7 saker om 2013 - en personlig årskrönika

1. Utseendet

 
Just precis exakt nu ser jag ut så här:
 
 
Inte mycket som har hänt under året här inte. Jag testade en radikalt kortare frisyr ett tag. Den växte och blev till en lång frisyr igen. En gång hade jag ett Svampbob Fyrkantsplåster på tummen som jag dagen innan hade lyckats skära upp med min nya lökhackare. En lökhackare vars enda syfte är typ att omöjliggöra spontanamputationer av fingrar. Så det kan bli.
 

2. Flickvännen

 
 
Den här bruden har man lyckats landa dårå. Ja, på riktigt. Nej, det är ingen random bild jag har laddat ner från nätet och önskat att det vore min flickvän. Hon ÄR det!
 
Vi blev visserligen ihop 2012, men det här är vårt första riktiga år tillsammans och det är först nu jag verkligen har landat i det. Ni måste förstå att för min hjärna var nyheten om att jag plötsligt var med flickvän ungefär lika trolig som att... jag vet inte. Någonting väldigt otroligt. Typ att uttrar lärt sig spela pingis. Med raketgevär. Alltså det händer bara inte. Och när det dessutom handlade om kvinnan som jag trånat efter i något år så var det inte lätt att orientera sig i verkligheten.
 
Hon är min motvikt, energimässigt. När jag är passiv, eller "valium" som vi brukar säga, så är hon den aktive. Hon är snäll, hon har en fantastisk humor och hon förstår när jag försöker skämta men skrattar oftast inte åt det. Hon är inte den som skrattar bara för att vara artig. Det älskar jag med henne. Hon står på sig i alla lägen. Om hon har fel kan hon erkänna det, men enligt egen utsago har hon aldrig fel, så det spelar ingen roll. Hon sopsorterar. Bara det är ju totalt megasjukt i min värld. Att hon bryr sig om miljön och sån skit. Usch!
 
Hon är min coach, min vän, min älskade. Och hon har gett mig ett grymt 2013. Ellinor heter hon.
 

3. Om jag har träffat Magnus Uggla än

 
 
Ja. Han var så otroligt glad över att se mig att han knappt fattade det själv, därav hans likgiltiga utseende i bilden ovan. Där har ni min radikalt kortare frisyr, förresten.
 

4. Kaninen

 
 
Vi har flyttat ihop också, nämnde jag det? Jag och Ellinor alltså. Inte kaninen. Eller jo, det har vi ju kan man säga.
 
Den vanligaste frågan jag får när folk får reda på att vi har kanin är:
 
VARFÖR????????????????
 
Ja, de kanske inte skriker i caps lock, men de är alltid mer eller mindre förvånade.
 
Jag brukar svara:
 
Ja du... Min flickvän ville ha en och jag är typ världens största toffel, skjut mig. Nä, men jag fick henne att lova att den inte skulle bajsa utanför buren (det gör den ibland), att lukten i lägenheten inte skulle avvika från det normala minsta lilla (det gör den) och att jag inte skulle påverkas negativt av kaninens närvaro på något sätt (det gör jag). Men jag har blivit lite förtjust i honom, det måste jag erkänna. Rocky heter han.
 
 

5. Jobbet

 
Under 2013 blev jag istället för praktikant inhoppsvikarie på TV4 Göteborg. Efter att ha gått ut JMG i somras blev det fler och fler tider på TV4 och något färre tider på Maxi. Så jag har i princip jobbat heltid som tv-journalist under hela hösten, och det känns helt otroligt bra. Jag älskar jobbet! Man får lära sig något nytt varje dag. Ena dagen gör jag reportage om reglerna för skolskjuts, den andra är jag på rättegång och på den tredje tramsar jag omkring med barn på en nybyggd lekplats.
 
Här är några av mina favoriter från året:
 
Kanske den första intervjun med en orangutang någonsin:
 
Jag blir hypnotiserad. Och ja, det funkade faktiskt! Delvis i alla fall. Det var mycket som inte funkade på mig, men allt fick inte plats i inslaget.
 
Som ni kanske vet har det varit en himla karusell här i Göteborg angående det här med folkomröstning om trängselskatt eller inte. GT startade en kampanj för att det skulle fokomröstas om saken. Det kändes skönt att få in lite folk som var FÖR trängselskatten.
 
 

6. YOLO

 
Jag har använt uttrycket yolo rätt ofta under 2013. För dig som har bott under en sten ett tag kan jag säga att det står för "You Only Live Once" och att det används som argument för i princip vilken jättedum sak som helst. Slamdunka takfläkten med en medicinboll? Yolo! Supa sig redlös trots att man ska upp och jobba imorgon? Yolo! Lägga in en stöt på kompisens förälder? Ja, ni fattar.
 
I början var det bara på skämt. Men det gick överstyr. Jag kan ibland känna en sån fruktansvärd tomhet.
 
 

7. Fritidsintressen

 
Om man måste utse en sida av mitt liv som årets förlorare så är det mina fritidsintressen. Det är liksom inte det viktigaste längre. Är det det här man kallar att bli vuxen? Hua!
 
Jag spelar inte lika mycket dator längre, och bloggen uppdateras inte i närheten lika ofta. Jag kan sakna det ibland. Det var en speciell känsla att ha så många läsare här som jag hade ett tag. Och datorspelen har ju alltid varit min verklighetsflykt.
 
Men det behövs inte lika mycket verklighetsflykt längre. 2013 har nämligen varit året då min verklighet har blivit många steg bättre.
 
GOTT NYTT ÅR PÅ ER!!!

De första stegen

Jag var skeptisk, men till slut kunde jag inte stå emot. Jag tog de första stegen. Aldrig kunde jag ana att det idag skulle ta upp en så stor del av mina tankar, min tid och mina känslor.
 
Det var som att ge sig in i en djungel. I början var det rätt så tomt. Efter att ha letat en stund lyckades jag hitta några av mina kompisar i en liten hydda. Vi snackade mest om ingenting och hade det allmänt gött. Ibland surrade några insekter förbi. Obetydliga i sig, men de vittnade om någonting mycket större: vi är inte ensamma. Det finns mer liv där ute i djungeln.
 
Förstår ni vad jag pratar om ännu?
 
Jag gav mig ut på upptäcktsfärd. Det tog inte lång tid innan en... ja, låt oss säga en struts. En struts fångade mitt intresse. Inte för att strutspopulationen i djungeln är särskilt stor eller överhuvudtaget existerar, men struts låter ju så roligt. Struts. Liksom.
 
Ja, i alla fall, jag jagade efter strutsen, jag ville ju se vad den höll på med. Struts. Och nu börjar det bli spännande, hörrni! För strutsen ledde mig till en hel flock med djur av olika arter. Det var björnar och papegojor och krokodiler och ugglor och flodhästar och sköldpaddor och alla hade de en sak gemensamt. De brölade. Jag var tvungen att verkligen, verkligen lyssna och filtrera i mitt huvud för att kunna urskilja vad ett enskilt djur ville säga.
 
Jag var nyfiken. Och jag lyssnade, antagligen mer än vad jag gjort under hela min livstid. Alla djur hade sina egna historier att berätta.
 
Mitt i allt stod ELEFANTEN!!!!! Jag fick en impuls att skriva ELEFANT, MOTHERFUCKER!!!! men det låter rätt sexistiskt, är det inte dags att sluta använda det uttrycket nu? Kan vi inte köra på något mer könsneutralt? ELEFANT, PERSONFUCKER!!!! ELEFANT, HUMANFUCKER!!!! ELEFANT, PEOPLEFUCKER!!!! Välj alternativet som får din båt att flyta, så att säga.
Ja, elefanten i alla fall. Den var stor, den hördes mest och alla andra djuren respekterade den. Om elefanten började prata om vilket som är det bästa sättet att samla in mat så började alla andra också prata om hur man samlar in mat.
 
Nu måste ni väl fatta?
 
En bit bort fanns en till djurflock. Deras ledare hette Mats Dagerlind. "PK-media!!!" skrek de. "Etablissemang, kulturberikare, extremvänstern!" Elefanten, som är en sorts blandning av Lady Dahmer, "Inte rasist men", Sinoes och alla deras följare, brölade tillbaka: "rasister, fascister, nazister, kvinnohatare!!!"
 
Det pågår ett krig på Twitter. Ni anar inte, alltså! Folk är spritt språngande galna, men samtidigt så vettiga. Hur går det ihop, kanske ni undrar. Jag tror det är begränsningen på 140 tecken per tweet som gör det. Man måste uttrycka sig så radikalt och aggressivt som möjligt för att göra något som helst intryck på folk.
 
Men som sagt, ofta ligger det något mycket tänkvärt bakom de hårda orden. Jag har lärt mig så otroligt mycket av mitt Twitterflöde. Argument för och emot fritt skolval, hur en hbtq-persons vardag kan se ut och framför allt: vilka privilegier jag har som vit man. Men det gäller att filtrera. Alla är verkligen tvärsäkra på att de har rätt. Och de tar ofta till alla möjliga retoriska knep för att fälla meningsmotståndare. Halmgubbar, svepande formuleringar, personangrepp, ja det kanske är sådant man får stå ut med om man hänger på en plattform för "mikrobloggar".
 
Jag rekommenderar alla att skaffa Twitter. Det är bra, men påfrestande. Som härskarringen, typ. Eller nåt. Liksom. Yolo.

Har du laddat upp din tomteprofilbild 2013 ännu?


RSS 2.0