Känn ingen sorg

 
"Fy fan...". En tjej med gråtsvullet ansikte är på väg mot toaletten. Gänget som hängde kvar för att titta på eftertexterna och lyssna på lite mer Håkan har precis kommit ut från biografen. Jag kan inte prata. Jag är rädd att rösten inte håller för det. Att den skulle börja darra.
 
Det är lätt att släga sig med ord. "Känn ingen sorg" har beskrivits som "en emotionell resa genom ett sommargöteborg". Det säger absolut ingenting. Tills man har sett filmen.
 
Både mörka och ljuva känslor får ta plats i filmen som är baserad på Håkan Hellströms låttexter. Hans ande vilar över alltihop. Ramar in det. Redan vid filmens allra första sekvens har jag gåshud. Det går inte att stå emot. "Visa vid vindens ängar". Göteborg.
 
Men låt mig vara lite kritisk också. Flera recensenter har menat att Håkanreferenserna har varit så många att det kändes krystat. I ett fåtal fall tyckte jag det också. Men det känns som en småsak. Värre är det att titta på filmen ur ett genusperspektiv. De kvinnliga karaktärerna känns tröttsamt platta, som de så ofta brukar vara. Vi har den sexiga mansslukerskan och så har vi den kampsportande och inte lika sexiga tjejen som huvudpersonen EGENTLIGEN borde vara med.
 
Men fortfarande: Håkan.
 

4/5


Dagens skojighet

Fick höra idag att det var länge sen jag skrev nåt kul på bloggen. Jag höll med. Så jag tänkte att jag skulle göra det nu.
 
Nåt kul på bloggen.
 
Tack för mig.
 
Med vänliga hälsningar,
Timon Kringla, skojig man

RSS 2.0