"Du har ett gayutseende, Simon"

Det sa min mor till mig för några år sen.
 
Nu har hon än en gång kommenterat mitt utseende i märkliga ordalag. "Herregud, det är ju Carl-Einar Häckner!" sa hon när hon såg en bild på mig från i julas.
 
 
Visst är det konstigt? För jag ser ju inte alls ut som Carl-Einar Häckner! Eller hur? Va? VA!? HA!!???

Nyårsevangeliet

 
 
Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Carl XVI Gustaf en förordning om att hela världen skulle fira nyår. Det var det första nyårsfirandet, och den hölls när ingen alls var ståthållare i Syrien. För där var det inbördeskrig.
 
Alla gick då till Systembolaget, var och en till sin stad. Och Simon, som genom sin härkomst hörde till Kungälvs hus, begav sig från Växjö i Småland upp till Västra Götaland, till Anders Holmenskölds (M) stad Kungälv, för att köpa sprit tillsammans med ingen särskild, som varken var hans trolovade eller väntade något barn.
 
Medan de befann sig där var tiden inne för honom att köpa en flaska skumpa, och han köpte den där, och lindade in flaskan i en systemetpåse och lade den i en kundkorg, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. Ingen vet varför Simon ville lägga in sin flaska på ett härbärge.

Plötsligt stod Systembolagets vd Magdalena framför dem och hennes härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men hon sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en flaska skumpa köpts åt er i Anders Holmenskölds (M) stad, den är jättegod, typ Messiasgod. Och plötsligt var där tillsammans med vd:n en stor himmelsk här som prisade alkoholen:
 
"Ära i höjden åt skumpa och på jorden fred åt dem han har utvalt."
 
Ja, nä, nu får det räcka med alkoholglorifiering. Sämsta blogginlägget någonsin. 0/5.

Så överlever du nyårsfyllan

 
 
Att dricka mindre än vanligt är såklart uteslutet. Så hur överlever man egentligen nyår utan att bli apfull, spy i diskhon och vakna upp i kroppsvätskesura lakan dagen efter?
 
Simon har som vanligt svaret. Här följer min nyårsguide:
 
Vid ankomst till festen:
  • Se till att din enhörning är korrekt parkerad och att eventuell P-avgift är betald för åtminstone ett dygn framåt.
  • Ta alla gäster och, framför allt, värdarna i hand enligt konstens alla regler.
  • Det är nu läge att ta en öl och släppa lös alla de gröna små nykterhetstomtarna du har haft i bakfickan. Sträck dig bakåt, ta en handfull tomtar och säg "Nanwa nurquendi!" ("varde tomtar" på alviska) samtidigt som du strör dem över gästerna i en sorts Joe Labero-rörelse genom luften.
Under festens gång:
  • Drick enorma mängder alkohol. Tomtarna kommer att trolla bort samtliga av drickans icke önskvärda effekter. Mår du illa? Schwoosh, inte längre! Får du plötsligt lust att göra en jätteful dans som bland annat involverar en stol vänd bak och fram när du hör en Avicii-låt? Schwoosh, pinsamheten borta!
     
Vid tolvslaget:
  • Är inte den där personen som du lovade dig själv att du aldrig skulle involvera dig med ganska attraktiv ändå?
  • Vad sägs om ett rått, vått och smått hångel med den personen?
  • App, app, app! Det räcker med en nyårskyss, säger tomtarna.
  • Käften, tomtejävlar! säger kroppen din. Här ska det bli åka av!
Dagen efter:
  • Nu kanske du tänker att tomtarna har misslyckats med sitt uppdrag. Icke! För när ni vaknar upp i värdarnas säng med ångest från helvetets innersta dödscirkel, ja då har tomtarna tillkallat förstärkning i form av Odens häst Sleipner som med sin magiska kärlekskraft tar bort alla dumma känslor inom dig och alla andra! Bra va?
  • Men bakfyllan då? Den har tomtarna ätit upp med hjälp av den gyllene skeden från Bilbos stuga i Fylke. Förstås.
 
Eller så kan du bara inse fakta. Du kommer bli apfull, spy i diskhon och vakna upp i kroppsvätskesura lakan dagen efter. Det bara är så.
 
Lycka till, och gott nytt år på er!

2014 - året som gjorde kaos

Det började bra.
 
Jag och flickvännen flyttade in till en rymlig tvåa på Hisingen. Vi älskade den. Allting var plötsligt inom spårvagnsavstånd. Och jag fick äntligen min egna gamerhörna.
 
Rocky fick följa med, såklart.

 
Jag hade drömjobbet. Kände aldrig någonsin att det var tråkigt att gå dit. Jag fotade, redigerade, intervjuade, researchade, åkte till massa ställen, träffade intressanta människor, och allt detta tillsammans med roliga och kreativa arbetskamrater. Ni vet den där personen på jobbet man alltid stör sig på? Den personen existerade inte på TV4 Göteborg.
 
Samma sak med Maxi, där jag fortsatte jobba någon helg i månaden.
 
Pengarna rullade in. Flickvän, lägenhet... Jag tänkte att nu bygger jag upp min framtid. Det var en häftig känsla. En vuxen känsla. Jag började fundera på hur jag skulle se ut som förälder. Var aldrig säker på om jag ens ville, och OM jag ville skulle det inte ske nu. Men bilden dök ändå upp i huvudet ibland.
 
Den 9 april vaknade jag av att mobilen vibrerande. En ensam vibration, inte två. Ett meddelande till min TV4-mail. Det är väl något oviktigt alla-mail tänkte jag medan jag famlade efter mobilen.
 
Några månader tidigare hade de lagt ner Boråsredaktionen tillsammans med en handfull andra småredaktioner. Så jag hade väl länge haft på känn att det skulle komma fler besparingar. Men jag kände mig ganska trygg ändå, behovet av vikarier verkade ju aldrig ta slut. Tryggheten sipprade ur mig medan jag läste det där mailet.
 
Till sommaren släcker vi ner lokal-tv, stod det. För alltid. Vi måste satsa på våra digitala plattformar, och för det behöver vi pengar, resonerade TV4:s vd Casten Almqvist.
 
Ja, jag visste väl det. Allt var för bra för att vara sant, tänkte jag. Självklart får jag inte ha kvar ett så här bra jobb.
 
När jag kom till redaktionen på eftermiddagen hade nästan alla gått hem. De var för chockade, för ledsna för att jobba. Själv åkte jag ut och gjorde ett inslag om en svensk mästare i dragspel.
 
Serious dragspelarskillz
 
Enligt källor var det Illuminati som låg bakom nedläggandet av lokal-tv (TV4:s vd Casten i bild)
 
Det var gravöl, det var protester, det var facebookaktioner, men inget hjälpte. Juni närmade sig och vi fick idén att göra en sista produktion inför avslutningsfesten:
 
 
Absolute lokal-tv. Det gjorde vi bra! Vilken energi! Extra stolt är jag över att jag fick äran att fota och redigera merparten av videon. Japp. Bäst i världen är jag.
 
Kul också att den slog spin, åtminstone i journalistkretsar. Videon uppmärksammades både i Dagens Media och Resumé.
 
 Jag gjorde även en skrytvideo för mitt framtida jobbsökande:
 
 
Lyxigt det känns att ha alla minnen på bild så här. Men ja. Att bli av med jobbet var det första riktigt feta bakslaget 2014.
 
Det andra kom i juli då det sprack med tjejen. Efter två år var vi inte nykära längre. Förhållandet hade blivit vardag. Försöken att blåsa liv i det misslyckades. Och till slut var det som att någon drog en blöt och kall filt över den lilla lågan som fanns kvar.
 
På en och samma sommar hade jag förlorat både jobb, flickvän och bostad. Jag fick flytta hem till mamma och pappa. Söka jobb. Det var nästan komiskt, alltihop. Hur kan allting vända så snabbt?
 
Om vi ska se det från den ljusa sidan så var jag åtminstone inte så där superpinsam som jag var senast det tog slut med en tjej. Då skrev jag något i stil med "back on the market oh yeeeeeeeeeeeeeeeeeee!" i sociala medier för att på något sätt visa att jag var en stor och stark pojke som inte alls hade ett sårat hjärta. Bra plan, Simon. Alla tyckte säkert att du var skitcool.
 
Alltså jag vill verkligen bara skjuta mig själv när jag tänker på det. "Men varför skriver du om det här då om du skäms så himla mycket över det!!111!!!" För att jag är totalt dum i huvudet. Antagligen.
 
Tillbaka till 2014. Jag lyckades landa två intervjuer, varav den ena var på svt i Växjö. Kändes lite långt ifrån Göteborg, men vad är det som binder mig till den staden längre? Inte mycket. Så jag tänkte yolo och åkte dit.
 
I bilen hem från intervjun ringde de och erbjöd mig jobbet. Det var som en dröm. Bästa telefonsamtalet ever. Varde ljus!
 
Efter tio år på Maxi sa jag nu med visst vemod upp mig. Köpte en bil. Hyrde en stuga mitt ute i skogen (bostadsbristen i studentstaden Växjö är något i hästväg). Sen var det bara att köra.
 
Det är annorlunda på så många sätt, svt. På plussidan: mer resurser, sändningarna är live och längre, en riktig webb. Bland annat. På minussidan: tre timmars bilande från familj och vänner i Göteborg. Men det gör inte så mycket, besöka västkusten kan jag göra på helgerna. Och jag trivs ju väldigt bra på jobbet.
 
Men vad är det du gör på svt då, brukar folk undra. Precis som på tv4 är jag både fotograf, redigerare och reporter, vilket helt enkelt innebär att jag gör nyhetsinslag. Den stora skillnaden är att jag dessutom kör många pass som sändningsproducent. Då är jag teknikansvarig, typ. Ser till att sändningarna kommer ut enligt redaktörens intentioner. Att alla namnskyltar dyker upp på rätt ställe. Att inslagen kommer i rätt ordning. Att bild och ljud håller hög kvalitet. Och så vidare.
 
Nu gäller det bara att hitta nästa uppdrag. Kontraktet går ut i februari. Kommer bli ett spännande 2015, som alltid i den här branschen. Jag började inte plugga journalistik för att få en trygg och lugn tillvaro direkt.
 
Men annars då? Jag har börjat fota! Stillbilder, alltså. Köpte en begagnad EOS 550D och ba körde igång lix!!! Här är mina favoriter:
 

Fliza, känd i bloggsammanhang som "exet"


Tylösand


Fjällbacka

Koolt gäng utanför Gårdsby
 
Double rainbow i de småländska skogarna
 
Gårdsby kyrkogård
 
Nysnö i Gasslanda
 
Men herregud, hur många bilder ska killen visa, tänker du nu. Jag bryr mig väl inte om dina fula bilder! Säg vem du är kär i istället!
 
Men vad kul att du frågar! Jag tänkte göra ett separat blogginlägg om det här, kärlekar 2014, men nu när jag ändå håller på kan jag ju baka in det i krönikan. Så här ser listan ut för tillfället.
  • Darin
  • Danny Saucedo
  • Måns Zelmerlöw
  • Amanda Jenssen
De tre första är ju ganska självklara, men VARFÖR Amanda Jenssen undrar ni nu. Jag tror att allting hade blivit så himla spännande med henne. När man minst anar det kan hon slänga ur sig något briljant och/eller random. Och det blir alltid bra på något sätt.
 
"Det är alla människors rätt att få vara rockstjärnor" sa hon i Så mycket bättre. Ja, ni förstår ju själva. Går inte att motstå den här kvinnan.
 
Sen gillar jag Ariana Grande lite. Mest för att hennes hud ser ut att vara helt utomordentligt mjuk. Ja, jag vet att det är mycket Photoshoppande som ligger bakom, men ändå. Fatta vad mycket man kan nypa henne i kinderna utan att få minsta lilla skavsår på fingrarna!
 
Nåväl. Det var nog allt. Jag önskar mig ett något lugnare 2015. Det vore skönt. Och så önskar jag att jag kan komma loss lite mer på bloggen här. Det vore kul. Och så önskar jag att jag kan sluta åldras. Det vore nice. 26 år liksom. Tycker det börjar räcka nu.
 
Grande finale: så här ser jag ut exakt just nu i skrivande stund:
 
 
Tanken var att jag skulle se glad ut och önska er ett gott nytt år med ett peacetecken eller brofist eller nåt, men nu är det ju så att det är mitt i natten här. Jag är trött. Handskas med det!
 
Gott nytt år, i alla fall! Jag ler inombords!

Get your shit together, Sara!

 

Mental anteckning: gör en film om dig själv

Nu blir det ju en bokstavlig (höhö, BOKSTAVLIG!) anteckning och inte en mental anteckning som jag skrev i rubriken, men ni fattar.
 
Jag fick en idé idag som jag måste komma ihåg för framtida referens när jag har tid, ork och utrustning till att genomföra idén: nämligen att göra en film om mig själv, till mig själv och av mig själv.
 
Det skulle gå till så att jag med kamera och stativ filmar mig själv i olika miljöer och vinklar. Sen presenterar jag lite grundläggande fakta om mig själv. Sen intervjuar jag folk om mig själv. Typ min familj, mina kompisar och min chef.
 
Förslag till frågor:
- Vad tycker du om Simon? (under hela filmen ska jag tala om mig själv i tredje person)
- Om du hade fått vara Simon för en dag, vad skulle du göra då?
- Varför tycker du att Simon är så sjukt bra, kanske rent av bäst i världen, eller vem försöker jag lura, ÄR bäst i världen? (inser nu att första frågeförslaget är helt onödigt)
- Vad döljer Simon för hemlighet? (försök få ett seriöst svar, kan bli pannkaka eller skitkul beroende på person)
- Hur ser framtiden ut för Simon? Vad tror du han gör om tio år?
 
Och så vidare.
 
Sen sätter jag ihop en liten dokumentärfilm. Om mig själv. Av mig själv. Till mig själv. Så kan jag titta på den om typ tio år.
 
Hade inte det varit kul? Kanske inte för er, men för mig! Världens bästa idé!

Kommer man nånsin kunna vara ansvarslös igen?

För fem, sex år sen var allting så kravlöst, på nåt sätt. Jag gick på Chalmers. Om dagarna satt jag och halvsov till någon föreläsning om partiella differentialekvationer, men jag kunde lika gärna skita i att gå om jag ville. Om kvällarna pumpade jag ut allt trams jag fantiserat om under föreläsningarna på min blogg, utan minsta tanke om att det skulle få några konsekvenser. Och så drack jag öl.
 
Idag känner jag mig lite övervakad. Det gnager inom mig. Det är inte bara att jag blivit mer medveten om de digitala fotspåren jag lämnar efter mig, utan det är hela grejen med att växa upp. Jag förväntas bete mig vuxet. Speciellt nu när jag jobbar inom media. Speciellt nu när jag jobbar som vikarie inom media. Man är en semi-offentlig person. Till slutet av februari går mitt kontrakt ut, och då gäller det att ha rena lakan så att man kan hitta något nytt, liksom. Rätt snuskig liknelse, men den bara flög upp i huvudet på mig. Jag ber om ursäkt.
 
Jag har inget emot att bete mig vuxet. Det har ju sina fördelar. Men just det där stinget av ångest så fort jag går utanför ramen tär på mig.
 
På afterworken dricker jag alkoholfritt. Måste ta bilen ut till min stuga i skogen efteråt, vilket kanske är lika bra. Man super sig inte berusad på samma sätt som en torsdagskväll på Chalmers längre. Konstigt nog känner jag ett litet rus av alkoholfri öl ändå. Jag tror min hjärna reagerar på blotta smaken.
 
Oktober 2009. Ibland byggde vi till och med torn. Så. Himla. Ansvarslöst.
 
Att skriva sju blogginlägg på raken om snoppar känns inte helt naturligt längre. Fast det kanske snarare beror på att jag har tömt ut alla möjliga snoppvinklar. Får se om jag kommer på något nytt snart.
 
Så, till frågan i rubriken: kommer jag någonsin få vara det där ansvarslösa lilla aset igen? Jag inser nu att ansvarslös inte är riktigt rätt ord. Det är klart att jag hade, och tog, ansvar. Men det här med att gå utanför vuxenramen. När och hur får man göra det?
 
Jag tror det har med självförtroendet att göra. Är bara till att jobba vidare där. Min ångest handlar inte om att jag har blivit räddare för att gå utanför ramen, det handlar om att jag i allt högre grad överlåter till andra att definiera ramen. Jag är för ängslig för att själv sätta gränsen. För vad skulle alla andra tycka om min gräns?
 
Nu börjar jag låta som en självhjälpsbok. Fy attans bullar! Det var ju precis det här jag skulle undvika!
 
Men tillbaka till ämnet igen. Jag kom på en annan möjlig förklaring: miljöombytet. Jag har gått från en miljö där alla var i min ålder, alla hade liknande social bakgrund och liknande intressen, till en miljö där de flesta är i en helt annan fas av livet. De har småbarn, de planerar en renovering hemma och oroar sig för SVT:s omorganisering. Det kanske inte är alls konstigt att jag är lite ängslig.
 
För övrigt har jag slukat fyra säsonger av Breaking Bad på två veckor nu. Är numera helt övertygad om att min pappa är drogkung.

Budgetkaoset i klarspråk

Innan valet:

Rödgröna: vi vill ha den här budgeten, typ
Alliansen: vi vill ha den här budgeten, typ
SD: vi vill minska invandringen
 

Efter valet:

Rödgröna: yes, nu kör vi på vår budget!
Alliansen: tusan också! Vår budget lär inte komma så långt, men vi vill fortfarande ha den.
SD: vi vill minska invandringen
 

Efter SD:s budgetkaosbesked:

Rödgröna: omg wtf Alliansen-scrubs!!!! Vad är ert problem? Varför vill ni inte ha vår budget??????? TA ANSVAR FÖR SVERIGE OMEDELBUMS!!!!!
Alliansen: men omg Rödgrönröra!!!!! Vi kan väl inte hjälpa att ni gör så sugiga budgetar?????? Varför vill inte NI ha VÅR budget istället, den är ju mycket bättre! Det är ju det vi har sagt hela tiden!!!!!!! TA ANSVAR STEFAN FÖR BÖVELEN!!!!
SD: vi vill minska invandringen

Tomteprofilbild 2014

 

RSS 2.0