Sjuklöverns ansvarslösa integrationspolitik

Vet ni vad som stör mig med dagens Sverige? Det är hur PK-media ENBART skriver om brott begångna av svenskar! Jag känner att jag bara vill ta tag i örat på varenda journalist i det här förbannade landet och skrika "MEN KORNA DÅ!?".
 
Kobrottsligheten är ett ständigt växande problem. Idag finns det ca 350 000 mjölkkor i Sverige. Med lite enkel huvudräkning kan vi alltså konstatera att korna står för ca 0,35 procent av Sveriges befolkning.
 
Ni kanske redan har förstått vad det här innebär. Med den ansvarslösa massproduktionen av nötkreatur vi har idag så kommer svenskarna snart att vara i minoritet i sitt eget land. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet. Sjuklövern blundar och håller för öronen.
 
Jag är inte humanist, men... kor VILL VERKLIGEN INTE integreras i det svenska samhället! Det här fick jag erfara den hårda vägen idag.
 
 
Allting började med att jag ville fota de där nötterna som bor utanför mitt torp. Så jag gick ut och knäppte en bild med blixt, för att testa liksom. Han ryckte till. Verkade inte gilla ljuset.
 
 
Så tänkte han väl att det kanske inte var nån big deal.
 
 
Men efter typ fem klick från kameran började han blänga surt på mig.
 
 
Och kallade till sig sina minst lika ointegrerade ko-mpisar.
 
 
Jag försökte prata lugnande med dem, men självklart kunde ingen av dem svenska.
 
 
Från ingenstans satte de fart mot mig. De ville döda mig. Eller åtminstone invadera min trädgård.
 
 
Som tur var höll det extremt höga gräset dem tillbaka.
 
 
Men det hindrade inte dem från att belägra mitt torp i flera timmar. Jag vågade inte gå ut.
 
Tror ni att någon tidning har skrivit om den här grova brottsligheten? Har något tv-team varit här? Nej! Och om någon mot förmodan skulle skriva om det hade gärningsmännens art knappast nämnts! Allt för att man inte ska pekas ut som humanist!
 
Ska det verkligen vara så här? Att kor får begå brott till höger och vänster utan några som helst konsekvenser?
 
Sverige håller på att koifieras. Snart inför de väl sina egna kolagar. Förbjuder mejeriprodukter och Tilde de Paula. Jag tycker att det är helt befängt.

Recension: Gone Girl

 

5/5

 
Kan inte minnas att jag någonsin har sugits in i en film så hårt. Kom ut från biografen för en trekvart sen. Fortfarande omskakad.

Att bajsa på hösten

Utanför smattrar regnet mot de frasiga löven på marken. Vinden susar. Ibland låter det som att ett djur trampar omkring där ute. Jag stelnar till, lyssnar. Men så hör jag inget mer, och återgår till mina affärer.
 
Jag har ställt en ficklampa på högkant bredvid mig. Allt annat är kolsvart.
 
Det känns som att jag har hittat ett kryphål i systemet, som att jag har kommit undan allt för en stund. Det liknar den känslan jag får av att att spela datorspel.
 
Jag befinner mig på en plats gjord för stordåd. Här ska man skriva ner de första raderna till den där romanen man har tänkt på så länge på en bit toapapper. Här ska man en dag för sent komma på den perfekta comebacken i det där grälet man var inblandad i häromdan. Här ska man kunna känna och tänka.
 
Men samtidigt gäller det att INTE tänka. Man måste förtränga. Strax under min stjärt befinner sig nämligen en hink med skit. En hink som inte går att spola. Vi kan kalla den Hinken.
 
I början var det otroligt obehagligt, men nu känns det ändå rätt okej mellan mig och Hinken. Min hyresvärd har erbjudit sig att byta Hinken "när den blir full", (som om jag någonsin skulle låta den bli det) så jag känner mig ändå ganska trygg. Jag har klarat mig undan det värsta, liksom. Att bajsa i en hink är ingen konst, men att TA i hinken... Det... Nä.
 
Jag undrar hur stor andel av bajset som är mitt. Hinken var ju knappast tom när jag flyttade in, så mycket kan jag säga. Och jag har bara använt den i absoluta nödsituationer, det vill säga tre gånger. Så hur mycket kan vara mitt? 12%? Går det ens att ta reda på det? Finns det bajs-dna? Det borde det göra. Hur skulle man annars kunna utreda brott där förövaren har passat på att bajsa ner brottsplatsen lite?
 
Det lär förbli ett mysterium det där, i alla fall.
 
Titta! Det är ju Hinken! Vet ni vad det är på golvet? Jo, det är nån form av spån som enligt förpackningen ska "absorbera avfall" och "avlägsna oönskade dofter". Ok, det kanske inte stod exakt så, men ni fattar. Det funkar sådär.
 
Så här ser det ut utifrån. Notera kossorna. De är mina kompisar. Vi har det alltid så muusigt ihop! Haha! Skämt! Humor! ;PPppPPp
 

Bör du skriva om ditt spruckna förhållande i sociala medier?

En guide från <- Absolut Vanilla.
 

Ja, hur gör man? Vilka regler finns det? Är det avdragsgillt? Vi reder ut begreppen!
 
Fördelar med att skriva om uppbrott i sociala medier:
  • Folk kommer att tycka synd om dig och skriva uppmuntrande kommentarer i stil med "kämpa på gumman!", "det finns fler fiskar i fiskaffären" och "finns! <3".
  • Du får utlopp för din kreativitet. Ett uppbrott är en unik upplevelse, något som kan ge dig inspiration till en helt fantastisk text/bild/korsord eller vad det nu är du vill lägga ut. Du kanske hittar ett helt nytt perspektiv, du kanske berör någon, du kanske får någon att känna sig mindre ensam, du kanske förgyller någons dag.
  • Texten kan fungera som terapi. Du får "skriva av dig", som det så ofta heter när folk svamlar i en wall of text helt utan vare sig styckeindelning eller skiljetecken och man börjar liksom undra när meningen ska ta slut och man undrar om personen verkligen tänker i så långa meningar det kanske är så när man är ledsen och skriver i affekt och till slut kanske man avslutar med någonting i CAPS LOCK för att visa på sin UPPRÖRDHET!!!!
  • Du slipper få frågan "hur är det med partnern då?" av de som läst texten. Med god marknadsföring kan texten nå ut till hela din bekantskapskrets så att du slipper frågan för gott.
  • Skapar drama i ditt annars så händelselösa och deprimerande liv. En släkting till ditt ex kanske kommenterar? Gammalt ragg like:ar? Vem vet? Allt kan hända! Tjoho, vad kul!
  • Du får öva på din stavning.
  • Om hundra år kanske du tänker "hmmm hur var det nu jag kände när jag mådde så där pissdåligt?" och så kan du läsa texten igen. Kanon!
  • Om du någon gång blir uttagen att vara med i Paradise Hotel så kanske någon av de andra deltagarna har läst texten och förmodligen glömt bort den helt och hållet, vilket inte skulle påverka tävlingen alls.
  • Yolo.
  • Du lockar till dig nya aspiranter. Alla kommer tänka: "Wow, en nybliven singel som skriver deppiga inlägg i sociala medier! Måste ha!"
Fig. 1a:
"Asså shit, så himla tråkigt att göra slut. Öken asså!"
"Mmm. Ovanpå allt har vi nån konstig vit kant runt oss. lol."
 
Nackdelar med att skriva om uppbrott i sociala medier:
  • Du stöter ifrån dig nya aspiranter. Har du någonsin tänkt: "Wow, en nybliven singel som skriver deppiga inlägg i sociala medier! Måste ha!". Nä, just det.
  • Folk kommer att se igenom ditt lama försök att väcka deras sympati och reagera precis tvärtom: de kommer att hata dig för resten av ditt liv. Vad är det för fel på dig egentligen?
  • Det tar upp värdefull gråta-i-fosterställning-i-duschen-tid.
  • Kommunistpartiet i Kina får ännu mer data att censurera. Tycker du inte att de har nog att göra som det är? Vad är du för ett hjärtlöst monster, egentligen?
  • Drama queen, någon?
  • Alltså, är du någon sorts mes eller? Känslor och skit? Kan du ens sköta ett jobb om dagarna när du håller på så där?
  • Chefen sparkar dig, helt i enlighet med kollektivavtalet.
  • Tänk om INGEN läser inlägget. Inga kommentarer, inga gillningar, ingenting. Fatta vad deppigt! Emigrera!
  • Ditt ex kanske blir sårat. Eller så inser hen vilken sopa du är och börjar spam-snapchatta dig med bilder på folk hen ligger med. Kan slå lite hur som helst, det där. Radera Snapchat bör du göra, hur som helst.
  • Och den största nackdelen av dem alla: du kommer att ångra dig. Om du inte känner helt annorlunda imorgon så kommer du att göra det om en månad eller ett år. Och så kommer du att ha det där pinsamma minnet i bagaget för resten av ditt liv.
Fig 1b:
"Nämen gud, vad gör jag i den här jätteheteronormativa bilden med en röd pappbit i handen?"
"Jag vet inte, men jag har en likadan bit... Hörru Gunde, det här är en järnväg va?"
"Jo..."
Sen sa det "sploff" (red:s anmärkning)
 
Slutsats:

I slutändan handlar det om att gå på magkänslan helt enkelt. Känns det bra? Gör det då. Inte? Avstå.
 
Skojade bara. Det bästa är att göra något sketet mellanting. Du skriver ett inlägg som lite subtilt hintar om att du kanske möjligtvis inte har någon partner längre. Men du maskerar det som något helt annat. Förslagsvis i form av en lista. Och så blandar du ut det med en stor portion trams. Sen är du hemma!
 
Och så avslutar vi med en bild på One Direction, eller 1D som vi lite coolare benämner dem som.
 
#yoloswagathon #<3 #1D

RSS 2.0