11 not very frequently asked questions

Emma Hå har ställt frågor till mig. Vad trevligt!

1. Du har två biljetter till domedagsarken. Vem väljer du att ta med dig och varför?


Plötsligt: djur. Sjukt många djur!

Du menar domedagsarken som i Noas ark, typ? I så fall måste jag alltså ta med en kvinna, om det ska finnas något hopp att återställa människobeståndet på jorden. Visst, det kommer ju krävas lite inavel här och där, men vad gör man inte för att RÄDDA VÄRLDEN, liksom?

Men jag förstår vad du menar. Du vill att jag ska välja ut någon person som är extra viktig för mig. Det känns rätt omöjligt, faktiskt. Alla fyller olika roller och så vidare, och så vidare...

2. Om du skulle välja mellan att gå i högklackat resten av livet eller gå utan skor, vad hade du valt?

Först tänkte jag att valet var självklart. Med högklackat slipper man få glas och annan skit i fötterna. Kanske hade jag lyckats maskera det på något sätt så att det blivit socialt accepterat. Men det hade också betytt att jag aldrig mer fått känna sand mellan tårna. Jag hade aldrig mer fått vara naken i duschen. Och jag hade blivit ÄNNU längre än vad jag redan är. Duschmunstycket hade varit någonstans i brösthöjd på mig, jag hade fått böja mig ner för att kunna skölja håret. Katastrof!

Så aa. Nä. Klackarna hade nog vunnit till slut, ändå.

3. Har du någon gång varit beroende av något datorspel? Vilket?

Jag har aldrig varit riktigt beroende av ett spel, tror jag. Däremot kanske jag är beroende av tävlingsmomentet som många multiplayerspel levererar. Jag älskar att vinna. Datorspel ger mig en möjlighet att vinna flera gånger per dag.

Det närmaste jag har kommit ett beroende är väl i så fall World of Warcraft. Men det tröttnade jag ändå på ganska snabbt.

4. Finns det någon värdslig sak du alltid undrat över men som du aldrig tycks få svar på?

Jag undrar över världsliga saker mest hela tiden, precis som alla andra. Typ hur jag ska framställa mig själv på bästa sätt i alla situationer. Hur många öl som krävs för att jag ska hamna på en perfekt berusningsgrad. Vilket politiskt parti som är bäst. Det mesta kommer jag troligtvis aldrig att få ett bra svar på.

5. Skulle du vilja kalla dig en nörd? Vilken typ av nörd i så fall?

Nej, det skulle jag inte vilja kalla mig. Inte för att jag har något emot att bli kallad det. Jag tycker tvärtom att det är häftigt med folk som har ett specialintresse som de brinner för. För några år sedan brann jag för Warcraft III, men tyvärr har jag inte den känslan längre för något speciellt. Eller jo, jag brinner för att underhålla, och jag brinner för att skriva någonting som jag efteråt känner att "där satt den". Med andra ord: jag brinner för den här bloggen. Jag är en bloggnörd. Fast det känns ju inte nördigt på samma sätt som typ Warhammer.


Nördigt.

6. Kan du låta som något djur? Vilket?

Min sengångarimitation går alltid hem!

7. Vilket var ditt favorit tv-program när du var liten?

Liten och liten, det slutade sändas 2004, men jag älskade alltid Sen kväll med Luuk. Det är synd att man inte får se honom i det formatet längre.

8. Värnar du om traditioner eller tycker du att det är roligast med variation och nytänkande?

Jag är flexibel. Har inget emot traditioner, men om något annat känns mer lockande så säger jag fuck traditionerna!

9. Beskriv din syn på alkohol.

Det finns många problem med alkohol, det kan nog de flesta av oss enas om. För det första så är det helt sjukt dyrt. Om man vill bli mer än salongsberusad kostar det någon hundring eller två, om man handlar på Systemet. Låt oss säga att man vill bli full två gånger i veckan. Det blir 800 fucking spänn i månaden, minimum. Jag förstår inte hur politikerna tänker. Hur ska en student som knappt har råd med sina ICA Basic-nudlar ha råd med all den här alkoholen?

Om man är under 20 får man inte ens handla på Systemet. Då får man gå till krogen och köpa öl för 55 spänn glaset. För att inte tala om barn under 18 år. Där är utbudet alldeles för dåligt. Det är mest skitvodka och Slotts Guld. Jag tycker att våra ungdomar har förtjänat bättre än så!

10. Hur tror du Universum är beskaffat? Är det oändligt eller inte?

Big Bang är väl det bästa vi har kommit på hittills. Kosmologi är inte mitt bästa ämne. Känns som att jag bara kommer göra bort mig om jag försöker svara på den sista frågan.

Annars finner jag det mycket roligt att försöka föreställa mig oändligheten. Alltså, det här med att oändligheten minus ett fortfarande är lika med oändligheten. Och att oändligheten gånger oändligheten inte är någon sorts superoändlighet, eftersom att inget är större än oändligheten. Aa, ni fattar. Eller inte.

11. Vad brukar du laga för mat när du har ont om tid, inga pengar och är jättehungrig?

Då gör jag makaroner och bacon. Det gör jag i och för sig när jag har pengar också. Och när jag har gott om tid. Faktum är att jag gör makaroner och bacon precis hela tiden. Det är en alldeles fantastisk maträtt som alla bör äta minst en gång per dag.

En eftermiddag med exet

Det var inte en vanlig dag idag. När jag kom hem strax efter 13:00 möttes jag av den här synen:



Mitt ex! Alltså wtf? Det var mer än två år sedan vi gjorde slut och flyttade isär. TVÅ ÅR! Och nu hade hon brutit sig in i min lägenhet och slängt runt med mina skor i hela lägenheten!

Jag tog ett djupt andetag och tänkte att man får väl ta och försöka göra det bästa av den här situationen. Hon är här, jag är här, så varför inte bara sitta ner en stund och prata? Det kan väl inte skada?

Men när jag kommer längre in i min etta ser jag det här:



Min bror! Igen! Alltså, det är ju inte första gången hon håller på med brorsan, men det här tar ju priset. Hon har alltså inte bara brutit sig in i min lägenhet, hon har även använt den som bas för ett booty call. Och inte vilket booty call som helst, utan MIN BRORSA!



Som om inte situationen var tillräckligt awkward hoppar exet upp i sängen och fortsätter hålla på, antagligen bara för att jävlas med mig.



Sen gick brorsan. Exet blev då på mordiskt humör och skulle prompt ha ihjäl min dromedar. Hon hade inte mitt godkännande, därav dromedarfighten ovan, som jag vann.



Sen gick vi ut på en promenad. Mitt ex har en historia av alkoholmissbruk, så det förvånande mig inte att hon snart hade fått upp ett spår. Jag tvingade henne att gå en annan väg.

Suck, denna bruden alltså. Varför kan hon inte bara lämna mig i fred?

7 steg till att bli en bättre bilförare

Jag har haft körkort i ungefär fyra och ett halvt år. Man skulle alltså kunna kalla mig för något av en expert inom ämnet. Inte för att skryta eller så, men jag kan faktiskt både gasa, bromsa och backa runt hörn. Ja, ni hör ju själva.

En del av er håller säkerligen på att ta körkort, så jag tänkte att i det här inlägget ska jag ge mina bästa tips för att bli en bra bilförare!

1. Håll koll på vilken pedal som är gas och vilken som är broms. Vi känner ju alla igen oss i känslan man får när man bara vill gasa på som en dåre och så råkar man istället trycka in bromsen och så står man kvar där på uppfarten, stilla, och undrar vad det är för fel på bilen och så ringer man farsan och försöker beskriva problemet med bilen som vägrar köra och jo, motorn är ju på, och jo, allt ser ut som det brukar göra, det är bara det att gaspedalen inte verkar vara inkopplad i grejsemojsen och så kommer pappa i ilfart eftersom att det troligtvis är hans bil och sätter sig i bilen och helt plötsligt funkar det. Snacka om pinigt!

2. Var försiktig med kopplingen. Du kan få motorstopp. Att få motorstopp är visserligen inte så farligt ur trafiksäkerhetssynpunkt, men det är fortfarande det absolut värsta som kan hända dig i trafiken. Varför? Skammen! Att få motorstopp är det absolut mest skamfyllda en bilförare kan vara med om. Att hamna på fel sida vägen eller köra mot rött är ju bara oflyt, men motorstopp däremot, det signalerar osäkerhet och att du är allmänt kass. Så tänk på det! Vad du än gör, inga motorstopp!

3. Kör inte på andra bilar. Det är så himla onödigt. En del av er tänker säkert att "jo, men det är väl självklart". Ni som tänker det här har uppenbarligen inte särskilt mycket erfarenhet från vägarna. Det är en djungel där ute. Folk vill mörda dig. På riktigt. De byter fil utan att kolla döda vinkeln. Kör in i rondeller utan att lämna företräde för bilarna som redan är inne. Tutar och har sig. Ibland vill man bara köra in i aset och göra slut på lidandet för alla inblandade.

Men det ska du som sagt INTE göra!

4. Ragga! Har väl egentligen inte så mycket med själva bilkörandet att göra, men om du någonsin får chansen: se till att ragga upp folk som går på trottoaren! Som bilförare är du helt enkelt oemotståndlig för alla simpla fotgängare, och alla vet ju att det är hur säkert och tryggt som helst att hoppa in i en okänd bil eftersom att bilförare alltid är snälla människor som vill dig väl i alla avseenden. Idiotsäkert!

5. Lyssna på jättehög musik! Annars är du helt enkelt inte cool.

6. Blinka ofta! Att blinka fyller två funktioner: dels sprider det ut vätskan som kommer från tårkörtlarna, vilket förhindrar att ögat torkar ut, dels pressar det ut smuts ur ögat. Därför bör du blinka i så hög utsträckning som möjligt. Jag menar, hur hade det sett ut? Köra bil med uttorkade ögon, liksom? Haha, så tossigt!

7. Undvik att köra bil i Kina! De är inte riktigt kloka i huvudet där nere. De ser ju snett och grejer. Det har jag sett på TV.


Typ den enda bilden som finns på mig när jag kör bil. Och då är det ändå en print screen från ett filmklipp.

Sommar = lårbilder

Snart är det sommar, och vi vet ju alla vad som händer på sommaren, eller hur? Facebook flödar över av lårbilder. Alla världens tjejer vallfärdar till stränder och poolområden för att lägga sig i en solstol och ta bilder på utsikten. Självklart med låren skymtandes i nederkanten av bilden. Låren måste vara med. Det bara är så.

Med detta i åtanke tänkte jag ladda upp inför sommaren med ett par egna lårbilder!



Så här såg det ut när jag vaknade i morse! Kängurun uppe till höger hånglar med en whiskeyflaska! Så himla lustigt, haha!



Sen gick jag ut till köket. Lade mig en stund på bordet och beundrade utsikten. Fast det var bara en ketchupflaska och lite diskmedel, haha!



Sen tog jag en dusch, men chillade lite på golvet först!



Sen var det dags att titta lite på TV. Det blev så himla tokigt, för vilken kanal jag än valde så visade de bara massa lår! Haha!

Breiviks datorspelsvanor

Igår hände det igen. Media rapporterar om hur Breivik har spelat WoW och "tränat på att sikta" i Call of Duty. Men det kändes samtidigt som att de var lite försiktigare med att dra slutsatser och "skapa debatt" om de våldsamma datorspelen. De har väl lärt sig. Kanske.

Vad som däremot INTE fick plats bland de stora rubrikerna i särskilt stor utsträckning var att Breivik benämnde sig själv som "militant kristen". Det tycker jag är hundra gånger mer intressant än att han har spelat datorspel.

"Men det är ju två helt olika saker! Kristendomen glorifierar inte våld!"

De flesta kristna förespråkar inte våld. De flesta datorspelen förespråkar inte våld. Däremot verkar Gud själv tycka det är helt okej med folkmord. Eller ja, så länge det är hans utvalda folk som ska få tillgång till en landplätt för några tusen år sedan så är det helt okej. Annars inte. Eller jo, om samma utvalda folk råkar vara slavar i Egypten och faraon vägrar släppa dem så är det okej att döda oskyldiga barn i staden. Men ANNARS är det inte okej!

Jag vill inte gå så långt som att jämföra Gud med Breivik. Det hade ju varit att häda. Och det är väl det alla journalister är rädda för att göra. Plus att hela "religion skapar krig"-debatten känns rätt trött. Men det är ju datorspelsvåldsdebatten också.

Jag är fullt medveten om hela Nya Testamentet-argumentet, att ända sedan Jesus dog på korset så är alla förlåtna och så vidare. Men jag förstår inte hur folk kan spekulera kring huruvida datorspel har inspirerat/hjälpt Breivik samtidigt som ingen spekulerar kring Guds roll i det hela.

Vad tror ni? Hade ni köpt tidningen?


Ett samtal mellan mig och McDonald's-tjejen

McDonald's-tjejen: Hej!
Jag: Hej! Jag skulle vilja ha en latté på det här erbjudandet som går runt på facebook nu... om det inte är fejk?
McDonald's-tjejen: Nejdå, det är absolut inte fejk!
Jag: Det är på riktigt alltså? Nice! Man vet ju aldrig med facebook liksom. Lurendrejarnas paradis, typ.
McDonald's-tjejen: Ja, nä, det är ju nästan för bra för att vara sant. *går bort till kaffemaskinen, utan att ha kollat mailet i min telefon*
Jag: Men hur vet ni att inte samma snubbe kommer in flera gånger och tar typ hundra lattés?
McDonald's-tjejen: Ja du... Ingen aning faktiskt.
Jag: Jaha... då vet jag var jag ska fixa kaffe de närmaste veckorna!
McDonald's-tjejen: Haha!
Jag: Haha! Jag kan ta en äpplepaj också, när jag ändå är i farten.
McDonald's-tjejen: Okej... Varsågod!
Jag: Tack! Hejdå!
McDonald's-tjejen: Hejdå!

EDIT: Ja, jag betalade såklart för äpplepajen!

Så nu kan man alltså få oändligt med gratiskaffe på McDonald's. Jag säger inte att man BÖR ta fler än en (1) kaffe, som ju erbjudandet gäller. Det hade ju varit förkastligt. Vidrigt. Bortom all reson. Det enda jag säger är att man KAN göra det.

Ja. Det var bara det.

Daft Punk

Jag kan inte släppa det riktigt, att Daft Punk inte ens spelar punk. Alltså, tänk er ishockey utan is. Typ så är det. En skymf mot oss skattebetalare. Tänk om alla hade fått kalla sig själva och sina band vad de ville? Folk hade döpt om sig till namn med enbart konsonanter, typ Wckbn, Schlrt och Drrrrrrrrr. Ingen hade kunnat uttala dem. Det hade blivit kaos. Anarki. Vi hade alla dött av en sällsynt form av skörbjugg. Allt på grund av Daft Punk, som inte ens spelar punk.


Bananhallucinationer - en allvarlig arbetsskada

Jag brukar skoja och säga att jag jobbar som bananplockare. Det är inte riktigt sant. Inte längre. Numera hänger jag oftare i mejeriavdelningen än vid bananerna. Jag vet vad ni tänker. "Men hur kommer detta sig, Simon? Du älskar ju bananerna! De är som dina barn!". Och ja, ni har helt rätt. Bananerna är mina älsklingar. Men det finns väl mer arbete i mejeriet, antar jag. Så var det med det.

Men mjölk är inte riktigt samma sak. Det är inte mjölkpaket jag smeker lätt med mina fingertoppar när jag är i behov av närhet. Det är inte tanken på mjölk som håller mig vaken om nätterna. Det är bananerna. Fortfarande. Det kvittar hur mycket jag försöker. Jag kan inte släppa bananera. Kan inte låta dem försvinna ur mitt liv, bara så där. De har alltid varit närvarande i mitt liv. Alltid funnits där. Och det kommer de att fortsätta med.

Det märkte jag inte minst i morse, då jag var på väg till skolan. Jag hade precis hoppat av bussen och var på väg mot spårvagnen när jag märkte att någonting var annorlunda, men visste inte exakt vad. Jag blundade. Tog ett djupt andetag. Plötsligt: jag stod i Nordstan.

De var överallt. Jag kunde inte värja mig. Chiquitas logo: överallt. Bananer: överallt. Mina läppar: särade. Min hand: sträckte sig efter iPhonen. Min blick: fortfarande fäst vid spektaklet framför mig. Mitt finger: klickade på kameraikonen på skärmen.

Det var först då jag verkligen förstod. Jag har gått in i den stora bananväggen. Jag är utbränd. Jag måste göra slut med bananerna. För evigt.

Mina hallucinationer hade till och med lyckats ta sig in i mitt foto. De försvinner inte heller! I skrivande stund ser jag fortfarande bananer hänga från taket i den här bilden:



Någon som har varit med om något liknande tidigare? Hur tog ni er ur det? Finns det någon bananterapeut i Göteborgsområdet jag kan tala med?

Gästbloggade lite

En av mina Twittervänner vid namn Sandra driver "Göteborgsbloggarna" som är en blogg om allt som händer i Göteborg (NO SHIT). Idag fick jag äran att gästblogga. Jag skrev lite om "goa-gubbar-myten".

Tjäck it aout.

Jag trodde att det bara var jag

Jag minns hur det var första gången. Jag var väldigt ung, kanske elva år. Jag satt bredvid min vän, som höll på att skriva ett skolarbete på datorn. Det var meningen att jag skulle hjälpa henne, eftersom att jag var några år äldre. Men jag satt bara där och var helt hypnotiserad av hennes röst.

Varje gång hon ändrade någonting i texten halvviskade hon "det... ska jag nog flytta dit..." eller "vad betydde det här nu igen...?". Då och då frågade hon om det såg bra ut. Jag nickade till svar. Ville inte bryta förtrollningen. För det var det det var. Hennes röst var så otroligt rogivande. Kände mig helt bedövad.

Sedan dess har jag upplevt känslan flera gånger, mer eller mindre medvetet. Ofta är mjuka röster inblandade. Men samma känsla kan uppstå när frisören tar i mitt hår eller när någon kliar mig på ryggen. Ja, till och med när jag råkat hamna på makeup-tutorials på youtube har jag fått känslan.


Och de här då, såklart.

Varje gång har jag känt mig lite pervers, på något sätt. Oklart varför.

Idag fick jag av en slump reda på vad den här känslan kallas: ASMR - Autonomous Sensory Meridian Response. Och det finns folk som specialiserar sig på det. Lägger upp videos med mjuka röster som ska få en avslappnad.

Helt otroligt. Kolla den här bara:



Jaha, hörrni

Här sitter jag och tänker på vad ni kan tänkas vara intresserade av att läsa. Kan inte komma på något bra. Förutom det uppenbara. Det vill säga när jag var på krogen i lördags och trodde att det fanns ett till trappsteg på trappan jag gick nedför, och därmed ramlade handlöst, rakt in i folkmassan på dansgolvet. Skadeglädje funkar ju alltid.

Annars då? Ptja, jag såg en kul "omslagsbild", som det så fint heter på facebook numera. Det var verkligen inte en omslagsbild som alla andra. Det här var något i hästväg. Min första tanke var "det här MÅSTE upp på bloggen". Men det kändes inte helt okej. Speciellt med tanke på att vi har gemensamma vänner på fejjan. Men den föreställde i alla fall den här tjejen och hennes pojkvän. De står båda med ryggen vänd mot kameran, hand i hand. I bakgrunden: havet. På varsin sida om paret är deras svartvita och delvis transparenta ansikten inklippta. Båda ler stort. Men det är något underligt med deras leenden. Det är svårt att sätta fingret på det. De är som tagna från en annons från en arbetsplats. Ni vet, när fem prydligt klädda personer, givetvis tre kvinnor och två män, varav en är svart, står runt ett skrivbord och ler åt absolut ingenting medan en av dem visar absolut ingenting på en powerpointpresentation om absolut ingenting? Och så står det något i stil med "Hos oss kan du utvecklas och nå din fulla potential". Och så är det något sketet bemanningsföretag. Exakta SÅDANA leenden har paret i den här omslagsbilden!

För att toppa alltihop står "I love you" utskrivet i snirkliga bokstäver i övre delen av bilden.

Jag säger inte att det är fult. Jag säger inte att det är snyggt. Jag säger att det är fantastiskt.

En guide till alla tjejer med profilbildsångest

1. Gå in på din facebook-profil.
2. Tryck på "Redigera profilbild".


3. Tryck på "Visa album".



4. Tryck på "profilbilder".



5. Tryck på den profilbilden som du fick 40 miljarder gillningar på för ett år sedan.
6. Såja! Nu har du ändrat till den profilbilden du vill ha, utan att ha behövt lägga upp SAMMA BILD för tredje eller fjärde gången och signalerat "SNÄLLA GE MIG FLER GILLNINGAR" till alla dina vänner. Nu slipper du dubletter och tripletter av profilbilder i ditt album!

Ibland önskar jag att jag vore mer badass

Fantasin: jag har fest, volymen är maxad, en granne ringer på, hytter med näven, kallar mig "respektlös", och jag ba "kolla din mail, tönt!" och i mailen hittar hen ett mail från mig med den här bilden bifogad:



Verkligheten: nej. Nej, aldrig någonsin.

Vilken tidning hade du läst?

Idag startade en ny kurs i skolan. Den går ut på att vi ska utforma ett magasin från grunden: bestämma målgrupp, göra research, skriva artiklar, ta bilder, redigera och trycka den färdiga tidningen.

Klassen har delats upp i tre olika redaktioner. Jag hamnade i redaktionen med temat "teknik". Lärarna har uppmanat oss att hitta en lucka bland de befintliga teknikmagasinen, en egen nisch, en egen målgrupp. Jag har spånat lite och kommit på dessa idéer:

Tidning 1
Arbetsnamn:
Trans-Teknik
Målgrupp: 30-40-åriga, notoriskt otrogna transvestiter med teknikintresse
Innehåll: "Så dodgar du din partner - med GPS-teknik", "De största transskandalerna - vi har hela listan", "Byta-kläder-apparna du inte kan klara dig utan".
Röster om idén: "Kanonbra idé, Simon! Du har verkligen tagit dig tid och hittat ett outnyttjat område på marknaden. Du bör få Nobelpriset för det här, vet du det?" - min lärare.

Tidning 2
Arbetsnamn:
Vi som älskar brödrostar
Målgrupp: Alla som älskar brödrostar
Innehåll: "Så trimmar du din brödrost", "Vilket bröd är bäst, egentligen? Vi har frågat experten!", "Brödrosten i badkaret? Visst går det!"
Röster om idén: "Jag hade definitivt läst den. Jag gillar verkligen brödrostar." - anonym brödrostsälskare.

Tidning 3
Arbetsnamn:
Vaska!
Målgrupp: Välbärgade ungdomar mellan 17-25 år.
Innehåll: Inte så mycket, egentligen. Det är tänkt att läsaren ska vaska den direkt. Hela grejen går ut att på att med avancerad teknik göra pappret så dyrt och lättvaskat som möjligt.
Röster om idén: "Eh.... vasaru saru? En tiiidning? Som man vaskar? Aa men jorå hehe de skulle väl kunna gå liksom. Men du, grabben, jag ska kila nu, har lite affärer att sköta om man säger så, men vi kan väl höras? Tjarå!" - anonym brat.

Jag vet inte riktigt vilken jag tycker är bäst. Alla är rätt bra. Vad tycker du?

Mina två fickor

I min högra ficka: En nyckelknippa med tre nycklar på. En för mitt hem, en för skåpet i jobbets omklädningsrum, den sista för mopedlåset som jag använde senast för fyra år sedan.

Jag lägger alltid nyckelknippan med ringen prydligt ihopvikt tillsammans med nycklarna, som alla pekar uppåt. På så vis minimerar jag friktion och slitage mot mina jeans. För att hålla nycklarna i den ställningen har jag min plånbok som stöd. Det är en brun, gammal och sorglig sak i läder. Ena kortsidan är så uppsliten att både sedlar och mynt kan falla ut om man inte är försiktig. Här och där sticker lösa trådar ut, som ett rop på hjälp.

För några veckor sedan bestämde jag mig för att köpa en ny plånbok. Var inne i ett par affärer och kollade, men det gick bara inte. Ingen var så fin som den jag har. Ingen kändes lika tilltalande. Ingen gick att lita på, på samma sätt.

I min vänstra ficka: iPhone 4. På tiden då inte iPhone fanns brukade jag ha både mobil och nycklar i den här fickan. Men numera vill jag inte riskera att få repor i skärmen. Så nu ligger min smartphone där, alldeles ensam. Oftast i ljudlöst läge.

Varje gång jag får ett sms eller blir uppringd känner jag av vibrationerna mot mitt lår och kan svara direkt, utan att behöva leta, utan att behöva spåra upp ljudet från en ringsignal i lägenheten.

Det ryms så mycket trygghet i mina fickor. De finns alltid där, var jag än är och vad jag än gör. Så länge allt är som det ska i mina fickor kan jag transportera mig vart jag vill i Göteborgsområdet, betala min lunch, komma i kontakt med i princip vem jag vill.

Jag förstår inte hur man kan klara sig utan fickor. Alternativet är väl en väska av något slag, men då finns det ju så mycket som kan gå fel. Man tar upp sin telefon, lägger den någonstans, tar fram sin plånbok för att betala något och helt plötsligt är allting borta. Eller så tappar man bort hela väskan. Jag får sådan sjuk ångest bara av att tänka på det.

Att känna på utsidan av mina fickor, att fingra på konturerna av min mobil, plånbok och nyckelring, det ger mig ro. Det är en signal att allting fortfarande är okej. Oavsett hur mycket jag fuckar upp så finns de alltid där. Som två nära vänner.

Fucking första april!

Visst, det kan ju vara kul med aprilskämt och så. Men det finns också en stor nackdel med första april: man blir aldrig trodd. Jag har försökt berätta för folk vad som faktiskt hände mig igår, men ingen lyssnar. Alla säger "kul, Simon. Skitkul. Hejdå.". Men ni lyssnar på mig va? Bra.

Det är nämligen så att Masken stormade min lägenhet igår. "MEN VAR ÄR BEVISET DÅ, SIMON???" HÄR, din dumma trumma!



Han ställde sig på min säng och sa "smokin'!" bara för att sedan hota mig till livet. Jag var inte sen med att reagera:



"Här kommer du inte in hörrudu, din gamla strutt!" sa jag. Samtidigt som jag sa det teleporterade sig några av mina partyrockerkompisar till min lägenhet. Vi bestämde oss för att jaga ut Masken med dödligt våld om så krävdes.



Plötsligt satte någon på Eric Prydz låt Call on me. Förvirring uppstod. Masken var som bortglömd. Jag hade en lustig känsla i kroppen... Typ som när man blir iakttagen av en skotte och en arab, ni vet?



Masken samlade på sig kompisar i form av Pippi Långstrump, en av de tre musketörerna och Cleopatra. En av de tre musketörerna hotade fotografen till livet. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.



Vi blev jättearga och spände våra muskler så hårt att Masken inte vågade vara kvar längre. "Kom aldrig mer tillbaka din lymmel!" skrek jag efter honom. Sen plockade jag fram mitt lasergevär och sköt ett par skott efter honom, men jag missade och träffade en pensionär i pannan. "Hur gick det?" frågade jag. "Äh, det är lugnt" sa han. O jag ba: loooooooooool.

Ja, det var det hela. Jag förstår inte vilken del av historien som är så himla orimlig att folk tror att det är ett aprilskämt. Det är bara så... omoget. Tänk om alla hade hållit på så, ifrågasatt allt alla sade hela tiden? Men ni tror mig va? Va?

RSS 2.0