<

2014 - året som gjorde kaos

Det började bra.
 
Jag och flickvännen flyttade in till en rymlig tvåa på Hisingen. Vi älskade den. Allting var plötsligt inom spårvagnsavstånd. Och jag fick äntligen min egna gamerhörna.
 
Rocky fick följa med, såklart.

 
Jag hade drömjobbet. Kände aldrig någonsin att det var tråkigt att gå dit. Jag fotade, redigerade, intervjuade, researchade, åkte till massa ställen, träffade intressanta människor, och allt detta tillsammans med roliga och kreativa arbetskamrater. Ni vet den där personen på jobbet man alltid stör sig på? Den personen existerade inte på TV4 Göteborg.
 
Samma sak med Maxi, där jag fortsatte jobba någon helg i månaden.
 
Pengarna rullade in. Flickvän, lägenhet... Jag tänkte att nu bygger jag upp min framtid. Det var en häftig känsla. En vuxen känsla. Jag började fundera på hur jag skulle se ut som förälder. Var aldrig säker på om jag ens ville, och OM jag ville skulle det inte ske nu. Men bilden dök ändå upp i huvudet ibland.
 
Den 9 april vaknade jag av att mobilen vibrerande. En ensam vibration, inte två. Ett meddelande till min TV4-mail. Det är väl något oviktigt alla-mail tänkte jag medan jag famlade efter mobilen.
 
Några månader tidigare hade de lagt ner Boråsredaktionen tillsammans med en handfull andra småredaktioner. Så jag hade väl länge haft på känn att det skulle komma fler besparingar. Men jag kände mig ganska trygg ändå, behovet av vikarier verkade ju aldrig ta slut. Tryggheten sipprade ur mig medan jag läste det där mailet.
 
Till sommaren släcker vi ner lokal-tv, stod det. För alltid. Vi måste satsa på våra digitala plattformar, och för det behöver vi pengar, resonerade TV4:s vd Casten Almqvist.
 
Ja, jag visste väl det. Allt var för bra för att vara sant, tänkte jag. Självklart får jag inte ha kvar ett så här bra jobb.
 
När jag kom till redaktionen på eftermiddagen hade nästan alla gått hem. De var för chockade, för ledsna för att jobba. Själv åkte jag ut och gjorde ett inslag om en svensk mästare i dragspel.
 
Serious dragspelarskillz
 
Enligt källor var det Illuminati som låg bakom nedläggandet av lokal-tv (TV4:s vd Casten i bild)
 
Det var gravöl, det var protester, det var facebookaktioner, men inget hjälpte. Juni närmade sig och vi fick idén att göra en sista produktion inför avslutningsfesten:
 
 
Absolute lokal-tv. Det gjorde vi bra! Vilken energi! Extra stolt är jag över att jag fick äran att fota och redigera merparten av videon. Japp. Bäst i världen är jag.
 
Kul också att den slog spin, åtminstone i journalistkretsar. Videon uppmärksammades både i Dagens Media och Resumé.
 
 Jag gjorde även en skrytvideo för mitt framtida jobbsökande:
 
 
Lyxigt det känns att ha alla minnen på bild så här. Men ja. Att bli av med jobbet var det första riktigt feta bakslaget 2014.
 
Det andra kom i juli då det sprack med tjejen. Efter två år var vi inte nykära längre. Förhållandet hade blivit vardag. Försöken att blåsa liv i det misslyckades. Och till slut var det som att någon drog en blöt och kall filt över den lilla lågan som fanns kvar.
 
På en och samma sommar hade jag förlorat både jobb, flickvän och bostad. Jag fick flytta hem till mamma och pappa. Söka jobb. Det var nästan komiskt, alltihop. Hur kan allting vända så snabbt?
 
Om vi ska se det från den ljusa sidan så var jag åtminstone inte så där superpinsam som jag var senast det tog slut med en tjej. Då skrev jag något i stil med "back on the market oh yeeeeeeeeeeeeeeeeeee!" i sociala medier för att på något sätt visa att jag var en stor och stark pojke som inte alls hade ett sårat hjärta. Bra plan, Simon. Alla tyckte säkert att du var skitcool.
 
Alltså jag vill verkligen bara skjuta mig själv när jag tänker på det. "Men varför skriver du om det här då om du skäms så himla mycket över det!!111!!!" För att jag är totalt dum i huvudet. Antagligen.
 
Tillbaka till 2014. Jag lyckades landa två intervjuer, varav den ena var på svt i Växjö. Kändes lite långt ifrån Göteborg, men vad är det som binder mig till den staden längre? Inte mycket. Så jag tänkte yolo och åkte dit.
 
I bilen hem från intervjun ringde de och erbjöd mig jobbet. Det var som en dröm. Bästa telefonsamtalet ever. Varde ljus!
 
Efter tio år på Maxi sa jag nu med visst vemod upp mig. Köpte en bil. Hyrde en stuga mitt ute i skogen (bostadsbristen i studentstaden Växjö är något i hästväg). Sen var det bara att köra.
 
Det är annorlunda på så många sätt, svt. På plussidan: mer resurser, sändningarna är live och längre, en riktig webb. Bland annat. På minussidan: tre timmars bilande från familj och vänner i Göteborg. Men det gör inte så mycket, besöka västkusten kan jag göra på helgerna. Och jag trivs ju väldigt bra på jobbet.
 
Men vad är det du gör på svt då, brukar folk undra. Precis som på tv4 är jag både fotograf, redigerare och reporter, vilket helt enkelt innebär att jag gör nyhetsinslag. Den stora skillnaden är att jag dessutom kör många pass som sändningsproducent. Då är jag teknikansvarig, typ. Ser till att sändningarna kommer ut enligt redaktörens intentioner. Att alla namnskyltar dyker upp på rätt ställe. Att inslagen kommer i rätt ordning. Att bild och ljud håller hög kvalitet. Och så vidare.
 
Nu gäller det bara att hitta nästa uppdrag. Kontraktet går ut i februari. Kommer bli ett spännande 2015, som alltid i den här branschen. Jag började inte plugga journalistik för att få en trygg och lugn tillvaro direkt.
 
Men annars då? Jag har börjat fota! Stillbilder, alltså. Köpte en begagnad EOS 550D och ba körde igång lix!!! Här är mina favoriter:
 

Fliza, känd i bloggsammanhang som "exet"


Tylösand


Fjällbacka

Koolt gäng utanför Gårdsby
 
Double rainbow i de småländska skogarna
 
Gårdsby kyrkogård
 
Nysnö i Gasslanda
 
Men herregud, hur många bilder ska killen visa, tänker du nu. Jag bryr mig väl inte om dina fula bilder! Säg vem du är kär i istället!
 
Men vad kul att du frågar! Jag tänkte göra ett separat blogginlägg om det här, kärlekar 2014, men nu när jag ändå håller på kan jag ju baka in det i krönikan. Så här ser listan ut för tillfället.
  • Darin
  • Danny Saucedo
  • Måns Zelmerlöw
  • Amanda Jenssen
De tre första är ju ganska självklara, men VARFÖR Amanda Jenssen undrar ni nu. Jag tror att allting hade blivit så himla spännande med henne. När man minst anar det kan hon slänga ur sig något briljant och/eller random. Och det blir alltid bra på något sätt.
 
"Det är alla människors rätt att få vara rockstjärnor" sa hon i Så mycket bättre. Ja, ni förstår ju själva. Går inte att motstå den här kvinnan.
 
Sen gillar jag Ariana Grande lite. Mest för att hennes hud ser ut att vara helt utomordentligt mjuk. Ja, jag vet att det är mycket Photoshoppande som ligger bakom, men ändå. Fatta vad mycket man kan nypa henne i kinderna utan att få minsta lilla skavsår på fingrarna!
 
Nåväl. Det var nog allt. Jag önskar mig ett något lugnare 2015. Det vore skönt. Och så önskar jag att jag kan komma loss lite mer på bloggen här. Det vore kul. Och så önskar jag att jag kan sluta åldras. Det vore nice. 26 år liksom. Tycker det börjar räcka nu.
 
Grande finale: så här ser jag ut exakt just nu i skrivande stund:
 
 
Tanken var att jag skulle se glad ut och önska er ett gott nytt år med ett peacetecken eller brofist eller nåt, men nu är det ju så att det är mitt i natten här. Jag är trött. Handskas med det!
 
Gott nytt år, i alla fall! Jag ler inombords!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0