Vi måste prata om Irland



Vi vet ju alla vid det här laget vem som vann Eurovision 2012. Men låt oss lyfta blicken en stund och tänka på alla de bidrag som inte nådde hela vägen. Tänk speciellt på Irland.

Irland. Detta mirakel. Detta under.

De skickade Jedward. De är inte riktigt som alla andra artister som deltog i ESC. Nu spekulerar jag bara, jag har ingen hemlig källa i schlagervärlden eller så, men jag tror att de här pöjkarna är liksom på en annan nivå. De tog inte bara en låt och framförde den. De liksom... LEVDE ut den. För Jedward är inte det här bara Eurovision Song Contest. Det är deras liv.

Den där glädjen man kan se i deras rörelser, den är äkta. Deras outfits är inte något som de har blivit påprackade av någon envis stylist - de ÄLSKAR dem. Och låten, den är bland de bästa i hela världshistorien, enligt dem själva.

Det finns något väldigt innerligt i deras framträdande, även om själva låten är av det ytligare slaget. De vill så himla mycket. Det tycker jag är fint.

Tycker du att jag inte är tillräckligt seriös?



Då ska du få se på grejer! Oj oj OJ, vad du ska få se på grejer!

De senaste veckorna har jag och ett gäng klasskamrater hållit på med ett teknikmagasin för unga, både på webben och som papperstidning. Jag har agerat bildchef, och även skrivit lite i form av den här artikeln om Counter-Strike-veteranen Dsn.

Under arbetets gång livestreamade vi från redaktionen. Det var ingen kul stream. Inte kul alls. FÖRUTOM när jag bestämde mig för att gå ut och intervjua mina klasskamrater i den rivaliserande redaktionen Urbo, bland annat angående näthatet som riktades mot mig efter att jag råkade få den brutala solbrännan som ni kan se i föregående blogginlägg. Klippet kan ni se här (spola fram till 47:50).

Annars då? Jorå, tar kandidatexamen på måndag. Kandidatexamen i journalistik. Sjukt seriöst. Vem kunde tro det för tre år sedan? Att jag skulle bli seriös? Att jag skulle plugga till journalist? Att jag skulle skriva det här blogginlägget?

Svindel.

Vad är det med folk egentligen?

Har gått omkring hela dagen och fått kommentarer om mitt utseende. Inga komplimanger, direkt. Snarare retsamma, nedvärderande och rent ut sagt vidriga förolämpningar. Tycker det är så jäkla dålig stil alltså. Att gadda ihop sig och gå på mig bara så där. Helt oprovocerat. Fattar. Inte. Vad. Det. Är. Med. Folk.

Aja, nu ska jag hem till Erik och hoppas på att få se fler tuttar i Game of Thrones .


Hej!

Så det är så det är



Frågor på det?

Dagen då jag blev raggad på

Klockan var runt 20 på kvällen. Jag satt på spårvagnen med näsan i iPhonen, som vanligt. Ett fyllo steg på. Han sade "BRÖÖÖÖÖL HÖRR DÖRR BAVAFAVVAAAAA" och satte sig ner. Bukfetman gjorde att han fick sitta lite på sniskan. Drog en ice breaker till mannen som satt bredvid: "HARU FAAAN DEJ HÖFF ÖÖÖ BÖÖÖ".

Jag tittade upp från min telefon. Eftersom att jag satt på sätena som löper längs vagnens långsida hade jag fri sikt mot fyllot. På ren reflex himlade jag med ögonen. Under en bråkdels sekund fick jag ögonkontakt med en tjej som satt närmare fyllot. Ni vet, en sådan ögonkontakt man får då man har en gemensam fiende. Vi ingick i en tyst överenskommelse om att "ja, han är en idiot". Och så fortsatte vi med våra liv. Trodde jag.

Några minuter senare hörde jag en kvinnoröst halvskrika "ursäkta mig!" åt mitt håll. Jag tittade upp mot tjejen, som ju satt en bra bit bort. Försökte utläsa i hennes blick om det var mig hon menade. Pekade mot mig själv, frågande.
-Menar du...?
-Ja! Hej! halvskrek hon.
Hej...
Vad heter du?
Jag började leta. Studerade alla som satt runt omkring mig. Tittade upp i taket. Men hur mycket jag än kollade kunde jag inte se den dolda kameran.

Men NÅGOT måste ju vara fel på henne, tänkte jag. Lider hon av någon form av schizofreni? Har hon narkotika i kroppen? Är hon på flykt från en krigsdrabbad zon i Mongoliet där hennes partner blev tillfångatagen av en kringresande cirkus vilket nu har lett till ett desperat sökande efter en ny partner?

Samtalet fortsatte.
- VAD HAR DU GJORT IKVÄLL DÅ? frågade hon, om möjligt, med ännu högre röst än tidigare.
- Jag har varit och tagit ett par öl på Linné-
- Va- [kort paus, eftersom att vi pratade i munnen på varandra] vad sa du?
- Jag har DRUCKIT ÖL, artikulerade jag. PÅ LINNÉGATAN!
- Ahaaa! Linnéterass!
- Ja! Ja precis, den ligger... där.
- Hah? Du vet... Linné... Terrace?
- Ja, den är på samma gata!
- Aaah!
Jag kommer inte ihåg alla detaljer. Kan knappt minnas hur hon såg ut. Ni måste förstå att man som kille aldrig blir raggad på. Det händer bara inte. Åtminstone inte när promillehalten är under 2. Jag var i chock.
När vi började närma oss stationen frågade hon om mitt nummer. Fortfarande halvskrikandes, från ett behörigt avstånd, så att hela vagnen kunde höra. Samtidigt som jag blev så röd i ansiktet att det skulle kunna färga av sig höll min världsbild på att falla samman. Händer det här verkligen? På riktigt?
Jag gick bort till henne och gav mitt nummer. Inte för att jag kände intresse eller attraktion, utan för att jag tycker att sådana här insatser bör premieras. Hon visade upp sin mobil från tidiga 00-talet och frågade om numret var rätt. Det var det inte. Det var inte heller rätt efter andra försöket. Och inte efter det tredje. Jag försökte förklara för henne exakt vilken fyra det var hon skulle ta bort. Till slut lyckades hon. Jag frågade var de kom ifrån. Hon satt med ett par kompisar. Hon sa att hon kom från något land, jag hörde inte riktigt, men jag tror det var Tyskland. Hennes kompisar kom från Österrike.
Hon har inte hört av sig, vilket är tur eftersom att jag då hade dött av genans, nervositet och död.

Ett telefonsamtal

Det ringer från ett okänt nummer, men jag känner igen riktnumret.

Jag: JadetärSimon.
Kvinna 40+: Hej... Vad hette du sa du?
Jag: Simon.
Kvinna 40+: Då har jag kommit fel, jag sökte Robert... Hejd-
Jag: Men du ringer från Älmhult va?
Kvinna 40+: Ja!
Jag: Haha... Vad lustigt, jag bodde där när jag var mindre, nämligen.
Kvinna 40+: Jaså, haha!
Jag: Ja... Men ha det så bra i Älmhult då!
Kvinna 40+: Ja, det ska jag ha! Hahahahaha!

När jag lade på skrattade hon fortfarande.

KIM BEHÖVER DIN HJÄLP

Min klasskamrat Kim är verkligen helt galen i Mötley Crüe. Hon skulle kunna gå en mil barfota på brinnande glassplitter enbart för att få hör Nikki Six morsa rapa genom en walkie talkie indränkt i bajs. Så mycket gillar hon Mötley Crüe!

Därför ber jag er nu att hjälpa henne. Det pågår en tävling på Facebook där priset är att få träffa Mötley Crüe. Det enda ni behöver göra är att gå in här, gilla sidan och gilla Kim Nordlunds spellista.

Som tack tänker jag lotta ut... Ptja... Vad vill ni ha? Ett inlägg om ett speciellt ämne? En hyllning till din person? En restaurangmiddag? Det sistnämnda har jag inte råd med, men det är ju tanken som räknas!

När du har gillat - lägg en kommentar här!

Min studieteknik på kvällen


Min studieteknik


Simon granskar - Bibeln

Jag var på bröllop förra veckan. Det var min kusin som gifte sig. Där satt jag i kyrkan och hoppades på att de skulle säga ja, båda två. Det blir så awkward på festen efteråt annars.

Vid ett tillfälle under ceremonin tog min farmor upp en mikrofon och läste lite ur Bibeln, närmare bestämt ur Första Korintierbrevet:
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Om du läste det där i Björn Ranelids röst så är du inte ensam, för där satt jag med sånghäftet i handen och, samtidigt som jag tyckte det var väldigt vackra ord, försökte undertrycka mitt plötsliga begär att ropa ut "ÅH HERRRRRRRRRRRRRRRREEEGUUUUUUUD". Fatta vad kul det hade varit! Alla hade skrattat och hyllat mig som den hjälte jag är. "Haha, han refererade till Björn Ranelid!" hade alla sagt.

Men seriöst nu. Ranelid har snott sitt manus från Bibeln. Det är jag övertygad om. Vilket as han är!


©Björn Ranelid Productions

Lyxfällan nästa



"Har du någon aning om hur mycket pengar du gör av på kaffe varje månad, Simon?"
"...300 spänn, kanske?"
"Det är mer än så. 40 000 miljarder kronor. Så mycket gör du av på kaffe i månaden."
"Jaha... Men då... ja..."
"Och vad har du för nettoinkomst, Simon?"
"Tio, elvatusen typ."
"Precis. Det betyder att du går back varje månad med... Jag orkar inte ens räkna. Du går väldigt mycket back, Simon."
"Okej."

Speakerrösten:
FÖR ATT SIMON SKA TA SIG UR SIN SITUATION MÅSTE HAN:
  • TRAPPA NER PÅ KAFFET
  • TA MED SIG KAFFE HEMIFRÅN, ISTÄLLET FÖR ATT KÖPA PÅ STAN
  • SLUTA TRO ATT FÖRMÅNSKORT GÖR KAFFET SUPERBILLIGT

FORTSÄTTNING FÖLJER


SMYGREKLAM SOM INTE ÄR SÅ SMYGIG



Nu kommer ett sånt där irriterande snälla-gå-in-och-rösta-på-det-här-inlägg. Men jag hade aldrig lagt upp det om jag inte hade gillat låten.

Så kom igen nu! In och lyssna på min polares låt här och rösta, så blir det bra!

Låten finns även på Spotify.

ProffsfotografeN^

Idag fick jag med mig en av skolans kameror hem. En sån där SYSTEMKAMERA, ni vet. Och som vi alla vet så blir man INSTANT PRO PHOTOGRAPHER när man håller i en sådan kamera. Man tar kort på blommor. Man tar kort på människor i konstiga utstyrslar. Man gömmer sig i buskar, tar kort på förbipasserande. Man leker med skärpan. Låter något HELT OVÄNTAT ligga i fokus, medan allt annat är utblurrat.

Min proffsfotografskarriär började ganska oskyldigt. Jag tog några kort på min blomma. Eller ja, blomma och blomma. En halvvissen sak med löv uppstickandes som ett inferno av mörkgrönt och blodbestrykt bajs.


Så här ser den ut. Jag tyckte inte att bilden hade det där lilla extra.


Så jag tänkte att man kunde skoja till det lite och sätta den i soffan. Ser ju nästan ut som en riktig människa!


Haha! Kolla! En rockande blomma! Haha! Kom igen nu blomman, rocka hårt!


Sen satte sig blomman på toan! Vilken grej!


Någonstans här började det gå överstyr.


Blomman bestämde sig för att brygga lite kaffe. Kör hårt, blomman! Brygg på bara!


Sen satte den sig i fönstret igen, med kaffekoppen troget vid sin sida. Självklart hade den mjölk i kaffet! Fint! Bra jobbat, blomman!

Slut!

Går inte så himla bra för euron, va?


Topp 6 sexiga kvinnonamn

1. Ursula
2. Gertrud
3. Ingegerd
4. Gerd
5. Lillemor
6. Hulda

Varje gång jag hör något av dessa namn blir jag alldeles knäsvag. Blodomloppet kör över ett farthinder utan att sakta ner det minsta. Nackhåret kröker sig. Ja, jag ska inte ljuga. Könshåret kröker sig, det också. "Åh, Ursula" mumlar jag för mig själv. Håller hårt i bordet. Försöker hålla mig ifrån att välta det. Försöker hålla inne vrålet som stiger inom mig, ett vrål av fullkomlig kåthet och passion.

Nä, skoja bara. De är inte så sexiga.

Tryckt stämning

Jag satt uppe sent i natt, medan far och bror låg och sov i andra änden av husvagnen. Vi ska på bröllop idag, så vi bestämde oss för att ta ett mellanstopp i husvagnen som står uppställd i Tylösand.

Jag blev kissnödig. Gick upp mot campingens toaletter, eller "servicehus" som det också heter. Jag gick förbi toabåsen, alla tomma, och rundade hörnet längst bort för att komma till pissoarerna. Där stod en man. Jag påbörjar min business. Märker att det inte hörs något strilande från mannens håll. Han står där alldeles för länge utan något strilande för att det ska kunna förklaras med hygienfrämjande åtgärder, såsom att skaka av snoppen sin. Nej, han står kvar och gör ingenting, av någon anledning.

Plötsligt går han raskt iväg, rundar hörnet, och sätter sig i ett bås.

Om du läser det här, mannen som försökte kissa (elleeer...?) igår: jag är ledsen. Jag är ledsen för att jag förstörde din kissession. Förlåt.


Min frukost!!!!



Hej alla läsare!!! Idag äter jag frukost i skolan, detta eftersom att jag röstar på Moderaterna och har råd att lyxa till det lite ibland!!! Extra shot i lattén också!!!! SVINDYRT är det, haha!!!!!!

Dricka-kaffet-svart-hetsen



Jag är på besök hos någon. Jag sitter på ett café. Jag har precis fått i mig min lunch.

Jag säger: "har du mjölk hemma?" eller "kan du ta lite mjölk i min?".
De säger: "Va? Vad menar du?".
Jag säger: "Ja, alltså i kaffet. Jag skulle vilja ha lite mjölk i mitt kaffe.".
De säger: "Vadå, är du lite dum i huvudet på något sätt eller?".
Jag säger: "Ja, eller nä... Nej, det är jag väl int-".
De säger: "Ut.".
Jag säger: "Men"
De säger: "Ut ur mitt jävla café!" (eller hem, om jag är hemma hos någon)

Folk blir verkligen provocerade av att jag har mjölk i kaffet. Det vanhedrar kaffesmaken, tycker vissa. Andra menar att det är fjolligt. Att jag inte skulle klara av att dricka svart kaffe eftersom att det är för starkt.

Jag vet att det inte är världens viktigaste sak att bråka om, och jag vet att det är barnsligt, men varje gång känner jag ändå att jag måste försvara mig. "Kaffet och mjölken gifter sig, liksom" förklarar jag. "Nej, det gör de inte, det smakar ju bara mjölk!" säger min meningsmotståndare.

Om ens IQ överstiger en badbolls bör man här inse att diskussionen här har nått en återvändsgränd. Trots det fortsätter den. Ingen vill ge med sig, eller rättare sagt, ingen KAN ge med sig. För varför skulle man överge sin åsikt när det handlar om något så subjektivt som ens egna smak?

Efter några minuter har vi börjat kalla varandra fula ord, såsom "idiot", "dumbom" och "Ryssland". Vi kastar saker på varandra.

Det slutar alltid på samma sätt: jag tar ett äkta polisgrepp på fanskapet och tvingar henom att ansluta sig till kaffe-i-mjölk-religionen.

- Vad ska man ha i kaffet?
- Inget! AAAAAAAAAAAAJJJJJJJJJAJAJAJAJ
- Vad sa du? Jag hörde inte riktigt?
- ....
- VAD SKA MAN HA I KAFFET?
- AAAAAAAAAAAAAAAAHHHH MJÖLK, MAN SKA HA MJÖLK I KAFFET!
- Så där ja. Det var väl inte så svårt?

Lika som bär - fortsättningen



Kolla på killen i det förra inlägget. Now back to me.

Är inte dessa två VÄLDIGT lika, med skillnaden att den ena är mer solbränd?

Vet ni var den här bilden kommer ifrån? Det är en av mina kompisars privata bilder.

Jag var med den kvällen. Vi var på "ett bögställe" här i Göteborg, närmare bestämt Gretas. Ägaren av det här fotot, min kompis, kände att han ville vara busig, så han gick fram till killen på bilden och sa att han borde ragga på mig, eftersom att jag tydligen var homo.

Jag blev rätt förvånad när han satte sig bredvid mig och presenterade sig. Jag kommer inte ihåg vad han hette eller vad vi pratade om, men efter ett tag kom det fram att jag inte är bög och vi skrattade gott och sa håhå jaja, vad busig min kompis var.

Efteråt var det många som tyckte att vi var lika. Det tyckte inte jag.

Här har vi ytterligare en bild som illustrerar hur generad/glad/kärleksfull/full/heroinpåverkad/efterbliven/vacker jag var när vi pratade:



Ja, ni ser ju själva. Det ligger en hund begraven här. Om man lägger alla ägg i samma korg får man bädda, så att säga.

Lika som bär?


Simon?


Random kille på Facebook?

Idag träffade jag en igelkott



Konversationen gick ungefär så här:

Jag: Nämen! En igelkott! Hej!
Igelkotten: ...
Jag: Hej!
Igelkotten: ...
Jag: Hallå?
Igelkotten: Ja?
Jag: OMFG, EN TALANDE IGELKOTT!?!?!?!
Igelkotten: Ja, vad trodde du? Att jag skulle gå omkring och bara vara tyst, eller?
Jag: Ehm... Nja, nä, nu när du säger det så... nä.
Igelkotten: Då så.
Jag: Sur eller?
Igelkotten: Jag är inte sur.
Jag: OM du är!
Igelkotten: Men NEJ, jag är inte sur! *börjar gå därifrån*
Jag: Vadå, ska du STICKA nu eller? Haha, fattar du? Du sti-
Igelkotten: Väldigt kul. Idiot.
Jag: Men hörrudu! Igelkotten! Jag tror minsann att du behöver TAGGA ner lite!
Igelkotten: Seriöst, lägg av.
Jag: Du?
Igelkotten: Ja?
Jag: Jag måste ta en bild på dig.
Igelkotten: Va, vadå? Varför?
Jag: Nä men jag träffar inte igelkottar så ofta. Måste slänga upp dig på bloggen.
Igelkotten: Jag vill inte vara med i någon jävla blogg!
Jag: Joooo! Kom igen nu!
Igelkotten: Nej.
Jag: Det blir kul!
Igelkotten: Nej.
Jag: Jag tar ett kort nu.
Igelkotten: Men seriöst, jag vill inte vara med på bi-
Jag: *klick*
Igelkotten: ...

Min valborg - att dricka från 07:34 till 01:45

Det började bra. Jag och Sebastian är, så här i efterhand, rörande överens om att vi såg världens snyggaste tjej på bussen ner till Lund, dagen innan valborg. Vi snackar inte den snyggaste på bussen. Vi snackar inte den snyggaste i Sverige. Vi snackar VÄRLDEN.

Självklart var det helt uteslutet att göra ett närmande av något slag. Däremot fantiserade jag om att säga hej till henne, rodna och genast slå ner blicken. Mer än så vågade jag inte drömma om.

När vi kom fram mötte vi upp vår Lund-kontakt Jonas och drog på grillfest. Ett internskämt föddes den kvällen. En kille använde uttrycket "I rest my case" helt fel. Alla skrattade, och efter det kunde man när som helst säga "I rest my case" för att "äga" någon.

Mobilalarmet ringde klockan 07:15. Första ölen knäckte vi 07:34. Några minuter senare satt vi vid frukostbordet med var sin tallrik bacon och äggröra. I glaset: whiterussian. Stämningen: munter.

08:00 - taxin anlände.

08:30 - vi satte upp vårt brassestolsläger mitt i parken.
Spred ut ett par filtar. "Det kommer att komma MÅNGA fler", som Jonas sa. Folk drack öl, cider och rosé. Bajamajorna var uppställda i långa rader längs med gångvägarna. En hög piratflagga stod i mitten av folkhavet. Bakom mig spelade någon Timbuktu i en medhavd bergsprängare.



För varje öl sjönk jag djupare ner i stolen. Det kändes som att jag skulle kunna sitta där hur länge som helst. 

Mobilnätet i området var så gott som utslaget. Det kändes jobbigt i början. Flera gånger plockade jag upp mobilen, tänkte "just det", men istället för att stoppa tillbaka den ägnade jag alltid några minuter åt att försöka surfa. Ungefär lika effektivt som att försöka springa genom en vägg och varje gång tänka "jo, men den HÄR gången kanske det funkar!".

Senare. En kille stannade mig vid häcken som just den dagen hade fått jobbet som urinoar åt alla semifulla ungdomar i parken. "Du är så JÄVLA lik en av mina kompisar!". Vi pratade en stund. Han tog ett kort av mig med sin mobil.

Senare. En kille använde sin brassestol som insynsskydd och pissade på gräsmattan. Mitt bland allt folk. Ingen brydde sig.

Ca 18:00. Vi fick vårt första mål mat för dagen sedan frukosten. Kebab. Såklart. Berusningsgraden var mycket varierad inom gruppen. En del kunde gå rakt. Andra... not so much.

Ca 20:00. Jag, Sebastian och Jonas anlände till Boels kompis fest. Det var första gången jag träffade henne IRL, så det var väldigt kul samtidigt som det var lite pirrigt. Folket på festen undrade vilka vi var. Jag sa att jag var "Boels internetvän". Och med internetvän menade jag någon som lärt känna henne efter att ha parodiserat hennes blogg och förklarat bloggkrig mot henne, men det var för långt att säga. Jag presenterade Sebastian och Jonas som "mitt entourage". Själva var de lite busiga och sa att de hette "Glenn" och "Thomas". Under kvällen tvingades jag lyssna på och till viss del delta i diskussioner av typen "men känns det liksom inte... typiskt... att du kommer från Göteborg och heter just Glenn?".

Senare. Boel har dragit igång dans à la Mora Träsk. Samtliga festare måste delta. Det är Fader Abraham och det är Honky Tonk. Jag kunde inte rörelserna. Kände mig lite dum. Det är klart att man ska kunna rörelserna till Mora Träsk. Det är klart som fan att man ska kunna det. Jag började gråta. Ringde en taxi. Nä, jag skojar bara, jag var awesome. Sen blev vi bjudna på kanelwhiskey. Fantastisk uppfinning, tyckte jag! Kanel = gott, whiskey = gott. Kanel + Whiskey = dubbelgott.

Ca 23:30. Vi sade tack och adjö till Boel och hennes vänner. Vi ville få med dem ut, men de skulle sova. Det tyckte vi inte om. Nybörjarfasoner, tyckte vi. Men Boel hade tydligen lyckats få feber till dagen efter, så hon är förlåten.

Ca 00:00. Vi blev avsläppta av en taxi i "Studentlyckan", ett område som ligger lite avsides, om vi säger så. Sebastian hade en lumparpolare som hade fest i området. Vi ringde honom och... inget svar. Vi ringde igen, och igen... och igen. Inget svar. Som den journaliststudent jag är letade jag reda på flickvännens namn och ringde upp första bästa Lundabo med det namnet. En mycket lustig konversation följde. Efteråt: sms.



Där stod vi. Mitt ute i ingenstans. Omringade av hyreshus. Sebastian skrek "FREEEEEDRIIIIIIK" i ett fruktlöst försök att få kontakt med sin vän. Sebastian kastade sin mobil i marken så att den gick i två delar. Inte för att det gjorde så mycket. Det är en sån där gammal Sony Ericsson som kan ta hur mycket stryk som helst, den går alltid att reparera för hand ändå.

Ca 01:00. Sebastian fick syn på sin polare genom ett fönster på bottenvåningen. Helt random, så där. Folk dansade där inne. Stämningen såg ut att vara god. Vi blev insläppta, och jag tänkte "ÄNTLIGEN". Men.

MEN.

Jag skojar inte.

När vi tog vårt första steg in i hallen tystnade musiken.

De måste skämta, tänkte jag. De måste skämta. Det måste vara ett väldigt avancerat skämt, för nu började folk packa ihop sina saker.

I hallen stod LumparFredrik och sa "jaha... det här blev ju inte så... bra". Hans förklarade att hans mobil hade fuckat upp.

Jaha.

Ca 01:45. Ännu en taxi betald. Hemma hos Jonas igen. Disken från vår whiterussian-frukost stod fortfarande kvar på bordet. Jonas och Sebastian började titta på NHL. Jag somnade.

Det var min valborg, det. I rest my case.

Betyg: 4/5 cases

The most astounding fact about the universe



Gåshud garanteras.

Tänkte att jag skulle sadla om till DJ



Har hört att det ska finnas mycket stålar i den branschen. Vet dock inte vad jag ska köra på för artistnamn. Mina förslag än så länge är Skrill the Vanill eller Vanillex. Vad tycker ni?

RSS 2.0