<

En del av mig kommer alltid att plocka bananer

Jag går på ICA Kvantum i Växjö. I kundkorgen: korv, bacon, tortellini, två fryspizzor. Känner mig lite dålig. Varför lagar jag aldrig någon riktig mat?
 
Blir sugen på kex. Är på väg att plocka på mig en Ballerina med kladdkakefyllning när jag hör en röst bakom mig.
 
"Ursäkta, var ligger saltet?"
 
Jag vänder mig om. Hinner säga "det..." innan jag inser att kunden inte pratar med mig. Hon pratar med killen i röd-svartrutig Kvantumskjorta en bit bort. Tankarna svävar iväg.
 
I huvudet avslutar jag meningen. "Det... har du borta vid kryddorna, mittemot oljan. Vill du att jag ska följa med och visa dig?"
 
Jag är inte i Växjö längre. Jag är på ICA Maxi Kungälv. Och jag minns... Jag minns hur jag letade igenom ett fyrtiotal fullpackade RC-vagnar och till slut hittade det speciella hundgodiset kunden ville ha. Jag minns känslan i armarna efter att ha plockat bananer i fruktavdelningen under en lönehelg. Jag minns det metalliska ljudet från pallyftarna när jag körde ut läskpallar. Lukten av papp, plast och lager.
 
Somrarna. Vi tog promenader till McDonalds på rasterna. Tog med en Big Tasty till uteplatsen. Knäppte upp skjortan. Diskuterade den nya snyggingen i kassan. Jag minns hur jag gick ut tillsammans med vakten för att stänga butiken vid 22:30. Skramlet från alla hens nycklar. Den ljumna luften mot mina bara ben. Känslan av en väl utförd arbetsdag.
 
Ja, det ska stå Simon K, och inte C. Orkade aldrig bråka om det. Kunderna levde i en lögn. Alla dessa år asså... Och ja, man ska vara seriös. Speciellt på rasten.
 
Jag minns skratten. Hur vi med alla möjliga fruktkombinationer kunde avbilda ett könsorgan. Hur vi kunde köra arga leken i flera dagar. Jag minns frukostbuffén. Det blev oftast två hönökaksmackor, en med leverpastej och smörgåsgurka, en med ost och paprika. Minns det där kras-ljudet när någon knäckte ett ägg mot bordet. Kaffemaskinens konstanta brummande.
 
Sorry Tobbe, men det var typ den enda bilden jag hittade på oss. Jag är verkligen jätteledsen. Du ser ju ut som att du är i färd med att spotta ut något liksom. Förlåt. Men i alla fall: så här såg vi ut innan Den stora skjortreformen™.
 
Jag minns hur jag varje lördag kl 18:59 ringde till jouren med interntelefonen och sjöng. "Deeeeet är sluuuut på veckan, det är daaags för lööördaaagsmyyyyyYYYYS!" Och så någon gliring om att nu går jag hem medan du får stanna kvar till 22:30. Varje vecka var det en ny version av låten. Det kunde vara mexican style, metal, growl, viskning, hip-hop, disney, musikal och så vidare. Jag minns att jag tänkte på det hela dagen: vilken version ska jag köra ikväll?
 
Ibland ballade det ur totalt. Kartonger på huvudet och grejer. Helt. Galet.
 
Jag minns teamkänslan. Hur vi sa "bra jobbat idag!" till varandra och high-fiveade när det var dags att gå hem. Hur vi försökte synka arbetet så att vi kunde luncha tillsammans.
 
Och bananerna. Som jag minns bananerna! Mina älsklingar! Vet inte hur många kilogram bananer jag har plockat under mina tio år på Maxi, men många är det.
 
Jag är tillbaka i Växjö igen. Plockar på mig en Ballerina med kladdkakefyllning. Och så börjar jag gå mot kassan med en alldeles speciell värme i bröstet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0