<

Att bajsa på hösten

Utanför smattrar regnet mot de frasiga löven på marken. Vinden susar. Ibland låter det som att ett djur trampar omkring där ute. Jag stelnar till, lyssnar. Men så hör jag inget mer, och återgår till mina affärer.
 
Jag har ställt en ficklampa på högkant bredvid mig. Allt annat är kolsvart.
 
Det känns som att jag har hittat ett kryphål i systemet, som att jag har kommit undan allt för en stund. Det liknar den känslan jag får av att att spela datorspel.
 
Jag befinner mig på en plats gjord för stordåd. Här ska man skriva ner de första raderna till den där romanen man har tänkt på så länge på en bit toapapper. Här ska man en dag för sent komma på den perfekta comebacken i det där grälet man var inblandad i häromdan. Här ska man kunna känna och tänka.
 
Men samtidigt gäller det att INTE tänka. Man måste förtränga. Strax under min stjärt befinner sig nämligen en hink med skit. En hink som inte går att spola. Vi kan kalla den Hinken.
 
I början var det otroligt obehagligt, men nu känns det ändå rätt okej mellan mig och Hinken. Min hyresvärd har erbjudit sig att byta Hinken "när den blir full", (som om jag någonsin skulle låta den bli det) så jag känner mig ändå ganska trygg. Jag har klarat mig undan det värsta, liksom. Att bajsa i en hink är ingen konst, men att TA i hinken... Det... Nä.
 
Jag undrar hur stor andel av bajset som är mitt. Hinken var ju knappast tom när jag flyttade in, så mycket kan jag säga. Och jag har bara använt den i absoluta nödsituationer, det vill säga tre gånger. Så hur mycket kan vara mitt? 12%? Går det ens att ta reda på det? Finns det bajs-dna? Det borde det göra. Hur skulle man annars kunna utreda brott där förövaren har passat på att bajsa ner brottsplatsen lite?
 
Det lär förbli ett mysterium det där, i alla fall.
 
Titta! Det är ju Hinken! Vet ni vad det är på golvet? Jo, det är nån form av spån som enligt förpackningen ska "absorbera avfall" och "avlägsna oönskade dofter". Ok, det kanske inte stod exakt så, men ni fattar. Det funkar sådär.
 
Så här ser det ut utifrån. Notera kossorna. De är mina kompisar. Vi har det alltid så muusigt ihop! Haha! Skämt! Humor! ;PPppPPp
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0