En icke-journalistisk presentation av mina upplevelser på Summerburst

I det här inlägget kommer jag att presentera mina upplevelser på Summerburst i godtycklig ordning. Det viktigaste behöver nödvändigtvis inte komma först, det finns ingen ingress och ibland kanske jag slänger mig med ord som inte alla vet vad de betyder. Fast troligen inte.
 
Så!
 
Det första vi måste gå igenom är det här med bajamajor. Jag har inte varit på särskilt många festivaler, och när jag väl varit det så har det funnits goda möjligheter till att bevattna en buske eller liknande. Således har jag inte kunnat stifta någon närmare bekantskap med bajamajor. Tills nu. Och jag är imponerad.
 
Fatta alltså. Summerburst öppnade klockan 14:00 på fredagen och stängde 00:00. Det betyder att en bajamaja fick utstå tio timmar av bajsande och kissande. Låt oss säga att ett toabesök tar två minuter, på en höft, ungefär, sådär. Det blir alltså 300 toabesök per bajamaja.
 
Det är helt ofattbart. Om jag går på toa sent på kvällen är det kanske 200 pers som redan varit där. OCH DET LUKTAR INTE SKIT! Vad är det här för magi egentligen?
 
Nåväl. Låt oss gå vidare till bilderna i totalt okronologisk ordning.
 

Här tittar jag och Erik på Axwell. Vi tycker det är kul.



De hade precis skjutit ut sån där festlig konfetti, eller vad man nu kallar det. Det kunde man använda till att göra pannband, en möjlighet man helt enkelt inte fick gå miste om.



Ibland var ljuset rött.



Ibland var det lite mer neutralt.



Så här såg det ut när Axwell kom ut på scen. I bakgrunden syns ett brinnande uppochnedvänt hjärta. Hjärtanens motsvarighet till djävulsdyrkan och otyg, typ.



Ibland var vi ute och tog en bärs i solen. Aksel, Bung, jag, Niclas och Erik. Det var fint.


Här har vi David Guetta, tror jag. Han var en stor besvikelse, faktiskt. Det var så mycket liknande material på raken att man bara ville ruska om honom liksom. DU HAR JU BÄTTRE GREJER ÄN SÅ HÄR, HALLÅ!?!? Och vad var grejen med att han skulle sänka volymen så att publiken kunde sjunga textraderna typ HELA TIDEN? Jag förstår greppet, men det vore ändå rätt kul att få höra själva musiken någon gång.



Malin bestämde sig för att av outgrundlig anledning lyfta Aksel.



Här har vi Bung och Richard som njuter tillsammans. Fint.



Bung, Erik, Niclas och Aksel gör en Dressman på festivalområdet. Som en liten samling chefer.


De här två tjejerna var fast övertygade om att jag och Erik var ett par. Det är vi inte. Så tokigt det kan bli!


Axwell igen. Tror jag. Ja... det var väl det jag hade.
 
Hej på er!

RSS 2.0