Kommer ni ihåg den där baconsidan...

...jag pratade om häromdagen?

Well, hääääääääär är den!!! Den är alltså gjord enbart för att läraren ska förstå att jag är någorlunda kunnig i Dreamweaver. Således har typ 0 arbete lagts på innehållet. Och kanske 0,5 arbete på designen.

Beröm tas gärna emot i kommentarerna.

Att vara döende

Ibland tänker jag på hur det hade varit att vara döende. Hur det hade varit att få det där beskedet från doktorn att nej, nu finns det inget mer vi kan göra. Jag gissar på att du har ungefär ett år kvar, skulle läkaren säga. Och jag skulle vara tyst. Tystare än jag någonsin har varit tidigare. Hjärtat hade fortsatt att slå, trots den isande känslan som hade hackat sig djupare och djupare in bland kamrarna.

Jag hade legat vaken den natten och tänkt att det inte kan vara sant. Det måste finnas hopp. Kanske lyckas någon hitta ett botemedel under det kommande året eller så kanske det försvinner av sig självt. Vem vet? Men sen hade mitt förnuft tagit över och sagt att nej, det går inte. Du kommer att dö Simon, vare sig du vill eller inte. Nu är det upp till dig att göra det här året till ditt bästa någonsin. För sen är det slut. Fast... nej. Det kan bara inte vara så. Jag är... ung. Jag... jag kan inte dö. Inte nu.

Nästa dag hade jag samlat alla mina närmaste vänner och berättat den otroliga sanningen. Jag hade fått en klump i halsen av att se dem så ledsna, så uppgivna, för så hade jag aldrig sett dem förut, men jag hade fortsatt och sagt att det här inte ska få förstöra mer än vad det redan har gjort. Nu gäller det att ta vara på den här sista tiden, och jag vill att ni ska vara en stor del av den, hade jag sagt.

Dagarna, veckorna och månaderna hade gått. Kanske hade jag gett mig ut och rest lite. Kanske hade jag hälsat på avlägsna släktingar. Jag vet inte. Tiden hade hur som helst gått alldeles för fort, och det hade funnits absolut ingenting jag kunde göra för att sakta ner den. Jag hade träffat massa nytt folk. Jag hade tagit stadspromenader med vänner och pratat gamla minnen. Jag hade skämtat om kiss och bajs. Men jag hade också haft de där fruktansvärda nätterna då jag ligger och har så stark ångest att kroppen knappt klarar av det. Då jag tänker på allt jag aldrig gjorde.

Till slut hade sjukdomen hunnit ifatt mig. Jag hade blivit inlagd på sjukhuset för palliativ vård. Vård i livets slutskede. Till alla hade jag sagt att det är okej, jag är förberedd, jag har accepterat det. Men det hade jag inte. Jag hade varit skräckslagen. Skräckslagen för smärtan, för intet, för hjälplösheten. Och mest av allt: att inte få leva längre. Jag har aldrig varit utan livet. Livet har varit jag. Visst hade jag trott stenhårt på att det kommer att kännas exakt som innan man föddes, men det är inte till mycket tröst när man väl ligger där, när man har fått smak på allt det underbara livet har att ge.

Och så kommer ögonblicket för det sista andetaget. Då allting är så nära och så långt borta på samma gång. Kanske hinner jag tänka att ett andetag till klarar jag nog, bara för att dö där på fläcken. Kanske tänker jag inte alls, utan bara somnar in som jag hade gjort så många gånger förut, bara det att jag inte vaknar upp den här gången. Kanske hinner jag säga något vitsigt innan ögonblicket, något som alla kan komma ihåg mig för. Kanske är jag helt inkapabel att prata alls. Jag vet inte.

Sen hade allting blivit svart.


Bacon Dreams



Nu sitter jag här och gör det jag borde ha gjort igår, nämligen hemsidan som ska in imorgon. Finns inga direkta krav på vad det ska vara för hemsida, syftet är bara att visa att man kan lite html.

Vad hemsidan ska handla om, ja, det kändes ganska självklart.

Här kommer din inbjudan till valborgsfesten!


En av mina mer douchebaggigare bilder, men det var den enda där jag pekade in i kameran, så det fick bli den.

På lördag vankas det festligheter här i min lilla lägenhet. För att få hit folk på ett enkelt sätt har jag skapat ett öppet evenemang på facebook och sagt att den som vill får komma. Så här i efterhand kom jag på att det är ju inte mer än rätt att jag slänger upp det jag skrev på fb även här, med tanke på textens natur. Så varsågoda:
Ska du se Cortègen? Well, fuck you. Ska du vara någon annanstans än hos Simon i Ytterby? Du också, fuck you.

Nu är det jag som fixar fest, så då tar du och pallrar dig hit. Punkt slut. Spelar ingen roll vem du är, hur mycket du känner mig. Spelar ingen roll om du är "inbjuden" eller inte (det här är ett öppet event, bjud in dig själv din mes!). Du ska vara här. Fattar du det? Kan du få in det i din lilla, lilla skalle? Kom hit, och drick. Drick tills du är lagom berusad. Sedan: ha det trevligt.

Vad sa du, Simon? Har du Spotify Unlimited? OM JAG HAR!!! Jag har så mycket Spotify att jag kan spela skiten ur min skönhet till högtalaranläggning, utan avbrott. Ingen reklam. Sweeeeet, dude! OM DET ÄR!!

Men dina grannar då Simon? Tycker de verkligen det är okej att så mycket folk kommer till dig och tjoar? OM DE GÖR! De har inte klagat en enda gång, troligtvis för att jag är AWESOME!

Dricka då Simon? Fixar du det? OM JAG INTE GÖR!! DET FIXAR DU SJÄLV FATTAR DU VÄL?

Vilken tid kan vi komma Simo-KOM NÄR NI VILL! Bara det är efter 19. Så att jag hinner pudra näsan och så.

Ska vi gå ut sen då Simon, eller blir det hos dig hela kvällen? OM DET... Ja... Ja vi kan väl gå ut sen, eller? [detta har sedan ändrats på; vi kör på här hela kvällen]

Så vad väntar du på, din dumma trumma? Attenda, och det fort. Annars slår jag sönder någonting. Fattar du det? Kanske slår jag sönder dig? Just det. Jag är fucking stark.
TLDR; Du är bjuden. Kom hit, eller dö.

The Green Hornet



Jag borde egentligen lägga mig, men okej, jag drar väl en snabbrecension av The Green Hornet för att dämpa onsdagsångesten.

Den är som vilken lättsmält superhjälte-fast-ändå-inte-superhjälte-actionfilm som helst. Huvudpersonen Britt (som tydligen är ett killnamn i staterna) ärver ett tidningsimperium och är huxflux inblandad i ett korruptionsdrama tillsammans med statsåklagaren och Los Angeles undre värld. Lösningen är att anta en ny skepnad i form av "the Green Hornet" så att han anonymt kan fucka upp både polis och skurk. Till sin hjälp har han bil-, karate- och cappuccinoexperten Kato, som väl är den i duon som kommer närmast superhjältesstatus, även om Britt vägrar erkänna det.

Seth Rogan drar krystade skämt, medan hans partner-in-crime, vars namn jag inte känner till, är den som lyfter filmen något. Framåt slutet blir det som vanligt alldeles för mycket av allt och man måste ta ett djupt andetag och räkna till 10 för att inte bara sparka in TV-fanskapet i ren frustration.

Men annars: helt okej och lättsmält underhållning.

2,5/5


Idag har jag gjort absolut ingenting

Ja, jag vaknade 12:00 och nu är klockan helt plötsligt 19:00. Inte ens om jag hade varit 100 gånger mer produktiv hade det räckt till. 100 * 0 är ju fortfarande 0. Ganska så sjukt egentligen.

Har någon ens lyckats bevisa att ALLT multiplicerat med 0 blir 0? Jag menar, det finns ju sjukt stora tal där ute. En googol, till exempel. Det är en etta följt av hundra nollor, eller 10100. Utskrivet blir det:
10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
Så... vad händer om man gångrar en madderfakking mega-super-duper-badass siffra såsom en googol med 0? Det kan ju omöjligen bli 0. Jag gissar på att det blir typ 10 000.

Jag vet vad ni tänker.
"Men Simon, nollan är ju jätteliten och googolen jättestor. Därför bör ju produkten rimligtvis mötas på mitten, d.v.s. 1050."
Ååååh du är ju bara så dum. Alltså, nollan är ju MER mindre än vad googolen är stor. Det finns ju massa tal som är större än googol. Ja, rent av oändligt antal tal. Googol + 1, googol + 2, o.s.v. Sen finns det ju talet googolplex. Hur mycket är det då? Jo, det är en etta följt av en googol nollor, alltså 10googol eller 10(10100). DÄR har vi ett stort tal. Det finns t.o.m. beräkningar som säger att det är fysiskt omöjligt att skriva ut en googolplex, eftersom att det inte finns tillräckligt med utrymme i universum för så många nollor.


Som sexans spårvagn en måndagmorgon: trångt och eländigt.

Kort sagt: ditt argument är GANSKA så fail.

Känn dig ägd.

MVH MatematikerN^

Morsan och hennes telefonsamtal...

Min kära mor har kommit på ett nytt sätt att terrorisera mig. Det går till så att hon ringer, i 9 fall av 10 medan jag är upptagen med något viktigt (läs: spelar Heroes of Newerth), och förklarar att hon älskar mig. Ett typiskt samtal:
Jag: Hej, mamma.
Hon: Hej! Hur är det?
Jag: Jodå... [utför avancerad manöver i spelet med EN hand]... det är väl bra.
Hon: Spelar du?
Jag: ...jag... japp!
Hon: Okej. Jag ville bara säga att jag älskar dig.
Jag: Jaha... [jag är på väg att dö i spelet] MEN! SNÄLLA GUD, BUDDHA OCH VISHNU! Nu... [jag dör i spelet] KUK! ÅH!
Hon: Okeeeej... Det var bara det. Hejdå!
Jag: Suck... Hejdå.
Den här psykologiska krigsföringen har pågått i flera veckor nu. Jag kan inte riktigt förstå det. Varje gång hon ringer vill jag bara säga "Var det det enda du ville? Alltså, mamma, jag TROR att jag förstod de senaste tiotusen gångerna du sa det! OKEJ, du älskar mig, JAG VET! HERREGUD! DET RÄCKER! Jag känner mig helt SJUKT älskad! Och jag älskar dig också, jag lovar! Jag säger till om jag ändrar mig!"

Men sen undrar jag vad som hade hänt om hon hade slutat med sina kärleksförklaringar. Hade jag känt mig mindre älskad då? Hade mamma fått skuldkänslor för att inte ha varit tillräckligt tydlig med den här jag-älskar-dig-grejen? Det är ju faktiskt en möjlighet. Det mänskliga psykets vägar äro outgrundliga.

Får försöka stå ut med det, antar jag. Bättre att ta det säkra före det osäkra, liksom.

Känslan av att vara lite mer som alla andra

Idag var jag och köpte skor. Det var en liten, intim butik på kanske 15 kvadratmeter. Samtidigt som jag tittade bland hyllorna längs väggarna smsade jag med Sebbe. Jag försökte få med honom till pokerturneringen som skulle äga rum framåt kvällen. Svaret:
Simon Krona min älskade vän. Det är semifinal i champions league ikväll. Semifinal! För helvete!
Jag blev såklart förargad. Kunde inte riktigt hålla det inne. "Champions League, IGEN!" sa jag högt. Killen i kassan reagerade direkt: "Jaså, det var ikväll? Vilka är det som spelar nu igen? Är det el classico?". Det var tur att jag hade sportfantasten Mattis med mig, annars hade jag väl blivit tvungen att berätta som det var, att jag inte följer CL, att jag inte är särskilt förtjust i fotboll överhuvudtaget. "Njae, det var väl trean som skulle sända den på torsdag blablabla" började Mattis.

Det var en fin stund. Där stod jag och låtsades som att det var jag som var upphov till hela den här diskussionen. Visst, Mattis visste att jag inte är någon fotbollskille, men kassakillen visste inte. Han trodde nog att jag var fotbollsintresserad. För en stund var jag lite mer som alla andra. DET. VAR. AWESOME.

Kissies kroppsform

Jag har efter lite research funnit att det bästa sättet att få reaktioner (och därmed besökare) till en blogg är att skriva om Kissies kropp. Så nu jävlar, hörrni! Håll i hatten, för här kommer mina superprovokativa åsikter som ett slag i solar plexus: tjejen är rätt smal, alltså!



Och bröst, det har hon, det måste jag medge. Jag kan bara inte föreställa mig hur man liksom... hur man... angriper.. de där brösten. Inte för att jag har någon brinnande lust att ta på Kissie, men OM man nu hade velat, VAR börjar man? Hoppar man på från sidan, när de inte är beredda? Eller måste man öppna ventilen och släppa ut lite luft först?

Skulle bara laga lite mat...



För några timmar sen skulle jag laga mat. Pasta och köttfärssås, var planen. Så jag plockade fram lök och blandfärs från kylen. En burk krossade tomater från skafferiet. Någonting passerade förbi utanför köksfönstret (jag bor på markplan), antagligen en granne. Inget märkvärdigt.

Så jag började hacka löken med en brödkniv från andra världskriget, typ. Det är den enda kniven jag äger. Gjorde nyligen en investering i en sån där knivslip som man sågar i för att göra kniven vassare. Så den är numera så gott som ny, men nu var det ju inte min kniv det här inlägget skulle handla om, utan vad som hände sedan. En lukt hade nämligen börjat sprida sig i min lägenhet, en mycket svåridentifierad lukt. Min första tanke var att det måste komma ifrån rören. Något avlopp där bakterierna trivs, kanske? Skadedjur? Ja, något lustigt var det i alla fall. Men inte tillräckligt lustigt för att jag skulle avbryta matlagningen.

Margarin i pannan. Lök och blandfärs ovanpå. Sploff, sa det. Och så började det fräsa. I med en stor plastgaffel för att finfördela färsen. Något flög förbi i ögonvrån, utanför köksfönstret, igen. Men fortfarande: inget märkvärdigt.

Lukten tilltog. Pasta i kastrullen med kokande vatten. Krossade tomater och tomatpuré i färsblandningen. Då bestämde jag mig för att det var läge att leta upp källan till den obehagliga odören. Jag började med badrummet. Tittade ner i handfatet, i toastolen och i duschavloppet. Sköljde de alla. Doften: fortfarande kvar. Ut i hallen igen, och då hände det jag aldrig trodde kunda hända. Åtminstone inte i Sverige.

Helt plötsligt kom en stridsvagn körande rakt in i min lägenhet. Och jag bara: "shiiiiiiiiiit nigga!". Självklart var det lukten av stridsvagn jag hade känt innan. Hur kunde jag vara så dum att jag inte kände igen den? Och självklart var det stridsvagnsföraren som hade kollat läget genom fönstret innan han bestämde sig för att det nog var en bra idé att köra in i min lägenhet.

Det här kom naturligtvis olägligt för mig, eftersom att tanken blockerade vägen till köket. Jag hade ju mat där inne, som kunde brännas vid när som helst. Det var en kamp mot klockan. Jag gjorde allt som stod i min makt för att få bort denna Stridsvagn 122, som jag senare förstod var namnet på just denna stridsvagnsmodell. Tyvärr fanns det inte så mycket som stod i min makt just då. Jag försökte med att hytta med näven åt fordonet och se förnärmad ut, men inget hände.

Tänk positivt nu, Simon, tänkte jag. Visst, maten kanske blir dålig. Men jag har åtminstone en kul grej att skriva om på bloggen. "7 nackdelar med att ha en stridsvagn i bostaden" skulle inlägget heta. Jag hade precis kommit på en av punkterna (hur blir det med bostadsbidraget, egentligen?) när stridsvagnen började röra sig utåt igen. Tack och lov, tänkte jag. Det hade ju sett jättelöjligt ut att ha en tank i hallen hela livet. Ja, jag blev rent av så glad att jag lade mig ner på golvet, intet ont anande om att tankföraren endast hade för avsikt att ta sats inför nästa attack mot min lägenhet.

Så den körde över mig, helt enkelt. Som tur var hade jag hjälm, så jag kom undan med några blåmärken på ena benet.

Gick ut till köket. Allt var förstört. Köksbordet hade förvandlats till en hög flisor och kaffeburken var krossad. Kaffe utspritt överallt. Herregud, tänkte jag. Det här är inte bra. Kaffet måste man ju ha i bryggaren om det ska bli något drickbart av det. Inte på golvet. Det är ju skitdumt. Finns inte ens några filter på golvet. Eller kan man plocka upp det med en filt kanske? Fast det får väl inte plats i bryggaren... eller?

Sen tittade jag på spisen, och DÖM OM MIN FÖRVÅNING när jag såg att det hade blivit pannkaka av alltihop. Helt sjukt.

Min dag - jag och altanen


SERIÖST

Jag var precis på toa. Det gick inte riktigt som jag tänkt mig. Började med att lägga i typ en halv toarulle som plumspapper, också känt som silencer-papper eller säkerhetspapper. För jag verkligen hatar toavatten i stjärten. Så där satt jag, helt immun mot plums. Trodde jag. För vad hände? Jo, trots stora mängder papper plumsade det utav bara helvete. Jag måste ha skitit ut någon form av superbajskorv som kan gå genom väggar (och papper), för en hel tsunami av äckelvatten flög mot min stjärt och orsakade kaos, död och chock. Jag kände mig besudlad. Förnedrad. Och framför allt kände jag mig besviken på pappret som skulle ha skyddat mig mot det här. Suck...

Det absolut värsta med att åldras

Sitter och youtubar musikvideor med snygga brudar, så här på påskdagen. Kom att tänka på hur det hade varit om jag varit 20 år äldre. Då hade det jag hållit på med just nu klassats som gubbsjukt. Nu är jag bara en regular, lite småkåt, men likväl sofistikerad (det går inte att poängtera nog), 22-åring. Det är ju fruktansvärt, att det är så.



För vem vill missa det här, liksom? Gillar speciellt slutet på videon. Äntligen någon som ser mc-olyckor för vad de egentligen är - ett utmärkt tillfälle att hångla upp poliser och göra smiskrörelser i luften.

Igår hånglade jag med mitt knä

Bokstavligen. Det började med att någon på grillfesten skojade om att "ja, och så kan du ju spilla lite öl över benet med mening och slicka upp det lite sådär sexigt, fniss". Då gjorde jag precis det. Spillde ut några droppar som sedan rullade nedför vaden. Tittade någon djupt in i ögonen medan jag slickade. Håret lade sig platt mot huden. Ett och annat hårstrå hängde med tungan, men det var ett pris jag var villig att betala. När jag märkte att jag hade allas uppmärksamhet var det dags att ta det ett steg längre. Jag började kyssa benet, först mjukt, sedan all-out-mega-action hångel.

Så här i efterhand inser jag att hånglet gjorde hela min kväll. Att vara sådär i centrum och få folk att skratta är den enda drogen som gör en pepp för en hel kväll. Inga biverkningar.


Hångel med partner är för noobs

Never let me go



Tänk dig en värld där det inte är okej att äta kött. Det bara är så. Att döda djur är inte normalt. Du vet det, alla vet det. Tänk dig att du i den här världen tittar på en film från den här världen, där vi har gjort en hel industri av vårt köttätande. Du ser hur vi slaktar djur efter djur, hänger upp dem, flår dem. Du ser de överfulla köttdiskarna på stormarknaderna. Visst hade det känts lustigt? Kanske rent av vidrigt? Det var precis så det kändes att se Never let me go.

Filmen kretsar kring Kathy, Ruth och Tommy som alla tre går i samma internatskola, någonstans på den engelska landsbygden. Samtidigt som ett av de yngsta triangledramena jag någonsin sett utspelar sig, märker man att det är något som inte står riktigt rätt till på skolan. Hemska historier cirkulerar om vad som händer med elever som går utanför skolområdet. Alla är lite väl lydiga. Snart får man reda på varför.

Det blir bara tråkigt om jag säger mer än så. Man måste upptäcka det här alternativa universumet själv. Det är en fascinerande, tankeväckande och isande kall resa. Det är en sådan film man vill diskutera i någon timma eller två efteråt. Men vad tycker jag egentligen om den, overall? Jag har ingen aning. Det går liksom inte att klassa den som bra eller dålig. Den bara är.

?/5


Planlösa tankar om påsken


Den heliga gravens kyrka i Jerusalem, belägen på Golgata

Jaha, så idag firar vi att Jesus spikades upp på ett kors och dog för våra synder. Eller ja, kors och kors, åtminstone Jehovas vittnen hävdar att det var en påle han spikades upp på. Men det är ju bara en petitess, om det nu skulle vara så att det faktiskt var en påle som tog livet av Jesus. Det hade inte varit skäl nog att byta ut korset som kristendomens symbol. Jag menar, en stolpe? Hur kul symbol hade det varit? Folk hade ju tagit fel på versala I:n och kristendomen hela tiden.

Idag ska man vara sorgsen. Jag kan tycka att det är lite dumt att välja just en fredag för detta ändamål. Än värre blir det av att det är en röd dag. Det är fredag, OCH man är ledig hela dagen. Och vi ska vara LEDSNA? Hur tänkte idioten som bestämde det här? En långmåndag hade jag kunnat förstå. Inte det här.

Imorgon, på påskafton, hände absolut ingenting vad jag vet. Han låg väl i grottan och bidade sin tid. DÅ passar det svenska folket att fira! DÅ målar vi påskägg, käkar godis och har familjemiddagar. Oförståeligt.

Sen kommer påskdagen, också det en helt onödig dag, bibliskt sett. Dagen då folk började bli lite oroliga. Lärjungarna bara "Asså, han sa väl att han skulle uppstå typ nu, eller? Judas, du snackade ju med honom senast, vad sa han?" och Judas bara "Nä, vi pratade inte om något speciellt, lol".

ÄNTLIGEN kommer dagen vi BORDE fira, nämligen annandagen. Då uppstod Jesus och bara "I'm back, bitches!" och lärjungarna bara roflade allihopa. Alla förutom Judas. Han hängde sig själv, eller hur det nu var. Det kan jag inte riktigt förstå. Borde vi inte TACKA Judas? Visst, han förrådde Jesus, men det var ju också en förutsättning för att Jesus skulle bli avrättad så att han kunde ta på sig våra synder och få evigt liv i himlen. Det var väl liksom det som var planen? Men nej, alla hackar på Judas. Så otacksamt.

För övrigt förstår jag inte varför han dog överhuvudtaget. Varför var det nödvändigt? Svaret brukar vara att han tog på sig alla våra synder och att vi därmed kom närmare Gud, och att vi därmed kunde få evigt liv. Men om man ska ta på sig ALLA världens synder så krävs det nog lite mer än att bli korsfäst. Visst kan man resonera som så att det var en symbolisk handling, men varför skulle det behövas? Och om det nu skulle behövas, varför just en korsfästelse? Varför inte visa det på något mer kärleksfullt sätt, typ dela ut påskägg till alla i Jerusalem?

Fast det förstås, ett påskågg hade ju inte sett särskilt seriöst ut som religiös symbol, det heller.

Angående provsmakning av sperma

Häromdagen svarade jag på frågor, däribland en om hur vanligt det är att man har smakat på sin egen sperma. Jag trodde inte det var särskilt vanligt.

Well, av gårdagens fyllediskussion framgick det att tre av fem killar hade smakat på sin egen sperma. Eftersom att undersökningen var vetenskapligt belagd kan vi alltså dra slutsatsen att jag hade fel. 60% av alla killar har smakat på sin egen sperma, vilket ju är ganska mycket. Då vet vi det.

Ännu ett vad-otroligt-lite-jag-vet-moment



Tänk om kemilektionerna i skolan hade varit lika fängslande...

9 frågor om män besvarade

Ser ut som att Elin blev inspirerad av föregående inlägg och gjorde sin egna version, denna gång riktad till män. Jag tänkte att det säkerligen finns fler än Elin som är intresserad av att höra svaren till dessa frågor, så här besvarar jag dem så gott jag kan:

1) Varför blir inte män mer offentligt upprörda när rättsväsendet gång på gång kallar dem djur?

Jag har läst en och annan krönika som beklagat sig över just det här, så visst finns det de som blir upprörda. Särskilt när det är en uttalad feminist som gör uttalandet. Då bryter helvetet löst. Då är hon en okunnig fitta. Men annars har väl männen vant sig. Det har ju inte särskilt kännbara konsekvenser.


Förutom för svinen, som får dåligt rykte.

2) Varför är så få män beredda att använda hormonella preventivmedel med motiveringen att det verkar farligt, medan de lugnt kan låta den de älskar stoppa i sig dessa hormoner år ut och år in?

Det visste jag inte ens att det fanns. Men om det hade behövts (och inte är farligt), så varför inte?

3) Är nattliga utlösningar vanliga även i vuxen ålder?

Det tror jag inte. Möjligtvis om man inte lyckas tömma på väldigt länge.

4)Är det sant att mängden sperma i en sats varierar med upphetsningens grad?

Ptja, det låter väl rimligt, till en viss del? Alltså, det lär ju finnas en korrelation mellan tiden som gått sedan senaste tömningen och hur upphetsad man är när väl tillfället kommer. Har det gått en vecka sedan man tömde räcker det med att en tjej petar en på armen för att åstadkomma flaggdag i kalsongerna. Tiden som gått sedan tömningen påverkar i sin tur hur mycket sperma som har samlats upp... eller?

5) Hur vanligt är det egentligen att man inte är tillräckligt nyfiken för att smaka på sin egen sperma?

Vad... du... Du menar att det är VANLIGT att man smakar på sin egna sperma? Det kan det väl knappast vara? Visst har jag hört om folk som gjort det, men vi som inte har gjort det kan väl omöjligen vara i minoritet?

Jag ser det bara som... avfall. Jag har lika mycket lust att smaka på mina sopor som jag har att smaka på sperma.

6) Hur är det överhuvudtaget möjligt att få orgasm av att man drar ner gylfen och tar kuken i handen?

Haha, är det? Tidseffektivt är det ju, i alla fall.

7) Vad pratar ni om när ni är på tu man hand med en annan man? (sammanställ gärna samtalsämnen från en pokerkväll, lunch, shoppingrunda etc.)

Well, när jag hängde med Bung igår pratade vi om:
  • hans starta-eget-planer
  • lite olika hemsidor
  • min radiomedverkan dagen innan
  • lördagens utekväll
  • våldtäktsfall/samtyckeslagen/rättsväsendet i allmänhet
  • o.s.v...
Inget jättespeciellt, med andra ord. Men jag antar att du är ute efter de där typiskt grabbiga diskussionerna. Då är det lite mer skvallerartat. Man pratar om tjejer. Ja, allt som har med tjejer att göra.

8) Varför är det inte bögigt att daska sin pung mot en annan mans om det bara ligger en kvinna emellan, medan det är bögigt att smeka en kompis i håret medan man ser på TV?

Nämen, här är det ju, ett grabbigt samtalsämne! Visst har det diskuterats ett par gånger, och visst tycker många att det är bögigt att utföra en "devil's threesome" på det sättet. Så jag tycker inte att det första antagandet stämmer riktigt. Däremot finns det en oskriven regel om att man inte smeker sina killkompisar, absolut. Jag är inte helt säker på varför.

9) Är det äkta självförtroende när en man undrar om man är idiot eller lesbisk när man nobbar honom på krogen?

Kanske. Det beror väl på om man definierar självförtroende som att vara fullständigt medveten om den egna kapaciteten, eller om man definierar det som att ha höga tankar om sig själv. Det är en stor skillnad.

7 frågor till alla kvinnor



Jag vågar nästan påstå att det råder stor förvirring kring den kvinnliga anatomin hos oss killar. Vi kom in på ämnet idag, jag och några killkompisar. Frågor som togs upp:

1. P-piller, vad är det exakt de gör? De fuckar väl upp äggen på något sätt, men hur?

2. Har man mens som vanligt då? Nej, det är väl ingen "riktig" mens, sa någon. Google bekräftade, kan man väl säga. Någon annan sa att om man tar piller tillräckligt länge får man ingen mens alls. Hur är det egentligen, mens vs p-piller?

3. Ägglossning! Är det sant att de blir kåta utav bara helvete då? Jag läste det någonstans för hundra år sedan och har inte tänkt på det förrän nu. För det mejkar ju sense. När man är som mest fertil är det ju en fördel att vara på'att, så att säga. Njae, jag har inte märkt någon skillnad, sa de med flickvän.

Men OM det nu är så, har man då en fördel om man lägger in stöten precis vid ägglossningen? Är det värt att ta reda på menstruationscykeln för "denna där", och hur gör man det på ett diskret sätt i så fall? Man kan väl inte gå fram och bara: "Du, det här med mens... När, liksom... Har du den?".

Är ägglossningen möjligtvis förklaringen till att man ibland ser tiopoängsbrudar med medelmåttor?

Frågor som inte togs upp, men som jag kommit på i efterhand:

5.
PMS! Hur stor påverkan har det egentligen? Och hur kommer det sig till uttryck? Det är säkert individuellt, men ge mig exempel! Har ni någon gång tänkt att "herregud, jag är ju helt jävla labil"?

Själv märker jag aldrig av något speciellt. Är ni duktiga på att dölja det, eller har jag bara dålig observationsförmåga?

6. Hade ni velat slippa alltihop om ni kunnat? Eller finns det något positivt, rent känslomässigt, med menstruationscykeln?

7. Varför har ni så svårt att prata om allt det här? Det är som om ni medvetet vill lägga ett mystikens täcke över det hela. Men det är väl bara mänskligt, liksom?

Apropå lookalikes...



Jag är tydligen medlem i metalbandet Avenir. Trevligt.

Hård, hårdare, Bung

Det här inlägget tillägnar jag min vän Bung. Han är kanske inte den som är känd för att vara världens hårdaste person. Han har inte hoppat bungyjump, och han har inte jonglerat med motorsågar. Han äger inga vapen, han tjafsar aldrig med portvakten, nej, han rycker inte ens folks tp-sladdar på lan. Det hårdaste Bung har gjort är väl att strunta i TV-licensen. Sen har han i och för sig ingen TV.

Men idag var han fruktansvärt badass. Jag skulle möta upp honom för att luncha. Såg honom ta omvägen förbi postlådan.
Jag: Vad postade du?
Bung: Tackade nej till sommarjobbet.
Jag: Jaså? Varför då?
Bung: Jag ska starta företag.
Jag: For real?
Bung: Ja.
Jag: Vad ska du göra?
Bung: Chatt.
Jag: ...Nice!
Visar sig att Bung, blott 22 år, ska starta eget och börja leverera chattfunktion till olika sidor. Ett sånt beslut kräver ballar av stål.

Inte nog med att han har bollar tyngre än din mamma; han har utseendet också. Efter lunchen tog vi en shoppingrunda och hittade en jacka som gjorde hans awesomeness rättvisa. Resultatet?


"It's time to kick ass and fuck shit up. And I'm aaaaall out of ass."

Och visst är han lite lik han i Kopps?


"IMMA MOTHERFUCKING COCKSUCKAH ASSA"

Definitivt.

Fotboll och öl



Det var min kväll, det. Två timmar sitta vid älven och prata gymnasieminnen. Ett antal timmar springa efter en boll. Kanonkul!

Någonting skumt är på gång

Några av mina klasskamrater har startat upp ett radioprogram vid namn Satisfaction som de sänder en gång i veckan. För några timmar sen fick jag sms från Maya.
Maya: Du måste lyssna tonight! Eventuellt ringa in oxå:)
Jag: Det ska jag göra! Så det är live? [det brukar nämligen vara förinspelat]
Maya: Jajamen! Vi har en överaskning:) [felstavat, usch] och sen får du ringa oxå så vi inte ser ut som cpn!
Vad har de hittat på nu då? Handlar det om mig? Har de hittat alla mina lik i garderoben? Eller var det liken som hittade dem? Var liken homosexuella, och bestämde sig för att komma ut? Och vad är cpn? Typ... Central Pakistani Nationalists? Frågorna är många, svaren är få.

Jag är rädd. Mycket rädd.

Satisfaction är ett rockprogram som sänds varje måndag 22:00-23:00. Om du befinner dig i Göteborg kan du lyssna genom att ratta in 103,1, annars går det bra att streama från hemsidan http://www.k103.se/.

EDIT: Åh herregud, det verkar som att de ska ha quiz i studion! Med temat 1982! Jag som redan är sämst på quiz ska alltså ta mig an temat 1982? Hell nooooo!

EDIT FAKKING TVÅ: DE GJORDE DET! DE SPELADE TOTO - AFRICA! IIIJJJAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Schack som skolämne


Den här skiten spelade jag sönder när jag var liten, helt ovetandes om reglerna.

Läste precis att Armenien ska införa schack som obligatoriskt skolämne. Två timmar i veckan. Varför?
"Teaching chess in schools will create a solid basis for the country to become a chess superpower," said an official at the ministry, Arman Aivazian.
Okej, schack är visserligen sjukt stort i Armenien. Folk spelar och tittar på shack på samma sätt som andra nationer gör med fotboll. Istället för att säga "MÅÅÅÅÅL" säger man "SCHACK MAAAAATT". Men att införa det i skolan? För att bli en "schacksupermakt"? Shit just got serious.

Boels lite annorlunda raggningsteknik



En del av er hittade säkerligen hit via Boels blogg. Häromdagen hade jag äran att chatta lite med henne. Vi pratade om hur det hade varit om vi hade suttit i samma Parlamentet-panel. Jag frågade henne vad hon skulle göra om det var "tips från coachen" och hon fick upp "Ragga på Simon..." i sin ruta. Svaret:
Jag hade gjort som jag brukar göra när jag raggar. Tagit ett fast grepp om din kuk och sagt "jag vill känna ditt ollon mot mina mandlar".
Det borde ha kommit ganska oväntat, men nu var det ju Boel jag pratade med, så allt var i sin ordning.

Nu kanske ni tänker "vad är det här för sjuk brud? Så kan man ju inte säga! Och speciellt inte i TV!". Och ja, ni har ju fog för era funderingar. För att illustrera exakt hur sjuk i huvudet hon är har jag gjort den här bilden. Detta föreställer alltså vad hon vill göra med män hon raggar på. Varning för starkt material.

Och ja, jag VET att jag inte är så bra på att rita. Men är du det då? Va? Va? Kan du göra det bättre själv eller? Hah? HAH!?

Aaaaaaaaaaaawwwwwwwwww :D


Åh... Marika



Det blev åter igen en Så ska det låta-kväll med familjen. Och jag... det....

Hm... Hm. Hmmm. Så det...




Japp.

Wikipedia-rycket

Idag stod två Jehovas vittnen utanför centralen och delade ut sina tidningar. Jag kom att tänka på inlägget jag skrev för... wtf... EXAKT ett år sedan! Det handlade hur som helst om just de där tidningarna. Fin och lång kommentar fick jag också.

Väl framme i skolan fick jag ett Wikipedia-ryck och sökte på Jehovas vittnen. Fick reda på massa kul, bl.a. att de inte firar födelsedagar eftersom att de enda som gör det i Bibeln inte tillber Jehova.

Det ena ledde till det andra och vips så var jag inne på en artikel som listade olika avrättningsmetoder (varsågod och dra egna slutsatser). Fascinerande hur kreativa vi är när det kommer till att döda varandra. Här är ett par annorlunda tillvägagångssätt:
  • Rådbråkning - kan utföras på flera olika sätt, men gemensamt för alla är att man krossar den dömdes lemmar. Oftast gjorde man detta med hjälp av ett hjul. Sedan, om man ville vara extra grym, flätade man in kroppen i hjulet och ställde upp det på en påle så att fåglarna kunde börja äta på offret medan han fortfarande var vid liv. Kunde ibland ta flera dagar innan döden inträdde.

  • Scaphism - den dömde spänns fast inuti ett litet hålrum, ofta mellan två små roddbåtar med öppningen mot varandra, med huvudet, händerna och fötterna utstickandes. Sedan tvingar man i offret stora mängder honung och mjölk så att en svår diarré uppstår. Man har också gnuggat in honung över hela kroppen för att locka insekter. Sedan låter man offret gå en förudmjukande död till mötes, troligtvis av svält eller uttorkning.

  • Sågning - det här är mycket vidrigare än vad det låter. Man hänger upp den dömde upp-och-ner med benen utspretade. Sedan börjar man såga från skrevet och neråt. I och med att kroppen hängde som den gjorde hade hjärnan länge tillgång till blod, trots kraftiga blödningar, och kunde således hålla den dömde vid medvetandet under en lång tid. Måste säga att jag känner mig kluven inför den här avrättningsmetoden.
Om du inte känner dig åtminstone lite illamående just nu tar jag det här inlägget som ett misslyckande.

Tjejen som aldrig fick se igelkotten



Kom precis hem efter att ha sett SM-finalen hos Erik. Grattis Färjestad!

På vägen mellan busshållplatsen och min lägenhet hände något... underligt. Precis när jag ska svänga in på gården som just nu är en fet, geggig byggarbetsplats hörde jag någonting prassla vid huskanten. HOLY MOTHER OF GOD SHIT sa jag inte, utan jag kvävde reflexen att hoppa till som en liten flicka, och stirrade mot det höga gräset som på något vis hade lyckats få fäste där i geggan. Vad ser jag om inte en supersöt igelkott? Så jätte-jättesöt!

Samtidigt hade jag en tjej ca 10 meter bort som hade gått bakom mig hela vägen och av allt att döma inte lagt märke till min upptäckt.  Nu är hon på väg förbi. Vad gör man i det läget, egentligen? Säger man "Du! Främmande människa! Titta här, en igelkott!"? Jag menar, om jag bara låter henne gå förbi tror hon väl att jag är en stackars paranoid människa som hoppar till för ingenting och stirrar ner buskage dagarna i ända. Nä, jag måste göra någonting. Jag måste få henne att förstå det fantastiska i det som hänt.

TITTA HÄR, EN FAKKING IGELKOTT! TITTA SÅ GULLIG DEN ÄR! Det sa jag inte. Istället böjde jag mig ner, tittade på kotten och utstötte ljusa hummanden, som om jag var en forskare som precis hade stött på någonting extra intressant i en extra intressant rapport om något extra intressant ämne. Hm! Och så en liten paus. Sen "Hm!" igen, fast i ett något lägre tonfall.

Hon gick förbi utan att så mycket som titta åt mitt håll.

Den absolut hetaste kvinnan på Jorden

HÄR!

Kommentar på det?

The Way Back



Tänk er en duracellkanin. Titta så glad den ser ut! Den bara går och går och går och går... Tänk er nu en duracellkanin som inte är lika glad. Tänk er att den är i helvetet. Den brinner, fryser, svettas, våldtas, blir petad på med vassa pinnar, allt medan den går och går och går på ett rullband av taggtråd, död och brustna drömmar. Och när du tänker att nu kan det bannemej inte bli värre, ja då BLIR det fyrtiotusenmiljoner gånger värre. Så är det att vara en av huvudkaraktärerna i The Way Back.

Vi börjar i ett gulagläger, alltså ett av Stalins arbetsläger. En amerikan, några polacker, en lett (Gustaf Skarsgård) och annat löst folk bestämmer sig för att rymma. Palla arbeta i gruvor liksom. Det finns ett problem, och det är att de inte är riktigt hundra på var de är. Någonstans i Sibirien, så långt förstår de. Men sen är det bara en jäkla massa skog runt omkring. Planen är i alla fall att ta sig söderut, ut från Ryssland och in i Mongoliet.

Och så börjar den där helvetesresan jag talade om tidigare. Naturen delar ut pungsparkar till höger och vänster i form av snöstormar, svält, törst, regn, köld, värme, sandstormar, och så vidare. Ovanpå allt är gruppkemin kanske inte den bästa. Valka är smågangstern som vill lösa det mesta med våld, Mr. Smith är den rationella egoisten och Janusz har en oändligt hjälpsam inställning till allt och alla.

Filmen är väl kanske lite väl långsam för min smak. Det är mycket vandrande, det är ju det som är filmens poäng. Tur då att de vandrar över sådana vackra områden. Vi bjuds på en hel del spektakulära vyer av den ryska, mongoliska och tibetanska naturen. Detta i kombination med stundtals fantastiskt skådespeleri och ett par riktigt, riktigt starka scener, rent känslomässigt, gör filmen sevärd.

3/5


Jobb och pliktkänsla

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om fribeloppet. Jag har alltså jobbat för mycket för att få fullt studiebidrag, och kommer nu att få betala tillbaka.

I och med att jag med 100% sannolikhet kommer att gå över gränsen även det här året hade kanske en rimlig respons varit att trappa ner på jobbtimmarna. Men när Jeanette ringer och med 100% sammet i rösten BER och BÖNAR att jag ska komma till jobbet för att de har en sjuk och en som har fått jobba över tre timmar och allt är kaos och jag är deras sista hopp och du får gärna komma efter skolan oavsett när du slutar för det finns ingen annan som kan och vi älskar dig Simon snääääälla åh gud kom, kom, kom...

Ja, då smälter jag. Känner mig som stålmannen och den barmhärtiga samariten på samma gång.

Jag svarar: Sure, baby. Jag kommer förbi efter skolan och... *tar på mig solglasögonen*... plockar skiten ur de där bananerna.

Kunde inte låta bli...


Stackars, stackars Patrik...

En "insändare" i dagens Metro:
Du är solen på dagen min kropp livnär sig på. Du är månen på himlen, ty med ditt sken kan jag överleva den grymma natten. Patrik, du är mitt liv.
-Din svan
Herre. Gud.

Okej, om det hade funnits en spalt som på olika sätt uppmuntrade folk till självdestruktivt beteende (dagens tips: lyssna på Rebecca Black!) hade jag kanske kunnat acceptera det här. Men nu ligger den mitt bland insändarna. Och jag kräks. Det är som om någon har googlat på "kärlekspoesi", tagit första träffen, subtraherat ett par ord, adderat ett syftningsfel och sen dedikerat skiten till en förmodligen mycket olycklig pojkvän. Jag menar, din svan. wtf, liksom.

A heart cannot break if you dont give a shit

hej alla läsare! iidag va ja i skolan på html-lektion!! Jag sa till Erik (han är vår lärare) innan lektionen att ja typ e bloggare så ja kan redan all html som finns typ haha! asså det hade ju inte funkat utan alla ni fiiina läsare, men de är ju liksom jag som gör allt ändå! haha! ;P

Så ja satt mäst o kolla fejjan o ls8 o messade under hela tiden och så. Sen drog ja hem (skolkade efter middan, fast Jossan inte ville HAHA). och visste typ inte va ja skulle äta det blev köttf färs sås o spagheti!!! Sen blev det gymmet!! 14 min på cross-trainern innan Erik kom o var sen! Den lilla jäveln haha! Sen 3x10 biceps, 3x10 triceps, 3x21 armhävning (fast orka inte hela sista ;P) 3x10 axlar, 3x10 både bak och framben!!! Och så magen förstås! Beach 2011 here i come :D hahaha.

Föressten! Om någon skickar typ en sida till dig över msn ska du INTE trycka på det, ett tips!!! ja gjorde de o så installerades nån grej i typ internet o ja kunde inte göra nåt!!!! har ominstallerat ZwdxyVirus.exe nu som kom me mailet så de ska ta bort det! MEN GÅ INTE PÅ DET DÄR, ÄVEN OM DET STÅR DET E OFARLIGT!!!!
There's a moment I've been chasing
And I finally caught it out on this floor
Baby, there's no hesitation, no reservation
By taking a chance and more, oh no, because










Låt andemeningen vara!


There is no spoon.

Vet ni vad som är störande? Jo, det är när folk tror på saker. Jag har redan skrivit mycket om religion, så det tänker jag inte ta upp här. Nej, det jag tänker på den här gången är övernaturliga fenomen överhuvudtaget. Spöken, andar och dylikt.

Det första som förbryllar mig är att det på något lustigt sätt har blivit mer accepterat att tro på andar, "den andra sidan", än att tro på Gud. En person kan i ena stunden säga att "nä, Gud är inget för mig, ateism ftw!", medan samma person i nästa stund kan berätta om hur denne "kände av" sin avlidna mormors närvaro. Inte som en metafor för hur minnet av mormorn gjorde sig extra starkt i just det ögonblicket, utan rent bokstavligt. Mormorn VAR DÄR! Eller personen kanske berättar om en seans där mediet lyckades berätta saker om mormorn som bara inte gick att veta för en utomstående person.

Det här med att "känna av" andar ser jag mest som ett resultat av önsketänkade och tradition. Varje gång någon dör berättar vi för våra små att personen är i himlen. Tanken om ett efterliv är djupt rotad i människan, oavsett religionstillhörighet och oavsett vad vetenskapen säger (d.v.s. att alla bevis pekar mot att vårt medvetande sitter i hjärnan, och inte i någon själ som lämnar kroppen efter dödsögonblicket). Och att en tanke är djupt rotad av tradition betyder ju knappast att den är sann (tänk den geocentriska världsbilden).

Medium är kanske den största orsaken till andehysterin. Jag minns själv det där TV-programmet med medium som tog sig an olösta mord och försvinnanden. Med hjälp av föremål från offret kunde de få reda på massa kul, t.ex. hur offret dog, hur det är på "den andra sidan" och vad som var favoritbrödrostmärket. Sen lämnade de över all den här infon till polisen som motvilligt tog emot det ("Börje... ring OBH Nordica. Vi har en brödrost att diskutera."). Jag var väldigt förtjust i programmet.

Idag vet jag att det finns någonting som kallas cold reading. Det är en metod för att få ut information från en person utan att denne är medveten om det. Här ser ni ett exempel:



Det krävs inte en Stephen Hawking för att lista ut att det finns en viss (läs jättestor) sannolikhet att andemedium använder sig av cold reading under sina seanser, snarare än att ha en direktkontakt med din döda mormor. Skickligt, javisst. Men inte särskilt ärligt.

Vet ni vad det värsta är? Om man påpekar detta för den troende är man som bäst en spirituellt fattig människa. Som värst: respektlös, okänslig och oempatisk. Man har vanhedrat mormorns minne. Men vem är det egentligen som vanhedrar hennes minne - du som låter en bluffmakare föra hennes talan för ditt egna välbefinnandes skull, eller jag som försöker se saker för vad de är? En människa har dött, en människa som har lämnat avtryck i ditt liv. Uppskatta de här avtrycken, och låt inte någon annan röra dem. Speciellt inte ett medium.

Söndagsspecial: SKOJIGA BILDER

Jag är i ett sådant tillstånd just nu att jag inte riktigt känner av den där skrivarinspirationen. Så här är lite roliga bilder istället. Vilken är bäst?

1.


2.


3.


4.


5.


Att vara smart och sen inte vara det längre

Det fanns en tid då jag såg mig själv som väldigt smart. Jag var väl sisådär 15 år och hade världen i min hand. Hade klurat ut allt som fanns att klura ut. Visst fanns det många andra smarta människor, det fanns ju Einstein och alla de där nissarna, men ytterst få hade tänkt så djupa tankar som jag.

Jag minns att jag störde mig väldigt mycket på det här med att det påstods att tjejer utvecklas snabbare än killarna. Att tjejerna är mognare. För det var de ju knappast. Det enda de tänkte på var relationer, skvaller och utseende. Allt som är baserat på känslor, med andra ord. Själv tänkte jag på universum, Guds vara eller icke-vara och människans roll på Jorden.

Skolan var en barnlek. Jag hade visserligen inte bäst betyg i klassen, men det var för att jag inte pluggade särskilt mycket. Jag softade, och det är jag glad för. Jag var ju fortfarande den smartaste jäveln i Kungälv. Gymnasietiden var bland de bästa i mitt liv. Ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaka.

Sen kom Chalmers. I början gick det bra, allting var ju på en hyfsat grundläggande nivå. Så småningom fick jag min första underkända tenta. Sedan en underkänd omtenta. Jag märkte hur jag allt mer tog rollen som parasit i gruppövningarna. Satt liksom vid sidan av och försökte förstå vad de andra snackade om. Min självbild förändrades något. Jag kanske inte är bäst på matte, men man kan ju inte vara bäst på ALLT, liksom. Självklart är jag smartast om man tittar på totalpoängen. Jag menar, jag är ju hyfsad på allt. Och att skriva - det totaläger jag ju i. Säkert 90% av min grupps kandidatuppsats skrevs, eller korrigerades, av mig. Det var jobbigt, men samtidigt skönt. Nu fick jag äntligen göra lite nytta.


2007. Jag gör en lustig min på vägen in till nollningsavslutningen, intet ont anande om hur dum jag snart skulle bli.

Sen började jag journalistprogrammet. Ja, ni förstår kanske vad som hände. Helt plötsligt var jag långt ifrån bäst på att skriva.

Ju mer jag lär mig om min omvärld desto mer förstår jag hur dålig jag är. Jag failar en tenta: men va... var det bara jag som fick underkänt? Jag läser en krönika: oj tjena vad duktig skribenten är. Jag läser om ny forskning: ...tur att det finns smartare människor än jag som förstår sig på det här.

Men det kanske är det som är att vara smart. Att vara medveten om hur smart man är, så att säga. Hur många gånger har man inte besökt ett internetforum och blivit frustrerad över hur dumma folk är som inte fattar att de är dumma? Vi som är smarta fattar åtminstone att vi är dumma. Det gör inte de dumma.

För att sammanfatta: de som är smarta vet att de är dumma, medan de dumma tror att de är smarta.

Så det var väl det jag ville säga med det här inlägget. Jag är dum.

Dumma hund!



That hanger is for shirts you are a dog. You are not a shirt.

Get out of that hanger you look ridiculous. It doesn't even make sense.

(saxat rakt av från reddit.com)


Du är nu medveten om dina andetag

Läste en artikel häromdagen som bl.a. handlade om hur vi andas. Testa att ta ett djupt andetag! De flesta av oss höjer lite på axlarna och puttar ut bröstet. Detta är tydligen helt fel. När man andas med bröstet utnyttjar man endast den övre delen av lungorna.


"Säker på att du har andats rätt? Din röntgen visar nämligen att dina lungor är... eeh... borta."

Grejen är att de flesta blodkärlen som tar upp syre finns längre ner. Så hur får man ner luften dit? Jo, man andas med magen. Testa att ta ett djupt andetag igen, fast med magen. Låt axlarna och bröstet vara stilla. "Blås upp" magen. Grattis, du har nu lyckats få i dig mer syre än vad du får på ett bröstandetag! Dessutom tränar du mellangärdet. Det är helt enkelt mer hälsosamt.

Så nu går jag omkring och tänker på hur jag andas precis hela tiden. "Gjorde jag det där andetaget rätt? Kändes som att jag tog i lite med bröstet ändå... Fuckfuckfuck jag är dödens. Så. Fucking. Död.".

Blue Valentine



Genre: Drama

Handlar om: Ett förhållande. Dels hur det började, dels hur det slutade. Man hoppar hejvilt mellan nu- och dåtid på ett extremt effektfullt sätt. Trivia: de två "spåren" är filmade med två olika typer av kameror.

Skådespelare: Skådespelare? Var det inte på riktigt?

Sensmoral: Förhållanden är kul i början. Sen gör de kaos med dig.

4/5


Folk som inte imponerar lika mycket...



Två män. Ett möte.

Skulle gå över vägen utanför skolan i morse. Väntade på att bilarna från ena hållet skulle passera, och så gick jag över till refugen. Det var mer trafik som skulle mot den andra riktningen så jag förblev stående där en stund. På andra sidan såg jag en man. Han såg väldigt... häpen ut. Häpen över situationen. Här ska man över vägen, och så är det en massa bilar i vägen! Vad är det här för fasoner, såg han ut att tänka. Fast inte på ett argt sätt, utan han såg snarare genuint förbryllad ut över hur det kunde bli så här.

Som om det inte vore nog har han skägg över typ hela ansiktet. Män med skägg lyckas alltid se lite sådär extra förvånade ut. Munnen format som ett o och skägget liksom hänger med och skapar konturen... ja ni fattar, eller?

Äntligen får bilarna rött ljus. Mannen på andra sidan går, nej, SPRINGER över vägen. Det var som om hela hans liv hängde på att komma över den här vägen så fort som möjligt. Fascinerande, tycker jag. Sen gick jag vidare och fortsatte mitt liv som pretentiös bloggare och journaliststudent.

Folk som imponerar 1



"Couldn't we use Daniel to track down Bin Ladin?"

Reaktioner på föregående inlägg

Reaktion 1


Reaktion 2


Jag vet inte vad som är värst: att folk tvekar om huruvida det är sant eller inte, eller att jag blir tillräckligt nervös av det för att känna att jag måste skriva det här inlägget för att förtydliga saker och ting.

Så jag säger det en gång för alla: NEJ, jag vågar inte gå fram till en snygg tjej bara sådär! För att pulla off ett sånt move krävs MÄNGDER av alkohol och ca en veckas mental förberedelse. Fisen däremot, det är ju totally true. Alla fiser ju. Och det är ett faktum: fislukt = stjärtpartiklar i näsan. Härligt va?

Historian om hur jag förlorade ragget



Sticky Fingers, 2 april. Jag står på top floor, flänger runt i takt med dunket. Är väl inget fan av R&B direkt, men det funkar.

Får syn på en lång blondin en bit bort. Det går inte att beskriva hennes dans med något annat ord än sexig. Hon böjer, sträcker och putar. Utnyttjar sina kvinnliga former till fullo. Känner hur det hettar till om ansiktet. Söker hennes blick, och lyckas snart fånga upp den. Det är något med hennes ögon. Är det äventyrslystnad jag ser? Hon vänder sig bort och säger någonting till sin kompis. Antagligen något om mig. Håller kvar min blick. Vet att hon när som helst kommer att vända sig om för att spana efter mig, när hon tror att jag inte kollar. Och mycket riktigt, hon tittar åt mitt håll och ler nervöst när hon inser att jag tog henne på bar gärning. Jag ler tillbaka.

Börjar gå mot henne. Lägger en hand på kompisens axel. "Jag lånar din vän här ett tag om det är okej?". Utan att vänta på ett svar leder jag blondinen bort mot ett hörn. Lägger en hand om hennes midja och trycker henne mot mig. Pratar, nästan viskar, i hennes öra. "Dansa med mig".

Vi tittar varandra i ögonen. Hon fnissar. Och jag ser att hon gillar det, att bli bortrövad. Inga ord behövs. Vet inte vad hon heter, men bryr mig inte nämnvärt. Vi börjar dansa till musiken. Kan inte höra den, bara känna den. Lutar henne mot väggen. Hon skrattar och kopplar ett grepp med sina ben om ett av mina. Kniper åt. Känner hur hon gnider sitt kön mot låret. Kännner hur min kuk börjar pressa mot gylfen. Brinner. Pulserar. En dimma har omslutit oss. Förnuftet har försvunnit och det enda som finns kvar är kåthet.

Precis när jag lutar mig fram för kyssen, när jag har lagt en hand om hennes nacke och är några centimeter från hennes läppar, känner jag hur det börjar bubbla i magen. Innan jag vet ordet av lägger jag av en rejäl brakare. Inte nog med att den nästan överröstade musiken och fick hela mig att vibrera; den luktar ruttna ägg också. Det var en våt rackare. Ett bromsspår håller definitivt på att bildas i kalsongerna. Känner hur det liksom svider lite.

Oh fuck. Nu gäller det vara SJUKT smidig. Så jag gör det enda logiska och försöker skämta bort det.

"Du vet att... när man känner doften av en fis så betyder det att partiklar som precis var i någons rumpa nu är i ens näsa?".

Hon tittar på mig lite lustigt. Så jag fortsätter.

"Så man kan säga att du har kysst mig i arslet. Haha, fattar du? Kysst mig i arslet! Vilken RÖVslickare du är! HAHAHAHA SKITBRA, VERKLIGEN!"

"...Skit på dig."

"DET HAR JAG JU REDAN GJORT HAHAHAHA BAJSBAJSBAJSBAJS"

"Idiot"

Hon tar sig loss och börjar gå därifrån och jag bara "shiiiiiiiiiit nigga". Där står jag kvar med råbånge och luktar otäckt. Fattar ingenting. Vad var hennes problem? Jäkla psykopatbrud...

Epic aprilskämt i Minecraft


Resultat av gårdagens experiment

Antal läsare som kom fram och sa hej: 1

Antal läsare som hade Dagens frukt: Avokado som favoritinlägg: 1

Berusningsgrad på läsarna som kom fram, på en skala 1-10, i snitt: 7

Längd på läsarna som kom fram, i snitt: 1,60 m

Längdskillnad mellan Simon och läsarna, i snitt: 32 cm

Simons längd, enligt läsarnas tidigare, inre bild, i snitt: "någonstans... här" (läs ca 1,83 m)

Simons hörsel i krogmiljö: 1

Hur mycket Simon hörde av det läsarna sa: ca 15%

YES-JAG-HAR-ETT-FAN-KÄNSLAN: 10

Vilka ska till Sticky ikväll?

Dagens experiment: hur många läsare kommer förbi Sticky Fingers ikväll och säger hej? Återkommer imorgon med resultat!

Så ska det se ut!

Jag vet att den här bloggens målgrupp inte riktigt är den som väljert bort Talang 2011 till förmån för Så ska det låta, men det kanske ni borde göra. Titta bara här:



Var på besök hos mina föräldrar och fredagsmyste lite, när min farsa utbrister "titta här nu Simon på pianisterna, en sån tjej borde du fixa!". Jag håller med. Brunetten var, för att använda ett uttryck som har uppstått på den här bloggen: "så jävla jävla gullig" med sitt piano. Sen kommer hon med röda håret. Sen kommer blondinen vid andra pianot. Sist kom bruden med svintohåret, även om hon sjöng bra.

För tjejerna: BROLLE! Han var grymt het, han med.

Känner att jag ser annorlunda på det här programmet numera. Sitter bara och tänker på hur deltagarna vill ligga med varandra. Hur de kommunicerar med sina blickar, sina ryggklappar och kramar. Åh, nu spelade vi en låt, vad duktiga vi är! Och så ler de mot varandra. Tar på varandra. Klär av varandra - i tankarna. Jag menar, blondinen bredvid Brolle var ju inte LITE kåt! Se själv!

http://svtplay.se/t/102966/sa_ska_det_lata

Wtf har hänt med Göteborg?

När jag skulle till skolan idag upptäckte jag någonting ganska märkligt. Började få onda aningar redan efter att ha stigit av tåget, men efter att ha gått runt lite fick jag  mina misstankar bekräftade: hela Göteborg hade sprängts i bitar. Poff. Borta. Det enda som stod kvar var den där donutkiosken vid Brunnsparken. Allt annat hade antagit en lite mer finfördelad form. Grus och stoft, med andra ord.

Så jag tänkte att ja vad ska man göra liksom. En donut hade inte suttit fel. Köpte en svindyr för 29 spänn. Sen åkte jag hem igen.

HAHAHAHAHA



Så sjukt nice! :D

RSS 2.0