BLOGG.SE

Kommer ni ihåg inlägget Svenska Youtubeklassiker som jag postade för ett tag sedan? All text har försvunnit! VAD I HELVETE!? Blogg.se! FUCK YOU! FUCK YOU ALL!

Raggningstips till tjejer - allvarligt talat

Men seriöst nu hörrni! Det känns faktiskt inte som tjejers roll att ragga. Deras roll är väl i så fall att få den "bästa" killen att ragga på dem. Sorgligt nog tror jag att utseende spelar den största rollen här. A blessing and a curse, skulle jag vilja säga. Killar kan se ut hur som helst, men kan med rätt teknik få ragg. Tjejer däremot måste se bra ut, men behöver ingen teknik. Bevis? Jag kan bara tala från egen erfarenhet då jag har sett mååånga riktigt fula killar med 10-poängartjejer och måååånga socialt handikappade snygga tjejer med high quality-killar.

Det låter kanske som att läget är hopplöst för tjejer med mindre fördelaktigt utseende, men det tror jag inte. För det första så går det mesta att fixa med rätt kläder och smink. För det andra kommer tjejer med en härlig personlighet att vinna i det långa loppet. Det är dessa tjejer vi killar till slut blir kära i. Det är åtminstone vad jag hoppas.

Men när man väl har hamnat i konversation med en intressant partner tror jag att ungefär samma principer gäller för såväl tjejer som killar. Generellt sett handlar det bara om att jobba på självförtroendet, men det finns även en del andra konkreta saker du alltid kan göra. Du får visa att han inte är ditt enda alternativ ikväll. Prata med andra killar och var trevlig! Ta varje chans att ta på honom, men kom ihåg det jag skrev i raggningstips för killar! Försök få HONOM att ta på DIG! Det finns inget värre än omotiverat klängiga tjejer! När du väl har fått honom att ta på dig kan du själv ta initiativ och ta på honom ett par gånger! Kom på någon lam ursäkt, typ "men vilket sött hår du haaaaar!" och dra din hand lite sådär delikat genom hans hår. Då jävlar blir han kåt ska du se! Men tro inte att det är över än! Du får inte få honom att tro att han redan har fått dig. Herregud, killen måste ju få kämpa lite! Stick därifrån och prata med några andra ett tag så ska du se att han snart kommer krypandes, eftersom att han känner att han har en chans hos dig.

Annars gäller det väl bara att vara sig själv. Försök att inte drabbas av "OMG jag pratar med en sjukt fin kille"-syndromet. Det vill säga att du skrattar hysteriskt åt alla hans skämt och beter dig allmänt bimboaktigt. Om du bara är intresserad av ett ligg kan det säkert funka, men han kommer knappast att ha intresse för någonting mer om du håller på sådär. Visa istället mer av din personlighet! Visa att du kan prata om fler saker än bara relationer, smink och TV-serier! Visa att du har lite brainz! Prata om politik, livet efter döden eller hur många skedar oboy som är optimalt per glas! Det är det som skiljer liggmaterialet från flickvänsmaterialet!

Det var allt jag hade att bjuda på för den här gången! Happy hunting!

Raggningstips till tjejer

Som den vän av jämställdhet jag är vill jag härmed komma med lite raggningstips till tjejer också! Detta inlägg kan upplevas lite kortare, men det är av helt naturliga skäl!

1. Se till att väga under 200 kg.
2. Gå utanför dörren.

Se där ja! Nu är du på god väg att bli en riktig mansslukerska! Happy hunting!

Raggningstips till killar

Detta blir ännu ett inlägg inspirerat av en annans blogginlägg! Denna gång är det Emelie Fredrikssons Raggningstips till er killar som står för inspirationen. Det är väldigt bra tips, speciellt för killar som helt enkelt inte vet hur man ska göra, fast jag skulle vilja komplettera det med mina egna tankar. Emelies inlägg förutsätter att du redan har bra självförtroende och känner dig bekväm i tjejers sällskap, och det är det ju långt ifrån alla som är. Jag tror nästan att andelen killar som är osäkra bland snygga tjejer är större än andelen killar som inte är det. Däremot hörs och syns dessa killar så pass mycket att man ibland kan tro att problemet hos killar som inte kan ragga är små fel i tekniken, när det snarare i de flesta fall handlar om att man överhuvudtaget inte har självförtroendet att genomföra det trovärdigt.

Ta till exempel hennes andra tips, att man ska ha humor. Få henne att skratta. Tänk er två killar med exakt samma utseende, en som alltid har varit coolast i klassen och en som blev retad för sina glasögon hela sin uppväxt. Tänk er repliken "tjena tönten!". Tänk er att båda killarna hade gått fram och öppnat en konversation med den här repliken. Den första hade lagt på ett lite retfullt leende, slängt fram "tjena tönten!", kanske gett tjejen en lätt dunk på axeln och med sitt kroppsspråk visat att det inte är någon big deal, att han inte bryr sig så mycket. Tjejen hade instinktivt lett tillbaka, följt av spelad ilska över att ha blivit kallad tönt. Han hade med andra ord fångat tjejens intresse. Den andre killen hade på ytan gjort ungefär samma sak, men de negativa tankarna han har om sig själv hade lyst igenom. Leendet hade kanske inte nått ända ut, rösten hade liksom inte känts helt trovärdig. Tjejer har en radar för sånt här - jag tror att de flesta av oss någon gång har råkat ut för den. Den andre killen hade antagligen avfärdats direkt som dum i huvudet.

Så hur får man det här självförtroendet då? Jag är ingen självhjälpscoach, men jag tror att det är olika från person till person vilken metod som är bäst. Själv läste jag helt enkelt på om ämnet. Visst, det låter patetiskt, men kunskap är makt som man brukar säga. Sen är det bara att ta mod till sig och testa allt man har lärt sig ute i fältet! Det finns massor av material att hitta på internet, och då handlar det inte om tips som "var mer självsäker" (det är ju det du vill bli) utan mer konkret - vad exakt är det som man ska tänka på? För att sammanfatta allt:

Var inte som alla andra. Detta säger väl sig självt? Du måste kännas "speciell", även om du egentligen inte är särskilt speciell. Snygga tjejer får höra hela tiden att de är just det, snygga. Därför blir du ganska ointressant om du går fram och drar till med en komplimang som hon alltid får höra annars. Vad kan du göra istället? Testa en neg! Detta innebär att du kommenterar någonting i hennes utseende eller personlighet, varken positivt eller negativt. Man kan t.ex. säga "vilken söt rynka du får på din näsa när du ler!". Detta gör du för att du ska kännas speciell och dessutom visa att du inte avgudar henne, d.v.s. hon ska minsann få jaga lite också om hon ska få dig! Detta leder mig in på...

Låt HENNE jaga DIG! Det första budordet "du skola icke ha andra gudar vid sidan av mig" gäller inte i raggning. Oavsett hur snygg och/eller trevlig hon är måste du visa att hon inte är ditt enda alternativ ikväll. Se till att prata med andra tjejer och få dem att skratta. Tjejer vill ha det som andra tjejer vill ha, så simpelt är det. Hur tror du att Twilight blev så populärt?

Allting som var kul i lågstadiet är kul igen. Det är inte så svårt att få en tjej att skratta om man släpper loss lite. Bli ett dagisbarn igen! Gör pruttljud, sjung "klappa händerna när du är riktigt klar" och tvinga henne att vara med på det, imitera en babian - ja du kan göra vad som helst så länge du gör det med hjärta och själv tycker att det är kul!

Lär dig "raggningsknep". Det finns många praktiska knep för att få en tjej att bli intresserad. Om du är duktig på magi är du redan hemma här. För oss andra finns det personlighetstester, lekar och historier. Till exempel kan du lära dig "the cube" (googla på typ "cube seduction"), ett personlighetstest. Tjejer älskar sånt här "övernaturligt" trams. En annan bra grej är frågeleken. Reglerna är enkla - man turas om att ställa frågor till varandra, man måste svara ärligt och man får inte ta en fråga som redan ställts. Var kaxig och ställ frågor såsom hur många förhållanden/sexpartners hon har haft!

Ta på henne! Attraktion kommer inte bara sådär. Det krävs beröring! Man börjar lätt med en klapp på axeln och fortsätter med att hålla handen, armkrok, sitta i knäet, klia i håret, gud vet vad, för att till slut förhoppningsvis få till en rejäl hångelsession och mer därtill. Nyckelordet är att få HENNE att röra vid DIG. Om DU tar på HENNE kan det kännas obehagligt för henne. Hur gör du detta då? Till exempel så kan du mitt i en konversation sträcka fram en hand. Fortsätt bara prata som vanligt. I de flesta fall kommer hon antagligen se lite smått förvirrad ut samtidigt som hon tar din hand. Sänk era händer mot marken och släpp taget. Tadaa! Du har klarat dig upp för första trappsteget! Om hon frågar kan du komma på någon tramsförklaring typ "jag skulle bara se om du vågade".

Var inte en bitch! Tjejen kommer konstant att testa dig på olika sätt för att se hur mycket hon kan köra med dig. Typ "kan du hålla den här drickan åt mig en stund?" eller "kan inte du ta ett kort på oss?". Gör inte det. Jag vet att det låter taskigt, åtminstone för oss snälla killar, men tjejer blir inte attraherade av killar som bara ger efter sådär. Låt henne få göra någonting åt dig först! "Om jag får smaka av den så visst!" Ibland kan du rentav låta henne vara din bitch! Fråga om hon kan hålla din dricka en stund och se till att på något sätt få lite fysisk kontakt vid överlämnandet av drickan. Om hon vägrar - dissa henne en stund. Vänd dig bort och prata med någon annan. Det är lite som barnuppfostran. Om hon gör något "dåligt" måste hon bestraffas!

Var alfahannen! Det kan låta som medeltida fasoner att man måste vara en alfahanne för att få en tjej, och det är det ju i och för sig. Tidigare än så, faktiskt. Det kommer från tiden då vi var lite mer... apiga. Det var viktigt för honorna att bli befruktade med de bästa generna, så det slutade med att enbart den starkaste apan i gruppen fick ligga. Den apan ska vara du! Som tur är finns det numera andra sätt att lägga anspråk på rollen som alfahanne än att dunka sig själv på bröstet och slå ner alla andra killar. Du kan t.ex. vara den som hela tiden leder konversationen och är roligast. Om en annan kille skulle försöka sig på att ta över rollen kan du med glimten i ögat lägga in en kommentar som sänker honom. Gör dig rolig över någonting han sagt, hans dialekt, ja vad som helst!

Det finns oändligt mycket mer att säga, egentligen. Detta är bara en sammanfattning. Om du vill veta mer är det bara till att googla eller youtube-söka på seduction eller liknande. Happy hunting!

Översocial

Jag har kommit på en sak och det är att jag är väldigt social för tillfället. Visst, jag tjôtar ju konstant med gubbarna över nätet, men jag menar att jag har blivit mer IRL-social. Nästan varje kväll har jag vänner på besök eller hänger hos en vän. Bloggandet blir lidande, känner jag! Detta är inte acceptabelt! Jag vill leverera någonting kul för er att läsa, åtminstone en gång per dag, inga undantag! Från och med nu ska jag vara mindre social!

Imorgon är jag ledig, så då hoppas jag få upp något kul. Kom också på att deadlinen för nästa krönika är imorgon, och jag har inte börjat på den än. Visst, jag har en idé till vad den ska handla om, men ändå, det känns inte lika bra att skriva under tidspress. Eller så blir det ännu bättre, i och med att jag då skriver utan att tänka så himla mycket. Vi får se...

Earth Hour

Låter som en filmtitel, eller hur? Nä, jag vet inte vad jag ska tycka om Earth Hour. Man kan ju tycka att det är skitbra, att det höjer medvetandet om våra klimatproblem. Vidare kan jag ju ibland tycka att det liksom inte gör ett skit. Efter 21:30 kommer maskineriet dra igång och allt blir som vanligt igen. Folk tänker ju inte "holy crap, igår var allting släckt, så idag måste jag leva ett minimalistiskt liv och dessutom forska fram effektivare och billigare alternativ till fossila bränslen som energikälla". För det är det som är vårt största problem just nu. Förbränningen av fossila bränslen är den största miljöboven. Samtidigt är teknologin och infrastrukturen inom det här området så pass bra utvecklat att det inte blir kostnadseffektivt att i en märkbar grad satsa på andra alternativ.

Ungefär en tredjedel av världens befolkning lever i fattigdom. Tänk om vi hade hjälpt alla dessa människor så att de till slut hade konsumerat lika mycket energi som den genomsnittliga västerlänningen! Fattigdomen hade varit utplånad, men mängden växthusgaser i atmosfären hade ökat. Vad är viktigast egentligen?

Ett halvår kvar till valet



Satt och läste i Malin Norlings blogg. Hennes senaste inlägg handlade om gårdagens partiledardebatt och hur man inte fick reda på vad partierna faktiskt ville. Jag kan relatera till det. Jag känner att jag verkligen inte vet någonting. Och om jag väl skulle få reda på någonting, hur kan jag veta att det faktiskt är sant? Om jag får höra Mona Sahlin säga typ "aa vi vill döda alla dagisbarn så att vi får mer pengar över till viktiga saker såsom grundskolebarnens skolmat" så vill jag ju veta att det faktiskt fungerar. Det kanske låter bra, men fungerar det verkligen i praktiken?

Jag såg ett annat debattprogram igår på SVT. Gästerna var någon forskare, statsvetaren Stig-Björn och Gudrun Schyman. De pratade om hur man använder siffror i politiska debatter. Gudrun var lite av en motståndare till siffror. Hon tyckte att det tog ifrån fokus från den faktiska politiken, ideologin, det man VILLE göra. Hon tyckte att man såg pengar som lösningen istället för medlet som det ju i själva verket är. Jag tycker att hon är yr i mössan. Man behöver siffror för att få en uppfattning om hur stort ett problem är. En politiker kan säga "kriminaliteten i Kungälv är alldeles för hög, vi borde bomba sönder skiten" eller så kan han säga "99,99% av alla invånare i Kungälv är kriminella, vi borde bömba sönder skiten". Det sistnämnda alternativet låter lite mer trovärdigt, eller hur?

Jag tycker att politiken behöver mer fakta och mindre subjektiva åsikter. Att säga att något värde är högt eller lågt imponerar liksom inte på mig. Jag vill ha stenhård fakta, inget annat. Ovanpå det vill jag att det ska finnas enkla medel för att kolla om det som har sagts av politiker faktiskt är sant. I USA finns det en webbsida (Politifacts, eller vad den nu hette) som granskar politiker och graderar sanningshalten i deras uttalanden. Föga förvånande är Sarah Palin en av de minst ärliga politikerna.

Men jag ska försöka sätta mig in i det ändå, så att jag kan göra ett informerat val till hösten. Det är trots allt första gången jag röstar i ett riksdagsval, så jag ska försöka fullgöra min plikt och rösta på det parti jag tror är bäst för världen.

Svenska youtubeklassiker


Var förstorar man brösten och hur mycket kostar det?

Jag har märkt att antalet läsare är proportionellt mot bloggarens bröststorlek. Så nu tänkte jag att jag skulle skaffa mig lite fler läsare. Finns det någon som har erfarenhet av bröstförstoring och kan ge mig tips?

Vardagsnytt



Hej och välkomna till Vardagsnytt.

Simon Kronas pluggångest ökar. Enligt en undersökning från Statistiska Centralbyrån har mannen i 21-årsåldern setts stirra tomt in i sin datorskärm under långa perioder. Dessa sessioner kan kombineras med ett överdrivet användande av händerna som huvudstöd.

[bilder på Simons lägenhet visas]

Ja det är alltså i den här lägenheten mannen har haft sin pluggångest. Grannarna beskriver honom som skötsam, men lägger också till att de "ger fan" i om det går bra för honom i plugget eller inte. Enligt uppgift finns det påtryckningar från flera håll som påverkar mannens prestationer, bland annat ifrån hans arbete och projektgrupp i skolan. Han har även setts springa andra ärenden av okänd typ.

[en polisman intervjuas]

Ja vi har ju bevakat honom under en tid och märkt av en ökad pluggångest. Vi har även samordnat med hans bank och det ser ut som att mannen har ökat sina utgifter markant. Mat, alkohol och telefonavgifter. Vi misstänker samtal till Heta Linjen, men har än så länge inget bekräftat.

[klipp till studion]

Vi ska vidare till Piteå, där en man i 40-årsåldern precis har lagat en utsökt måltid beståendes av tomat och mozarella...

Ett inlägg tillägnat Annelie Hasselqvist

I lördags var jag så trött att jag nästan glömde skriva om denna händelse, som även den är relaterad till min trötthet. Jag jobbade 6-15, klockan var ungefär 11:30. Jag hade inte fått mycket sömn natten innan, på sin höjd 3 timmar. Kaffemaskinen funkade inte när vi var uppe på frukost vid 9-tiden och jag kände mig som en delvis förlamad sengångare. Jag halvsov. Tänkte på allt annat förutom kiwin som jag höll på att hälla upp i disken.

Då hände det. Framför mig ser jag plötsligt en bricka med två kaffekoppar från konditoriet och en stor kanelbulle. Jag tittade upp och fick en impuls att dyrka vad det nu var som hade producerat fram denna bricka med Simon-bränsle. Det var Annelie, min arbetskamrat. För en sekund skymtade jag en gloria ovanför hennes blonda gyllene hår och en kör i mitt huvud sjöng "haaaaaallelujah". Hon log. "Kom med ut på lagret en stund" sa hon. Utan ett ord började jag gå mot lagret, samtidigt som jag höll tillbaka glädjetårarna.

Tio minuter senare var kaffe- och sockersuget stillat.

Tack, Annelie. Du är min ängel!

Jag kan styra dina tankar

En bild av hur dina föräldrar har sex dök precis upp i ditt huvud. Vad är du för sjuk människa, egentligen?

Att skjuta upp saker

Ja, nu sitter jag här med skit att göra upp till knäna. Så kan det gå. Inte för att jag tycker det är dåligt att skjuta upp saker. Folk säger hela tiden att man inte ska skjuta upp saker, men så länge det blir gjort i tid spelar det väl ingen roll?

Damn, missade att blogga igår. Jag har läst att bloggvärlden är en av få domäner där kvantitet går före kvalitet. Det bästa sättet att behålla läsare är att uppdatera ofta. De rekommenderar tre inlägg om dagen. TRE!? Hur är det meningen att man ska ha något att skriva om när det enda man gör är att sitta inne och skriva?

Nä, nu ska jag jobba. Sen blir det väl att sitta uppe hela natten och plugga. Gött.

Blommor i TV-program: idioti



Idag var det jobb som gällde, 12:30-19:00. Det mest minnesvärda var väl när jag ringde bort till kassaledaren för att fråga om min rast. Det var nämligen så att jag efter 2,5 h skulle byta till frukten, så jag tänkte att det bästa vore att ta en kvart från kassatiden och en kvart från frukttiden så att det blir jämnt mellan de olika avdelningarna. Detta förtäljde jag till kassaledaren som skämtsamt svarade "jaså detta har du räknat ut helt själv?". Jag svarade "ja jag är inte så dum som jag ser ut!". Historien hade väl inte varit så kul om det inte vore för kunden i kön som glatt flinade: "ja det är ju för tur det!". Dagens... medelålders män.

Sedan bar det hemåt (alltså mitt gamla hem, även kallat hem HEM) för att äta med farsan som med stil och elegans hade ägt sönder köket och producerat en rätt beståendes av fläskkotlett, ris och ostsås, ni vet en sådan sås som ser ut som en spya ungefär. Allting smakade förträffligt!

Vi tittade på säsongsstarten av "Så ska det låta!". Vilka minnen man har från det programmet. Fredagsmysets motsvarighet till.... dvärgarna i Fångarna på fortet! De liksom hänger efter där. Ganska underhållande, men inte riktigt huvudprogrammet, så att säga. Men i alla fall, det bjöds på en hel del fina nummer av EMD-snubbarna och de där blondinerna som jag inte riktigt vet namnet på... typ cookies, nånting? Whatever. Jag saknar Robert Wells lite. Hans hår var ju liksom halva programidén. Nu är det bara två randoms som klinkar lite och tror att de är bra. De har fel. De har glömt håret. HÅRET! VAD ÄR PIANISTER UTAN ROBERT WELLS HÅR!?

Allting slutar med att de överfysiska pojkarna i EMD vinner och sjunger - föga förvånande - en av sina egna låtar som vinnarlåt. Vilka patetiska jävla fittor. De vill bara ha skivintäkter, det är enda anledningen till att de ställer upp. Det finns ingen själ i det de gör. Sen kommer det in massa damer och delar ut buketter till deltagarna. Vad är det för damer, förresten? Hej, jag jobbar på SVT som professionell blombärare. WTF? Och att dela ut blommor överhuvudtaget, är inte det sååååå 90-talet? Vad ska EMD ha blommor till? Det första de gör efter programmet är väl att slänga blommorna i soporna och och ta in på närmsta hotell tillsammans med någon fjortis ur publiken. Eller kanske bara de tre, tillsammans. Vem vet.

Bacardi Breezer

Den väcker minnen, den här Bacardi Breezern. Tropical Watermelon. Världen var en plats utan bekymmer. Rhodos, 2009. Man ligger vid poolen och dricker just en Breezer Watermelon. Jag suger försiktigt för att se hur långsamt jag kan få upp den illröda drycken genom sugröret. Kondensen droppar ner mot kaklet. Solen steker min kropp och jag funderar på att svepa resten av drycken och ta ett dopp i poolen. Hå hå, ja ja. Så livet kan vara ibland.

Nu sitter jag och dricker en sådan här tillsammans med Erik och Aksel. Ikväll blir det Sticky Fingers. Lock up your dogs!

...Vet inte varför jag skrev det. Men det lät coolt.

Om någon skulle vilja se...

...min senaste krönika i dess riktiga sammanhang (med en ny bild) så finns den här: http://www.tofsen.chs.chalmers.se/tofsen1002/default.html

Xaxaxaxaxaxaxaxaxaxaxaaxa

Jag är trött. Jag undrar vad det är som gör att man är uppe så sent på nätterna, trots att man är trött. Jag tänker att det kanske är för att man vill få ut något mer av dagen, man känner sig inte riktigt nöjd med den. Jag tror att jag känner så ofta. Jag har sällan sådana där dagar då jag känner att "yes, där satt den, nu kan jag somna i frid".

Jag var inne på studera.nu idag och kollade på journalistikprogrammet, men vågade inte göra anmälan fullt ut, inte än. Jag vet att en del av er inte vet om detta; när jag träffat någon i förbifarten som frågar hur det går med plugget har jag helt enkelt inte orkat dra genom hela historien om hur jag tredje året på civilingenjörsprogrammet inser att det inte alls är någonting för mig och hur jag istället vill gå journalistik, yrket med högst konkurrens just nu. Jag säger istället att "jo tack, det går helt okej". Jag har rent av skämts lite över det, alla andra verkar ju vara målinriktade och vet precis vad de ska göra av sina liv. Jag ser bara min framtid som ett enda stort frågetecken.

Jag lyckades åtminstone med att inleda varje mening i det här inlägget med "jag". Jag är awesome. Så sjukt jävla ball.... DOH!

Trolls gone IRL

Läste i morse om hotet mot KTH som postades på 4chan någon gång i söndags. Snubben som gjorde det var en 33-åring Chalmersstudent. Nu är han häktad och har erkänt att det var han som postade inläggen, men hävdar att han inte var allvarlig med hoten. Ni kan läsa om det HÄR.

Det roliga är kanske lite svårt att förstå för de som inte är insatta i 4chan-kulturen. Grejen är att det inte går en dag utan att någon trollar 4chan på liknande sätt. Ett troll är en person som postar ett inlägg med det enda syftet att få folk upprörda, överraskade, ledsna eller på något sätt reagera. På 4chan är det till exempel helt normalt att lägga upp en bild föreställande Muhammed som sätter på en gris. Självklart hade det blivit storm (eller kanske snarare orkan) om dessa bilder hade befunnit sig i ett annan sammanhang, men på den här sajten är alla så vana. Alla vet att alla trollar. Ni kan bara tänka er hur kul det var när Aftonbladet kom med sina stora rubriker. "Aftonbladet avslöjar". Nice Sherlock. Ni gick in på en fullt öppen sajt och läste ett inlägg av ett troll och helt plötsligt har ni "avslöjat" honom.

Nu är han alltså häktad och kan få fängelse. Jag undrar om någon vanlig 4chan-användare kommer att få vittna. Det hade i och för sig inte funkat. Den andra stora grejen med 4chan, förutom att alla trollar, är att alla är anonyma. Du vet aldrig vem som är avsändaren för ett visst inlägg. Förutom om du jobbar på FBI, vill säga. Svenska polisen hade tydligen fått hjälp av dem.

Rättegången kommer bli intressant, om inte annat.

Nördens uppgång och fall



Jag satt djupt försjunken i spelet framför mig. Någonstans till höger om mig ropades det könsord. ”KUUUUK” ekade det i salen. Budskapet var tydligt. Killen hade precis förlorat en runda i Counter-Strike, ett av de populäraste datorspelen. Långt bort, på andra sidan hallen, hörde jag en annan röst: IIJAAAA, BRA GUBBAR! Det måste ha varit det andra laget som firade den vunna rundan. LAN-partyn är inte kända för att vara tillställningar med låg volym, men det störde mig knappast. Inga ljud förutom de som kom från mina hörlurar registrerades. Min hjärna hade isolerat sig från alla yttre intryck. Det enda som existerade för mig just då var det som skedde på skärmen.

 

Jag spelade finalen i Warcraft 3, ett inte fullt lika känt strategispel. Det gäller att samla in ved och guld för att kunna producera krigare som man sedan styr in i strid för att utplåna sin motståndare. Allting utspelar sig i en fantasymiljö där man kan välja att spela som orcer, nattalver, människor eller odöda. En svettdroppe rullade sakta ner från min panna. Både jag och min finalmotståndare spelade nattalver, en smidig ras som lätt kan byta mellan strategier och lägger stor vikt i mobilitet. Jag kunde höra ljudet av mina egna hjärtslag. Jag satsade på att tidigt lägga beslag på en guldgruva medan min rival uppgraderade sin bas för att kunna pumpa ut en mer avancerad krigsstyrka.

 

Tidigare samma dag var jag ett vrak. Jag var klar för final och kände mer och mer nervositet för varje sekund. Det enda wc3-sverige talade om var matchen ikväll. Mitt LAN-blekta ansikte figurerade på webbsidornas förstasidor och folk bettade på vem som skulle vinna. Min motståndare hade ett högt anseende i wc3-kretsar och var således något av en favorit, men jag var samtidigt väldigt duktig mot nattalver.

 

Händerna darrade, benen var avdomnade och blåsan tryckte på. Det ekonomiska övertag jag fick av den extra guldgruvan lönade sig och jag kunde till slut attackera med min armé av huntresses och dryads, precis som planerat. Efter någon minut låg hans sista krigare lemlästad på marken och han skrev in den magiska förkortningen: gg. Good game. Wow. Jag hade vunnit. Gratulationer strömmade in på msn. Folk slet i mig för att få min uppmärksamhet. Jag fick gå upp på scenen för att ta emot priset: en check på 4000 kronor och massa datorprylar. En hop av journalister stod framför mig och bländade mig med sina kamerablixtar. Det enda som saknades var konfetti, blommor och en Mark Levengood som på gullig finlandssvenska skulle säga ”wc3-turneringen är slut för den här gången, men missa inte oss nästa vecka! Ha en fortsatt trevlig kväll!” Jag var en hjälte.

 

När jag nästa dag klev ut från LAN-lokalen var det som om någonting dog inom mig. Det lilla universum jag hade befunnit mig i där jag var hjälten hade liksom försvunnit och ersatts av det verkliga livet där jag bara är en spelnörd. En sån där lustig typ som sitter hemma och spelar, analyserar strategier och läser spelnyheter. Det spelar ingen roll hur mycket jag vinner – bilden av mig kommer inte att förändras ändå.

 

Där och då insåg jag att vara nörd är väl just det; att i ena stunden vara hjälten och i den andra tönten. Inom sin egen domän kan man briljera och imponera på andra som också befinner sig i den, medan man utifrån betraktas som lite galen. Men det är det värt. Att vinna den där turneringen var något av det roligaste jag någonsin gjort och om priset är att få en nördstämpel så är det lugnt. Jag tar det som en komplimang.


Publicerad i Tofsen, 15/3


Gretas: din oas i en heterodominerad värld

Innan ryktena börjar gå kan jag direkt säga att nej, jag är inte bög. Jag har verkligen funderat på det - om jag någonsin, på något vis, i ett annat samhälle eller universum, skulle kunna tända på killar. Svaret är ett nej. Alla gånger. På det sättet är jag väl ganska open-minded. Jag avfärdar inte homosexualitet bara för sakens skull, att det är "bögerier" utan har verkligen funderat igenom det. Visst, jag kan tycka att killar är snygga (mmm... Måns Zelmerlöw) men de attraherar mig verkligen inte. Nä.

Igår tog vi ännu en runda till bögarnas klubblokal i Göteborg: Gretas. Om du aldrig har varit där rekommenderar jag dig starkt att testa. Det är verkligen en helt annan stämning än på ett vanligt ställe. Allt är så... avslappnat. Igår blev jag kvarlämnad av alla mina kompisar vid 01:30-tiden ungefär. I vanliga fall hade jag kanske tänkt att "jaha men då går väl jag också bort till stationen och väntar på min buss som går om två timmar", men nu är det ju Gretas vi snackar om här. Jag stannade kvar och bara gick omkring, träffade folk. Lagom berusad.

Idag taggade jag hela dagen inför hockeysessionen vi skulle köra på Skarpe Nord, men av någon fucking anledning var det stängt. Antiklimax2k.

För övrigt tyckte jag att rätt låt vann. Sen hur långt den kommer i Eurovision, det är en annan femma.

Kvällens värd

Det är jag det. Ikväll kommer ett sjujäkla gäng hit för att fira helg. Dagen har bestått av att städa och att fortsätta arbetet med Hipster Bacon. Vi har honom här till höger. Just nu kanske han inte ser ut att vara mycket för världen, men vänta ni bara, vänta så ska vi se vem som skrattar sist! Just det!

Jag har i alla fall försökt få honom att springa. Det har inte varit lätt. Jag började med att lite så där försiktigt fråga. "Hej Hipster, skulle du kunna tänka dig att... springa lite?" Han bara stod kvar där och såg ut som ett fån, precis som han gör nu. Då fick jag ta i med hårdhandskarna. "HÖRRU DU DIN JÄKLA SPRÄTT, NU GÖR DU SOM JAG SÄGER, FATTAR DU!?" Inget hände, så jag fick helt enkelt importera honom till Flash och måla massa kopior av Hipster som jag sedan kan spela upp efter varandra så att det ser ut som att han faktiskt springer. Fast egentligen springer han inte. Egentligen står han bara där. Och luktar på blommorna. Eller röker gräs. Det är väl det hippies gör.

Men nu taggar jag alltså inför kvällen. Jag har sett ännu en musikvideo med Lady Gaga.

Lady Gaga: Japans enda konkurrens i WTF-avdelningen.




Min barndom är förstörd!

Har ni någonsin upptäck något i vuxen ålder (eller ja, vuxen och vuxen...) som har TOTALT förändrat er syn på någonting från er barndom? Well, nu har jag gjort det.

Jag lyssnade väldigt mycket på Magnus Uggla när jag var liten. Tyckte att han hade ett förbaskat skönt sound. En av de låtarna jag kommer ihåg att jag lyssnade på mest var "Ska vi gå hem till dig". För er som vill lyssna på låten samtidigt som ni läser detta så finns den att hitta HÄR. Texten går:

Ska vi gå hem till dig?
eller ska vi gå hem till mig?
eller var och en hem till sitt?

När jag var liten trodde jag att låten handlade om den diskussionen jag hade med min kompis efter skolan.

-Ska vi gå hem till dig eller mig?
-Jag vet inte, bestäm du.
-Njae, bestäm du.
etc.

Först nu häromdagen när jag lyssnade på den gick det upp för mig att den handlar om one-night-stands. Holy crap. Under alla dessa år, under tiden då jag knappt visste vad min penis fyllde för funktion, har jag dyrkat en låt om hur det är att knulla någon man precis har träffat. Hela min barndom är baserad på en lögn! Mitt sinne var så fridfullt, så oförstört, och så händer det här! Ååååh!

Snuskgubbe?

Idag fick vi lite av ett spontanryck och drog på bio efter skolan, följt av en casinorunda. Shutter Island blev det. Filmen var mycket, mycket bra, den bästa jag sett på länge... men vad var det för fel på mannen (runt 30 kanske?) som satt bredvid mig? Han och hans kompis fick tränga sig förbi oss för att komma till sina platser och bad oss att flytta drickorna till hållarna på andra sidan. So far, so good. Men sen började han titta på mig hela tiden. I små två-sekundersintervall kunde han utan anledning vända sig åt mitt håll och stirra. Först tänkte jag att han kanske väntar på någon till, eller bara är lite nyfiken på sin omgivning, men sen blev det bara läskigt. Jag vet inte om det bara var inbillning eller inte, men jag kunde ha svurit på att han ibland t.o.m. la sin arm på ett sådant sätt så att den skulle vidröra min egen arm på armstödet.

Jag tog såklart ner armen och till slut var det nästan så att jag låg i Eriks knä för att jag lutade mig ifrån den läskiga mannen så mycket. Ibland besvarade jag blicken och försökte med telepati säga till honom att nu får han banne mig lägga av. Lite förvånande så slutade han faktiskt... ett tag. Allt detta var ackompanjerat av ett stort toalettbehov. Men jag klarade mig ut levande och kunde ändå uppskatta filmen.

Casinot gick bra. På storbild såg vi hur Frölunda tog sig vidare till slutspel. DET ÄR LA GÔTT ÄNNA! Sedan gick jag femhundralappen plus på blackjack. Tjoho, nu kan jag äta imorgon också!

Vill passa på att hypa upp min krönika som kommer ut nu på måndag, den 15:e mars! Då jävlar hörrni! Då ska ni få se på krönika! Damn, ni kommer vara helt krönikized efteråt! Helt yra av ren krönikokick! Fuck everything else, liksom! Jag kommer att läsa den här krönikan om och om igen tills jag dör! Så kommer ni att känna!

Japp.

Det nya nöjet

Chatroulette! Herregud vad kul det är! Det går ut på att man blir tilldelad en helt random person och har en webcam-konversation med den. Om man tröttnar på personen är det bara till att trycka på "next" och så får du en annan att chatta med. Idag har jag chattat med ett gäng förfestande killar som spelade sånger för mig, en gamer-kille från Australien och en snubbe med skägg ända ner till naveln. Det är en annorlunda känsla. Att faktiskt bli SEDD i en miljö där man annars är anonym och osynlig.

Idag skrev Aftonbladet en artikel om den nya succésajten. Rubriken: "Blottarnas nya lekstuga på nätet". Jag har ännu inte sett något helt naket faktiskt. Däremot en hel del män med handen innanför byxorna. Men det gör det ju bara ännu roligare! :D

Ingen inspiration idag

Näpp, idag hände inte så mycket där uppe. Jag har bara suttit hela dagen med Flash och försökt få en fucking gubbe att springa på ett naturligt sätt.

Men jag tänkte att jag skriver ett inlägg ändå, bara för sakens skull. So... vad ska jag skriva? Jag kan ge ett tips till alla som vill bli av med en spermafläck:

1. Tag en hårborste.
2. Skrubba.

Nej, jag tänker inte kommentera detta närmare.

Allting på en gång



Kommer hem natten mellan en måndag och en tisdag och känner att jag har kommit närmare en människa. Vilket privilegium, egentligen.

Temat är kärlek. Jag kan bara inte sluta tänka på det min barndomsvän skrev, vilket du kan hitta HÄR. Jag har själv försökt skriva lite inom området, men aldrig att jag fick till det så fint och fruktansvärt träffsäkert som den texten. Tack Anton, för att du efter alla dessa år fortfarande lyckas inspirera mig.

Ja, vad finns det mer att säga?

Det är fucking tufft ibland

Jag har så svårt att acceptera världen just nu. Önska önska önska att det ordnar sig. <3

Konsten att må dåligt


Har du någonsin haft en sån där dag då du bara tänkt på vad fan du gör med ditt liv? Vem är du? Vad vill du? Vad gör dig lycklig? Om du skulle uppnå det som enligt dig själv ger dig lycka, hade du verkligen blivit lyckligare? Tankarna snurrar i huvudet på dig och det är så svårt att formulera dem i ord utan att det låter banalt eller löjligt.

Så har den här helgen varit, ungefär. Jag minns hur mamma alltid frågade mig i tonåren hur jag mådde. Om det är jobbigt att vara tonåring. Nä, svarade jag alltid. Livet är ju hur lätt som helst. Skolan leker jag mig igenom (som Magnus Betnér sa: en full apa kan ju ta studenten...), på eftermiddagarna spelar jag dator och på kvällen är maten serverad, gratis och kryddad med fin precision. Jag förstod aldrig det där med att tonåren ska vara en jobbig tid, en tid då man hatade sina föräldrar, sig själv och skolan. Nu förstår jag lite bättre. Jag tror jag har drabbats av en försenad pubertet eller något. Utvecklat konsten att få mig själv att må dåligt. Konsten att tänka för mycket.

Extra komplicerat blir det när man är kille. Om man är tjej är det okej att må dåligt. Varje ord kan tolkas som ett personligt påhopp och såra en tjej. En kille ska bara kunna ta det och gå vidare. Om han blir sårad av samma ord är han svag och får skylla sig själv. Det är bara till att titta på actionfilmerna. Den manliga hjälten rör inte en min då en av hans följeslagare blir nerskjuten medan hans kvinnliga kompanjon får ett nervsammanbrott. Det är så en man ska vara. Odödlig.

Jag känner att jag inte kan vara det. Ibland är jag högst dödlig.

:D

Alltså den här filmen förgyllde min dag.


Titta på honom! Så glad för ingenting liksom. Eller jo, uppenbarligen finner han det mycket roande att sjunga "loolololololololo ho ho ho ho ho"!

Hångel in public



Jag vill börja med att ursäkta för den svengelska rubriken. Jag vet inte vad som tog åt mig. Jag kunde väl helt enkelt inte komma på någon bra, svensk motsvarighet. Hångel i offentliga sammanhang? Usch, vad långt och fult.

Men i alla fall. Jag har verkligen inget emot att umgås med par. Idag var jag ute och åt med vänner, inklusive ett par som satt mittemot. De är söta. De gullar och håller på liksom. Men sen när de börjar hångla... vad är det som händer egentligen? Det är någonting med det som gör att stämningen blir helt annorlunda. Alla börjar skruva på sig. Man vet inte riktigt hur man ska hantera situationen. Får man prata om det? Ehum, ja, jag ser att ni kysser varandra lite... Sedär ja! Eller ska man liksom prata på som vanligt? Eh... Ja det går bra i skolan, tack! Själv? Jag säger absolut inte att par borde sluta kyssas in public. Om man vill hångla ska man självklart göra det. Problemet ligger ju helt och hållet hos oss singlar.

Jag kallar det för power of the kiss. Visst låter det mäktigt? Som en låttitel. Eller ett mystiskt föremål i en Dan Brown-bok.

Bilden? Det är bacon. Bacon är alltid relevant.

Katt åt fladdermus, blev immun mot gravitation


Så. Sjukt. Bad-ass.


Bloggen - min egen SVN


När jag inte har något annat vettigt att göra, eller när jag helt enkelt ignorerar det som är vettigt att göra, brukar jag sitta och läsa min egen blogg. Vi snackar inte en gång i veckan, utan flera gånger per dag. Visst låter det sjukt? Självklart måste man läsa genom och utvärdera det man har skrivit, men att hålla på som jag gör är ju på gränsen till ren besatthet kan man tycka. Jag har funderat lite över det här beteendet och kommit fram till att bloggen är min egen SVN!

För er som inte känner er särskilt bevandrade inom mjukvaruutveckling så är SVN ett versionshanteringssystem. För er som känner att ni inte vet vad ett versionshanteringssystem är för något så är det ett verktyg man har när man programmerar. Speciellt då man är flera stycken som skriver på samma projekt är det användbart. Då kan du ladda hem den senaste versionen av koden, skriva lite på den och ladda upp den igen. Då skapas automatiskt en ny version av koden. Dessutom sparas de gamla versionerna. Om man skulle råka fucka upp hela koden så kan man alltid, när som helst, gå tillbaka till en gammal version och fortsätta därifrån.

Jag tror att det är precis vad jag gör när jag läser min blogg. Går tillbaka till en gammal version av mig själv. Jag återupplever mig själv som jag var vid tillfället då jag skrev inlägget. Ser om det finns något jag kan lära mig av den gamla versionen av Simon. Ibland fuckar jag upp koden och skulle vilja gå tillbaka till den versionen helt och hållet, men tyvärr är det riktiga livet lite mer begränsat än SVN.

Jag bifogar en bild från min 18-årsdag, så att jag kan SVN:a tillbaka till den nästa gång jag läser det här inlägget. Bästa. Födelsedagen. Ever.

Rädda singelbananerna!


Jorden, vår hemplanet, har existerat i ungefär fyra och en halv miljarder år. Tack vare dess existens har vi människor ett hem. Tack vare dess existens har vi resurser att bygga våra liv på, en stadig grund, en känsla av tillhörighet. Men det finns också många problem här på Jorden. Vissa är små, vissa är stora. Vissa är synliga, vissa är mindre synliga. De farligaste problemen som finns är de stora som samtidigt inte syns så bra. Ett känt exempel på detta är den globala uppvärmningen, men det finns andra, långt allvarligare problem som mänskligheten fortfarande inte har uppmärksammat.

Så gott som varje storköp i det här landet säljer bananer, en avlång, böjd och framför allt gul skapelse som går att äta då den där småhungern sätter in. I dagens läge slängs alldeles för många bananer. Varje sekund krossas två bananers drömmar om att någon gång få ätas upp. Om du vill fortsätta leva lyckligt ovetandes om anledningen till den här bananmassakern, sluta att läsa här!

Låt oss säga att du är sugen på banan. Du går in i affären och går fram till bananbordet. Hmmm, vilken ska du ta? Du ser en fin klase med bananer. Ja du kan ju alltid riva loss en banan från den klasen, så att du slipper ta allihopa. FEL, fel, fel! Bredvid den fina klasen ligger en precis lika fin banan, ensam och övergiven. Han vill ha en partner. Han vill ha någon som äter upp honom. Han är en singelbanan. Singelbananer har inga andra bananer att dela sin tillvaro i fruktavdelningen med. De sitter bara där och väntar snällt på att någon, kanske, möjligtvis, ska välja dem framför de stora fina klasarna. Men nej, inga människor lägger märke till dem. De förblir liggande på bordet och efter ett tag blir de alldeles svarta av sorg. Till slut dör de av brustet hjärta, allt p.g.a. ytliga och dumma människor som inte kan titta en gång extra och hitta dessa guldkorn till bananer. Vad är det med dig egentligen? Vill du verkligen bära skulden till miljontals singelbananers död?

Nu har du en möjlighet att förändra världen. Organisationen Rädda singelbananerna! skapades för att förbättra och vårda bananklimatet i Sverige. Vi måste behandla alla bananer på lika villkor! Det fungerar inte att fortsätta som vi gör och utrota ett helt släkte av bananer! Se vad som hände i Nazityskland!

Så nu har du ett val. Antingen gör du ingenting. Eller så gör du någonting. Gå med i organisationen Rädda singelbananerna! och ge ditt stöd till kampen mot banandiskriminering!

Nu är grillorna framme igen!

Så var det dags igen. Idag stod jag på is för första gången på länge. Skridskoåkningen fanns där i ryggmärgen. Balansen fanns där. Klubbkontrollen - sisådär. Konditionen - icke-existerande. Alltså herregud. Jag kunde ta typ fem skär och sen var jag utmattad. Det liksom brann i lungorna. Jag kunde göra ett anfall för att sedan bara glida, pusta och flåsa i 10 minuter. Det är sjukt vad jag har tappat på den fronten.

När jag kom hem efteråt klev jag in i duschen och kom att tänka på allt jag saknar med hockeyn. Förutom penisar, som jag tidigare har nämnt vill säga. Den där känslan av att smeta in sin äckliga, svettiga kropp i en blandning av varmt vatten och duschtvål. Den där lukten av handskens insida som sitter kvar i fingrarna trots duschen. Känslan då man gjorde en klockren pass genom mittzon och hör "BRA CRONA!" från medspelare och tränare i båset. Den där stjärnstatusen vissa spelare i laget hade. Hur målgörare som Hannes, Dick och Motéus kunde lyfta hela laget och avgöra i de där svåra situationerna. Smaken av den obligatoriska spaghettin och köttfärssåsen vi fick på cuperna. Känslan av att få spela då tränaren toppade laget. Tjejernas "wwwwooooo!" då de såg mina magrutor och min efterföljande rodnad i ansiktet. Att tackla ner någon.

Allt detta saknar jag. Men samtidigt... meh. Jag saknar det inte tillräckligt för att börja med det igen. Är alldeles för lat för det.

Hockeydagen avslutades med USA - Kanada hemma hos mig. Vilken match! Nu måste jag väl svälja ett par hundra sömntabletter för att somna. See you tomorrow!

RSS 2.0