Science, fuck yeah!



En kvinna som föddes döv får för första gången höra sin egna röst. Detta är hennes reaktion.

5 sätt att titta på tuttar utan att hon märker det

1. Introduktion





Till mamma och pappa.





1.1 Bakgrund


Alla människor bär på ett begär, ett sug, kanske rent av en sjukdom, som går ut på att titta på tuttar. Ung som gammal, man som kvinna, fattig som rik, alla vill titta på bröst.

Problemet är att det idag är tabu att göra observationer av tuttar hur som helst, speciellt när tuttbäraren eller någon utomstående lägger märke till det. Av den anledningen finns det idag en stor efterfrågan på tekniker för diskret tuttobservation.

1.3 Syfte


Syftet med denna avhandling är att redovisa de diskreta tuttobservationsmetoder som har varit föremål för forskning under snart 23 år.

1.4 Metod


Det finns inga standardiserade metoder för den här typen av forskning. Således är denna avhandling baserad på s.k. sporadisk forskning. Data har med andra ord samlats in vid slumpmässiga tillfällen, då möjligheten har infunnit sig.

2. Resultat


En mängd olika tuttobservationsmetoder har upptäckts och testats. Följande metoder är de som gett bäst utslag.

2.1 The sneak-peak



Fig. 1. En pojke gör en sneak-peak medan han låtsas kolla in i kameran.

The sneak-peak används enbart då man befinner sig vid sidan av tuttbäraren. Exempel på sådana situationer är då man sitter bredvid tuttbäraren på en buss, eller när man går parallellt och i samma färdriktning som tuttbäraren.

Ofta är hjälpmedel nödvändiga för att undvika upptäckt. Exempel på sådana hjälpmedel är tidningar, böcker och mobiler. Själva tricket ligger i att låtsas titta in i hjälpmedlet, medan man i själva verket sneglar med ögonen åt tuttarnas håll, UTAN att vrida på huvudet. Minsta lilla huvudrörelse kan få henne att titta upp, eller i värsta fall upptäcka dina avsikter.

Detta är den i särklass svåraste metoden. Frestelsen att vrida hela huvudet är för de flesta alldeles för stor för att metoden ska vara pålitlig. Även de bästa tuttobservatörerna i världen har synts vrida huvudet när de har försökt sig på the sneak peak.

2.2 Drömläget



Fig. 2. Lärare, en yrkesgrupp som är känd för att ofta hamna i Drömläget då de böjer sig ned för att hjälpa elever.

Drömläget uppstår då tuttbäraren böjer sig ned på ett sådant sätt att observatören får ett perfekt synfält som, om tuttbäraren har urringad topp, innefattar övre delen av brösten samt hela klyftan emellan. Det man behöver tänka på är att inte bli helt betagen av brösten, oavsett hur estetiskt tilltalande de är. Få situationer är så pinsamma som när en kvinna i Drömläget plötsligt tittar upp och möter observatörens blick, medan observatören fortfarande har ögonen på brösten.

2.3 Provoke-to-dreamcamp


Provoke-to-dreamcamp är en variant av Drömläget där tuttobservationsutövaren istället för att passivt vänta in ett tillfälle provocerar fram ett Drömläge. Den klassiska repliken är "ursäkta, du tappade något där!". Detta i kombination med en gest mot marken framför kan försätta tuttbäraren i ett Drömläge.

En svårighet med denna metod är att kvinnan oftast inte har tappat någonting just där. Detta går att hantera på olika sätt. Om man känner kvinnan kan det passa med ett "haha, skojade bara!". Annars brukar det fungera med "äsch, det var nog bara en fisk".

2.4 Air-strike


Air-strike-metoden går ut på att utnyttja höjder för att hitta en optimal spanarposition. Exempel är balkonger, våningen ovanför ett café på ett köpcenter och torn av olika slag. Har man tur får man en syn liknande den i Drömläget. Fördelen är att kvinnan med allra största sannolikhet inte kommer att upptäcka observatören. Nackdelen är upplösningen på bilden, i och med att avståndet till tuttarna troligtvis är större.

2.5 Halsbandet



Fig. 3. En kvinna med tuttar och... eh.. ett... tuttar...

Om tuttbäraren har ett halsband blir det plötsligt mycket intressant. Observatören tar tag i det med ena handen, vänder och vrider på korset, eller vad det nu kan vara, ställer frågor om dess historia. Samtidigt får man en vy av det mer extraordinära slaget. Halsbandet är den metod där man kommer närmast tuttarna (= bäst upplösning) och samtidigt får en viss tid på sig att titta utan att det blir konstigt.

Metoden kräver dock mycket övning. Att börja stamma/haka upp sig/dregla medan man pratar om halsbandet är inte socialt accepterat och kan leda till att observationstiden minskas drastiskt.

Slutsats


Alla metoder har sina för- och nackdelar. De flesta ger observatören endast någon sekunds tittande innan tillfället är förbi. Om man vill ha längre tid på sig sker detta på bekostnad av upplösning.

Revolutionerande för forskningsområdet är dock Halsbandet, som ger en balans mellan tid och upplösning som inte fanns tidigare.

Källförteckning


Simon Krona
Internet
Rakapparat

Den absolut värsta situationen man kan vara i

Ni vet när folk säger "det kunde ha varit värre", och drar något exempel på hur din katt istället för att bara ha en förkylning också hade kunnat bryta typ magen, om det hade tett sig riktigt illa? Jag brukar inte lägga särskilt stor vikt vid sådana fraser när jag får höra dem själv, däremot kan jag dra till med dem när någon annan har råkat ut för något illa. Oklart varför.

Jag har i alla fall tänkt lite på det: hur är det, när det verkligen är som värst?

Tänk dig ett scenario då du inte har fått i dig någon mat på några dygn. Sovit har du bara gjort någon timma eller så. Du är fastbunden vid en påle. En clown står vid sidan av och petar in häftstift ett efter ett i din kropp. Ytterligare två clowner står på varsin sida om dig: den ena håller upp en skrikande bebis och den andra en motorsåg på full gas. I munnen har du en liten klick avföring som du inte kan bli av med, eftersom att någon har tejpat för din mun med silvertejp. För att toppa alltihop har din livs stora kärlek en orgie med alla dina bästa kompisar, mitt framför dina ögon. Inte är det någon vanlig, svenne-bananig mes-orgie heller. Här snackar vi grova grejer. Typ koppel och sånt farligt.

Lite då och då stannar allting upp. Din stora kärlek och dina kompisar tar en paus, bebisen tystnar, motorsågen stängs av, avföringen får du spotta ut. Det går några sekunder, sen säger en av clownerna "kom ihåg, det KUNDE ha varit värre!".

Och så fortsätter de.

Avicii

En fantastiskt artist, en idol, en didjäjarnas Mozart, det är vad Avicii är för mig. Hans låt Levels är som en modern symfoni. Hur någon kan kombinera melodier så att de låter som ett, men samtidigt som två, lite som en musikalisk version av Gud, Jesus och den helige anden, alltså treenigheten, fast med två melodier, hur han kan göra det på ett sådant bra sätt är för mig obegripligt, det är så stort att jag inte vet vad som är vad, vem som är vem och hur som är hor, men en sak är säker, och det är att det krävs skills för att göra en sådan grej, det är som att stapla ärtor med boxningshandskar, svårt, och det respekterar jag honom för, att han är så duktig på sitt hantverk.


De är bara så bra



En 2010-klassiker. Finns inte ord för att beskriva hur mycket jag beundrar de här killarna.

Så... vad äter hon förresten? Jag UNDRAR vad hon ÄTER!


Vilken musik bör jag lyssna på?

Så här ser min main-playlist ut: TJJJAAA

Jag har börjat tröttna lite på den. Har liksom lyssnat på den i alla tider, ända sedan Spotify kom ut (för en tid innan Spotify är ju helt omöjlig att ens föreställa sig).

Så då började jag lyssna på sån här, vahettere, trance/dance/house-hejsanhoppsan-grejs. Skapade då den här playlisten: Vanilla-party

Nu lyssnar jag mest på den sistnämnda, men är orolig över att tröttna på den också. Hur ska man lägga upp det egentligen? Vilken strategi ska man använda? Och vad kallar man en fransman i sandaler?






Svar: Phillipe Philoppe.

En lustig och lustfylld fantasi



Ibland kan jag bli helt mäsmärajzd av kvinnokroppen. Som idag, när jag satt i kassan på jobbet. En tjej i min ålder kommer fram. Vi hälsar. Det första jag lägger märke till är hennes läppar. De är breda och fylliga. Ungefär som puss-smileyn i msn. Visst är de fina, men inte tillräckligt fina för att få mig ur balans. Man har ju sett en del kvinnofolk i sina dar, liksom.

Började scanna in hennes varor, samtidigt som hon slog in koden för sitt kort. Spanade in henne närmare. På sig hade hon hade en grågrön, uppknäppt jacka. Under det: en vit, djupt urringad t-shirt eller topp, eller vad man nu kallar det.

Det var omöjligt att missa dem. Och när man väl upptäckt dem var det omöjligt att slita blicken från dem. Brösten. De var delvis dolda bakom det vita tyget, som liksom hängde skrynkligt och slarvigt mellan brösten, som om hon hade haft bråttom iväg och glömt rätta till toppen så att den låg perfekt centrerad.

Den synliga fjärdedelen var perfekt rund. Sällan är en geometrisk form så vacker. De "dolda" tre fjärdedelarna såg ut att utgöra ett par mittimellan-stora-bröst. Precis så stora att det veckar sig undertill, mellan bröst och överkropp. Fantasin skenade iväg...

Hon ligger i min säng. Naken. Jag sitter gränsle över henne. Vi möter varandras blickar. Hon ser alldeles avslappnad ut. Jag tar fram en tub massageolja och klämmer ut en riklig mängd på hennes bröstben. Jag börjar smeta ut det över hennes varma kropp. Hon suckar av välbehag. Mina händer glider neråt längs sidorna, stannar upp vid hennes höfter och börjar arbeta sig uppåt. Över magen, upp på brösten. De styva bröstvårtorna fungerar som ett litet farthinder för mina händer. Jag låter dem försiktigt ploppa upp i luckorna mellan mina fingrar.

Jag fortsätter så ett bra tag, tills massageoljan har antagit kroppstemperatur, tills jag helt enkelt inte kan hålla mig längre. "Nä, nu åker fisken fram" säger jag. Man skulle kanske kunna tro att "fisken" är ett annat ord för "kuken", jag menar, alla kallar väl sin kuk för "fisken", men nej, inte i det här fallet, för jag drar fram en riktig fisk, det är en lax, en lax som skulle kunna tas för levande om det inte vore för att den låg alldeles, alldeles still i mitt grepp. Tjejen flämtar av förvåning, men jag tystar henne, nu är det dags för fisken att göra sitt, jag presenterar den som "Laxen Lasse", börjar dra Lasse över hennes kropp, ibland ruskar jag till den så att det säger smack när den slår mot hennes lena hud, då och då mumlar jag "smacka Lasse" för mig själv, och det märks att hon njuter av det, hon stönar, greppar hårt om lakanet, jag tar det ett steg längre, jag lyfter Lasse över huvudet och släpper den rakt mellan hennes bröst, SCHMOCK säger det, jag drar fisken neråt, den glider lätt i massageoljan, upprepar processen, upp med fisken, ner mellan brösten, smacka Lasse.

Plötsligt, en kille! Helvete! Självklart hade hon en pojkvän! Jag försöker hålla masken, även om det är en svår uppgift när man ligger gränsle över en naken tjej och har en lax i händerna. "Vad gör du med min flickvän?" frågar han lugnt. Jag svarar: "Eh... JAG är hos KATRIN och SAMUEL...". Han avbryter: "vad har du i handen?" Jag säger att det är en stekspade. Han tror mig inte. "Jo, jo, det ÄR en stekspade!" säger jag bestämt. För att visa att jag menar allvar gör jag en rörelse med laxen i luften, som om jag vände pannkakor med den. 

Någonstans hördes ett pip. Det var hon som slog in sin kod. Hon tog kvittot och började gå därifrån. Jag kunde inte släppa taget om min fantasi. Jag ville ropa på henne, be henne komma tillbaka. Men hon var redan borta. Allt var förlorat.

Döden kryper allt närmare

Man kan väl säga att det var Anders Breivik som startade alltihop. Jag såg bilder på offren. Jag läste blogginlägg från överlevande. Jag såg hur Jens Stoltenberg kämpade för att hålla tårarna tillbaka då han kramade om ungdomsrörelsens ledare.

Under korta ögonblick tänkte jag att det lika gärna kunde ha varit jag som dött på den där ön. Att det lika gärna hade kunnat vara jag som under en bråkdels sekund bara hunnit tänka att nu dör jag, innan allt blev svart. Men de tankarna slog jag ifrån mig ganska snabbt. Såklart. Man KAN inte tänka så alltför lång tid i sträck. Då är man lika död som efter skotten.

Ett helt hockeylag dog i en flygplanskrasch. Stefan Liv tvingades lämna sina två barn. De kommer aldrig mer att få se sin pappa. På ett sätt är det ännu mer obegripligt än det som hände på Utöya. Då hade man någonstans att rikta alla sina negativa känslor. Det var Breivik som gjorde det. Det var han som störde balansen i våra medvetanden. Men nu fanns det ingenstans att vända sig. Det går inte att hata någon specifik flygingenjör, och man kan inte ställa någon slarvig pilot inför rätta.

Sen var det 10-årsdagen för WTC. Och nu senast: en mamma har erkänt morden på sina två barn, fyra och åtta år gamla.

Döden kryper allt närmare, både rent fysiskt, jag åldras ju för var dag som går, och mentalt. Det känns som att den kan slå till när som helst, vilket jag visserligen inte har några problem med. För vad skulle jag kunna göra åt det, i så fall? Jag dör hellre snabbt, utan att känna av eller behöva hantera det på något sätt, än att långsamt tyna bort. Jag faller hellre ner från balkongsräcket, än att stå kvar i min kruka och ruttna bort i solen.

Men rädd för döden, det är jag inte. Bara för avsaknaden av liv.

Anledningar till att jag inte har bloggat idag:

1. Jag har för hand knappat in värden i en gigantisk tabell, vars syfte är att ge en bild av könsfördelningen i ett par landsortstidningar. Inte så många toasters på den, inte.
2. Jag har intervjuat en forskare. Syftet med det är att skriva en populärvetenskaplig text. Kommer definitivt bli min största utmaning på den här utbildningen hittills. Får dock ganska många toasters. 3/5, kanske.
3. Jag har sett Frölunda ta hem ÄNNU en match!
4. Jag har reflekterat över himlen. Kommit fram till att det måste vara ett ställe där man får oralsex, KONSTANT.
5. Jag har gymmat i träningskläder som sedan i lördags legat och möglat i en väska tillsammans med en våt handduk.
6. Jag har reflekterat över det paradoxala i att jag bloggar om att jag idag inte har bloggat.

7 tips för att bli en bättre Wordfeud-spelare

1. Lär dig en massa ord!
Detta gör man visserligen per automatik när man spelar Wordfeud, men ändå. Speciellt tvåbokstavsord är användbara. Exempel: AH, AG, AR, CD, PI, FE, FY, FÄ, och så vidare...

2. Ta alltid (ALLTID) åtminstone EN bonusruta!
Som du kanske redan har listat ut får man mer poäng av bonusrutor. Hur mycket, kanske du undrar?

DL = Double Letter
TL = Triple Letter
DW = Double Word
TW = Triple Word

Med andra ord: försök lägga dina högpoängsbokstaver på DL eller TL. När du lägger ett ord över DW eller TW, försök använda så många och så värdefulla bokstäver som möjligt i hela ordet.

Men det KAN finnas undantag då du inte behöver ta en bonusruta, som t.ex. när du...

3. "Blockar upp"
Det vill säga när man lägger ett ord parallellt med ett annat och på så sätt bildar flera nya ord. Du får poäng inte bara för de bokstäver du hade på handen, utan även för alla bokstäver du bildar nya ord med på spelplanen.



Här är ett exempel på hur bokstäverna har bildat ett block. I början låg det bara "RATATS" och "RYSER". Den som sedan lade "FYRA" (minns inte vem det var...) fick även poäng för "AR" och "TA".

En annan fördel med att blocka upp är att man minskar utrymmet för motståndaren. Om man t.ex. vill bilda ett ord med F:et i FYRA, så måste det också passa in med RATATS/P*SATE/F*DEM.

4. Var en parasit!
Måååååånga ord i Wordfeud går att förlänga med ett "S" för att bilda ordets genitivform.



Här har jag förlängt "EKEN" med ett S, som dessutom ligger på en DW. Det fina är att jag då inte bara får dubbla poängen för "SNÖR", utan också för "EKENS". Nackdelen är att jag gör det lätt för min motståndare att plocka en TW-ruta. Fast å andra sidan tror jag det är värt det. R:et ligger rätt så långt ifrån, vilket gör det svårt att bilda ett bra ord, såvida han inte har de perfekta bokstäverna.

5. Utnyttja de värdefulla bokstäverna maximalt!
J, Y, X, C, Å, Ä, Ö är alla bokstäver som bör läggas på bonusrutor. Antingen TL eller TW, där de gör sig bäst. Helst så att de angränsar flera olika ord, precis som i bilden ovan. Nedanför är ännu ett exempel:



J ligger på en TL-ruta, vilket ger 3 * 7 + 2 = 23 poäng för JO och 3 * 7 + 2 + 1 = 24 poäng för JOS.

Om den istället hade legat på en TW-ruta hade man fått trippla poängen för hela orden, d.v.s. 9 * 3 + 10 * 3 = 57.

6. Om du inte har möjlighet att lägga de värdefulla bokstäverna på en bonusruta är det troligen bäst att inte lägga dem alls
Visst, ett X ser tjusigt ut, och visst, det ger dig 8 poäng. Men risken är att din motståndare utnyttjar den på ett bättre sätt, t.ex. genom att hijacka den och bilda ett ord över en DW-ruta.

7. Och till sist, tänk dig för innan du lägger!
Är du säker på att det du tänker göra är det bästa möjliga draget? Det finns ingen tidsbegränsning i Wordfeud (typ), du har all tid i världen på dig att trixa med olika kombinationer. Frågor du måste ställa dig själv innan du lägger:
  • Finns det någon möjlighet att "blocka upp"?
  • Vilka bonusrutor kan jag nå?
  • Lämnar jag en öppning åt min motståndare om jag lägger här? Om ja - är det värt risken?´

Avslutande diskussion
När man väl har lärt sig alla de här grundprinciperna... Så är spelet inte särskilt kul längre. Man har liksom nått skillstaket - det går inte att bli mycket bättre på det. Det är inte direkt någon raketforskning att sitta och pröva alla möjliga bokstavskombinationer tills det funkar. Om WordFeud hade velat göra spelet mer skicklighetskrävande hade man fått sätta ett tak på hur många gånger man kan "pröva" ett ord som egentligen inte är ett ord. Som det är nu kan man med 0 ordkunskap sitta och pröva ord i all evighet. Då är det inte längre skickligheten som avgör vem som vinner, utan snarare hur tur man har med bokstäverna. Fruktansvärt, är vad det är.

5 serier, 5 snabbrecensioner

Dexter



En blodsplatterexpert som är beroende av att döda folk lite hipp som happ. De första säsongerna var GRYMMA, resten funkar hyfsat.

3/5


House



En narcissistisk, cynisk, ensam, hyper-intelligent läkare löser medicinska mysterium. En av få serier som blir bättre och bättre för varje säsong, den liksom mognar, hittar sin egna stil.

4/5


How i Met Your Mother



Barney. Stinson. Det är det enda jag tänker säga. Eller nej förresten, jag har en till reflektion: jag börjar mer och mer se det som en dramaserie, snarare än en sitcom. Jag är inte säker på om det är skämten som bär upp handligen, eller om det är tvärtom. Bra är det, i alla fall.

4/5





Entourage





Serien om filmstjärnan Vincent Chase och hans entourage, däribland den ständigt tickande bomben Ari Gold som alltid bjuder på underhållande utbrott. Allting bygger på starka karaktärer och temat "en filmstjärnas vardag".
Ari Gold: Lloyd, do you have Vince? 
Lloyd: No, I have Drama, and he says he's been authorized to tell you that Vince will not speak to you until he, Drama, has a job. 
Ari Gold: Really? 
Lloyd: Really. 
Ari Gold: Really? 
[storms out of his office and into a conference] 
Ari Gold: People. staff meeting has been canceled. You all have one goal today, to get Vincent Chase's brother, Johnny Chase, a job. Any job. I don't care if it's a porn shoot in which he is being gang-raped by a gaggle of silverbacked apes; if there are cameras rolling, everybody wins. Ten grand to anyone who can deliver this to me, TODAY.

5/5



The Wire



Polisen i Baltimore har fått nog av allt knarkande i slumkvarteren. En specialenhet beståendes av löst pack från lite olika avdelningar inom polisen bildas för att knäcka syndikatet lett av överstegangstern Avon Barksdale. Jag har bara sett en säsong än så länge, men är redan såld. Allting är bara så klockrent.

5/5


Gudrun Schyman har äntligen kommit till insikt



I fredags var jag på en föreläsning med Gudrun Schyman.

Mina förväntningar: Att hon skulle prata om patriarkatet, normer och vad vi kan göra åt det. Hon skulle rabbla upp statistik, berätta för oss hur den nuvarande regeringen gör absolut ingenting åt det, MED MERA.

Vad som hände: Hon gick fram till katedern, tystade alla, gjorde en konstpaus. Gled med blicken över publiken. Hela salen höll andan. Och så plötsligt utropar hon: "Äntligen!". Studenterna hoppade till, någon skrattade nervöst. "Äntligen är ALLT jämställt! Här har vi det, svart på vitt!" Hon plockade upp en bunt papper och började läsa upp statistiken innantill. Allting låg på 50-50: alla chefsjobb, läkare, verkställande direktörer, förskolelärare, byggnadsarbetare, lönerna, föräldraledigheten.

Det var helt otroligt. Kan ni fatta eller? ALLT är jämställt! Till och med de offentliga toaletterna! Tjejerna har fått massa extra toastolar, så att inte de heller behöver köa för att få plingeliplonga eller bummelibumma!

För att få oss att förstå hur sjukt jämställt allting är så ritade hon upp en figur på tavlan. Det var en sån där gammal våg, ni vet. I ena skålen låg det manliga könet. Inte själva organet alltså, utan det där tecknet, det med ringen och uppåt-åt-höger-pilen. I den andra skålen låg det kvinnliga könet. Inte själva organet alltså. Gudrun sa att hon var för dålig på att rita fittor nämligen, så det fick bli det där tecknet med ringen och nedåt-korset.

Vågen var SKITRAK. De båda könen vägde alltså EXAKT lika mycket, på MILLIMETERN!

Fast i verkligheten vet jag inte vilket kön som väger mest. Vad tror ni? Fittan eller kuken? Och hur är det när de är erigerade, vilket organ rymmer mest blod? Alltså genomsnittsorganen nu menar jag, inga Samson-kukar liksom.

Slutsats: Man borde anordna ett könsorgans-OS.

Jag tror Skog ogillade vårt (mitt?) beslut att inte gå ut...

Bakgrund: jag smsade med Erik som sa att både han och Skog skulle stanna hemma. Denna msn-konversation följer:



Tyckte den här bilden var lite kul



Den här pallen fick vi in på jobbet häromdagen. Alltså jag vet inte om ni kommer fatta det här nu, eller ja om du spelar Starcraft 1 eller 2 så kanske du fattar, för en probe i spelet är liksom den gubben som samlar in mineraler och alltså haha äh skit samma ni fattar ändå inte, alltså typ. Åååh, vad ni inte fattar! Ni sitter bara där och ÖNSKAR att ni hade spelat Starcraft så att ni hade fattat det fantastiska skämtet, eller hur?

Sjukt coolt spel

http://www.m0ar.org/7565

Det är något kusligt med den här bilden



Det ligger liksom någon sorts mysticism bakom. Jag fantiserar om hur chokladmannen egentligen är en magiker som precis ska utföra ett mycket, mycket avancerat trick.

"And then I put the chocolate cake on my fingers, like this... (ja, självklart är han australienare, som alla andra mystiska och stiliga magiker) ...and then... I shall make it float... in thin air..."

Han stirrar på chokladkakan. Fokuserar på dess tyngdpunkt, någonstans där i mitten. Mystisk musik fadeas upp i bakgrunden. Snart är det dags. Sanningens ögonblick.

Med ett ryck drar han undan handen. Chokladkakan svävar. Och vår magiker tittar triumferande rakt in i kameran, sträcker ut armarna i en segergest. "Ladies and gentlemen... I present to you.......(alltså, den här konstpausen är SKITLÅNG)............... floating chocolate."

Rädslan för att bli kär

Det finns mycket man kan bli beroende av här i livet. Alkohol, knark, datorspel, poker, att gå ner i vikt. Det enda beroendet som är socialt accepterat, och som inte ens ses som ett beroende utan snarare som ett livsmål, det är kärleken. Jag är inte helt säker på varför det är så. Kanske för att det har funnits längst. Kanske för att det ger en sådan stark kick. Kanske för att det är gratis. Men att det är en typ av beroende - hur kan man förneka det?

Själv är jag livrädd för att bli kär. Till skillnad från alla andra beroendeframkallande substanser känner jag att det inte går att kontrollera. Jag vet liksom ingenting om det. Jag vet inte:
  • hur det påverkar mig.
  • hur länge kicken varar.
  • hur länge personen jag får en kick av får samma kick av mig.
  • hur man hanterar det, rent allmänt. Det finns inga enkla regler, såvida man inte vänder sig till Hollywood för råd.
Alkohol är jämförelsevis lätthanterligt, åtminstone för mig. Jag vet ungefär hur det påverkar mig, hur länge det varar och hur man hanterar det. Jag har aldrig känt något "kroppsligt" behov av alkohol, utan det är snarare av sociala skäl jag dricker. Alternativt för att det är gott. "Kärlek" (låt oss skippa själva definitionen, för nu) däremot känner jag av både "kroppsligt" och socialt. Bara på den korta sträckan mellan tågstationen och spårvagnshållplatsen har jag förälskat mig i sju olika tjejer. Det är bara så det är. Omöjligt att kontrollera. Jag kan välja att inta alkohol, men jag kan inte välja att inta kära-ner-sig-känslorna. De hoppar på mig med full kraft, när jag minst anar det.

Och vad händer när man väl har fastnat i beroendet, när man börjar få behovet tillgodosett? Man investerar i personen. Det är det som skrämmer mig allra mest. Att när/om man förlorar henne så har man inte bara förlorat kärleken. Man har förlorat en del av sig själv. Den delen man gav henne. Den delen som smälte samman med hennes.

Så, låt shitstormen börja då alla med fast partner berättar för mig hur okunnig och omogen jag är!

Tar tillbaka allt jag sa i föregående inlägg. Åtminstone 33,33...% av det.


Delicatos vedervärdiga människosyn



Det här är ett paket Delicatobollar. Ni kanske tycker att det ser ut som vilket paket Delicatobollar som helst, men det är det inte. Nej, det är nämligen "+33% extra i förpackningen". Det finns så mycket som är fel med det här att jag knappt vet var jag ska börja.

För det första: betyder det här att vi får 33% extra för samma pris som innan? Såvida man inte är fikanarkoman (d.v.s. pensionär) är det rätt svårt att hålla reda på prisläget för hela det svenska fikavirkesutbudet. [Jag kan för övrigt föreställa mig hur de diskuterar priserna vid fikabordet: "Förresten, har du hört? De har höjt priset på NÄEGERBOLLARNA! Från 19:95 till 20 blankt! -Nämen! Det är som jag säger, de vill bara tjäna pengar! Jag visste det!] Om de i samma veva höjer priset på paketet är det ju inte särskilt imponerande. Då kan de lika gärna skriva "33% större paket", eller nåt.

För det andra: är det EXAKT 33% de menar? För vi vet ju alla att en tredjedel = 33,333....% och inte 33%. Har de glömt att skriva dit de 0,333... procenten som fattas, eller är de 100% säkra på att det är 33% extra chokladbollsmassa som gäller? Är det så att man har lagt till två Delicatobollar, som ju motsvarar en tredjedels ökning av det ursprungliga antalet, och sedan skrapat bort lite, lite gojs på en av bollarna så att de hamnar på precis 33% ökning?

För det tredje: hur kunde de tro att de skulle komma undan med det här utan någon som helst protest? Jag tycker det är skamligt av Delicato att gå omkring och tro att deras kunder är dumma i huvudet, att de inte skulle märka något. För det här är ju vilseledande marknadsföring, det råder det ingen tvekan om. Att man sedan som företag visar upp den här vidriga människosynen, det är någonting jag vägrar stå bakom.

Nä nu får jag sluta skriva, innan jag kokar över. Man blir ju förbannad.

Börjar bli orolig för morsan



Det är inte det att hon glömmer bort sin PIN-kod hipp som happ. Nej, det är det här plötsliga skiftandet i språkbruk vid skriftlig kommunikation! Jag menar, "pls"? "Pöss"? Pöss med stora bokstäver, dessutom! Det känns inte likt mamma. Det känns okarakteristiskt henne att ta sig sådana friheter.

Jag börjar bli orolig. Varifrån får hon alltihop, egentligen? Är det de andra barnen på hennes jobb som har tutat i henne allt "pössande" och "pleasande"? Eller kan det vara så, Gud förbjude, att jag har varit en dålig son, att jag omedvetet har påverkat henne?

Aa asså de var bara det jag ville säga. Haregöttpusshajj!

LAN + förkärlek till tårtdiagram =


Trolling the trolls



Min dag har varit rätt så oanmärkningsvärd, så jag är glad att den här videon fick avsluta den.

<3 IRL-trolling!

Ambivalent



Å ena sidan KAN jag bara inte tycka det är lika allvarligt med en kvinna som slår en man som det är när en man slår en kvinna. Som någon sa i videon: en kvinna utgör inte ett lika stort hot, rent fysiskt. Å andra sidan: attityden! Hur kan folk tycka att det här är okej? Det här är ett praktexempel på hur normer och könsroller kan drabba ALLA, man som kvinna.

Mäeningslöest

Den här gif-bilden gör mig lite deprimerad.

Annorlunda requests

Fick två kommentarer, båda angående "Mina vänner i grafik", som kändes annorlunda på något sätt:

Sara: Så... positivistiskt. Du kanske kan göra ett diagram om hur de olika utbildningarna och jobbet (?) påverkat din vetenskapssyn?

Jag visste inte särskilt mycket om vad vetenskap egentligen handlade om förrän i slutet av gymnasiet. Och då gick jag ändå natur, där vi laborerade och hade oss dagarna i ända. Det som hände i slutet av gymnasiet var att mitt grubblande jag fick nog och faktiskt började leta efter svaren. Visst var det säkert så att både utbildningen och klasskamraterna påverkade mig, men det jag framför allt ser som den utlösande faktorn var min religiösa bakgrund. Någonstans insåg jag att det inte funkar, jag kan inte bara "tro". Andra kanske kan göra det, men inte jag. Jag vill ha en förklaring. Jag vill ha riktiga svar på riktiga frågor. Eller åtminstone en modell som funkar.

Så jag skulle inte säga att det är någon speciell vänskapskrets som har påverkat min vetenskapssyn mer än den andra. Däremot har nog Chalmers-nätverket lärt mig mer OM vetenskap än alla de andra tillsammans, typ.

Anonym: Vilka kommer du att ha kontakt med om 10 år?

Well, gymnasiegänget har ju hållit (om man bortser från de man helt eller delvis tappat kontakten med av naturliga anledningar) sedan... ja, gymnasiet. Och det är ju typ 7 år. Herrejösses, vad tiden går!

De andra nätverken är ju inte "testade" på samma sätt, så i sann vetenskaplig anda vågar jag inte dra några slutsatser där ännu. Men visst hoppas jag på fortsatt kontakt! Trettio år till, MINST! Eller vad säger ni, kan ni stå ut med mig så länge?

"I am a hay bale, your argument is invalid"


Mina vänner i grafik

Man kan säga att jag har fyra olika umgängesnätverk:

Gymnasienätverket - folk jag har lärt känna via klassen i gymnasiet
Jobbnätverket - folk jag har lärt känna på Maxi
Journalistnätverket - folk jag har lärt känna på min nuvarande utbildning
Chalmersnätverket - folk jag har lärt känna via klassen på Chalmers

Sen finns det såklart en "övrig-grupp", som består av folk från lite varstans, men som är lite för spretig för att kunna beskriva som en och samma grupp.

Här följer ett par grafer för att jämföra de olika nätverken:















För evigt traumatiserad



Idag kom jag hem tidigt. Såg fram emot en lång, härlig eftermiddag då jag kunde göra sånt som är sjukt svårt att få in i schemat annars, som t.ex. att blogga, se Apocalypse Now (den är på 2,5 h typ) och kanske (KANSKE) plugga lite.

Men först ville jag äta lite, så jag satte igång en process vid namn "skapande av köttfärssås". Kokade även upp lite pasta. Efter ett par minuter dör allting. Lamporna släcks, musiken från vardagsrummet tystnar och spisen börjar svalna. Det var som om hela lägenheten hade tröttnat på mig, som om den sa "fuck this shit, nu drar jag!". Och där stod jag. Frusen. Rädd. Hungrig.

Gick ut och smygkollade in genom grannarnas fönster. Där lyste det. Fuck.

In igen. Med ängslan i blicken öppnade jag proppskåpet och insåg att jag inte har den blekaste aning om hur en söndrig säkring ser ut. Mina såg väl... normala ut. Eller?

Jag ringde pappa. Morsan svarade, oklart varför. Jag skriker "UR VÄGEN KVINNA, DET HÄR ÄR EN TEKNISK NÖDSITUATION! GE TELEFONEN TILL PAPPA, NUUUUUUUU!" Pappa tog luren och berättade hur en fuckad säkring ser ut. Mina stämde inte in med beskrivningen. Bytte allihopa ändå. Pillade på jordfelsbrytaren. Inget hände.

Panikkänslorna var på väg, men jag behöll ändå lugnet och plockade fram pärmen med alla viktiga papper. Där stod det. Numret till "akut felanmälan". Jag ställdes i telefonkö. Trummade med fingrarna på köksbordet. Drum-drum-drum. Snart skulle solen gå ner.

Kvinnan i andra änden lovade att skicka en elektriker.

Tiden gick. Tio minuter. En halvtimma. Två timmar. Jag kollade Twitter som jag aldrig har kollat Twitter förr. Mobilen var min enda ljuskälla, och Twitter var det enda som höll självmordstankarna i schack. Varvade med Wordfeud. Ville inte att min hjärna skulle förtvina i brist på stimulans, liksom.

Men faktum kvarstod: jag var hungrig. Så fucking hungrig. Men inget gick att tillaga utan ström. Mina händer hade börjat skaka. Läpparna hade spruckit. Jag försökte skrika på hjälp, men inget kom fram, bara ett hest rosslande.

Jag kom till en fasansfull insikt: jag måste äta mig själv. Det fanns ingen annan utväg.

Men vilken kroppsdel ska man ta? Min första tanke var ett finger. Det kan ju inte blöda alltför mycket, och det ger mig tillräckligt med mat tills elektrikern kommer.

Det fick bli mitt vänstra lillfinger. Tänkte att det nog är det fingret jag använder minst. Jag tittade på den en sista gång, såg dess liv passera i revy. Alla caps lock-tangenter vi har aktiverat tillsammans. En tår rullade nedför min kind. Nu var det slut med caps lockandet. För alltid. "NU ÄTER JAG DIG!" skrek jag.

Började nafsa lite lätt. Det gjorde ont. Alldeles för ont. Det hade jag inte räknat med. Så jag tänkte häpp, den här idén var rätt dum ändå.

Elektrikern kom till slut och bytte en säkring inne i ett hemligt rum med massa elmätare. Jag sa till honom att det var tur att han kom, jag hade ju varit nära på att äta upp mitt finger. Han skrattade bara.

Sammanlagt var jag idag utan ström i tre timmar. Jag önskar att jag kunde säga att jag har lärt mig någonting, att jag har ett annat perspektiv på livet. Men just nu känns det bara... Det känns svårt. Får se hur jag känner om ett par dagar, när jag hunnit smälta allt det här.

En helt vanlig lördag

Det är lördag. Vi sitter runt borden i lägenheten och äter kräftor. Kräftskiva i min lägenhet. Tjugo personer.
-
Det vanliga folket är här. Bung sitter och dricker en kall öl. Erik är full som fan och håller på i köket. Niclas, min absolut bästa vän, sitter bredvid sin flickvän och sjunger.
-
Jag önskar att jag hade modet att berätta för Niclas hur mycket han betyder för mig. Han förstår mig både fysiskt och psykiskt och jag är 100% säker på att han älskar mig av hela sitt hjärta. Han är med nästan varje helg, och nästan varje helg önskar jag att jag hade modet att bara gå fram till honom, se honom djupt i ögonen och få det sagt.
-
Jag älskar dig. Jag älskar dig så jävla mycket. Men det kan aldrig bli vi två.

Tror bestämt att jag klarade tentan!


Studieteamet, part 2



Eftersom att det inte gick så bra sist (såvida man inte definierar "bra" som "underkänd med 6 poängs marginal) så har jag anlitat ett nytt studieteam. Fick tona ner det lite, liksom.

Så nu är det bara till att läsa och hoppas på det bästa! Och snälla, önska mig inte lycka till. Det jinxar bara hela skiten. Och om allting är jinxat, vad händer då? Jo, då måste farbror Simon börja sälja sin kropp igen. Och det är ju inte alls bra.

Tack!

Asså ja vet typ inte va ja ska säga haha! Ni e bara så underbara o har gett mig så fina kommentarer om mina bilder som ja har gjort och så <3!!! Tänker kasnke göra om de här till en bildblogg me mina bilder som ja gör ibland, men först undrar ja va ni tycker??? Vill ni se fler av mina bilder eller haha!? ;)


Mina anteckningar till första föreläsningen i journalistikgranskning

Låt mig förklara, från toppen till botten:

1. En attackhelikopter som använder sig av levande krokodiler för att slå ut sitt mål.
2. En flame-shower, alltså en eldkastare som riktas nedåt. Mycket effektiv mot framryckande fiendeinfanteri.
3. En atombomb som när som helst kan avfyras från robotens huvud.
4. Gösta.
5. Robotens arm är beväpnad med ett yxblad som med lätthet plöjer genom fiendens pansar.
6. Loungen där bossen sitter. Han dricker en cocktail. I rummet finns också en katt. Alla bossar har en katt.



7. En kulspruta som istället för kulor sprutar bazookaskott.
8. Kontrollrum för benen.
9. Tanks som kommer ur benen på roboten. Roboten har inte så mycket att skjuta från benen, så den får assistans av tanksen.
10. En dödponny. På ryggen har den en bazooka som den kan skjuta med.
11. En dödsmanet. Den är under havsytan, som en ubåt typ. På framsidan har den en spotligth så att det blir lättare att se. I trådarna, som kan fräta genom våtdräkter på 0,pi sekunder, har den massa atombomber som kan skjutas iväg med trådarna när bossen vill. Den har också en havsmina som den kan släppa.
12. En drogpåverkad fisk.
13. En text som jag ska läsa upp för Maria, spanjorskan som av ren slump följde med oss och lunchade idag. Jag tyckte att hon hade vackra ögon. Det var Towe som skrev texten, så jag är inte helt hundra på vad det betyder eller hur man uttalar det. Men det blir nog bra.

RSS 2.0