<

Vår

Det knastrar när man går. Gruset ligger kvar. Att det en gång lades där med avsikten att motverka halka, det är det ingen som tänker på. Nu är det ett vårtecken. Lika självklart som långa dagar och fågelsång.
 
Om kvällarna infinner sig den där doften som alla känner igen men som ingen vet vart den kommer ifrån. Dagg, kanske. Svett från växter som kämpar sig upp från jorden. Kanske.
 
På afterworken säger man "ska vi inte sätta oss där ute?", och så ger man sig ut på uteserveringen. I alla fall så länge solen är framme. Men det går snabbt, alldeles för snabbt, och helt plötsligt har solen försvunnit bakom taken i fjärran. Man kämpar ett tag, knäpper jackan med både dragkedja och knappar, men tvingas till slut in till värmen.
 
Man upptäcker hur bekvämt det är med sommarskorna. Kanske köper man sig ett nytt par. I slutet av augusti kommer de att se ut som skit, men det är inget man tänker på nu.
 
Vid fyratiden får man kisa för att se vad som står på datorskärmen. Solen lyser in genom fönstret. Irriterande och skönt på samma gång.
 
Man vaknar upp till en värld i ljus. En värld som ler.
 
Äntligen vår, hörrni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0