<

Bordellens internskämt – vi har hela listan

Ja, det är så vi kallar oss. Vi i kompisgänget som fann varandra under gymnasietiden. Bordellen. Namnet till trots så sysslar vi inte med prostitution på något sätt (inte vad jag vet, i alla fall). Det var bara jag som skulle döpa vår Ventrilo-server (typ Skype) till någonting och så blev det "Vanillas bordell". Det kändes som en lite småhemlig gemenskap, liksom.
 
Vi är alltså 17-18 pers, beroende på hur man räknar, som har hållit ihop i 6-9 år, beroende på hur man räknar, i vått och torrt. Vi har rest tillsammans. Vi har festat. Vi har lanat. Vi har sett medlemmar gå in och ut från förhållanden. Och framför allt: vi har skojat om precis allt. Självklart har flera internskämt uppstått. Nedan listar jag några.
 
1. Säkert! Visst, uttrycket "säkert!" används ofta för att uttrycka skepsis mot någonting. Men när en Bordellenmedlem (härefter förkortat BM) säger det är det på ett visst sätt, nämligen på självaste Kungens sätt.
 
 
Likt Kungen kan en BM svara "säkert" på vilken fråga eller vilket påstående som helst. Det är mycket viktigt att ha exakt samma betoning i ordet som Kungen har i klippet.
 
Exempel:
– Du är inte särskilt nykter va?
– ...Säkert!
 
2. Hundra procent! I princip samma grej som ovan, fast med åsyftan på "Körkortsturken".
 
 
Exempel:
– Du är inte särskilt nykter va?
– Hundra procent!
 
3. Om ni lägger in X antal kronor så kan jag också följa med...? Så här är det: för några år sedan försvann en BM. Han tog bort sin facebook och slutade svara i telefon. Ett fåtal BM:ar har träffat denna person ett mycket litet antal gånger sedan dess. Denna person var udda på många sätt, och har idag en sorts legendarstatus i Bordellenkretsar. Vi kan kalla honom BM X.
 
Om du läser detta idag så ska du veta att jag skriver detta med kärlek! Men du måste hålla med om, så här i efterhand, att det du sa den där gången är vääääldigt konstigt:
 
Vi satt ett gäng i Mumble (typ Skype) och pratade om den nära förestående resan till Rhodos. Allting var bokat och klart. Den enda som inte skulle följa med var BM X, som inte hade råd. Plötsligt säger han i Mumble:
 
– Men om ni lägger in typ... 300 spänn var så skulle ju jag också kunna följa med!
– Haha, ja just det, det är klart, säger jag ironiskt.
 
Det blir en kort paus.
 
– Men skulle du kunna tänka dig det Simon? 300 spänn och så kan jag också följa med?
 
Här började jag förstå att han kanske var seriös. Stämningen: awkward.
 
– Alltså... eh... jag kan ju inte... ta det beslutet.... för hela gruppen... eh...
 
Det slutade med att han lånade pengar från sina föräldrar och följde med.
 
Exempel:
– Ska du hänga med på paintball i helgen?
– Åååh har så dåligt med pengar... Men om alla ni lägger in 100 spänn var så kan ju jag följa med?
– Ja, och om alla ni lägger in en miljon var kan jag åka på en jorden-runt-resa!
 
4. Att köpa konstiga födelsedagspresenter till varandra. BM-födelsedagar livas ofta upp av någon spexig present. Till exempel jättestora växter (som mottagaren knappast har tid eller ork att ta hand om):
 
 
Eller varför inte en clone-a-willy? Har letat efter bild när denna present överlämnas, utan resultat.
 
5. INV!!!!!! Många BM:ar spelar Heroes of Newerth. Inför en match bjuder man in varandra i grupper för att sedan söka efter motståndare. Knappen heter "Invite player". När någon BM är seg på att bjuda in de andra uppstår frustration och man uppmanar inbjudaren till att "invitea". Självklart förkortades detta utrop senare till "inv!!!".
 
På senare tid har det utvecklats till att vi bokstavligen skriker ut det för den dramatiska effektens skull. Ofta som en signal för att vi är spelsugna. Ofta avbryter vi oss själva mitt i meningar med det.
 
Exempel:
*någon ansluter till Mumble*
– Tja!
– Hallå, hur är läget dåIIIIIIIIINNNNNVVVVVV!!!!!
 
6. Är du arg på mig? Det var en krogkväll för inte så jättelänge sedan. Jag satt vid blackjackbordet tillsammans med en överförfriskad BM som var.... ja, lite som ett barn. Han pratade bebisspråk, spelade efterbliven, vinglade på stolen. Då och då lade han på en seriös min och stirrade på mig.
 
Efter en stund insåg han väl att han kanske var lite jobbig. Istället för att minska på denna jobbighet frågade han mig om jag var arg på honom. Nej, svarade jag.
 
Det gick någon minut innan han frågade igen. "Är du arg på mig?". Nej. En minut. "Är du arg på mig?" NEJ! Du är visst arg på mig! MEN NEJ, JAG ÄR INTE ARG PÅ DIG!!!
 
Jag var arg på honom.
 
Nu i efterhand har det blivit en grej att fråga "är du arg på mig?" när man vill vara riktigt störig mot någon.
 
Exempel:
– Men! Är du fortfarande hemma? Vi sa ju att vi skulle träffas vid stationen nu...
– ...Är du arg på mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0