Partymänniskan nr 1



Det händer att folk kommer fram till mig och frågar "hur kommer det sig att du är en sådan skön, helfestlig, cool människa? Hur kan du vara så party hela tiden?"

Svaret är att jag har börjat lyssna på radioseven.se. Jag är pepp precis hela tiden. Det går inte att värja sig. Varje gång jag drar upp det lilla radiofönstret börjar min kropp leva sitt egna liv. Handen sträcker sig mot volymkontrollen. Maxar skiten. Mina ben börjar gå mot spritflaskorna, om jag har några hemma. Annars häller jag i mig koncentrerad saft UTAN att spä ut med vatten. Men OM jag har sprit blandar jag mig en REJÄL grogg. Sveper skiten. Ställer mig på bordet och vevar med ena armen. Får en plötslig lust att skalla TV:n. Fullföljer idén. Vaskar skiten. Ut genom fönstret med den bara. In igen. Nu bytte de låt. Intensiteten ökar. Drar i mig resten av spriten/saften. Den skulle ju ändå drickas upp förr eller senare. Benen för mig mot köket. Öppnar kylen. River ut skiten. Får tag i en syltburk. Häller skiten över mig. Ropar "woooohoooo", som om jag hade gjort någonting extra spexigt. "NU SKA DE ALLT FÅ, NU SKA DE FÅ SE" gormar jag till ingen speciell. Någonting saknas, just det, rök. Får tag i ett paket mjöl. Ruskar om skiten. Dansar hela natten lång.

"Nu ska jag göra något produktivt!"

Så jag satte mina nya redigeringskunskaper på prov och komponerade denna nyhetssida. Håll till godo!



KLICKA FÖR ATT FÖRSTORA

En underbar wikipedia-artikel

Ja, det var bara det.

Hur... vad.... jag?

Jag vet inte hur jag ska summera den här helgen riktigt. Det finns oändligt många vinklar på det, som vi säger på journalistiska. Det betyder att man kan lyfta fram många olika "grejer" i det hela.

Så vad ska jag välja?

Lustgastripparna?
Det faktum att festdeltagarna tyckte det var en bra idé att vända ALLT i min lägenhet upp-och-ned, såsom borden, mikron, allt i mitt kylskåp o.s.v.?
Gretas - bögställe eller mer än så?
Det gamla raggets kommentar på ett blogginlägg inspirerat av henne?
Ny raggningsteknik: striptease?
Fail-konversationer?
Vakter som vill att man ska dricka vatten?
Missade bussar?
Att jobba dagen efter?
Hur full Sanna var?

Ja, det är svårt det här.

Så här kan man också dunka...


Att dampa loss på facebook



Den här bilden lade Niclas upp med bildtexten "Eftermiddagen är räddad!". Det ni ser är startskärmen för spelet "Heroes of Newerth". Kommentarerna som följde tyckte jag blev lite knasiga.


Sveriges största troll



Här ser ni mannen, myten, legenden: "Fick en Snilleblixt". Typiska FeS-rubriker:

EINSTEINS GUDSBEVIS: Ondska är bevis för Gud, ondska är bara frånvaro av Gudskärlek, Gudsmedvetande!

och

GUDOMLIGT TRÄFFSÄKRA CITAT, som avslöjar ateismen som meningslös och självmotsägande !!!


Ett exempel på ett sådant citat:
"Nobody talks so constantly about God as those who insist that there is no God."
Heywood Broun
Ja, nu är det ju helt uppenbart att det är schack matt. Ateism är totalt värdelöst. Ungefär som en liten lort.

och

DEMOKRATI ÄR EN MYT !!! Demokrati är friheten att välja sina egna diktatorer - ingenting annat!


Och så fortsätter det. I all evighet. NASAs månlandning är fejk. Det är BEVISAT. Vi kommer att återfödas efter att vi har dött. Det är BEVISAT. Alla planeter är ihåliga. Även detta BEVISAT. Och i och med att alla planeter är ihåliga är såklart Big Bang motbevisat.

Jag följde honom en del för några år sedan, på CS-forumet Fragbite. Han var omöjlig att missa. Jag ville, ville, ville, ÅH VAD JAG VILLE knäcka honom. Jag ville få honom att fatta hur fel han hade. Jag satt framför datorn och var alldeles röd i ansiktet av raseri. Dö, Fick en Snilleblixt, DÖ, ropade jag åt datorn.

Snart erkände jag mig besegrad. Det går inte att rubba den här killen. Han är fantastisk. Jag tycker verkligen det.

HÄR kan ni läsa hans blogg. Må Gud vara med dig.

Spritlek - behöver DIN hjälp!



Idag har jag varit och shoppat inför lördagens grabbkväll. Vi är 19 killar som ska dricka sprit och slåss (fast på ett trevligt, vänskapligt sätt), först hemma hos mig, sedan hos Prekkan, sedan på Combi, sedan i stan. Som om det inte redan är epic nog har vi även lustgas till vårt förfogande.

Hos mig är det shot-tema. Tanken är att man i tur och ordning får slå en tärning som sedan avgör vilken shot som ska konsumeras enligt följande tabell:

1 - Fernet-Branca
2 - Gin
3 - Fishshot
4 - Banan Bols
5 - Blå Curacao
6 - Jäger

Jag har funderat på om man skulle kunna implementera ytterligare regler för att göra leken roligare, och det är här ni kommer in i bilden! Jag kan nämligen inte komma på något kul. Det jag tänkte var att man på något sätt ska kunna slippa sin shot, alternativt byta den mot någon annan, på något sätt. Fernet Branca smakar nämligen spya, rakvatten och ruttna... örter, eller nåt. Så det vore kul om man man kunde utföra ett uppdrag, utmana någon på duell eller liknande för att slippa den. Mina förslag hittills (och anledningen till att det är tråkigt):

1. Man får utmana någon på armbrytning, om den utmanade förlorar får han ta shoten, annars får utmanaren dricka två. (den som är svagast kommer nog inte vara med oss särskilt länge...)
2. Man kan göra x antal armhävningar för att slippa shoten (halvroligt)
3. Alla får en "kupong" som gör att man får ge bort sin shot till valfri person. Gäller bara en gång. (halvroligt)

Hjälp! Hur maxar vi roligheten i det här?

JAAAAAAAAAAAAAA



Jag vet inte vad jag ska vara mest glad över - att Sjow, som ju tillhör gamla goa wc3-eliten, har vunnit IEM eller att Aftonbladet faktiskt skriver om det och lägger det på framsidan!

Min enda anmärkning är att man sätter Starcraft II inom citationstecken. Det var ju himla onödigt. Bara miffon som ändå inte kan läsa som inte vet vad Starcraft II är.

DÖDSKAOSCHOCK EFTER SEXSKANDAL

Att sätta rubriker är en konst. Idag hade vi en rubrikövning, där vi blev tilldelade flera olika texter som vi skulle sätta rubriker på.

Jag kände att det HÄR, det borde jag vara bra på! Men nej, det var helt perverst svårt, mitt kvällstidningsmanglade sinne till trots. Det handlar ju inte bara om att komma på en rubrik som låter bra och är intresseväckande. Den måste PASSA, rent storleksmässigt, också. Oftast får man inte plats med rubriken "GALEN NOSHÖRNING DÖDADE 70 000 MÄNNISKOR - MED GRÄSKLIPPARE", utan man får helt enkelt nöja sig med "NÖSHÖRNING KLIPPTE 70 000".

Men jag kom i alla fall på ett par rubriker till slut. Den roligaste artikeln måste vara den här:



Den handlar alltså om stulen köttsoppa. Jag vet inte vad som är mest tragiskt - att så pass mycket soppa är borta eller det faktum att en seriös journalist tvingades skriva om det. Jag menar, det är ju inget hafsjobb det här. Karin Erlandsson har tagit kontakt med flera "drabbade", låtit dem komma till tals, försökt få till ett semi-makroperspektiv (mjölkkannor vs second hand), ja, hon har gjort ett riktigt bra jobb helt enkelt.

Slutet tycker jag är helt underbart. På Sveagården säger Gunilla att de har hört RYKTEN om den försvunna soppan. "Vi brukar alltid få soppa efter älghipporna, (vad fan är en älghippa?) men den här gången fick vi inte det" säger hon. Jag är helt förstående. Någonting måste ju vara i görningen, nu när inte soppan kommer som den ska. Klart det uppstår rykten! Vem vare, undrar alla. Vem vare som åt upp deras soppa? Och vad ska de göra med sina fucking älghippor (seriöst, vad är det?)?

Vi väntar alla med spänning. Vem är den ansvarige? Vilka belopp är det vi talar om? Hur kan man ändra köttsopperutinerna så att inte det här händer igen?

Jag ser potential till en uppföljning här.

Kvällen då jag fick ragg med hjälp av en skoaffär

- Du är min skoaffär.
Asfalten på piren var sträv under rumpan. Våra nakna ben hängde ut över kanten och knottrade sig i den svalkande nattvinden. Under oss tog vågorna ut sin ilska mot strandkanten. Parfymdoft varvades med havets sälta.

Någonting glimmade till i hennes ögon. Kanske tyckte hon att det var den finaste komplimang hon någonsin hade fått. Kanske hade hon hört den förut, eller ännu värre, hon kanske genomskådade mig. Hon kanske såg det för vad det var: fejk. Bluff och båg. Hon var inte min skoaffär. För mig var det här bara övning. Jag hade precis läst boken "The Game" och hon var den första bästa att testa alla mina nya kunskaper på.

Någon timme tidigare gick vi längs bargatan. Min nära vän, låt oss kalla honom Kalle, hade siktat in sig på hennes kompis. De gick en bit framför oss. Jag tänkte att nu är det dags. Nu måste jag testa den där grejen... Vad var det nu igen? Någon affär? Något om... äventyr. Men det var skit samma. Alkoholen hade gjort mig tuff, självsäker och klarsynt. Allting var under kontroll.
- Du vet...
Jag gjorde en konstpaus. Kontrollerade att jag hade hennes fulla uppmärksamhet. Fejkade en viss tvekan. Och så fortsatte jag.
- Du vet när man går så här som vi gör nu, med en kompis eller vem som helst, på ett köpcenter till exempel... Och man är så här sjukt inne i konversationen, det liksom bara flyter på och man knappt lägger märkte till det som händer runt omkring... Känner du igen dig?
- Ja, jo, svarade hon fundersamt.
- Jag vet inte hur det är med dig, men när det här händer mig har jag märkt att mina ben kopplar på någon sorts auto-pilot. Jag kan inte kontrollera dem längre. Det lustiga är att jag ALLTID hamnar på samma ställe, utan att jag ens hade tänkt gå dit! Och vet du vilket ställe? Dinsko!
Vi fnissade tillsammans och jag njöt. Njöt av hur lätt orden kom till mig. Njöt av vetskapen att allting egentligen var en fet lögn. Hade inte minsta lilla dåligt samvete. Vad spelade det för roll om det var sant eller inte?
- Och ja, jag vet inte... Det skulle ju kunna vara det att jag undermedvetet gillar skor eller nåt, men jag tror inte det. Min teori är att skorna liksom symboliserar något. För mig som typ bara har ett par skor... eller ja, jag har väl ett par finskor också... och sandaler, men det räknas väl inte... I ALLA FALL! Nya skor betyder att de gamla har slitits ut så mycket att de måste bytas ut. Varje gång jag går in i en skoaffär avslutar jag en epok och en ny börjar. Nya äventyr liksom... Är du med dig, eller är allt bara flum?
- Nej, nej, jag fattar!
Vi blev avbrutna av Kalle och den andra tjejen som undrade om vi inte skulle dra till havet. Slutet på skoaffärsgiget fick vänta.


Inte den piren jag pratar om, men fin, det var den.

Vi gick ut på piren och satte oss tätt intill varandra. Hennes ena hand fungerade som en vindrutetorkare för håret som ideligen flög upp i hennes ansikte. Den andra handen i min. Hon klagade på hur kallt det var i vinden. Jag skojade om att hon gärna kunde få krypa in under min t-shirt och värma sig. Hon klarade sig, sa hon och log.

Kalle och den andra tjejen ville ta ett nattdopp. Försökte få med oss. Jag avböjde. Havet såg rent livsfarligt ut. Vågorna var höga och strömmarna kunde säkert dra med en ända till Turkiet. Men det var inte därför jag inte ville. Det var för att jag ville fortsätta prata med henne.

Kalle och den andra tjejen höll på att klä av sig. Nu var det dags. Jag väntade på att samtalsämnet skulle dö ut, på att skratten skulle klinga av. Och så tog jag sats.
- Du vet skoaffären jag pratade om innan? Anledningen till att jag kom att tänka på det...
Det hördes hysteriska skratt, ett glädjetjut och sen ett plums.
- När jag stod där på Pacha innan så spanade jag runt, som vanligt liksom. Och det fanns ju en hel del snygga tjejer. ALLA är ju snygga här. Men varje gång blicken föll på dig... jag kunde inte fortsätta. Jag fastnade där. Det var någonting speciellt med dig. Och så SLET jag bort blicken, gjorde annat i någon minut, men sen hände det igen! Det är någonting med dig, och jag inte förstå vad. Det är ungefär som den känslan då jag helt plötsligt står framför skoaffären i köpcentret.
Hennes grepp om min hand hårdnade något. Jag visste att jag hade henne. Det hade jag visserligen vetat länge, men nu mer än någonsin.

Jag tittade ner med låtsad blyghet, sprack upp i ett försiktigt leende, som om jag precis hade kommit att tänka på ett härligt minne.
- Jag antar att det jag försöker säga är att... du är min skoaffär.
Någonting glimmade till i hennes ögon. Kanske tyckte hon att det var den finaste komplimang hon någonsin hade fått. Jag tror det, för hon var alldeles mållös. Hon sa inte ett enda ord.

Natten var så vacker. Den korta och åtsmitande klänningen veckade sig när hon lutade sig fram för att kyssa mig. Endorfinerna strömmade ut i min kropp. Äntligen, ÄNTLIGEN hade jag vunnit. Vunnit över mig själv och min osäkerhet. Vid 20 års ålder hade jag äntligen gjort det Kalle och alla andra gjorde i fjortisåldern. Jag hade tagit kommandot. Jag hade inte visat minsta lilla osäkerhet. Precis som jag hade lärt mig att man skulle göra.

Hon avbröt kyssen.
- Det har varit tyst så länge... Badar de fortfarande? Ska vi inte kolla till dem?
- De klarar sig, mumlade jag och tryckte hennes läppar mot mina.
Dagen efter skulle jag få reda på att Kalle just då kämpade för sitt liv i vågorna. Men det var ingenting jag tänkte på då. Min hjärna var fokuserad på att få ut maximalt av den här stunden, den här segern. Hon smakade ju så gott.

Till slut hörde jag en bekant röst bakom mig.
- Hallå? Du... Simon? Kan du... ta hand om din kompis där nere. Han verkar inte må så bra.
Jag vände mig om och såg den andra tjejen endast iförd behå och trosor. Hon var blöt och såg ut att ha haft allt annat än kul.

Jag gick till andra sidan piren och hoppade ner på stranden. Kalle satt precis innanför vågornas räckvidd och kräktes. Mumlade någonting om kallsupar. Sen kräktes han igen. Och igen.

Efter ett tag var Kalle fit for fight. Tjejerna var kvar. Satt på samma kant och fnissade och hade sig. Vi bjöd upp dem på efterfest på hotellrummet. Konstigt nog tackade de ja.

Det slog mig aldrig då, men nu på senare tid har jag funderat en del över det där. Att det var en bok och åtskilliga videor på YouTube som skulle krävas för att jag skulle få självförtroende nog att ragga. Någonting var fel. Jag vet inte om det var mig det var fel på, samhället, kulturen eller tjejerna, men någonting var det. Det enda jag vet är att min situation var ett nästintill vattentätt moment 22. För att få självförtroende var jag tvungen att få kvinnlig bekräftelse. För att få kvinnlig bekräftelse var jag tvungen att ha självförtroende.

Vad som hände sen? Well, vi föll utmattade ner på min säng och för första gången i mitt liv somnade jag till doften av tjej.

It. Was. Awesome.

En kul lek!



Har du ingenting att göra? Är dina vänner upptagna med annat? Då finns det en kul lek för dig:

Stirra in i väggen och tänk på hur både du och väggen till slut kommer att vara för evigt upplösta i era minsta beståndsdelar i −273.15°C i det man kallar värmedöden, då temperaturskillnaderna i universum har jämnats ut och inga processer längre kan ske.

Kul, va?

Profilbildspanikattack!

Helt plötsligt blev jag väldigt medveten om bilden jag har på framsidan. Den där jag står och poserar med strykjärnet. Den är som tagen från någon av alla de modebloggarna jag hatar. Den signalerar att bloggen är mitt liv, att jag har noll självdistans och att jag är aningen osäker på min sexualitet. Och det är ju det som är meningen, fast på IRONI! Det ska vara en parodi av den typiska bloggaren. Jag undrar om folk uppfattar detta.

Jag kan se framför mig hur Niklas, 17 år, studerandes på samhällsprogrammet, coolast i klassen, av misstag surfar in på min blogg. Det första han ser är bilden och omedelbart formas ordet i huvudet på honom. Gaaaaaaaaaaaaaaaaaayyyyyyyy! Oooooh my gaaaaaaowd soooooo gaaaaayy! Ja, Niklas är som jag, på ett sätt. Båda hatar vi den typiska, ytliga bloggen. Bara det att han använder lite andra ord för att beskriva sina känslor för dem.

Sen har jag ett strykjärn i handen. Om det finns någonting som är mer frånstötande för en 17-årig, cool kille än "homosexuella" bilder så är det strykjärn. Herregud. Går det ens att ha dem i samma rum? Jag vet inte.

Slutsats: jag har inga 17-åriga, manliga läsare. Prove me wrong.

Har du tråkigt?

Well, då får du fortsätta ha det.

Precis nyss skrev jag ett inlägg helt i caps lock där jag uttryckte hat mot diverse folkgrupper, självklart som en uppföljning på föregående inlägg. När jag var klar läste jag igenom det. Första tanken: det är oundvikligt. NÅGON korkad stackare kommer att ta det här på allvar. NÅGON kommer att tro att det här är mina faktiska åsikter, anmäla mig, skriva arga kommentarer.

Så nä. Jag orkar inte publicera det. Istället nöjer jag mig med att säga följande: jag gillar inte pesto. Tycker det smakar lite lustigt.

Var är näthatet alla pratar om?



Expressen har dragit igång en artikelserie, eller vad det nu var de kallade ståhejet, om nätmobbningen. Bloggare och psykologer får komma till tals. Marcus Birro bölar i en kolumn, som vanligt.

Det jag tycker är lustigt är att man kallar det för "näthatet", som om ALLA på nätet mer eller mindre är utsatta för det. Vad jag har sett är det mest kändisbloggarna som är i blåsväder, åtminstone när man räknar på direkta, personliga angrepp. Själv har jag nog aldrig blivit näthatad, vilket jag tycker är lite sorgligt. Ett par hatkommentarer i veckan hade varit rätt uppfriskande, tror jag.

Kära läsare, vad är ert problem egentligen? Varför är ni sådana pussies? Ska jag behöva göra en skönhetsoperation för att få någon reaktion eller? Hylla Hitler? Konvertera till militant anti-feminism? VARFÖR FLEJMAR NI MIG INTE!? ÄR JAG INTE IRRITERANDE SOM DET ÄR?

NU KOM JAG PÅ DET. FRÅN OCH MED NU SKA ALLA INLÄGG SKRIVAS I CAPS LOCK. NU JÄVLAR HÖRRNI. NU KOMMER NI ATT BLI PROVOCERADE. KOM IGEN DÅ! UT MED ALL ILSKA! TAKE YOUR BEST SHOT!

DAGS ATT GÅ PÅ ICA


Finn ett fel



Ponera att en person under några sekunder tappar fattningen och ställer upp två HALVpallar i ställaget enligt bilden ovan. De står alltså lutade mot varandra. I mitten, där de möts, ligger de lägre än vid kanterna, så det går inte att komma åt pallen längst in med gaffeltrucken. Lådorna är fyllda med shampoo och är således väldigt tunga.

Hur löser du situationen?

Att prata med en tjej = att ragga?



Igår var det som sagt insparksmiddag för de nya journalistettorna. Efteråt samlades alla på Kellys för att dricka öl och lära känna varandra. Jag satt bredvid en av de nya tjejerna. Hon var söt. Det slutade med att vi pratade ett bra tag om det man brukar prata om i början av den här utbildningen: vilken sorts journalist man vill bli, hur den nya klassen verkar vara, vad som är historian bakom hennes ring och varför hon pratar så fort. Detta i kontrast mot konversationen jag hade med två manliga ettor någon timma tidigare. Då pratade vi om huruvida det svider på ollonet om man häller salt på det. Vi pratade även om vad som är skönast att jucka i: gröt eller stuvade makaroner.

Själv tyckte jag att stuvade makaroner krävde lite väl mycket ansträngning.

Hur som helst så bestämde jag mig efter en stunds samtal med tjejen att köpa en öl. På vägen stannar jag till och pratar med ett par kvinnliga klasskamrater.

-Alltså Simon, du är ju EN HELT ANNAN PERSON när du raggar!

Jag blev lite paff. Nästan upprörd. Det var inte det att de tyckte att jag var som en annan person. Man pratar ju inte med folk man precis har träffat på samma sätt som man gör med människor man känner. Det är ju helt naturligt. Nä, det jag blev paff över var att de direkt antog att jag raggade. Hur kom de fram till det här? Jag satt liksom bara och pratade med henne. Det var inte som att jag hade armen om henne. Det var inte som att jag gav henne heta blickar så att hon rodnade om kinderna. Det var inte som att jag satt och skröt om alla mina bedrifter i livet.

Nej, det var ett vanligt samtal. Så den enda anledningen till att de skulle kunna tro att jag raggade på henne, som jag ser det, är att hon var söt. Jag ser inte logiken i det här. Eller jo, till viss del, men herregud. Tror ni verkligen att vi killar är så enkelspåriga? Är killar som pratar med söta tjejer per automatik intresserade av dem? Tjejer pratar med folk för att vara trevliga och tillmötesgående, men så fort en kille gör det med en söt tjej har de tydligen en sorts dold agenda.

Shocking news: jag pratade med henne för att vara trevlig. Jag vet att detta kan vara svårt att acceptera för er inskränkta, fördomsfulla människor. Men så var det. Att anta att en kille raggar så fort han pratar med en söt tjej är att förminska manssläktet. Ren sexism, är vad det är, lika illa som att tycka att kvinnornas plats är vid spisen.

Hoppas att detta inlägg har öppnat era ögon lite. Killar KAN faktiskt vara trevliga utan att för den sakens skull vilja ligga med er. Om vi ska ha jämlikhet mellan könen ska det vara åt båda hållen. Killar vill inte heller utsättas för fördomar. Kom ihåg det.

P.S. Skojade bara. I'd totally bone her. D.S.

Allting är konstigt

Vaknar upp med en djup huvudvärk. Inte molande, inte stark, DJUP. Den liksom sitter där längst inne i huvudet. Fast jag vaknar egentligen inte upp. Tror nämligen inte att jag har fått sova så mycket som en minut i natt.

Minnesbilder från gårdagen börjar dyka upp som på film - någonting blixtrar till och i någon bråkdels sekund har man scenen framför sig. Som en traumatiserad krigsveteran tittar jag hjälplöst på.

Jag äter tacos med ett par klasskamrater och några nya journaliststudenter för den här terminen.

Jag klagar högljutt på reglerna i "På spåret"-spelet.

Jag dricker öl på Kellys, förlorar hundra spänn på Jack Vegas.

Endast iförd kalsongerna ger jag en kvinna en lap dance.

Mattis, även han endast iförd boxers, dansar med en svart bh hängandes runt nacken.

Jag smiskar någon hårt med mitt bälte.

Jag sitter inträngd i Sannas knä i en svarttaxi och känner mig allmänt omanlig.

Jag ligger i en säng och för ett ljudlöst krig med målet att komma åt så mycket av kudden som möjligt.

Och nu sitter jag här med min DJUPA huvudvärk och ÅNGRAR att jag inte drack lite mer vatten innan jag la mig igår. Ska nog sova lite till.

Idag kom jag på något jättekul!

Jag satt på föreläsning innan och kom på en sjukt rolig ordvits i huvudet. Sen tänkte jag att jag skulle göra ett fyndigt och roligt blogginlägg av det, och alla skulle säga "åhå" och "ah".

Men nu när jag satte mig vid datorn så hade jag glömt bort det. Ville bara att ni skulle veta det.

Shaked, not nörd

För mig är det svårt att tro att jag skrev den här artikeln för bara tre år sedan. Det har hänt så mycket sedan dess. Jag har lärt mig hur man använder semikolon. Warcrafting.se har lagt ner (den jag länkar till är bara en arkiverad version). Men framför allt: min gaming-attityd har förändrats.

På den tiden (som om tre år är en lång tid...) var Warcraft 3: The Frozen Throne mitt liv. Jag spelade, kollade replays, live-streams, skrev nyheter, gjorde intervjuer, skötte turneringar och drömde om att få sponsorkontrakt och resa världen runt för att spela om de stora prispengarna.


Den här gubben har jag klickat på extremt mycket. Konstigt nog är antalet klick omvänt proportionerligt mot hur mycket mus man får.

Idag har jag inte ens wc3 installerat. Då och då spelar jag Heroes of Newerth. Men det är allt. Resten av min fritid spenderar jag på mindre nördiga aktiviteter såsom film, TV-serier (just nu: The Walking Dead, House, HIMYM, Mad Men) och facebook.

När jag idag läste min artikel för första gången på något år eller två så insåg jag: herregud, det är knappt att jag SJÄLV fattar vad som står längre! Eller jo, det gör jag, men jag liksom ser på det på ett helt annat sätt. Ungefär som när man stöter på en klasskamrat från låg- eller mellanstadiet. Det är inte samma sak längre.

Jag har alltid gillat att vara nörd. Det är ett epitet jag har burit med stolthet. Men nu måste jag väl erkänna att jag inte är en riktig (uttalat på östgötska: "wiktig") nörd längre. Jag är en... jag vet inte... mittimellan-nörd. Inte tillräckligt nörd för att vara respekterad av andra nördar, och inte tillräckligt cool för att vara cool.

Fail.

Apropå östgötska:


Man har sina stunder

Jag sitter just nu på en övning i tidningsredigering. Syftet verkar vara att i så långsam takt som möjligt gå igenom alla verktyg i InDesign. Detta är såklart en skymf mot mitt höga intellekt. Så jag drog upp exempeltidningen och ändrade typsnittet till WingDings.

HAHAHAHA! SÅ. HIMLA. TOKIGT.

Läraren gick förbi innan och sa "nämen oj, nytänkande här ser jag!". Jag nickade och sa "hehe".

Jag har mina stunder av briljans, ändå.

EDIT: La precis märke till att tidningens titel lika gärna skulle kunna vara "Hästfronten" och inte "Västfronten". Fniss.

<3 Jeansrumpor



Stod och väntade på att få min macka på Espresso House. Kom på mig själv med att stirra på jeansrumpan framför mig. Eller ja, kom på och kom på, jag gick väl snarare in i ett tillstånd av inre kamp. Kampen mellan mina händer och min hjärna. Fast hjärnan kontrollerar ju händerna, så tekniskt sett var det min hjärna som krigade mot sig själv, men ni förstår vad jag menar.
- Hjääärnaaan... Vi skulle vilja ta på rumpan där. Bara en liten stund. Det ser så mysigt ut. Är det coolio eller?
- *suck... here we go again...* Nej, det får ni inte.
- Varför inte då?
- För att jag säger det.
- MEN ALLA ANDRA FÅR JUUU!
- Det skiter jag fullständigt i. Ni får inte ta på rumpan. Kommer inte på fråga.
- MEEEEEEEN! *gutturalt läte* DU ÄR INTE ENS VÅR RIKTIGA MAMMA!
- ...Nej, men det är ändå jag som bestämmer. Var nu snälla, pojkar. Marsch ner i fickorna och spela fickpingis!
- Men...
Och så fortsätter det. Resultatet är att jag står och ser allmänt förvirrad ut.

När jeansrumpan hade vandrat iväg började jag tänka på hur få tjejer det är som har på sig jeans nu för tiden. Det är ju lite sorgligt. Nä, nu är det tights som gäller och så någon topp som liksom går över rumpan. Vilket jag i och för sig också gillar. Eller så har man kjol över tightsen... som jag också gillar.

Nu när jag tänker efter så spelar nog inte jeansen så stor roll. Jag gillar rumpor, helt enkelt.

Vilken font är mest lättläst?

Jag satt på en föreläsning i tidningsredigering idag, där läraren sa att typsnitt med serifer, d.v.s. då bokstäverna har "fötter", anses vara mer lättläst och därför används i tidningarna. Jag blev lite konfunderad. Har ju alltid trott att det var tvärtom, bara det att typsnitt med serifer är lite mer formellt och snyggare att ha i seriösa sammanhang.

Samtidigt kom jag på att jag kör ju utan serifer på bloggen. Verdana, närmare bestämt. Det kan ju inte vara bra, med tanke på att många av mina inlägg är ganska långa. Så jag testade att ändra till Times istället. Vad tycker ni? Ska jag ha kvar Verdana som jag hade förut, eller är det här bättre?

Edit: Tog tillbaka Verdana efter att min vän Bung hade skrivit en avhandling till mig om fördelarna med sans-serif-fonter på webben.

Här är beviset - fjortisbloggarna dominerar

Mitt mål har alltid varit att underhålla. För att åstadkomma detta har jag ansträngt mig, vänt mig ut och in, funderat, observerat. Hela tiden med tanken "går det att blogga om det här?" i bakhuvudet.

På senare tid har det känts svårt, av någon anledning. Idéerna har inte ploppat upp som de brukar göra. Så jag tramsade ihop lite fjortis-blaj och tog ett par kort. Vad händer?




Jo, VM i ryggdunkning utbryter! Bra jobbat Simon! Snyggt där med alla stavfel! Verkligen kul!

Jaha, så det är det här ni vill ha. Är väl lika bra att byta namn på bloggen direkt. Någonting i stil med "VanillaGirl -Love is like a X - you never know what/how/when Y will Z". Designen ska vara i fyra nyanser av rosa, och innehållet ska vara bilder av mig i utmanande positioner, gnäll över OMÖJLIGA läxor och kryptiska, känsloladdade dikter riktade till exet som har varit otrogen sisådär tiotusen gånger med bästa kompisen. Kommentarsfältet ska svämma över av "Men gumman! Jag finns här om du vill prata!" från förstående vänner man egentligen hatar.

Är det det ni vill ha? Va, va, va?

P.S. Pluspoäng till den som kan lista ut de suddiga namnen i bilden.

heeeeeeeja gubben <3

hahahaha asså ja va me om typ världens roligaste sak ida !

skulle ta tåget till skolan imorse och så satte ja mej på vanliga platsen längs bak typ.

vet ni va som händer eller?????? en gubbe kommer och sätter sig brevid mej!!!! o så börjar han prata med mig!!! han sa typ hej va heter du bor du här har du pojkvän?? typ stötte på mej hahahaha!

o ja liksom ba hade inte ens sminkat mej hahaha!!! försökte lixom säga till han men han lyssna inte! han bara fortsatte och ja va fast där kändes som evighet!! och ja bara mwääääh rädda mej haha!

men i alla fall. sen gick ja på leksion o typ somnade hihi <3 sen gick ja o mattis <3<3<3 o åt macka på Subway för 90 spänn o då drack ja bara vatten!!! helt stört!!!

här kommer några bilder jag tog på mig innan!



mina pjjjjjjjjamas byxor, eller va säger du Jossan ;) hahahaha



o så lilla rumpizzzen ! <3

Lika som bär: Natalie Portman & Captain Obvious


Captain Obvious?                              Natalie Portman?

Idag kan man läsa på Aftonbladet om Natalie Portman, som vann pris på Golden Globe-galan för sin insats i Black Swan. I hennes tacktal skämtade hon om sin man, som spelar hennes danspartner i filmen:
-I filmen säger han att han inte vill ligga med mig. Det visar vilken bra skådespelare han är. Han älskar ju att ligga med mig!
No shit, Natalie?

Ändlös sorg



Jag hade så lätt kunnat göra mig lustig över den här killen. Men det gör jag inte. Det här är bara sorgligt. Sorgligare än självmordsbombaren i Stockholm och slutet på Titanic tillsammans. Och då är det bannemej sorgligt. Jag menar, en självmordsbombare med bara en enda frag, som dessutom var en team kill. Hur bra är det, egentligen? Inte alls bra, är svaret. I Counter-Strike hade han fått minuspoäng. I verkliga livet får han inte ens en respawn.

Men ändå, det här är ÄNNU sorgligare! Titta på honom! TITTA PÅ HONOM! KILLEN BEHÖVER NÄRKONTAKT! Varför kan inte tjejen i det här läget trycka sig lite närmare och lägga hans hand till rätta på hennes axel? Hur svårt kan det vara? Tänk så länge han hade kunnat leva på den bedriften! Varför kan hon inte unna honom den glädjen? Hemska kvinna! Hon har säkert löss också, det lilla aset.

LJUDCHOCKEN

Igår var jag på min gammelmormors 90-årskalas. Hon var lika pigg som vanligt. När hon fick syn på mig FLÖG hon upp ur stolen som om hon precis hade satt sig på ett häftstift. Jag fick nästan sätta mig på huk för att kunna krama om hennes späda kropp. Åh så roligt att vi hade kommit och SJÄLVKLART hade hon inte glömt bort att jag hade fyllt år. Jag har pengar här som du ska få sen, sa hon och log finurligt.

Frideborg är övermänsklig på det här med datum. Hon kommer ihåg alla födelsedagar, bröllopsdagar, förlovningsdagar och dopdagar i släkten. Som någon sa under festen: Google kan slänga sig i väggen.


Gammelmormor, farmor, farsan och jag på min konfirmationsdag

Men dagens höjdpunkt var nog ändå när jag satt med min kusin, som just nu håller på att spela in en skiva, och min ljudexpert till pappa som hade lyssnat på en av låtarna och skulle ge konstruktiv kritik. Jag hade själv hört låten och tyckt att den varit bra, men det jag skulle få höra var liksom bortom mina referensramar. Det var någonting med upptakter, dansbandsintron, olika varianter av ekon, konkurrens med det och det instrumentet, registren och så vidare, och så vidare.

mind = blown

Jag satt mest och gapade. Förstod inte så mycket, men det gjorde tydligen min kusin som nickade och ställde lite frågor då och då. Det här är ju rena idol-juryn, sound-edition, tänkte jag. Hur kan man lägga märke till allt det där? Hur kan man komma ihåg det? Och är det inte dags för tårta snart?

Jag tittade ner i mitt tomma glas och kände en liten rysning av stolthet över min pappa. Visst har jag alltid vetat att han är duktig på ljud, men aldrig tidigare har jag sett honom tala med en sådan auktoritet. Aldrig har jag sett honom trollbinda ett helt bord med folk som han gjorde då. Alla, och i synnerhet min kusin, söp in varenda ord. Stunden avväpnade mig, på något märkligt vis.

Det var fint, det.

Och ja, jag kunde inte komma på någon bra rubrik, så det fick bli ännu en "chock".

Söta näbbdjur


Dagens frukt: banan

Okej, nu ska vi reda ut det här en gång för alla. Banan är en ört. Ett bär. Och en frukt. Alltså: banan = ört, bär, frukt. Allt på samma gång.

Och hur i hela Mariannelund kan det vara så, tänker ni. Jo, det ska jag förklara för er.

Att någonting är en ört betyder att plantan den växer på inte är vedartad, d.v.s. den växer inte på ett träd, en buske eller liknande. Bananer växer på typ blad, eller vad man ska säga. Alltså är det en ört. Världens största ört, till och med. Så om du planerade att bli världens största ört, och tänkte att det skulle bli en lätt match, så hade du fel.



Frukter är någonting som växter producerar för att sprida sina frön. Frukten bildas efter att blomman har... eh... befruktats. Sedan delas de olika frukterna in i grupper beroende på hur de är uppbyggda. En av dessa gruppper kallas för bär. Bär är alltså en sorts frukt med egenskaperna att de har en väldigt saftig eller köttig fruktvägg, har ett eller flera frön och att de faller av men inte öppnas när de mognar. Exempel på bär är vindruva, tomat, melon och, inte minst, banan.

MEN SIMON, BANAAAAANER HAR JU INGA FRÖN! TRORU JA ÄR HELT PUKKAD ELLER! FAKK JO, SHIT-ASSHOLE!

Detta beror på att bananer bildas ur blommor som inte har pollinerats/befruktats. Exakt hur det här går till vet jag inte. Det är som om bananernas mammor är oskulder. Så vad kan vi dra för slutsats av det här? Efter en stunds begrundande är svaret självklart: bananerna totaläger Jesus. Åtminstone när det gäller jungfrufödslar per sekund.

BANAN vs Gud: 1-0

Andra roliga fakta om bananer:
  • Det finns ca 300 olika sorters bananer.
  • Apor äter bananer.
  • När apor äter bananer brukar det göras i samband med att de utropar "HOH HOH HUA HUA HUA HÄÄÄÄÄÄ HÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!" Ingen har ännu lyckats tyda lätet. Forskare över hela Jorden kliar sig i huvudet och mumlar någonting om att hämta ungarna på dagis. Banan- och apforskaren Börje Berntsson kommenterar:
    -Jag har ingen jävla aning om vad det betyder.
  • Banan baklänges blir nanab.
Ta vara på den här kunskapen nu. Man vet aldrig när man kan behöva det.

Tysklands Chuck Norris

Japp, jag är ganska så säker på att vi äntligen har hittat honom - Tysklands motsvarighet till Chuck Norris.



Hade inget kul/intressant att säga idag...

Så jag målade den här bilden av mig och min enhörning när vi reser Jorden runt istället.


Varför tror du inte på Gud?



-Tror du inte på Gud?
-Nej.
-Varför inte?
-För att det inte finns några bevis.


Så här ser konversationen oftast ut till en början. Om personen jag pratar med inte bryr sig så mycket om "Gud och sånt" eller av annan anledning inte är så insatt slutar det här. Annars ska det såklart ifrågasättas, vilket jag har svårt att förstå. Varför kan inte den anledningen räcka? Är det inte självklart att man inte ska tro på saker om det inte finns bevis för det? Vem börjar käka en medicin om det inte finns bevis för att den 1. inte är farlig, och att den 2. fungerar? Vilken rättsinstans dömer folk utan några som helst bevis i ryggen? Vem reser Jorden runt i jakt på enhörningar? Men nej, säger de, när det  gäller Gud är det annorlunda.

Av min erfarenhet finns det tre olika invändningar man kan ha:
1. Jovisst finns det bevis! Min kompis polares kompis blev helad när vi bad för honom, titta hur vacker Jorden är, Bibeln är historiskt korrekt etc etc...

2. Jag kan inte bevisa att han finns för dig, men för mig är det bevisat!

3. Nej, det finns inga bevis. Det är därför det heter "tro"!
Så här brukar jag svara (okej, inte riktigt, men om jag hade haft lika lång tid på mig att svara som när jag skrev den här texten så hade det låtit så här):

1. Det där är inte bevis för en allsmäktig gud. Det är önsketänkande. Om någon tillfrisknar från en sjukdom så finns det en naturlig förklaring till det. Och även om det INTE finns det, även om det inte finns en enda läkare på Jorden som kan förklara hur det gick till, så är det fortfarande inget bevis för Guds existens. Att peka på ett tomrum i människans vetande och säga att "där har vi Gud" är ologiskt och rent dumt. Att det finns någonting som vi inte vet (än) betyder inte automatiskt att det finns en gud.

Ungefär det samma gäller för alla andra "bevis". Det finns andra förklaringar som helt enkelt är rimligare utifrån de observationer vi har gjort hittills.

2. Bevis är per definition någonting som gäller för alla, och inte bara för dig. Om någon tror sig vara reinkarnationen av Napoleon Bonaparte är det uppenbarligen "bevisat" för honom. Ändå går vi inte omkring och säger "jo men den killen är Napoleon, han sa det själv! Direkt från 1800-talet! Helt sjukt!". Nej, vi kallar honom galen. Vi säger att han har vanföreställningar.

Men när det gäller Gud är det annorlunda. Faktiskt! Religiösa är inte galna, det är bara det att de hellre tolkar saker och ting utifrån ett halleluja-perspektiv än utifrån hur vi annars brukar resonera. Men likheten med Napoleon-mannen kvarstår: det du ser som bevis är baserat på ditt eget tycke, din tolkning, snarare än det som faktiskt hände, d.v.s. verkligheten.

Låt oss säga att du under ett kort ögonblick såg Jesus ansikte i ditt fönster. Halleluja, det måste ha varit han! Jag kan inte bevisa att detta hände för någon annan, men för mig är det bevis!

Grejen är att du inte alls ifrågasätter det du såg, utan kommer direkt till slutsatsen att det måste ha varit Jesus. Om du aldrig hade hört talats om religion och varit påläst om hjärnans vilja att se mönster, däribland ansikten, i precis allting, även om det blir fel ibland, hade du troligtvis avfärdat det som inbillning. Kanske hade du gått närmare fönstret och sett att ansiktet var någonting helt annat.

Kort och gott: jag tror att du inte ifrågasätter dina sinnen tillräckligt. Jag tror att du per automatik bortser från de naturliga förklaringarna för att din gudstro behöver de här kickarna. Om ett bevis bara gäller för dig är det värdelöst, både för dig själv och för oss andra, och om du inte kan inse det skulle man väl kanske kunna kalla dig lite galen. Alternativt lite väl självsäker.

3. Varför tror du då? För att det gör dig lycklig? Jovisst, det kan jag väl köpa. Om du inte bryr dig om sanningen utan hellre vill vara glad så får du gärna vara det. Själv märker jag inte av så stor skillnad i hur lycklig jag var under min tid som kristen jämfört med hur jag känner idag.

Men olika värderingar, det har vi, helt klart.

Ja må du leva uti hundrade år!

Mina damer och herrar och alla barn, som de sa till flyget till kanarieöarna, vilket såklart är skitlöjligt. Vem bryr sig om barn liksom? Känner sig barnen förorättade som inte får vara representerade i denna "hälsning"? Svaret är nej. Men flygbolagen bara MÅSTE vara lite sådär EXTRA politiskt korrekta. Ni anar inte hur mycket jag fick anstränga mig för att inte agera på impulsen att plocka upp någonting, vad som helst, det som fanns till hands (läs tax-free-katalogen) och börja banka flygvärdinnan i ansiktet. 

Men hur som helst; mina damer och herrar och alla barn (fuck you). Idag fyller den här bloggen ett år. Jag är inte helt säker på hur jag ska fira det. Jag hade en idé om att beställa en tårta från jobbet med texten "<- Absolut Vanilla - din sombrero i solskenet 1 år" och lägga upp en bild här, men tänkte att det hade varit så himla pretto. Så jag firar med det här inlägget istället.


Tårtor är för pussies

Så här kommer istället lite hårdkokt statistik sedan mätningarna började i slutet av februari 2010:

Totalt antal helt unika besökare: 11 686

Genomsnittligt antal sidvisningar/besök: 1,64

Genomsnittlig tid på webbplats: 01:59 minuter

Ungefär en tredjedel av besökarna är stammisar, om man med stammisar menar att de har besökt sidan fler än 26 gånger.

Topp 5 besökarländer:

1. Sverige
2. Finland
3. Åland (land och land... i google analytics är det ändå det)
4. Spanien
5. USA

Topp 5 besökarstäder:

1. Göteborg
2. Kungälv
3. Bromma
4. Stockholm
5. Norrköping

Topp 5 (och några till) sökord som folk har sökt på för att hitta hit:

1. absolutvanilla
2. matematik
3. absolut vanilla blogg
4. absolut vanilla
5. fångarna på fortet
...
10. schimpans våldtar groda
...
25. Öknamn på mexikanare i USA

Har besökts fyra gånger av iPads. (wooooooooow!)

Den vanligaste skärmupplösningen för bloggbesökarna är 1280x800, som står för ungefär 20% av besöken.

Så där ja, då var det här födelsedagsinlägget avklarat. Nu kan jag gå vidare med mitt liv. Puh.

Ett första tecken på sexuell frustration



Satt precis på spårvagnen och läste "Hypnotisören". En av huvudpersonerna heter Erik och är, helt otippat, hypnotisör. När saker och ting börjar bli lustiga, om man med lustiga menar att man blir utsatt för hot och andra otrevligheter, blir han tvungen att gräva djupt bland sina minnen för att försöka reda ut vem som kan ligga bakom alltihop.

Under en sådan tillbakablick kan man läsa om hur han i berusat tillstånd har följt med en relativt okänd kvinna hem. Jag citerar:
-Du är otroligt vacker, viskade jag och såg henne sätta sig upp och dra jumpern över huvudet. Hon hade en ljusgrön sidenbehå över den fylliga bysten.
-Fota mig nu, viskade hon och knäppte upp sin behå.
Hon rodnade häftigt om kinderna och log. Jag ställde in sökaren, såg in i hennes djupt mörka, skimrande ögon, den leende munnen, de unga, rika brösten med ljusskära bröstvårtor.
Jag fotograferade henne medan hon poserade och vinkade åt mig att komma närmare.
-Jag ska ta en närbild, mumlade jag och satte mig på knä, kände hur det drog och dunkade av åtrå i mig.
Hon lyfte upp ett tungt bröst med handen. Kameran blixtrade. Hon viskade åt mig att komma närmare. Jag hade kraftig erektion, det värkte och stramade.
Och plötsligt: Olivedalsgatan. Min hållplats. Jag ska gå av spårvagnen. Kan inte läsa mer.

FFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU

Om det inte är ett tecken på sexuell frustration när man går omkring och sparkar i snön som en liten barnunge för att man inte fick läsa klart ett erotiskt avsnitt ur en kriminalroman, ja då vet jag inte vad som är det.

Dagens frukt: avokado

Jag jobbar på Maxis frukt & grönt-avdelning. Av detta följer givetvis att min största passion i livet är just det, frukt och grönt. Så nu tänkte jag släppa en fet kunskapsbomb i era finniga ansikten med detta inlägg om den bästa frukten av dem alla, den mest välsmakande, grymmaste, hårdaste, mjukaste och knottrigaste frukten... Mina damer och herrar... Låt mig presentera... AVOKADON!

Avokadofrukterna växer på 20 meter höga träd. Det är fucking högt. Enligt ryktena används dresserade giraffer för att plocka ner dem. Fast jag vet inte, verkar inte vara så realistiskt. Giraffer är ju bara 5 meter höga typ. Så antingen har de tränat girafferna att stå på varandra, eller så får de hissa upp dem med gaffeltruck. Hur som helst är det ganska awesome.

Själva växten är en art i familjen lagerväxter, vilket verkar rimligt med tanke på att vi typ alltid har dem på lager (*badum dischhhh*). På Wikipedia går att läsa att avokadon växer på ställen med "medelhavsklimat". Som exemplen nämns Mexiko, Kalifornien, Sydafrika och Chile. Intressant nog ligger ingen av dem vid Medelhavet. Jag som trodde att det var vid Medelhavet man hade medelhavsklimat. Men nej, det har man på alla andra ställen FÖRUTOM vid Medelhavet. Självklart.

Själva ordet avokado kommer från aztekernas "ahuacatl" som betyder... ja, vad? "Grön frukt" kanske? Eller "Aztekernas knottriga kärlek? Nej, det betyder TESTIKEL! HUR BAD-ASS ÄR INTE DET DÅ? Jo, jag ska berätta för er hur bad-ass det är: det är som en fight till döden mellan Chuck Norris och Gud. Så coolt är det.


Testi... Jag menar avokadon, har gult fruktkött, grönt skal och stor boll... kärna. Jag menar kärna.

Så varför ska du köpa den här frukten? Jo, för att den är så fruktansvärt god. Den är så god att självaste Hitler köpte upp ett helt avokadoodlardistrikt i Chile det första han gjorde när han kom till makten... Fast nä, okej, det där hittade jag på, men poängen är att den är helt sjukt god. SÅ god att till och med JAG äter den! Det där hittade jag också på, men det var för att jag uppenbarligen har något fel i min hjärna/i mina smaklökar. Avokado är gott, punkt slut.

Men Simon, om jag är pensionär och inte har råd med löständer, hur gör jag då?

Det är enkelt. Mosa den, blanda i lite lök och sån skit, och voilà, du har guacamole! Kan det bli smidigare än så här? Skulle inte tro det, gamling!

Så vad väntar du på? Spring och köp testik...AVOKADO! Se så!

Tjejer med mattekunskaper



Är det bara jag som finner det här oerhört sexigt?

Australien? Vad är det för fel på Sverige?

På onsdag reser min lillebror till Australien. Helt ensam. Där ska han stanna i tre månader och... ja, vad ska han göra? Simma runt i översvämningen? Hur kul är det, egentligen?

Jag kommer att sakna honom, på flera sätt.

Jag kommer att sakna de där samtalen dagen efter en utekväll. De där samtalen som oftast mynnar ut i att han frågar "varför gängade du henne inte?"
-Varför gängade du henne inte?
-För att
-Allvarligt talat, Simon! Du måste gänga henne!
-Men
-Annars gör jag det! *troll-leende*
-...Skitunge.

Vill du gänga den här puddingen? Daniel är singel och gillar långa promenader i snöslask. Kontakta mig och hans nummer är ditt!

Jag kommer att sakna den där ganken från mid lane i Heroes of Newerth.

Jag kommer att sakna kaxigheten. Ett exempel: när vi var på kanarieöarna nu över jul lyckades han slå mig i Othello - HELA TIDEN. Det spelade ingen roll hur jag än försökte. Han vann ändå. I vanliga fall brukar jag vinna alla sådana här typer av spel, men nu var det annorlunda. Självklart behövde han påminna mig om detta ungefär 17 gånger per dag. Så fort jag retade honom för någonting kontrade han med "Vem var det nu som var Othello-mästaren, Simon? Jag kommer inte riktigt ihåg? Vem var det?" och så sken han upp som en sol och intog någon av sina 100 poser för att demonstrera sin överlägsenhet. Irriterande, ja. Men kul.

Men framför allt kommer jag att sakna värmen. Daniel har en förmåga att sprida värme omkring sig. Eller som man annars säger: han har glimten i ögat. Han kan få andra att skratta genom att skratta själv. Det är en förmåga jag själv aldrig kommer att kunna behärska fullt ut.

Så då återstår det väl bara att önska dig en härlig resa med många nya bekantskaper, koalor och näbbdjur!



Fast ne. Skojade bara. Hoppas någon rånar dig på ditt pass och din deodorant. Din skitunge.

Yeeeeeee


Total förvirring


Ordspråk är lustiga

Jag använder inte ordspråk så ofta. Eller rättare sagt aldrig. Det känns liksom inte naturligt för mig. Ordspråk är ju per definition uttjatade sedan länge och säger allt som oftast ingenting av praktiskt värde. Låt oss titta på några exempel:
Bränt barn skyr elden.
Ja, har man en dålig erfarenhet av någonting är man ganska försiktig med att närma sig det igen. För övrigt kan jag inte låta bli att föreställa mig hur ett bränt barn ser ut. Hur det liksom är helt svart av sot, cirklar runt elden och likt en katt säger "HSSSSSSSSSSSSS" varje gång det sprakar till lite extra i elden.


HSSSSSSSSSSSSS

Döm inte hunden efter håren.
Jag undrar vad domarna på hundutställningen har att säga till sitt försvar. Vilka typer!
Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
Nu kanske ni börjar märka att jag har plockat ordspråk från Wikipedias lista på svenska ordspråk. För det här är det nog många som inte har hört förut, inklusive jag. Helt underbart ordspråk, tycker jag. Har man tagit fan i båten ska han fan i land också. Det kanske var så Hitler tänkte när han beslöt sig för att nu ska minsann ALLA judar dö.

-Men, mein führer, varför ska vi döda alla? Vi har ju bara skjutit en än så länge, och det var ju bara av misstag!
-Du... *tar på sig solglasögonen*... Om man har tagit fan i båten får man ro honom i land.



Även om jag inte använder ordspråk själv har jag ett par favoriter:

Man får ta saken i egna händer. - tänker alltid på något annat när jag hör den här.

Lägg inte alla ägg i samma korg. - gäller endast höns. För vi kan ju inte lägga ägg. Silly ordspråk.

Den man ligger med får bädda. - självklart.

Vilka är era favoriter?

En pojke som skrev en dikt om sin morfar



"These 8 lines contain more emotion, humor, character, and unexpected twists than the collective scripts of every Michael Bay movie." - en av kommentarerna på reddit.com.

Skrev precis en raplåt

(Det som står inom parantes sjunger kören)

Vers 1:

Föööööör jag är bäst av alla
om du är snäll bjuder jag gärna på fralla
om du är stygg kommer det säga bam bam smäck
och du är helt jävla väck
För jag har biceps likt ett tåg
(tåg har stora biceps)
och jag rimmar på från undergroundnivå... g
fuck you din äckliga lilla sill
du kan inte få min dill
jag cuttar dig tills det blir overkill
och äter dina organ tillsammans med te på kamomill
akta ryggen för jag sprider terror
fan
server
verificiation error

Refräng:
jag är en tönt som rappar om ingenting
så att alla in da hood kan hoppa omkring
jag är en tönt som rappar om ingenting
för vem fan använder fonten wing-dings?
jag är en tönt som rappar om ingenting
skjuter sälar för att de är utrotningshotadeeeeeee
(*ekande skratt*)
jag är en tönt som rappar om ingenting
tänker inte skänka pengar till cancerforskning



Vad tror ni? Själv ser jag det här som en blivande hit. Om Markoolia kan, så kan jag.

Black Swan



Idag var jag ute och surfade på en sån här sida, vahettere, där man kan ladda ner torrents som man i sin tur kan använda för att ladda ner saker. I listan på de mest seedade filmerna såg jag "Black Swan", en film jag aldrig hade hört talats om, och som jag sedan sökte upp på IMDB. Betyget: 8,7.

På ett magiskt och naturligtvis 100% lagligt sätt lyckades jag få tag på filmen. Och nu har jag sett klart den. När eftertexterna började rulla alltså... Jag var mållös. Jag visste varken ut eller in.

Låt mig förklara:

Nina (Natalie Portman) är en professionell balettdansös som vid 28 års ålder fortfarande bor med sin väldigt kontrollerande mamma. En dag får Nina sin stora dröm uppfylld när hon äntligen får spela en huvudroll, i det här fallet svanen i Tjajkovskijs "Svansjön". Detta är en extremt krävande roll, i och med att det är två roller i en. Att spela den vita svanen, som är oskuldsfull och skör, är Ninas starka sida, men den svarta svanen, som är mer sensuell och slug, hade egentligen passat Lily (Mila Kunis) bättre. Rivaliteten mellan dem blir allt starkare, men på något sätt lyckas de ändå finna varandra.

Premiären närmar sig och Nina börjar märka att någonting inte står riktigt rätt till. Sår dyker oförklarligt upp lite varstans på kroppen. Hon ser i syne. Dansösen som regissören sparkade för att få plats med Nina är med om en bilolycka. Frågan är vad som är verklighet och vad som är fantasi.

Förutom att vara vacker så att det gör ont, levererar Natalie Portman en fläckfri tolkning av sin till en början lite mesiga rollkaraktär, men som sedan blommar ut och börjar ta för sig på riktigt. Jag vet inte på hur många olika sätt hon tvingades gråta i den här filmen, men många var det. Och alla lyckas de förmedla helt olika budskap. Allt ifrån ren panik till gammal hederlig prestationsångest.

Att Mila Kunis är med försämrar ju inte direkt filmens snygghetsvärde. Låt mig säga så här: het scen. Mycket. Het. Scen.


Jag säger det igen så att ni verkligen förstår: MYCKET. HET. SCEN.

Men åter till handlingen. Det är först i sista akten som vi får reda på det uppenbara, slår oss för huvudet och tänker "självklart var det så!". Vid det laget är atmosfären så stark och så påtaglig att jag faktiskt var tvungen att röra mig fysiskt där jag satt i soffan.

"Herregud vad snyggt gjort", tänkte jag.

4,5/5



Så vackert

http://chapter01.wormworldsaga.com/

Jag slår vad om att du inte kommer att kunna sluta läsa mitt i.

Av alla filmer som går att se...



...så valde jag "Sebbe".

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Efter att ha betalat 49 spänn för min enorma Espresso House-frukost och ytterligare 97 spänn för lunchen beståendes av två crêpes, en loka och en kaffe, skulle man kanske kunna tro att det låg i mitt intresse att göra någonting konstruktivt med mitt liv. Men nej, jag väljer istället att titta på världens mest deprimerande film.

Jag skojar inte. En begravning framstår som upplyftande och lustfylld i jämförelse med det här. Sebbe handlar om en 15-årig kille vars liv går åt helvete. That's it. Jag lovar. ALLT går dåligt!

Och där satt jag i TV-soffan och huttrade lite av kylan i min lägenhet. Väntade på att vändningen skulle komma. Väntade på att han skulle slå tillbaka mot mobbarna. Väntade på att han skulle få en flickvän, ja, VAD SOM HELST!

Men det kom aldrig.

Herregud, vad nere jag känner mig nu.

Onödig lyx

När jag flyttade hemifrån för ungefär 1 år sedan tänkte jag att nu ska jag banne mig spara in slantar på den onödiga lyxen. Det MÅSTE jag göra för att kunna fortsätta plugga utan att ta studielån.

Idag offrade jag frukosten hemma för att kunna sova lite mer. Tog tåget in till stan. När vi började rulla in mot stationen började jag få dåligt samvete. Klart jag ska ha frukost! Varje dag läser man ju på mjölkpaketen att om man avstår frukost, ja, då får man stå ut med svårigheter att koncentrera sig, sämre inlärningsförmåga, huvudvärk och herpes. Och det vill man ju inte ha. Så jag gick till madderfakking Espresse House.

Espresso House är typ den största scamen som någonsin har existerat. Utifrån ser det bra ut. Prydligt. Snygg logo. Man tänker att det här nog är "the shit". Men när man väl har kommit in får man sig en chock. En liten latté - 33 spänn. Trettio. Tre. Spänn. En frukost bestående av 1 st scones, 1 st liten kaffedryck och 1 st liten apelsinjuice - 49 spänn. Fyrtio. Nio. Spänn.


Ondska. Ondska i dess ädlaste form.

När priset har sjunkit in och man börjar inse att det här nog är definitionen av onödig lyx är det redan för sent. Det går inte att vända om. Då är man antingen fattig, sur eller snål. Jag får väl köpa den förbannade frukosten då.

Då ser jag min räddning - på disken står en skylt som gör reklam för mega-epic-awesome-coffee-card som ger 20% rabatt när jag tar take-away. IIIJJJJJJJJJJJJAAAAAAAAAAAAA!!!
-Är det gratis med ett sånt där kaffekort eller?
-Om du laddar det med minst 200 kronor nu på en gång så är det gratis, annars kostar det 20 kronor.
-FFFFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUU
Det hon egentligen sa var att om jag bara laddade det med tillräckligt mycket pengar för att betala min frukost så var jag blåst. En loser. Så jag bad snällt om att få sätta in 200 kronor på kaffe-helvetes-jävla-kortet. Köpte min äckliga scone, kaffe och apelsinjuice. Då upptäckte jag att det inte alls drogs bort 20%. Det gällde inte frukosten. För den drogs det bara bort tre kronor. Och jag är ganska säker på att 20% av 49 spänn inte är tre kronor. Har ju trots allt gått på Chalmers. Så jag kan det där med procent.

Nä, det får väl bli att slösa upp de där 154 kronorna på typ två lattés, så mycket som de kostar. Känns värt.

Mitt 2010 - festandet i bilder


I januari någon gång var det väldigt populärt med den s.k. raptor-posen


Jag och Frolle utbyter kärleksförklaringar


Midsommar. Charlies änglar. Potatis. Vem kunde tro att det skulle bli så förbannat bra tillsammans?


Grabbkvällen i somras. Började med 75 jägershots hemma hos mig.


Senare samma kväll ville någon ta en bild på mig precis när jag skulle gå över ett staket... Och ja... Det gäller ju att göra det bästa av situationen.


Bratkvällen, då vi vaskade bubbel, öl och cigarrer. Prekkan hade bäst outfit, tycker jag.


Under hösten blev det flera s.k. chilla-och-dricka-öl-kvällar med den nya klassen. Ungefär som SVT Debatt. Fast med alkohol.


Hattfest. Mattis hatt är spårlöst försvunnen. Alla säger att jag skelar på det här kortet. Gör jag verkligen det? Visst att jag är lite tom i blicken, men skelar?


Halloween. Sebbe är helt perverst-oändligt-övermänskligt sexig.


Jag får en liten peng efter att - som så många gånger förut - ha genomfört en lyckad lap-dance.


Dreamhack - probably the best party in the world.


Det är inte som det ser ut. Det var inte som att jag var nöjd, kände mig stolt eller tyckte det var coolt på något sätt att ha pussmärken över hela kroppen, nej, det var tvärtom väldigt obehagligt. Jag blev antastad. Mitt luriga leende är en reaktion på den chock jag utsattes för. Tro inget annat.

Mitt 2010 - årets citat

Detta hände någon gång i december:
Jag festar med några av mina klasskamrater. Sitter i en soffa. Maya ligger i samma soffa och lägger upp sina ben för att vila över mina lår.
-Du får inte stånd nu va, Simon?
-Nää... det hade ju varit awkward.
*pinsam tystnad*
Jag vet inte varför, men varje gång jag tänker på detta börjar jag fnissa lite.

P.S. Jag fick inte stånd.

Mitt 2010 - första förhållandet

2010 var året då jag...
  • hade mitt första förhållande
Det känns lustigt att kalla det ett förhållande, med tanke på att det var på distans och att det var över innan det ens hade börjat. Fjortisförhållande är väl det rätta ordet, egentligen.

Men det var ett väldigt... roligt förhållande. Ibland kändes det som att jag var med i en komedifilm. Jag kan ge ett exempel:

Efter en period av intensivt skypande började vi bli sugna på att träffa varandra igen (första gången var på krogen). Vi bestämde att jag skulle ta bussen till henne och vara där över en helg. Jag tyckte det var jobbigt att trycka på knappen för att bekräfta bokningen av biljetterna. Tänk om hon får kalla fötter och ändrar sig? Tänk om hon plötsligt inser att hon inte gillar mig så mycket ändå? Tänk om allting känns helt annorlunda när vi träffas irl?

Jag skakade av mig dessa tankar med motiveringen att sådant drama endast existerar på film. Dessutom frågade hon varje dag "har du bokat än?". Så jag gjorde det, jag köpte en biljett.

Några dagar innan avfärd ändrade hon sig, såklart. Det fanns nämligen en kille som hon "inte hade gjort någonting med" men som hon "inte visste om hon bara ville ha som vän eller inte". Det var nog bäst om jag stannade hemma. Jahopp. Min reaktion var såkart att sucka högt och mumla "tjejer, alltså...".

Jag bestämde mig för att bryta kontakten helt. Hängde läpp i någon dag, men sen var allt som vanligt igen. Det var inte som att saker och ting hade hunnit bli seriösa mellan oss.

Efter två dagars tystnad blev jag väckt av ett sms från ett okänt nummer. Det var hennes bästa väninna. "Hon mår jättedåligt över den här situationen, hon gillar dig jättemycket och jag tror att hon innerst inne har ångrat sig blabla... så vi tänkte att eftersom att du ändå har en biljett så kan väl du komma hit ändå och överraska henne! Vi har fixat grillfest här och vi skulle jättegärna vilja se dig här! Men säg ingenting till henne, det ska vara en överraskning."

Trots att jag var sömndrucken och irriterad över att bli väckt skrattade jag. Herregud, det här var ju precis som på film! Tanken kändes lockande. I hemlighet skulle jag åka till grillfesten och när hon fick syn på mig skulle hon spricka upp i ett leende ända upp till öronen, slänga sig i min famn och skrika "DU KOM, DU KOM, DU KOM!". Allting skulle vara frid och fröjd igen.


Som med Kalle och Kajsa... okej, okej, jag erkänner, jag la in bilden bara för att det inte skulle bli en wall of text.

Men där drog jag gränsen. Hollywoods manusförfattare kan inte lösa det här. Om hon har ändrat sig igen får hon säga det till mig själv och ge mig en bra anledning till att inte skita i det. Och så blev det. Samma dag skrev hon till mig. Skyllde på ett psykbryt, eller vad det nu var.

Några månader senare dumpade hon mig - via msn. Det tycker jag är helt underbart, nu när jag kan se på det något sånär objektivt. Herregud, varför anstränga sig? Det är ju inte som att det förändrar någonting. Det är ju inte som att jag hade gått omkring och varit sprudlande glad över att ha blivit dumpad via en webcam-konversation eller ett telefonsamtal.

Någon vecka senare började hjärt- och pusskickandet på facebook mellan henne och killen hon tidigare valde bort. Också det underbart.

Fast nä. Det var ett helvete. Det värsta var inte att jag hade förlorat henne. Det värsta var att jag hade förlorat mitt självförtroende helt och hållet. Det enda jag kunde tänka på var hur värdelös jag var. Hur lätt det var att byta ut mig. Hur mycket större kuk den killen säkert har. Och hur den antagligen plöjer igenom henne i detta nu.

Jag har aldrig tänkt så mycket och så intensivt som då. Jag tänkte på mig själv, henne, honom, könsroller, evolution och beteende (-vetenskap). Försökte hitta en rationell förklaring till allt, så att jag kunde släppa det och gå vidare. Men det gick inte. Jag som annars aldrig tränar började dra ut och jogga om nätterna för att rensa tankarna. Bjöd över kompisar på filmkvällar. Testade att lägga mig tidigt för att snabbt kunna ta mig ut i drömvärlden, men känslan i magen hindrade mig från att sova. Den där tomheten som bara värker, gräver och saknar.

Arg var jag också. Arg på mig själv som lät ett sådant här kort och töntigt fjortisförhållande halvt ha ihjäl mig. Arg på henne, som i princip bara hade utnyttjat mig, åtminstone i mina ögon. Arg på killen, som hade en rik farsa och ägde en sportbil.

Min enda tröst var att jag med hjälp av google analytics kunde se att hon länge stalkade min blogg. En återkommande besökare från Linköping. Flera besök per dag. Måste ha varit hon. Hon kanske brydde sig lite, lite i alla fall. Eller så ville hon bara se hur mycket jag saknade henne, pressa ut det sista ur bekräftelsetuben som var jag. I så fall blev hon besviken; jag var väldigt noga med att inte skriva något om henne. Tänkte inte ge henne den tillfredsställelsen.

Nu kanske det låter som att allting var bajs från början till slut, och det var det ju såklart inte. Det finns roliga minnen också. Som när jag skrämde skiten ur henne genom att mitt i en konversation ta tag i henne och skrika. Hon hade precis berättat hur lättskrämd hon var, så jag tänkte att nu är det upp till bevis. Hennes ögon - det var ren skräck jag såg i dem. Efteråt skakade, frustade och vred hon sig av skratt i säkert en halvtimma. Jag kände mig nöjd. Att vara sådär nykär och galen är helt underbart, men det är perioden efteråt man kommer ihåg tydligast och som lämnar störst avtryck.

Så det var detta som satte störst prägel på första halvan av mitt 2010. Nu tänker jag inte så mycket på det längre, vilket kanske gör det här inlägget överflödigt vad gäller dess terapifunktion. Men det är väl en lite intressant historia, eller? Jag hoppas det, för nu lägger jag det i kategorin "intressant". Nu finns det ingen återvändo.

Kvällen som gjorde kaos med mig

Vaknar av att det droppar näsblod mellan över- och underläppen. Vad var det som hände igår? VAD VAR DET SOM HÄNDE IGÅR? Sista minnesbilden: jag och Karin ligger i soffan och är extremt sömniga. Mumlar något om att vi är så jävla packade. Försöker hålla uppe ögonlocken, men det går bara inte.


Tydligen fanns det en bild av det också. Härligt.

Okej, så det är ingen minneslucka att tala om. Jag somnade, helt enkelt.

Tittar mig omkring. Var... var är alla människor? Och var är alla flaskor? Hela min lägenhet är städad. Eller tja, relativt städad. Girlanger, chips och påsar ligger fortfarande utspridda på golvet, i soffan, på datorn och på bordet. Men alla flaskor, tallrikar och muggar är bortplockade. Mina whiskeyflaskor står prydligt på sina vanliga platser i hyllan.

En känsla av stolthet uppfyller mig. Vad fint av mina gäster att städa innan de gick. Vilka schyssta vänner jag har.

Jag tvättar av blodet. Var kanske inte så konstigt att jag fick näsblod. Fick endast fyra timmars sömn föregående natt och jobbade därefter 6-16.

Sätter på datorn. Facebook. Bloggen. Fem notifications. Folk har gillat och kommenterat de inte mindre än fyra facerejpsen från gårdagen. "jag är en liten flicka med mitt långa hår och jättepenis.". Sex gillningar, sex kommentarer. Profilbilden är ändrad. Någon har scannat igenom min dator och hittat den här bilden:



Om jag läser en statusrad från gårdagen är chansen stor att den har gillats av mig. Jag har gått med i evenemanget "pussa någon på nyår" och lämnat kommentaren "KLART SOM FAN JAG SKA DELTA!!!". Hoppsan, där accepterade någon visst min vänförfrågan som jag tydligen har skickat.

På bloggen - fler skildringar av min penis.

Sitter där en stund i stillheten och läser. Underhållning rakt in i facebooken. Detta är inte facerapes. Det är på en helt annan nivå. Det här är... m-m-m-MEGA-RAPES!

Tack alla som kom och gjorde kaos med min lägenhet. Fast sen un-kaosade ni lite också. Tack.

RSS 2.0