Kvällens outfit

Heeeeeeeeeeeeeeeej allihop! Ikväll e de fest & då tänkte ja att de e dags att lägga upp en växel och ta på mej nåt lite annorlunda haha!

Så här ser de ut framifrån! Haha!





Och så lilla rumpizzen! Ja ringde Krille innan o han ba hur ska de gå me ditt ass, de e ju inte så jävla snyggt hahah men ja tyckte de blev rätt snyggt ändå p.g.a. grund av SNYGGT! FEST!!!!! haha

Tre energidrycker

Häromdagen var jag på jobbet och plockade drickor när jag plötsligt kom till insikt om vilket enormt utbud av energidrycker det finns. Så jag köpte med mig ett par olika och testade.



White Tiger

Smaken: åt Red Bull-hållet, fast inte lika söt.

Kuriosa: Detta är en ekologisk och fair trade-märkt energidryck. Inte för att jag har någon aning om vad det innebär. Jag menar, hur är en energidryck ekologisk? Är det när man avstår från att använda konstgödsel på energidrycksplantorna, eller vadå? Drycken innehåller i alla fall inget taurin, vilket de flesta andra energidryckerna gör. Tack och lov.

Betyg: 2/5

Femme



Femme

Smaken:
citrusfrukter, främst grape.

Kuriosa: utger sig för att vara framställd speciellt för kvinnor. Det märktes. Det framgår rätt dåligt av bilden, men både burken och själva drycken är faktiskt rosa. Då förstod jag direkt vad de menade. En kvinna kan ju inte dricka någonting som inte är rosa, hur skulle det sett ut? Tänk om alla hade tänkt så? "Nämen idag bryr jag mig inte om färgen på det jag dricker". Det hade blivit kaos.

Betyg: 2/5

Utöver detta drack jag Red Bull light, som jag av någon anledning inte fick en bild på.

Smaken: vad tror du?

Kuriosa: .....innehåller inget socker.

Betyg: 3/5

Så bra



Ni vet när någonting är så bra att man inte vet vart man ska ta vägen? När någonting är så idiotiskt bra att man bara vill klä av sig naken, ta fram rivjärnet och börjar skrubba av sig ena skinkan? När det är så bra att man vill äta upp de resulterande köttslamsorna?

Så bra är The Wire. I shit you not.

En låt som ligger mig nära om hjärtat, och historien bakom

Innan du klickar på länken längst ner i inlägget och lyssnar på låten skulle jag vilja förklara varför den är så viktig för mig.

För ett antal år sedan hade jag en vän. Låt oss kalla henne Anna. Det var inte som att vi hängde med varandra varje dag, men när det väl hände att vi träffades hade vi alltid kul ihop.

En kväll var vi på en fest. Det var som vilken fest som helst. Mycket alkohol, tjöt och musik.

Framåt småtimmarna råkade jag och Anna hamna i samma soffa. Båda i horisontalt läge, jag innerst. Hennes huvud mot min arm. Vi hade aldrig tidigare varit så nära varandra, rent fysiskt, men det kändes ändå naturligt på något sätt. Jag hade ju inte "såna där" känslor för henne. Det var 100% oskyldigt, rent och gudfruktigt.

Men så kom den här låten på. Det var som om vi gick in i en dimma tillsammans, Anna och jag. Hon vände sig om. Jag fick hennes hår i min mun. "Oj", sa jag. "Förlåt" svarade hon och tystnade. Tillsammans lyssnade vi. Varje ton gav mig känslan som man får precis efter ett djupt andetag. Harmoni. Jag kände hur hennes hand trevade längs med min överkropp. Den visste inte riktigt vart den skulle ta vägen. Till slut hamnade den på min sida, grabbade tag i en handfull av min skjorta och knep åt. Dimman tätnade.

"Simon?" sa hon.
"Mm" svarade jag.
"Det här är vår låt, va?"
"Ja..."

Plötsligt var allting förvirrat. Jag, som aldrig ens fantiserat om att ha Anna som mer än en vän, kände plötsligt ett sting i bröstet. Det gick inte att förneka längre. Jag älskade henne. Medan jag andades in hennes doft insåg jag hur nära hennes läppar var mina. Men det krävdes ett marathonlopp för att nå dem.

"Du..." viskade jag.
"Mm"

Hon makade sig närmare. Allting brände inom mig.

"Äh... Var inget..."

Det går inte en dag utan att jag ångrar det där ögonblicket. Jag skulle ha sagt till henne att jag älskade henne.

Så. Nu förstår ni. Här är länken till låten.

7 saker du kan göra, nu när Frölunda är utslagna

1. Hoppa hopprep! Sjukt underskattad aktivitet, tycker jag. Det är svårt att sätta ord exakt på vad det är som är så kul med det, men jag tror det har någonting att göra med själva hoppandet. Man liksom bara hoppar, och hoppar... Och hoppar........................ Och hoppar. Sen får man sluta hoppa, annars gör det ont i benen, det vet jag, man får träningsvärk om man inte slutar hoppa i tid.

2. Titta på stickningstutorials på youtube! Intressant, stimulerande och informativt.



Nu kan du sticka sjukt många halsdukar, vilket ju är bra om du ska resa till något kallt land i sommar.

3. Stoppa saker i munnen! Spelar ingen roll vad. Böcker, konserver, tops. Endast fantasin sätter gränserna!

4. Gråt! När man gråter försvinner stresshormoner från kroppen, enligt vissa forskare. Och stresshormoner lär du ha gott om efter förlusten mot Brynäs.

5. Räkna saker som inte är en bil! Gå ut på stan. Köp en ta-med-kaffe på det lokala fiket. Gå åt vilket håll som helst och börja räkna alla saker som inte är en bil. Du kommer att bli förvånad över hur många saker det faktiskt är som inte är en bil!

6. Köp en fläkt! Gör det bara!


Ljudeffekt: fläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläktfläkt

7. Spela Cluedo med dig själv! Det är väldigt smidigt, eftersom att man alltid vet vem mördaren är så att man slipper hålla på med mordvapen och grejer och om man har lust med det kan man låta Överste Senap vara mördaren hela tiden för att han är ful och så haha!


En bananflugas liv

Jag såg att Forskning & Framsteg har skrivit om varför bananflugor gillar öl. Tydligen har de en smakreceptor som går helt bananas (såg ni den ordvitsen eller? såg ni, såg ni, såg ni?) när de hittar öl. Den reagerar på glycerol, som bildas i små mängder vid öljäsningen.

Jag blev rätt förvånad när jag läste det. Jag trodde det var självklart varför bananflugor gillar öl. Deras liv SUGER! Om jag hade varit en bananfluga hade jag proppat i mig alla droger och all alkohol som funnits inom räckhåll i ett desperat försök att förbättra min livskvalitet. Kanske hade jag råkat ta en överdos och dö, men vad spelar det för roll, liksom? Man lever ändå bara i 30 dagar. Och då snackar vi ändå optimala förhållanden, det vill säga när det är 29 grader varmt ute. Förstår du? Som bananfluga ska du vara TACKSAM om du lever länge nog att kunna läsa fyra nyutkomna nummer av Se & hör!


Tystnaden (och rodnaden) som uppstod när Hasse kom hem från jobbet tidigare än vanligt

Men de får ju åtminstone ligga, tänker du. Det är sant, men det är rätt så komplicerat. Om du är en hane måste du först spela en liten trudelutt genom att vibrera dina vingar på ett visst sätt, tänk gitarrhunkar. Detta följer du naturligtvis upp genom att flyga fram till första bästa hona och utföra oralsex på henne. Som hona har du här två val: antingen säger du "okej, det var väl bra" och så ligger ni, eller så sparkar du hanen i ansiktet. Det är så bananflugorna gör.

Även om du som hane lyckas med trudelutten, slickandet och liggandet så är det inte säkert att det är dina barn som föds, eller åtminstone inte så många som du trodde. Honan SPARAR nämligen på sperman. Nästa gång någon ligger med henne låter hon de två sädesvätskorna konkurrera med varandra. Samma sak med den tredje och fjärde. Med andra ord är det bara en bråkdel av barnen som är dina. Inte för att det spelar någon roll. Bananfluga som bananfluga.

Om du är hona är det snart dags att borra ner dig i någon mysig rutten frukt för att lägga ca 400 ägg. Du lägger dem fem åt gången. Som en chef. Efter 12-15 timmar kläcks äggen, och du får säga välkommen till 400 nya stackars bananflugeliv.

Nästa gång du har bananflugor i din öl, tänk då på vad de får gå igenom i form av konstant kvart-i-tre-raggande (med skillnaden att de fucking dör så fort de lämnar krogen), spermabärande, sparkar i ansiktet och existentiell ångest. Du hade också velat ha en öl, eller hur?

Det finns hopp


Brukar bli så här, när jag bestämmer mig för att hylla någonting. Sätter mig vid datorn, och vips så har jag gjort något skitfult i Photoshop.

Random Vanilla-fakta 2


COME OVER HERE
  • När jag var liten fick jag för mig att bandet Pet Shop Boys hette "Ketchup Boys" och att de som sjöng var karaktärerna i fightingspelet Mortal Kombat.
  • Jag har aldrig skrivit ett CV.
  • Det jag saknar mest från tiden då jag hade noll fasta utgifter (bodde hemma) är att kunna gå på restaurang och käka finmiddag.
  • En gång blev jag utskälld på tåget för att jag spelade för hög musik i mina lurar. Sedan dess tänker jag mig för både en och två gånger innan jag höjer volymen.
  • Jag skulle så gärna vilja vara bäst i världen på någonting. Vad som helst. Bara jag får vara VÄRLDSELITEN, liksom.
  • Jag älskar läskiga skräckfilmer. Jag hatar filmer som utger sig för att vara skräckfilmer, men som knappt är läskiga nog att skrämma en psykologiskt nedbruten femåring.
  • När jag gäspar får jag tårar i ögonen. Jag vet inte varför. Men det kan bli rätt lustigt när det händer, till exempel om jag tittar på en film tillsammans med andra. Då kanske de tror att jag är rörd, när jag i själva verket är uttråkad/trött.
  • Jag har två olika ticks: att sträcka ut musklerna i halsen/nacken, samma sak med handlederna. Misstänker att det ser rätt lustigt ut när jag håller på.

Fyllebloggande

Mina damer och herrar. Tänk om man hade så stora skor som den här killen! Tänk! Jag hade varit värsta... Jag hade haft sjukt stora skor!

 


Vakna!

Vissa saker är viktigare än andra här i livet. Demokrati, jämställdhet och välfärd är sådant de flesta av oss tycker är viktigt. Men det finns någonting större. Något som är så stort, så ofattbart viktigt att få kan se det. Det jag talar om är naturligtvis kaffe.

Länge har vi kunnat dricka vårt kaffe i fred. Men idag står vi inför ett problem av bibliska proportioner. Jag vågar påstå att roten till all ondska finns i det jag nu ska berätta om.

Jag vill varna för känsliga läsare. Den bild ni kommer att se nedan kan vara något av det vidrigaste ni någonsin har sett.



Där har vi den. Kaffebärborren. Ondskan.

Kaffebärborren har som ambition att utrota hela mänskligheten. Som namnet antyder lever den på kaffebönor. Koffein är giftigt för de flesta insekterna. Kaffebärborren däremot är en av få insektsarter som har utvecklat förmågan att bryta ner koffein. Den gnager hål i kaffeplantans frukt och lägger sina ägg inuti frukten. Efter några veckor kläcks äggen, genomskinliga larver kommer ut och börjar tugga i sig frukten. I värsta fall kan en hel skörd gå förlorad.

Du kanske är en sån där som inte har tänkt särskilt mycket på den globala uppvärmningen. Om vi säger så här: kaffebärborren gynnas av det varmare klimatet. Lyssnar du då? Lyssnar du då, ditt lilla as? Den globala uppvärmningen utplånar långsamt alla våra kafferesurser! Snart har vi inget kaffe kvar! Vad ska du göra då? Och vart ska alla Sveriges baristor ta vägen? Ska de gå på gatan och försöka pracka på folk kaffe latté gjord på konstgödsel? Och barnen då? Vad händer med barn när inte deras föräldrar får i sig sin kaffe som de ska? Jo, de blir heroinmissbrukare hela bunten! Är det det du vill? Va? VA!?

Folk vill att vi ska avvakta. Invänta mer bevis. Vänta tills vi är riktigt säkra. Men jag säger er: tiden är NU! NU är tiden att ta upp kampen! NU är tiden att se bortom religion, kultur, kön och nation! NU är tiden att enas! För det här är ett problem som berör oss alla! Och för att lyckas måste vi arbeta tillsammans!

Kaffebärborren kommer inte att utplåna sig själv. Den kommer inte att ge upp. Den kommar att lägga sina ägg i våra kaffebönor tills varenda människa ligger död efter att ha fått var sin koffeinabstinensinducerad hjärtattack.

Mina damer och herrar. Vi är i krig. Ett krig som pågår världen över, i alla länder och i alla städer. Så beväpna er! Skaffa dig besprutningsmedel idag! Så fort du får se en kaffebärborre, ELIMINERA DEN!

Jag vet att det jag begär gränsar till det omöjliga. Men om det är det omöjliga som krävs, så ska vi göra det omöjliga möjligt! Varför? För att vi måste!

Vakna! Vakna och se! Dagen är kommen! Idag ska vi besegra roten till all ondska!

Att begå självfritzl

Just nu känner jag egentligen bara för att låsa in mig själv i ett par dagar. Ta det lugnt. Kolla igenom de två resterande The Wire-säsongerna. Spela dator. Det enda som hindrar mig är min soffa.

Det går inte riktigt att sitta bekvämt i den. Jag har försökt med alla möjliga ställningar, och visst funkar de, men det blir aldrig så där bekvämt att jag tänker "åh, den här soffan skulle jag kunna ligga i resten av livet".

Att bara sitta i soffan rakt upp och ner går emot min natur, kan man säga. En soffa är ju till för att breda ut sig i, eller hur? Varför ska jag bara sitta och ta upp en tredjedel av soffan när jag kan ta hela? När jag väl har lagt mig ner så finns det inte något bra sätt att lägga huvudet så att jag både ligger bekvämt och kan läsa undertexterna på tv-skärmen utan att bli helt snurrig. Dessutom gör ställningen mig helt paranoid, ibland får jag för mig att jag när som helst kan bryta nacken om jag ligger sådär med huvudet i 90 grader mot en hög soffkudde.

En av de bättre ställningarna är att sjunka ner i soffan så att jag kan använda överkanten av en soffkudde som nackstöd och bordet som ett fotstöd. Men vet ni vad problemet med detta är? Jo, att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga fötterna. För det är ju lite obekvämt att lägga hela underkroppens tyngd mot anklarna. Jag vet inte hur det är för er, men ovanför hälen har jag något satans ben som sticker ut och gör mitt soffliggarliv surt. Men sen har ju jag helt sjuka fötter också.

I alla fall. För att lösa problemet med anklarna brukar jag ligga lite snett, så att fötterna hänger utanför bordet medan mina vader tar emot all tyngd. Men det tröttnar jag också på ett tag.

Det var dagens i-landsproblem, det. Över och ut.

Cat is not amused


Näthatet har kommit till Absolutvanilla

Han är näthatets senaste offer



Simon, 23: "Jag kan inte äta tillsammans med andra längre"

"Fan vad du tuggar jobbigt". Så löd kommentaren som en anonym läsare lade upp på Simons blogg.
Nu har han fått nog av alla näthatare.
- Jag klarar inte det här längre, någonstans får man banne mig dra en gräns, säger Simon.

Det var på måndagskvällen som den stötande kommentaren dök upp på absolutvanilla.blogg.se. Inlägget handlade om hur Simon hade ätit ananas i en vecka och skulle smaka på sin egen säd.

- Först kom det en del schyssta kommentarer, de skrattade och så. Men sen bröt helvetet löst, säger Simon.

Den fjärde kommentaren fokuserade på något helt annat än inlägget. I texten angriper Karin, som den anonyma läsaren valt att kalla sig, Simons tuggande.


Så här skrev "Karin" på Simons blogg.

- Jag fattar inte hur man kan göra så här, säger Simon.

Rösten spricker. En ensam tår rullar ner för hans kind.

- Jag trodde att jag tuggade normalt. Tydligen inte. Jag vet inte vem jag är längre.

Kommentaren har lett till att Simon inte längre kan äta tillsammans med andra. Han vill inte visa hur han tuggar.

Näthat har varit ett problem sedan bloggandet blev populärt i mitten av 00-talet. Men aldrig har det varit så grovt som det är nu. Grovheten har ökat med över 9000 procent, enligt en undersökning från Sveriges Riksförbund.
Sven-Arne Pretzel är utredare på näthatsroteln i Göteborgs stad. När han får ta del av Simons historia blir han illa berörd.

- Jag har aldrig under mina åtta år här på näthatsroteln sett något liknande, säger han. Det här är på en helt annan nivå. Avsändaren, svordomen, de tre punkterna i slutet, allt tyder på att vi har ett proffs att göra med.

Enligt Sven-Arne Pretzel finns det inte någon hjälp för Simon att tillgå.

- Vi har inte resurser nog att hantera den här typen av organiserat näthat. Han får väl försöka... tugga sig igenom det här, ha ha.

Hemma hos Simon är stämningen orolig. Han har precis tagit på sig en militärhjälm.

Varför har du militärhjälm på dig?

- Jag vet inte.

Timon Kringla

Videoblogg: Simon spräcker spermamyter


Ajajajajaj.... 0:43


Mitt liv som bloggare enligt...

Ni vet väl att ni inte kan skriva ett endaste ord om mig på nätet utan att jag ser det? Det vet ni va? Om inte så vet ni det nu!

Jag såg hur två kvinnliga bloggare diskuterade min blogg. "Shit vad han lär få tjejer genom bloggen!" skrevs det. Jag kände att det fanns ett behov av att ge en mer rättvis bild av hur det egentligen ser ut.

Så härmed presenterar jag:

Mitt liv som bloggare enligt...



De varma stenarna och rädslan för att bränna sig



Jag föreställer mig livet som en hög med stenar. Eller åtminstone den hittills outforskade delen av livet. Alla relationer, jobb, möten och så vidare representeras av var sin sten. Grejen är att de har varit ute i solen länge, så alla är varma och obehagliga att ta i. I början känns det som att man ska bränna sig, men sen svalnar stenen i handen så att man kan hålla i den utan problem.

Jag tänker ibland att det finns två versioner av mig. Det som skiljer dem åt är synen på de här stenarna. Det finns den passiva Simon och så finns det den aktiva Simon. Den passiva versionen försöker hela tiden hålla sig så långt borta från stenarna som möjligt, för varför ska jag utsätta mig för det här obehaget som att ta i stenarna innebär? Den aktiva Simon däremot plockar upp sten efter sten, låter dem svalna och stoppar dem i fickan.

Så länge jag kan minnas har jag alternerat mellan de två versionerna. I några månader är jag den passiva Simon, men så helt plötsligt händer någonting och jag går över till att vara den aktiva Simon. Jag gillar båda versionerna. Att vara passiv innebär trygghet och att jag har en relativt hög lägstanivå vad det gäller lycka och självbild. Men det är bara när jag är den aktiva Simon som jag faktiskt känner mig levande. När jag hittar någonting nytt, någonting att brinna för.

Ett exempel är när jag var ute på min kortpraktik på Kungälvs-Posten. Den kittlande känslan i att producera texter som skulle publiceras i en riktig tidning. Spänningen i att jaga poäng hos chefredaktören. Vissa sa till och med att det märktes på mig, att jag hade en helt annan "lyster" de här veckorna. Ett annat exempel är när jag får folk att skratta så att de håller på att dö. Det händer alltför sällan numera.

Men det är läskigt att vara den aktiva Simon. Det är läskigt att söka jobb, att prata med en helt ny människa, att ta plats, att flirta, att sticka ut och vara den person som en del av mig vill vara. Det är så mycket mer som kan gå fel. Någonstans VET jag ju att stenarna inte kan bränna mig. Men det känns så.

Hela tiden detta gräset-är-grönare-på-andra-sidan-mentaliteten. Jag kan stå och titta på stenhögen. Hoppas att den på ett magiskt sätt bara ska flyga in i mina händer. När jag väl börjar plocka tar det inte lång tid förrän det börjar kännas obehagligt. Typ som nu, när jag skriver det här inlägget. Det känns jobbigt. Men samtidigt: kittlande. Levande. Som att ta ett djupt andetag.

Guide: Så blir du utslängd från krogen

Det här är en saga om en tjej som skulle gå ut på krogen, närmare bestämt Park Lane, en av de lite "finare" ställena i Göteborg. Namnet på tjejen är oviktigt, men vi kan väl kalla henne för... låt oss säga... att det börjar på T. Det slutar med ett klassiskt killnamn, fast med W istället för V. Alltså Owe. Det blir Towe. Låt oss kalla tjejen för Towe.

Som så många gånger förut gled hon in via VIP-entrén. Towe har nämligen en kompis, vars systers kompis ex tidigare har jobbat på Park Lane. Någonting sånt var det. Därför får hon och tre kompisar komma in, trots att åldersgränsen är 25 och Towe bara är 23. Vilka som gjorde Towe sällskap in är oviktigt, men författaren till den här bloggen skulle mycket väl kunna ha varit en av dem.

Towe bjöd bloggförfattaren på en GT. Gänget dansade och sjöng GIRL LOOK AT THAT BODY medan bloggförfattaren juckade i luften som om han vore besatt av en LMFAO-demon.

Bloggförfattaren tyckte att det var dags att bjuda tillbaka, så han köpte två vodkaredbulltranbärsjuice. De skålade, bloggförfattaren och Towe. Men då tappade Towe sin ring. Hon böjde sig ner, började leta så där som de gör i filmer när de har tappat något mycket värdefullt, liksom STIRRAR på marken och känner med händerna överallt i ren desperation.

Jag... eller jag menar bloggförfattaren, förstod inte riktigt hur det gick till, men plötsligt satt Towe på ändan. Oavsett vad Towe har sagt i efterhand så går det inte att förneka: manövern såg inte direkt nykter ut. Men å andra sidan så hade väl vem som helst på det stället ramlat och slått halvt ihjäl sig om de hade behövt böja sig ner och leta efter en ring på rymmen.

Bloggförfattaren hjälpte Towe upp på benen. Hon fick med sig ringen. Ingen skada skedd. Trodde de. För i nästa sekund kom en vakt fram och sa att nu måste minsann Towe gå. Hon är alldeles för full. Towe talade med vakten, manade till lugn. Hon är inte fullare än någon annan där inne. Men vakten ville inte lyssna. Han tog med henne ut.

Och så gick det till när Towe för första gången blev utkastad från en nattklubb.

Sensmoral: Om du tappar din ring, försök inte plocka upp den igen. Låt den vara. Se det som en vaskning, traskning eller vad du nu vill kalla det.

Fotnot: alla namn i texten är fingerade. Förutom alla.

Var kommer barn ifrån?


Simon granskar - Aftonbladet



Med risk för att sparka in en öppen dörr så hårt att jag vinner något sparka-in-öppna-dörrar-mästerskap någonstans så måste jag ändå säga det: ibland dyker det upp artiklar på Aftonbladet som är lite sådär... "njaaaaaaa". Detta är en av dem.

Så en asteroid är alltså på väg mot jorden och miljontals människor kommer att dö. För att undvika detta allvarliga hot ska NASA och FN skicka upp en atombomb och spränga den, precis som i filmen Armageddon. Låt oss granska artikeln i sömmarna.

MOT WIKIPEDIA!!!!

Låt mig presentera: Torinoskalan! Det är en skala som används för att mäta risken för att en himlakropp ska kollidera med jorden. Skalan går från 0-10, där 0 står för en fis i vinden, typ, medan 10 är "En kollision kommer så gott som säkert att inträffa, med en global klimatkatastrof, som kan hota hela mänskligheten, som följd."

Asteroiden vid namn 2011 AG5 (sjukt fult namn, själv hade jag döpt den till "Ryssen", så att man hade kunnat springa omkring på stan, vifta med armarna och skrika att ryssen kommer) ligger alltså på en 1:a på Torinoskalan. Det motsvarar, enligt NASA själva:
A routine discovery in which a pass near the Earth is predicted that poses no unusual level of danger. Current calculations show the chance of collision is extremely unlikely with no cause for public attention or public concern. New telescopic observations very likely will lead to re-assignment to Level 0.
Jag vet vad du tänker. "Men herregud, är det sant? Kan det verkligen vara så att de ÖVERDRIVER på Aftonbladet, som är en så tillförlitlig och inte alls sensationslysten tidning?". Jag måste tyvärr säga att... ja... just i den här artikeln så är det precis så det ser ut.

Inte blev det bättre av att slutet på den ursprungliga artikeln (bilden ovan är den nya versionen) var: "Det finns cirka 19 000 asteroider mellan 100 och 1000 meter stora inom 193 kilometer från jorden". Då snackar vi MÅNGA asteroider som är I vår fucking atmosfär!

RSS 2.0