<

Livet Destrump, del två

 
Gurran chillade. Samma place. Samma tid. Köparen skulle komma när som helst. Han stod strax utanför räckhåll för ljuset från lyktstolpen. Fucking ljus. Kändes som värsta spotlighten. Och att vara i spotten var precis det Gurran skulle undvika. Att kränga strumpor var inget man gjorde hur som helst. Det krävdes precision. Fucking precision.
 
Gurran sög in känslan. Det var inte som på Bengans fester precis. Det var inte glassigt. Inte lyxigt. Inte samma kvalle på strumporna. Bengans fester: fyllda till brädden med strumpor av hundraprocentig kvalle. Bengans fester: strumpindustrins framsida. Gurrans grejer däremot: utblandat med något vitryskt garn. Sämre kvalle, men det gav honom cash.
 
En bil körde upp. Motorn tystnade. Mordovic klev ut. Mordovic: kraftig käke, feta överarmar, oljigt hår. Backslick. En snubbe man inte fuckade med.
 
"Whiskey?"
 
Vem fan har whiskey i bilen, hann Gurran tänka innan Mordovic hade hällt upp två glas utan att vänta på svar. Gurran orkade inte protestera.
 
"Du vet att Bengan kommer att fista dig om han vet att du har varit här?" sa Gurran.
 
Mordovic köpte och sålde med Bengans grejer. Så hade det alltid varit. Men idag var det tydligen dags för ett undantag.
 
"Ja han kommer knappast att smeka mig ömt. Men när priset är rätt..." Han gjorde en konstpaus. Gurran motstod frestelsen att sucka högt. "...då är man så illa tvungen att gambla lite."
Mordovic räckte över glaset. Log. "Har du grejerna?"
 
Gurran nickade mot buskarna vid trottoarkanten.
 
"Alltid dessa lekar..."
"Du vet att det inte är jag som gör upp reglerna."
"Jojo, jag vet..."
 
Säkerheten först. Det var vad Gurran hade fått lära sig. Men inte av föräldrarna. Gurrans uppväxt: ett helvete. Föräldrarna: skilda. Pappan: alkoholist. Mamman: allmänt elak. Kanske var det det som hade lett honom in i den här branschen. Men: han sket i vilket. Bara han fixade cashen.
 
"Var är pengarna?"
 
Mordovic slängde en papperspåse åt Gurrans håll utan att släppa honom med blicken.
 
"Allt är där."
"Jag tror dig."
 
Mordovic började gå bort mot buskarna. Kollade runt. Hittade inte väskan. Ställde sig på alla fyra. Två sekunder senare: kall metall mot tinningen.
 
"Vad... Snälla..." Mordovic vädjade.
"Glad påsk, motherfucker."
 
Gurran kramade avtryckaren. Ljuddämparen reducerade det annars så höga ljudet till en snärt. Som att skjuta iväg en pinballkula. Det var över på ett ögonblick. Men ändå var det bara början. Gurran: hade fått nog av strumpmaffian med Bengan och Simon som självutnämnda bossar. Gurran: skulle knäppa allt och alla som kom i hans väg. Gurran: stadens framtida strumpchef.
 
Han tog tag i anklarna på Mordovics kropp och började släpa honom in i mörkret.
 
Del ett

Kommentarer
Postat av: Smurf

Underbart.

2013-03-31 @ 17:49:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0