7 sekunder

Bom-bom. Bom-bom. Bom-bom. Plötsligt upphörde mitt hjärta att slå. Inget dunk hördes. Mitt blodomlopp stannade. 25 biljoner röda blodkroppar skrek efter hjälp. En del av dem ville lämna av sitt syre, en del ville hämta nytt. Och jag kände ingenting.

Hur gammal kan jag ha varit? Tio? Elva? Det var ett dramatiskt dygn. Jag hade under några år känt av någonting i hjärtat. Ibland fick det ett ryck och började slå extremt fort. Attackerna pågick oftast bara i några minuter, men ibland fortsatte det i flera timmar. Jag minns hur jag låg i min säng under en pågående attack, alldeles kallsvettig, och lyssnade på pappa när han pratade i telefon.
-Jag vet inte om det är jag som räknar fel men... jag får det till att hans puls ligger på 270.
Jag minns egentligen inte den exakta siffran. Jag vet bara att den var långt över det normala för en liten pojke som inte ens anstränger hjärtat.

De ville ha in mig till sjukhuset så att de kunde ta EKG medan den faktiska attacken pågick, vilket de aldrig hade lyckats göra innan. Det brukade hinna gå över innan de hade fått på mig alla pluppar. Men den här gången lyckades de.

I väntan på läkarnas analys av resultatet låg jag i sjukhussängen och pratade med mamma. Jag hade roliga proppar i näsan som gav mig syrgas. Attacken hade gått över. Utanför fönstret var det natt, och det kändes som att den på något sätt spred sig in till sjukhusrummet. Stämningen var liksom dunkel. Allting pekade mot att vi skulle få ännu ett "vi vet inte" från läkarna.

Plötsligt kände jag mig lite kylig.


GIVE HIM 20 MILLIGRAMS OF.... wait, what?

Det som hände sen är jag väldigt osäker på. Som jag minns det hände inte så mycket alls. Någon sköterska kom in och tittade till mig och sen var det bra igen.

Mina föräldrar har en annan version. Antingen somnade jag in ett tag, eller så förstod jag inte alls vad som hände. Jag kan tänka mig att man inte vill skrämma upp en liten pojke med "ditt hjärta stannade precis!", så det är möjligt att jag aldrig förstod någonting förrän ett tag efteråt.

Enligt mina föräldrar rusade en himla massa folk in i rummet och rotade omkring bland utrustningen som skulle sätta igång mitt hjärta igen. Efter tio sekunder började det slå igen, helt av sig självt, sa de. Jag vet inte om mina föräldrar är den pålitligaste av källor när det gäller den här tiden, så själv skulle jag gissa på sju sekunder. Sju sekunder där jag faktiskt hängde mellan liv och död. Eller så bestämde sig mitt hjärta för att chilla en stund bara.

Tydligen skulle det krävas en nära-döden-upplevelse för att doktorerna skulle förstå vad som var fel med mig. Som ni säkert vet är det elektricitet som får hjärtat att slå. Denna elektricitet leds genom hjärtat via speciella ledningar. Jag hade en extra sådan ledning, så att elektriciteten ibland kunde få för sig att ta en genväg.

Hjärtrusning, kallas det. Bland vuxna är det relativt vanligt, t.ex. Peter Forsberg har haft samma sak. Bland barn är det däremot väldigt ovanligt. En doktor nämnde att det fanns typ 7 barn i hela Sverige som hade det, så det var inte så lustigt att det tog sådan tid att ge mig en diagnos.

Nu är jag opererad för det och lever ett liv i frid och fröjd! Det finns inget ont som inte för något gott med sig, heter det va?

5 anledningar till varför snoppar är onda



Folk tycker att tjejer har det svårt. Ja, de har ju mens, barnafödande, prestationsångest, ångest över att de äter för mycket, ångest över att de äter för lite, ångest för att de har för små bröst, ångest för att de har för få par skor, modehets, ryggont, löneskillnader, fysisk sårbarhet, äckliga killar på krogen, våldtäktsmän och ett allmänt ojämställt samhälle att klaga över.

Så brukar resonemanget gå. Men tjejer, HAR NI NÅGON ANING OM HUR DET ÄR ATT HA EN PENIS EGENTLIGEN? Det är FRUKTANSVÄRT! Jag hade gjort vad som helst för att att få blöda några dagar i månaden om jag kunde slippa allt vad det innebär att ha snopp! Här får ni veta varför:

1. Morgonståndet
Vissa morgnar är svårare än andra. Då vaknar man med full fräs under täcket, så att säga. Oftast är man kissnödig utav bara fan. Om min penis hade kunnat prata hade konversationen gått ungefär så här:
-Godmorgon Simon!
-Kurt! Vad gör du uppe?
-Jag tänkte att jag skulle gå upp lite tidigare och kolla läget liksom. Var ganska värdelöst i och för sig, är ju helt mörkt här...
-Okej. Shit vad pissnödig jag är, måste på toa.
-Nepp.
-....Vadå "nepp"?
-Jag tänker inte låta dig pissa nu. Åtminstone inte så att du kan träffa toastolen.
-Men så kan du ju inte göra! Jag behöver pissa, NU!
-No can do.
-Kurt?
-Ja?
-Jag hatar dig.
-Hopp.
Så är det verkligen! Varje morgon vaknar män världen över upp till en moment 22-situation. För att kunna tömma blåsan måste man få ner ståndet. För att få ner ståndet måste man tömma blåsan. Jag vill inte gå in närmare på hur jag brukar lösa det, men jag kan säga att det involverar våld och en skiftnyckel.

2. Icke-ståndet
Tro det eller ej, men det finns faktiskt situationer då man vill ha stånd. Kanske har man ingenstans att hänga sin galge. Kanske vill man mäta den. Eller så vill man ha sex.
-Kurt, vad håller du på med?
-zzz.....
-KUUUUUURT!
-Men JA?! Vad vill du?
-Kan du inte komma hit lite?
-Nepp. Är för trött. Dessutom är du för full.
-Neeeej, det är jag inte alls det! Kom igen nu, jag har ju en tjej här! Båda hon och jag vill att du ska komma! Jag kan klappa dig lite om du vill?
-Men nej, sluta nu, låt mig sova!
-Kurt. Lyssna på mig nu. Jag har inte fått ligga på... jag vet inte hur länge. Jag gör vad som helst. VAD SOM HELST, bara du kommer ut nu!
-Sorry, bro.
-KURT, DET HÄR ÄR EN NÖDSITUATION! NU GÖR DU SOM JAG SÄGER!
-Nope.
Okej, nu överdrev jag lite. Har inte så svårt att få upp den. Det är väl mer... eh... tjejdelen av historien som är lite... problematisk. Men jag är inte bitter. Det är lugnt. Att krama kudden och blunda funkar lika bra, liksom. Inga problem.

3. Att man kan fastna med den i en obekväm position i åkattraktionen Top Spin
Nu vet jag visserligen inte om den finns kvar fortfarande, men ni som har åkt Top Spin på Liseberg vet att säkerhetssystemet spänner åt VÄLDIGT hårt kring de känsliga regionerna. En gång hann jag inte "rätta till den" förrän bommarna hade börjat spänna åt omkring mig. Slutresultatet blev en helvetesfärd där jag i ca 1,5 minuter fruktade för mitt (under)liv.


Och så kände jag mig lite gay som satt i en så pass rosa grej

Kanske är det på grund av den här färden som Kurt strejkar ibland?

4. Randomståndet
-Tja!
-MEN FÖR I HELVETE KURT! JAG SITTER FAKTISKT PÅ FÖRELÄSNING!
-Ja, vadå då?
-Vadå vadå då? Jag tänker inte ens på sex! Det finns absolut INGET som gör mig upphetsad här inne!
-Åjo, försök inte! Jag vet att du gillar Torsten lite!
-Torsten? Det är ju för bövelen vår lärare! Han är typ 64 år och har Super Mario-mustasch!
-Ja? Du gillar väl sånt? ;)
-Eller inte... Tänker du lägga av eller?
-No can do. Du får skylla dig själv som inte har rastat mig tillräckligt.
5. Man måste rätta till den... HELA TIDEN
Jag kan tänka mig att vi killar ser ut som kioskmongon när vi sitter på spårvagnen, i föreläsningssalen eller någon annanstans där det är högst olämpligt att se ut som att man spontanonanerar och pillar oss mellan benen. Ni kan vara lugna. Vi försöker bara "rätta till den". Detta innebär att man försöker lägga sin penis på ett sådant sätt att man maximerar komfortnivån. Efter cirka två minuter har snoppen av outgrundlig anledning lyckats inta en helt annan position och måste därför rättas till igen. Den här processen pågår dygnet runt och kräver en stor del av vår mentala kapacitet. Det är därför som tjejer ibland tror att vi är dummare än dem eller är enkelspåriga på något sätt. Om det nu är så beror det alltså på att vi lägger så mycket av vår tankeverksamhet på att kuken ska ligga bekvämt. Nu vet ni.

Slutsats
Tjejer har inte förstått vad det innebär att ha en penis. I själva verket är det oändligt mycket tuffare att ta ansvar för en snopp än vad det är att vara tjej.

Så tjejer, nästa gång ni klagar på hur samhället lägger press på er, tänk på att det finns de som har det värre! Tänk på att det finns de som inte kan kissa på morgnarna! Tänk på att det finns de som ständigt oroar sig för att deras könsorgan plötsligt ska gå till attack och skapa pinsamma situationer!

Idas sommarvisa

Är det inte något speciellt med Idas sommarvisa? Är den inte väldigt svensk, liksom? Den ligger väl någonstans där mittemellan mandelkubb och nationalsången på svenskhetsskalan, eller hur? Samtidigt väcker den så starka minnen.

Jag ser mig själv på skolavslutningen i trean. Solen skiner över Klöxhultsskolans fotbollsplan. Min kortärmade skjorta är orange och prydligt pressad. Mitt överbett är enormt. Håret kortklippt. Jag står tillsammans med min bästa kompis Robin och hoppas på att senare få följa med honom hem och leka med hans lego technic och spela hans nya datorspel; ett motorcykelspel där man kan använda kedjor, klubbor och andra tillhyggen för att slå ner sina motståndare. På scenen sjunger de Idas sommarvisa. Jag tänker att nu är det sommar.

Ja, nu när jag tänker på det har ju varenda skolavslutning varit precis likadan. Därför är Idas sommarvisa för mig en symbol för frihet och sommar. Varje gång jag hör den får jag den där varma känslan inuti. Jag känner också en slags vördnad, både inför sommarlovet och inför den arbetsinsats som man har gjort under året.

Varenda gång jag hör den vill jag bara lägga mig ner på marken och böla och tänka på alla fina minnen jag har från min barndom. Helt seriöst. Men jag håller igen per automatik. Det går bara inte.

Men visst är den fantastiskt fin?



.....okej?

Klockan är i skrivande stund 15:14. Inget har hänt. Ännu.

Har suttit som på helspänn i en halvtimma typ. Tittat på mobilens display. Förväntade mig att någon när som helst kunde ringa och gorma "VAR I HELVETE ÄR DU!?", eller kanske lite mer rakt på sak: "DU FÅR SPARKEEEN!". Jag ringde i och för sig jobbet i morse och kollade så att det inte var en jobbtid jag hade, men ändå.

Nu är klockan 15:21. Jag kanske klarar mig ändå.

Jag är rädd

Det jag visste: att jag skulle ha ett möte för grupparbete idag på förmiddagen.

Det jag såg på min almenacka i mobilen: mycket riktigt, möte klockan 11. Men sen står det en till tid. Klockan 15.

BARA klockan 15. Ingen kommentar, ingen plats, ingenting. Jag minns inte att jag har lagt in den här tiden. Någonting kommer att hända vid 15, men jag vet inte vad. Kanske är det deadline för någon inlämning jag har missat? Kanske har jag i sömnen bestämt en sex-date med Jessica Alba? Kanske är det då bäst-före-tiden för min mjölk går ut?

Jag har absolut ingen aning. Det här kommer att bli spännande!

|FesT ;pPPppP|



Igår var det födelsedagskalas för min kära arbetskamrat Emil. Han ville inte ha några presenter, utan bara festa loss med sina vänner liksom. På den punkten var han väldigt tydlig. Det hindrade dessvärre inte oss andra ifrån att köpa en barbara till honom. På förfesten gav vi henne ett så kallat blowjob och tog på henne en Maxiskjorta. Anna hette hon. Det stod på paketet. Jag ville kalla henne Sussie, det låter ju lite slampigare liksom, men mitt förslag hade inte så stor genomslagskraft. Vi pillade henne lite i anus. Det var roligt.

Så när vi kom till festlokalen överlämnade vi Anna till Emil och sjöng för honom. Han såg aningen förvirrad ut, men likväl glad. När vi var klara med sången sa vi "nä men här har du en seriös present" och gav honom ett svart paket. Han öppnade det, bara för att upptäcka att han hade fått ett kompletterande, uppblåsbart får på köpet. Jag var djupt avundsjuk, varför får jag aldrig sådana fina presenter, tänkte jag, men jag höll tanken för mig själv. Min hemliga barbara-fetisch skulle inte få förstöra hela festen.

Men vilken hejdundrande fest! Bra jobbat Emil!

För övrigt har jag installerat Civilization 5. Det är beroendeframkallande. Det är så beroendeframkallande att jag när som helst kan få ett ryck och avbryta det jag gör för att spe

Sanna vågar inte gå hem ensam

En fjärdedel av kvinnorna otrygga om nätterna


Männen är den grupp som utsätts mest för brott. Trots det känner sig många gånger fler kvinnor otrygga. En fjärdedel av kvinnorna känner sig oroliga när de vistas ute sena kvällar.
–Jag är rädd för att bli överfallen var jag än går, säger Sanna Åkerberg, 21.

Fler kvinnor än män oroar sig för att utsättas för brott, visar statistik från Nationella Trygghetsundersökningen. Hela 26 procent av kvinnorna uppger att de känner sig otrygga när de vistas ute sena kvällar. Tio procent väljer att stanna hemma. Motsvarande siffror för männen är sju procent som känner sig otrygga och en procent som stannar hemma. Detta trots att män oftare blir utsatta för brott.

Anita Heber har en doktorsexamen i kriminologi och har forskat kring människors rädsla för brott. Siffrorna förvånar henne inte.

–Det finns ingen stark koppling mellan utsatthet och rädsla, säger hon. Det finns de som aldrig har blivit utsatta och är rädda, samtidigt som det finns de som har blivit utsatta men inte är rädda.

Att kvinnor är mer oroliga än män beror på flera saker enligt Anita Heber. Könsrollerna som vi uppfostras till att passa in i är en av dem.

–Flickor uppfostras med att det är okej att vara rädd, medan pojkar  ska vara starka och orädda.

Hon nämner också sexualbrott som en orsak till oron. Många kvinnor råkar ut för de lite mindre allvarliga brotten såsom sexuellt ofredande, och blir på så sätt påminda om de grövre överfallsbrotten när de är ute sent.

Även medierna påminner kvinnor om brott de kan utsättas för. Ofta rapporterar man om brott där kvinnan är offret och mannen förövaren.

Sanna Åkerberg är en av kvinnorna bakom siffrorna. Hon berättar att hon alldeles nyligen blev förföljd av en man i 50-årsåldern när hon skulle ta bussen hem från Hjalmar Brantingplatsen.

–Han förföljde mig och försökte få kontakt med mig.Till slut vände jag mig om och sa till honom, men han bara fortsatte.

Detta är bara en i raden av obehagliga händelser Sanna har råkat ut för. Hon berättar om när hon bodde i Barcelona och blev antastad av en äldre man när hon var på väg hem från en fest.

–Han drog ner min tubtopp och tog mig på brösten, säger hon.

Sanna är tveksam till om samhället kan göra någonting åt otryggheten hon känner.

–Det känns inte som att samhället kan göra något, utan att det är mer upp till var och en.

Hon reser sig upp och börjar leta efter någonting i den lilla lägenheten. Till slut visar hon upp det hon letade efter: en liten burk självförsvarsspray.

–Jag fick den av mamma efter att jag hade sagt att jag tyckte det var jobbigt att vara ute ensam om nätterna.

Sanna berättar om hur hon har funderat på att gå en självförsvarskurs för att hantera rädslan. På den punkten är hon och Anita Heber överens – en självförsvarskurs kan vara ett bra sätt att minska den egna oron. Allting som ökar känslan av kontroll är bra. Ibland kan det handla om att läsa krimonologi och ta del av statistiken som finns.

–Jag har blivit lugnare sedan jag började läsa kriminologi, säger Anita Heber.

Samhället kan också på många sätt bidra till att öka tryggheten. Ett enkelt exempel är att sanera klotter, som kan göra skillnaden mellan en trygg och en obehaglig miljö.

Det som är positivt är att utvecklingen går åt rätt håll. Ända sedan man gjorde den första trygghetsundersökningen 2006 har otryggheten bland kvinnor minskat. Från 34 procent 2006, till nuvarande 26 procent. Bland männen har siffran hållit sig på en konstant låg nivå. Internationellt sett ligger Sverige bra till med en tryggare befolkning än genomsnittet.

–Det är viktigt att lyfta fram att de flesta inte är rädda, säger Anita Heber.


Arg läsare?

Fick en kommentar på mitt inlägg där jag skojade om att jag skulle rösta på SD:



Efter första raden var jag helt säker på att det var ironiskt menat. Efter andra raden började jag bli lite osäker, men tänkte att läsaren kanske var en sån som brukar ge "det där lilla extra". Sen börjar det argumenteras.

Nu vet jag verkligen inte.

Mitt inlägg var medvetet överdrivet så att ingen skulle kunna missförstå mig och tro att jag faktiskt röstade på SD. Kan det finnas människor som är så efter att de inte förstod ironin i mitt inlägg? Eller är detta bara ett synnerligen framgångsrikt troll?

Anonym, om du trollade: varsågod, du har gjort mig förvirrad. Om du verkligen menade det du skrev: hahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahha

Racerbajsaren



Detta är inte någon ny upptäckt från min sida. Jag har levt med det hela livet. Det har liksom varit en naturlag, och jag har inte kunnat göra någonting åt det.

Jag bajsar mycket snabbare än alla andra.

Jag kan inte förstå det. Vad är det som tar sådan tid? Folk tar med sig DRIVOR av tidningar in på toaletten för att ha någonting att göra under den långa tid då de tålmodigt trycker på för att få ut sitt avfall. Själv hinner jag inte läsa någonting av värde. Det går för fort. Dessutom, hur är det meningen att man ska kunna läsa en tidning medan man:

1. sitter i en så där lagom obekväm ställning.
2. bara har en hand tillgänglig (den andra är upptagen med att hålla ner korven Kurt så att den inte kysser muggens insida, eeew!)
3. spänner varenda muskel i kroppen.
4. lägger all mental fokus på en endaste sak. Att få ut bajset.
5. inte har någonstans att lägga tidningen. På golvet? Då är den för långt ifrån. I knät? Nä, då måste jag ju ihop med benen. Och det vill jag inte. Det känns ju helt stört att skita med benen ihop.

Nä, för min del är det in, ut, slut. Det tar inte mycket mer tid än att göra ettan. Förutom om jag är dålig i magen. Men jag sparar nog på de här detaljerna till något annat inlägg.

Tror bestämt att jag precis förstörde min sista lilla chans till att någonsin få en flickvän. Bra, Simon. Skitbra.

Har skrivit alldeles för mycket i skolan

Så det får bli en bild istället.



Sverigedemokrat tog bort mig som vän på Facebook!

Den här historian kan tyckas vara för bra för att vara sann, men låt mig försäkra er: allt jag skriver här är 100% sant.

Så det började med att jag såg en tjejs statusuppdatering. Jag har träffat henne typ två gånger totalt, så man kan knappast säga att vi kände varandra. Hon skrev någonting i den här stilen:
Men ÅÅÅH vad vi är mesiga i det här jävla landet!! Det är BRA att Sverige Demokraterna kommer in i riksdagen!!! Varför kan ingen i det lilla jävla landet lagom tänka LOGISKT!!
Min första tanke var såklart att hon trollade. Visst var det på gränsen till olämpligt, det är ju ett väldigt känsligt ämne. Men ändå. Om man nu gillar SD så gör man inte det öppet, tänkte jag.

Jag fortsatte titta på hennes profil. Hon hade gått med i grupper som "SD i riksdagen - ja tack!" och "Vi gillar lika". Hon hade lagt upp ännu en statusuppdatering i samma tema:
Men vad fan är det med alla, SERIÖST!? Sverige Demokraterna är INTE rasister! Om man inte har någon jävla aning om vad man pratar om så tycker jag att man kan hålla käft!
Hon menade allvar. Sverige Demokraterna. Jag tyckte det var lite kul att hon inte verkade veta hur man stavade till Sverigedemokraterna. Men det gör ju inte så mycket. Hon har liksom ett trovärdighetens ljus över sig. Jag ville lyssna på den här personen. Hon har något bra och viktigt att säga.

Hur som helst kunde jag inte hålla mig, utan kände mig tvungen att skriva något. Jag letade upp två artiklar jag hade läst om SD. En från Aftonbladet om SD-kandidaters nazistkopplingar, och en från DN om en SD:are som tror att invandrare har en "aggressiv gen". Jag postade dessa länkar tillsammans med kommentaren "Och så heter de Sverigedemokraterna, inte Sverige Demokraterna."

Vad jag förväntade mig:

a) Inget svar
b) Ett svar i stil med: "bara för att vissa är dumma behöver inte det betyda att alla är dumma!"
c) En lång utläggning om hur partiska medierna är

Vad som hände:

1. Hon tog bort min kommentar.
2. Hon svarade på min numera icke-existerade kommentar (oklart varför): "Oj, jag gjorde ett litet fel så nu går världen under!!!"
3. Hon kommenterade en av mina gamla, SD-kritiska statusuppdateringar (som är identiskt med detta blogginlägg) : "Du är ju löjligt dum."

Jag gillade hennes kommentar. Jag berättade vad som hade hänt för min kompis, som också bestämde sig för att gilla kommentaren.

Nästa gång jag tittade på hennes profil såg jag att hon hade tagit bort mig som vän.

Hopp. En Sverigedemokrat mindre i vänlistan. Jag gråter.


Så här såg jag ut när jag såg att Sverigedemokraten hade tagit bort mig som vän. Jag slängde ut hela jävla skärmen genom fönstret.

Fotnot: bilden är inte på något sätt tagen år 2007, i ett helt annat sammanhang.

HOUSE ÄR TILLBAKA



Min idol House är äntligen tillbaka! Säsong 7 är igång! Inte blir det sämre av att jag är helt dödsförälskad i Thirteen (Olivia Wilde)! Jag får väl slänga med en bild på henne också:



Här sågar "Vänsterpartiet" Simon Krona



Simon "Vanilla" Krona, 21, snart 22, lade upp ett inlägg om valet på sin blogg. Då kom en läsare under alias "Vänsterpartiet" och ägde honom.
-Jag betedde mig oacceptabelt och känner en ändlös ånger, säger Simon.

Det var idag vid middagstid som Simon lade upp det kontroversiella valinlägget på sin blogg. I inlägget refererar han bland annat till Nalin Pekgul, det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande, som "tjockisen".
-Hon stod bredvid Mona Sahlin och klappade händerna. Jag visste inte vem det var, men tyckte det såg sjukt roligt ut, säger Simon.

Vänsterpartiet rasar

Några timmar senare kom kommentaren från Vänsterpartiet. Där föreslår läsaren att Simon ska sluta skriva om politik.



Simon har aldrig varit känd för att ha breda kunskaper inom politik, men tar trots det kritiken på allvar.
-Jag vet själv hur irriterande det är när folk inte vet vad de skriver om. Jag menar, mitt inlägg var ju menat att tas på allra största allvar, så när sådana här saker upptäcks är det givetvis pinsamt för mig som svensk medborgare. Alla bör veta vem tjocki... jag menar Nalin Pekgul är.

Lovar att sluta skriva om politik

Den första åtgärden Simon tänker vidta är att sluta skriva om politik.
-Jag har förbrukat min rätt att skriva om sådana här saker. Jag ber om ursäkt till alla som kände sig stötta av mitt utspel och lovar härmed att inte dryfta ett enda ord om politik i fortsättningen.

Absolutvanilla.blogg.se har sökt Vänsterpartiet för en kommentar, men utan resultat.

<- Absolut Vanilla kommenterar valet


HEJ JAG ÄR VÄLDIGT DUKTIG PÅ ATT ARGUMENTERA! HURR DURR

Jaha hörrni. I flera månader har vi varnats för att just det här skulle hända. SD ser ut att komma in i riksdagen och ta en vågmästarroll, har man sagt. Nu gäller det att vi jobbar extra hårt så att inte det händer!

Nu har det hänt. Första prognosen visade att Alliansen skulle få egen majoritet, men nej, så blev det inte. Tre ynka mandat blev det som skiljde mellan fortsatt allianspolitik och kaos. Så kan det gå.

Jag läste ett väldigt intressant förslag på någon kvällstidnings ledarsida. Det gick ut på att eliminera SD:s makt i riksdagen genom att tillsätta en anti-SD-grupp. De rödgröna och Alliansen offrar ett antal mandat vardera för att rösta mot SD. Oavsett vad de andra partierna tycker ska alltså anti-SD-gruppen rösta tvärtemot Sverigedemokraterna så att de liksom kvittas ut. Alla vinner på det, förutom SD då förstås. De rödgröna slipper samarbeta med Alliansen. Alla slipper samarbeta med SD. Partierna får ett ökat förtroende. De visar att de vill ta sitt ansvar för att inte låta ett främlingsfientligt parti få makt.

Sen vet jag inte hur genomförbart det är. Jag är ingen jävla statsvetare. Men kul tanke är det, eller hur?

Samtidigt kan jag tycka att det slängdes lite väl mycket med orden rasism, nazism och främlingsfientlighet igår. Jag menar, det är ju så lätt för SD att avvisa det som ren okunnighet. "Vi är inte emot invandrare, däremot är vi emot oansvarsfull invandringspolitik" så Jimmie Åkesson i SVT-studion. Att kalla dem för rasister tror jag bara stärker dem. Vi är ju så missförstådda, alla är dumma mot oss, vi är inte rasister, buhuuu!

Vi slapp åtminstone Mona Sahlin som statsminister. Jag tycker nästan lite synd om sossarna. Deras partiledare har varit väldigt... tam. Blek. Har inte ingett något förtroende. Under tv-debatterna har man inte riktigt märkt om hon faktiskt tror på det hon säger eller inte.

Men hennes tal i natt var kul att se. Speciellt tjockisen som stod bredvid och klappade händerna utav bara helvete. Vi spekulerade kring anledningen till att de hade med henne i bild. Var hon en s.k. TV-fatty (ordet myntades igår som en benämning för en lite större människa som hoppar in i bild enbart för att de andra ska se smalare ut), eller hade de med henne bara för att hon klappade så roligt? Hennes ansikte utstrålade liksom ingen glädje, ansiktet rörde sig inte ens, men ändå klappade hon som om hennes liv hängde på det.

Jag tyckte att Mona Sahlin kunde ha bjudit lite mer på sig själv dock. Varför kunde hon inte vara lite crazy och ta med sig en sån där jättetoblerone som man kan vinna på Liseberg och börjat kasta ut choklad till publiken? Det hade ju varit helfestligt! "Hej allihopa, detta var det sämsta valet för Socialdemokraterna på 100 år, så här kommer jag och bjuder på TOBLERONE! TJOHO FUCK THE SOCIETY HAHAHHA!" Sen skulle hon börja strippa och ätit upp typ hälften av all choklad. Naken.

Snart ska jag gå och rösta

Det blir nog SD ändå. Det var en jävla invandrare som stod i baren igår, och det är hans fel att jag är bakis idag. En svensk bartender hade gjort helt annorlunda och blandat drinkar som per magi hade eliminerat risken för bakfylla. Dessutom behöver våra fina svenska ungdomar jobb! Vad får invandraren att tro att han bara kan komma in och sno ungdomarnas jobb istället för att gå på socialbidrag?

Detta tror jag stenhårt på, för jag röstar SD.

Jag var 11 år och ville passa in

Det tuffa gänget satt i soffan och trängdes. Samtalsämnet var skoldiscot som skulle äga rum kommande fredag. Jag stod bredvid och "hängde". Väntade på att någon skulle ställa frågan. Frågan som sedan skulle leda till den andra frågan. Då skulle jag äntligen få glänsa. Då skulle jag visa att jag minsann också passade in.

Till slut kom den.
-Du då Simon, kommer du på fredag?
-Japp.
Jag hade svårt att hålla leendet tillbaka.
-Haha jävlar Simon! Vad ska du ha på dig då? Det där?
Han pekade på mina slimmade jeans och alla skrattade.
-Nä, har varit på Hip Shop nu. Ska ha på mig nya Tupac-jeans och en munktröja med South Park på.
Segern var total. Jag var kung över hela fucking klassen. Nu var det jag som hade de nyaste pösjeansen och alla skulle beundra mig och min smak för kläder i all evighet och när vi lekte sanning eller konka skulle alla tjejer säga att de var kära i mig. Världen stod inför mina fötter, och det fanns inget som kunde stoppa mig.

Alla killar i det tuffa gänget, med undantaget för Daniel som tyckte att jag hade snott "hans" jeansmärke, välkomnade mig som en av sina. Jag var så lycklig. Jag hade gjort det omöjliga - att gå från töntgänget till det tuffa gänget.

Dagen för discot kom. Jag hade inte blivit bjuden till någon förfest, men det gjorde inte så mycket. Rom byggdes inte på en dag. Huvudsaken var att jag skulle få gå på mitt första disco och att jag skulle få visa alla vilken cool kille jag hade blivit. Med de största kläderna jag någonsin hade haft på mig, alldeles för mycket gelé i håret och förväntningar bortom denna värld begav jag mig till IKEA aktivitetshus.

Allting gick enligt planerna. Killarna berömde mig för kläderna och det kändes som att jag var en i gänget. Vi satt på relingen utanför ingången, alla med varsin banana skid i handen, och diskuterade vilken tjej i klassen som var snyggast. Jag var dödskär i Michaela Wendt, men vågade för allt i mitt liv inte erkänna det. När de andra bestämde sig för att Sophia var snyggast nickade jag instämmande.



Ibland gick de förbi, tjejerna. Luften fylldes för några sekunder av date-parfym och jag fick anstränga mig för att inte falla ihop. Åsynen av Michaela gjorde mig alldeles knäsvag. Fjärilar våldtog insidan av min mage. Till skillnad från killarna hade inte tjejerna insett min storhet ännu, och även om de hade gjort det skulle jag ändå inte ha någon chans på Michaela. Under en session av sanning eller konka, vår största informationskanal på den tiden, hade hon sagt att hon gillade Alexander. Den jäveln.

Snart satte discjockeyn på en tryckare. Celine Dion - My heart will go on. Som på kommando ställde alla pojkar upp sig på en rad längs ena väggen medan tjejerna gjorde likadant på den andra. Jag var nervös. Där stod vi alla och tittade fånigt på varandra. Väntade på att någon skulle ta första steget och bjuda upp någon. Jag såg Michaela. Herregud vad söt hon var. Aldrig att jag skulle våga. Ett nej från henne hade varit förödande för min nyvunna position som cool kille. Ett ja hade varit ännu värre. Jag hade aldrig dansat tryckare förut. Hur skulle jag kunna dansa min första tryckare med Michaela utan att göra bort mig, utan att trampa henne på fötterna, utan att dö av hjärtattack?

Plötsligt klev Alexander, den jäveln, fram mot Michaela med bestämda steg och bjöd upp henne. Hon öppnade munnen. Säg nej, säg nej, säg nej, SÄG NEJ!

Hon sa ja. De gick ut till mitten av dansgolvet och började dansa, tätt omslingrade i varandra. Alexanders händer vilade mot hennes stjärt. Jag försökte titta var som helst förutom på dansgolvet, men det gick bara inte. Där var min stora kärlek. Lycklig med någon annan.

Snart var dansgolvet fullt av par. Ingen hade bjudit upp mig. Alexander log mot mig och klämde lite extra hårt på Michaelas stjärt när hans ansikte var vänt åt mitt håll. Försökte le tillbaka och se ut som att jag hade gjort ett medvetet val att stå kvar vid väggen. Kände mig som en fejk, som en spion från något fjärran land. Jag var inte ens med i töntgänget längre. Jag var ensam. Jag passade inte in någonstans alls längre.

Det är inte lätt att försöka vara någon man inte är.

Ännu mer bländande journalistik



Detta hittar vi på Aftonbladets huvudsida. Om vi klickar på länken kommer vi till en annons på Blocket:
Hej söker Den fetaste warriorn eller pala/shamanen Som finns hör av dig iosf på 072-7324546 Fort som fan Ska ha massa mounts och titlar och skit bra gear hör av dig iaf

Rikard
Jag förstår Rikards problem och önskar honom all lycka till! Ett stort tack till Aftonbladet som känner sitt ansvar för dagens ungdom och bistår Rikard i hans sökande!

Kan du föreställa dig ingenting?

Vi fick ett häfte från skolan med titeln "Att skriva kåseri". Där stod det att kåseri är "konsten att skriva om absolut ingenting", alternativt "det som står på kåserisidan i en tidning". En lösare definition får man leta efter, men jag ska i alla fall försöka mig på det första alternativet där, att skriva om absolut ingenting.

Så. Vad är "ingenting"? Försök föreställa dig det. Försök se det framför dig. Ingenting.

Hur går det? Jag tror att 99% av er har den här bilden i huvudet:


<- Absolut Vanilla proudly presents: absolutely nothing

Att vi ser den här bilden tror jag kan bero på att vi associerar det med det tommaste vi vet. Rymden. Var man än går här på Jorden har man alltid någonting i närheten. Om man är ute i rymden kan det vara väääääldigt långt till någonting "handfast".

Det våra hjärnor missar är att den här bilden är ju inte alls tom. Det är svart. Bakom det svarta ligger ett material som absorberar allt ljus. Det svarta i rymden orsakas inte av tomhet, utan snarare tvärtom. Det svarta är skit som är i vägen för ljuset. Det svarta är NÅGONTING! Det kan alltså inte var ingenting, det som vi försökte föreställa oss.

Ändå är det det närmaste vi kan komma att föreställa oss ingenting, eller hur? För det första existerar inte ingenting. Perfekt vakuum kan inte finnas. Rummet fylls hela tiden av nollpunktsstrålningen och virtuella partiklar, det säger Wikipedia. Förresten, är perfekt tomhet samma sak som ingenting? Äh, skit samma.

För det andra, hur ska våra hjärnor, som EXISTERAR, kunna föreställa sig ICKE-EXISTENS? Det blir ju helt sjukt när man tänker på det. Vi kan föreställa oss SAKER som inte existerar. Alla vet hur tomten ser ut. Samma sak med enhörningar. Men själva icke-existensen i sig går inte att föreställa sig. Ingenting finns inte i vår dimension, och det är väl det som är poängen. Ingenting är ingenting, och inte någonting. Om vi hade kunnat föreställa oss ingenting hade det gått ifrån sin natur och istället varit någonting.

Så det jag försöker säga är att bacon är helt sjukt gott. Är ni med mig?

SD gör det igen

”Nytt i vår vardag är att Sverige befolkas av människor som starkt präglas av sin aggressiva ’gen’.”
Så säger Thomas Karlsen, toppkandidat för Sverigedemokraterna i Trollhättan.

Om det är någonting jag avskyr så är det när folk uttalar sig om högst vetenskapliga frågor när de inte har någon som helt vetenskaplig uppbackning.

De som röstar på SD säger att de inte är rasister. Fine, ni vill bara bromsa invandringen, men ni RÖSTAR PÅ RASISTER! Har ni inte läst tidningen de senaste veckorna? Gör det, och ta era förnuft till fånga!

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/uttalande-av-toppman-inom-sd-rasistiskt-1.1170798

Apropå fördomar, jämställdhet och allt sånt

Har fått mitt första riktiga uppdrag från skolan nu. Man ska kolla genom en rapport från SCB om jämställdhet, hitta en intressant vinkel, göra minst en intervju för att sedan få ihop allt till en artikel. Jag känner mig nervös. Konstant. Det finns så mycket som kan gå fel, allt ifrån att jag väljer en ointressant vinkel till att intervjuoffret hatar mig.

Men det här inlägget skulle inte handla om mitt fjolliga beteende, utan om det som står i inledningen till den här rapporten. Där förklarar man att jämställdhet har både en kvantitativ och en kvalitativ aspekt:
Kvantitativ jämställdhet innebär en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom alla områden i samhället, t.ex. inom olika utbildningar, yrken, fritidsaktiviteter och maktpositioner. [...] Kvalitativ jämställdhet innebär att både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar tas tillvara och får berika och påverka utvecklingen inom alla områden i samhället.
Vi börjar alltså med att säga att vi behöver en lika fördelning av kvinnor och män inom alla yrken. Sedan går vi vidare och säger att vi behöver ta tillvara de olika erfarenheter, kunskaper o.s.v. från både kvinnor och män. Vi antar alltså att det är så, att vi MELLAN KÖNEN har olika erfarenheter, kunskaper och värderingar.

Jag vet inte om det faktiskt är så, men OM det nu är så är det inte så lustigt att vissa yrken är mans- eller kvinnodominerade. Olika yrken behöver olika människor med olika kunskaper. Om vi antar att kvinnor p.g.a. deras erfarenheter, kunskaper och värderingar är bättre med barn är det självklart att yrket förskolelärare ska vara kvinnodominerat. Om vi antar att män på samma sätt är bättre på bilar borde yrket mekaniker vara mansdominerat. Om nu kvinnor och män är så olika inom de här områdena finns det väl ingen anledning att sträva efter kvantitativ jämställdhet, att ha lika många kvinnor som män inom alla yrken?

Varför vill man att det ska vara lika många kvinnor som män inom varje yrkeskår samtidigt som man vill ta tillvara på de olika kunskaper som antas finnas mellan könen? Det känns som att kvantitativ och kvalitativ jämställdhet talar emot varandra. Samtidigt känns det som att om man tar bort den ena så blir den andra meningslös.

Jag är förvirrad.

MYROR ÄR FUCKING AWESOME

Jag har idag upptäckt att myror

a) har dåligt lokalsinne
b) kan simma
c) än idag utkämpar Myrornas krig
d) har känsla för ingenjörsskap.








Fördomar



Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta, men av någon anledning känns det som att jag borde göra det. Att skriva det här inlägget är lite som att spela Lady Gaga på radion - det är så uttjatat att man bara vill slå någon i ansiktet med en spikklubba och slita ut ögonen på utrotningshotade sälar. Ändå gör jag det. Det känns som att det finns mer att säga. Inte för att det faktiskt gör det, typ alla tankar som går att tänka är ju redan uttänkta av någon gammal grek, men det KÄNNS så.

I ena lägret har vi de som förknippar fördomar med rasism, islamofobi, homofobi o.s.v. För dem är fördomar bara negativt. "Man ska inte döma folk efter deras hudfärg, religion, blabla". I andra lägret har vi de som "tänker lite längre", de som säger att våra fördomar är ett resultat av en helt naturlig process och att de rent av är nödvändiga för vårt tänkande. Fördomarna om turkar, danskar och bögar är visserligen negativa men det får man ta. Och det är ju ganska självklart, att fördomar är naturliga. Annars hade vi ju inte haft dem.

Själv har jag väl en ganska laid back inställning till fördomar. Jag är medveten om att jag som alla andra har fördomar som kanske påverkar mig undermedvetet, men vet samtidigt om att de i många fall inte stämmer. Annars hade de ju kallats fakta och inte fördomar. Däremot kanske de stämmer i de FLESTA fallen. T.ex. har jag en fördom som säger att män är starkare än kvinnor. Visst finns det kvinnor som är starkare än många av männen, men om mänsklighetens överlevnad hade berott på mitt val av stark människa och jag hade fått välja mellan att ta en slumpmässigt utvald man och en slumpmässigt utvald kvinna hade de penisförsedda fått företräde. På samma sätt hade vaginan fått företräde om jag skulle välja ut någon som är bra på hushållsarbete.

Är jag fördomsfull bara för det? Ja, kanske det. Men förtjänar verkligen ordet "fördomsfull" dess negativa klang? I de flesta fallen är det väl, om inte positivt, så åtminstone nödvändigt. Det är när fördomarna står som grund till väldigt extrema beslut som det börjar bli negativt och rent av farligt. Se vad som hände i Tyskland för 70 år sedan! Se på Ku Klux Klan! Se på filmen Milk!

Men vi Svenssons är inte som dem. Vi har fördomar, men vi sliter inte ut ögonen på någon för det. Vi väntar snällt tills vi blir överbevisade. Vi väntar tills det kommer en dansk och säger att han är med i nykterhetsrörelsen. Vi väntar tills det kommer en blondin med silikontuttar och säger att hon är professor. Vi väntar tills det kommer en 60-årig tant som spelar World of Warcraft. Sedan är det meningen att man ska ta på sig dumstruten och ha dåligt samvete för att man hade fördomar. Detta förstår jag inte. Det spelar väl ingen roll vad man tänker så länge man inte låter det gå ut över hur man handlar.

Min poäng: det finns ingen anledning att inte ha fördomar, men låt dem inte gå överstyr!

Blogganalys: Kissie

Jag vet inte så mycket om Kissie. Därför har jag ibland svårt att diskutera bloggar med folk. Kissie dyker ALLTID upp i samtalet. Folk har så mycket åsikter om henne. Och jag har inga. Det jag har hört är att hon har genomgått skönhetsoperationer hit och dit. Hon ska också vara väldigt provokativ. Det gillar jag. Fast bara om hon är det med avsikt, annars är det ju bara... dåligt.

I vilket fall som helst bestämde jag mig idag för att surfa in på hennes blogg och skaffa mig en egen uppfattning. Inte helt oväntat blir min första syn en chockrosa färg över hela skärmen. Min andra syn består av ännu mer rosa, fast i en annan nyans. Hon verkar vara fasansfullt förtjust i rosa, Kissie. Så här ser hennes header ut:



Stilrent. Detta är en header som utstrålar klass. Glamour. Och allt sånt. Om ni undrar vad den svarta rutan gör där nere så kan jag berätta att det är min adblocker (googla adsweeper) som blockerar en av hennes annonser. Japp, ni läste rätt. Hon sätter reklam i sin header. Vilket visserligen är ett smart drag om man vill tjäna pengar.

Och i högra headerhörnet: bloggdrottningen själv! I'm Kissie motherfuckeeeeers! Ni ska vara glada om ni ens får kyssa mina skor, o ni små människor!

Är det bara jag som undrar vad hon håller i handen? Är det en gardin? Ett lakan? Ett sånt där släp som bröllopsklänningar har? Är hennes header egentligen en sorts smygreklam för Hemtex? Vilka as! Jag har alltid misstänkt att de är lite luriga där på Hemtex med alla deras puffiga, mjuka och lena saker. Nu får jag det bekräftat! De är... smygreklamister!

Slutligen har vi den söta lilla blåa fågeln uppe i hörnet. Den uppmanar oss till att följa Kisse på... Twiter. Alltså, jag kan ju knappast vara den första som har märkt av det här stavfelet. Knappen lär väl inte vara särskilt ny heller, så NÅGON måste väl ha sagt till henne? Har hon bara skitit i att rätta det, eller vad är det frågan om?

Aja, skit samma. Jag gick vidare och läste första inlägget som hade titeln "LÄS min blogg istället för att klaga, okey pumpkin? ;)". Det handlade om hur folk hade skrivit elaka kommentarer till ett inlägg om hur hon ska åka tåg till Kalmar. Folk undrade hur hon kunde vara så snål och inte ta flygplan istället. Hon replikerade att hon faktiskt har skrivit hundra gånger i bloggen om sin flygrädsla. I samma veva undrar hon "läser ni mina inlägg eller runkar ni till mina bilder?"

Okej. Så jag gick in och kollade på kommentarerna till det här inlägget. Det kändes givande.


Ett fullt normalt kommentarsfält på en storblogg

MEN, som Tony Irving hade sagt. En kommentar var så pass underbar att jag måste ta med den här i fulltext:
Snacka om BITCH OF THE YEAR… Dom borde komma med någon sådan titel på blogawards, årets bitchigaste bloggare och DU kissie skulle ta hem titeln jävligt snabbt,,, du är så jävla korkad i din hjärna som har en blogg jävel men som fan inte kan ta någon som helst kritik eller nånting utan att påstå hur jävla dumma alla är, undra vem fan som är dum egentligen?! Du skulle fan behövas läggas in på ett psyke i ett par månader, lite rehab och lite undervisning i betéende… Vad i helvette förväntar du dig egentligen när du är Sveriges mest patetiska brud? Tycker inte att du ska komma och klaga ett jävla dugg på folks kommentarer “Runkar ni till mina bilder” Nej, jag tror de flesta spyr över dina äckliga jävla plastik bilder… Om någon hade kommenterat varför du inte flyger, tycker du den personen ska leta igenom hela din jävla blogg först innan dom frågar? Du vet för fan inte ens innebörden av en blogg, sluta gnäll eller lägg ner bloggen, pucko
Jag gillar uttrycket "korkad i hjärnan". Som om man måste förtydliga att det faktiskt är DÄR man är korkad och inte i örsnibben, eller nåt. Sen känns det ganska lustigt att anklaga ägaren till Sveriges största blogg för att inte "veta innebörden av en blogg" (vad nu det betyder). Alltså det finns ju miljoner saker att anklaga Kissie för, och så väljer han JUST DET! Om någon vet någonting om bloggande så är det ju Kissie. Det är ju helt jättedumt!

Jag tittar vidare. Inte någon jätteintressant läsning direkt. Det jag märker är att hon ofta tilltalar sig själv som "Sveriges största bloggerska" och själva bloggen refererar hon till som "Sveriges största blogg". Antagligen är det sant, men det sticker såklart folk i ögonen i detta jantelagens Sverige.

Det är inte förrän jag har bläddrat fram till ett par bilder som jag faktiskt reagerar.



Herregud vad stora! Finns det verkligen så stora champagneflaskor? Det där är ju helt otroligt. Undrar om de orkar dricka upp allt. Tror inte det. De är alldeles för stora. De där flaskorna.

Jag tittar en stund till och kommer på att den här bloggen följer inte alls det recept som jag utformade efter att ha analyserat klackarnaitaket.blogg.se. Nu är receptet på en framgångsrik blogg istället:

1. Anklaga folk för att runka till dina bilder
2. Var rik. Som fan.
3. Var allmänt provokativ.
4. Kalla dig själv för "Sveriges största bloggare", eller varför inte spä på ännu mer? Kalla dig själv för Sveriges fucking kung! Carl XVI Gustaf har inte en suck mot Sveriges största blogg, liksom.
5. Ha STORA! Champagneflaskor snackar vi såklart om här, inget annat. Om nödvändigt, betala för ett ingrepp. Så att du kan få så stora champagneflaskor som möjligt.
6. Stava kreativt. Ta till exempel ordet "alkoholiserade". Skriv istället "alkiliserade"! Varför inte, liksom?

De 7 gyllene bloggreglerna har alltså nu blivit 6. Följ dem slaviskt och din blogg kommer att blomstra av aktivitet! För kom ihåg: ALLA pratar om Kissie!

Brandlarm på Chalmersfest - tusentals utslängda


Simon, 21, snart 22, var en av de utslängda. -Det var fruktansvärt, säger han.

Det var under natten till idag som tusentals ungdomar blev utkastade från festen på Chalmers kårhus. Orsaken: ett falskt brandlarm.
- Katastrof, ryter en festdeltagare.

Nollfinalen är en fest som anordnas varje år för att fira alla de nyblivna chalmeristerna.
Kårhuset görs om till en gigantisk nattklubb med många barer, dansgolv och blackjackbord.
- Jag var högst road av festligheterna, säger Simon Crona, 21, snart 22.

Rök läckte in

Strax innan 1 bröt någon upp dörren till en av de lokaler som inte användes under festen.
Rök från de många dansgolven började läcka in och utlöste då brandlarmet.
Simon var upprörd över händelsen.
- Jag satt med mina vänner och smuttade på ett glas vin. Då upphörde plötsligt all musik och jag blev utschasad av vakterna. Befängt!

Högt tryck i lågtrycket

Alla fick vänta i kylan i ungefär en timma innan de fick komma in och hämta sina tillhörigheter.
- Jag hade helst velat gå därifrån direkt, men jag hade ju både min jacka och min pläd där inne, säger Simon.
När säkerhetspersonalen började släppa in uppstod tumult. Folk tryckte på bakifrån så att de längst fram höll på att klämmas. Simon var en av de som tryckte på.
- De ropade ut i megafon att vi skulle backa. "BACKA RÅ!" skrek de. Det var obehagligt å det grövsta.

Men sen levde de lyckliga i alla sina dagar

Efter att till slut ha fått ut sin jacka kunde Simon börja traska hemåt.
- Nu ska jag hem och dra mig en ru... Jag ska rulla hem. Rulla liksom. Det blir nog bra!

Jag tänkte att jag ville skriva något...

Men jag kommer inte på vad. Åtminstone inget bra. Men vafan, ALLA inlägg behöver ju inte vara bra. Kan lika gärna låta det här vara det sämsta inlägget i bloggen. Så om jag skriver ett dåligt inlägg i framtiden kan jag alltid säga "ja, det är ju inte lika dåligt som DET DÄR inlägget i alla fall!"

Så. Detta är härmed det absolut sämsta inlägget i den här bloggen. Då vet ni det.

journaliststudier + matematik ≠ sant



Det har varit omöjligt att undkomma. Jag pluggar inte någon matte längre. Nope. Ingen alls. Jag och matte har gjort slut. Vi gick skilda vägar. Olikheterna var för stora. Kärleken gick mot noll.

Men om man tittar på det lite närmare kan man se att det var flera faktorer som låg bakom vårt uppbrott. För det första så ville hon ha sex precis hela tiden. Eller tja, inte HELA tiden. När jag räknade på det kom jag fram till att hon ville ha sex ungefär en tiondel av tiden vi umgicks. Tro det eller ej, men jag orkar inte med sex SÅ ofta! Speciellt inte när hon skulle hålla på som hon gjorde. "Kom igen nu så subtraherar vi våra kläder, adderar en säng, dividerar våra ben och multiplicerar oss!" Varje gång jag kom envisades hon med att kalla mig för Pythagoras. Det var kul till en början, men till slut blev det bara tröttsamt.

Hennes jobb som integrationsminister tog för mycket tid. Ibland kändes det som att jag saknade funktion i hennes liv. Hon gnällde på att jag var negativ. Jag kontrade med att hon betedde sig alltför komplext. Att hon var roten till allt negativt. Då gick hon.

Nu är det slut. Det enda jag har kvar är minnen och fantasier om vad som skulle kunna ha varit. Imaginära fantasier.

Jag ger svar på läsarfrågor!

Jag hoppas att inte youtube krånglar lika mycket för er som det gör för mig. För mig tar det ungefär fem år att få hem en video på tio minuter.





En fråga kom in precis då jag hade gjort klart videorna, så jag svarar på den här istället:

Har du någonsin varit olyckligt kär?

Så här i efterhand undrar jag om jag överhuvudtaget har varit kär någon gång. Men flera gånger har det hänt att tjejen jag gillade som mest just då inte hade samma känslor för mig. Så jag får väl svara ja på den frågan.

Texten som fixade in mig på journalistprogrammet

Okej, enligt vissa låg jag ju lite lägre än alla andra, men faktum kvarstår. Det gick åt skogen på allmänbildningsprovet, så jag kan bara anta att det var texterna som räddade mig.

Uppgiften gick ut på att skriva fritt utifrån en bild. Den föreställde fyra barbiedockor som hängde i klädnypor från en tvättlina. Två barbies, en Ken och ett litet spädbarn. Jag bestämde mig för att skriva om polygami, månggifte:



Polygami. Smaka på ordet. Visst smakar det bittert? Visst känns det som att du direkt vill spotta ut det, som att du inte vill befatta dig med det? Någonting inom dig säger åt dig att det är ett fult ord. Det är ju bara rika oljeshejkar som ägnar sig åt en sådan befängd tradition, tänker du. Det passar inte in i ett civiliserat samhälle.

Likväl kan du ibland, oavsett om du har fast partner eller inte, känna av det där plötsliga rycket av attraktion. Utan förvarning och utom kontroll väller känslan över dig och du undrar om det ändå inte vore spännande att kunna ha flera partners samtidigt. Okej, jag kanske bara talar för mig själv, men du måste väl ändå erkänna att det är en intressant tanke?

Begreppet "kärnfamilj" är ett minne blott. Mamma, pappa, barn känns ungefär lika aktuellt som polyfona ringsignaler. Nä, nu är det istället halvsyskon, morsans nya man, plastmammor, varannan-helg-farsa och adoptivbarn som gäller. Jag frågar mig hur det har blivit så här. Är det så att det bara är en trend, att det helt plötsligt känns "inne" att skilja sig och börja om på nytt? Eller är det någonting som har funnits inom oss hela tiden, bara det att traditionen tidigare har varit för stark men sakta håller på att raderas ut? Jag tror på det senare alternativet.

Inte nog med att kärnfamiljen historiskt sett har varit en självklarhet, det har varit en nödvändighet. En ensamstående pappa kunde knappast driva en gård ensam, utan behövde både barn och fru för att allting skulle gå ihop. Att ta ut skilsmässa kunde likställas med självmordsförsök.

Idag har vi inte de problemen, utan när man har tröttnat på varandra är det dags att dra vidare till nästa. Inget mer med det. Dumpa på bara! När även nästa partner är förbrukad, ja, då är det bara till att börja om igen. Är inte det här en form av polygami, undrar jag. Den enda skillnaden mellan detta och månggifte av den gamla skolan, som jag ser det, är att man inte har samma möjligheter att hoppa tillbaka till sin tidigare partner efter att ha umgåtts med en ny. En sorts irreversibel polygami, skulle man kunna kalla det.

[Här var det meningen att jag skulle skriva en bra avslutning, men tiden gick ut. :( ]

Sverigedemokraterna är troll!

Ta ett djupt andetag och titta genom den här filmen:



Okej. Här följer Wikipedias definition av internettroll:
Internettroll, eller bara troll, [...] är nedlåtande Internetslang för användare som skriver ett stort antal provokativa, märkliga, ickerelevanta eller oseriösa diskussionsinlägg på Internetforum (ursprungligen på Usenet). Övriga användare uppfattar ofta att trollen har huvudsyfte att reta upp dem, och att trollen mestadels är ointresserade av fakta eller att föra en egentlig dialog. Trollen ses ofta delta i ett otal diskussioner samtidigt och föder ilska, vanmakt och rent allmänt skadar sinnesstämningen hos övriga användare som hugger på de krokar de lägger ut
Ser ni likheterna? Folk blir arga av den här reklamfilmen. Åtminstone om de hade visat den i sin helhet. TV4 har ju fått censurera lite. De menade att detta var mer hets mot folkgrupp än reklam. Och det är det väl.

Så varför provocerar den här reklamfilmen så mycket?
  • Det filmen försöker säga är att om vi inte röstar på SD kommer burqaklädda kvinnor med barnvagn att sno de stackars pensionärernas pengar. Om pensionärerna inte får tillräckligt med pengar är det inte politikernas fel, inte deras egna fel, utan det är INVANDRARNAS fel! De tar ju alla pengarna, säger SD. Trooooolling.
  • Burqaklädda kvinnor, hur många finns det av dem egentligen? De känns inte särskilt representativa för gruppen invandrare. Jag menar, majoriteten av alla invandrare kommer ifrån länder vars kultur liknar vår egna. Nordiska, fina, ariska länder där alla gillar Kalles kaviar. Sen har vi en mindre del som kommer från de länderna vi tänker på när vi tänker på ordet invandrare. Av dessa är en del kristna, en del muslimer. Av muslimerna finns det många kvinnor som bär slöja. Av de kvinnor som bär slöja finns det ett fåtal som går steget längre och har burqa på sig. AV DESSA HAR VÄLDIGT FÅ BARNVAGNAR! Hur skulle de ha råd med det, liksom? Glida runt på arbetsmarknaden och imponera på cheferna med deras charm? I vilket fall som helst lyfter Sverigedemokraterna fram dessa som typiska invandrare. Om man nu vill trolla så har de ju såklart gjort helt rätt. Burqa är provocerande, och även det helt idiotiskt.
  • Den framställer det som att vi bara behöver dra ner på invandringen så kommer alla pensionärer att ha det bra. SD överskattar hur mycket pengar som går att spara på invandring. Magnus Betnér, av alla människor, har räknat på det.
Nä, jag tror det här enbart handlar om klassisk trolling. De vill få uppmärksamhet och uppnå martyrskap. Därför fläskade de på rejält i reklamfilmen. Och nu är de på väg in i riksdagen.

Jag tycker att vi borde låta dem visa hela skiten. Slopa lagen om hets om folkgrupp! Låt alla se hur dumma i huvudet de faktiskt är. Okej, någon kanske känner sig stött och provocerad, men det blir väl ALLA någon gång i livet. Låt alla uttrycka sina korkade åsikter så kan vi andra välja att inte bry oss om dem, eller kanske rent av motbevisa dem.

SD är troll som är störst bland unga, lågutbildade män. Behöver jag säga något mer?

Tänk om jag hade dött idag



Hjärtat hoppade till. Sen började det slå snabbare. Hårdare. Mitt hjärta hade gett sig fan på att slå hastighetsrekord. Nu dör jag, tänkte jag. Det var sant det de brukar säga. Alla dör ensamma. Där låg jag själv i min säng. Döende.

Plötsligt slutade det slå. Det var åtminstone vad jag trodde. Om jag hade varit på sjukhuset hade det hörts ett långdraget piiiip och folk hade försökt återuppliva mig med elchocker. Nu var det bara tyst. Ingen skulle märka någonting förrän nästa dag.

Innan jag hann tänka över vad som skulle bli min sista tanke, innan jag hann tänka någonting överhuvudtaget, märkte jag att hjärtat i själva verket slog som vanligt. Jag lade två fingrar mot halspulsådern. Mycket riktigt kände jag hur det pulserade där under huden.

Händelsen fick mig att tänka.

Tänk om jag hade dött. Tänk om mitt medvetande sakta hade förtvinat och sluppit ut i intet. Tänk om jag aldrig hade blivit äldre än 21. Tänk om jag aldrig hade fått chansen att utvärdera mitt liv, att tänka över allting jag gjort med det. Tänk om jag aldrig hade fått bli journalist. Tänk om jag aldrig hade fått hoppa bungyjump. Tänk om jag aldrig hade fått komma igenom telefonväxeln i Bingolotto. Tänk om jag aldrig mer hade fått skratta. Tänk om jag aldrig mer hade fått gråta. Tänk om mitt hjärta aldrig någonsin mer skulle slås itu. Tänk om jag aldrig hade fått säga "jag älskar dig" till hon jag ännu inte har träffat.

Den är skrämmande, döden.

PLÖTSLIGT, ÄNNU EN FRÅGESTUND!

En del av er har säkerligen sett mitt videosvar till läsarnas frågor. Jag tyckte det var väldigt kul och av kommentarerna att döma tyckte många av er också det. Därför tänkte jag att det så att säga hade varit kul att göra det IGEN!

Regler:
  • Frågorna slängs upp i kommentarsfältet.
  • Frågorna får handla om vad som helst. Jag svarar på ALLT.
  • Var inte rädd för att ställa en dum fråga. Jag kommer inte att på något sätt göra narr av dig eller hänga ut dig med namn, personnummer och adress.
Förslag på vad du kan fråga om:
  • Mina fritidsintressen.
  • Getter.
  • Gäss.
  • Gummisnoddar.
  • Gräsänder.
  • Garnnystan.
Så! Sätt igång och fråga!

VEM VARE!? VEM VARE SOM LÄMNA?



Jag har tidigare sagt att jag inte bryr mig så mycket om själva antalet besökare. Däremot bryr jag mig om kvalitén på innehållet. Jag vill att den som hittar hit åtminstone småler lite. Inombords. Därför är det med ilska och sorg jag ser att två personer har unsubscribat mig på Bloglovin.

Ni två. Ni har krossat mitt hjärta. Nej, inte ens det. Ni tog det, kastade det mot marken, sparkade på det, satte er på det, våldtog det i röven (nej, avbryt mig inte, låtsas bara för en fucking sekund att hjärtan har rövhål) för att sedan dränka det i tändvätska och tutta eld på hela eländet. Det gjorde ni. Mot mig. Era. Jävla. As.

Det här är ett utfyllnadsinlägg

Förlåt att jag inte har bloggat på ett tag. Jag har varit strängt upptagen med jobbet och även av att upprepade gånger göra bort mig inför mina nya klasskamrater. Får nog ta och lägga upp ett inlägg om det sistnämnda någon gång, så att ALLA kan få se hur dum i huvudet jag är.

Men nu ska jag städa lägenheten som just nu ser ut att ha varit skådeplats för typ sju världskrig. Det här kan ni se på om ni inte har något att göra:



Vägledaren, frälsaren, legenden

Det ser ut som att du försöker läsa en krönika. Jag kan assistera dig i din läsning! Vill du:

a) ha en kort sammanfattning av texten?

b) göra ett par övningar för att öka din läshastighet?

c) fortsätta läsa krönikan i lugn och ro?

 

Kommer ni ihåg Clippy? Ni vet, det där gemet som konstant erbjöd sin hjälp när man skulle renskriva sin uppsats i grundskolan. Om man till exempel började ett dokument med ”hej” gjorde Clippy entré, konstaterade att det här ser ut som ett brev och erbjöd det som Microsoft av allt att döma betraktade som ovärderlig brevskrivarassistans. I själva verket var det väldigt få som uppskattade gemets hjälp, utan upplevde det istället som irriterande och påträngande. Den största designblundern inom mjukvaruutvecklingens historia, kallades det. Att Clippy bland utvecklarna själva fick kodnamnet TFC, The Fucking Clown, säger väl en del.

 

Själv var jag alltid lite förtjust i det där gemet. Kanske var det för att jag inte använde Word tillräckligt ofta för att börja störa mig på det. Kanske var det dess förmåga att blidka mitt barnasinne; mitt bland allt grått, bland alla allvarliga ikoner och inställningar, fanns ett barnsligt animerat gem och väckte min lekfullhet till liv. Eller så var det känslan av att någon, om än ett livlöst gem, faktiskt försökte hjälpa mig.

 

Jag undrar hur det hade varit att ha med sig Clippy hela tiden, i verkliga livet. Tänk vad mycket man hade kunnat få hjälp med om man bara hade varit polare med gemet! När man sitter och tentapluggar dyker Clippy plötsligt upp: det ser ut som att du försöker studera matematik. Vill du:

a) ha en koffeintablett?
b) bränna upp läroboken och dansa runt askan?
c) ge upp?

Eller så står man lite överförfriskad i krogkön: det ser ut som att du vinglar lite väl mycket för att komma in på det här stället! Vill du:

a) ha ett glas vatten?
b) klä ut dig till en dokusåpakändis?
c) ha ett läkarintyg på att du har lite svårt med balansen på grund av en sällsynt sjukdom?

Ja, varför inte ta hjälp av Clippy med lite mer allvarliga saker? Det ser ut som att du söker en utbildning…

 

I skrivande stund är det ungefär en och en halv månad kvar tills jag börjar journalistprogrammet. Efter att ha gått på Chalmers i tre år är det inget val man gör bara sådär. Om gemet hade fått nys om det hade det antagligen gått bananas. Det ser ut som att du försöker byta utbildning med bara två år kvar till en masterexamen.

a) du är lite dum i huvudet, va?
b) seriöst, lägg ner nu!
c) på riktigt?

 

Vid närmare eftertanke inser jag att man nog inte hade haft så stor nytta av Clippy ändå. Visst hade man kanske fått nya idéer och sett saker från en annan synvinkel, men i slutändan är det alltid vi själva som tar besluten om vad vi ska göra. Våra val baseras på vad som finns inom oss, någonting som varken Clippy eller ens våra allra närmaste vänner med exakthet kan veta vad det är. En känsla, helt enkelt. Med det menar jag inte att vi inte påverkas av något yttre, utan snarare tvärtom! Allt det där inom oss är produkten av alla våra erfarenheter. Däremot är det svårt för någon utomstående att hjälpa oss med viktiga beslut när de inte vet hur det ser ut inuti oss.

 

Trots det kan man tvivla på sig själv ibland. När jag gör det brukar jag trösta mig med det en vis man sa en gång: så länge du går på en väg är du inte vilse.

Publicerad i Tofsen, 2/9


"Så du låg ju lite lägre än alla andra..."

Idag kollade jag upp vad jag fick på antagningsprovet till Journalistprogrammet. Så här gick samtalet till ungefär:
-Hejsan! Jag skulle vilja se vad jag fick på antagningsprovet!
-Okej, men då fixar vi det.... Här har du alla texter, bara till att leta upp dina... Det står inga poäng på dem, men du kanske vill läsa dem?
-Ja, jo, tack!
-Och så ska vi se vad du fick för poäng... ditt namn?
-Krona. Simon.
-Okej... *lång paus*... Du verkar inte vara med på listan här... Eh... Eller... Du vet att du var reserv va?
-Ja, till provet vet jag att jag var reserv, men inte till själva antagningen sen va?
-Ehm... *inget svar*... Men då är inte du rankad här, det var lustigt.
-Okej... Så det står ingenstans vad jag fick på provet? Jag kom inte in av misstag hoppas jag?
-Nej, nej, jag kan se din totalpoäng här, men du är inte rankad. Du fick 31.
-Okej. Vad var...
-Ja, så du låg ju lite lägre än alla andra då...
-Okej!? Eh... okej... Tack då!
Jag fick aldrig reda på vad det där sista betydde. Betydde det att jag var sämst av ALLA som kom in? Betydde det att jag var lite sämre än genomsnittet av de som kom in? Jag hoppas det är det sistnämnda. Visst, alla mina klasskamrater är skitduktiga, men att vara den som fick sämst är ju ganska lame. Fast å andra sidan är jag ju inte helt ovan vid att vara sämst. Jag är faktiskt väldigt duktig på det. Jag har ett enkelt knep: att låtsas som att jag inte är sämst. Om folk pratar om någonting jag inte förstår ett skit av är det bara till att se ut som att jag lyssnar och nicka instämmande lite då och då. Om jag är i advanced mode utlåter jag ett och annat "hähummm" och "m-mm".

Bra att jag har fått texterna i alla fall. Då har jag ett blogginlägg skrivet och klart när inspirationen tryter.

Ute av idéer

Satt och nattslöade och funderade på om det fanns något kort jag kunde skriva om. Inget.

Då kom jag att tänka på hur många andra bloggare brukar inleda sina inlägg efter att ha haft ett lite för långt uppehåll.

"Förlåt att jag inte har skrivit något på ett tag..."

1. Man kunde lika gärna ha skrivit "Ja, jag är ju så jävla bra så jag förstår att ni har saknat mig ändlöst. Ändå skrev jag inget. Jag ber om ursäkt, jag vet att ni gillar mig och mina texter. Jag borde ha förstått hur mycket ni saknar mig."

2. Vadå, har bloggare någon slags skyldighet att pumpa upp inlägg? Jag gör det lika mycket för min egen skull som för andras skull. Jag gör det för att det är kul. Jag lägger upp inlägg när fan jag vill. Om jag inte vill blogga så bloggar jag inte och jag ska inte behöva be om ursäkt för det.

3. Fuck you.

Ännu mer journalistutbildning imorgon, följt av middag hos en tvåa, följt av en öl eller två på Chez Amis! Underbart! Godnatt!

RSS 2.0