The Dark Knight Rises

 
Mycket bra!
 

Betyg: 4/5

 
Anne Hathaway i spandex
 
 

Betyg: världsklass


Tjaaaaa allaaaaaa! :DDDDD

Aa okej men så här e de. Ja o Jossan var typ på stan igår o shoppade när vi såg värssta snyggo killen!!! haha. Så vi typ gick lite närmare o han typ kolla lite konstigt på oss men vi typ visa inte att vi ville nåt o så va vi typ asnära o Jossan ba yolo haha så hon gav värsta blicken o aa det va väll inte så lyckat men men han gick därifrån o där satt vi o misslyckades med ragget haha! VARFÖR SKA KILLAR VA SÅ SVÅRA FÖR? Haha Men köpte en kofta iaf. Kan ta bild sen när ja kommer hem så får ni se! Jossan e typ ledsen!!! Om du läser det här Jossan så var den killen säkert väsrta svinet!! Finns! <3


Alltid på din sida, oavsett

Jag gillar egentligen inte ordet lojalitet. Det låter inte sunt i mina öron. Att vara "lojal" mot någon eller något. Det är som att säga "du får ett slippa-ut-ur-fängelset-kort av mig här av ingen speciell anledning alls" och så hoppas man att kortet aldrig kommer att behövas. Men så kommer den dagen då personen, organisationen eller vad det nu kan vara behöver använda sitt kort. "Ja, jag gjorde en lite dum grej här, men du berättar inte för någon va? Jag har ju lojalitetskortet här!"
 
Om personen INTE hade haft din lojalitet hade du bedömt handlingen, istället för den som utförde handlingen. Precis så som det borde vara, kan man tycka.
 
Samtidigt vet jag inte riktigt hur världen hade kunnat fungera utan lojalitetskonceptet. Det är ju rätt skönt att kunna göra fel ibland och veta att man ändå har folk på sin sida. Om inte för att rättfärdiga ens felande så åtminstone för att få en att inse vad man kan förbättra till nästa gång.
 
Åsikter, tankar?

Äntligen på YouTube!

 
De är lite galna, mina kusiner. En av dem gifter sig. Hans systrar fixar ihop klippet ovan, bland många andra, för att visa på bröllopsfesten.
 
Grymt jobbat!

Åtta kränkta efter facebookinlägg på E6:an

Åtta har kränkts och minst sex har blivit milt irriterade efter ett facebookinlägg på E6:an, i norrgående riktning, igår kväll. Den misstänkte förövaren smet direkt från platsen efter att inlägget hade publicerats, uppger polisen.
 
 

Enligt vittnen ska facebookinlägget, som skrevs av en kränkt man, ha orsakat en sådan dålig stämning att flera bilister blev kränkta.
– Jag delade inlägget direkt, och skrev lite kort om hur dumma de här två killarna är, säger Gunilla Grodd som blev kränkt av inlägget. Att jämföra amning med onani är bland det dummaste jag har hört. Jag fick jättemånga gillningar på mitt inlägg.
 
Amanda Plockstånd klarade sig lindrigt undan med endast en lätt irritationskänsla.
– Visst, det var ju inte särskilt smart formulerat. Men det är inte som att jag kallar mig feminist eller kan bli riktigt arg över något eller så. Jag har ju trots allt rakat mig under armarna.
 
Bilisterna på E6:an är inte de enda som blev provocerade av händelsen. Staffan Schtrump är ordförande i organisationen "Skyl dig!" och känner sig kränkt efter alla kommentarer om inlägget.
– Det är uppenbart att Mattias och Urban har en poäng, säger han. Varför ska kvinnor få amma på bussen om jag inte får onanera? Det är absurt. Jag känner mig kränkt av alla som påstår att de har blivit kränkta av inlägget. Sedan när har de rätt att bestämma vad som är kränkande eller inte?
 
Polisen har ännu ingen misstänkt och vädjar därför till allmänheten om hjälp.
– Om ni ser en man onanera på en buss, eller bete sig underligt på något sätt i närheten av ammande kvinnor, ring oss, säger vakthavande polisbefäl Kim Kom Pong.
 
Timon Kringla

De snuskiga skämten i min skalle just nu...


Alla dessa pinsamma minnen

Ni vet när man plötsligt kommer att tänka på ett gammalt pinsamt minne. Eller det behöver inte vara plötsligt, förresten. Det kan komma smygande. Det kan komma som ett resultat av yttre faktorer. Eller så kommer det bara från ingenstans. Helt random bestämmer sig hjärnan för att förinta sig själv.
 
Man försöker hålla det på avstånd. Man försöker vifta bort det. Men det kommer bara närmare och närmare. Till slut sitter det fast. Det går inte att tänka på något annat. Det är så pinsamt! Åh herregud, så pinsamt det är! Man kan knappt stå stilla. Man vill ut. Man kan inte andas riktigt. Lungorna går på tomgång.
 
Men det slutar inte där. Det pinsamma minnet får en att tänka på ett annat pinsamt minne, som i sin tur får dig att tänka på ytterligare ett. Till slut står man där och ifrågasätter sitt eget existensberättigande. Hur kan ens en sådan pinsam person som jag få existera? Vem bär ansvaret? Varför gör inte politikerna någonting? Bidrar jag med någonting överhuvudtaget? Nej, det gör jag inte. Har jag någonsin lyckats med någonting under min livstid? Nej, jag tänkte väl det.
 
Man vill bara försvinna. Man vill stoppa upp 700 tamponger i näsa och mun för att på så vis kväva sig själv till döds. Allt på grund av ett par sociala snedsteg, totala hjärnsläpp och rena svinerier.
 
Ja, ni vet?
 
Inte?
 
Nähä. Det är väl bara jag då.

Recension av "Svarta oliver"

Så här var det: en vän undrade via sin facebookstatus om det fanns någon bra grekisk restaurang i Göteborg. Jag tipsade om Svarta oliver, ett mysigt litet ställe nära Avenyn.
 
Så här löd konversationen, några dagar efter deras besök:
 
 
Varsågod, Don John och Von Anka. Ni är nu förevigade på min blogg, tack vare en mycket stark recension! Den grep tag i mig, på något sätt. Den framkallade känslor. Och för det vill jag tacka er.

Domedagstanten och giftbananerna

Jag stod och plockade bananer på jobbet när en äldre dam plötsligt tilltalade mig. "Använd handskar" sa hon.
 
Jag tittade upp, fick ögonkontakt. Den blicken. Det fanns ett allvar i den, ett allvar jag inte sett skymten av på länge. Med den lätt krökta ryggen och sjalen runt huvudet såg hon ut som nidbilden av en spågumma.
 
Jag vet inte riktigt vad jag sa, antagligen något som bekräftade hennes existens och att jag hade hört henne. Hon fortsatte: "vet du hur många gånger de där bananerna är besprutade?". Det visste jag inte. "40 gånger." Jag fick panik. SPRANG ut på lagret, slängde av mig skjortan och började tvätta av hela kroppen i handfatet.
 
Skojade bara. Nä, jag sa "jaha..." och undrade hur hon kunde veta detta. Jag undrade också, förutsatt att hon hade rätt angående antalet besprutningar, om bananerna var så pass farliga att de kunde leda till personskada. Jag undrade också, förutsatt att hon hade rätt om antalet besprutningar och att bananerna var så pass farliga att de kunde leda till personskada, om handskar verkligen skulle hjälpa särskilt mycket.
 
Men det sa jag ju inte. Första regeln för alla serviceyrken: tjafsa inte emot en kund.
 
Hon fortsatte: "bekämpningsmedlen gör arbetarna sterila, eller så blir barnen missbildade. Tänk på din avkomma!"
 
Sen gick hon.
 
Tänk på din avkomma. Den sista repliken levererade hon med en sådan olycksbådande ton, en sådan tyngd och en sådan total säkerhet att den fastnade på mig. Jag blev inte direkt rädd, jag har ju varit inom det här yrket i typ hundra år och plockat typ 40 000 miljarder bananer i mina dar, men jag kunde inte sluta tänka på det.
 
Men efter lite googlande slutade jag tänka på det. Visst, folk som utsätts för höga doser av bekämpningsmedel kan bli sterila och så vidare, men vad som händer oss när vi tar i en banan är det "ingen som vet". Den här artikeln på Naturskyddsföreningens hemsida säger en del. Artikelns vinkel är att "cocktailen" av bekämpningsmedel är skadlig och ändå finns det ingen som kan säga att det faktiskt är farligt. Det enda folk kan säga är att de inte vet.
 
Men jag förstår att du menade väl, Domedagstanten. Det är jag tacksam för! Vi får se om några år om du hade rätt!

Barn och deras fascination för kvantiteter

Det här måste vara den sämsta illustrationen jag har haft i min blogg. Någonsin.
 
Som fruktplockare på en stormarknad är man kanske mer medveten än någon annan om hur häftigt barn tycker det är med många saker. Det spelar ingen roll vilken sak det är, bara det är många av dem. "Ooooh, vad många bananer!" säger de och tittar storögt på pallen jag plockar ifrån. "Ooooh, vad många äpplen!" säger de och sveper med blicken över äppledisken. "Ooooh, vad många...", ja, ni fattar.
 
Jag kan inte förstå deras förundran. Bara för att det finns många saker av samma typ på en begränsad yta så betyder det inte att det blir häftigt. Speciellt inte bananer. De finns ju typ överallt. I varenda liten skitbutik. I typ varenda hushåll. Däremot hade det kanske varit häftigt att samla ihop riktigt sällsynta saker på ett och samma ställe. Typ gungstolar från romartiden. DET hade varit häftigt! Massa fucking gungstolar! Jag hade gått förbi och ba "ooooh, vad många gungstolar från romartiden!". Jag hade inte kunnat slita blicken från alla gungstolar. Stora gungstolar. Små gungstolar. Gungstolar med stor gungradie. Gungstolar med liten gungradie. Gungstolar med sittdyna. Gungstolar utan sittdyna.
 
"SIMON" hade mina föräldrar ropat. Men jag hade varit okontaktbar. Det finns ju så många gungstolar från romartiden här!
 
"SIMON, KOM NU!" hade de ropat. Men jag hade stått kvar. Försökt ta in allting. Andats. Så. Många. Gungstolar.
 
Till slut hade de blivit riktigt förargade. Tagit ett par raska steg åt mitt håll, greppat mig i armen och släpat iväg mig, alltmedan de så tyst som möjligt uttalar ett par väl valda ord i mitt öra. Något om att vi inte har all tid i världen och att jag måste lyssna, visa hänsyn och tjofadderittan.
 
Men mina tankar hade varit någon annanstans. Jag hade aldrig någonsin sett så många gungstolar från romartiden innan. Det var helt ofattbart. Helt fantastiskt.
 
Men bananer? Vad är det med dagens ungar egentligen?

FORT ALLIHOPA! KOM igen nu! IN O GILLA!

titta här alla! kolla! värsta coola stattusen på en cool grej o så haha!
 
gillar du det e en film som ja har sett så den e så himla bra hah! de e the hangover den handlar om tre killar som vaknar upp efter värsta fyllan o typ inte vet var de är!! haha! Tre seconder innan ska man gilla också för att va med!!!!
ja gillade commenten och superscribade te kenoy o då ska man få asamånga freiend requests men de har inte komit nåra än men ja tror de kommer snart!! varför skulle man ljuga på facebook lixom?
 
haha!

Sverige rasar mot bajschock

Bloggen Absolutvanilla publicerade idag ett inlägg om bajs. Texten var så pass stötade att den orsakade en internetstorm.
– Jag kallar inte det här humor, säger en anonym läsare.
 
De arga reaktionerna har strömmat in till den 23-åriga bloggaren under kvällen. "Du har fucked up tankar" skriver Matilda i en kommentar. "Jag tycker det är för lågt" skriver en anonym läsare.
 
 
– Det värsta är inte själva avföringen, säger Birgitta Möbelrot, grundare till organisationen "Stoppa bajshumorn". Utan det är samhällsproblemet som ligger bakom. Sveriges ungdomar har fått för sig att det är okej att skämta om avföring på det här sättet, och då är det upp till oss vuxna att sätta ner foten och säga att så här får det inte vara.
Birgitta Möbelrot visar upp rapport efter rapport som alla visar på samma sak: bajshumor är skadlig. Speciellt i offentliga sammanhang, till exempel i en blogg.
– I nästan alla fall har personen i fråga fått sparken från sitt jobb, säger hon. Men det kan också leda till drogmissbruk och relationsproblem.
 
23-åringen själv tar allvarligt på kritiken.
– Så här i efterhand ångrar jag mig djupt, säger han. Det var inte meningen att uppröra folk. Det är bara det att jag helt enkelt älskar att dricka bajs. Det är så gott att sila bitarna mellan tänderna. Men i fortsättningen ska jag försöka hålla det för mig själv.
 
Timon Kringla

Vet ni vad som hade varit konstigt?

Om någon till exempel hade fått för sig att frysa in sitt bajs i såna där isbitsformar, för att sedan lägga det i välkomstdrinken på nästa fest. Alla hade liksom bara gått omkring och tänkt att det här smakar ju skit, men inte vågat göra något av rädsla för att uppröra värden. Fatta vad konstigt det hade varit!

Jag är inte direkt motorintresserad

Det är inte så att jag "går igång" på motorljud, som vissa andra gör. Men jag har ändå svårt för att förneka det här klippets sexighet.
 

Jag var snyggast på skolan

This just in: flera tjejer på min gamla högstadieskola tyckte att jag var den snyggaste/sötaste killen i plugget. På allvar. Alltså, på riktigt.
 
Jag bifogar här en bild av mig från högstadietiden.
 
 
Ja. Vad ska man säga. Det är... ja... nä. Alltså, tjejer... ni... nä. Det är bra så. Men om man skulle ta och... göra något annat. Okej. Ha det bra!

Låt oss fundera över det här med skålar

De flesta skålexperter är överens: ordet skål kan ha flera betydelser. Det är dels ett ord för det där föremålet som brukar underlätta distributionen av chips, godis eller liknande. Dels ett utrop vid festliga tillfällen, ett utrop som signalerar till alla att nu ska det drickas. Men sen finns det ju knäskålar också. Det är här det börjar bli lite klurigt. Är våra knän menade som förvaringsplats åt chips? Det hade ju sett jättedumt ut. Man hade bara fått plats med typ två chips. Vad är poängen med det? Nä, den enda rimliga slutsatsen är att vi vid festliga tillfällen bör titta varandra i ögonen, säga skål och stöta till varandra med knäna. Men hur är det med verben då? När man bränner sig blir man ju skållad. Då är den stora frågan hur man benämner en skålattack. Till exempel om jag drämmer till någon i huvudet med en skål. Det måste ju heta att jag då skålar någon, eller hur? Lustigt nog blev detta verb och pluralformen av skål precis samma ord. Mystiken tätnar. Ponera vidare att... Nä, det är nog allt jag har att säga om skålar. Ni behöver inte vara oroliga. Detta blir nog mitt första och sista skålrelaterade inlägg.


Ännu ett kundmysterium

Häromdagen kom en kund fram till mig. Det framkom ganska snabbt att han kunde varken svenska eller engelska. Men ETT ord kunde han: majs.
 
So far, so good. Mannen ville ha majs. Så jag visade honom majskolvarna i fruktavdelningen. Han tog upp en majskolv, kände lite på den. Såg fundersam ut. Men så sa han "no, no" och la tillbaka den. Han gnuggade sina händer mot varandra, som om han rullade imaginära och väldigt platta köttbullar. Jag var inte helt säker på vad det betydde, men tänkte att det enda som finns kvar i majsväg, ja, det är ju majskorn på konservburk.
 
Så jag förde honom bort till andra sidan affären och visade honom majskonserverna. Precis som tidigare plockade han upp en burk, studerade den noggrant för att sedan säga "no, no" och ställa tillbaka den. Han tecknade med händerna någonting fyrkantigt, någonting lite större än en majskonserv. Han sa "one kilo". Och så plockade han upp en påse med tagliatelle, och gestikulerade på ett sätt som fick mig att förstå att det han nu ville ha fanns i en påse. Eller det var så jag tolkade det, i alla fall.
 
Vi har ingen majs i påse, och inte i större förpackningar än så här. Det var budskapet jag försökte få fram till mannen. Både på engelska och på svenska.
 
Då gjorde mannen ytterligare en gest. Han kastade ut ett imaginärt fiskespö och började rulla tillbaka draget. Det var först då jag fick klart för mig exakt vad mannen ville ha.
 
Skojade bara.
 
Jag fattade ingenting.
 
Jag gjorde ett sista försök när jag visade honom Maizenan. Såsredning. Inte heller det var rätt. Då log mannen, sa "thank you" och gick iväg.
 
Jag kan inte släppa det här. Vad ville mannen ha, egentligen? Någon som har en gissning?

Tankeställare på facebook

 
Det är fantastiskt hur många djupa, tänkvärda och rent ut sagt sylvassa reflektioner som kommer fram på facebook. Typ 90% av det jag läser känns bara så klockrent. Det provocerar fram en tanke inom mig, en tanke som liksom fastnar.
 
Det senaste jag läste ser ni här ovanför. Jag blev liksom helt blown away. För jag har haft liknande tankar, bara det att jag inte riktigt kunnat sätta ord på dem. Det ÄR ett par hundra gubbar och kvinnor som bestämmer vad som är rätt och fel! Att jag inte har förstått detta förrän nu! Illuminati har ett punggrepp på oss utan att vi inser det.
 
Det här med rätt och fel, det är ju bara definitioner. Vi har blivit HJÄRNTVÄTTADE, enbart för att tro på några löjliga definitioner! Det är ju inte som att vi alla har varit med och besämt om det här. Det är inte som att vi har röstat om det. Det är de där satans Illuminati som ligger bakom allt. Det är befängt. Det är vedervärdigt. Och jag kräver förändring! Är du med mig?
 
Jag har beställt hem ett par hundra foliehattar från internet. Det ska vara vår stridsrustning. Då kan Illuminati inte läsa våra tankar och störa våra kommunikationskanaler.
 
Lägg en kommentar här om du vill vara med i kampen mot orättvisan och de löjliga definitionerna!

American Pie: Reunion

Välkommen till mitt liv. Alltid ska folk hålla på och stirra på min röv.
 
Mycket har hänt sedan man satt och skrattade/rodnade/kåtade upp sig till webcam-scenen i den första American Pie. Både för karaktärerna i filmerna och för mig själv. Jag har lärt mig många viktiga saker. Till exempel vad sädesvätska är för någonting. Om man vill hänga med i high school-filmer är det högst relevant information. Men jag har också mognat något. Jag kan höra ett skämt och tänka att shit, vad billigt och sexistigt. Eller så skrattar jag bara. Det beror på.
 
Min poäng: att mina förväntningar på den här filmen var höga. Och jag blev inte besviken.
 
Gänget samlas ännu en gång där allting började för en high school-reunion. Jim, webcam_sexy_boy ni vet, brottas med att få ihop sexliv och föräldraskap tillsammans med Michelle ("One time, at a band camp..."). Den lagom attraktiva grannflickan gör inte saken bättre. Finch har rest jorden runt och har fortfarande en viss böjelse för Stiflers morsa. Oz och Kevin, som för övrigt är de tråkigaste karaktärerna i Reunion, har fasta förhållanden. Men saker och ting blir röriga när de träffar sina gamla flammor från high school-tiden. Och Stifler är... Stifler.
 
Handlingen består av en serie fester, med allt vad det innebär i form av alkoholinducerade repliker, konstiga sexsituationer och allmäna pinsamheter. Det är svårt att inte gilla det.
 
På minussidan har vi en hel del klichéer och scener som helt enkelt inte känns trovärdiga. Det här med att folk i filmvärlden vill överge sitt förhållande, alternativt starta ett nytt, bara så där över en natt, what's up with that?
 
Men allt som allt är det en lättsmält och skön komedi som bjuder på många garv. Riktigt kul att se det gamla gänget tillsammans igen.
 

3/5


CHOCKBESKEDET: Boelbitar gör comeback

– som porrskådis

 
Humorbloggaren Boelbitar har inte bloggat sedan den 27 april. Nu kan Absolutvanilla som enda nyhetsmedium rapportera om stjärnans framtidsplaner.
– Till hösten reser jag till USA och gör porr på heltid, säger hon.
 
Teorierna om Boelbitars plötsliga försvinnande från bloggosfären har varit många. En del trodde att hon hade blivit uppäten av en alligator. Andra påstod att hon hade synts till i Luxemburg, där hon enligt uppgift ska ha åkt vespa i tjänsten som pizzaleverantör. Vissa trodde till och med att hon hade skaffat pojkvän.
Nu träder bloggstjärnan fram i ljuset igen. Trots en välbesökt blogg och en mastersexamen i tillämpad klimatstrategi väljer hon att sadla om till porrskådis.
– Jag ville göra något nytt, att vara klimatstrateg blir ju så jäkla tradigt i längden, säger hon.
 
Den nya arbetsgivaren blir Brazzers, som är en av USA:s främsta porrproducenter.
– Jag är egentligen inget stort fan, säger Boelbitar. Men de har en del schyssta produktioner och man får gratis mineralvatten i pauserna, så jag kunde helt enkelt inte säga nej.
 
Men dina bloggfans då?
– Ja du. Vad ska jag säga? Det är ju inte som att jag kan fista mina bloggfans. Det kommer jag att få göra i USA, och det är jag otroligt tacksam för.
 
Timon Kringla
 
Till alla som inte förstår humor: ja, det här är ett skämt. Ett spratt. Jag svär.

RSS 2.0