Jag lever!

Ja så att ni vet liksom. Jag har bytt jobb, bytt stad och bytt liv, mer eller mindre. Men jag existerar fortfarande!

Har bara inte samma behov av att skriva av mig liksom. Vet inte vad det är. Tröttnat på min egen röst, kanske?

Tror jag blir allt mer fokuserad på att leta intryck och nya upplevelser från utsidan, snarare än att grubbla och utforska mig själv på insidan.

Jag vet vem jag är nu, till stor del. Jag gillar inte att träna. Kan tvinga mig själv att göra det, men kul? Nej. Och jag kommer aldrig hitta styrkan att bli vegetarian, trots allt bra det hade fört med sig.

Jag gillar bilder. Jag gillar öl. Och mat. Och att lära mig saker. Känna att jag utvecklas.

Är det här en thing när man blir äldre, att bli mer "utåt", eller är det bara jag?

Det här är för dig, Johanna

 
Johanna. 
 
Jag vet att jag inte har varit den bästa bloggaren. Jag vet att jag inte har varit närvarande när jag har behövts som mest. Jag vet att jag har varit ett as. Det är inte ditt fel. Vill bara att du ska veta det.
 
Finns inga ursäkter egentligen för att göra det jag har gjort. Att undanhålla allmänheten mina briljanta tankar, min fantastiska humor och mitt mästerliga skrivande. Det är oförlåtligt.
 
Men Johanna.
 
Nu börjar kampen. Jag vill inte att du ska växa upp och bli värsta miffot och inte kunna lita på någon och aldrig kunna känna äkta kärlek bara för att du inte har fått obegränsad tillgång till roliga texter på internet.
 
Från och med nu lovar jag att skriva inlägg. På den här bloggen. Ibland. Kanske. Typ.
 
Det kommer bli kul.
 
Men nu till det viktiga: hur ser du ut nu för tiden Simon?
 
Ja jag har ju bytt utseende helt och hållet kan man säga. Skägg har odlats. Det långa håret är borta, åtminstone i nacken och på sidorna.
 
 
Var sjukt ovan vid det när bilden togs precis efter att jag klippt mig. Men nu tycker jag det är riktigt schysst asså.
 
Så. Nu vet du allt det viktiga, Johanna. Kan du förlåta mig?

Så fixar du stilen inför Summerburst


Vila i frid, köksdörren

 
Vår älskade maka (?), mamma (?) och dörr
 
Köks Dörrsson
*14 januari 1723 (?)
 
avled idag, den 22 februari 2015, hastigt efter en lång tids sjukdom (?).
 
Plötsligt brakade allting loss och så låg hon i backen. Personligen tror jag det berodde på åldern. För jag stängde henne aldrig. Nej, jag har aldrig ens rört henne. Så det är inte som att jag kommer sakna henne. Men ändå. En liten dödsannons kan hon väl få, i alla fall.
 
--
 
Jag kanske inte behandlade dig så gott som jag borde
Jag kanske inte stängde dig så ofta som jag kunde
Små saker jag kunde ha sagt eller gjort
Jag tog mig aldrig tiden
 
Du var alltid i mina tankar
Köks Dörrsson
Du var alltid i mina tankar

Att bry sig, eller inte bry sig, det är frågan

På svt:s webb kan man nu rösta på om man tycker det är rätt eller fel av politikerna att stoppa statyn föreställande en tant som svingar sin handväska mot en nazist i samband med en demonstration på 80-talet.
 
19% tycker att det är rätt - statyn förespråkar våld
63% tycker att det är fel - statyn symboliserar något mycket större
 
Men de sista 18 procenten, vad tycker de? Håll i er nu... de... "bryr sig inte".
 
Jaha.
 
Tack för infon, alla ni som inte bryr er. Tack för att ni tog er tid att svara på den här pollen så att vi vet exakt hur många som inte bryr sig om den här frågan. Fullständigt lysande.
 
Jag utnämner härmed dessa 18 procenten till "chefsbossar". Ni är de som håller mänskligheten på fötterna. Ni är vår säkerhetslina mot förfallet. Ni är stjärnan på himlen. Grädden i semlan. Krutongerna i salladen.
 
Ni är hjältar. Jag står i evig tacksamhetsskuld till er.
 
Tack, än en gång!

Visste inte vart jag skulle göra av bilden...

 
Instagram tillåter ju bara kvadratiska bilder. Konstig trend, det där. Först skulle allt vara så wide screen som det bara gick, och nu går vi tillbaka till kvadraterna. Som på stenåldern. Vad kommer härnäst? 4:3-format?
 
I alla fall. Jag har gröna ögon. Typ. De är rätt grumliga, på avstånd ser de nog bara mörka ut. Det är lite tråkigt, kan jag tycka. Jag gillar ögon med en tydlig och stark färg. Tyvärr är det väldigt sällan jag kan stirra in i folks ögon utan att det börjar kännas rejält obekvämt. Så jag får nöja mig med bilder istället. Kan sitta och titta på ögonbilder i flera timmar. Nä, där ljög jag, men några sekunder kan jag sitta och mysa åt ett par ögon, i alla fall.
 
De symboliserar så mycket, ögonen. För mig är de som två fönster. Om man tittar in i dem kan man få en skymt av tankarna som seglar omkring där inne, om man har tur. Eller så är gardinerna fördragna. Det beror på, liksom. Vissa har nytvättade fönster, medan andra har dimmat, förvrängt eller tjockt glas. Vissa har en energi som kokar, pyr och ångar däri, medan andra ögon har frostat igen.
 
Ibland får jag för mig att jag måste titta in i folks ögon oftare. Både för att visa respekt för min samtalspartner, att liksom erkänna hens existens. Men också för att visa att jag har självförtroende (låtsas kan man ju alltid göra!), att jag inte är den som sitter i ett hörn och vill vara för mig själv (låtsas kan man ju... ja ni vet).
 
Så ja. Det här experimenterar jag med ibland. Ögontittar folk på stan. Ögontittar folk jag pratar med. Inte någon aggro blick på något sätt, utan bara... tittar. Känns alltid lite obehagligt. Och spännande. Och så funderar jag: hur förändrar det här beteendet den sociala dynamiken mellan mig och folk runt omkring mig?
 
Ögon alltså. Vilken grej.

Vad gjorde ni den 1 februari?

 
Jag säger inte att det här är världens mest välbesökta blogg, men 0 besökare? Noll? NOLL? Hade ni en liten anti-Simon-dag den 1 fabruari? Va? Är det så? Är det så man behandlar sina medmänniskor? Ägnar hela dagar åt att motarbeta en viss person?
 
Jag är besviken på er.

En del av mig kommer alltid att plocka bananer

Jag går på ICA Kvantum i Växjö. I kundkorgen: korv, bacon, tortellini, två fryspizzor. Känner mig lite dålig. Varför lagar jag aldrig någon riktig mat?
 
Blir sugen på kex. Är på väg att plocka på mig en Ballerina med kladdkakefyllning när jag hör en röst bakom mig.
 
"Ursäkta, var ligger saltet?"
 
Jag vänder mig om. Hinner säga "det..." innan jag inser att kunden inte pratar med mig. Hon pratar med killen i röd-svartrutig Kvantumskjorta en bit bort. Tankarna svävar iväg.
 
I huvudet avslutar jag meningen. "Det... har du borta vid kryddorna, mittemot oljan. Vill du att jag ska följa med och visa dig?"
 
Jag är inte i Växjö längre. Jag är på ICA Maxi Kungälv. Och jag minns... Jag minns hur jag letade igenom ett fyrtiotal fullpackade RC-vagnar och till slut hittade det speciella hundgodiset kunden ville ha. Jag minns känslan i armarna efter att ha plockat bananer i fruktavdelningen under en lönehelg. Jag minns det metalliska ljudet från pallyftarna när jag körde ut läskpallar. Lukten av papp, plast och lager.
 
Somrarna. Vi tog promenader till McDonalds på rasterna. Tog med en Big Tasty till uteplatsen. Knäppte upp skjortan. Diskuterade den nya snyggingen i kassan. Jag minns hur jag gick ut tillsammans med vakten för att stänga butiken vid 22:30. Skramlet från alla hens nycklar. Den ljumna luften mot mina bara ben. Känslan av en väl utförd arbetsdag.
 
Ja, det ska stå Simon K, och inte C. Orkade aldrig bråka om det. Kunderna levde i en lögn. Alla dessa år asså... Och ja, man ska vara seriös. Speciellt på rasten.
 
Jag minns skratten. Hur vi med alla möjliga fruktkombinationer kunde avbilda ett könsorgan. Hur vi kunde köra arga leken i flera dagar. Jag minns frukostbuffén. Det blev oftast två hönökaksmackor, en med leverpastej och smörgåsgurka, en med ost och paprika. Minns det där kras-ljudet när någon knäckte ett ägg mot bordet. Kaffemaskinens konstanta brummande.
 
Sorry Tobbe, men det var typ den enda bilden jag hittade på oss. Jag är verkligen jätteledsen. Du ser ju ut som att du är i färd med att spotta ut något liksom. Förlåt. Men i alla fall: så här såg vi ut innan Den stora skjortreformen™.
 
Jag minns hur jag varje lördag kl 18:59 ringde till jouren med interntelefonen och sjöng. "Deeeeet är sluuuut på veckan, det är daaags för lööördaaagsmyyyyyYYYYS!" Och så någon gliring om att nu går jag hem medan du får stanna kvar till 22:30. Varje vecka var det en ny version av låten. Det kunde vara mexican style, metal, growl, viskning, hip-hop, disney, musikal och så vidare. Jag minns att jag tänkte på det hela dagen: vilken version ska jag köra ikväll?
 
Ibland ballade det ur totalt. Kartonger på huvudet och grejer. Helt. Galet.
 
Jag minns teamkänslan. Hur vi sa "bra jobbat idag!" till varandra och high-fiveade när det var dags att gå hem. Hur vi försökte synka arbetet så att vi kunde luncha tillsammans.
 
Och bananerna. Som jag minns bananerna! Mina älsklingar! Vet inte hur många kilogram bananer jag har plockat under mina tio år på Maxi, men många är det.
 
Jag är tillbaka i Växjö igen. Plockar på mig en Ballerina med kladdkakefyllning. Och så börjar jag gå mot kassan med en alldeles speciell värme i bröstet.

Nu har jag gjort en pinsam video igen

Den här gången handlar det om hur det är att bo i en stuga på landet. För där bor jag just nu.
 
 
 

Internet – har hjälpt folk att aktivera sig sen 1969

 

Jag är inte bitter, men...

I helgen blev jag atombombad.
 
Så här var det:
 
Vi spelade Risk. Närmare bestämt Risk 2150. Det är samma sak som Risk. Fast i framtiden. Så pass långt fram i framtiden att man kan kolonisera månen och undervattensstäder. Tyvärr kan man även atombomba varandra. Om man har investerat i en "nuclear commander", vill säga.
 
Som det här. Fast i framtiden.
 
Det hade inte jag gjort. Nej, jag tänkte att jag skulle vinna med fair play. Med diplomati. Med ÄRA!
 
Jag tänker inte nämna några namn. Men om vi säger så här: lag Svart bestod av Lowe-idioten och Richnörd. Det kanske är deras riktiga namn, eller så är de inte det. Vem vet? Jag vet. Nåväl: lag Svart hade investerat i en "space commander" och koloniserat hela månen. Det gav dem en herrans massa poäng.
 
Inför sista omgången hade jag gjort upp en plan. Jag skulle ta över samtliga undervattensstäder, samtidigt som jag skulle flyga upp till månen och förstöra månkontinenterna. Och jag hade sparat på mig en massa specialkort för att försvara mig.
 
Allting gick enligt plan. Jag var fucking Poseidon. Ägde vattnet. Ägde Oceanien och stora delar av Asien. Min största rival hade förlorat sitt månfäste. Och jag lyckades försvara mig mot deras attacker.
 
Sen var det lag Röds tur. Lag Röd kan ha bestått av Erik-aset och Paxel. Inför sista omgången hade jag slutit en pakt med lag Röd. De skulle inte röra mina områden i utbyte mot att jag inte attackerade dem i Sydamerika. Till saken hör också att lag Röd inte hade någon som helst chans att vinna. De var för små, helt enkelt.
 
Så jag tänkte: varför inte ta ett par extra områden i Nordamerika (OBS inte Sydamerika), för att säkra min vinst liksom? Ja, det är ju lag Röd som hänger där, men de kan väl ändå inte bry sig om de ändå inte kan vinna?
 
Det gjorde de. För de spelade inte ut ett atombombskort. De spelade ut två. Som förstörde tre av mina "undervattenskontinenter". "Du attackerade oss i Nordamerika" sa de. "Det var inte dealen" sa de. Och så hånskrattade de mig rakt upp i ansiktet.
 
Alltså, jag är inte bitter. Men om man sitter på två atombombskort så får man väl för bövelen säga det innan man låter sig attackeras? Har ni någonsin hört talats om en supermakt som ba "näää men vi har inga kärnvapen" och så har de det? Nä, just det. Det är inte okej. Det är inte rätt.
 
Lag Svart lyckades ta tillbaka alla områden på månen. Jag förlorade med två poäng.
 
Vet inte riktigt hur jag ska komma över det här.

Gårdsby

Jag har burit på en dröm ett tag. Inte en sån där stor dröm som innefattar en hel livsplan, utan bara en liten, liten dröm. Och det har varit att göra en sån här bild.
 
Illustrationer som tillåter en att på bara ett ögonblick ta in långa skeenden - det har alltid fascinerat mig. Så det är med stor stolthet jag presenterar:
 
Gårdsby

 
 Långt ifrån perfekt, men är hyfsat nöjd ändå!

Det största problemet med Facebook

är att det alltid är NÅGON jävel som fyller år. Knapparna g, r, a, t, i och s på tangenbordet börjar ju se ut som att de har varit med i tre världskrig.

Jag lever för likes

Jag skrämmer mig själv ibland.
 
Det är väl egentligen inget konstigt i att jag plockar upp mobilen när jag lunchar, väntar på en buss eller "bara ska kolla en sista gång innan jag somnar". Men när jag inte ens kan överleva minsta lilla paus i tillvaron utan att säkerställa mig om att jag inte fått några notifications... Det är något lurt över det.
 
En sådan paus kan vara ett toalettbesök. Jag kan inte bara gå och bajsa som normala människor. Nej, jag måste se till att mobilen är framme, uppkopplad till närmaste Wi-Fi och att jag inte har fått någon superviktig snap som absolut inte kan vänta, för nu bajsar jag, det är dötid, om jag inte fyller den här dötiden med något så meningsfullt som en snap så kommer det bara vara... Dötid! Instagram, Facebook, Twitter. Allt. Måste. Kollas.
 
När det talas om hur förfärligt det är med sociala medier, att det "gör oss antisociala", brukar jag tänka att det handlar om teknofobi. Man är inte van vid att umgås så mycket över nätet som vi gör idag, självklart kommer folk att reagera. Men det är ju absolut inget farligt, brukar jag tänka.
 
Samtidigt sitter jag här och törstar efter likes. Om jag går i typ två dagar utan att ha fått likes så börjar jag känna någon speciell form av ensamhet. Som att jag inte gör avtryck hos någon, inte på riktigt. Jag trivs bra i ensamhet, rent geografiskt. Men när det kommer till nätet och avsaknad av den där känslan av att folk tycker om min statusuppdatering/blogginlägg/bild – då har jag svårare att hantera ensamheten.
 
Jag inser själv att hela den här grejen är en digitaliserad version av det bekräftelsebehov vi alla (?) föds med. Och det är ju helt naturligt. Inget att skämmas för. Inget att skriva långa blogginlägg om.
 
Men just det att mitt bekräftelsebehov blir så konkret att jag kan räkna på det. Det är något läskigt över det.
 
Ena dagen är det:
"Wow, 45 likes! Där gjorde jag något bra!
 
Och i nästa stund är det:
"Bara FYRA, omg wtf!!!! PINSAMT! Vad gör jag nu? Ska jag ta bort inlägget eller bara skjuta mig själv på fläcken?"
 
Aja. Så är det. Känns bra att vara medveten om det i alla fall. Har försökt bajsa normalt den senaste tiden. Ibland åker mobilen fram, ibland tar jag det bara lugnt. Andas. Stannar upp.
 
Jag tror det behövs, det också.

Så får du resultat - SNABBT

Hallå alla sköna #fitnessaddicts!
 
Idag ska jag skriva lite om hur ni får stora muskler på bara TVÅ MILLISEKUNDER!!! Eller nästan i alla fall.
 
Nyckeln är att byta din livsstil. Och ersätta den med min livsstil. Läs och lär om hur en vanlig dag i mitt liv kan se ut:
 
#pushupmaster
 
Dagen började när jag gick upp 04:30 för en #powerrun med mina #powersticks och #powerskidor/hyperglides. Blev min vanliga fyramilsrunda. Det är så himla härligt med frisk luft och att få se soluppgången samtidigt som man tränar och känner den inre styrkan lixom! Sen såg jag i och för sig inte soluppgången, gick ju upp lite för tidigt, haha!
 
Så här såg mitt pass ut nu i eftermiddag:
 
10 min uppvärmning
 
Spansk-ryska armhävningar
- 85 kg (typ så mycket jag väger, tror jag) 1x5
 
Som jag brukar säga: träna inte mycket - träna RÄTT! För om du tränar fel så ökar risken för skador. Samtidigt som alla på gymmet kommer att fnysa åt ditt håll och hata dig för all framtid.
 
Du tror kanske att du kan göra armhävningar. Men faktum är att de flesta gör fel. De belastar helt fel och då blir allting fel och de personerna, mina vänner, kommer aldrig att få de resultat de vill ha. De kommer snarare att se ut som bävrar i bröstmusklerna om de fortsätter som de gör.
 
Så gör du RIKTIGA armhävningar:
- Händerna i marken – HELA TIDEN!!!! Det här är den absolut viktigaste punkten. Folk lyfter alldeles för ofta på händerna när de gör armhävningar. Det är helt fel. Och cancerframkallande.
- Lyft dig upp från marken – VARJE GÅNG!!!! Här gör folk fel hela tiden också.
 
#CROSSFIT
 
Tillbaka till min dag:
 
Efter passet åt jag en lunch bestående av en kålrot och två kilo aloe vera.
 
Näringsinnehåll en kålrot:
100 kcal
40000 kg fibrer
100 ägg+kvarg
 
Näringsinnehåll två kilo aloe vera:
2 kg aloe vera
 
Avslutar alltihop med att pressa en avokado i ögat. Bra för ämnesomsättningen.
 
Kan verkligen inte fatta att jag har gått upp 70 kg i rena muskler sedan jag började träna för två veckor sedan. Det är verkligen helt otroligt.
 
Vill också rekommendera alla ni i #fitFam att införskaffa er en keps. Det är otroligt coolt att gymma i keps.

Horoskop vecka 3

Det är med stor sorg jag måste meddela er att det inte blir något horoskop den här veckan. Min medarbetare Xenos Zenmass-Ha har tyvärr, på eget bevåg, råkat förvandla sig själv till en katt.
 
 
Det är i nuläget svårt att avgöra när han kan tänkas vara tillbaka som astrolog här på bloggen. Om det nu går att bota, det vet jag inte. Fy farao alltså. Skittråkigt, det här.

#nofilter

 

Horoskop vecka 2

Ni minns väl min kompis Xenos Zenmass-Ha? Han har tidigare gästat bloggen med sina spådomar, och jag tänkte att nu så här i början av 2015 är det perfekta tillfället att låta honom köra en vända till Take it away, Xenos!
 
STENBOCKEN
 
Det blir en lugn vecka för dig. Så pass lugn att du gör absolut ingenting. Du sitter i din soffa och stirrar rakt ut i tomma intet tills du svälter ihjäl.
 
Tråkigt att du skulle behöva få reda på det så här via ditt horoskop, men sånt är livet.
 
På den ljusa sidan kan jag säga att du har tur i spel i veckan. Du skrapar en Triss och får x100 i den där bonusrutan nere i högra hörnet, du vet. Så OM du hade skrapat fram tre av samma valör hade det blivit skitmycket pengar. Men så blir det inte. Du vinner absolut ingenting.
 
VATTUMANNEN
 
Du får en plötslig fascination för Teletubbies den här veckan. Samtliga avsnitt plöjs igenom på några dagar, och enligt Venus bana över karolinska korsbandet kommer hela alltet att gå överstyr någon gång under onsdagen. Du köper en liten tv-apparat som du ständigt håller framför magen, du pratar bebisspråk och du lystrar inte till något annat namn än "Tinky Winky".
 
Ditt beteende provocerar folk till den milda grad att du till slut blir attackerad på stan, vilket jag personligen kan tycka är helt rätt åt dig.
 
FISKARNA
 
Den här veckan bestämmer du dig för att klä ut dig till ett smördegsknyte. Så du rullar in dig i smördeg och lägger dig på golvet. Det ser jättekonstigt ut.
 
VÄDUREN
 
Väduren kommer att få en vecka fylld av romantik, passion och framför allt: erotik. Se till att mangla lakanen, för den här veckan kommer det att rassla till i sänghalmen ordentligt! Det kommer att bli helt.... vänta lite nu... Där flyttade sig Sirius en aning. Se på fan!
 
Du kommer att få en hemskt ensam vecka, det är en sak som är säker. Deppigt värre, asså!
 
OXEN

Du har en riktigt dålig hårdag, fast hela veckan. En riktigt dålig hårvecka. Så du bestämmer dig för att raka hela huvudet ditt.
 
Vem gör ens nåt sånt? Rakar av sig ALLT bara för EN dålig hårvecka?
 
Sök hjälp omedelbart.
 
TVILLINGARNA
 
Den gigantiska spindeln under din säng är extra aktiv i veckan. Varje natt hör du hur den gnider sina håriga ben mot varandra, hur den smider onda planer för att krypa upp under ditt täcke och injicera gift rakt in i ögat på dig, men tji fick den, för du är inte någon man lurar så lätt!
 
Du installerar ett anti-spindelsystem, så avancerat att den mest erfarna av skadedjursbekämpare hade brustit ut i gråt vid dess blotta åsyn. Laser, senapsgas och små elektriska stolar i jättespindelsformat placeras omsorgsfullt ut i ditt rum.
 
Men sen får du höra från dina föräldrar att det faktiskt inte finns någonting under sängen, vare sig det handlar om spindlar, monster eller demoner. Snopet va? Allt det arbetet i onödan!
 
KRÄFTAN
 
Du dör i veckan.
 
Flera gånger.
 
I Counter-Strike.
 
Herre. Gud. Noob.
 
LEJONET
 
Det här är en perfekt vecka för lejonet att testa nya droger! Du köper ett gäng svampar i närbutiken och tillagar dem enligt ett recept från Flashback. Det säger BOOM, och du är plötsligt i en helt annan värld. Alla liksom bara går på gatan. Du fattar inte vad de gör där. Varför är de inte hemma?
 
Du tar fram mobilen. 47 meddelanden. Samtliga handlar om att dina facebook-vänner vill pracka på dig diverse mobilspel. CandyVille, Crush Kardashian, Farm Saga och allt vad de heter. Vad är det för sjuk drog du har fått i dig, egentligen?
 
Plötsligt: en hemsk varelse framför dina ögon. Den bär omkring på en stor skärm och... pratar bebisspråk... med solen. Du vet att det är drogen som gör det, du vet att alltihop bara är en enda stor hallucination. Men du kan inte hjälpa det. Du måste bara förgöra den ondskefulla varelsen framför dig.
 
Sen blir allting svart.
 
JUNGFRUN
 
Genom att visa nödvändig uthållighet och tillämpa en optimal nivå av ansträngning ökar du din intjäningsförmåga och du är mer beslutsam än någonsin. Du har tillräckligt med idéer och energi för att genomföra viktiga projekt. Din höga aktivitetsnivå välkomnas och du har en kuslig talang för att föra samman människor och skapa användbara kontakter.
 
Haha, nämen allvarligt talat så ådrar du dig en ovanlig form av klamydia i knät. Du förblir sängliggande hela veckan.
 
VÅGEN
 
Under torsdagen skriver du en jättebra tweet som favoriseras och retweetas hundratusentals gånger. Alla tycker att du är en fantastisk människa och för en gångs skull känner du dig rätt nöjd med dig själv. Du är inte så pjåkig, trots allt!
 
Men sen kommer du på att allting är meningslöst, att vi alla bara består av typ jordmolekyler som snart kommer att vara i jorden igen och alla kommer att dö och du är ensam och alla är ensamma och det finns inget hopp.
 
Annars är veckan helt okej.
 
SKORPIONEN
 
Den här veckan vinner du EN MILJON! Nej, förlåt, nu har jag fått smuts på glasögonen igen. Jag läste helt fel... Nu ska vi se... Du har vunnit EN KALKON! Det är inte fy skam det heller!
 
Du döper den till Kurt. Jättekonstigt. Kalkonen Kurt, liksom.
 
SKYTTEN
 
Du är sjukt sugen på hallonsoda, men du hittar inte kapsylöppnaren. Du letar överallt. Skåp, lådor, garderober. Kapsylöppnaren är spårlöst försvunnen. Du gör ett halvhjärtat försök att öppna flaskan med hjälp av skaftet på en sked, men vem försöker du lura, du är alldeles för svag för att få upp den.
 
Så det blev ingen hallonsoda, helt enkelt. Besvikelsen är total. Ditt humör är i botten resten av veckan, vilket smittar av sig på din familj och dina vänner. Världen har blivit en lite sämre plats, allt på grund av ditt hutlösa Hallonsodedrickande. Hoppas att du är nöjd.
 

Xenos Zenmass-ha, leg. astrolog

Best of: gamla utkast

Det är inte alla texter som får äran att publiceras på denna utomordentligt extraordinära fantastiska webbdagbok. En del får webbläsarfliken stängd efter första meningen, medan andra hinner komma ur fosterstadiet innan författaren, det vill säga jag, trycker på knappen "spara till utkast".
 
Det ligger en hel del inlägg i den där mappen. Det här skrev jag den 6 december 2012, under rubriken "Vet ni hur man hade kunnat få mer spänning i vardagen?":
 
"Jo, man hade kunnat räkna ut hur många som dör av cigaretter varje år för att sedan låta tobaksbolagen tillverka en motsvarande mängd cigaretter med sprängmedel i. Dessa cigaretter läggs sedan i slumpmässigt utvalda paket. Fatta vad spännande det hade blivit! Någon i krogkön står och fipplar med cigarett och tändare och man ba: "TAKE COVER, IT'S GONNA BLOW!!!!" och så slänger man sig"
 
Längre än så hann jag aldrig. Men idén tilltalar mig fortfarande. Om vi ändå alla ska dö, varför inte göra det fort? Det optimala vore om vi hade haft någon sorts supercigarett som kan räkna ut exakt vid vilken tidpunkt en rökare (eventuellt) skulle ha dött av vanliga cigaretter och precis då, inte förr och inte senare, gått in i self destruct mode.
 
Eller så hade cigaretten bara varit ofarlig och aldrig haft ihjäl någon. Men det hade ju varit ofantligt tråkigt.
 
"What doesn't kill you makes you boring"
- Kelly Clarkson, 2011
 
Det här bör man alltså INTE prova på! Kontext? Rhodos 2008. Jag tyckte uppenbarligen att det var en kul grej att äta, snorta och lyssna till kompisarnas cigg.

Den uteblivna nyårskyssen

 
Det blev inte riktigt som i min nyårsguide. Däremot blev det god mat, en runda kurragömma (ja, på riktigt) och fuldans till 90-talshits ända in på småtimmarna. Sömnen fick vänta till 06:00.
 
Men en nyårsafton är ju inte komplett utan nyårshånglet. Jag tycker att det är någonting magiskt över det. Att kyssas, inte bara under stjärnorna, utan också under ett sprakande och fräsande himlavalv i regnbågens alla färger - det är speciellt. Det liksom strålar av energi och känslor från alla runt omkring. En känsla av att nu startar vi om på ny kula. En känsla av vördnad inför universum och tidens gång. Och så någon form av existentiell kåthet.
 
Det är just den unika blandningen som gör nyårskyssen till den bästa kyssen.
 
Med mitt ex kändes det lite som en miniförlovning. Man lovade varandra ett år till. Och kyssen blev ett sätt att säga ja till kärleken, ett sorts analogt BankID.
 
Och innan dess, ja det är ju just nyårskyssarna jag minns. De kunde slå lite hur som helst, magi eller... ansträngt... men det har ändå alltid satt guldkant på kvällen på nåt sätt.
 
Vi kanske borde införa halvårsfirande också, am I right?
 
2014 års första och sista toaselfie.
 
Och för er som inte fattade toppbilden: http://www.det-blev-ingen-cd.com/

"Du har ett gayutseende, Simon"

Det sa min mor till mig för några år sen.
 
Nu har hon än en gång kommenterat mitt utseende i märkliga ordalag. "Herregud, det är ju Carl-Einar Häckner!" sa hon när hon såg en bild på mig från i julas.
 
 
Visst är det konstigt? För jag ser ju inte alls ut som Carl-Einar Häckner! Eller hur? Va? VA!? HA!!???

Nyårsevangeliet

 
 
Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Carl XVI Gustaf en förordning om att hela världen skulle fira nyår. Det var det första nyårsfirandet, och den hölls när ingen alls var ståthållare i Syrien. För där var det inbördeskrig.
 
Alla gick då till Systembolaget, var och en till sin stad. Och Simon, som genom sin härkomst hörde till Kungälvs hus, begav sig från Växjö i Småland upp till Västra Götaland, till Anders Holmenskölds (M) stad Kungälv, för att köpa sprit tillsammans med ingen särskild, som varken var hans trolovade eller väntade något barn.
 
Medan de befann sig där var tiden inne för honom att köpa en flaska skumpa, och han köpte den där, och lindade in flaskan i en systemetpåse och lade den i en kundkorg, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. Ingen vet varför Simon ville lägga in sin flaska på ett härbärge.

Plötsligt stod Systembolagets vd Magdalena framför dem och hennes härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men hon sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en flaska skumpa köpts åt er i Anders Holmenskölds (M) stad, den är jättegod, typ Messiasgod. Och plötsligt var där tillsammans med vd:n en stor himmelsk här som prisade alkoholen:
 
"Ära i höjden åt skumpa och på jorden fred åt dem han har utvalt."
 
Ja, nä, nu får det räcka med alkoholglorifiering. Sämsta blogginlägget någonsin. 0/5.

Så överlever du nyårsfyllan

 
 
Att dricka mindre än vanligt är såklart uteslutet. Så hur överlever man egentligen nyår utan att bli apfull, spy i diskhon och vakna upp i kroppsvätskesura lakan dagen efter?
 
Simon har som vanligt svaret. Här följer min nyårsguide:
 
Vid ankomst till festen:
  • Se till att din enhörning är korrekt parkerad och att eventuell P-avgift är betald för åtminstone ett dygn framåt.
  • Ta alla gäster och, framför allt, värdarna i hand enligt konstens alla regler.
  • Det är nu läge att ta en öl och släppa lös alla de gröna små nykterhetstomtarna du har haft i bakfickan. Sträck dig bakåt, ta en handfull tomtar och säg "Nanwa nurquendi!" ("varde tomtar" på alviska) samtidigt som du strör dem över gästerna i en sorts Joe Labero-rörelse genom luften.
Under festens gång:
  • Drick enorma mängder alkohol. Tomtarna kommer att trolla bort samtliga av drickans icke önskvärda effekter. Mår du illa? Schwoosh, inte längre! Får du plötsligt lust att göra en jätteful dans som bland annat involverar en stol vänd bak och fram när du hör en Avicii-låt? Schwoosh, pinsamheten borta!
     
Vid tolvslaget:
  • Är inte den där personen som du lovade dig själv att du aldrig skulle involvera dig med ganska attraktiv ändå?
  • Vad sägs om ett rått, vått och smått hångel med den personen?
  • App, app, app! Det räcker med en nyårskyss, säger tomtarna.
  • Käften, tomtejävlar! säger kroppen din. Här ska det bli åka av!
Dagen efter:
  • Nu kanske du tänker att tomtarna har misslyckats med sitt uppdrag. Icke! För när ni vaknar upp i värdarnas säng med ångest från helvetets innersta dödscirkel, ja då har tomtarna tillkallat förstärkning i form av Odens häst Sleipner som med sin magiska kärlekskraft tar bort alla dumma känslor inom dig och alla andra! Bra va?
  • Men bakfyllan då? Den har tomtarna ätit upp med hjälp av den gyllene skeden från Bilbos stuga i Fylke. Förstås.
 
Eller så kan du bara inse fakta. Du kommer bli apfull, spy i diskhon och vakna upp i kroppsvätskesura lakan dagen efter. Det bara är så.
 
Lycka till, och gott nytt år på er!

2014 - året som gjorde kaos

Det började bra.
 
Jag och flickvännen flyttade in till en rymlig tvåa på Hisingen. Vi älskade den. Allting var plötsligt inom spårvagnsavstånd. Och jag fick äntligen min egna gamerhörna.
 
Rocky fick följa med, såklart.

 
Jag hade drömjobbet. Kände aldrig någonsin att det var tråkigt att gå dit. Jag fotade, redigerade, intervjuade, researchade, åkte till massa ställen, träffade intressanta människor, och allt detta tillsammans med roliga och kreativa arbetskamrater. Ni vet den där personen på jobbet man alltid stör sig på? Den personen existerade inte på TV4 Göteborg.
 
Samma sak med Maxi, där jag fortsatte jobba någon helg i månaden.
 
Pengarna rullade in. Flickvän, lägenhet... Jag tänkte att nu bygger jag upp min framtid. Det var en häftig känsla. En vuxen känsla. Jag började fundera på hur jag skulle se ut som förälder. Var aldrig säker på om jag ens ville, och OM jag ville skulle det inte ske nu. Men bilden dök ändå upp i huvudet ibland.
 
Den 9 april vaknade jag av att mobilen vibrerande. En ensam vibration, inte två. Ett meddelande till min TV4-mail. Det är väl något oviktigt alla-mail tänkte jag medan jag famlade efter mobilen.
 
Några månader tidigare hade de lagt ner Boråsredaktionen tillsammans med en handfull andra småredaktioner. Så jag hade väl länge haft på känn att det skulle komma fler besparingar. Men jag kände mig ganska trygg ändå, behovet av vikarier verkade ju aldrig ta slut. Tryggheten sipprade ur mig medan jag läste det där mailet.
 
Till sommaren släcker vi ner lokal-tv, stod det. För alltid. Vi måste satsa på våra digitala plattformar, och för det behöver vi pengar, resonerade TV4:s vd Casten Almqvist.
 
Ja, jag visste väl det. Allt var för bra för att vara sant, tänkte jag. Självklart får jag inte ha kvar ett så här bra jobb.
 
När jag kom till redaktionen på eftermiddagen hade nästan alla gått hem. De var för chockade, för ledsna för att jobba. Själv åkte jag ut och gjorde ett inslag om en svensk mästare i dragspel.
 
Serious dragspelarskillz
 
Enligt källor var det Illuminati som låg bakom nedläggandet av lokal-tv (TV4:s vd Casten i bild)
 
Det var gravöl, det var protester, det var facebookaktioner, men inget hjälpte. Juni närmade sig och vi fick idén att göra en sista produktion inför avslutningsfesten:
 
 
Absolute lokal-tv. Det gjorde vi bra! Vilken energi! Extra stolt är jag över att jag fick äran att fota och redigera merparten av videon. Japp. Bäst i världen är jag.
 
Kul också att den slog spin, åtminstone i journalistkretsar. Videon uppmärksammades både i Dagens Media och Resumé.
 
 Jag gjorde även en skrytvideo för mitt framtida jobbsökande:
 
 
Lyxigt det känns att ha alla minnen på bild så här. Men ja. Att bli av med jobbet var det första riktigt feta bakslaget 2014.
 
Det andra kom i juli då det sprack med tjejen. Efter två år var vi inte nykära längre. Förhållandet hade blivit vardag. Försöken att blåsa liv i det misslyckades. Och till slut var det som att någon drog en blöt och kall filt över den lilla lågan som fanns kvar.
 
På en och samma sommar hade jag förlorat både jobb, flickvän och bostad. Jag fick flytta hem till mamma och pappa. Söka jobb. Det var nästan komiskt, alltihop. Hur kan allting vända så snabbt?
 
Om vi ska se det från den ljusa sidan så var jag åtminstone inte så där superpinsam som jag var senast det tog slut med en tjej. Då skrev jag något i stil med "back on the market oh yeeeeeeeeeeeeeeeeeee!" i sociala medier för att på något sätt visa att jag var en stor och stark pojke som inte alls hade ett sårat hjärta. Bra plan, Simon. Alla tyckte säkert att du var skitcool.
 
Alltså jag vill verkligen bara skjuta mig själv när jag tänker på det. "Men varför skriver du om det här då om du skäms så himla mycket över det!!111!!!" För att jag är totalt dum i huvudet. Antagligen.
 
Tillbaka till 2014. Jag lyckades landa två intervjuer, varav den ena var på svt i Växjö. Kändes lite långt ifrån Göteborg, men vad är det som binder mig till den staden längre? Inte mycket. Så jag tänkte yolo och åkte dit.
 
I bilen hem från intervjun ringde de och erbjöd mig jobbet. Det var som en dröm. Bästa telefonsamtalet ever. Varde ljus!
 
Efter tio år på Maxi sa jag nu med visst vemod upp mig. Köpte en bil. Hyrde en stuga mitt ute i skogen (bostadsbristen i studentstaden Växjö är något i hästväg). Sen var det bara att köra.
 
Det är annorlunda på så många sätt, svt. På plussidan: mer resurser, sändningarna är live och längre, en riktig webb. Bland annat. På minussidan: tre timmars bilande från familj och vänner i Göteborg. Men det gör inte så mycket, besöka västkusten kan jag göra på helgerna. Och jag trivs ju väldigt bra på jobbet.
 
Men vad är det du gör på svt då, brukar folk undra. Precis som på tv4 är jag både fotograf, redigerare och reporter, vilket helt enkelt innebär att jag gör nyhetsinslag. Den stora skillnaden är att jag dessutom kör många pass som sändningsproducent. Då är jag teknikansvarig, typ. Ser till att sändningarna kommer ut enligt redaktörens intentioner. Att alla namnskyltar dyker upp på rätt ställe. Att inslagen kommer i rätt ordning. Att bild och ljud håller hög kvalitet. Och så vidare.
 
Nu gäller det bara att hitta nästa uppdrag. Kontraktet går ut i februari. Kommer bli ett spännande 2015, som alltid i den här branschen. Jag började inte plugga journalistik för att få en trygg och lugn tillvaro direkt.
 
Men annars då? Jag har börjat fota! Stillbilder, alltså. Köpte en begagnad EOS 550D och ba körde igång lix!!! Här är mina favoriter:
 

Fliza, känd i bloggsammanhang som "exet"


Tylösand


Fjällbacka

Koolt gäng utanför Gårdsby
 
Double rainbow i de småländska skogarna
 
Gårdsby kyrkogård
 
Nysnö i Gasslanda
 
Men herregud, hur många bilder ska killen visa, tänker du nu. Jag bryr mig väl inte om dina fula bilder! Säg vem du är kär i istället!
 
Men vad kul att du frågar! Jag tänkte göra ett separat blogginlägg om det här, kärlekar 2014, men nu när jag ändå håller på kan jag ju baka in det i krönikan. Så här ser listan ut för tillfället.
  • Darin
  • Danny Saucedo
  • Måns Zelmerlöw
  • Amanda Jenssen
De tre första är ju ganska självklara, men VARFÖR Amanda Jenssen undrar ni nu. Jag tror att allting hade blivit så himla spännande med henne. När man minst anar det kan hon slänga ur sig något briljant och/eller random. Och det blir alltid bra på något sätt.
 
"Det är alla människors rätt att få vara rockstjärnor" sa hon i Så mycket bättre. Ja, ni förstår ju själva. Går inte att motstå den här kvinnan.
 
Sen gillar jag Ariana Grande lite. Mest för att hennes hud ser ut att vara helt utomordentligt mjuk. Ja, jag vet att det är mycket Photoshoppande som ligger bakom, men ändå. Fatta vad mycket man kan nypa henne i kinderna utan att få minsta lilla skavsår på fingrarna!
 
Nåväl. Det var nog allt. Jag önskar mig ett något lugnare 2015. Det vore skönt. Och så önskar jag att jag kan komma loss lite mer på bloggen här. Det vore kul. Och så önskar jag att jag kan sluta åldras. Det vore nice. 26 år liksom. Tycker det börjar räcka nu.
 
Grande finale: så här ser jag ut exakt just nu i skrivande stund:
 
 
Tanken var att jag skulle se glad ut och önska er ett gott nytt år med ett peacetecken eller brofist eller nåt, men nu är det ju så att det är mitt i natten här. Jag är trött. Handskas med det!
 
Gott nytt år, i alla fall! Jag ler inombords!

Get your shit together, Sara!

 




bloglovin


Profilbild Jag heter Simon och här ovanför ser ni mig för ett antal år sedan tillsammans med mitt strykjärn. Jag älskar strykjärn.

Om du av någon anledning skulle vilja kontakta mig kan du göra det på skatebulle snabel-a hotmail punkt com. Eller på min Twitter.

RSS 2.0