TOMTEPROFILBILD 2011

Mina damer och herrar. Imorgon är det 1 december. Det är dags för *konstpaus* TOMTEPROFILBILD 2011!!!!

Låt oss ta en recap:

TOMTEPROFILBILD 2008




...

(Har ingen från 2009. Vad var det som hände då, egentligen?)

...


TOMTEPROFILBILD 2010




TOMTEPROFILBILD 2011

Hur kommer detta att sluta? Kommer Simon att kunna bräcka sina fantastiska tomteprofilbilder från föregående år? Svaret får ni efter tolvslaget!

Recension av mina tår



Har du någonsin sett en människas tår och tänkt "usch, vilka fruktansvärt fula tår!"? Antagligen inte, men nu har du äntligen chansen, för här kommer ett skepp lastat med tår från helvetets innersta väsen. Bokstavligen. Det sägs att det var djävulen själv som skulpterade dessa fötter. Enligt en källa ska han efteråt ha skrattat ondskefullt och firat sitt lyckade hyss med rulltårta.

Stortån är den som utmärker sig mest med dess högst egendomliga form. Först smal, sen fet, sen smal igen. Övriga tår är liksom päronformade. Upp-och-ned-vända päron, beroende på hur man ser det. Ovanpå allt har varje tå en-två bulor av okänd art. Kanske är det brosk. Kanske är det fett. Kanske är det vattenreserver för långa promenader i öknen. Vem vet. Fula är de i vilket fall.

I övrigt fungerar tårna bra. Till exempel kan de göra följande saker:
  • Hålla balansen så att jag kan gå och röra mig normalt
  • Lägga stortån över "långtån" och spänna åt så att det knäcker i lederna
  • Greppa tag i saker, typ pennor, helt utan någon till synes rimlig anledning
I paktetet ingår också två fötter, som jag är desto nöjdare med. Lagom stora. Fin stekyta på undersidan, så att säga, de har ju använts en hel del. Ådrorna syns helt okej, vilket har två fördelar: 1) har hört att många tjejer gillar ådror (vilket ju tyvärr inte spelar någon roll i det här fallet p.g.a. tårnas fantastiska fulhet) 2) det blir lättare för en sköterska att sätta in nålen utifall att fötterna skulle vara i akut behov av dropp.

Sammantaget är det här tår för den som inte bryr sig så mycket om utseendet och istället är ute efter något mer robust. Om du har en thing för att knäcka i leder kan de också vara bra.

3/5


Ett nyupptäckt guldkorn



Wait for it...

EDIT: Och eftersom att Sanna ville ha cred för att ha tipsat om denna, så får hon nu det!

För- och nackdelar med relationsstatus på Facebook

Efter att ha pratat med en hel del experter inom området har jag kommit fram till följande:

Fördelar:

  • Patrasket som försöker lägga vantarna på din partner håller sig borta (förhoppningsvis (troligen inte, men OM någon nu skulle lyckas förföra din partner har du åtminstone all rätt att vara arg på/slå ner/halshugga denne med motiveringen "DET STOD JU PÅ FACEBOOK!"))
  • Att vara i ett förhållande är betraktat som någonting sunt. Därför kan det kännas bra att visa upp detta för alla. En statushöjare.
  • Kan bidra till att stärka ens identitet. Man är inte bara X, utan man är "X, du vet! Y:s partner!".
Nackdelar:
  • Ändringar i relationsstatusen står för 73% av alla utskrivna "<3" på Facebook, detta enligt färska siffror från ett forskningsinstitut i Burma.
  • ...Och utskrivna hjärtan vet vi ju alla att det kan ha en kräkframkallande effekt.
  • Det blir BETYDLIGT svårare att dra igång en liten affär med ovan nämnda patrask.
  • Det bidrar till den etikettism som råder i dagens samhälle, där vi nästintill tvångsmässigt applicerar namn och medföljande förväntningar på olika fenomen, där förhållanden är ett av dem. "Hoppsan, jag är officiellt i ett förhållande och måste därför bete mig på ett visst sätt, så att alla kan se hur gosiga och förhålliga vi är!". Självklart finns det förväntningar vare sig relationsstatusen är uppe på Facebook eller inte, men de förstärks när statusen finns utlagd för allmän beskådan.
  • Kan ge upphov till diverse bekymmersamma situationer som sin banalitet till trots kan ge negativa konsekvenser. Den ena partnern kanske vill visa statusen medan den andra inte vill det. Och vi har väl alla bevittnat den gamla hederliga switchen fram och tillbaka i relationsstatus mellan två personer som inte riktigt kan bestämma sig för om de ska vara ihop eller inte. Ett ord: awkwaaaaard.
Har jag missat något?

En resa i natten, en resa i det inre

Det är något speciellt med att åka bil på natten. Ofta är man på väg hem från någonting. Två till fyra pers, som alla har varit med om någonting tillsammans. Blicken framåt. Skuggor som smeker sätena. Kanske lite musik från högtalarna.

Det intressanta sker när samtalet om den gemensamma upplevelsen har lagt sig. Man går in i någon sorts dimma. Snacket tar nya riktningar. Någon dåsar till, medan de andra fnittrar åt allt och ingenting. En låt man inte hört på länge. Säkerhetsbältet blir som en extra kroppsdel.

Och så kommer tystnaden, till slut. Men det är inte en pinsam tystnad. Det är en naturlig, skön tystnad. Man funderar på livet. Kanske tar man rent av fram sin telefon och skriver ett blogginlägg om det.


Har uppgraderat min jobbtelefon



Förr hade jag den här gamla tegelstenen.




Men nu har jag uppgraderat till den här nya, slimmade varianten. Cool va?

Det här med att inte vara på Dreamhack... det tär på oss alla.



För övrigt älskar jag min moster <3

Intervju med Daniel Krona

Hur är det att vara bror till den bästa människan genom tiderna? Det är en fråga vi alla har undrat över någon gång, men Daniel Krona kan vara den enda som har svaret. Jag lyckades få tag på honom precis när han höll på att köpa biljetter till Dreamhacks finalshow på lördag.


Creepy smile is creepy.

Jag: Okej Daniel, då börjar vi intervjun! Berätta lite om dig själv!
Daniel: Intervju?
Jag: Ja! Jag har på röstinspelningen på iPhonen här. Berätta lite om dig själv!
Daniel: Eh... Mitt namn är Daniel Krona och jag är världens snällaste kille... Förutom på jobbet.
Jag: Vad gör du på jobbet då?
Daniel: Är... arg.
Jag: För...?
Daniel: ...att? Nej, jag orkar inte Simon. Jag kan inte göra det här.
Jag: Jo, kom igen nu! Det blir kul.
Daniel: Nej, jag kan inte.
Jag: Jo, det kan du visst! Vad är det absolut bästa med din bror?
Daniel: ... *knappar in grejer på datorn*
Jag: Va?
Daniel: ...
Jag: Daniel! Vad är det bästa med din bror?
Daniel: Jag skulle säga att det bästa med min bror är att han har en lägenhet nära busstationen.
Jag: Du tycker inte det var ett lite icke-kärleksfullt svar? Va?
Daniel: Det är händigt.
Jag: Händigt?
Daniel: Mm.
Jag: Okej...
Daniel: Sen så gillar jag min bror för att han korrekterar alla människor.
Jag: Korrekterar... Mmhmm...
Daniel: Och är en allmän bitch mot alla.
Jag: Det var trevligt sagt. Om du fick ta med dig en halv sak till en öde ö, vad skulle det vara?
Daniel: Ehm... En halv kvinna! Hehehehe
Jag: Hehehehehe
Daniel: INGET TJÖT! Haha!
Jag: Över- eller underdelen?
Daniel: Underdelen såklart!
Jag: Såklart... Vad hade du gjort med den?
Daniel: Jag vet inte... misshandlat den. FISTING! Hehehehe
Jag: Haha... Vilken är din favoritfärg?
Daniel: ... *stirrar på skärmen*
Jag: Daniel! Din favoritfärg!
Daniel: Jag skulle säga att det är en blandning mellan rött, blått, svart, lila, gult och grönt.
Jag: Så... Nästan vitt då?
Daniel: Nej, bara kladdigt.
Jag: Okej. Vad framkallar det för känslor hos dig? Hur upplever du det?
Daniel: Kladdigt.
Jag: Kladdigt?
Daniel: Dirty.
Jag: Okej... Och?
Daniel: Vadå och? Ja, dirty! Sweet ass! Porr!
Jag: Porr?
Daniel: Nej, inte porr. Ta bort det där. Sätt på hårfön istället.
Jag: ????
Daniel: *knappar som en galning på tangentbordet*
Jag: Om vi ska återgå till det här med din bror... Är inte han rätt bra ändå?
Daniel: Nej.
Jag: Hepp. Varför inte det?
Daniel: Okej då, han är bra.
Jag: På vilket sätt är han bra?
Daniel: Han luktar inte äckligt.
Jag: Tack!
Daniel: Varsågod.
Jag: Har du någonsin... ja, vad ska man ställa för fler frågor? Vad tycker du jag ska ställa för frågor Daniel?
Daniel: ...
Jag: Vad gör du om dagarna?
Daniel: Jag jobbar, jag pratar med mina vänner, sitter i soffan och chillar lite, spelar lite, lite Xbox.
Jag: Hur många timmar om dagen lirar du Xbox?
Daniel: Till och från... Kanske en timma, två timmar... Tre timmar, fyra, fem...
Jag: Hur gick det med brudarna sa du?
Daniel: För tillfället har jag lagt det på is lite, tänkte bli progamer. Nä förresten, det där stryker jag. Vill inte framstå som en nörd.
Jag: Okej, jag lovar att ta bort det.
Daniel: Erkänn att du inte kommer att göra det för att du är en bitch?
Jag: ...Vem vet?
Daniel: Då kommer jag att bojkotta din blogg.
Jag: Ja herrejösses, vilken förlust det hade varit!
Daniel: Mmm.
Jag: Sitter du eller står du upp när du kissar?
Daniel: Står.
Jag: Missar du inte ringen då?`
Daniel: Jo, ibland, på fyllan.
Jag: Vad äckligt.
Daniel: Men jag torkar ju upp det!
Jag: Äckligt.
Daniel: Får jag göra en intervju med dig sen eller? En counter-intervju?
Jag: Ehm, ja det skulle du väl kunna få göra om du vill. Fast du har ju ingen blogg att lägga upp den på.
Daniel: Jag kan lägga upp den på din blogg!
Jag: Och sen tror jag att du är för lat för att skriva ihop någonting sånt ändå.
Daniel: Du får skriva ihop den.
Jag: Jag kan ju inte skriva ihop DIN intervju!
Daniel: Jo.
Jag: Nej.
Daniel: Jo.
Jag: Nej.
Daniel: Jo.
Jag: Vill du slåss?
Daniel: Ja.
Jag: Okej... då tycker jag att vi kan beteckna den här intervjun som avslutad.
Daniel: Fuck off.

Det var bara det


Världens sämsta uppfinning

Du har precis utfört dina behov på en offentlig toalett. Som om inte bakterierna från din ändtarm vore nog för att få dig att känna dig extremt ofräsch om händerna, har du sedan din senaste handtvätt hunnit skaka hand med två personer, kladdat ner fingrarna i lunchmat samt bitit en hel del på naglarna som det äckel du är. Du är med andra ord i desperat behov av att tvätta händerna.

Du slänger dig över handfatet likt en utsvulten ökenvandrare över en burk krossade tomater, och tvättar händerna SÅ IN I. När du är klar tittar du dig omkring efter en sån här:



Men vad ser du? Jo, en sån här:


Worst. Blowjob. Ever.

Du trycker på knappen och vips, så låter det utav bara helvete. Inte nog med att det skadar din hörsel, ljudet fungerar också som ett bajslarm för alla där utanför som pluggar, om du är i skolan, eller äter, om du är på restaurang. Du kunde lika gärna ha skrikit det rakt ut. "JA HÄR HAR JAG BAJSAT DÅRÅ, ÄR ALLA PÅ DET KLARA MED DET?". Efter att ha utrustat dina öron med både hörselkåpor (såna där löjliga som barn har på konserter, rosa och fluffiga) och öronproppar är det dags att försöka torka händerna i den orkan som nu har utbrutit i toaletten. Du PRESSAR fram händerna mot "main-blåset", precis under apparaten. Det ska tydligen vara som bäst torkeffekt där, om man med torkeffekt avser den utspridning av vattnet som blåsten orsakar. För det är inte som att händerna faktiskt blir torra, det hade ju varit att hoppats på för mycket. Nej, en handtorks uppgift är att blåsa bort ett par droppar och sedan sprida ut resten av vattnet så att det täcker HELA händerna och kanske lite av armarna.

Och där står du. Döv och fortfarande med fuktiga händer. Toaletten har förvandlats till ett personligt litet helvete, allt på grund av världens sämsta uppfinning. Handtorken. Må alla världens tvestjärtar hemsöka uppfinnarens säng.

Facebook vs IRL

Det är en himla massa tjat om digitala fotspår nu för tiden. Allt du gör på internet dokumenteras för att flera år senare komma tillbaka och bita dig i ditt internethorande arsle. Speciellt tydligt blev det för mig idag, när jag kollade igenom en del av mina typ fjorton miljoner bilder på facebook. Här är ett axplock:













Man kan se tydliga tendenser. Enligt Facebook består alltså min vardag i följande:
  • Striptease, gärna inför en manlig publik
  • Alkohol
  • Att outtröttligt försöka få in en 1,5 liters colaflaska i munnen
  • Att agera Bravo kundsupport
Jag kan tycka att detta är en väldigt skev bild av hur jag faktiskt är IRL. I själva verket ser det ut så här:


Såatteee... Aa. Nämen jo, då vet ni!

Skrek åt min yoghurt idag



Jag vet inte riktigt vad som hände, men plötsligt kände jag mig fruktansvärt provocerad av min yoghurt. Jag plockade fram den ur kylen, ställde den på köksbordet och började skälla på den.

"DIN SATANS ÄCKLIGA YOGHURT! GÅ OCH DÖ!"

Det ringde i öronen. Min röst ekade lustigt i lägenheten. Ljudet kom från vardagsrummet: "DÖ -Ö -Ö".

Hämtade andan i några sekunder, och fortsatte sedan att skrika.

"DUMMA DIG, YOGHURT! KASS ÄR DU, YOGHURT!"

Åter igen från vardagsrummet: "YOGHURT -GHURT -HURT". Jag började ana oråd. Någonting står inte riktigt rätt till.

"VARFÖR ÄR AKUSTIKEN HELT FUCKED UPP NÄR JAG SKRIKER PÅ DIG, YOGHURT?"

Den här gången var ljudet överallt. Min röst kom från vardagsrummet, från golvet, från toaletten, ÖVERALLT!

Nu är jag döv. Jag skriver det här som en varning till er alla, så att ni inte begår samma misstag som jag. Köp ekologisk yoghurt. Det kan gå illa annars.

Pälshetsen

Jag förstår inte det här med pälsar. Att det anses vara moraliskt förkastligt att ens tänka tanken på att köpa en. Ännu mer förvirrande blir det när pälsmotståndarna påfallande ofta är köttätare. För både kött- och pälsindustrin har ju exakt samma problem. Djur förvaras i burar. Djur plågas (ibland). Djur dör.

"Men vi MÅSTE ju inte ha pälsar! Massa djur dör helt i onödan!"

Mitt svar:



Det finns de som inte äter kött. De tycker inte att kött är nödvändigt. Samtidigt finns det de som tycker att päls är nödvändigt. Det är helt och hållet subjektivt.

Jag kan förstå att veganer är emot pälsindustrin. De är konsekventa, helt enkelt. Däremot kan jag inte förstå köttätare, som ju faktiskt inte BEHÖVER äta kött, som samtidigt hackar på pälsbärare för att de inte BEHÖVER bära päls.

Någon som vill förklara? Vad har jag missat?

Älskar att skeda <3


Kan du något om Dominikanska Republiken?



Idag kom jag till insikt: herregud, jag kan ju ingenting om Dominikanska Republiken! INGET! Jag stannade upp och tittade mig vilt omkring där på Göteborgs Centralstation, som om jag letade efter någonting i takhöjd. Om det hade varit en film hade kameran panorerat runt mig dramatiskt, sorlet från folket runt omkring hade ersatts av mina dova hjärtslag, varpå jag hade utlåtit ett ljud av HÄPNAD och CHOCK.

Jag stannade en man, frågade "vet herren möjligtvis någonting om Dominikanska Republiken?". Det visste han inte. Jag stannade en annan man, inte heller han visste. Jag stannade en himla massa folk, INGEN visste någonting om Dominikanska Republiken.

Jag satte mig ner på knä, tittade upp mot skyn, vrålade. Det var så ofattbart, alltihop. Varför kan vi ingenting om Dominikanska Republiken? Vad gör de där borta egentligen? Mår de bra?

Jag bestämde mig för att göra lite research:



Där ligget det, det röda där. Ön kallas Hispaniola. Två tredjedelar upptas av Dominikanska Republiken medan den sista tredjedelen upptas av Haiti. Om man tittar noga kan man se att Hispaniola påminner lite om en piraya. Kuba, nordväst om Hispaniola, ser ut som en sjöhäst som försöker stånga pirayan. Denna bild bekräftas av ett forskningsinstitut i Burma, som har intervjuat två personer varav båda sa att Kuba ser ut som en sjöhäst som försöker stånga en piraya.

Huvudstaden i Dominikanska Republiken heter Santo Domingo. Denna stad ska inte förväxlas med spelet Domino. Det hade varit himla dumt om deras huvudstad hade varit ett Dominospel, speciellt med tanke på att grannlandet Haiti drabbades av en rätt så fet jordbävning förra året.

Dominikanska Republikens officiella språk är spanska. Detta trots att Dominikanska Republiken INTE är Spanien. Andra språk som är relativt utbredda i Dominikanska Republiken är engelska och danska. Ingen vet hur danskan kom dit, men de flesta dominikaner är ändå av åsikten att pölse är rätt gott.

Dominikanska Republikens president heter Leonel Fernández och är allmänt erkänd som en god talare och skicklig squashspelare. Däremot gillar han inte pölse, till många dominikaners stora förtret, däribland oppositionsledaren Pölsemannen Francisco, som från början hette San, men ändrade till Pölsemannen eftersom att han tyckte att pölse var rätt gott.

Landet exporterar socker, kaffe och tobak. Under senare år har man insett att denna export inte ger så mycket, utan man har istället börjat satsa på turism, detta genom att plantera extremt många palmer.



President Fernández ska enligt utsago ha utfört en facepalm när han fick höra det dumma förslaget att plantera dessa träd överallt. Men det gick ju bra, till slut. Om man bortser från den gången då han råkade gå in i en palm med huvudet före och således gjorde en faceplant.

95% av alla dominikaner är katoliker. 1916-1924 var landet ockuperat av USA.

Det var allt för mig.

MVH
GeografiLärarN^

Jag dör


Jag - mästaren av Photoshop

En vän lade upp den här (översta) bilden på Facebook. Den är visserligen rätt kul i sig självt, men varför inte förbättra den?


De senaste dagarna i bilder

Låt mig presentera: MIN HELG!


Ni kanske kommer ihåg det här inlägget? Detta är samma Skog. Han var lite vrång på mig när jag lade upp den där konversationen, men det gick snabbt över. Så jag tänkte att det var dags att ta det hela steget längre. Under vilda protester ("inga bilder nu! ne- NEJ, INGA BILDER! NEJ! STOPP!") knäppte jag ett par bilder.



Erik drack en jättestor och jättemanlig öl som tyvärr inte var så där jättegod, utan det var nog bara meningen att den skulle se jättecool ut att dricka om någon jättebra fotograf skulle få för sig att ta ett jättefint foto just exakt, JÄTTEEXAKT, just, då. I bilden kan man även se en arm. Som ligger i en perfekt, rät, 90-gradig vinkel. Det var jättevarmt. *BADUM-DISH*



Jag blev tvungen att lämna en flaska Jäger hos Niclas. Eftersom att vi både gillar Jäger väldigt mycket var det en självklarhet för mig att upprätta ett kontrakt så att flaskan inte blir uppdrucken under tiden han har vårdnaden om den. Om någon kan läsa vad som står får ni gärna kontakta mig.



Det är lika bra att säga det på en gång: min pappa ÄR starkare än era pappor. Faktum är, att om man tar alla era pappor och lägger samman deras styrka så kommer de ändå inte i närheten av hur stark min pappa är. En gång såg jag honom lyfta bilen. Det är sant, jag såg det med egna ögon! Han låg på rygg under bilen och ba lyfte liksom. Jag fick typ värsta paniken o ba va gör du pappa, o han ba sa något om domar och krafter men ja fatta typ ingenting men tänkte att han nog har biffat till sig som bara den typ.

Så igår, på fars dag, tog jag med honom på lite bandy/hockey (det är ju bara miffon som investerar i en fjompig bandyklubba) för att åter igen sätta hans styrka på prov, som om det vore nödvändigt. Och OM han levererade! Det var som att se en isens Usain Bolt. Han fullkomligen FLÖG fram, utan att klaga det minsta på vare sig trötthet, smärtan i fötterna eller hjälmen som satt alldeles för hårt. Nej, det kunde han snabbt lägga åt sidan och istället fokusera på spelet till 100%.

Det slutade 100-0 till pappa. Japp, han var så stark att han fick vara i ett eget lag mot mig och ett par kompisar. Vi hade inte en chans.

Tack för en god match, pappa!



Och så har jag börjat spela Skyrim. Här står jag med min Dark Elf och flörtar med någon vikingasnubbe. Oklart varför.

För en gångs skull...

...är det JAG som blir intervjuad, och inte tvärtom! Det är en artikel i den GU-baserade tidningen Spionen om Life Writing, där jag får tjöta lite om bloggar.



Länk till artikeln ->

Porrchocken

Ända sedan mina föräldrar skaffade den här spejsade lampan som lyser i långsamt skiftande färger har varje besök hos dem känts som att kliva rakt in i en porrfilm. Nu tänker väl ni att ett inlägg som innehåller både "föräldrar" och "porrfilm" inte kan sluta väl. Det gör det inte heller.

 

 

Slut.

 


Kan inte bestämma mig



Titt som tätt stöter jag på den här bilden på nätet. Varje gång har jag haft svårt att kategorisera den. Är det menat som en humorbild? Eller ska den bara vara söt? Tänkvärd? Jag vet inte. Det är väl det jag älskar med den. Den bara är.

Ser ut som att jag ska lägga mig nu.
Jag hoppas att ni har en fin dag imorgon.

Den undertryckta samariten

Det var en ny kille på gymet idag. Inte för att jag har exakt koll på alla som vanligtvis är på mitt gym, men att just den här killen var ny rådde det ingen tvekan om. Det syntes på långa vägar, så som han flög från maskin till maskin, hela tiden med ett förtjust leende på läpparna. Med sig hade han en hel drös kompisar som alla såg ut att vara lite mer erfarna.

Nåväl, allting var frid och fröjd ända tills den nya killen bestämde sig för att testa på en maskin som tränar ryggen. Den ser ut så här, PÅ ETT UNGEFÄR:

Så här sätter sig killen:

Han försöker och försöker, men hur han än kränger och vrider på kroppen så KAN han bara inte nå handtagen långt där bakom honom. Eller jo, om han ställer sig upp och sträcker sig kan han nå det ENA handtaget, men det blir omöjligt att hålla det kvar och samtidigt grabba tag i det andra. Snart inser han sitt misstag. Självfallet är detta en sådan maskin som kräver mänsklig assistans, det vill säga någon som kan räcka honom handtagen. Så han börjar ropa på sina kompisar som just då stånkade vid bänkpressen en bit bort.

Min reaktion (i tanken):



Någonting inom mig ville tillkalla hans uppmärksamhet, le uppmuntrande, likt en förskolelärare, och ge honom pro-tipet att vända sig om. "Gör det bara" skulle jag ha sagt. "Innan dina kompisar ser dig". Det var min inre samarit som talade, den delen av mig som vill rädda alla människor som har försatt sig i pinsamma situationer.

Men det fanns också någonting inom mig som bara ville luta sig tillbaka och njuta av showen. Så blev det.

Kompisarna kom, de såg, de skrattade tills de dog. Och där satt jag och kände mig ond. Men det var det värt.

Att ta mitt brat-alter-ego steget längre

Sitter här på tåget och funderar på att slänga min datorväska, utan någon speciell anledning. Att väska den, så att säga.


 


Cannibal Holocaust



Hej på er! Idag ska vi recensera Cannibal Holocaust. Det är en film om kärlek. Kärleken till livet, till familjen och, framför allt, till mat.

Allting börjar med ett filmteam som beger sig ut i djungeln för att göra en dokumentär om en viss infödingsstam som har fått rykte om sig att ha lite annorlunda matvanor. Av okänd anledning försvinner teamet. Bara sådär. Puts väck! Då bestämmer sig folket hemma i USA för att skicka ut ytterligare ett team för att leta reda på det första teamet.

Det andra teamet hittar det första, friska och krya, inte alls spetsade på pålar och uppätna. Det hade ju varit äckligt. Nej minsann, de är hela och mår bättre än någonsin, bara det att de vill chilla i djungeln ett tag... På en påle. Det andra teamet tycker det är lite lustigt, men får ändå med sig det första teamets videofilmer hem.

Resten av filmen går ut på att titta igenom det första teamets videofilmer. Som tur är innehåller de varken våldtäkter, mord eller autentisk djurslakt. Nej, dokumentärsteamet är hur snälla som helst mot infödingarna, som såklart är snälla tillbaka. Filmerna innehåller heller inte en gravid kvinna som blir uppspänd och avrättad för att driva ut den onda anden i hennes sköte. Absolut inte. Det hade ju varit högst opassande att ha med i en dokumentär, liksom.

Cannibal Holocaust är en film man kan se med hela familjen. Här finns någonting för alla, och kanske framför allt för den matintresserade. På ett nyskapande och unikt sätt visar den på ett djup och en mognad man sällan ser komma från sockerpillersindustrin vi kallar Hollywood.

6/5



Jag tror att jag är någonting på spåret


Jag vet varför du läser detta

Du försöker skingra tankarna. Hon (läs: hen) har precis loggat in och du är lite smått panikslagen. Åh gud, åh gud, åh herregud, vad ska jag skriva? Ska jag skriva någonting alls? Hon kanske är upptagen, hon kanske chattar med någon annan, någon som är sjutusen gånger snyggare än jag och äger en herrgård på Öland och ett formel-1-stall och... Du avbryter dig själv i tanken, inser att du bara är paranoid. Men ändå. Tänk om hon inte svarar? Tänk om hon svarar, fast kort och dissigt?

En bild flashar förbi. Hon sitter gränsle över dig, kysser din hals. Du kan skymta kanten av hennes turkosa stringtrosor. Nästa bild: du tränger in i henne. Blodet kokar. Det är rått, det är smutsigt, och...

Du ryser i någon sekund, men återfår snabbt fattningen. Spela svår, spela svår, spela svår, spela svår, skriv något, NEJ, skriv INGET, MOTSTÅ FRESTELSEN, VIK HÄDAN, SATAN!

Du skiftar ställning i stolen. Lägger upp armbågen på bordet, hakan i handen. Nej, det går inte. Du släpper ned armbågen. Upp med den igen. Du vet inte riktigt var armbågen ska vara. Det är som om du har glömt bort hur man sitter normalt.

Du måste tänka på något annat, ta en paus från det här armbågsdilemmat. Du ser att jag har lagt upp ett nytt inlägg. Och här är du.

Hur många procent rätt hade jag?

Jag har en god hand om barn, tydligen

Igår var jag på väg till tvättstugan när en flicka tilltalade mig.

Unge: Bor du där?
Jag: Ja.
Unge: Varför gör du det?
Jag: För att... jag tycker det är kul.
Unge: HAHAHAHAHAHAHAHAHA

Jag kunde höra ungen och hennes kompis skratta bakom mig hela vägen bort till tvättstugan. Tyckte det var en rätt lustig grej att skratta åt. Tänkte att det rörde sig om något sorts internskämt de två barnen emellan (som om barn har internskämt. Vad skulle de handla om, liksom? "Min nalle är större än din, höhö!", nä, herrejösses) , alternativt en intellektuell kapacitet av ytterst låg kaliber.

Efter att ha flyttat över min kalsongsamling till torktumlaren och vänt tillbaka märker jag att de står kvar på samma ställe.

Unge: Hur gammal är du?
Jag: 23
Unge: Oj, vad gammalt!
Jag: Eh... ja...
Unge: Varför är du så gammal?
Jag: För att... jag... (meanwhile, in my brain: herregud vad barn är dumma i huvudet, kan man inte bara dränka dem allihopa?) ...har levt så länge!
Båda ungarna: HAHAHAHAHAHAAHAHAHA

Det började gå upp för mig att de här tjejerna skrattar åt precis vad som helst. Så jag bestämde mig för att ha lite kul.

Jag: Vet ni vad?
Unge: Näää?
Jag: Idag åt jag korv med bröd.
Båda ungarna: HAHAHAHAHAHAHAHA
Jag: Vill ni veta en till grej?
Unge: Jaaa!
Jag: Korven var ASÄCKLIG!
Båda ungarna: HAHAHAHHAAHAHHAHA
Jag: Den elfte september 2001 körde två plan in i World Trade Center, smack sa det!
Båda ungarna: HAHAHAHAHAHAHAHHA
Jag: Snape dödar Dumbledore!
Båda ungarna: HAHAHAHAHAHAHAHHA
Jag: Under Andra världskriget mördades ungefär 6 milj-
Båda ungarna: HAHAHAHAHA... ha...

De kunde inte skratta mer. De kippade efter andan.

Slutsats: Barn är onda, och borde dränkas.

Kan bara inte släppa det

Så. Många. Bananer.

SÅ PERVERST MÅNGA BANANER

As requested....







Och då är den inte ens full.

Från idyll till pizzerialöst inferno

För en månad sedan totalförstördes Viking Pizzeria, en av två pizzerior i Ytterby, i vad man tror var en anlagd brand. Det var lite läskigt, men påverkade mig inte så mycket i övrigt eftersom att jag inte brukar käka där särskilt ofta. Idag vaknar jag upp till nyheten att Ytterby Pizzeria har brunnit. Nu finns det alltså ingen pizzeria kvar. Allt är förlorat.

Ytterby är ett litet samhälle, men med ett stort hjärta. Det är i sådana här svåra stunder den sanna Ytterby-andan kommer fram. Folk är ute på gatan och pratar om det som har hänt. Stöttar varandra. En man sitter på knäna med händerna uppsträckta mot himlen och grimaserar illa. Försöker hålla tillbaka tårarna. Men till slut brister det. Även stora hjärtan kan brista. En kvinna rusar fram och försöker trösta: "såja, såja... Det finns ju alltid Ytterby Krog!". Mannen hulkar fram: "MEN DET ÄR JU INTE SAMMA SAAAAAK!".

Ytterby kyrka har haft öppet dygnet runt för de som vill ha någon att prata med, eller bara tända ett ljus i pizzeriornas minne.

Hemvärnet har mobiliserats för att leta reda på ligisterna. Ordern är att avrätta dem på plats.

Själv har jag gråtit i två timmar nu. Allt är bara så tomt. Det enda som finns kvar är en isande saknad. Det enda jag kan fylla mitt tomrum med är KÄNSLAN av tomrum, en ångest så stark att den har makten över mina muskler, mitt psyke och hela min verklighet.

Dissarna på krogen och snacket efteråt

Okej, jag är inte tjej. Men är det inte så att det är lite creddigt för en tjej att ha dissat en kille på krogen? Väldigt ofta hör jag kvinnor prata högt om alla attacker de fick avvärja under gårdagens festkväll. Reaktionerna brukar vara något i stil med "det är så de ska tas!" eller "snyggt, you go girl!".

Jag känner såklart att jag vill dra mitt strå till stacken och belöna de här tjejerna på ett bra sätt. Därför har jag börjat skissa på ett par t-shirts som skulle kunna ges ut till de som har lyckats parera en raggattack. Vad tycker ni?

1.


2.


3.


4.


5.


6.


Det här var för övrigt det roligaste på länge


Exet är i farten igen...



Jag har tidigare skrivit en hel del om mitt ex. Vi är ju fortfarande hyfsat bra "vänner" (hatar henne fortfarande för allt hon gjort), så idag var jag och besökte henne och hennes föräldrar.

Vi hade det trevligt. Åt oxfilé och potatisgratäng. Drack vin. Talade om lite allt möjligt.

Strax gled samtalsämnet in på "laserattackerna". Alltså attackerna som har gått ut på att lysa spårvagnsförare i ögonen med grön laser, vilket kan ge allvarliga synskador. Exet hade dittills varit ganska tyst och mest legat på golvet som den ohyfsade varelse hon är, men så fort vi började prata om laserattackerna frustade hon till och satte sig upp. Sen stirrade hon bara på oss.



Alltså... tystnaden som uppstod... ni anar inte.

Commercial gone wild



Företaget heter alltså Locum.

Min kommentar: julkortspapper är nog inte den enda sortens papper de sparar in på... eller?

Kartan är inte territoriet

Vi kommer väl alla då och då till en punkt då vår verklighetsuppfattning sätts på prov. Det kan handla om precis vad som helst: poltik, religion eller hur man uppför sig i sociala situationer. Kanske har någon kommit med ett benhårt argument för en åsikt du alltid varit 100% emot. Kanske har någon reagerat helt annorlunda än vad du tycker att de "borde" göra. Hur man reagerar på en sådan händelse beror vilken typ av verklighetsuppfattning man har.

Detta går att illustreras med linjer, där varje linje är en "tro", någonting som du tar för att vara en sanning. Det kan vara en enkel tro, såsom "för att överleva måste man andas", men det kan också vara ett mer avancerat trosystem, som t.ex. "om vi gör så här, så här och så här kommer det att leda till en ekonomisk tillväxt och därmed en ökad välfärd i hela landet".


Verklighetsuppfattning 1: Trossystemen är separerade från varandra. Om vi tar bort den röda linjen har det ingen särskild effekt på verklighetsuppfattningen i övrigt.



Verklighetsuppfattning 2: Alla trossystem är sammanflätade. Det är som ett omöjligt plockepinn: om man tar bort den röda linjen rasar allting samman.



Vilken av de två verklighetsuppfattningarna är starkast? Många av er tänker säkert på den första, den är ju osårbar på det sättet att den kan förändras utan att rasa ihop. Men svaret är mer komplicerat än så. En person med det sammanflätade systemet är ofta den som UPPFATTAS som starkast, bäst och mest attraktiv. Tänk dig en partiledardebatt. Har du någonsin hört en partiledare säga "okej, på DEN punkten har du rätt, men..."? Antagligen inte. För det hade ju visat på en svaghet i partiledarens verklighetsuppfattning. Och om en "tro" faller, så faller alla andra med den.

Det tycker jag är synd. Jag tror att vi alla hade mått bättre av lite mer 1 och lite mindre 2. Då hade varje tro fått stå för sig självt, och försvarats för sin egna skull och inte bara för att en persons verklighetsuppfattning ska gå ihop. Problemet är att det är omöjligt att undvika. Alla flätar samman trossystem på ett eller annat sätt, vi rent av uppfostras till att göra det. Ett exempel är alla värderingar vi har fått från våra föräldrar, som i sin tur är sammanflätade med värderingen att man ska lyssna på sina föräldrar. Plockepinnet blir vår vardag, och vi kommer aldrig att tänka på nackdelarna med det.

Så nu vill jag pilla lite i ditt plockepinn genom att säga: en verklighetsuppfattning är inte alltid det samma som verkligheten. Eller som en vis man sa: kartan är inte territoriet.

Min aftershave

Det slog mig idag hur lik min aftershave är en viss kroppsvätska. Det hindrar mig dock inte från att smeta in kladdet på min nyrakade haka och NJUTA av det. Det luktar ju så gott. Smakar så gott. Däremot inte så gott att försöka svälja. Det fastnar i gommen och håller på. Jag spottar hellre ut det, helst i någon annans killes mun. Vi brukar skoja och kalla det för en "sperm-swap", men det är naturligtvis inte det det handlar om, utan det är bara ett lekfullt sätt att visa ömsesidig respekt. Min aftershave är mina vänners aftershave, liksom.


RSS 2.0