<

Färskpotatisapokalypsen är här

 
Man ska inte tala ont om sina kunder. Speciellt inte på bloggar som är öppna för hela världen att läsa.
 
Så. Låt oss föreställa oss ett alternativt universum där en 23-och-ett-halvt-årig 193 cm lång blond kille jobbar på ett stort matvaruhus i dess frukt- & grönt-avdelning. Låt oss föreställa oss att detta matvaruhus säljer färskpotatis för 1 öre/kg, fast med två villkor:
  • du måste handla andra varor för minst 200 kr.
  • max 5 kg/hushåll.
Låt oss fantisera vidare: detta varuhus har ett självscanningssystem, vilket kan orsaka en del förvirring när det gäller erbjudanden av ovan nämnda typ. Rabatten dras av i kassan. Den syns inte i scannern, och den syns inte på etiketten som man skriver ut när man väger potatisen. Kunder blir desperata, de ropar ut i ren raseripanikchock. "Hur kan det kosta sex kronor kilot när det står ett öre på skylten?!" säger de och hytter med nävarna.
 
Ponera att personalen kommer på den formidabla idén att sätta upp skyltar som på ett mycket pedagogiskt sätt förklarar hur det ligger till med den osynliga rabatten som först i kassan träder fram. Dessa skyltar sätter de upp på samtliga vågar i hela butiken, så att informationen inte går att missa.
 
Trots detta får den 23-och-ett-halvt-åriga 193 cm långa blonda killen gå igenom följande dialog, om och om igen, i genomsnitt varannan minut:
 
Kund: Hej / ursäkta mig / du... / ÖH, GRABBEN! (ja, en del inleder tydligen konversationer så)
23-åring: Hej!
Kund: Hur scannar jag in den här 1-kronors-potatisen här? (just den här frågan brukar kunderna ta evigheter på sig att formulera. Alla tror att de är först med att ställa den, och att de därför måste ARTIKULERA och VARA TYDLIGA för att få fram budskapet till vår unga och dumma 23-åring, som såklart är 100 procent påhittad.)
23-åring: 1 öre, till och med! *artighetsskratt = "ha ha!"* Du scannar in den som vanligt. Rabatten dras av i kassan sen.
Kund: *kort paus då det nästan går att se hur poletten faller ner, sladdarna får kontakt och världsordningen återställs* Ahaaa! Tack!
 
23-åringen vill egentligen inte vara så här artig. Han vill förolämpa kunden för dennes undermåliga förmåga att lägga märke till relevanta saker i sin omgivning, som till exempel skyltarna på vågarna. Skyltarna vars enda syfte är att befria 23-åringen från den här typen av diskussioner. Den här typen av diskussioner som i sin tur ger upphov till irritation. Irritation som 23-åringen måste dölja, vilket kräver en hel del mental energi.
 
Kom nu ihåg att det inte är mig vi talar om. Jag är så service-minded man bara kan vara. Om kunderna missar skyltarna så är det inte deras fel, det är vårt. Uppenbarligen har vi satt upp dem på ett sådant sätt att man lätt missar dem. Kunden har alltid rätt. Kunden HAR alltid rätt. KUNDEN HAR ALLTID RÄTT, FATTA!!!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Alla kunder är fantastiska! Ibland är de bara så förutsägbara...

2012-06-21 @ 20:41:46
Postat av: Linda

Tror de glömde nämna att man behöver en pedagogisk utbildning för att jobba i affär, svårt att göra sig förstådd annars.

2012-06-22 @ 11:13:44
URL: http://lindacrazyme.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0