<

Schulman lånar och gör om – men guldkornen finns där

Alex medverkan i Singing Bee var inte en succéhistoria, direkt.
FOTO: Isak Andersson
 
Visst, man får sig ett garv. Men att lista "de sju mest irriterande typerna på sociala medier" är något vi har sett många gånger förut. Samma sak gäller för att göra narr av kändisar som ställer upp på diverse mediajippon (även om Schulman samtidigt bjuder på sina egna floppar).
Men guldkornen finns där, och de lyfter hela kvällen.
 
Alex Schulman har gjort en intressant resa, tycker jag. Jag brukar säga att han har blivit tråkigare ända sedan han skaffade familj. Med mognaden har han blivit snällare, men också trubbigare. De där formuleringarna, de där elaka skämten som jag kunda gapflabba åt när jag läste hans sida i Aftonbladet, de har ersatts av en seriös sida, en försiktigare sida. Inget fel med det, men det gjorde att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig av hans show "Älska mig!". Det skulle visa sig att det blev lite av både och. Men det var den nya Alex, den seriösa Alex, som briljerade i den här showen, ingen annan.
 
Ljudet är lite för högt. Första halvan av showen domineras av anekdoter från Alex liv. Inga asgarv, men ett par leenden blir det. Och vi får en förståelse för Alex bakgrund. Var han kommer ifrån.
Tempot är högt. Nästan så att det låter aggressivt. Det märks att han inte är erfaren på scen, han har liksom inte samma närvaro som till exempel Magnus Betnér har. Men det fungerar. Manuset är skickligt uppbyggt, det finns en röd tråd, ja rent av flera röda trådar som alla leder till samma punkt.
 
Det stora problemet är att vi har sett så mycket förut. Det är lätt att visa klipp på kändisar som gör bort sig. Det är lätt att identifiera irriterande fenomen på facebook. Och anekdoter från Alex liv, det har jag läst i tidningen och på bloggen sen långt tillbaka. För biljettpriset på 400 spänn förväntar man sig mer.
 
Men som sagt, guldkornen väger upp. Framåt slutet blir jag berörd. Och för ett ögonblick ser jag saker och ting ur ett nytt perspektiv. Jag hade gärna sett Alex hänga kvar där lite längre, resonera lite mer, ge fler exempel. Men det kanske bara hade varit överflödigt.
 

3/5


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0