KIM BEHÖVER DIN HJÄLP

Min klasskamrat Kim är verkligen helt galen i Mötley Crüe. Hon skulle kunna gå en mil barfota på brinnande glassplitter enbart för att få hör Nikki Six morsa rapa genom en walkie talkie indränkt i bajs. Så mycket gillar hon Mötley Crüe!

Därför ber jag er nu att hjälpa henne. Det pågår en tävling på Facebook där priset är att få träffa Mötley Crüe. Det enda ni behöver göra är att gå in här, gilla sidan och gilla Kim Nordlunds spellista.

Som tack tänker jag lotta ut... Ptja... Vad vill ni ha? Ett inlägg om ett speciellt ämne? En hyllning till din person? En restaurangmiddag? Det sistnämnda har jag inte råd med, men det är ju tanken som räknas!

När du har gillat - lägg en kommentar här!

Min studieteknik på kvällen


Min studieteknik


Lyxfällan nästa



"Har du någon aning om hur mycket pengar du gör av på kaffe varje månad, Simon?"
"...300 spänn, kanske?"
"Det är mer än så. 40 000 miljarder kronor. Så mycket gör du av på kaffe i månaden."
"Jaha... Men då... ja..."
"Och vad har du för nettoinkomst, Simon?"
"Tio, elvatusen typ."
"Precis. Det betyder att du går back varje månad med... Jag orkar inte ens räkna. Du går väldigt mycket back, Simon."
"Okej."

Speakerrösten:
FÖR ATT SIMON SKA TA SIG UR SIN SITUATION MÅSTE HAN:
  • TRAPPA NER PÅ KAFFET
  • TA MED SIG KAFFE HEMIFRÅN, ISTÄLLET FÖR ATT KÖPA PÅ STAN
  • SLUTA TRO ATT FÖRMÅNSKORT GÖR KAFFET SUPERBILLIGT

FORTSÄTTNING FÖLJER


SMYGREKLAM SOM INTE ÄR SÅ SMYGIG



Nu kommer ett sånt där irriterande snälla-gå-in-och-rösta-på-det-här-inlägg. Men jag hade aldrig lagt upp det om jag inte hade gillat låten.

Så kom igen nu! In och lyssna på min polares låt här och rösta, så blir det bra!

Låten finns även på Spotify.

Min frukost!!!!



Hej alla läsare!!! Idag äter jag frukost i skolan, detta eftersom att jag röstar på Moderaterna och har råd att lyxa till det lite ibland!!! Extra shot i lattén också!!!! SVINDYRT är det, haha!!!!!!

Lika som bär - fortsättningen



Kolla på killen i det förra inlägget. Now back to me.

Är inte dessa två VÄLDIGT lika, med skillnaden att den ena är mer solbränd?

Vet ni var den här bilden kommer ifrån? Det är en av mina kompisars privata bilder.

Jag var med den kvällen. Vi var på "ett bögställe" här i Göteborg, närmare bestämt Gretas. Ägaren av det här fotot, min kompis, kände att han ville vara busig, så han gick fram till killen på bilden och sa att han borde ragga på mig, eftersom att jag tydligen var homo.

Jag blev rätt förvånad när han satte sig bredvid mig och presenterade sig. Jag kommer inte ihåg vad han hette eller vad vi pratade om, men efter ett tag kom det fram att jag inte är bög och vi skrattade gott och sa håhå jaja, vad busig min kompis var.

Efteråt var det många som tyckte att vi var lika. Det tyckte inte jag.

Här har vi ytterligare en bild som illustrerar hur generad/glad/kärleksfull/full/heroinpåverkad/efterbliven/vacker jag var när vi pratade:



Ja, ni ser ju själva. Det ligger en hund begraven här. Om man lägger alla ägg i samma korg får man bädda, så att säga.

Lika som bär?


Simon?


Random kille på Facebook?

Min valborg - att dricka från 07:34 till 01:45

Det började bra. Jag och Sebastian är, så här i efterhand, rörande överens om att vi såg världens snyggaste tjej på bussen ner till Lund, dagen innan valborg. Vi snackar inte den snyggaste på bussen. Vi snackar inte den snyggaste i Sverige. Vi snackar VÄRLDEN.

Självklart var det helt uteslutet att göra ett närmande av något slag. Däremot fantiserade jag om att säga hej till henne, rodna och genast slå ner blicken. Mer än så vågade jag inte drömma om.

När vi kom fram mötte vi upp vår Lund-kontakt Jonas och drog på grillfest. Ett internskämt föddes den kvällen. En kille använde uttrycket "I rest my case" helt fel. Alla skrattade, och efter det kunde man när som helst säga "I rest my case" för att "äga" någon.

Mobilalarmet ringde klockan 07:15. Första ölen knäckte vi 07:34. Några minuter senare satt vi vid frukostbordet med var sin tallrik bacon och äggröra. I glaset: whiterussian. Stämningen: munter.

08:00 - taxin anlände.

08:30 - vi satte upp vårt brassestolsläger mitt i parken.
Spred ut ett par filtar. "Det kommer att komma MÅNGA fler", som Jonas sa. Folk drack öl, cider och rosé. Bajamajorna var uppställda i långa rader längs med gångvägarna. En hög piratflagga stod i mitten av folkhavet. Bakom mig spelade någon Timbuktu i en medhavd bergsprängare.



För varje öl sjönk jag djupare ner i stolen. Det kändes som att jag skulle kunna sitta där hur länge som helst. 

Mobilnätet i området var så gott som utslaget. Det kändes jobbigt i början. Flera gånger plockade jag upp mobilen, tänkte "just det", men istället för att stoppa tillbaka den ägnade jag alltid några minuter åt att försöka surfa. Ungefär lika effektivt som att försöka springa genom en vägg och varje gång tänka "jo, men den HÄR gången kanske det funkar!".

Senare. En kille stannade mig vid häcken som just den dagen hade fått jobbet som urinoar åt alla semifulla ungdomar i parken. "Du är så JÄVLA lik en av mina kompisar!". Vi pratade en stund. Han tog ett kort av mig med sin mobil.

Senare. En kille använde sin brassestol som insynsskydd och pissade på gräsmattan. Mitt bland allt folk. Ingen brydde sig.

Ca 18:00. Vi fick vårt första mål mat för dagen sedan frukosten. Kebab. Såklart. Berusningsgraden var mycket varierad inom gruppen. En del kunde gå rakt. Andra... not so much.

Ca 20:00. Jag, Sebastian och Jonas anlände till Boels kompis fest. Det var första gången jag träffade henne IRL, så det var väldigt kul samtidigt som det var lite pirrigt. Folket på festen undrade vilka vi var. Jag sa att jag var "Boels internetvän". Och med internetvän menade jag någon som lärt känna henne efter att ha parodiserat hennes blogg och förklarat bloggkrig mot henne, men det var för långt att säga. Jag presenterade Sebastian och Jonas som "mitt entourage". Själva var de lite busiga och sa att de hette "Glenn" och "Thomas". Under kvällen tvingades jag lyssna på och till viss del delta i diskussioner av typen "men känns det liksom inte... typiskt... att du kommer från Göteborg och heter just Glenn?".

Senare. Boel har dragit igång dans à la Mora Träsk. Samtliga festare måste delta. Det är Fader Abraham och det är Honky Tonk. Jag kunde inte rörelserna. Kände mig lite dum. Det är klart att man ska kunna rörelserna till Mora Träsk. Det är klart som fan att man ska kunna det. Jag började gråta. Ringde en taxi. Nä, jag skojar bara, jag var awesome. Sen blev vi bjudna på kanelwhiskey. Fantastisk uppfinning, tyckte jag! Kanel = gott, whiskey = gott. Kanel + Whiskey = dubbelgott.

Ca 23:30. Vi sade tack och adjö till Boel och hennes vänner. Vi ville få med dem ut, men de skulle sova. Det tyckte vi inte om. Nybörjarfasoner, tyckte vi. Men Boel hade tydligen lyckats få feber till dagen efter, så hon är förlåten.

Ca 00:00. Vi blev avsläppta av en taxi i "Studentlyckan", ett område som ligger lite avsides, om vi säger så. Sebastian hade en lumparpolare som hade fest i området. Vi ringde honom och... inget svar. Vi ringde igen, och igen... och igen. Inget svar. Som den journaliststudent jag är letade jag reda på flickvännens namn och ringde upp första bästa Lundabo med det namnet. En mycket lustig konversation följde. Efteråt: sms.



Där stod vi. Mitt ute i ingenstans. Omringade av hyreshus. Sebastian skrek "FREEEEEDRIIIIIIK" i ett fruktlöst försök att få kontakt med sin vän. Sebastian kastade sin mobil i marken så att den gick i två delar. Inte för att det gjorde så mycket. Det är en sån där gammal Sony Ericsson som kan ta hur mycket stryk som helst, den går alltid att reparera för hand ändå.

Ca 01:00. Sebastian fick syn på sin polare genom ett fönster på bottenvåningen. Helt random, så där. Folk dansade där inne. Stämningen såg ut att vara god. Vi blev insläppta, och jag tänkte "ÄNTLIGEN". Men.

MEN.

Jag skojar inte.

När vi tog vårt första steg in i hallen tystnade musiken.

De måste skämta, tänkte jag. De måste skämta. Det måste vara ett väldigt avancerat skämt, för nu började folk packa ihop sina saker.

I hallen stod LumparFredrik och sa "jaha... det här blev ju inte så... bra". Hans förklarade att hans mobil hade fuckat upp.

Jaha.

Ca 01:45. Ännu en taxi betald. Hemma hos Jonas igen. Disken från vår whiterussian-frukost stod fortfarande kvar på bordet. Jonas och Sebastian började titta på NHL. Jag somnade.

Det var min valborg, det. I rest my case.

Betyg: 4/5 cases

11 not very frequently asked questions

Emma Hå har ställt frågor till mig. Vad trevligt!

1. Du har två biljetter till domedagsarken. Vem väljer du att ta med dig och varför?


Plötsligt: djur. Sjukt många djur!

Du menar domedagsarken som i Noas ark, typ? I så fall måste jag alltså ta med en kvinna, om det ska finnas något hopp att återställa människobeståndet på jorden. Visst, det kommer ju krävas lite inavel här och där, men vad gör man inte för att RÄDDA VÄRLDEN, liksom?

Men jag förstår vad du menar. Du vill att jag ska välja ut någon person som är extra viktig för mig. Det känns rätt omöjligt, faktiskt. Alla fyller olika roller och så vidare, och så vidare...

2. Om du skulle välja mellan att gå i högklackat resten av livet eller gå utan skor, vad hade du valt?

Först tänkte jag att valet var självklart. Med högklackat slipper man få glas och annan skit i fötterna. Kanske hade jag lyckats maskera det på något sätt så att det blivit socialt accepterat. Men det hade också betytt att jag aldrig mer fått känna sand mellan tårna. Jag hade aldrig mer fått vara naken i duschen. Och jag hade blivit ÄNNU längre än vad jag redan är. Duschmunstycket hade varit någonstans i brösthöjd på mig, jag hade fått böja mig ner för att kunna skölja håret. Katastrof!

Så aa. Nä. Klackarna hade nog vunnit till slut, ändå.

3. Har du någon gång varit beroende av något datorspel? Vilket?

Jag har aldrig varit riktigt beroende av ett spel, tror jag. Däremot kanske jag är beroende av tävlingsmomentet som många multiplayerspel levererar. Jag älskar att vinna. Datorspel ger mig en möjlighet att vinna flera gånger per dag.

Det närmaste jag har kommit ett beroende är väl i så fall World of Warcraft. Men det tröttnade jag ändå på ganska snabbt.

4. Finns det någon värdslig sak du alltid undrat över men som du aldrig tycks få svar på?

Jag undrar över världsliga saker mest hela tiden, precis som alla andra. Typ hur jag ska framställa mig själv på bästa sätt i alla situationer. Hur många öl som krävs för att jag ska hamna på en perfekt berusningsgrad. Vilket politiskt parti som är bäst. Det mesta kommer jag troligtvis aldrig att få ett bra svar på.

5. Skulle du vilja kalla dig en nörd? Vilken typ av nörd i så fall?

Nej, det skulle jag inte vilja kalla mig. Inte för att jag har något emot att bli kallad det. Jag tycker tvärtom att det är häftigt med folk som har ett specialintresse som de brinner för. För några år sedan brann jag för Warcraft III, men tyvärr har jag inte den känslan längre för något speciellt. Eller jo, jag brinner för att underhålla, och jag brinner för att skriva någonting som jag efteråt känner att "där satt den". Med andra ord: jag brinner för den här bloggen. Jag är en bloggnörd. Fast det känns ju inte nördigt på samma sätt som typ Warhammer.


Nördigt.

6. Kan du låta som något djur? Vilket?

Min sengångarimitation går alltid hem!

7. Vilket var ditt favorit tv-program när du var liten?

Liten och liten, det slutade sändas 2004, men jag älskade alltid Sen kväll med Luuk. Det är synd att man inte får se honom i det formatet längre.

8. Värnar du om traditioner eller tycker du att det är roligast med variation och nytänkande?

Jag är flexibel. Har inget emot traditioner, men om något annat känns mer lockande så säger jag fuck traditionerna!

9. Beskriv din syn på alkohol.

Det finns många problem med alkohol, det kan nog de flesta av oss enas om. För det första så är det helt sjukt dyrt. Om man vill bli mer än salongsberusad kostar det någon hundring eller två, om man handlar på Systemet. Låt oss säga att man vill bli full två gånger i veckan. Det blir 800 fucking spänn i månaden, minimum. Jag förstår inte hur politikerna tänker. Hur ska en student som knappt har råd med sina ICA Basic-nudlar ha råd med all den här alkoholen?

Om man är under 20 får man inte ens handla på Systemet. Då får man gå till krogen och köpa öl för 55 spänn glaset. För att inte tala om barn under 18 år. Där är utbudet alldeles för dåligt. Det är mest skitvodka och Slotts Guld. Jag tycker att våra ungdomar har förtjänat bättre än så!

10. Hur tror du Universum är beskaffat? Är det oändligt eller inte?

Big Bang är väl det bästa vi har kommit på hittills. Kosmologi är inte mitt bästa ämne. Känns som att jag bara kommer göra bort mig om jag försöker svara på den sista frågan.

Annars finner jag det mycket roligt att försöka föreställa mig oändligheten. Alltså, det här med att oändligheten minus ett fortfarande är lika med oändligheten. Och att oändligheten gånger oändligheten inte är någon sorts superoändlighet, eftersom att inget är större än oändligheten. Aa, ni fattar. Eller inte.

11. Vad brukar du laga för mat när du har ont om tid, inga pengar och är jättehungrig?

Då gör jag makaroner och bacon. Det gör jag i och för sig när jag har pengar också. Och när jag har gott om tid. Faktum är att jag gör makaroner och bacon precis hela tiden. Det är en alldeles fantastisk maträtt som alla bör äta minst en gång per dag.

En eftermiddag med exet

Det var inte en vanlig dag idag. När jag kom hem strax efter 13:00 möttes jag av den här synen:



Mitt ex! Alltså wtf? Det var mer än två år sedan vi gjorde slut och flyttade isär. TVÅ ÅR! Och nu hade hon brutit sig in i min lägenhet och slängt runt med mina skor i hela lägenheten!

Jag tog ett djupt andetag och tänkte att man får väl ta och försöka göra det bästa av den här situationen. Hon är här, jag är här, så varför inte bara sitta ner en stund och prata? Det kan väl inte skada?

Men när jag kommer längre in i min etta ser jag det här:



Min bror! Igen! Alltså, det är ju inte första gången hon håller på med brorsan, men det här tar ju priset. Hon har alltså inte bara brutit sig in i min lägenhet, hon har även använt den som bas för ett booty call. Och inte vilket booty call som helst, utan MIN BRORSA!



Som om inte situationen var tillräckligt awkward hoppar exet upp i sängen och fortsätter hålla på, antagligen bara för att jävlas med mig.



Sen gick brorsan. Exet blev då på mordiskt humör och skulle prompt ha ihjäl min dromedar. Hon hade inte mitt godkännande, därav dromedarfighten ovan, som jag vann.



Sen gick vi ut på en promenad. Mitt ex har en historia av alkoholmissbruk, så det förvånande mig inte att hon snart hade fått upp ett spår. Jag tvingade henne att gå en annan väg.

Suck, denna bruden alltså. Varför kan hon inte bara lämna mig i fred?

Ett samtal mellan mig och McDonald's-tjejen

McDonald's-tjejen: Hej!
Jag: Hej! Jag skulle vilja ha en latté på det här erbjudandet som går runt på facebook nu... om det inte är fejk?
McDonald's-tjejen: Nejdå, det är absolut inte fejk!
Jag: Det är på riktigt alltså? Nice! Man vet ju aldrig med facebook liksom. Lurendrejarnas paradis, typ.
McDonald's-tjejen: Ja, nä, det är ju nästan för bra för att vara sant. *går bort till kaffemaskinen, utan att ha kollat mailet i min telefon*
Jag: Men hur vet ni att inte samma snubbe kommer in flera gånger och tar typ hundra lattés?
McDonald's-tjejen: Ja du... Ingen aning faktiskt.
Jag: Jaha... då vet jag var jag ska fixa kaffe de närmaste veckorna!
McDonald's-tjejen: Haha!
Jag: Haha! Jag kan ta en äpplepaj också, när jag ändå är i farten.
McDonald's-tjejen: Okej... Varsågod!
Jag: Tack! Hejdå!
McDonald's-tjejen: Hejdå!

EDIT: Ja, jag betalade såklart för äpplepajen!

Så nu kan man alltså få oändligt med gratiskaffe på McDonald's. Jag säger inte att man BÖR ta fler än en (1) kaffe, som ju erbjudandet gäller. Det hade ju varit förkastligt. Vidrigt. Bortom all reson. Det enda jag säger är att man KAN göra det.

Ja. Det var bara det.

Gästbloggade lite

En av mina Twittervänner vid namn Sandra driver "Göteborgsbloggarna" som är en blogg om allt som händer i Göteborg (NO SHIT). Idag fick jag äran att gästblogga. Jag skrev lite om "goa-gubbar-myten".

Tjäck it aout.

Jaha, hörrni

Här sitter jag och tänker på vad ni kan tänkas vara intresserade av att läsa. Kan inte komma på något bra. Förutom det uppenbara. Det vill säga när jag var på krogen i lördags och trodde att det fanns ett till trappsteg på trappan jag gick nedför, och därmed ramlade handlöst, rakt in i folkmassan på dansgolvet. Skadeglädje funkar ju alltid.

Annars då? Ptja, jag såg en kul "omslagsbild", som det så fint heter på facebook numera. Det var verkligen inte en omslagsbild som alla andra. Det här var något i hästväg. Min första tanke var "det här MÅSTE upp på bloggen". Men det kändes inte helt okej. Speciellt med tanke på att vi har gemensamma vänner på fejjan. Men den föreställde i alla fall den här tjejen och hennes pojkvän. De står båda med ryggen vänd mot kameran, hand i hand. I bakgrunden: havet. På varsin sida om paret är deras svartvita och delvis transparenta ansikten inklippta. Båda ler stort. Men det är något underligt med deras leenden. Det är svårt att sätta fingret på det. De är som tagna från en annons från en arbetsplats. Ni vet, när fem prydligt klädda personer, givetvis tre kvinnor och två män, varav en är svart, står runt ett skrivbord och ler åt absolut ingenting medan en av dem visar absolut ingenting på en powerpointpresentation om absolut ingenting? Och så står det något i stil med "Hos oss kan du utvecklas och nå din fulla potential". Och så är det något sketet bemanningsföretag. Exakta SÅDANA leenden har paret i den här omslagsbilden!

För att toppa alltihop står "I love you" utskrivet i snirkliga bokstäver i övre delen av bilden.

Jag säger inte att det är fult. Jag säger inte att det är snyggt. Jag säger att det är fantastiskt.

En guide till alla tjejer med profilbildsångest

1. Gå in på din facebook-profil.
2. Tryck på "Redigera profilbild".


3. Tryck på "Visa album".



4. Tryck på "profilbilder".



5. Tryck på den profilbilden som du fick 40 miljarder gillningar på för ett år sedan.
6. Såja! Nu har du ändrat till den profilbilden du vill ha, utan att ha behövt lägga upp SAMMA BILD för tredje eller fjärde gången och signalerat "SNÄLLA GE MIG FLER GILLNINGAR" till alla dina vänner. Nu slipper du dubletter och tripletter av profilbilder i ditt album!

Mina två fickor

I min högra ficka: En nyckelknippa med tre nycklar på. En för mitt hem, en för skåpet i jobbets omklädningsrum, den sista för mopedlåset som jag använde senast för fyra år sedan.

Jag lägger alltid nyckelknippan med ringen prydligt ihopvikt tillsammans med nycklarna, som alla pekar uppåt. På så vis minimerar jag friktion och slitage mot mina jeans. För att hålla nycklarna i den ställningen har jag min plånbok som stöd. Det är en brun, gammal och sorglig sak i läder. Ena kortsidan är så uppsliten att både sedlar och mynt kan falla ut om man inte är försiktig. Här och där sticker lösa trådar ut, som ett rop på hjälp.

För några veckor sedan bestämde jag mig för att köpa en ny plånbok. Var inne i ett par affärer och kollade, men det gick bara inte. Ingen var så fin som den jag har. Ingen kändes lika tilltalande. Ingen gick att lita på, på samma sätt.

I min vänstra ficka: iPhone 4. På tiden då inte iPhone fanns brukade jag ha både mobil och nycklar i den här fickan. Men numera vill jag inte riskera att få repor i skärmen. Så nu ligger min smartphone där, alldeles ensam. Oftast i ljudlöst läge.

Varje gång jag får ett sms eller blir uppringd känner jag av vibrationerna mot mitt lår och kan svara direkt, utan att behöva leta, utan att behöva spåra upp ljudet från en ringsignal i lägenheten.

Det ryms så mycket trygghet i mina fickor. De finns alltid där, var jag än är och vad jag än gör. Så länge allt är som det ska i mina fickor kan jag transportera mig vart jag vill i Göteborgsområdet, betala min lunch, komma i kontakt med i princip vem jag vill.

Jag förstår inte hur man kan klara sig utan fickor. Alternativet är väl en väska av något slag, men då finns det ju så mycket som kan gå fel. Man tar upp sin telefon, lägger den någonstans, tar fram sin plånbok för att betala något och helt plötsligt är allting borta. Eller så tappar man bort hela väskan. Jag får sådan sjuk ångest bara av att tänka på det.

Att känna på utsidan av mina fickor, att fingra på konturerna av min mobil, plånbok och nyckelring, det ger mig ro. Det är en signal att allting fortfarande är okej. Oavsett hur mycket jag fuckar upp så finns de alltid där. Som två nära vänner.

En låt som ligger mig nära om hjärtat, och historien bakom

Innan du klickar på länken längst ner i inlägget och lyssnar på låten skulle jag vilja förklara varför den är så viktig för mig.

För ett antal år sedan hade jag en vän. Låt oss kalla henne Anna. Det var inte som att vi hängde med varandra varje dag, men när det väl hände att vi träffades hade vi alltid kul ihop.

En kväll var vi på en fest. Det var som vilken fest som helst. Mycket alkohol, tjöt och musik.

Framåt småtimmarna råkade jag och Anna hamna i samma soffa. Båda i horisontalt läge, jag innerst. Hennes huvud mot min arm. Vi hade aldrig tidigare varit så nära varandra, rent fysiskt, men det kändes ändå naturligt på något sätt. Jag hade ju inte "såna där" känslor för henne. Det var 100% oskyldigt, rent och gudfruktigt.

Men så kom den här låten på. Det var som om vi gick in i en dimma tillsammans, Anna och jag. Hon vände sig om. Jag fick hennes hår i min mun. "Oj", sa jag. "Förlåt" svarade hon och tystnade. Tillsammans lyssnade vi. Varje ton gav mig känslan som man får precis efter ett djupt andetag. Harmoni. Jag kände hur hennes hand trevade längs med min överkropp. Den visste inte riktigt vart den skulle ta vägen. Till slut hamnade den på min sida, grabbade tag i en handfull av min skjorta och knep åt. Dimman tätnade.

"Simon?" sa hon.
"Mm" svarade jag.
"Det här är vår låt, va?"
"Ja..."

Plötsligt var allting förvirrat. Jag, som aldrig ens fantiserat om att ha Anna som mer än en vän, kände plötsligt ett sting i bröstet. Det gick inte att förneka längre. Jag älskade henne. Medan jag andades in hennes doft insåg jag hur nära hennes läppar var mina. Men det krävdes ett marathonlopp för att nå dem.

"Du..." viskade jag.
"Mm"

Hon makade sig närmare. Allting brände inom mig.

"Äh... Var inget..."

Det går inte en dag utan att jag ångrar det där ögonblicket. Jag skulle ha sagt till henne att jag älskade henne.

Så. Nu förstår ni. Här är länken till låten.

Random Vanilla-fakta 2


COME OVER HERE
  • När jag var liten fick jag för mig att bandet Pet Shop Boys hette "Ketchup Boys" och att de som sjöng var karaktärerna i fightingspelet Mortal Kombat.
  • Jag har aldrig skrivit ett CV.
  • Det jag saknar mest från tiden då jag hade noll fasta utgifter (bodde hemma) är att kunna gå på restaurang och käka finmiddag.
  • En gång blev jag utskälld på tåget för att jag spelade för hög musik i mina lurar. Sedan dess tänker jag mig för både en och två gånger innan jag höjer volymen.
  • Jag skulle så gärna vilja vara bäst i världen på någonting. Vad som helst. Bara jag får vara VÄRLDSELITEN, liksom.
  • Jag älskar läskiga skräckfilmer. Jag hatar filmer som utger sig för att vara skräckfilmer, men som knappt är läskiga nog att skrämma en psykologiskt nedbruten femåring.
  • När jag gäspar får jag tårar i ögonen. Jag vet inte varför. Men det kan bli rätt lustigt när det händer, till exempel om jag tittar på en film tillsammans med andra. Då kanske de tror att jag är rörd, när jag i själva verket är uttråkad/trött.
  • Jag har två olika ticks: att sträcka ut musklerna i halsen/nacken, samma sak med handlederna. Misstänker att det ser rätt lustigt ut när jag håller på.

Att begå självfritzl

Just nu känner jag egentligen bara för att låsa in mig själv i ett par dagar. Ta det lugnt. Kolla igenom de två resterande The Wire-säsongerna. Spela dator. Det enda som hindrar mig är min soffa.

Det går inte riktigt att sitta bekvämt i den. Jag har försökt med alla möjliga ställningar, och visst funkar de, men det blir aldrig så där bekvämt att jag tänker "åh, den här soffan skulle jag kunna ligga i resten av livet".

Att bara sitta i soffan rakt upp och ner går emot min natur, kan man säga. En soffa är ju till för att breda ut sig i, eller hur? Varför ska jag bara sitta och ta upp en tredjedel av soffan när jag kan ta hela? När jag väl har lagt mig ner så finns det inte något bra sätt att lägga huvudet så att jag både ligger bekvämt och kan läsa undertexterna på tv-skärmen utan att bli helt snurrig. Dessutom gör ställningen mig helt paranoid, ibland får jag för mig att jag när som helst kan bryta nacken om jag ligger sådär med huvudet i 90 grader mot en hög soffkudde.

En av de bättre ställningarna är att sjunka ner i soffan så att jag kan använda överkanten av en soffkudde som nackstöd och bordet som ett fotstöd. Men vet ni vad problemet med detta är? Jo, att jag inte riktigt vet hur jag ska lägga fötterna. För det är ju lite obekvämt att lägga hela underkroppens tyngd mot anklarna. Jag vet inte hur det är för er, men ovanför hälen har jag något satans ben som sticker ut och gör mitt soffliggarliv surt. Men sen har ju jag helt sjuka fötter också.

I alla fall. För att lösa problemet med anklarna brukar jag ligga lite snett, så att fötterna hänger utanför bordet medan mina vader tar emot all tyngd. Men det tröttnar jag också på ett tag.

Det var dagens i-landsproblem, det. Över och ut.

Ajajajajaj.... 0:43


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0