7 otroliga hångeltips


Älskling, vi måste prata... Jag vet inte om det här går längHUHmmmmmmmmjommmm

När någon ligger runt mycket kallas den personen slampa. Själv ligger jag inte så mycket, men hångel däremot, åh gud vad jag hånglar mycket! Jag är en riktig hångelslampa. Hånglar upp allt och alla. Till och med rökare. Ja, det är helt sjukt vad jag hånglar. Korta tjejer, långa tjejer, killar av alla dess slag, bävrar, stolar, bilar, och så vidare i all oändlighet.

Så nu tänkte jag att nä, om man har så extreeeeemt mycket erfarenhet som jag har måste man helt enkelt dela med sig av kunskapen. So without further ado: HÅNGELTIPS! (för straighta killar, alltså)

1. Skaffa en partner
Krogen är det lättaste stället att få hångel, och då i synnerhet dansgolvet. Kan du moonwalka? Bra. Så fort du ska gå någonstans, spelar ingen roll vart, moonwalka hela vägen. Detta kommer att göra flickorna hångelkåta utav bara helvete. Kan du INTE moonwalka? Då har vi ett problem. Jag vet faktiskt inte riktigt hur man gör då. Jag får återkomma.

2. Inled kyssandet
Så nu har du alltså fått tag på en tjej. Om du kunde moonwalka, vill säga. Det är dags att sätta igång. De flesta killarna börjar prata med tjejen, typ "vad gör du annars då?" och sån skit. Nybörjarna förstår inte att de slösar bort värdefull hångeltid. Istället, luta dig framåt mot henne, långsamt. Och då menar jag FUCKING långsamt. Hon ska knappt kunna märka av det.

När du till slut är någon decimeter ifrån hennes läppar är det dags att skrida till handling. Vid det här laget lär hon ha märkt att du är ovanligt nära henne. Troligtvis har hon stannat upp mitt i meningen och börjat undra vad fan du håller på med, men var inte rädd! Nu börjar det roliga.

Attackera henne, fort, fort, FORT! Och då menar jag FUCKING fort. Hon ska knappt kunna märka av det. Helt plötsligt hånglar ni, helt enkelt. HÅNGLA HÅNGLA HÅNGLA! HÅNGLA SKITEN UR HENNE! SMACK THAT BITCH UP!

3. Håll kvar
Avbryt inte kyssen. Då fattar hon ju vad som precis har hänt. Du har i princip kyssvåldtagit henne. Nä, utnyttja istället endorfinerna som nu strömmar ut i hennes kropp tack vare kroppskontakten och håll kvar!

4. Fukta läpparna
Det finns inget värre än en torr kyss. Du är troligtvis lite berusad och torr i halsen, så läpparna lär inte vara mycket bättre. När du känner att hon har accepterat din kyssattack, när hon har ryckt på axlarna och tänkt "fuck it, jag får väl kyssa honom då" kan du dra ifrån i någon sekund för att slicka dig om läpparna. Eller så slickar du på hennes läppar. Det ger ju samma effekt, menar jag.

Advanced mode: spotta/dregla lite mitt i hånglet. Då gäller det att ni verkligen är INNE i hånglet och att du inte spottar på henne på avstånd. Det ger helt andra signaler.

5. Ta på rätt ställen
Tuttarna.

Advanced mode: allt det andra.

6. Krydda till det lite
När ni har kyssts i ca 1 minut är det dags att lägga i en högre växel. Annars blir det tråkigt. Nu måste ni börja grovhångla. Det gäller att använda läppar och tunga på ett unikt, delikat och spännande vis. Sug tag i hela hennes munparti. När hon börjar klaga på smärta, det vill säga när hon slår på dig med armar och ben för att hon har hela fucking munnen i din, är det okej att sluta. Följ upp med att slicka henne i ansiktet. Börja med kinderna och dra dig uppåt: sidan av näsan, ögonlocken, pannan och sedan ner till näsborrarna igen. Borra in tungan i näsan så långt det går. Det är jätteskönt. Lovar.

7. Fortsätt så länge du kan
Upprepa steg 4-6 så länge du kan. Troligtvis kommer någon kompis till tjejen att komma fram och säga något i stil med "vad gör du med den där slusken?" eller "du... alltså... DU HÅNGLAR MED EN KILLE SOM SLICKAR DIG I NÄSAN! GÖR NÅGONTING MED DITT LIV". Vid det här läget är du körd. Kompisen förstår inte din unika stil. Och tjejer bryr sig väldigt mycket om vad deras kompisar tycker.

Ta dig till baren, beställ in ett järn och klappa dig själv på axeln. Du fixade ett hångel, och ett epic sådant!

Ännu en födelsedag


Till tårtan serverar vi... öh... ostbågar

Jag är så trött på att skriva grattis till folk på Facebook. Med mitt antal vänner blir det i genomsnitt 0,95 födelsedagsbarn per dag. Varje dag måste jag alltså gå in på någon människas logg och komma på något kul att skita ur mig, för ett vanligt "grattis!" räcker ju såklart inte. Det måste vara något storslaget, någonting fyndigt i caps lock. Så här skrev jag till exempel till Adam, min Chalmerskompis:
"FÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR ADAM HAN ÄR EN GO GUBBE, ADAM HAN ÄR EN GO GUBBE, FÖR ADAM HAN ÄR EN GOOO GÖÖÖÖUUUBBBBEEEEEE!!!! FYFAN VAD HAN ÄR BRA! GRATTIS ADAM DIN JÄVLA KRONÄRTSKOCKA, KÖR HÅRT FÖR FA-AN!!!!"
Det blir lite jobbigt i längden. Man kan ju inte alltid vara på topp, menar jag.

Men idag är det alltså min tur. Jag fyller 22. Herregud vad gammal jag är.

Det har väl knappast gått någon obemärkt förbi; det är inte riktigt samma sak att fylla år längre. Borta är tiden då man vaknade alldeles för tidigt och väntade spänt på att familjen skulle komma och sjunga för en. Borta är tiden då man till slut hörde viskningar och släpande steg från andra sidan dörren. Borta är tiden då man låtsades sova, när man i själva verket ville hoppa upp ur sängen, slita åt sig paketen och öppna dem allihopa på en gång.

Nä, nu får man göra massa vuxet skit istället. Själv ska jag jobba 13-20 idag. Pappa är i Tyskland. Mamma i Helsingborg. Min bror ska till Växjö. Vännerna då, kan man inte festa till det lite med dem? Nej, börjar ju jobbet tidigt imorgon.

Orka vara vuxen, säger jag. Om jag hade fått välja hade jag tillbringat min födelsedag med att gå runt och säga kuk till allt. Och då menar jag verkligen ALLT. Hur kunderna på Maxi hade reagerat, t.ex. om någon hade undrat var morötterna låg, ja, det lämnar jag åt er fantasi.

7 anledningar till att vara mexikanare på halloween



Okej, jag kommer inte att klä mig lika coolt som senast, då jag drog håret bakåt, satte ståltråd i slipsen och hade allmänt fuckade kläder för att ge illusionen av att jag var sen till jobbet. Nä, nu kommer jag istället att vara en helt vanlig jävla mexikanare. Hade ju redan sombreron, så det var bara till att inhandla ponchon och lösmustaschen på Butterick's.

Det finns flera fördelar med att vara mexikanare på halloweenfesten:

1. Om jag tycker att en konversation är tråkig eller om jag av annan anledning vill fly undan en stund kan jag bara utropa "SIESTA" och lägga mig i soffan med sombreron över huvudet.

2. Om jag blir för full och däckar kan jag skylla på att jag tog en siesta.

3. Om jag börjar sluddra kan jag skylla på att jag tränade mitt spanska uttal.

4. Jag får dricka tequila. Massa tequila. Om någon tycker att jag dricker för mycket kan jag skylla på att jag är mexikanare, alternativt säga "QUE?"

5. Jag får säga "QUE" till allt.

-Vad heter du?
-QUE?

-Vad sysslar du med annars då?
-....QUE?

-Simon, kan du-
-QUE?

5. Det lär dyka upp foton på facebook av mig i mexikanarutstyrsel och tequilaflaskan i handen. Mycket festligt.

6. När de sätter på en låt jag gillar får jag plocka upp två pistoler, skjuta vilt omkring mig och skrika "ARRRRRRRRIBAAAA" utan att någon tycker att det är konstigt.

7. Brudar. Herrejävlar vad jag kommer att få brudar.

Vad i... hur...



Det där är bara så sjukt.

Så idag är det alltså lila som gäller


South Park tolkar stereotypen

"Bär något lila för att säga en självklarhet" heter eventet på Facebook. Meningen är att alla ska ha på sig något lila för att visa alla landets HBT-personer att det är okej. Ni kan komma ut ur garderoben nu.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för åsikt om det här. Tanken är god, men hjälper det något? Om jag hade varit homosexuell, hade jag då känt mig tryggare efter att ha sett en snubbe på stan med lila tröja? Jag hade nog bara funderat över alla som INTE hade på sig något lila, vilket ju kommer att vara de allra flesta. Hur många av dem har sett eventet på fb? Bryr de sig inte? Tycker de att jag är konstig? Jag menar, det hjälper ju inte så mycket om bara deltagarna i eventet, som motsvarar ca 1-2% av Sveriges befolkning, accepterar mig för den jag är.

Men visst är det synd att man inte vågar stå för sin sexualitet. Tror det enda som hjälper är ett generationsbyte, tyvärr. Människor är alltför trångsynta och gör precis allt för att få behålla den åsikt de alltid har haft.

Elaka lärare

För ett par veckor sen gjorde jag min första tenta på journalistprogrammet. Jag kallade den för "den lättaste tentan jag har gjort i hela mitt liv".

Gräns för godkänt: 17/27 poäng
Mitt resultat: 17/27 poäng

Det var bara det.

Det som gjorde min kväll

Lördagskvällen hade varit bra, men tydligen kunde den bli ännu bättre. Jag, Christian och Sebbe hade varit hemma hos mig och haft trevligt. Vi pratade om Christians nya liv i Oslo, facebook-stalkade folk, kollade på roliga youtube-klipp, ja vi gjorde sånt man gör på folkfattiga förfester.

Nu var vi på krogen, alla lite runda om fötterna och glada. Jag och Sebbe hängde över bardisken och väntade på att få beställa. En blond, relativt lång tjej dök upp bredvid mig. Varken snygg eller ful, men hon såg glad ut. Oklart varför. Leendet var charmigt och liksom smittade av sig.

-Han är snabbast, och sen han, sa hon och pekade på bartendrarna i tur och ordning.
-Okej... är du stammis eller?

Vi började prata. Hon fick beställa först, trots att jag och Sebbe hade väntat mycket längre.

-Är du singel? frågade hon plötsligt.
-Ja, svarade jag.
-Då måste jag göra det här.

Och så lutade hon sig mot mig och gav mig en puss på kinden. Om jag hade haft flickvän vet jag inte om jag hade klassat det som otrohet att ta emot en puss på kinden, men det var väl omtänksamt att fråga. Hennes läppar var mjuka.

Okej, keep it cool nu Simon, tänkte jag. Keep it fucking cool. Bara för att en tjej gav dig en puss på kinden betyder det inte att hela världen älskar dig.

-Jaså, du var TVUNGEN att göra det där? sa jag och försökte dölja hur generad och glad jag var.
-Ja! Du är ju så söt!

Jag dog lite. På ett bra sätt. Kände hur rodnaden brände i mitt ansikte.

-Är DU singel då? frågade jag.
-Nä... Hejdå!

Så gick hon. Jag ville bli en 6-åring igen, vända mig om mot Sebbe och säga "jag fick en puss på kinden, det fick inte du, na na naa nanana!". Men jag försökte hålla igen, även om rodnaden vägrade lägga sig på ett tag.

Det gjorde min kväll.

4chans hundliga förklarar politisk psykologi


Folkstorm mot chockinlägg

Som väntat fick jag en del kommentarer på mitt inlägg Kvinnokött dyrare än manskött. Som väntat höll typ ingen med mig. Kul. Verkligen.

Nä, men jag förstår varför många reagerade. Jag uttryckte mig lite luddigt och överdrivet, vilket till viss del var meningen. Annars blir det bara tråkigt att läsa.

Det lät antagligen på mig som att tjejer kan komma undan med vad som helst medan killar inte kan komma undan med någonting alls, vilket ju inte är riktigt sant. Visst kan killar vara dryga mot sina ragg och ändå få till det, men då måste killen vara en bit över tjejen på statusskalan.

Nu tänker ni att det är samma sak åt andra hållet, att tjejen måste vara högre upp på stegen för att kunna dryga sig mot killarna, men njae, inte riktigt. Skillnaden måste vara lite större då. Kvinnoköttet har lite högre kilopris, så att säga.

Jag säger alltså inte att ALLT kvinnokött har högre pris än allt manskött. Bara att det har ett litet försprång.

Den sociologiska (hoppas jag använder ordet rätt nu) förklaringen: tjejer har mer att förlora på att ligga än vad mannen har. Kvinnor kan få slampstämpel. Därför måste de hålla tillbaka på sexet, vilket samtidigt ökar efterfrågan på kvinnor hos männen. Att som man få till det anses vara positivt medan det för tjejerna anses vara smutsigt att ligga mycket.

Den biologiska förklaringen: tänk dig tillbaka några tusen år. Kvinnan gör en större investering än vad mannen gör när hon har sex. Hon måste kånka runt på en unge i nio månader, riskera liv och lem samtidigt som mannen när som helst kan välja att sticka. Därför gäller det att vara kräsen och hitta en bra man med allt vad det innebär. Detta är genomgående för hela djurriket; honan är passiv och försöker hitta den starkaste hanen. Hanarna tävlar mot varandra för att se vem av dem som ska få ligga.

Detta gäller fortfarande, till viss del. Som illustration på detta räcker det med att gå ut på krogen och se sig omkring. Hanarna gnider sig, skojar, hojtar, jagar, ja de gör ALLT för att imponera på honorna som antingen accepterar eller tackar nej till inbjudan. Och nej, tjejerna behöver inte se särskilt bra ut. De behöver inte vara socialt begåvade, de behöver inte vara roliga, de behöver inte vara smarta. Det enda kravet är att de inte ser ut som en godsvagn.


Godsvagnar är inte så snygga

Jag säger inte att det alltid är så här. Tjejer kan också ragga, godsvagnar kan få ragg, hanen kan vara passiv och ändå få till det, men det händer inte i närheten lika ofta.

Någon hävdade i kommentarerna att tjejer har lika svårt att få ligg som killar. Resonemanget gick att när det händer något i sänghalmen så är det ju två som är med på det. En tjej och en kille. Och jo, så är det ju. Men det har ju inte någonting att göra med hur svårt det är för någon av dem. Jag vågar påstå att kvinnorna är den begränsande faktorn när det gäller liggande. Detta blir också ganska uppenbart efter ett krogbesök.

Jag vet inte om jag har lyckats tydliggöra vad jag menade eller om jag bara har förvirrat er. Eller så har jag bara gjort er arga. Men det är ju en win-win-situation det här, det blir kul oavsett!

Hej

Jag är inte bakis. Tror det beror på att jag fortfarande är berusad.

Satt och slötittade på America's best dance crew med Sebbe precis. Tyckte att en tjej var snygg och uttryckte detta högt. Så visade det sig att hon var transsexuell. Hon har varit (är?) man.

Känner mig lurad. Och dum. Väldigt dum.

Bästa. Fragen. Ever.


Den ultimata undervisningen 2

Det talas mycket om skolans förfall. Allt fler gymnasieelever går ut skolan med ofullständiga betyg. Utbildningsväsendet behöver mer resurser, och då tänker jag framför allt på mer kompetenta lärare.

Varför gnäller han på lärarna nu då, undrar ni kanske. Svaret är såklart att alla lärare är allmänt dåliga, men lugn, bara lugn, jag är här för att ge konstruktiv kritik! Jag har utvecklat något som jag kallar den ultimata undervisningen, tre enkla tips för att maximera utlärningsförmågan.

1. Ge ett gott första intryck! På första lektionen gäller det för dig att visa vilken cool och förstående lärare du är. Du måste visa att du är en av dem. Lär dig sådana där coola handslag som ungdomar gör. Du vet, när man slår knytnävarna mot varandra så hårt man kan och tävlar om vem som blöder mest. Ställ dig gärna på katedern och riv av ett passionerat luftgitarrsolo för att lätta upp stämningen.

2. Våga visa vem som bestämmer! Tyvärr är aga numera förbjudet, men som man säger: när Gud stänger en dörr slår han även sönder ett fönster. Om eleverna inte är samarbetsvilliga kastar du helt enkelt något, förslagsvis en stol, genom närmaste fönster. Detta kan med fördel utföras i kombination med en grov svordom, till exempel ”attans”. För att understryka din auktoritet kan du därefter ge eleverna i fråga en psykblick, det vill säga du stirrar på dem med så uppspärrade ögon som möjligt. Detta kan du öva in framför spegeln hemma.

3. Belöna goda studieresultat! För många räcker inte betyg som motivation till att prestera. Därför gäller det att som lärare använda morötter för att locka fram det där lilla extra. Visst finns det många elever som inte äter grönsaker och kanske då i synnerhet morötter, men herregud, de fattar väl grejen. Att få en morot har ett symboliskt och känslomässigt värde. Det betyder att läraren hyser stor respekt för elevens studieresultat och att hårt arbete lönar sig. Det vet ju alla.

Så! Du har nu all kunskap som krävs för att lära skiten av de där ungarna. Om du tvivlar – tänk på att jag har gått i skolan 16 år i sträck. Jag är en fucking expert.


Den ultimata undervisningen 1

Tills imorgon (idag, tekniskt sett) ska jag ha skrivit ett kåseri till skolan. Jag slängde ihop ett i eftermiddags, men farsan gillade det inte riktigt, så jag skrev ett till på ungefär samma tema. Nu behöver jag er hjälp för att välja vilket av dem jag ska lämna in. Blir det "Den ultimata undervisningen 1" eller "Den ultimata undervisningen 2"? Skriv i kommentarerna vilken ni gillar bäst!

Den ultimata undervisningen 1

Det talas mycket om skolans förfall. Allt fler ungdomar går ut skolan med ofullständiga betyg. Jag tror att problemet ligger i att vi inte lyckas fånga elevernas intresse. Vi behöver mer resurser! Så här hade jag tänkt mig att det skulle se ut:

Det första eleverna möts av på morgonen är ett nedsläckt och rökfyllt klassrum. Vad är det nu som står på, undrar alla. Är det verkligen här vi ska vara? De dubbelkollar, och jovisst är det rätt klassrum. Alla sätter sig till rätta.

Småpratet och skrapet från stolarna dör plötsligt ut då det hörs någonting från högtalarna. Ett sorts brummande. Efter några sekunder inser alla vad det är: introt till ”The final countdown”.

En spotlight slås på och riktas mot katedern. Någonting händer där bakom, men det är först efter några sekunder man förstår vad. En platå håller på att hissas upp från golvet, och på den står läraren blickstilla med nedböjt huvud, ett fast grepp om bältet med ena handen och den andra pekandes upp mot skyn. Synthriffet drar igång. Läraren fortfarande stilla.

Trummorna kommer in och då jäklar börjar det hända grejer. Bomber exploderar på vardera sidan av klassrummet, precis i lagom storlek så att inte eleverna får en kollektiv hjärtattack och dör. Gnistor börjar spruta från platån som ett gigantiskt tomtebloss. Läraren börjar headbanga och vråla okontrollerat. Gröna och röda laserstrålar varvas med stroboskopiska ljuseffekter.

Just när eleverna tror att allting har nått toppen av galenskap river den vid det här laget adrenalinfyllda läraren av ett passionerat luftgitarrsolo. Och med passionerat menar jag att han drämmer in en stol med full kraft i svarta tavlan som går mitt itu och faller ner till golvet med ett kras. Hans vrål går upp i falsett samtidigt som sju lejon flyger in genom fönstret och hoppar genom den brinnande rockringen som precis hissats ner från taket.

Låten tar slut. Lamporna tänds, lejonen leds ut, läraren rättar till glasögonen.

”Jaha, då kan ni alla ta och bläddra fram till sidan 42 i kursboken...”


Jaha hörrni, vad tycker ni om headern?

Jag tänkte att nä, min blogg ser för jävla tråkig ut egentligen. Speciellt om man är på det där humöret då man inte orkar läsa mer än 5 ord åt gången innan man börjar hyperventilera och måste lägga sig för att vila en stund. Så jag bestämde mig: jag måste åtminstone göra något kul med headern.

Att en sombrero skulle vara med var självklart, men hur? Jag kanske kan teckna en? Jag drog upp Photoshop och målade en oval ring, men blev snabbt påmind om att min konstnärliga förmåga kan likställas med en påse pulvermos, så det blev inget av det. Jag gick vidare med att googla efter sombrerobilder. Jag hittade en del fina, men kom på att det vore himla löjligt att sno en bild till headern. Jag vill ha något eget.

Sen fick jag en uppenbarelse. Jag äger ju faktiskt en sombrero själv! Varför inte ta kort på mig själv med hattfan och slänga ihop nåt i PS? Efter ungefär en halvtimmas pillande med en dålig iPhone-kamera och skuggfilter ser ni nu resultatet. Så... vad tycks? Bra/dåligt/suger åsna?


You are fucking with the wrong mexican, fucking fucker. Shit.

Absolut Vanillas Random-bär-milkshake



Vill du också bli fet? Här är milkshaken för dig!

Recept:
  • Godtycklig mängd vaniljglass
  • En jävla massa grädde
  • Frysta bär. Här använder jag hallon + blåbär.
  • Jordgubbssylt
  • Mjölk. Röd mjölk då såklart, din feta kossa!
Mixa allting med t.ex. en stavmixer och häll upp i glas. Servera med ett sugrör, eller två om du har mycket att dricka.

Om du har gjort rätt bör du se ut ungefär så här efter första suget:



Mmmmm... Ser ni hur avslappnad jag är? Det är effekten av att dricka Absolut Vanillas Random-bär-milkshake - din immunitet i dokusåpafinalen.

Kungarna av Tylösand


Alltid den med hatten som står längst fram. Alltid!

Nä nu får det vara nog, tänkte jag och satte på första avsnittet av "Kungarna av Tylösand" på Kanal5Play. Jag orkar inte längre leva i en sån där halv ovisshet om vad detta program innebär. Jag vill ha hela bilden. Jag vill veta exakt vad det är moralkärringarna retar sig på just nu.

Jag började titta och kände direkt hur programmet började krypa under min hud. Det väckte känslor hos mig jag sällan känner. Jag äcklas, jag flinar, jag funderar, jag provoceras. Det låter kanske som sånt man upplever hela tiden, fast nu är det på ett helt annat sätt. När Jockiboi spyr i poolen han tidigare har pissat i och somnar med huvudet mot kanten blir jag äcklad, men samtidigt är det omöjligt att inte känna sympati med honom. Det här är helt enkelt den han är. En idiot, men en skön sådan. Han vill ingen illa, men så blir det så här ibland. ;pPPpPPp.

När Rang, den irriterande jäveln, tatuerar in Miss Camis namn, fast felstavat till "Camy", trycker jag mig omedvetet djupare in i soffkuddarna. Han kommer att ha det där på axeln hela livet, tänker jag. Det blir en bra historia att berätta, om inte annat.

När hela huset skrattar åt Nemos tredje brud i raden eftersom att hon ironiskt nog är den andra blondinen med namnet Ida tycker jag lite synd om henne. Men hon måste väl ändå ha vetat vad hon gav sig in i. Om en söt kille börjar skryta om hur han är med i någon TV-inspelning borde kanske de mentala varningsflaggorna börja vifta inombords.

Fortfarande undrar jag vad exakt det är alla klagar på. Är det deltagarnas bästa ni tänker på? Well, de är vuxna människor och så länge de håller sig inom lagens ramar har de rätt att bestämma vad de vill göra av sig själva. Om de vill supa ner sig i TV och göra bort sig får de göra det. Fast i deras ögon gör de väl inte bort sig. De tycker att de är häftiga, och ja, till en viss, liten, liten del håller jag med. Jag beundrar deras spontana sätt och tror att världen hade varit en lite roligare plats om alla kunde släppa loss lite ibland. Självklart funkar det inte att ta det till den extrema nivå de ligger på, men det vore skönt att slippa tänka "åh, vilken torrboll" så ofta som jag gör idag.

Är det dagens ungdom ni tänker på? Att de skulle påverkas av det de ser på TV och dras med ner i fördärvet? Den diskussionen är jag bara så trött på. Det är ju samma grej all over again. Vi har redan pratat om jazz, rockmusik, våld i film och datorspel, sex i alla former och nu är det alltså dokusåpor som har spotlighten på sig. Jag har bara en sak att säga: orka! Hur orkar man engagera sig i det när det antagligen inte kommer att göra någon nämnvärd skillnad huruvida "Kungarna av Tylösand" existerar eller inte? Folk super redan som det är, och kommer troligtvis att göra det under en lång tid framöver. Är det verkligen värt att inskränka folks rätt att göra vad de vill bara för att det KANSKE leder till en liten, liten förbättring? Och varför ska underhållningsbranschen behöva ta ansvar för att dagens ungdom lever som änglar? Vad hände med individens ansvar?

Är det dig själv du tänker på? Känner du att du bara vill spy över hela programmet? Lösningen är enkel: titta inte!

Om du är någon av de som har stört sig på programmet så misströsta inte! Hela poängen är att det ska vara provocerande, och det är också det jag tycker är så underbart med det. Som jag ofta brukar säga är det inte mycket som lyckas komma åt mig nu för tiden. Det finns inte så mycket som verkligen engagerar mig längre, men Kungarna av Tylösand har ändå lyckats med just det. Visst går det att häva hur mycket skit över deltagarna och programidén som helst, men i slutändan är det bara ett gäng ungdomar som är sig själva. Bra underhållning för vissa, dålig för andra.

Det gäller ju att vara smidig

Igår satt jag med ett gäng journaliststudenter på en bar och drack öl. Diskussionen i vår ände av bordet hade varit ganska lam hittills, tyckte jag. Visst gillar jag att prata film, men att i detalj gå igenom handlingen för massa filmer jag aldrig har sett är inte så spännande.

Till slut gled diskussionen in på filmen Buried som jag skrev en recension till häromdagen. Killen mittemot mig berättade om en ny tjänst, troligtvis endast tillgänglig i USA, som tillät en att se sina anhöriga i deras gravar. Man fäster helt enkelt en webbkamera på insidan av graven, och så kan släktingarna när som helst surfa in och titta på hur den avlidne ruttnar bort.


Webcams - över min döda kropp!

Om det är någonting jag har lärt mig om min egna humor så är det att det krävs en viss period av indoktrinering för att folk ska uppskatta den. Det gäller att trappa upp det försiktigt så att man inte skrämmer iväg folk. Jag har varit med den nya klassen i snart två månader nu, så det kändes som att jag kanske borde gå upp till nästa trappsteg nu. Men det gäller ju att vara smidig.

Efter att alla hade uttryckt sitt äckel gentemot denna nya tjänst var det min tur.

-Hmm, tänk om man sitter där och tittar och känner hur man blir sexuellt upphetsad, sa jag. Incest och nekrofili på samma gång, det kan ju inte vara bra! Då får man lägga ner skiten!

Tjejen bredvid mig började titta snett uppåt som om hon drömde sig bort. Tjejen på andra sidan bet ihop och tittade ner i glaset. Killen som hade fört allting på tal visste inte riktigt om han skulle skratta eller gråta. Resultatet blev ett osäkert leende och ett "ehum... ja...".

I några sekunder rådde absolut tystnad. Sen bytte någon ämne.

Okej, okej, det är möjligt att jag aldrig hade lagt den kommentaren om det inte vore för att diskussionen hade varit så ofantligt tråkig dittills och att jag hade fått mig ett par öl innanför västen. Men visst var det kul? Erkänn! ERKÄNN!!!

Starstruck

Idag har jag varit på seminarium tillsammans med Janne Josefsson, Lena Mellin och Björn Rosengren. Och så någon chef på GP.

Nu ska jag dricka öl med klasskamraterna.

Öl är gott.

Nästan lika gott som bacon.

Härligt.

Buried



Svart. Det var vad jag såg på bioduken idag efter att den inledande creditstexten hade rullat klart. Svarthet och tystnad. Tio sekunder gick. Tjugo sekunder gick. Samtliga i den halvfulla biosalongen började småprata. Är det något fel på projektorn? Ska det verkligen vara så här? Plötsligt hör man hur någon börjar andas. Ljudet är liksom stumt, som om man befann sig i ett ljudisolerat rum. Andetagen blir allt snabbare och övergår snart till ett desperat flämtande. Ljudet av händer mot trä hörs. Personen i mörkret börjar banka mot träet. Skriker. Får panik.

Detta är regissören Rodrigo Cortés sätt att säga "hej och välkommen till en film som utspelar sig i en låda! Hoppas ni får en trevlig filmupplevelse!". Ja, jag är seriös. Buried utspelar sig i en låda. Klaustrofobi - check.

Paul Conroy var på tillfälligt uppdrag i Irak som lastbilschaufför. Han skulle bara köra ut lite köksutrustning, minding his own business, liksom. Plötsligt attackeras konvojen av rebeller. Detta är det sista Paul minns innan han vaknar upp i en låda någonstans under marken. Som sällskap har han sin tändare, en penna och... en mobiltelefon! En fungerande mobil, med täckning och allt! Då måste väl allting ordna sig, tänker du. Icke! Få vill lyssna på vad Paul har att säga. Han vet ju inte ens var han befinner sig! Hur ska de kunna hjälpa honom då?

Snart får han ett samtal från sin kidnappare. Budskapet är tydligt. Fem miljoner pengar innan klockan nio, annars lämnar vi dig där för att ruttna. Låt den klaustrofobiska mardrömmen börja!

Buried har helt tänjt på gränserna för vad jag trodde att man i filmväg kunde göra instängd i en låda. Man kan göra thrillers, sorgliga familjedraman, parodier och ja, rent av action. Men framför allt kan man skapa en atmosfär så tät, så spänd att det inte går att värja sig. Den tränger rakt in i kroppen och stannar där ända tills den absolut sista hundradels sekunden av filmen. Först då släpps man ut från ovisshetens land och kan andas ut.

Att recensera den här filmen utan att diskutera slutet är lite som att spela hockey utan klubba, så jag tänker inte säga någonting mer än att det är en prövning för ens mentala styrka. Som sagt, det avgörs inte förrän i den absolut sista sekunden...

Jag känner mig fortfarande instängd. Bara att tänka på det känns som att dricka en shot adrenalin. Brrrrr!

4/5


Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=DVMUwoNZs2Y (vilken tur att den är i HD alltså...)

How to train your dragon


Är det en fågel? Är det ett flygplan? Nej, det är Batm-... Vänta nu lite...

Jag visste inte att drakar kunde vara söta. Jag trodde att de var onda as från den innersta cirkeln av helvetet, men nej, nu ska "How to train your dragon" komma och förstöra den bilden. Och det gjorde de rätt i. Det är liksom det som är hela filmen. Man sopar undan den gamla, klassiska bilden av den elaka dampdraken och inför något helt annat; en drake med känslor, tankar, behov. Den moderna draken, helt enkelt.

Filmen kretsar kring pojken Hiccup som inte riktigt passar in i vikingastammen. Han är för liten och klen för att kunna slåss mot drakarna som med jämna mellanrum attackerar staden. Medan de andra är ute i strid får Hiccup slipa svärd. Till slut får han nog och ger sig ut med någon typ av drakinfångarmaskin, drar iväg ett skott på måfå och lyckas träffa en av de mest fruktade drakarna, en Night Fury, som sedan kraschlandar en bit från byn.

Ingen har någonsin sett en Night Fury på nära håll, så självklart är det ingen som tror på Hiccup när han säger att han har skadat en. Han bestämmer sig för att ta saken i egna händer och ger sig ut i skogen för att döda draken själv. Det går inte helt enligt planen, utan Hiccup blir istället vän med den faktiskt ganska söta draken. Nu gäller det att övertyga resten av byn om att drakar inte är så ondskefulla och olika dem själva som alla tror.

Det finns åtminstone tre anledningar till att du bör se den här filmen:

Filmen är vacker. Grafiskt påminner den mig om hur det var att för första gången se orcer dö på ett mer färgglatt sätt i Warcraft 3, vilket var lite av en revolution inom spelbranschen. Draktränaren, som filmen heter på svenska (och som är betydligt lättare att skriva), är även den lite av en revolution. För första gången ser man drakar på ett lite mer färgglatt sätt, men ändå inte så mycket att filmen känns barnslig. Miljöerna är vackra. När Hiccup tar sin första flygtur över vattnet, över molnen, ja då sitter jag bara och känner mig upprymd. Och jag såg inte ens filmen i 3D.

Dialogerna känns unika. Hiccup har ett sinne för humor som inte andra animerade karaktärer har. Han är lite lillgammal, sådär. Använder skämt jag själv skulle kunna dra. Det känns lite lustigt, men är samtidigt väldigt nytt och fräscht.

Till slut har filmen en otrolig värme. Då menar jag symboliskt, även om filmen råkar innefatta mycket eld och andra typer av värme. Nä, den är verkligen mysig. Man återfår tron på mänskligheten och allt det där. Jag vet inte om det är humorn, den optimistiska människosynen eller något annat som får mig att känna så, men någonting är det i varje fall.

Draktränaren är en barnfilm för vuxna. Den är enkel, men effektiv. Om du vill må bra en stund är det bara till att gå och se den!

4/5


Kvinnokött dyrare än manskött

Häromdagen träffade jag Keith. Han är irländare. I början var det lite svårt att höra vad han sa med sin sliriga irländska dialekt, men man vande sig. Han hade ljusblå munktröja, jeans och ett konstant flin över sina läppar. Vi började kvällen på baren som han precis hade köpt. Där bjöd han gänget på öl och shots. Med sin frispråkighet och känsla för humor charmade han oss alla.

Nu hade vi börjat närma oss småtimmarna. Vi satt alla runt ett bord och pratade om gamla tv-spel. En av tjejerna, en attraktiv sådan, kommer överens med Keith att de två ska gå ut och röka. De reser sig upp och plötsligt händer någonting som helt skulle förändra samtalstonen. Tjejen säger någonting till Keith. Jag hör inte vad, men tydligen såg Keith det som en förolämpning, för på en sekund blir han dödsallvarlig och svarar "don't talk to me like that".

Min, och alla andras, första tanke var förstås att han skojade. Klassiskt game, tänkte jag. Låtsas bli arg. Vanligt flörtande, liksom.

Tjejen skrattar och klappar till hans axel lite sådär retligt. Fysisk kontakt. Tecken på intresse, tänker jag. De har något på g. "No, seriously, don't talk to me like that." Jag tror fortfarande att han skojar. Tjejen också, för hon klappar till honom igen och säger något. "Come on, knock it off..." och så börjar han prata med henne i en mycket allvarlig ton. Antagligen gav han henne en tyst utskällning. Först då fattar jag att han är seriös.

Vad vill jag säga med den här historien? Jo, att det finns alldeles för få Keiths där ute. Vi killar är så jävla patetiska. Vi tar så mycket skit från tjejer utan att ens reagera. Vi tofflar. Varför? Jo, för att kvinnokött är så mycket dyrare än manskött.


Va? Är det ÄKTA kvinnokött? Bedårande!

Killar, tänk er in i Keiths situation. Jag tror att de flesta av oss helt hade slutat tänka efter att ha fått det där första tecknet på intresse. Så svaga är vi. Vi får ett fånigt leende i mungipan. Vi börjar svettas. Vi är så fruktansvärt tacksamma för att en tjej visar oss minsta lilla intresse. Hon kan bete sig som ett jävla spån om hon vill, det spelar ingen roll. Kvinnokött är alldeles för dyrbart. Man har inte råd att bli arg på en tjej och sumpa sin chans.

Jag säger absolut inte att jag är bättre. Jag kan se tillbaka på hur jag har betett mig med tjejer och tänka att så hade jag aldrig någonsin i livet gjort om det inte vore för att kvinnokött stod på spel. Och med kvinnokött menar jag inte sex, även om det också är en drivkraft, utan jag menar hela grejen med att ha en tjej på kroken. Det är så himla exklusivt. Det är en bekräftelsebomb, den ultimata statussymbolen. Som heterosexuell man förväntas man ta skit, härda ut, bara man lyckas lägga beslag på det värdefulla kvinnoköttet. Ibland har jag till och med tänkt "hade jag ens velat prata med den här människan om det inte vore för att hon råkar vara en attraktiv tjej och visat intresse?".

Tjejer däremot, de sitter på sina tronar och blickar ner på det lite sämre mansköttet, som om de spatserade runt på köttavdelningen på ICA. Vilken bit ska jag ta, tänker de. Det finns ju så många att välja mellan! Det gäller att hitta den allra finaste. De är väl medvetna om att de själva har ett högre värde. Om kvinnor är oxfilé är män någon random köttbit importerad från typ Taiwan. Tjejerna sitter på en maktposition och utnyttjar detta gladeligen. De klämmer på köttbitarna, synar dem noga, utnyttjar dem om de har lust. Jag kan inte klandrar dem för det, jag hade antagligen gjort samma sak.

Men det var inte meningen att inlägget skulle handla om tjejernas roll i det hela, utan killarnas. Varför är vi så himla desperata? Om alla bara chillar the fuck out kan vi utjämna prisskillnaden. Gör som Keith - REAGERA! Om en tjej drygar sig måste vi reagera. Om en tjej drygar sig är inte hennes kött särskilt mycket värt. Vi måste få in detta i våra skallar! Sluta avguda fittan!

Nä, Keith är banne mig min idol från och med nu.

Men allvarligt talat...

I inlägget Pinsamma preventivmedel skojar jag om kondomer, bland annat med den här bilden:



Idag fick jag följande kommentar på inlägget:
Postat av: Stefan
Noterade bildtexten och vill bara poängtera att RFSU Thin är extra tunn för dig som vill komma närmare och inte bara för den som har smal - som du skrev. :)
För det mesta försöker jag verkligen ha ett öppet sinne. Jag försöker se saker ur andra människors synvinkel, och då i synnerhet de som på ett anmärkningsvärt sätt är lite mindre begåvade. Men Stefans kommentar... Stefan, åh, Stefan! Varför gör du så här? Vad vill du? Trodde du verkligen att inlägget var menat som någon slags kondomreklam riktad till killar med smal snopp?

Allvarligt talat Stefan. Vi stryker ett litet streck över det här. Vi låtsas som att det enda du gjorde var att medvetet försöka trolla mig. Låt oss låtsas det. Okej? Det blir bäst så, bäst för oss båda. Jag ville verkligen inte hänga ut dig så här på bloggen, men du gav mig inget val. Visst, du är fortfarande relativt anonym, men ändå. Om du tar illa upp - gör inte det! Låt det bara... jag... äh, skit samma. Stefan. Du var lite dum där. Gör inte om det! För då kommer jag att skicka en hord av dvärgar som kommer att trasa sönder ditt hus. Hör du det? Dvärgar!

Sammanfattning av en lite fuckad dag

  • Är uppe till 03:00 och skriver personporträtt.
  • Sover.
  • Går upp 07:00 för att åka och lämna in det. Skippar frukosten.
  • Efter det åker jag direkt till Robins place och äter tårta för att fira Adams födelsedag.
  • 10:00 öppnar Systembolaget. Jag hänger på låset. Köper en bag-in-box (CP, vitt), och tre Spendrups Gold.
  • Väntar på att farsan ska hämta upp mig. Han är ju ändå på väg hem.
  • Det är alldeles för kallt för att vänta ute. Tar mig till Chalmers och sätter mig i kårhuset.
  • Åker hem.
  • Sätter på en tvätt.
  • Äter frukost. Tid: ca 11:00.
  • Sover.
  • Sätter tvätten i torktumlaren.
  • Sover.
  • Kokar pasta.
  • Nu ska jag snart äta.
  • Sen ska jag jobba, 15-20.
  • Det var allt.
  • Bacon.

Håkan <3<3<3

Jag har alltid gillat Håkan, lite sådär i smyg. Inte tillräckligt mycket för att ta diskussionen med folk som tycker att han sjunger falskt, inte tillräckligt lite för att svara nej när någon frågar om jag gillar hans musik.

Men nu känner jag hur hela muren faller. Jag är nu officiellt en fjortis. När jag ser videon nedan vill jag bara gråta och tillbe Håkan för all evig tid. Och så vill jag krama om hela Göteborg. Jag älskar Göteborg.


VEM VARE!? VEM VARE SOM GOOGLA?!



Detta är alltså google-sökningarna som ledde fram till min blogg igår. De fyra första kan jag förstå någorlunda. Även om de inte är särskilt starkt kopplade till bloggens innehåll vet jag åtminstone att de finns här.

Men vad hände i slutet där? "Vågar inte skaffa tjej pga att jag är tjock"? Jag googlar på detta och får fram min blogg som tredje träff. Tydligen fanns de flesta av de orden i mitt inlägg om manlighet. Okej.

Till den här sökningen har jag ett par kommentarer:

1. Vad var personen ute efter? Ville han (okej det KAN vara en hon också, men inte lika troligt) ha tröst? Ville han hitta en lösning till problemet? Eller ville han ha statistik på hur många som inte vågar skaffa flickvän p.g.a. fetma?

2. Jag tror inte en sekund på att det är själva tjockheten som är problemet för människor i den här situationen. Googla istället på "vågar inte skaffa tjej pga dåligt självförtroende"! Det finns hur många kramgoa män som helst som har flickvän! Se dig omkring! Vissa föredrar smalare män, vissa föredrar större, men om man connectar på alla andra plan tror jag knappast att ett par kilon hit eller dit spelar någon roll.

3. Stackars kille som sedan kom till mitt blogginlägg där jag i princip berättar för honom hur omanlig och värdelös han är. Det är ungefär som att skottskadad ta sig till sjukhuset för att få vård, enbart för att se läkaren välkomna en med motorsåg och galen blick.

Men till dig som googlade vill jag bara säga att det inte är något fel med att vara tjock. Däremot är det fel att skämmas för det. Det är bara till att bestämma sig. Idag ska jag inte skämmas för någonting! Håll huvudet högt! Sen gör du samma sak dagen efter. Repeat! Sen om du vill bränna lite fett för hälsans och ditt eget välmåendes skull är det bara till att börja träna!

SUIT UP!



Okej, den här bilden är väldigt ironisk, men samtidigt helt rätt.

Jag vågade inte ha kostym på mig när jag skulle intervjua 80-åriga Sven. Det är lite fail, men intervjun gick bra i alla fall. Nu ska jag dra på mig den legendariska kostymen och sluta upp med åtminstone åtta andra kostymklädda män på Andra långgatan där vi ska dricka öl och prata om gamla Barney-minnen.

It's gonna be legen.... wait for it.......................................................WAIT FOR IT...................... DARY!

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaawww!


Mitt samtal med Harald


Detta är INTE Harald, utan snarare en del av mina fördomar om äldre män

Harald är ordförande i Chalmers seniörförening. Idag ringde jag honom för att få en intervju. Mina fördomar om män i hans ålder säger mig att det finns ett visst antal typer av gubbar som alla hade reagerat annorlunda på min förfrågan:

1. Sur gubbe
Han vill helst inte vara med i någon tidning. Han säger att han inte har tid. När jag envisas och frågar om han verkligen har hela veckan uppbokad så tycker han att jag är oförskämd och skäller ut mig.

2. Förvirrad gubbe
Hör ungefär fem procent av vad jag säger. Frågar upprepade gånger vem jag är och vad som är mitt ärende. Tolkar mina ord fel, vilket resulterar i att han tror att jag förolämpar honom. Ett ordkrig där ingen riktigt förstår varandra följer.

3. Glad gubbe
Säger att självklart får jag träffa honom och börjar genast berätta sin livshistoria över telefon.

Jag kan inte riktigt placera Harald i någon av de här kategorierna. Han började med att rätta mig. Jag sa att det vore kul att skriva ett personsporträtt av dig som är ordförande i Chalmers seniorförening. Tydligen heter det Senior Emil, och inte Chalmers seniorförening. Nähä, okej, det hade jag inte riktigt koll på. Och så antecknar jag det.

När jag säger att jag skulle vilja träffa honom och prata om hans Chalmerstid låter han lite förbluffad, på gränsen till smickrad. Men sen börjar han dribbla bort mig i prat om föreningen och deras senaste möte där någon kändis jag inte hade någon aning om vem det var hade talat. Jag förstår inte hur det gick till, men från ingenstans lyckades han helt gå ifrån det jag faktiskt ville prata om.

Till slut fick jag ett nummer till en annan äldre herre som tydligen ska vara mer intressant än Harald. Han heter Sven och är 80 år, men ändå väldigt "vital". Spelar golf. Det låter ganska intressant, faktiskt.

Jag ringer Sven, men inget svar. Han är väl på gymmet eller nåt.

Får försöka igen senare. Då jävlar Sven! Då ska jag banne mig fixa den där intervjun av dig!

Vissa dagar är det bara som det är



Jag tar lång sovmorgon, skippar frukosten och beger mig in till stan. Lunchar med Emma och hennes kompis på Jensens Böfhus och har det hur trevligt som helst. Jag vinkar av henne vid stationen. Hon ska hem till Småland och hålla i en baletttkurs. Efter det tar jag en vaniljlatté på Espresso House med en extra kaffeshot och sätter mig på mitt egna tåg hem. Väl hemma sätter jag mig vid datorn och kollar upp numret till Chalmers seniorförenings ordförande för hundrade gången. Jag knappar in numret på mobilen, men får andnöd så fort fingret är nära ringknappen. Förr eller senare måste jag göra det, men jag bestämmer mig för att spela lite dator för att lugna nerverna.

Det lugnade inte nerverna. När matchen är klar är klockan 18:00. Inte kontorstid direkt, men herregud, han är ju pensionär. Det spelar väl ingen roll när man ringer dem? Kom igen nu Simon! Hur svårt kan det vara? "Hej, jag heter Simon Krona och ringer från Tofsen, Chalmers kårtidning." Eller ska jag ta det tvärtom? Chalmers kårtidning, Tofsen? Jo, det är nog bättre. Tänk om han bara hade hört första delen av meningen och trott att jag ringt från någon jävla tofs eller nåt. Då hade han ju trott att jag varit galen.

Nä, nu gör jag det. Fuck it. Jag trycker på ringknappen och för telefonen mot örat. Hjärtat börjar dunka. Behöver jag nämna att jag vill använda intervjun till en skoluppgift också? Spelar det ens någon roll? Åååååh, jag borde ha tänkt på det här tidigare! Fuck, fuck, fuck...

Inget svar. Men jag får inte släppa garden än. Han kanske bara har lite svårt att gå och tar sin tid för att komma till telefonen. Jag låter det gå... TVÅ signaler till. Sen lägger jag på. Eller nej, TRE signaler. Ett. Två. Fokuserar på att inte bli chockad utifall att han skulle svara nu. Tre.

Jag lägger på och pustar ut, men har samtidigt kvar den där oroliga känslan i magen av att jag måste göra samma sak imorgon igen.

Äter pizzarester från gårdagen. Spelar Starcraft 2, men finner ingen glädje i det. Byter till Heroes of Newerth, men det är samma sak där. Det känns bara tråkigt, oinspirerat och framför allt, trots att jag sitter och pratar med fyra kompisar i en röstchatt, så känns det ensamt. Det känns fruktansvärt ensamt. Samtidigt vill jag inte att någon ska komma hit. Jag förstår inte mig själv riktigt.

Sätter på ett avsnitt av Dexter och känner för första gången på hela kvällen någon sorts lugn i magen. Jag vill att avsnittet ska vara i all evighet så att jag bara kan ligga där och mysa med min filt. Men det tar slut. Eftertexten rullar och jag ligger kvar i några sekunder för att klämma ut de sista dropparna av den där sköna känslan jag hade.

Sen känns det tomt igen. Det blir nog bättre imorgon.

VM i luftsex


Hon kom, hon såg...ade, hon segrade

Det började med att jag hittade den här bilden. "Best wedding ever" var rubriken. Den självklara frågan: är detta från ett vääääldigt spexat bröllop, eller är det från något annat sammanhang? Kan man som brud verkligen gå upp på scenen, dra fram en fucking såg och bara: "AAAAAAAAAH JAG SKA SÅGA SÖNDER MIN VAGINA MOUHAHAHA½!!"?

Svaret var nej. Det visade sig att bilden kom från världsmästerskapen i luftsex. Ni vet hur man ibland brukar spela luftgitarr? Detta är sexets motsvarighet. Man torrjuckar, man suger gigantiska luftpenisar och man rider golvet. Intressant, tyckte jag. Så jag letade rätt på lite videos.



Det här var något i den mer sofistikerade klassen. Lite humor i början för att sedan övergå till en nästintill äkta erotisk stämning. Inte lustigt att den dyker upp som en av de första träffarna på YouTube! Som kontrast kan ni se den här:



Lite mer hardcore, kan man säga. En Günther-look-a-like som verkligen knullar skiten ur den där luften. Härligt!

Till sist: min favorit!



Det här är inte luftsex. Det är konst. Konst i dess ädlaste form. Den här killen berättar en historia om kärlek, saknad och... kåthet. Man blir ju alldeles tårögd!

Personporträtt av mig själv... av mig själv



Simon Krona pillar
på en sårskorpa vid ryggslutet. Det märks att han inte är riktigt van vid situationen. Under den senaste månaden på den nya skolan har han lärt sig de journalistiska grunderna. Hur man värderar nyheter, hur man skriver ingresser och hur man intervjuar, bland annat. Att själv vara intervjuoffer är däremot något nytt. Ibland stockar sig rösten som om han försöker säga alldeles för mycket på en gång. Ibland avbryter han sig själv för att formulera om meningen. Detta tvärtemot den bild många har av Simon Krona, den av den stora pajasen som ger allt för att få ett skratt.

Sängen är obäddad. Varenda kvadratcentimeter av TV-bordet är fyllt av gröna Carlsberg-burkar, vinflaskor och som kronan på verket: en halvt uppäten parisare. Spotify är uppstartat och en Håkan Hellström-låt spelas på låg volym. Simon Krona medger att festandet är en stor del av hans liv, även om han tycker att det är ganska patetiskt. Man borde kunna ha lika roligt utan alkohol, och man borde kunna vara lika social nykter som full, men allting blir bara så mycket lättare med Carlsberg-burkarna.

Han kommer ihåg sin första riktiga fylla. Han var 16 och på besök hos en gammal kompis i Småland. På kvällen vankades det fest och Simon Krona drack vodka med en grön drinkmix av okänd sort. Det hela slutade med att han fick göra en hink sällskap inne i den avstängda bastun. Då var det knappast roligt, men nu ser han tillbaka på minnet med ett leende.
-I flera år kallade mina Smålandskompisar mig för bastu-Simon, säger han. Det var såklart meningen att jag skulle skämmas för öknamnet, men i hemlighet var jag stolt över att äntligen vara en i gänget, en som hade druckit sprit och spytt.

Att vara en i gänget har varit centralt i Simon Kronas liv. Det började tidigt, någonstans i låg- eller mellanstadiet, då han befann sig i någon form av ingenmansland mellan det coola gänget och töntarna.
-Jag kommer aldrig att glömma känslan av att tillbringa rasten ensam, säger han. På ett vis förföljer känslan mig än idag. Varje litet misslyckande påminner mig om hur det var att stå där och inte veta vart man ska ta vägen. Då känner jag mig som en osäker liten pojke igen.
Under en lång tid försökte han anpassa sig efter alla andra, men till slut förstod han: nyckeln är att göra tvärtom, att bara vara sig själv och se sin unika personlighet som en tillgång till gruppen. Man får inte skämmas för sig själv, det är ett av hans ledord.

Det är mycket IKEA över Simon Kronas 50 kvadrat stora etta. Han är inte den som slösar pengar på dekorationer, utan det är funktionalitet som gäller. På väggen hänger en stor platt-TV. I hallen står en till synes onödig Billy-bokhylla. Med undantaget för ett par DVD-boxar av Sopranos är den tom. Men han menar att den kanske kommer att fyllas upp i framtiden. Med vad? Ingen aning.

Jag för in samtalet på kärlek. Simon Krona skruvar på sig. Pratar lite långsammare, noggrann i ordvalet. Efter en stunds prat är han tillräckligt bekväm för att prata om det obehindrat. Hans huvudbudskap verkar vara att det alltid slutar i tragedi. Ändå går det inte riktigt att värja sig. Alla människor behöver kärlek, eller "bekräftelse" som han kallar det. En kärleksrelation är inget annat än ett gemensamt utbyte av bekräftelse. Samtidigt är han noga med att poängtera att detta inte är samma sak som att inte tro på kärleken. Känslorna blir inte mindre äkta för det.

Hur det går för honom själv? Han har svårt att hålla alla flickor ifrån sig, skojar han först, men blir sedan allvarlig.
-Jag vet inte riktigt. Jag är lite sådär småförälskad hela tiden, men är alldeles för rädd och töntig för att göra någonting åt det.

När Simon Krona får leka pajas och har alla ögon riktade mot sig trivs han som bäst. Sannolikheten är då stor att han drar till med ett grovt skämt, en striptease eller gör någonting annat som tänjer på gränserna. Allt som är provocerande, kaxigt eller rent självförnedrande är bra. När jag ber om ett exempel på sådan humor börjar han plötsligt sjunga med i No Doubt-låten som spelas på datorn. Detta på ett högljutt och mycket, mycket falskt sätt. Jag täcker för öronen. Försöker hålla mig, men till slut brister det. Det är omöjligt att inte skratta åt den här galenskapen.

"Det är en principsak"

Ett par av mina kompisar vägrade för ett tag sedan att skaffa facebook. Nu har de naturligtvis det, men det krävdes en del tjat och många goda argument för att de skulle överge sin princip. För det var så det hette, varje gång jag frågade varför de inte skaffade facebook kom svaret "det är en principsak". För många stannar tankeverksamheten där. "Men jahaaaaa, en princip kan man ju inte bryta mot!" Som den supermänniska jag är pressade jag min opponent vidare: "Men vad är det som står bakom denna princip? Varför är det en princip att inte skaffa facebook?" Då blir det plötsligt svårare att svara.

Jag kände på mig hur gärna de ville dra till med "det är en principsak" igen, men det hade framstått som väldigt dumt i sammanhanget. De kanske inser att ordet har använts felaktigt redan från första början. En princip ska kunna stå på egna ben. I och med att extremt många människor har facebook och att det samtidigt finns extremt många som inte har det känns det dumt att sträva efter en princip åt något av hållen.

Jag tror snarare att mina vänner ville hävda sina unika identiteter. När alla andra skaffar facebook vill de gärna stanna kvar och vara utan så att de känner sig mer unika. Det är helt naturligt. Samtidigt finns det en kraft som drar oss åt andra hållet - viljan att vara som alla andra. Jag tror t.ex. inte att många skulle ta chansen att omlokalisera sitt könsorgan till pannan. Man hade ju varit sjukt unik, men det hade inte sett så bra ut på passfotot. Dessutom hade det varit jobbigt att onanera... ja, ni fattar min tanke.

Vad jag vill komma till är att jag är emot principer så som det används i vardagligt tal. Det är onödigt att sätta upp en regel som ska följas när det alltid finns undantag då man måste bryta mot regeln. Du kanske har en princip som säger att du aldrig ska röka. Tänk om du fick huvudrollen i en film där regissören vill att du ska göra en kort rökscen. Hade du fortfarande sagt "det är en principsak"? Du kanske har en princip som säger att du aldrig ska vara i slagsmål. Tänk om någon börjar puckla på din bästa vän på krogen. Du kanske har en princip som säger att du aldrig ska döda. Tänk om du får valet att döda en person för att rädda många andra.

Så sluta säga att det är en principsak och kom med riktiga argument istället!

Musikens baksida

Musik. Det finns överallt, i alla sammanhang, var du än befinner dig. Häromdagen började jag tänka på det här med låttexter. Vissa är helt lustiga. Jag gillar verkligen Lars Winnerbäck, men hans texter är ibland (...oftast) helt obegripliga. Här är en bit från hans låt Elden:
"Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann, iallafall nära mig!
Har du hittat hem? Ja jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig.
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt,
det är så mycket man borde ha klarat av vid det här laget och bestämt!
Å det har inte samma charm att raggla hem klockan fem
det är inte lika inspirerat nu som 1995, om du minns?"
Såvida inte Winnerbäck har drabbats av temporär personlighetsklyvning måste jag säga att det är en ganska lustig text. Det ser ut som att han hela tiden avbryter sig själv mitt i tanken för att sedan säga något helt annat. Jag menar, hur ofta brukar man prata om huruvida någonting har brunnit eller inte? Vem är på rymmen? Hur kan man kalla att raggla hem klockan 5 "inspirerat"? Och varför just 1995?


Å det har inte samma chaRRRHUR RARA HURRA DURR LUL KRULLILULLILILLIII

Nu kommer väl ni Winnerbäck-fans där ute med invändningen: "men asså hallå! han försöker ju typ säjja ett ljupare budskap med täxten jöööh!!" Jovisst, det försöker han säkert. Men det är rena da Vinci-koden. När ni har knäckt alltihop får ni gärna återkomma. Han har själv sagt att ibland förstår han inte ens sina egna texter.

Likväl lyssnar vi på musiken och tänker: "Åh det är precis så här jag känner! Jag förstår exakt vad han pratar om!", även om vi vid närmare analys kanske inte förstår alls. Jag är en av dem. Om man hade använt den här texten i något annat sammanhang än just musik hade det inte alls låtit lika bra, eller hur? Ni som inte har hört låten tidigare kan nog vittna om det. Tänk er samma text fast i en dikt, till exempel. Det hade bara varit tjatigt.

Min teori är att musik påverkar oss så pass mycket känslomässigt att vi tappar vår observations- och analytiska förmåga, vilket kanske är hela poängen. Det är nog ingen slump att musik används i så många sammanhang där det kan vara bra om folk slutar tänka, d.v.s. blir lättare att manipulera. På både gott och ont. Jag tänker på främlingsfientliga metalband, filmindustrin, klädaffärer, mataffärer och de flesta (om inte alla) religiösa samfund. Alla med målet att framhäva det positiva och försöka gömma bristerna. Det förvånar mig att det inte verkar användas lika mycket inom politiken. Det kanske ger ett oseriöst intryck, eller så är det helt enkelt tradition att inte använda musik.

Jag säger inte att musik är dåligt. Jag säger bara att musik kanske har mer makt över oss än vad vi tror.

Senaste inlägget var sjukt ointressant

Ja, det var bara det jag ville säga. De flesta frågorna var slutna, d.v.s. man kunde bara svara ja eller nej. Det ser ut som en jävla OKEJ-intervju. Inte okej. Verkligen inte okej.

Har du fem minuter att slå ihjäl? Varsågod!

1. Var hittade du den här listan?
Elins blogg.

2. Var är dina föräldrar födda?
Eeeeeh... Jag har banne mig ingen aning. Det lär ju vara antingen Växjö, Ljungby eller Ronneby, eller nåt sånt? Mamma, hjälp!

3. Vad är det senaste du installerade på datorn?
Hamachi, för att kunna lira Civilization 5 över ett VPN. Ni fattar inte nä, jag vet. Hur som helst funkade det inte. Fail.

4. Vilken är din favoritrestaurang?
Det är inte så att jag går på restaurang särskilt ofta, men Svarta Oliver nära Vasastan är nice.

5. När badade du i en pool senast?
Kungälvs utomhussimbad, någon gång i somras.

6. Har du varit med i någon skolpjäs?
Ja, om man nu kan kalla vår version av musikalen Grease för en skolpjäs. Jag spelade Putzy, pajasen som tittar under flickornas kjolar. Tyvärr fick jag inte göra det i den här versionen.


Travolta var lite stiligare på den tiden

7. Hur många barn vill du ha?
Herregud, barn finns inte i min värld just nu! Men jag tror nog kanske eventuellt att jag möjligen vill ha åtminstone ett barn någon gång.

8. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Har ingen speciell stil jag inte gillar. Det handlar i så fall om enskilda låtar.

9. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
Hmmm nä inte riktigt. Det beror på hur partierna sköter sig under den här mandatperioden.

10. Vad har du för TV-kanaler?
1 - 6, TV4+, Kanal 9, MTV, ja, alla de där vanliga kabel-tv-kanalerna.

11. Har du åkt moped någon gång?
Ajjemän, har till och med EU-moppekörkort *sväller av stolthet*

12. Har du busringt någon gång?
För det mesta var det mina lite coolare kompisar som busringde och frågade chans på tjejerna medan jag tittade på. Någon gång lär de väl ha tvingat mig att ringa jag också, men det är inget jag minns tydligt.

13. Har du fått felparkeringsböter?
Japp. 200 spänn för att ha parkerat på Maxis kundparkering i mer än två timmar, vilket man tydligen inte fick utan att ha någon plastbricka från jobbet innanför rutan. Fatta vad jobbigt för P-vakten att kolla vilka bilar som står där och sen tvingas gå tillbaka två timmar senare för att kolla! Hur orkar de?

14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Innan jag dör ska jag ha gjort detta. Annars är jag ingen människa, utan bara en liten lort. Förhoppningsvis dör jag inte i samband med de här aktiviteterna. Det hade varit epic fail, fast ändå epic win, för då hade jag åtminstone gjort det INNAN jag dog!

15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Thailand, Phuket.

16. Har du en egen trädgård?
Nej, tack och lov!

17. Vilken är din favorit bland tecknade serier?
På TV är det väl Family Guy. Annars finns det ju en hel del coola serier på nätet:
http://www.smbc-comics.com/
http://abstrusegoose.com/
http://xkcd.net/

18. Kan du alla orden i nationalsången?
Två verser, ajjemän! Jag är ju en sådan nationalist, liksom! Kungen, fuck yeah!

19. Badkar eller duschkabin?
Jag hade så gärna haft ett badkar. Tänk er, man kommer hem från en hård dag på jobbet en fredagskväll, sätter på skön musik, knäcker en öl, glider ner i ett ångande badkar och drar en liten, liten............

20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Jag såg A-team nu i veckan, hur skön som helst! :D

21. Favoritpizza?
Kebab pizza spe ci al så klart.

22. Chips eller popcorn?
Popcorn har ju typ en helt försumbar densitet, det vill säga det är som att äta luft, så jag kör på chips.

23. Vilken färg på läppstift använder du?
Jag gillar ganska nakna, rosa färger som liksom framhäver det naturliga i mina läppar. Ibland får jag ett ryck och kör chockrött för att få uppmärksamhet.

24. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
Nej.


Detta är första bildträffen man får om man googlar på jordnötsskal.

25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Nej.

26. Apelsin- eller äppeljuice?
Apelsin.

27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Med min familj på Avalon, för att fira brorsans 20-årsdag. Det var en trerätters bestående av löjrom och champagne till förrätt, typ kalvrygg eller nåt sånt där till varmrätt och lakritsskum + hallon + ??? till efterrätt. Det kan låta skumt, men det var riktigt, riktigt, riktigt gott faktiskt!

28. Favoritchoklad?
Marabous mintkrokant. Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm.

29. När röstade du senast?
19 september.

30. När åt du en hemodlad tomat sist?
Tror aldrig jag har gjort det. Och hur random är inte den här frågan egentligen?

31. Har du vunnit en prispokal någon gång?
Mja, som medlem i ett hockeylag har jag gjort det flera gånger!

32. Är du bra på matlagning?
Värde. Lös.

33. Klarar du att tanka själv?
NÄH JA FATTAR LIKSOM INGENTING JAG KÖR FRAM TILL TANKAPPARATEN MEN DET LIKSOM HÄNDER INGENTING SÅ JAG KÖR PÅ DEN LITE FORTFARANDE INGET SOM HÄNDER SÅ DÅ ÅKER JAG ALLTID DÄRIFRÅN, FNISS!

34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
Jag har varit sugen på det där träningsredskapet som sänder elektriska impulser till musklerna. Bara för att få veta hur det känns liksom. Men nej, aldrig köpt.

35. Pepsi eller Coca Cola?
COCA COLA FFS! Men ibland, när det var väldigt länge sedan man drack Pepsi kan det vara skönt med omväxling, faktiskt.

36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Maxiskjorta + gråa arbetsbyxor, ja.

37. Vad var det senaste du handlade?
Mjölk, smör, bröd, cola, fryspizza. Som vanligt.

38. Har du kräkts offentligt?
Det har väl alla gjort någon gång?

39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
Sanna kärleken, om den finns! :D

40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
Att tro på kärlek vid första ögonkastet känns fruktansvärt naivt. Eller ptja, det beror väl på hur man definierar kärlek. Om vi går efter min definition, att det är en samling instinkter som gör att vi strävar efter att producera avkomma och ge dem en trygg uppväxt, så ja, första ögonkastet kan nog vara en del i den processen.

41. Har du ringt något betalnummer?
Om jag ändå hade haft råd...

42. Kan man vara vän med sitt ex?
Det finns ju folk som är det, så uppenbarligen KAN man vara det. Däremot tror jag inte att det funkar i de allra flesta fallen.

43. Vem var det du besökte på sjukhus senast?
Ehm... jag vet inte. Om det är någon som har legat på sjukhus så är det ju jag. Tror aldrig att jag själv har besökt någon.

44. Hade du mycket hår som liten bebis?
Nä inte direkt ^^ 

45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Välkommen till mobilsvar för... noll... sju.... noll... åtta...

46. Vad har du i din väska?
Papper, kursböcker, trasiga hörsnäckor, kvitton, papper, ibland laptopen, pennor, papper, en mapp som jag BORDE ha pappren i, en CD-skiva av okänt innehåll och mer papper.

47. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Smetar in mig i bulldeg och ropar "jag är en båt, jag är en båt!" tills grannarna ringer på.

48. Vad är du tacksam för idag?
Jag känner mig tacksam för att gå på en linje där jag känner att jag passar in och att How I Met Your Mother har gått in på en ny säsong!

Slowpoke-Simon noterar: säsongstart av HIMYM



Igår kom det till min kännedom att jag hade missat att hela TRE avsnitt av How I Met Your Mother har kommit sedan det hade säsongsstart för några veckor sedan. Gotta catch up.

Vill också påminna alla mina manliga läsare, just det, NI TVÅ, att på onsdag 13 oktober är det International Suit Up Day! Då ska alla ha på sig kostym. Det spelar ingen roll om du jobbar på McDonalds eller studerar, du SKA bara ha kostym! Detta för att ära Barney Stinson, the legend! Hittills har 645 008 personer världen över anmält sig till evenemanget på Facebook. Är du en av dem? Är du man eller mus? Man, säger du? Bevisa det den 13 oktober!

Medal of Honor presenterar: logik


Det här med att vara tankspridd

Jag sitter i föreläsningssalen och tittar på en Powerpointpresentation om olika typer av berättande, journalistiska texter. Anteckningsblocket framför mig är tomt. Pennan ligger bredvid, oanvänd. Här och var syns urdruckna kaffemuggar på de små bordsytorna. Det doftar av gammal byggnad, blyerts, tjejparfym.

Läraren bläddrar till nästa slide och krafset från sisådär 25 pennor fyller upp rummet. Min ligger kvar. Jag tänker på bacon. Det är gott, men fett. Så fett att mamma kunde se spår av det i min diskho senast hon var på besök. Undrar hur lång tid det tar innan jag måste göra en genomkörare med ajax där igen? Hur lång tid tar det för fettet jag häller ut i hon att ackumulera sig till den grad att det syns? Två veckor? Tre månader?


Mmmmm.... bacooon

Slidebyte. Krafs. En eftersläntrare smyger in genom dörren och slår sig ned bredvid mig. Han börjar anteckna på sin iPhone. Jag betraktar tjejen framför mig. Hennes hår glänser. Jag undrar hur mycket arbete som ligger bakom. Hade jag själv klarat av att leva mitt liv och samtidigt vara snäll mot mitt hår, min hy och allting? Just det, måste tvätta lakanen idag. Någon blödde på min säng när jag hade förfest i helgen. Först trodde jag att det var någon stackare som spontant hade fått näsblod, men efter att mamma hade kommit med den bekväma upplysningen att flickor visst kunde få mens helt plötsligt och dessutom blöda genom både trosor och byxor utan att märka någonting kändes ärendet mer akut.

En klasskamrat räcker upp handen och frågar vad som är skillnaden mellan en krönika och en kolumn. Hur ser min ekonomi ut? Kommer jag att kunna spara någonting den här månaden? I lördags fick jag ju i alla fall öl från min bror. Eller tja, dealen var väl från början att jag skulle KÖPA den av honom, men han har inte frågat om pengar så det är väl bara till att hålla tyst om det tills han har glömt bort det. Hehe, sucker!

Något bygge utanför börjar låta. Plötsligt får jag en himla lust att börja sjunga på "Alla som inte dansar är våldtäktsmän". Jag hejdar mina fingrar från att trumma i takt mot bänken. På den vita duken står det någonting om att början och slutet är viktiga i ett reportage. Alla antecknar. Jag känner mig lite irriterad. Hur svårt kan det vara att lära sig stava till våldtäkt? Alla fjortisar envisas med ck. "Asså jag tycker våldtäckt är så dåligt, bah." Irriterande.

Läraren börjar avrunda. "Jag tror inte att jag kommer fortsätta ända till tolv, men... vi kan väl ta en bensträckare nu ändå?"

Puh, äntligen får man tänka på något annat än skolarbete för en stund.

Pinsamma preventivmedel!

Idag kom det på tal att jag har skrivit mycket om snoppar på sistone. För någon vecka sedan skrev jag "5 anledningar till att snoppar är onda" och nu nyligen "Mer kukfakta".

"Det värsta är att det är det enda du skriver om!" sa Kim. Kim som i tjejnamnet, alltså. Men herregud, sa jag. TVÅ INLÄGG! Två inlägg på nästan ett års bloggande! Blir jag en snuskhummer bara för det?

En halvtimma senare hade jag och ett par klasskamrater varit ute på rast och skulle in till datorsalarna igen. Jag var först fram till dörren, så jag plockade upp mitt passerkort ur plånboken och öppnade. Jag gick in, bara för att höra Jessica bakom mig.

-Eh, jag tror någon tappade en... kondom.

Jag vände mig om. Och mycket riktigt, där låg den. RFSU:s kondom "Thin" som hade legat i min plånbok, "utifall att". Med de röda små hjärtana på skulle man kunna missta det för något oskyldigt, något gulligt som inte har någon som helst anknytning till penisar och sädesvätska.


Thin - kondomen för dig med smal kuk

Jag visste inte om jag skulle tycka att det var pinsamt eller coolt. Pinsamt för att de kanske trodde att jag är en sådan som har sex lite hur som helst. Coolt för att de kanske trodde att jag är en sådan som har sex lite hur som helst. Oavsett gällde det att spela sina kort rätt. Det var ingen idé att låtsas som att den inte var min. Antagligen hade de sett den falla ur min plånbok. Så jag gjorde det enda en person vid sina sinnes fulla bruk kan göra i den här situationen: skämta bort det.

-Eh, haha! Ja just det... Alltid redo! Ja, jag är ju påvemotståndare. Det här är mitt sätt att säga fuck you till påven!

Det funkade. Tror jag. Förutom ett och annat osäkert leende och ett hysteriskt fniss från Sebbz så fick det inga fler påföljder.

När jag satt på tåget hem hände det igen. När jag skulle plocka upp mitt västtrafikskort för att visa konduktören kände jag något som snuddade vid mitt lår. Jag tittade ner, och se på FAN, där ligger kondomhelvetet på golvet igen! KONDOMIDIOT, VAD VILL DU!? VILL DU FLY? GÖR DET DÅ! JAG BRYR MIG INTE! DU ÄR SÅ FAKKING VÄRDELÖS ÄNDÅ!

Diskret försökte jag sparka in den lilla plastförpackningen under sätet. Och ja, jag satt i ett sexmannasäte, och ja, en man i 50-årsåldern satt mittemot mig. Hade han sett det? Ser jag inte ett undertryckt leende i hans ansikte? Jo, självklart måste han ha sett det.

Jag lät den ligga kvar och lämnade tåget med en lätt rodnad i ansiktet. Antagligen satt de alla där inne i vagnen och skrattade åt mig. "Såg ni fjanten som tappade kondomen?" skulle någon säga. "Ja! Tur att han inte lär behöva den då! Titta där är han!" skulle någon annan svara och peka på mig genom fönstret.

Med andra ord: den här dagen har inte varit särskilt bra för mitt case, om man säger så. Jag får väl helt enkelt erkänna att jag är en pervers jävel som bara kan prata om snoppar, vaginor och kondomer. Lika bra att byta namn på bloggen när jag ändå är i farten. Kiss- och bajsbloggen ska den heta. Din kuk i solskenet.

Slowpoke-Simon noterar: säsongsstart av Dexter



Det var meningen att jag skulle slänga upp det här inlägget för en vecka sedan då säsong 5 hade premiär, men jag tror att jag blev alldeles för deprimerad av det första avsnittet. Deprimerad på ett bra sätt.

Det var hemskt. Men man behöver nog känna den där känslan ibland, i synnerhet om man är ett känslokallt monster som jag. Så att man vet att man lever, liksom.

Nu ska jag se andra. Grym serie <3<3<3

Mer kukfakta



Häromdagen skrev jag om varför snoppar är onda. Efter att nu ha fått lite perspektiv på saken (ja, jag köpte in massa speglar så att jag kunde se på den ur olika vinklar), och dessutom insett hur tacksamt det är att skriva om könsorgan på bloggen, kom jag på att jag har glömt en av de absolut viktigaste anledningarna till varför snoppar är onda. Det stavas blue balls, eller vem-fan-vare-som-sparka-mig-i-pungen-syndrom på svenska.

Blue balls är någonting män/pojkar får när de är sexuellt upphetsande under en lång tid utan att få ejakulera, eller "spruta ner någonting viktigt, typ identifikationshandlingar" på svenska. När en penis är erigerad (sträcker på sig) minskar blodflödet till testiklarna (bollarna), vilket resulterar i att vissa muskler slappnar av och gör så att mer kroppsvätska kan ta sig in i penis än vad som kommer ut. Detta är nödvändigt för att överhuvudtaget få stånd.

Om man inte får orgasm illa kvickt stockar sig blodet i regionen och syrebrist uppstår. Med andra ord: det börjar göra ont utav bara hellskotta. Den enda bra fungerande behandlingen är att komma.

Så vad betyder detta i praktiken? Jo, att om du NÄSTAN får ha sex så är du körd. Det måste vara naturens sätt att säga till oss killar att skärpa till oss. Om ni inte kan göra det riktigt är det ingen idé att ens försöka, säger den. Det finns inga garantier. Om en tjej stöter på dig är det lika bra att tydliggöra saker och ting redan från början. "Jag har ett kontrakt här som, om du skriver på, gör dig skyldig till att betala tiotusen kronor i skadestånd i fallet att jag skulle få så kallade "blue balls" till följd av en förlängd kontakt av sexuell natur oss emellan."

Hon hade nog blivit ganska förvirrad, men det kanske bara är en fördel. "Jag fattar ingenting, men han är ju så jävla sexig så jag får väl ta och skriva på ändå."

Tydligen kan tjejer också få någonting liknande. Då heter det istället Blue Walls eller Blue Curtains. I praktiken är detta fenomen självklart i hög grad hypotetiskt, då alla vill passa in i de könsroller som har tilldelats dem. Den som sätter gränsen för vilken grad av sexuell kontakt som gäller är tjejen. Något annat hade ju varit befängt. Killen ska alltid, oavsett, vilja gå hela vägen medan tjejen endast efter att ha övervägt sina chanser att komma undan den stora slampstämpeln kan ta ett välinformerat beslut.

Slutsats: se till att få ut satsen, till slut!

Hej hej bloggen!

Idag har jag jobbat på jobbet, hihi! :D Plockade upp bananer, tomater, gurkor, sallad, king edward potatis, asterix potatis, fast potatis och delikatess mandel potatis.

Och åååååååh sån söt liten unge jag såg i en barnvagn där! :D Ville bara ta den och ruska om den så fin var den! Bebisen! Mwäääh hahaha!

Nu sitter jag o äter kebab pizza special!!!!1 :D:D Så jävla gooott! Man vill bara ha mer o mer ju mer man äter, desto mer man äter ju mer vill man ha ju!

Ska sätta mig ner och läsa ut boken sen och skriva recention! Ja är så jävla bra på att läsa o skriva hahaha!

Hejdå bloggen, skriver mer sen, puss, <3<3 :D

Totally. Makes. Sense.

Kom hem lite så här småberusad från en middag. Och så ser jag den här:



Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tror de gillar pudding. Men jag är inte helt säker.

Vad Civilization 5 kan göra med en helt vanlig kille

Jag sitter på tåget till stan för att göra tenta. Jag tänker på hur jag ska kunna skapa fred med Aztekerna och Siam (Thailand, med andra ord). Ska jag erbjuda dem guld eller ska jag bara låta dem trötta ut sina trupper mot mina stadsmurar tills de ger upp?

Jag sitter på föreläsning. Det enda jag tänker på är hur jag ska hantera egyptiernas framryckning söderifrån. De verkar inte vänligt sinnade. Ska jag rusta upp eller ska jag expandera mitt territorium?

Jag sitter och undrar om jag borde bygga upp en flotta och expandera till en annan kontinent. Plötsligt kommer jag på att jag ju befinner mig i en konversation med en polare. Vad var det vi pratade om nu igen? Tycker du inte det, frågar han.

Jag lägger en tyst förbannelse över det beroendeframkallande spelet.

RSS 2.0