom ingen anledning. Det är ju på gränsen till diskriminering av alla andra! Killar: om du är osäker på en söt flickas beteende, försök föreställa dig samma beteende fast hos en kille. Hade du då agerat likadant?

 

För att illustrera min poäng har jag inkluderat en bild av Kristin Kreuk. Killar, visst finns det något inom er som säger åt er att göra vad än den här flickan säger åt er att göra? Just det.



Gårkvällen i bilder


Niclas visar upp sitt fair trade-märkta vin. Aningen nördigt.


Jag var så pass sugen på att ta studenten igen att jag kombinerade både min egen och Frolles studentmössa till en d-d-DOUBLE HAT! Fruktansvärt fyndigt och roligt.


Frolle som vi för övrigt kan se här. Aningen sleten sedan gårdagens studentfirande.


Laphroaig (är det ens möjligt att stava det rätt?) med blinkande drinkkuber. Feint änna!


Bung med studentmössa. Visst ser han ut som en riktig sjökapten? Den förtroendeingivande blicken. Glasögonen. Skägget. Ja, han har banne mig allt!



Dagen-efter-frukost: bacon och ägg.
1. Stek bacon
2. Gör äggröra i baconfettet
3. Krydda med vitlökssalt och svartpeppar.

MUMMA!

Nu ska jag och Sebbe titta på tennis - Nadal vs Söderling!

Dagens outfit #4: vill göra om studenten!



Studentmössa: privat
Linne: Selected Homme
Shorts: Lexington någonting

Ja, jävlar vad jag var sugen på att ta studenten igen igår. Det får bli fest idag istället. My place. Alla är välkomna! Skål!

Grattis Frolle!



FÖR FROLLE HAR TAGIT STUDENTEN!!! Grattis! <3




Klockren(a) banderoll(er) hade de också!

Förlåt, okänd kille...



Jag kunde inte låta bli. Jag satt och bläddrade genom bilder från Mimers hus bal som ägde rum nu i onsdags (tror jag?) och hittade det här fotot. Titta på honom! Han äger ju hela fucking stället! I mitt ihopfantiserade scenario spelas Usher - Yeah! upp samtidigt som han kliver ur sin 100%-pimpade kärra. Han sträcker ut armarna i en gest för att visa att "Nu är den coolaste kissekatten här! Låt partyt börja! Yeah, yeah, YEAH!" Jag kan inte hjälpa det. Tycker han ser så... ägig ut!

Hoppas det är lagligt att slänga upp bilder på random folk så här...

Den sista föreläsningen



Idag läste jag ut "Den sista föreläsningen". Den är baserad på föreläsningen med samma namn som går att se på YouTube. Jag rekommenderar alla att se eller läsa den. Den handlar om den cancersjuke professorn Randy Pausch som precis har fått reda på att han har 3-6 månader kvar att leva. I ett försök att bevara sitt minne hos sina studenter och sina barn håller han en sista föreläsning om hur man ska göra för att uppnå sina barndomsdrömmar.

Det är en gripande föreläsning, och visdomsorden löser av varandra mellan kapitlen. Ett av dem kommer jag ihåg särskilt tydligt. Han berättade om hur hans tränare i amerikansk fotboll hade kört stenhårt med honom under en träning. Tvingat honom att göra armhävningar efter träningen var slut. Efteråt kom en hjälptränare fram och frågade "körde han hårt med dig idag?". Han nickade. "Det är bra... Det betyder att han tror på dig. Om ingen säger till en när man är dålig betyder det att de har tappat hoppet om en."

Jag kan relatera till det. Jag kom att tänka på alla de hundra miljoner gånger jag har blivit tillsagd om någonting och hur det i slutändan fick mig att utvecklas. Tack och lov att folk trodde på mig! Samtidigt kom jag att tänka på de gånger jag själv har tappat hoppet om någon annan. Det händer alltför ofta. Ganska sorgligt, men nödvändigt.

Men som sagt, se eller läs den! Du kommer inte att ångra dig.

Exet goes mordförsök... great



Jaha, så blev det en dag med exet igen. Jag blir inte klok på tjejer ibland...

Det började igår när hon (eller närmare bestämt hennes väninna) ringde och ville att jag skulle komma över och hålla henne sällskap idag. Jag var tveksam, hon har ju varit så konstig när vi träffats nu på sistone. Väninnan började tjata om att mitt ex inte ens kan fixa mat själv, så då fick jag till slut ge med mig. Hon behöver någon vid sin sida om dagarna.

Så jag kom dit vid 11-tiden idag, försökte tänka positivt. Kanske hade hon bättrat sig? Kanske hade hon tänkt över allt det hon gjort? Ack, så fel jag hade!

När jag öppnade dörren upptäckte jag att hon låg precis bakom och väntade på mig. Hon skuttade upp för att hälsa på mig, men vände sig snabbt om och markerade att hon ville ut och sola på altanen. Vi gick ut och lade oss. Hon har av någon anledning alltid varit flyktbenägen så fort hon kommer utanför huset, så jag fick koppla fast henne i vindskyddet. Jag vet, jag vet, det tillhör inte vanligheterna att man kopplar fast sina ex, men vad ska man annars göra med fruntimret liksom?

Efter en stunds solande vaknade jag upp ur min drömvärld då jag hörde hur mitt ex tuggade på någonting. Jag visste att jag inte hade gett henne något att äta, så jag tänkte att nu måste någonting skumt vara på gång. Jag tittade upp och möttes av en syn jag sent kommer att glömma. Mitt ex satt och försökte slita en oskyldig igelkotte i stycken!

"VAD I-" började jag, men mitt i meningen släppte hon djuret och lät det vara. Muttrandes lutade jag mig tillbaka mot solbädden igen. Exet har tydligen börjat hålla på med mordförsök. Skitbra.

Bekräftelsedrogen Facebook



Kommer ni ihåg hur det var för sisådär fem år sedan? Det var på den tiden man talade om saker till folk man faktiskt kände! Visst låter det sjukt? Man gjorde något kul, låt oss säga bowlade, och sen gick man hem och berättade detta för sin familj (MAMMA, PAPPA, GISSA VEM SOM FICK DUBBEL-STRAJK IDAG HÄHÄHÄ!) och dagen efter berättade man det för kamraterna i skolan. Om aktiviteten man hade utfört var tillräckligt intressant, t.ex. om man hade brutit nacken efter att ha sprungit in i en lyckstolpe, spred sig ryktet om ens bedrift bland folket. Problemet var att aktiviteterna oftast inte var särskilt intressanta, så vännerna lyssnade av plikt snarare än av äkta entusiasm.

Och så kom Facebook! Äntligen fanns det ett sätt att nå ut till HELA bekantskapskretsen med sin lista av mer eller mindre intressanta vardagssysslor! Jajamänsan, istället för att gå omkring och intensivt fundera på huruvida den där kompisens kompis som man träffade en gång för hundra år sedan skulle jobba idag eller inte, kunde man smidigt surfa in på Facebook och få en intressebomb, i form av statusuppdateringen "ledig idag!!!!", sprängd i ansiktet. Helt fantastiskt... eller?

Självklart tycker jag att man ska få skriva vad man vill på Facebook. Något annat hade ju varit att begränsa yttrandefriheten. Det jag inte förstår är varför folk inte förstår att de gör bort sig när de med stolthet skriver saker som, hur man än vrider och vänder på det, är totalt ointressanta.

"Äter världens godaste pastasallad!" Okej?
"Ska till X och göra Y! Sedan ska vi till Z och göra A och sedan göra B! C är min bästaste vän <3<3!!" Tackar, jag antecknar!
"Drar till gymmet!" Nähä, på riktigt? Då måste du ha världens största muskler? Får jag ligga med dig?
"Sjuk :(" MEN SLUTA, JAG ORKAR INTE MER!

De får ett par gillningar, men åter igen är det vänskapsplikten som ligger bakom snarare än en känsla av att "oj, vad den här texten var givande/rolig/intressant!" Trots det tolkar statusuppdateringens författare det som just det, att deras text var sjukt bra, och fortsätter därför att pressa ut intetsägande textrader som enbart får en att höja på ögonbrynen åt hur sorgliga liv en del människor måste ha. Jag menar, om det känns värt att berätta för alla om att man ska till gymmet, om det känns som att just den händelsen är av allmänintresse, hur ser då deras liv ut i övrigt? Är gymmet deras enda ljuspunkt i vardagen? Nä, jag tror inte det. Ändå skriver de om det. Troligtvis för att visa hur coola de är. För att få bekräftelse. Det är som om man inte kan vara glad över någonting på riktigt förrän man har lagt upp det på Facebook och fått omvärldens godkännande.

Jag antar att de allra flesta, när de har rannsakat sig själva, kan känna igen sig i att åtminstone någon gång ha lagt upp en statusuppdatering liknande någon av de jag nämnde. Med andra ord måste jag alltså tona ner mitt inlägg så här i slutet så att jag slipper få hela världen på mig. Det jag kan säga är att utan sådana statusuppdateringar hade Facebook varit ganska tomt. En online-community BEHÖVER en blandning av kvalitet och kvantitet för att överleva, så i slutändan tror jag ändå att bekräftelsesökandet inte enbart är nödvändigt för oss som individer, utan även för Facebook som community.

Så visst, fortsätt skriva för all del!

Fast nä, jag skojade bara. Om någon skriver att han/hon är på väg för att träna en gång till spyr jag.

Idag: sol & bad!

Till bloggen säger jag bara: fuck you! Nu ska här schtekas för att fira sommarlovet!

SOMMARLOV

En timma kvar. Sen är det sommarlov. Fuck yes.

Nu är det bara antagningsprovet till journalistprogrammet som är kvar i studieväg. Tisdag 8 juni, då jävlar ska jag skriva skiten ur institutionen!

RSS 2.0