Idag blir det Liseberg!



Det var bara det jag ville säga. Nu är ni allt bra avundsjuka, va?

Kungen i blåsväder

Först skulle det vändas blad, sen fanns det inga blad att vända. Det känns som att kungen ljuger lite, faktiskt. Men det är okej, jag är glad ändå. Detta av två anledningar:

1. Alla borde väl få gå på strippklubb någon gång under sina liv? Hur kan man kritisera kungens val att fullfölja detta fundamentala livsmål?

2. Det är inte 1600-talet längre. Om någon tjomme hade fått för sig att skriva en bok om kungliga otrohetsaffärer på den tiden hade den personen nog inte levt särskilt länge till. Tänk om samma regler hade gällt idag! TT-journalisten stiger in i rummet, där sitter kungen, journalisten börjar "ja, det var angående de här bilderna som...", Carl den 16:e Gustaf säger "nä du", ger sin livvakt den universella hugg-av-honom-huvudet-gesten, varpå vakten går fram och blåser skallen av det lilla journalistfanskapet, allt medan kungen tar upp mobilen och skickar ett gäng karoliner till Aftonbladets kontor för att "uppfostra" dem.

Men tänk om det hade varit tvärt om. Att Carl XIV Gustaf hade varit kung under 1600-talet, under stormaktstiden. Hur hade det sett ut? Tänk er slaget vid Lützen. Kungen har närmare 20 tusen man till sitt förfogande. Han får in ett telegram från ett underbefäl på andra flanken. "Vi behöver understöd! Rikta artilleriet mot fotfolket på östra sidan av slagfältet!".

Kungen bara: "Herregud, de fryser! De behöver underställ! Skicka dit alla våra reserver!". Självklart var han noga med att artikulera sina order, precis som underbefälet hade sagt åt honom att göra i sitt meddelande.

Jag ser bara en möjlig utgång av en sådan strid:


Att skriva "klicka på bilden för att få den förstorad" känns så 90-tal, så jag skiter i det.

4 anledningar till att det här var det sämsta lanet någonsin



Över helgen har jag, tekniskt sett, haft det sämsta lanet någonsin. Varför?

För det första har det bara varit jag och min bror. För det andra har Heroes of Newerth legat nere. Om ryktet stämmer har alltså arga indier hackat sig in i servrarna eftersom att det inte går att köpa den indiska flaggan som ikon i spelet. Helt seriöst. Vi gav svar på tal och brände ett par bilder av Ganesha här hemma. Dramatiken uteblev. Men ändå, fuck you Indien!

För det tredje har vi båda jobbat, och dessutom gått ut på lördagkvällen. Så brorsans plats har mest sett ut som på bilden ovan. För det fjärde har vi mitt i allt haft en hund att passa. Så klockan 01:20, när det var som mest drag på krogen, då blev vi båda blödiga och gick hem. Vi hade lämnat lilla Fliza ensam hemma alldeles för länge.

Så ja. Rätt dåligt lan. Fast ändå rätt trevligt.

Grattis mamma!

Okej, det känns rätt awkward att lägga upp det här efter tolvslaget, men det får väl duga.

Idag har jag tänkt extra mycket på min mamma. Gått igenom alla minnen jag har av henne och så. Ett minne skilde sig lite från de andra i och med att det handlade om det kvinnliga könsorganet. Det var nämligen så att mamma lärde mig att det hette "snäckan". Inte slida, inte vagina, inte fitta - snäckan. Visst låter det vackert?

Den enda nackdelen var att folk tog mig för efterbliven de få gånger då jag faktiskt behövde använda ordet. De förstod inte vad jag menade, och jag förstod inte att de inte förstod. När jag väl förstod att de inte förstod, så kunde jag inte för mitt liv förstå VARFÖR de inte förstod.

Nu kanske ni tycker det är lustigt att jag skriver om vaginor och min mamma i samma inlägg. Det tycker inte jag. Det finns ett helt omotiverat tabu kring föräldrar och allt som har med sex att göra. Till exempel anses det ge men för livet att komma på sina föräldrar med att ha sex. Varför är det så? De har ju bevisligen gjort det åtminstone lika många gånger som antalet barn, så varför skulle de inte gör det igen?

Själv har jag aldrig kommit på mina föräldrar med något sådant, men OM jag hade gjort det hade jag bara varit glad för deras skull. Vad trevligt ni ser ut att ha det, hade jag sagt. Kanske hade jag stannat ett tag och hejat på:
- KNULLA, KNULLA, KNU
- SIMON FÖR FAN [mina föräldrar svär extremt sällan, men det här känns som ett sådant tillfälle då det skulle kunna brista], UT! FÖRSVINN!
- ...Okej. Men... kör hårt!
I vilket fall som helst, grattis på mors dag mamma! Jag älskar dig! Önskar dig all lycka, och många ligg med pappa. Gärna med apparater som väsnas. Det borde väl funka, nu när jag har flyttat hemifrån och Daniel har börjat jobba hela tiden.

Denna video har mitt godkännande


Det här med utlämnande spel



På förfesten i onsdags körde vi ett spel vid namn Bibeln.
Det går ut på att man får ett kort med en fråga, typ "vilka könssjukdomar har du haft?" och så ska alla andra gissa. Sen får kortdragaren avslöja svaret ("alltså, jag har liksom inte haft det själv, men jag har blivit SMITTAD!"). Och så går man vidare till nästa person.

Jag har haft nästintill uteslutande dåliga erfarenheter av detta spel. I onsdags blev jag tvungen att avslöja vem i rummet jag helst hade legat med. Senare samma kväll kommer nämnda tjej fram och säger "du vill ligga med mig!". Jag blev lite ställd. Vad svarar man på något sånt?

a) ...Ja?
b) ...Vill du?
c) ....April, april?
d) Nja, alltså, jag är i själva verket hemlig agent från Tjeckien. Var tvungen att säga något. Ville inte blowa mitt cover.
e) Ja, jag hade slut på skruv hemma.

En annan gång var det jag, två tjejer och en kille som spelade. Vi var relativt okända för varandra, vi hade ju precis börjat i samma klass. Eller snarare, det var JAG som inte kände till de andra så bra, som vi snart ska få se.

Den andra killen plockade upp ett kort där det stod "vem i rummet skulle du MINST vilja ligga med?". Det var min tur att gissa. Jag sa: "ja, det måste ju vara jag, hehe". En lustig tystnad lade sig över rummet. Först märkte jag inte av det, utan tittade bara på tjejerna och väntade på att de skulle säga "Simon, jag gissar på Simon". Men inget kom.

En av tjejerna tog till orda: "eeeh, Simon. Nu är det ju så att Johan är gay."

Enligt utsago ska jag vid det här tillfället ha "sett ut som ett cp". Själv vet jag inte. Jag har för mig att jag försökte skämta bort det. Möjligen drog jag upp det här med hetero vs homo-statistik. Det enda jag minns med 100% säkerhet var att det hettade till rätt så rejält om kinderna.

Hej! Här kommer en bild på en anka!


Mina klasskamrater, vardagshjältarna



Vi var på väg mot hållplatsen vid Järntorget. Sältan från fyllekäket sved fortfarande mot läpparna. Konversationen var munter. Man lutade sig mot varandra där man gick, alla hade blivit lite sådär gosiga.

Jag såg någon som låg på bänken vid busskuren. Ena armen hängde utanför som ett dött köttstycke. "Hoppsan" tänkte jag. "Någon har fått i sig lite för mycket... Eller så är det bara en uteliggare." Jag reflekterade inte vidare över det, utan gick per automatik bort mot skylten för att kolla avgångarna. Vi var för sent ute; det gick inga fler vagnar.

När jag vände mig om såg jag Peter försöka väcka den sovande tjejen. "Hallå! Är du okej?" frågade han. Hon rörde sig långsamt. Vickade lite på huvudet, öppnade ögonen. Man skulle kunna tro att detta var något positivt, att hon visade upp livstecken, men det var det inte. Snarare tvärtom. Hennes blick var tom och livlös. Det var riktigt, riktigt obehagligt.

Medan jag stod fastfrusen vid sidan av som en annan idiot, satte mina tre klasskamrater Peter, Marcus och Maria henne upp och försökte nå fram till henne. "Är du okej?" frågade någon igen. Inget svar. Hon stirrade bara ut i intet och vaggade sakta från sida till sida.

Marcus ringde 112. De bad honom att kontrollera andningen och då, plötsligt, började hon tala. "Jag är okej" sa hon med en svag, sluddrande röst. I nästa andetag: "jag är schizofren". Det bådade inte gott.

Efter mycket om och men gick man med på att skicka en ambulans. Det tog kanske en halvtimma innan den kom fram. Under den tiden hann hon spy floder, och då menar jag verkligen FLODER, det var inte som att hon hade någon mat i magen, utan hon hade DRUCKIT. Tydligen hade en kille bjudit henne på "allt hon ville". Mina tre änglar till klasskamrater höll om henne och gav uppmuntrande ord. "Ni får gå om ni vill, jag vill inte förstöra er kväll" sa hon. "Tänk inte på oss" svarade Maria och strök henne längs ryggen.

Ambulansen kom, konstaterade att hon inte kunde klara sig hem själv och ringde polisen.

Peter, Marcus och Maria, ni är nu mina hjältar.

En liten hyllning till Martin Ezpeleta


Visste du att... Martin har vunnit sängkammarblicks-VM två år på raken?

Jag har följt Martin Ezpeletas blogg ett tag nu. Det är nog den enda bloggen som inte har påverkat mitt egna språkanvändande överhuvudtaget. Hans stil är så unik och kräver en sådan talang att det bara inte går att efterlikna den.

Nu stänger han ner sin blogg, och det gör mig sorgsen. På riktigt. Inte blir det bättre av att hans avskedsinlägg är så vackert att man bara vill gråta.

Tack Martin! Tack för alla skratt, för inspirationen och för att du har bjudit på så mycket av dig själv!

Jämställdhetsdebatten har dragit igång igen

I dagarna släppte Pär Ström sin bok "Sex feministiska myter". Som namnet antyder är det en bok som ifrågasätter allt det feminismen bygger på, och samtidigt menar att det kanske rentav är mannen som är förtryckt.

T.ex. menar han att den påstådda lönediskrimineringen bara är ett resultat av att kvinnor tar ut mer föräldraledighet, jobbar mindre än män och väljer andra typer av yrken. Om man räknar bort dessa faktorer ligger kvinnor och män på samma lönenivå, enligt Ström.

Jag har läst ett par debattinlägg om boken, två som hyllar den och ett från Gudrun Schyman. Dessutom såg jag det här klippet med Pär Ström när han gästar Gomorron Sverige:



Vad jag själv tycker? Jag vet inte. Alla andra däremot, de vet. Just genusdebattörer verkar alla sitta på den yttersta sanningen. Vet inte varför.

Amadeus



Hej alla barn! Idag ska vi recensera Amadeus, en film om kompositören Mozarts liv! Innan vi börjar skall jag nu förse er med en lista på det ni behöver för att kunna avnjuta denna film:
1. Ett visst intresse för klassisk musik
2. Tid
Har du det? Bra, då börjar vi.

Antonio Salieri var enligt historikerna en kompositörkollega och nära vän till Mozart. I filmen är han en av huvudpersonerna och den första att bli introducerad. Här valde manusförfattarna en lite annorlunda väg gentemot andra filmer och lät Salieri säga hej till tittarna genom ett självmordsförsök. Jag dömer ingen, jag säger bara att det är ett lite, lite konstigt sätt att presentera sig själv. "Tja, jag heter Antonio och idag ska jag skära av mig halsen." Ingen vidare hit, kanske.

Salieri blir hur som helst förd till sjukhus och klarar sig, (o)turligt nog. Dagen efter kommer en lite allt-i-allo präst/psykoterapeut för att få Salieri att tala ut om sitt självmordsmissbruk. Det gör han, med besked.

Tillbakeblick-time! Salieri berättar en fascinerande historia om hur han som ung hovkompositör träffade Mozart och omedelbart blev avundsjuk, eller snarare besatt, av hans talang. Varje dag ber han till Gud för att bli lika bra som Mozart, men ingenting händer. Till slut går det så långt att han vill döda honom.

Jag kan med en gång säga att detta inte är en biografi, och det är tur det, för annars hade min bild av Mozart omkullkastats totalt. Jag menar, titta på honom!



Visst ser han rätt chill ut? Well, i filmen är han en rätt så irriterande filur. Med sitt irriterande skratt skrattar han på fel ställen, vilket gör att det uppstår irritation som i sin tur ger upphov till ännu mer irriterande skratt. Men musik, det kan han. Och det bjuds vi på mycket av. Jag har aldrig tidigare haft en sådan lång örorgasm, vilket bara det gör filmen sevärd.

Amadeus är en långfilm. Det är också en lång film. Om man ser Director's Cut-versionen är den närmare tre timmar lång, något som inte stör mig alls. Tvärtom gör det upplevelsen större, både på bredden och på djupet. Om det inte vore för att jag behövde lite sömn, mat och sån där skit mellan varven hade jag säkerligen kunnat se allt i ett svep, för det är sällan jag blir så här förtrollad av en film.

Förutom musiken är det framför allt den annorlunda miljön som fängslar mig. Hur många filmer utspelar sig i 1700-talets finare salonger, liksom? Att se alla über-artiga, angenäma och stela människor strutta omkring i sina peruker och kravatter som om de hade en morot långt upp i stjärten är för mig som att äntra en helt ny värld.

Skådespelet är såklart fenomenalt, behövde jag ens säga det?

5/5


Västvärldens överflöd



Det suger rätt hårt. Allt känns så rörigt, liksom.

Japp, det var de enda två ordvitsarna jag kunde komma på på temat sugrör.

Reaktion på recension

För ett tag sedan började jag följa Boels blogg. Den har många likheter med min egen, det märkte jag redan från början. Den talspråkliga tonen i texterna, de grova skämten, upplägget. Dock räknade jag aldrig med att folk skulle jämföra oss så mycket som de har gjort:

lifeofj.blogg.se:
"Det roliga är att han skriver precis som Boel men han är kille...alltså han skriver som en kille fast roligt...eller ja iaf den är väl värd att läsa..."
slitstark.blogspot.com:
"Lite i stil med Boelbitar, men inte riktigt i samma klass. Men fortfarande rolig och ett bra ställe att göra av med en minut eller fler!"
Det är tur att jag bor ganska långt ifrån Boel. Annars hade jag såklart varit i full färd med att... låt oss kalla det "eliminera konkurrensen". Nu får jag göra som alla andra civiliserade bloggare gör när de stöter på motgångar och istället starta ett vanligt, hederligt bloggkrig. Jag hade helst sluppit, men nu är det som det är. Bloggosfären är inte stor nog för oss båda. En måste bort. Så... då börjar jag här helt enkelt:

Boel, du är dum.

Så. Jävla. Ägd.

Jakten på poäng


Viktoriasalen, ett litet koncentrationsläger för tentaskrivare.

Idag var det dags för tenta. Jag kände väl mig inte överdrivet förberedd, direkt. Om jag hade sjukt mycket tur med frågorna så skulle det kanske gå, men varför ta den risken? Jag hade en plan.

När den kvinnliga, ca 55-åriga, tentavakten gick förbi vinkade jag henne till mig. Hon kom fram och tittade frågande på mig. Jag signalerade med handen att hon skulle komma ännu närmare så att jag kunde viska i hennes öra.
- Vad kostar det? viskade jag.
- Vad menar du? svarade hon.
- Du vet... En skjuts framåt. En liten krumelur på pappret. En sombrero i solskenet. Jag har 500 spänn här. Cash.
- Nu förstår jag inte alls vad du
- 1000?
- Vad
- 1025? Längre än så kan jag inte gå.
- Men herregud, nu får det väl ändå rä
- Det är lugnt, jag skvallrar inte. Asså jag är en schysst kille, det är det att... Mitt Marsvin dog igår, pallade inte med att plugga. Gunnar hette han. Var min bästa kompis.
Jag tittade bort och försökte pressa fram ett par tårar, utan någon vidare framgång. Fortsatte med en hulkande röst:
- Jag minns den där gången när vi var hos min moster i... Närke... Närke var det ja, och
- Du vet att det inte är jag som rättar, va? avbröt tentavakten.
Den här käringen var tuffare än vad jag trodde. Så jag kände att nu var det dags att ta i med hårdhandskarna.
- "Tjänster" då? Vad sägs om det? Lite underhåll av kissimurran?
Nu när jag tänker efter så gick inte tentan särskilt bra, ändå.

Jag har anlitat ett studieteam



Deras uppgift: att ge mig godkänt på tentan.
Medlemmar (från vänster):
  • Lennart Weibull, författare
  • Kaffe, Zoegas Intenzo
  • Mosade Hallon, Brämhults
  • Tandkräm, Colgate
  • Bacon, Scans
  • Singoalla, Göteborgs kex
  • Yoggi Yalla, Arla
  • Pizza, Findus
  • Red Bull, Red Bull
Utanför bild:
  • En trisslott, Svenska Spel (staten och kapitalet)
  • Whiskey, Laphroaig (används endast vid nödfall - är egentligen för dyr för att inte vaskas)

Ordet jag aldrig annars hade stött på

När man pluggar till en tenta händer det att man stöter på ord man aldrig har hört talats om. Detta läste jag precis i kursboken:
Efter olika politiska och ekonomiska turer fick Nordisk Televisions TV4 slutligen den ny koncessionen år 1991.
Så vad i hela friden är en koncession? Efter lite googling fick jag fram:
Koncession är ett av en statsmakt meddelat tillstånd att driva en verksamhet eller näring.
TV4 fick alltså ett statligt "okej" för att få starta sin kanal. Jaha, då vet jag det. Kommer jag någonsin, NÅGONSIN, att använda det här ordet i framtiden? Tveksamt.

Saker man kan göra istället för att plugga

Det är först när man borde plugga som man verkligen upptäcker den mångfald av aktiviteter som finns att göra istället. Till exempel:
  • Städa
  • Klippa naglarna
  • Titta på alla de där gamla Dreamhack-klippen
  • Titta på alla de där gamla Dreamhack-bilderna
  • Onanera (OBS: inte åt DH-bilderna)
  • Skriva punktlistor till bloggen
  • Handla mat
  • Rota igenom bokhyllan, se om det finns något kul att läsa
  • Bläddra i den där gamla fysikboken
  • Bläddra i den där gamla Massmedi... FUCK!

Aldrig varit så rädd

Här satt jag, mitt i all stillhet, och pluggade till måndagens tentamen. Bortsett från det knappt hörbara surret från datorfläkten var lägenheten alldeles tyst. Kvällsmaten hade lämnat efter sig en envis bacondoft i rummet. All mänsklig koncentration var riktad mot kursboken "Massmedier".

Plötsligt hördes en smäll någonstans utanför fönstret. Min uppmärksamhet lät sig inte störas av något så trivialt som en random smäll, utan den fortsatte att vila på texten framför mig. Sen en smäll till. Det var lite irriterande. Min perfekta balans i sinnet höll på att rubbas. Ytterligare en smäll. MEN FÖR BÖVELEN, KAN MAN INTE FÅ PLUGGA I FRED HÄR ELLER!? SKA MAN BEHÖVA LJUDISOLERA HELA FUCKING SKITEN FÖR ATT FÅ LITE LUGN OCH RO? Det var vad jag tänkte. För det fanns ju ingen att säga det högt till.

Ännu en smäll. En underlig känsla började krypa upp och ner längs mina luftrör, ja, någonstans i halstrakten. Kan det vara... skottlossning? Eller ännu värre? Kan det vara...

Åh, helvete. Helvete, helvete, helvete. Det är så här det börjar. Folk börjar skjuta på varandra i lilla Ytterby. Innan man vet ordet av har jordbävningen börjat göra kaos med hela skiten och slukat oss alla levande.

Den är här. Domedagen.

Här trodde man att faran var över, att det ännu en gång var frågan om en tappad wannabe-profets försök till att få uppmärksamhet. Så var det inte. Lyckligtvis var jag förberedd. Blixtsnabbt rotade jag fram foliehatten jag hade tillverkat någon vecka tidigare genom att vira aluminiumfolie runt en papptallrik och en toarulle för att sedan fästa dem mot varandra. Inte för att jag visste exakt vad en foliehatt skulle vara bra för, men varför inte ha på sig en utifall att, liksom? Sen satte jag på Carola - Fångad av en stormvind på Spotify. Jag tänkte att det kanske skulle förbättra min chans att få följa med till himlen. Carola är ju helt sjukt kristen, så att lyssna på henne kanske skulle väga upp min egna icke-tro.


Visst ser det ut som en pudel som spyr ur både munnen och ögonen?

Vad händer? Jo, just när Jorden ska gå under, just i stunden då hela min framtida existens står på spel, då bestämmer sig mitt Spotify för att spela upp reklam. Reklam! Nu! Jorden upphör vilken sekund som helst, och jag förväntas sitta och lyssna på alla argument för att skaffa ett äckligt premium-konto? Det här kan inte vara sant. Det kan bara inte vara sant.

Smällarna fortsatte. Jag tog mod till mig och tittade ut genom fönstret. Inget. Kollade i en snävare vinkel, och då såg jag dem. Fyrverkerierna som målade himlen i olika färger för varje smäll. Det var mycket vackert.

Jag stod kvar där ett tag med min foliehatt och stirrade. Utan att reflektera för mycket i onödan återgick jag till pluggandet.

Obekvämt om våldtäkter



Den här videon får mig att tänka på Nanjingmassakern, som ända tills alldeles nyligen har varit helt okänd för mig. Det var år 1937, då Japan hade tagit över den dåvarande kinesiska huvudstaden och mördade, våldtog och lemlästade hundratusentals kineser. Den japanska armén gick från dörr till dörr för att leta upp kvinnor som sedan blev våldtagna och därefter mördade. Barn skars upp så att soldaterna kunde våldta även dem.

Vidrigt. Vad mer kan man säga?

Hur de väljer sina pojkar

De går framför mig, tätt omslingrade. Troligtvis lite berusade. 17-19 år, kanske. Hon med svängiga höfter. Tighta jeans runt en tight stjärt. Rakt, kolsvart hår. Det är sprätt i det, håret. Jag vill ta i det. Jag vill i och för sig ta i det mesta, men det här är något extra.

Han med hängiga jeans och en jacka i skumma, skrikiga färger. Keps. Stannar till ibland och drar upp byxorna.

Jag tänker "men hur väljer hon sina pojkar, egentligen?". Sen tänker jag "men så var väl alla i den åldern". Alla förutom jag.

Skulle duscha - fick spindelchock



Jag hade precis satt på vattnet när den här lilla rackaren kom ilande upp ur avloppet. Jag blev förskräckt och tänkte att herregud, den kanske har varsta boet där nere. Snart lär det väl krylla av spindlar i min lägenhet om jag inte gör någonting, här och nu.

Jag döpte spindeln lite snabbt till Tuve. Vet inte varför, det var väl det första jag tänkte på. Sen var det dags att sterilisera Tuve. Tyvärr visste jag inte exakt var könsorganet satt, så jag fick testa mig fram. Då dog Tuve. Det tyckte jag var himla dumt. Varför sa hon inte till innan? Hur ska jag kunna veta i förväg att minsta lilla nyp tar kål på henne?

Så får du fler läsare

Igår hade jag fler besökare än på länge. Gissningsvis går 60% av förtjänsten till ordet "stringchock" som jag hade i ena rubriken, och 40% till att det andra inlägget handlade om tjejer.

Känns som en bra merit att ha med i CV:t.

En intressant grej med tjejer (och kanske folk i allmänhet)

Det är att de inte fattar att är man snygg så är man ALLTID snygg. Nej, de tror att tar man av sig sminket så har man helt plötsligt förvandlats till ett ohyggligt monster som inte går att titta på utan att utsöndra alla möjliga otrevliga kroppsvätskor. De tror att tar man på sig träningskläder och svettas lite på gymmet så får man räkna med minimal uppmärksamhet från det motsatta könet, eller vilka som nu attraheras av dem i vanliga fall.

Jag kan inte förstå det. Är man snygg så ÄR man snygg. Det spelar ingen roll om hon är osminkad. Det spelar ingen roll vad hon har på sig. För min del kan hon lika gärna ha på sig clowndräkt och vara neddränkt i gyttja - jag hade inte bangat ändå. Eller jo, jag hade ju bangat henne, men inte bangat att banga henne. Ni fattar.

Det jag försöker säga är att, visst, utseendet kanske blir bättre av rätt kläder och smink, men det är inte som natt och dag. Det är det inte.

Skulle luncha på Chalmers - fick stringchock



O jag ba: "naaaaaaajs".

Dagens fail


Gengar, den tuffaste pokémonen av dem alla

Igår lade jag upp en statusuppdatering på fb som löd så här:
Blev precis mycket medveten om sista stavelsen i mitt förnamn. Jag är ju för bövelen en pokémon!
Den blev rätt uppskattad, var länge sedan jag fick så många gillningar och kommentarer. Men vad hände? Jo, ett smart-ass påpekar att pokémon-namn inte ens slutar på "mon". Men joooo, sa jag. Det är ju klart att de gör det!

Sen kollade jag upp det, och mycket riktigt, pokémonen heter Pikachu, Bulbasaur, Diglett, Abra och Spearow. Inte Pikamon, Bulbamon eller Simon. Jag hade blivit uppläxad... på spelet jag spenderade stora delar av min barndom med... av en TJEJ, ovanpå allt! Tjejer spelar ju inte datorspel! Och speciellt inte pokémon! Vad är det som händer, egentligen? Jag förstår inte!

Suck... Känner mig rätt misslyckad just nu.

En vits uppsatt på jobbets anslagstavla

Det var kärlek vid första ögonkastet när Jane träffade Tarzan. Visst, han var lite vild, men det kunde hon väl ta. En dag kände hon att det var dags att ta relationen ett steg längre, så hon frågade Tarzan om han visste vad sex var för något.

- TARZAN INTE VETA SEX! svarade han.

Jane förklarade allting för honom, varpå poletten trillade ner.

- AH, TARZAN HA SEX MED HÅL I TRÄD!
- Gör då med mig som du brukar göra med träden, säger Jane.

Tarzan tar sats och drar en fet spark mellan benen på henne.

- Men AJ DIN IDIOT, vad håller du på med!?
- TARZAN KOLLA SÅ INGA GETINGAR I HÅLET!

Sverige blir konkurrenskraftigare

I en ny mätning konstaterar man att Sverige är den fjärde konkurrenskraftigaste nationen i världen. Endast Hong Kong, USA och Singapore kommer högre upp på listan.

Jag är ju ingen hajare på ekonomi, men "konkurrenskraftig" väljer jag att tolka som "rik". Så... När får man sitt gratis premium-konto till Spotify?


Förutom konkurrenskraft har vi även många som hejar på Zlatan.

Att gå om långsamma as på trottoaren

Visst är det lite awkward att gå om folk? Man går där på trottoaren, och så är det ett långsamt litet as framför som stoppar upp ens framfart. Vad gör man? Jo, antingen går man snabbt förbi och liksom signalerar att "du är ett långsamt litet as, hör du det?", men det vill man ju inte göra om man är en snäll liten pöjk som jag.

Det andra alternativet är att gå in i stalker-mode, d.v.s. att man tvingar sig själv att gå precis bakom i samma, långsamma takt som den framför. Som gångstilens namn antyder är då problemet att man kan uppfattas som en stalker, eller bara en helt vanlig idiot.

Det sista och mest maschosistiska alternativet är att sakta ner till den grad att man knappt går alls längre. På så sätt håller man avståndet, man kan inte betraktas som en stalker. Det gäller bara att hålla alla de där känslorna inne, de där känslorna som försöker styra ens fot i en snabb rörelse mot den långsamma fans anus. Men det vill ju inte en snäll liten pöjk som jag göra, så det är inga problem.

Domedagen är nära



På lördag, den 21:e maj, kommer Jesus för att hämta de troende. Detta enligt den kristna radiovärden Harold Camping och hans anhängare. Efter det kommer vi andra att få genomlida sju år av plågor, om jag har fattat det rätt. Sen upphör Jorden att existera. Sjukt tråkigt, måste jag säga. Jag som började trivas rätt bra här.

Men hur kom han fram till det här datumet, kan man undra. Jo, först var han såklart tvungen att ta reda på årtalet då Gud lät hela jorden översvämmas. Ni vet, Noas ark och allt det där. Radiovärden kom fram till att detta måste ha skett 4990 före kristus. Och självklart är det så. Inga konstigheter där.

Sedan plockade han två bibelcitat:
1. "med herren är en dag som tusen år, och tusen år som en dag"
2. "om sju dagar skall jag låta det regna på jorden" (syftar egentligen på när Gud fuckade upp Jorden med syndafloden, men det är väl strunt samma)
Detta måste ju betyda att domedagen är om 7000 år, tänkte Harold. Själv ser jag det mer som en mycket, mycket gammal väderprognos. Men åter till uträkningen: 7000 år efter 4990 f.kr. blir... 2011. Efter. Kristus. *dödsmusik*

Men datumet då, 21/5, hur kom han fram till det? Enkelt, säger Harold:
1. Nummer fem är lika med "försoning", tio "fullständighet" och sjutton är lika med "himlen".
2. Kristus sägs ha hängt på korset den 1 april, 33 e.kr. Tiden mellan 1 april, 33 e.kr. och 1 april, 2011 är 1 978 år.
3. Om 1 978 multipliceras med 365,2422 dagar (antalet dagar i solåret, inte att förväxlas med månens år), är resultatet 722.449.
4. Tiden mellan 1 april och 21 maj är 51 dagar.
5. 51 adderat med 722 449 blir 722 500.
6. (5 × 10 × 17)² eller (försoning × fullständighet × himlen)² är också lika med 722 500.
För dig kanske det här bara ser ut som en massa random siffror med knappt nämvärd anknytning till Bibeln, men inte för Harold, inte! Det här är blodigt allvar! Nu på lördag gör Jesus comeback (IGEN) och tar med sig alla troende till himlen. Det står ju där, rakt upp och ner, i Bibeln! De är 100% säkra på sin sak. Folk har alltså, på riktigt, sagt upp sig från sina jobb p.g.a. att de inte vill jobba under sin sista tid på Jorden.

Den exakta tidpunkten
har inte Harold listat ut än, men förmodligen har det någonting att göra med antalet sidor i Aftonbladets söndagsbilaga, de 7000 första decimalerna i pi och siffran 23 som representerar Sverigedemokraternas Ungdomsförbund. Vi vet ju alla hur mycket SD värnar om vårt kristna kulturarv.

Själv blir jag lite illa till mods när jag tänker på "uppryckandet", som det heter på svenska. Vad ska man ha på sig, liksom? Man kan ju inte se ut hur som helst vid en sådan här stor händelse. Tror jag kör på kostym. Och så ska jag sätta mig på en fin krog på Avenyn med ett glas whiskey, eller nej, champagne. Champagne får det bli. Ensam smuttar jag på mitt glas Moët, låter de syrliga bubblorna smeka tungan, och så blickar jag ut över folkmassan och funderar på hur många som snart kommer att försvinna ut i tomma intet.

Det blir nog bra.

I lördags blev jag erbjuden kokain



Där satt vi på McDonalds Nordstan, jag och två vänner, minding our own business, när en kille plötsligt sätter sig bredvid oss. Han säger någonting till mig, men jag uppfattar inte riktigt vad. Dels för att jag har fantastiskt dålig hörsel, dels för att han pratar invandrarsvenska. 'Va?', säger jag. 'Vill du köpa koks?' frågar han och tittar sig omkring som om han letade efter civilklädda poliser.

Kokain! Han vill att jag ska köpa kokain av honom! Här och nu!

Hela situationen kändes som en dålig parodi. 'Vad kostar det?', frågade jag. 1100 kronor per gram. Och han säljer bara hela gram.

Vi förklarade att vi tyvärr inte hade de pengarna, men annars hade vi "säkerligen" slått till. Vi fortsatte att prata lite om kola. 'Om du inte har pengarna, börja inte med skiten', sa han. Inte ett ord om beroende, hälsoriskerna eller olagligheten över det hela, utan det var ekonomin som var den begränsande faktorn. Jag gillade det. Det var ju den person man minst förväntade sig skulle säga något ont om drogen överhuvudtaget. Att han brydde sig om vår välfärd och var någotsånär ärlig, det var hedervärt.

Jag har aldrig varit så här nära droger förut. Känns nästan lite svindlande, så avskärmad som jag har varit. Svårt att tro att jakten på kokain är vissa människors vardag. Att vissa t.o.m. går så långt att de försöker sälja till random killar på McDonalds klockan tre på natten.

Thorzain din galning!



Vill tillägna min gamla lagkamrat Marcus ett inlägg. Han vann precis $15,000 efter att ha vunnit en Starcraft-turnering i New York. Nördigt, och samtidigt så sjukt coolt!

Jag lyfter på hatten för dig, Thorre!

6-1

Förnedring. Sorg. Besvikelse.

Det här med att unna Finland segern, att säga "jo men de var ju det bättre laget"... Åt helvete med det.

Som om det inte vore nog avslutade jag matchen genom att i ett försök att göra en åh-vad-tråkigt-att-förlora-gest petade mig själv i ögat på ett mycket brutalt sätt.

Nu ska jag lyssna på min äckliga playlist och dricka kaffe tills den här sorgen går över.

Halshuggningen jag aldrig kommer att glömma

Idag cyklade jag till jobbet. Det händer inte särskilt ofta, främst för att jag inte äger någon cykel, men mest för att jag är lat. Om jag börjar 06:00 väljer jag bussen 05:10 över cykeln. Sjukt, jag vet. Men idag råkade jag ha brorsans halvt demolerade cykel samt ett väldigt icke-morgonpiggt humör.

På cykelvägen mellan Ytterby och Kungälv blir jag alltid påmind om den. Halshuggningen. Det måste ha varit 2001 eller 2002, någonstans där. Två killar, de gick i nian tror jag, åkte moped på just den här cykelvägen. Det var mörkt ute. Några minuter tidigare hade en ung man fastnat med sin maskin/traktor i den angränsande åkern. Jag är ingen expert på att få loss fastkörda traktorer, men av någon anledning behövde han i alla fall fästa en vajer mellan någonting stadigt och traktorn. Det enda stadiga i närheten var träden som befann sig på andra sidan cykelvägen. Så han spände helt enkelt en vajer över vägen och tänkte att det är väl ändå ingen som kommer att passera den här vägen vid den här tiden på dygnet. Dessutom skulle det antagligen gå ganska fort att få loss maskinen.

Pojkarna åkte på sina mopeder, den ena några meter framför den andra. Plötsligt känner den främre pojken, som var den kortare av dem, någonting snudda mot hans hjälm. Sekunden efter borrar sig vajern in i den längre pojkens hals. När ambulansen var framme hade han redan hunnit förblöda.

Det tänker jag på varje gång jag cyklar mellan Ytterby och Kungälv.

Taking my breath away



Jag har verkligen lite svårt att andas efter det här klippet.

Guide: Hur man byter lysrör


Steg 1: Identifiera problemet. I det här fallet är det ganska lätt: lysrören fungerar inte.



Steg 2: Ställ dig på en stol för att komma åt ovansidan av skåpet. Ta med dig en skruvmejsel. Och glöm inte att le. Det ska vara kul att byta lysrör!



Steg 3: Skruva lite tills du kan få loss höljet. Det här momentet kräver koncentration.



Steg 4: Nu är du inne i lampans hjärta och ska pilla bort själva lysrören. Det är lite som att desarmera en bomb. Det gäller att rycka i rätt grejer. Annars får du en stöt på ca 70 000 volt och fucking dör. Hur ska det här gå?



Steg 5: Det gick bra. Fira genom att svinga lysröret i luften och göra "vrrrrrooooowwm"-ljud som om det vore en ljussabel. Pluspoäng om du gör en bra Darth Maul-imitation.



Steg 6: Gå till affären, köp ett par nya lysrör. Installera dem. Voíla, allt fungerar! Visst kändes det bra?

Varsågod, Bung!



Du kan tacka mig senare. Att "Krillepille" låter som en kille och att du är straight, det är en annan sak.

Profilbildshetsen

Ett mer djupgående inlägg om profilbildshetsen kan vi ta en annan gång. Låt oss nu fokusera på det som hände mig för ett tag sedan; nämligen att min kära mor rekommenderade mig att använda den här som profilbild:



Hon sa att jag såg "hot" ut. Ja, min mamma använder fortfarande den engelska termen. Och ja, jag är helt okej med det. Och ja, det var ganska svettigt att sitta där med en livs levande unge (min kusin Salomon) i knäet. Varje sekund är en kamp för att inte göra något som kan sluta i tårar. I och för sig hade det inte gjort så mycket om han hade börjat gråta. Jag är ju kille. Jag kan skrockandes skylla på att "nä, jag kan ju inte riktigt mäta mig med en mors ömma hand". Behändigt med könsroller, ibland. Trots att jag inte tror ett skit på dem.

Men i alla fall. Att ha en söt unge i profilbilden känns lite som att ta billiga poäng. Eller vad tycker ni?

Bung och hans förbannade smarthet

Bung (ja, han heter så i efternamn) om föregående inlägg:
Jag tycker du fokuserade på fel sak. Det intressanta med vetenskap vs tro är väl inte vad som är sant eller inte, utan det är att vetenskap går att testa. Allt KAN ju vara sant, men allt går inte att testa, blabla m.m.
Här ansträngde man sig för att skriva ett intressant inlägg och så kommer Bung och förstör allt. Bung och hans dumma, vidriga, smarta hjärna...

Är vetenskapen otillräcklig?

I lördags pratade jag med två vänner om mitt blogginlägg om tro på övernaturliga krafter. De tyckte att det var dissigt. Och ja, det är det väl, åtminstone för de som tycker precis tvärtom.

Vad är precis tvärtom i det här fallet? Jo, att vetenskapen är otillräcklig. Det är svårt att beskriva exakt vad som var deras poäng, det blev ju lite flummigt när jag säger att "det är ju större sannolikhet att TV:n där borta existerar än att enhörningar gör det, det måste du ju hålla med om!" varpå min debattmotståndare drar upp kaosteori, olika dimensioner och hejsan hoppsan. Jag visste inte riktigt vad kaosteori var, och jag lovade att återkomma, så nu gör jag det! Det är alltså vetenskapen som studerar hur en liten förändring i ett dynamiskt system kan leda till stora och på sikt oförutsägbara skillnader i tillstånd. Typ "the butterfly effect". Var du inte helt hundra på vad du pratade om, eller har jag missat något?

Hur som helst, kärnan i ert resonemang var att "det finns inga motbevis för det, så då kan man få tro på det" och att "vetenskapen ger inga absoluta sanningar".

Det är sant att vetenskapen inte ger oss den absoluta sanningen. INGET kan ge oss den absoluta sanningen. Trots att ALLA hittills gjorda observationer har visat att hundar bajsar hundbajs så kan vi inte med 100% säkerhet utesluta att hunden nästa gång skiter ut en soffgrupp från IKEA. Eller en enhörning. Eller en huggorm-enhörning-hybrid. MEN med största sannolikhet kommer den att skita hundbajs även nästa gång. Vad baserar jag den tron på? Jo, tidigare observationer.

Frågan om huruvida en hund skiter hundbajs eller inte är alltså en högst vetenskaplig fråga. Vad händer om någon kommer och påstår att denne har sett en hund skita ut en soffgrupp från IKEA då? Hur kommer det sig att hunden fortfarande är vid liv, kanske vi frågar oss. Ja, det visste inte personen, men gissade på att det var en magisk soffgrupp som kunde förminska och förstora sig själv vid behov. På så sätt kunde den vara liten när den skulle passera hundens analöppning och bli större när den väl var ute.

Det finns varken bevis eller motbevis för soffgruppismen. Bör vi då revidera vår uppfattning om hundars bajsande? Självklart inte! Den enklaste förklaringen är att personen helt enkelt såg fel. Det är sånt som händer. Du har säkert varit med om det själv någon gång, att du har varit STENSÄKER på att du såg någonting, du skulle kunna sätta ditt liv på det, men så visar det sig sedan att så inte var fallet. Det är helt naturligt.

Nu glider jag ifrån ämnet lite känner jag. Frågan är väl egentligen om vetenskapen är ett bra verktyg för att beskriva verkligheten. Mitt svar är att det är det bästa verktyget vi har. Trots att vetenskapen inte ger absoluta sanningar så leder det åtminstone till någonting. Det fungerar. När du ställs inför valet mellan att kasta dig ned för ett stup eller att stå kvar använder du dig av vetenskapligt tänkande. Du tänker att alla andra som har gjort det har dött, och att det således inte är en särskilt bra idé att hoppa. Du tänker inte "det finns inga bevis för att jag inte landar mjukt och fint, så varför inte hoppa?". Och OM du nu gör det så spelar det ingen roll hur mycket du själv eller andra tror på det, du kommer likväl att landa... hårt.

Och jo, du FÅR
väl tro på vad du vill. Själv bryr jag mig om sanningen, och vetenskapen är det som kommer närmast sanningen just nu. Tro det eller ej.


Jöns Jacob Berzelius, kemist och bärare av polisong.

Mjölk är gott

Jag blir alltid lika bedrövad när jag öppnar Eriks kylskåp. Han har ju aldrig mjölk hemma! Istället lever han och flickvännen på massa juice. Det är visserligen inget fel på juice, men mjölk är ju mjölk!

Själv strävar jag efter att alltid ha två 1,5-litrare standardmjölk hemma. Det är ett lagom antal. Precis så många man orkar bära från affären, och dessutom precis så mycket jag hinner dricka innan bäst-före-datumet infaller.

Sen tänkte jag fortsätta med att berätta om hur viktigt mjölk har varit för mig, hur jag har växt upp med det, hur jag närmast tvångsmässigt har läst allt som stått på förpackningarna genom åren, fast det orkar jag inte.

Godnatt på dig, du fina herre eller fina dam som läser detta!



P.S. Fråga mig inte vad hönan gör i bilden, för jag har absolut ingen aning. Jag menar, hönor brukar ju vanligtvis inte medverka i produktionen av mjölk. Än viktigare så är det ett fucking gosedjur. Bredvid mjölkpaketet väljer man alltså att ställa en fejkad version av ett djur som inte ens kan producera mjölk. Hönan liksom bara sitter där och försöker roffa åt sig cred, trots att den INTE HAR NÅGON ANING om vad den håller på med! Befängt!

Att se sig själv på ett nytt sätt

I fredags var jag i Småland på överrasknings-50-årskalas för min moster. Mycket trevligt att träffa släkten igen, men det var inte själva festen det här inlägget skulle handla om, utan om duschen dagen efter. Till min stora CHOCK (japp, CHOCK skrivs ALLTID i versaler), fast egentligen inte så stor CHOCK, i och med att jag har duschat där förut, men ändå, så upptäckte jag att de har ju en spegel precis mittemot duschen. Detta innebar att jag kunde se hela min nakna kropp i profil, och det gör jag ju inte så ofta. Det var en annorlunda upplevelse. Jag lade märke till varenda liten topp och dal i kroppsformen. Hårstråna som sedan ett tag tillbaka börjat leta sig fram runt bröstvårtorna. Raggarsträngen som leder ner till... nämen där var ju Kurt mitt ute i vädret! Noterade att han såg helt annorlunda ut framifrån. Exakt vad som var annorlunda var svårt att säga. Mer... fyllig, kanske? Jag vet inte. Testade att riva av ett par sexiga poser. Ni vet såna där som biffarna gör i duschen på shower gel-reklamer. Såna där poser som egentligen inte är poser, utan snarare en sekvens muskelkontraktioner och "spännande" blickar. Såna gjorde jag. Kanske skulle det behövas ett par kilo till för att nå upp till reklamkillarnas standard, men nöjd, det var jag.

Veronica



Mm, det här är värt att dö för. Jag tror mitt hjärta blöder.

Jag och min bror var ute och körde

Jag var djupt försjunken i min bok medan lillebrorsan körde. Plötsligt hör jag:

- BRRRRRRRUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD!!!!

Jag tittar upp, men för sent. Hon har redan hamnat utom synhåll.

- Men du får ju säga till tidigare! Idiot!
- Förlåt...

90-talet, var tog du vägen?

Igår var jag på fest med tema 90-talet. Såg en hel del roliga utstyrslar, däribland David Hasselhoff, Timon och Pumba. Själv var jag ganska opepp inför den här festen till en början, men sen kom jag på vem jag skulle klä ut mig till: Nick Carter i Backstreet Boys. Det var en fucking briljant idé. Vi är ju båda blonda, Nick och jag. Så det blev att jag drog till festen med vit skjorta, vitt linne och en mittbena som sådär lagom homosexuellt ramade in mitt ansikte.

Hört på festen:
- Du ser typ bättre ut än vanligt Simon! Alltså... Om du hade fötts 10 år tidigare och haft den här frisyren så hade du fått fler brudar än vad du får nu!
- Ehm.... Tack. Eller nåt.

Två lösa trådar - här är upplösningen


Irrelevant för inlägget, men för bra för att inte publiceras

Jag vet att ni alla just nu sitter och tänker "men vad hände med Simons tangentbord egentligen?" eller "men vad hände med Simons skuld till CSN egentligen?" eller kanske rentav "men vad hände med Simons tangentbord, samt hans skuld till CSN, egentligen?". Det ska jag nu berätta för er.

Det gamla tangentbordet är skrotat, och ett nytt är köpt. Duktig säljare jag mötte på Inet, alltså. Jag hade tittat ut ett nytt tangentbord på nätet. Det stod att det var mekaniskt. Jag frågade säljaren vad det betydde. "Ja, istället för att det är digitalt här bakom tangenterna så är det liksom en liten strömbrytare på varje. Så det liksom klickar lite högre när man skriver än på ett vanligt tangentbord."

"Jaha, så vad är fördelen med det här?" frågade jag.
"Det... ehm... alltså" svarade han.
"Jag tar den" sa jag.




Det klickar så in i hejdundrandens. Men jag gillar det.

Sen hade vi det här med CSN (min arga krönika HÄR). Har fått brev angående 2009 och 2011, och det var inte alls så farligt som jag trodde. Puh! Men det värsta återstår, nämligen 2010. Där tjänade jag bra mycket över fribeloppet, visade det sig.

Lösningen? Att jobba ÄNNU mer, såklart!

Sagan om Usama

Det var en gång en liten pojke som hette Usama Bin Laden. Han var som alla andra pojkar i hans ålder. Han hoppade och förde liv, det lilla livet. Men han gillade inte George Bush. George var han inte alls vän med, för George brukade komma fram på rasterna och kalla Usama för MarmeLaden och ChokLaden. Ibland kallade han honom för SLäden också, fast det lät inte lika bra. Fast det gjorde inget.

En dag fick Usama en idé. Han skulle stoppa Georges mobbning en gång för alla - och han visste exakt hur han skulle gå till väga. George hade byggt två korthus som han hade förbjudit de andra barnen att röra. Det var där han skulle slå till, Usama. Så han tog ett par av Georges leksaksplan när han inte såg, och kastade dem på korthusen, som rasade.

Inga kort skadades allvarligt. Förutom alla. Som dog.

Just då kom George in i rummet. Han blev alldeles, alldeles rasande. George tittade argt på Usama. Usama tittade på George. Sen sa han "heh.... awkwaaaaard!" och så sprang han iväg.


Till mitt försvar vill jag säga att jag faktiskt... eh... alltså... skitsamma...

George letade och letade, men kunde inte hitta Usama. Det var nog för att Usama hade hittat ett jättebra gömställe. Han hade nämligen gömt sig i ett hus. "Usama, nu kommer du fram!" sa George. "Nähä, det tänker jag inte alls det! Då slår du mig bara!" sa Usama. "Nej det kommer jag inte göra, jag lovar!" sa Bush och höll fingrarna i kors. Usama gick inte på Georges lureri.

Åren gick, och ingen Bin Laden syntes till. George noterade att Usama nu hade slagit världsrekord i kurragömma. Ändå fortsatte han leta.

Till slut hittade han Usama i ett hus. Då sköt han honom.

Snipp snapp snutt, så var sagan slut!

14:00 - frukost



Käkar just nu pizza till frukost. Det var bara det.

När den egna inspirationen tryter

Ja, då är det läge att ta del av andras verk. Kommer ni ihåg Salad Fingers? Jag minns att jag för typ hundra år sedan såg ett par avsnitt på Hamsterpaj. Idag råkade jag stöta på dem igen. Lika mörkt, creepy och hårresande briljant som vanligt!







Fler klipp finns att se på tuben.

Okej, designen är väl inte en 10-poängare

Men sidan fick åtminstone en lite varmare framtoning.

Droppen som fick bägaren att rinna över kom igår, när min kära far sa att "ja, din blogg ser ju lite... torftig ut", och när pappa kallar någonting torftigt, ja då är det banne mig illa. Så jag satte mig och tänkte "hmm vilka färger ska jag ha?" och sen tänkte jag "sombrero... det måste vara någonting med sombreron. Folk som har sombreros bor ju i soliga områden. Och i soliga områden finner man inte sällan sand. Och vad har sand för färg? Jo, beige! Sidan ska vara fucking beige!".

Sen gjorde jag det här. Jag lämnar det så, sålänge.

Så kan man göra det värre

Det gick inte så bra.



Stilpoäng till den som såg att det inte var min hand, utan brorsans.

Så kan det gå

Fick en drink utspilld på mitt tangentbord i lördags. Så nu har jag satt in det i ugnen. Det blir nog bra.



Efter en hård dags arbete är det skönt att

komma hem till en nystädad och fräsch lägenhet.

Idag var inte en sådan dag.

















Ses nästa år, eller nåt.

RSS 2.0